Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. May.ts proposition angående grunder för pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader m. m.

1918-06-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:359, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. May.ts proposition angående grunder för pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 35.0.

1

Nr 359.

Godkänd av första kammaren den 11 juni 1918.

Godkänd av andra kammaren den 12 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.

May.ts proposition angående grunder för pensionering av

förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader m. m.

(Bankoutskottets utlåtande nr 72.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 22 mars 1918 avlåten proposition, nr 233,

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdragav

statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att godkänna följande allmänna grunder för pensionering från

allmänna indragningsstaten av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

samt statens vatten falls verks byggnadsavdelning, att tillämpas

från och med år 1918:

l:o. För rätt att komma i åtnjutande av pension erfordras att hava

varit anställd vid statens järnvägsbyggnader, statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning eller liknande statens arbetsföretag under minst 25

år och att hava uppnått 55 levnadsår.

2:o. Pensionsbeloppet bestämmes efter antalet levnads- och tjänstår

att utgå enligt efterföljande tabell:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 118 käft. (Nr 359—361.)

2582 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 359.

Levnadsår.

Tjänstår.

Pension.

55—59 ........................|

25—29

450

30 och däröver

500

60 ocli däröver ............•

25—29

450

30-34

500

35—39

550

40 och däröver

600

3:o. Därest i enlighet med angivna grunder pensionerad förman

eller arbetare sedermera erhåller anställning mot avlöning av statsmedel,

uppgående, till ett beräknat årligt medelinkomstbelopp av 1,750 kronor

för förman och yrkesarbetare samt 1,500 kronor för vanlig arbetare

eller därutöver, skall pensionen, så länge denna anställning varar, upphöra

att utgå. Vid sådan avlönings uppbärande i övrigt skall pensionen

minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppgår till högre belopp

än nämnda medelinkomst.

Såsom departementschefen erinrar, anhöll förlidet års riksdag, att

Eders Kungl. Maj:t måtte låta genom järnvägsstyrelsen utreda, i vad mån

en höjning av pensioner åt förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

lämpligen kunde äga rum, med beaktande därvid, att beloppen

bleve utmätta med hänsyn till vederbörandes större eller mindre antal

levnads- och tjänstår, samt därefter till riksdagen inkomma med det

förslag, som av utredningen föranleddes.

Eu sådan utredning har sedermera blivit av järnvägsstyrelsen verkställd,

varefter statskontoret avgivit infordrat utlåtande i ärendet.

Departementschefen erinrar vidare i statsrådsprotokollet, hurusom

riksdagen sedan längre tid tillbaka på Eders Kungl. Maj:ts framställning

årligen plägat bevilja pensioner till förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader.

I avseende å därvid tillämpade grunder framhålles, att

efter en till 1906 års riksdag avlåten framställning riksdagen funnit

skäligt fastslå, att pensioner skulle beviljas de förmän och arbetare,

vilka uppnått minst 55 års ålder och räknade minst 24 tjänstår.

Beträffande pensionsbeloppen hänvisade riksdagen till 1901 års

olycksfallslag och bestämdes pensionerna till 300 kronor, motsvarande

den årliga livränta, som arbetsgivare enligt lagen vore skyldig att utgiva

åt arbetare, med vilken jämväl förstodes arbetsförman, därest arbetaren

genom olycksfall i arbetet för framtiden miste arbetsförmågan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 35!).

Åvon vid 1907 års riksdag framställdes förslag om pensionsbelopp

å 300 kronor till åtskilliga förmän och arbetare i statens järnvägsbyggnader

och föreslogs såsom villkor att, därest pensionstagare framdeles

erhölle anställning mot avlöning av statsmedel, uppgående till det för

envar beräknade årliga medelinkomstbelopp av resp. 1,200 kronor inom

gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen vanliga

arbetare eller därutöver, pensionen skulle, så länge anställningen varade,

upphöra att utgå samt att, vid sådan avlönings uppbärande i övrigt,

pensionen skulle minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppginge

till högre belopp än nämnda medelinkomst. Denna framställning

bifölls av riksdagen.

Under flera av de följande åren beviljades därefter pensioner av

ifrågavarande slag i överensstämmelse med 1907 års riksdags beslut i

ämnet.

I den framställning, som gjordes till 1917 års riksdag, voro såväl

pensionsvillkor som pensionsbelopp desamma, endast en höjning från

900 kronor till 1,000 kronor ifrågasattes beträffande ovannämnda för

vanliga arbetare beräknade årliga medelinkomstbelopp.

