Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kung!. Majds proposition angående inrättande av en kr af Hedning slånefond ävensom i ämnet väckta motioner.

1918-06-15 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:374, Skrivelse till Konungen i anledning av Kung!. Majds proposition angående inrättande av en kr af Hedning slånefond ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

1

Nr 374.

Godkänd av första kammaren den 15 juni 1918.

Godkänd av andra kammaren den 15 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kung!. Majds

proposition angående inrättande av en kr af Hedning slånefond

ävensom i ämnet väckta motioner.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 127.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 30 april 1918 avlåten proposition, nr 387,

har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdragav

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit

riksdagen att

dels besluta, att en särskild fond, benämnd kraftledningslånefonden,

skall inrättas, från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret,

lån må intill ett belopp av 1 miljon kronor årligen av kommerskollegiet

och lantbruksstyrelsen gemensamt beviljas ekonomiska föreningar

för anläggande på landsbygden av distributionsnät för elektrisk energi;

dels besluta, att för denna lånerörelse skola gälla följande huvudgrunder

:

att lån skall kunna beviljas till hela anläggningskostnaden;

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 126 käft. (Nr 374—376.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 374.

att lån skall löpa med 5 procent ränta samt, sedan det innehafts

under två år från första lyftningsdagen, återbetalas under vart och ett

av därpå följande högst aderton år med lika kapitalbelopp om året;

att lån icke må beviljas till företag, med mindre låntagaren visar

sig äga rätt att bekomma erforderlig elektrisk energi, samt företaget

befinnes i ekonomiskt och tekniskt hänseende grundat på rationella förutsättningar

;

att för lån ur fonden skall ställas säkerhet, som statskontoret godkänner;

samt

att Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som

kunna erfordras för vinnande av de med ifrågavarande lån avsedda

ändamål;

dels ock såsom kapitalökning för denna fond anvisa, att utgå av

lånemedel,

ej mindre å tilläggsstat för år 1918 ett reservationsanslag av

1,000,000 kronor.

än även för år 1919 ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

För egen del har departementschefen anfört följande:

»För landsbygdens utveckling är tillgång till elektrisk kraft av en

betydelse, som knappast kan överskattas. Detta gäller främst för jordbruket

såsom sådant, vilket därigenom erhåller en synnerligen användbar

kraftkälla för sina mångahanda behov. Den elektriska kraften kan

härvid ersätta diverse motorer, vilka nu drivas med kol, fotogen eller

dylikt, d. v. s. importerade brännämnen, vilka draga dyr inköpskostnad

och höga transportkostnader. Åven såsom ersättningsmedel för vedeller

torvbränsle till motorer kan den elektriska kraften mångenstädes

visa sig redan ur billighetssynpunkt fördelaktig och- därtill komma förmånerna

av lättskötthet, snygghet, minskad eldfara m. m. Att den i

jämförelse med animal dragkraft — t. ex. hästvandringar — och ännu

mer med mänsklig arbetskraft har stora företräden, är uppenbart. Den

är i allra högsta grad arbetsbesparande, vilket med den stadigt ökade

arbetskostnaden är av största betydelse. Det är dock icke blott i denna

möjlighet till utbyte av kraftkälla för redan annorledes tillgodosedda

behov, som elektricitetens fördelar visa sig, utan framför allt däri, att

den elektriska kraftens användning öppnar möjligheter till en utveckling

av jordbruket i många hänseenden, vilken eljest ej vore tänkbar.

Landsbygdens elektrifiering innefattar i sig även frågan om elektricitetens

användning vid själva jordens brukande.

Åven andra på landsbygden bedrivna näringar än jordbruket —

diverse industrier och hantverkerier m. m. — röna genom tillgång till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 374.

elektrisk kraft stort gagn. Det blir då ej lika nödvändigt som nu ofta

är fallet att förlägga sådana företag till städerna, varest omkostnaderna

i flera hänseenden äro dyrare, livsmedelsförhållandena ofördelaktigare in. in.

Det bör ej heller förbises, att genom elektriciteten betydelsefulla

fördelar i socialt avseende beredas landsbygden. Det är icke blott i

bokstavlig mening, som elektriciteten bringar ljus ute i landsbygdens

hem och arbetslokaler. Genom densamma och de möjligheter av skilda

slag, den innebär, motverkas i någon mån den känsla av ödslighet,

som stundom gör sig gällande på landsbygden, och som i sin mån

bidrager att öka invandringen till städerna. På jordbrukets kraftiga

blomstring är dock hela vårt lands välstånd i hög grad beroende och

dess befordrande är ett viktigt statsintresse.

Då slutligen härtill kommer, att för alstrande av den elektriska

energien främst ifrågakomma våra vattenfall, vilkas utnyttjande är en

nationalekonomisk angelägenhet av största vikt, står det för mig klart,

att frågan om landsbygdens förseende med elektrisk kraft är för samhället

i dess helhet av så stor betydelse, att en kraftig medverkan från

statens sida för detta måls uppnående är synnerligen väl motiverad.

