Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avsättning av medel för beredande av krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1919 åt vissa befattningshavare och före detta befattningshavare i statens tjänst m. fl. jämte en i ärendet väckt motion.
1918-06-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1918:348, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avsättning av medel för beredande av krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1919 åt vissa befattningshavare och före detta befattningshavare i statens tjänst m. fl. jämte en i ärendet väckt motion.
Dokumentets text
2
Riksdagens skrivelse Nr 348.
Nr 348.
Godkänd av första kammaren den 8 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående avsättning av medel för beredande
av krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1919 åt
vissa befattningshavare och före detta befattningshavare i
statens tjänst m. fl. jämte en i ärendet väckt motion.
(Första särskilda utskottets utlåtande nr 19.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den 19 april 1918 avlåten proposition, nr 393,
liar Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att för beredande av krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1919 åt
vissa befattningshavare och före detta befattningshavare i statens tjänst samt
deras änkor och barn ävensom åt vissa utanför den egentliga statsförvaltningen
stående kategorier, att utgå enligt de grunder 1919 års riksdag
kan komma att bestämma, såsom förslagsanslag å riksstaten för år 1919
avsätta ett belopp av högst 57,000,000 kronor.
I sammanhang med denna proposition har riksdagen till behandling
förehaft en inom riksdagen väckt motion, däri hemställts, att riksdagen
måtte under riksstatens sjunde huvudtitel på tilläggsstat för 1918 såsom
förslagsanslag högst anvisa en summa av 100,000 kronor, varav efter
Eders Kungl. Maj:ts prövning i särskilda fall må utgå gratifikationer till
avhjälpande eller mildrande av missförhållanden, som eljest skulle kunna
Riksdagens skrivelse Nr 348.
3
uppkomma vid sträng tillämpning av do utav riksdagen meddelade bestämmelserna
angående krigstidstillägg ock krigstidsbjälp.
Till stöd för denna framställning bar av motionären anförts följande:
»I kungliga propositionen nr 393, särskilt genom det däri intagna
yttrandet från medicinalstyrelsen, ådagalägges, att riksdagens i år fattade
beslut och Kungl. Maj:ts i överensstämmelse därmed den 22 sistlidne mars
utfärdade kungörelse angående krigstidstillägg och krigstidsbjälp åt befattningshavare
i statens tjänst medföra synnerligen menliga konsekvenser för
vissa av dem bland nämnda befattningshavare, som åtnjuta pension eller
därmed jämförligt understöd av statsmedel, eller från någon av staten
understödd pensionsanstalt.
Då dessa konsekvenser å ena sidan uppenbarligen äro förorsakade av
ett riksdagens förbiseende och å andra sidan för dem som drabbats av
desamma inte blott innebära eu svår orättvisa, utan även under nu rådande
dyrtid kunna vålla eu verklig nödbelägenbet, synes det högeligen
angeläget, att såvitt möjligt någon åtgärd vidtages, som kan avhjälpa eller
förmildra deras verkningar.
Ett av riksdagen fattat beslut kan inte vid samma riksdag ändras,
och det är därför uteslutet, att krigstidstillägg eller krigstidsbjälp nu skulle
kunna tillerkännas nämnda pensionärer, sedan genom förutberörda beslut
och den därpå grundade kungliga kungörelsen sådana frånkänts den. Däremot
bör intet hinder möta för riksdagen att till Kungl. Maj:ts förfogande
ställa nödiga medel, som kunna användas i form av gratifikationer för att
avhjälpa de orättvisor, som ifrågavarande beslut i tillämpningen komme
att medföra. En antaglig norm för beräkningen av sådana gratifikationer
borde kunna bestämmas så, att de skola utgå till belopp som motsvara
de krigstidstillägg och den krigstidsbjälp vederbörande befattningshavare
skulle erhållit, därest de inte haft pension, sedan därifrån dragits
det krigstidstillägg på deras pensioner, som beviljats av statsmedel. Att
ytterligare, såsom från något håll ifrågasatts, reducera gratifikationerna
genom att minska dem med avdrag även av själva pensionernas belopp,
synes'' inte berättigat, då pensionerna till större eller mindre del åstadkommits
genom pensionärernas eller deras avlidna mäns egna bidrag.
Mot den här föreslagna åtgärden skulle möjligen kunna invändas, att
den kan befaras komma att öva en prejudicerande verkan i framtiden.
Någon sådan verkan synes dock otänkbar för andra fall än med det här
föreliggande jämförbara, det vill säga, då riksdagen råkat begå ett till sina
följder olycksbringande förbiseende, och i ett sådant fall, nu eller fram
-
4 Riksdagens skrivelse Nr 348.
deles, torde alla vara ense om att rättelse bör åstadkommas, därest det på
något sätt är möjligt.»