Inom riksdagen väcktes emellertid motion om höjning av pensionsbeloppet

till 400 kronor i anledning av dyrtiden, och tillstyrkte bankoutskottet

Eders Kungl. Maj ds framställning, varjämte i anledning av

motionen föreslogs avlåtande till Eders Kungl. Majd av den förut omförmälda

skrivelsen. Efter gemensam votering beviljades det högre

beloppet och godkändes utskottets hemställan i övrigt.

Det nu framlagda förslaget om pensionsförhöjning avser, såsom i

statsrådsprotokollet framhålles, endast dem, som hädanefter komma att

pensioneras; och har järnvägsstyrelsen funnit föreliggande spörsmål böra

bedömas i samband med frågan om höjning av livräntor enligt 1901

års lag. Denna järnvägsstyrelsens uppfattning delas av statskontoret.

Järnvägsstyrelsen har föreslagit ett pensioneringssystem med olika

pensionsklasser, hänförande sig till vissa uppnådda levnads- och tjänstår.

Då samma grunder, som tillämpats beträffande arbetarpersonalen vid

statens järnvägsbyggnader, även plägat följas vid beviljande av pensioner

åt förmän och arbetare vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning,

omfattar förslaget jämväl frågan om nya grunder för pensionering

av sistnämnda kategori av arbetare.

Det av järnvägsstyrelsen framlagda förslaget innebär som nämnt

ett system med fyra pensionsklasser, som hänföra sig till vissa uppnådda

levnads- och tjänstår. För erhållande av pension i lägsta klassen

med 450 kronor erfordras, att vederbörande innehar minst 55 levnads
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 359.

och 25 tjänstål'', varjämte en ökad tjänstetid av 5 år skulle medföra

rätt till pension i högre klass med 50 kronor högre pensionsbelopp än

i den näst föregående. Maximibeloppet 600 kronor skulle alltså utfalla

vid en ålder av minst 60 levnadsår och 40 tjänstår.

Statskontoret åter har ifrågasatt, att för åtnjutande av pension

skulle erfordras minst 25 års tjänstetid och antingen 60 levnadsår eller

att vederbörande efter uppnådda 55 levnadsår befunnes vara på grund

av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta krafter mindre tjänlig till arbete

vid statens järnvägsbyggnader. Pensionsbeloppet skulle bestämmas efter

tjänstetidens längd och utgöra vid en tjänstetid av 25 år 450 kronor;

för varje fullt tjänstår därutöver skulle pensionsbeloppet höjas med 10

kronor, dock att högsta pensionsbeloppet skulle utgöra 600 kronor.

Beträffande beloppen har statskontoret följt järnvägsstyrelsens förslag,

men ansett, att de nya grunderna icke borde vinna tillämpning, så länge

krigstidstillägg anvisades att utgå till pensionärer.

I avseende å det av järnvägsstyrelsen föreslagna villkoret om nedsättning,

eventuellt upphörande av pensionen vid framtida anställning

mot avlöning av statsmedel, har statskontoret ifrågasatt, att anledning

icke längre skulle finnas att bibehålla nämnda förbehåll.

Beträffande pensionsbeloppen har departementschefen erinrat, att

kommitterade för arbetare vid statens järnvägsbyggnader hos honom

gjort framställning om avsevärt högre pensionsbelopp, börjande med

600 kronor redan vid 20 tjänstår och 50 levnadsår och slutande med

1,000 kronor efter resp. 40 tjänstår och 60 levnadsår. Departementschefen

har på anförda skäl funnit sig icke kunna biträda kommitterades

förslag likasom icke heller statskontorets hemställan, att vid uppnådda

55 levnadsår för pensions erhållande därjämte skulle fordras att på grund

av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta krafter vara mindre tjänlig till

arbete. De föreslagna beloppen syntes departementschefen stå i god

överensstämmelse med de pensioner, som, enligt reglementet för statens

järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal,

utginge till verkstadsarbetare. Departementschefen har vidare utgått

ifrån, att krigstidstilllägg också skulle tillgodokomma nu ifrågavarande

pensionärer. Någon anledning att icke bibehålla det förut omförmälda

villkoret om pensioners reducering anser departementschefen icke förefinnas;

och hava de nya grunderna funnits böra tillämpas från och med

innevarande år.

Riksdagen kan för sin del inskränka sig till att i alla avseenden instämma

med departementschefen och vill särskilt beträffande pensionsbeloppen

understryka, att desamma utmätts så, att de överensstämma

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 359.

5

med de pensioner, som för närvarande utgå till de med här ifrågavarande

personer nära jämförliga verkstadsarbetarna vid statens trafikerade

järnvägar. Då riksdagen alltså icke funnit något att erinra mot

Eders Kungl. Maj:ts förslag, har riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 233 angående grunder för pensionering av

förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader m. m.

Stockholm den 12 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.