Vattenfallssakkunniga hava nu i sådant syfte föreslagit inrättande

av en lånefond — förslagsvis benämnd kraftledningslånefonden — för

främjande av elektriska distributionsföreningars inrättande och verksamhet.

Jag finner detta förslag synnerligen välbetänkt. Såsom av redogörelsen

framgår, måste dessa föreningar vidkännas ganska stora kostnader för

anläggningarnas åstadkommande och det är givet, att medel härtill i

regel måste anskatfas genom lån. Om jag än anser, att statens medverkan

ingalunda bör avse att övertaga hela denna lånerörelse, utan

tvärtom håller före, att ifrågavarande lånebehov fortfarande bör i huvudsak

tillgodoses i annan ordning, bland annat genom lämplig utveckling

av det med statens stöd anordnade kooperativa jordbrukskreditväsendet,

varom jag ämnar framlägga förslag, synes det mig dock lämpligt

• och gagneligt, att en statsfond finnes, varest lån kan i mån av tillgångerhållas,

när andra utvägar ej stå till buds eller visa sig oförmånliga.

En sådan fonds befintlighet kan även tänkas medföra eu viss reglerande

inverkan på lånemarknaden i nu förevarande avseende, samt,

såsom de sakkunniga framhållit, särskilt för mindre bemedlade och jämförelsevis

avlägset liggande trakter möjliggöra elektricitetsanläggningar.

Såsom de sakkunniga anfört bör åtskillnad i fråga om rätten att

erhålla lån ur fonden icke göras mellan sådana föreningar, som hämta

kraften från privata kraftanläggningar, och dem, som erhålla kraft från

statens kraftverk.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 374.

De sakkunniga hava föreslagit, att lån ur fonden måtte kunna beviljas

icke blott till andelsföretag för landsbygdens elektrifiering utan

även till sådana elektriska huvudledningar, som möjliggöra den elektriska

energiens framledande till olika bygder, ävensom — åtminstone

tillsvidare intill dess en jämväl föreslagen statslånefond för vattenkraftanläggningar

komme till stånd — till vissa mindre, privata lokala företag

för vattenkraftanläggningar med uppgift att förse mindre kommuner,

lantbruk och hantverk med kraft. I fråga om dessa utvidgningar av

fondens egentliga ändamål ställer jag mig tveksam. Då utredningen

visar, att skilda principer tillämpas beträffande vem som skall bekosta

huvudledningarna, skulle ett så allmänt medgivande, som de sakkunniga

ifrågasatt beträffande huvudledningarna, kunna medföra, att lån ur fonden

skulle kunna tilldelas själva det företag, som alstrar och säljer kraften.

Detta synes mig icke lämpligt. Vad de omförmälda mindre vattenkraftanläggningarna

angår, torde de, synnerligast som de uppgivas ställa

jämförelsevis små fordringar på kapital samt enligt de sakkunnigas

mening böra framdeles erhålla lån ur en annan fond, icke lämpligen

böra få sitt lånebehov fyllt ur denna fond. Jag anser för övrigt, att

då den nu ifrågasatta fonden icke lärer kunna få annat än en ganska

begränsad storlek, men lånebehovet för distributionsföreningarnas räkning

torde vara ganska stort, isynnerhet med nuvarande höga materialpriser,

det är lämpligast att reservera fondens användning åt dessa

föreningar. Härigenom blir också fondens verksamhetsområde på ett

tydligt och naturligt sätt begränsat.

Lån böra kunna lämnas till hela kostnaden, beräknad på sätt de

sakkunniga angivit. Naturligtvis bör före lånets beviljande tillses, att

låntagarnas rätt att erhålla elektrisk kraft är säkerställd samt att företaget

är grundat på sunda ekonomiska förutsättningar och rationellt

planlagt i tekniskt hänseende. För lånet bör lämnas säkerhet, som

godkännes av den myndighet, som utbetalar lånet.

Mot vad de sakkunniga föreslagit beträffande säkerhetens beskaffenhet

har jag ej något att erinra.

I likhet med de sakkunniga anser jag lånen böra återbetalas inom

högst 20 år. Däremot anser jag i likhet med lantbrukstyrelsen, de elektriska

inspektörerna och kommerskollegiet, att viss tids amorteringsfrihet är

av behovet påkallad, och får därför föreslå, att amortering icke må behöva

ske de två första åren utan börja vid tredje årets slut. Amorteringen

bör i stället fördelas på de återstående åren.

Den föreslagna räntefoten av 5 procent föranleder ingen erinran

från min sida.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 374.

Vad beloppet beträffar biträder jag förslaget, att tillsvidare högst

1 miljon kronor årligen må ntlånas.