Emot den i förevarande proposition gjorda beräkningen av det belopp,
som bör avsättas å riksstaten för år 1919 för beredande av krigstidstilllägg
och krigstidshjälp för detta år bar riksdagen intet att erinra.
I anledning av ovanberörda motion får riksdagen anföra följande:
Den av Eders Kungl. Maj:t i överensstämmelse med riksdagens beslut,
i kungörelsen den 22 mars 1918 intagna bestämmelsen, att från åtnjutande
av såväl krigstidstillägg som krigstidshjälp enligt i kungörelsen
angivna grunder undantages, bland annat, befattningshavare, som — oavsett
pension, pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring
den 30 juni 1913 — vid årets ingång ägde åtnjuta pension
eller därmed jämförligt årligt understöd av statsmedel eller från någon
av staten understödd pensionsanstalt, har, såsom i propositionen jämväl
anföres, i en del fall visat sig medföra konsekvenser, som av billighetsskäl
synas böra om möjligt modifieras. Riksdagen har inhämtat, att
förutom de i propositionen omnämnda, för vilka sagda bestämmelse medför
erhållande av krigstidstillägg med lägre belopp, än vad jämförliga befattningshavare,
som ej åtnjuta pension, erhålla, även andra befattningshavare
äro i samma läge. Särskilt behjärtansvärt synes det riksdagen
vara att finna någon möjlighet att hjälpa de pensionärer, som på grund
därav att de innehava någon tjänst få avstå jämväl den del av pensionen,
vartill de icke bidragit med egna medel.
Riksdagen är ense med Eders Kungl. Maj:t om behovet att på något
sätt avhjälpa dessa missförhållanden. Det synes emellertid önskvärt att
icke vänta därmed till dess 1919 års riksdag sammanträder. Riksdagen
har därför funnit den i motionen föreslagna vägen lämpligare för att för
innevarande år förbättra ifrågavarande befattningshavares ställning. Visserligen
har riksdagen känt sig synnerligen tveksam inför de möjliga konsekvenserna
av ett sådant beslut, som i motionen föreslagits, men då det
endast gäller eu bestämd grupp och något annat sätt att nu lösa frågan
ej synes stå till buds, har riksdagen ansett sig böra ansluta sig till tanken''
på rätt för Eders Kungl. Maj:t att tilldela gratifikationer för avhjälpande
av missförhållanden, som kunna uppkomma vid tillämpning av de
utav riksdagen fastställda grunderna för utgående av krigstidstillägg och
krigstidshjälp för år 1918. Möjlighet att erhålla dylik gratifikation torde
böra tillkomma sådana befattningshavare, som därigenom, att de jämväl
åtnjuta pension eller därmed jämförligt årligt understöd av statsmedel eller
5
Riksdagens skrivelse Nr 348.
från någon av staten understödd pensionsanstalt, gå miste om dem annars
såsom befattningshavare tillkommande krigstidstillägg. Beloppet av gratifikationen
bör i varje fall bestämmas så, att befattningshavaren erhåller
det belopp han såsom befattningshavare skulle hava erhållit i krigstidstillägg,
minskat med det till honom i hans egenskap av pensionär utgående
krigstidstillägg. På detta sätt torde det skapas möjlighet för Eders
Ivungl. Maj:t att avhjälpa missförhållanden i här omnämnda avseende.
Beträffande den summa, som erfordras för dessa gratifikationer, har
riksdagen ansett, att det i motion föreslagna beloppet, 100,000 kronor,
torde bliva fullt tillräckligt för ändamålet; för att dock säkerställa utgåendet
av erforderliga gratifikationer har riksdagen uppfört anslaget
såsom förslagsanslag.
Riksdagen får således anmäla,
att riksdagen, i anledning av Eders Ivungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition samt ovanberörda motion, dels för beredande av krigstidstillägg
och krigstidshjälp för år 1919 åt vissa befattningshavare och före detta befattningshavare
i statens tjänst samt deras änkor och barn ävensom åt vissa
utanför den egentliga statsförvaltningen stående kategorier, att utgå enligt
de grunder 1919 års riksdag kan komma att bestämma, å 1919 års riksstat
såsom förslagsanslag avsatt högst 57,000,000 kronor;
dels ock under riksstatens sjunde huvudtitel på tilläggsstat för år
1918 anvisat ett förslagsanslag å 100,000 kronor, varav efter Eders
Kungl. Maj:ts prövning och i överensstämmelse med ovan angivna grunder
må utgå gratifikationer till avhjälpande av missförhållanden, som eljest
skulle kunna uppkomma vid tillämpning av de utav riksdagen fastställda
grunderna för utgående av krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1918.
Stockholm den 8 juni 1918.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.