I fråga om förfaringssättet vid lånens utlämnande har statskontoret

ifrågasatt anlitandet av ekonomiskt ansvariga låneförmedlare, vilken

metod vid flera andra fonder tillämpas, samt hänvisat på hushållningssällskapen

såsom dylika förmedlare. Jag tror dock icke, att i detta fall

denna utväg är behövlig eller lämplig. Om än landsbygdens elektrifiering

är i framträdande grad ett jordbruksintresse, äro dock därmed förenade

så många för hushållningssällskapens verksamhet jämförelsevis

främmande omständigheter, att sagda sällskap icke rätt väl synas ägna

sig som mellanhänder därvid. Alla de tekniska undersökningar och

kontroller, som erfordras, synas även bereda svårigheter för eu dylik

anordning. Ej heller torde någon större fördel i förvaltningshänseende

vara att vinna för statsverket genom att i detta fäll anlita låneförmedlare,

enär nämligen lånen i regel icke torde bliva allt för små. Jag

anser alltså lånerörelsen böra skötas direkt av staten.

Prövningen av låneansökningarna hava de sakkunniga velat uppdraga

åt kommerskollegiet. Lantbruksstyrelsen har ansett den böra,

• med hänsyn till de viktiga jordbruksfrågor det här gäller, tillkomma

nämnda kollegium och lantbruksstyrelsen gemensamt. Statskontoret

har ifrågasatt, att lånen skulle beviljas av Ivungl. Maj:t. Jag kan icke

finna det nödvändigt, att frågor av ifrågavarande slag avgöras av Kungl.

Maj:t, synnerligast som väl Kungl. Maj:t ytterst sällan skulle besluta

i strid mot den sakkunniga myndighetens hemställan samt det är angeläget

att icke ytterligare belasta statsdepartementen med smärre, löpande

ärenden, där sådant utan skada kan undvikas. Vad lantbruksstyrelsen

anfört synes mig däremot hava goda skäl för sig, och jag

vill erinra, att hos lantbruksstyrelsen finnes anställd en konsulent för

landsbygdens elektrifiering. Jag biträder därför denna styrelses förslag,

varvid jag vill framhålla, att ärendenas utredning och föredragning

torde böra ske genom kommerskollegiet. Huruvida, därest framdeles

särskilt organ inrättas för den centrala handläggningen av elektrifieringsfrågor,

dessa ärenden böra överflyttas dit, torde böra i sinom

tid övervägas. Jag vill i detta sammanhang omförmäla, att förenämnda,

inom jordbruksdepartementet tillkallade sakkunniga — den s. k. elektrifieringskommittén

— i skrivelse den 18 mars 1918 berört ett uppkommet

förslag om inrättande av en centralanstalt för landsbygdens

elektrifiering, till vilken hithörande ärenden — bland annat den erforderliga

konsulentverksamheten och lånerörelsen ur statsfonden — skulle

centraliseras. Elektrifieringskommittén har förmält sig icke vilja redan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 374.

nu intaga ståndpunkt till frågan, huruvida sagda anstalt borde förläggas

under lantbruksstyrelsen eller direkt under jordbruksdepartementet, men

detta deras yttrande visar i allt fall, vilken vikt de fästa vid att jordbruksintresset

får inflytande på dessa frågor.

Den ekonomiska förvaltningen av den nya fonden bör tillkomma

statskontoret, som även bör pröva säkerheterna för lånen.

För lånerörelsen torde allenast vissa huvudgrunder böra fastställas

av riksdagen, under det att de närmare villkoren böra få bestämmas

av Kungl. Maj:t, vilket synes desto lämpligare, som det bär gäller ett

nytt område för statens låneverksamhet.

Såsom i årets statsverksproposition och propositionen nr 2 beräknats,

bör ett reservationsanslag av 1 miljon kronor nu anvisas såsom

kapitalökning till fonden för vartdera av åren 1918 och 1919. Såsom

jämväl förutsatts böra dessa anslag utgå av lånemedel.

Vad slutligen angår de av statskontoret och kommerskollegiet

berörda frågorna om eventuell förstärkning i dessa ämbetsverks arbetskrafter,

torde ärendet i denna del böra överlämnas till finansdepartementet

för vidare handläggning.))

I sammanhang med propositionen bar riksdagen till behandling •

förehaft dels två inom riksdagen väckta motioner, vari förslag framställts

i syfte bl. a. att statsunderstöd jämväl måtte kunna beredas för

mindre vattenkraftsanläggningar dels ock två ''likalydande motioner, vari

hemställts, att riksdagen ville, för att, i vad på länsstyrelserna lämpligen

kunde ankomma, befrämja en planmässig organisation och utveckling av

landsbygdens elektrifiering, ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp

av 200,000 kronor, varav hälften måtte kunna utanordnas redan under

innevarande år.

Föreliggande proposition är föranledd av förslag i ämnet från de

så kallade vattenfallssakkunniga. Dessa sakkunniga hava tillkallats på

grund av riksdagens skrivelse den 29 maj 1915 i anledning av en inom

riksdagen väckt motion. Riksdagens skrivelse utmynnade visserligen

endast i en anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning

i fråga om anordnande av upplysningsverksamhet för främjande av

landsbygdens förseende med elektrisk kraft. I själva skrivelsen berördes

emellertid, bland annat, frågan om kapitalanskaffningen till distributionsnät

från de stora kraftföretagens understationer, och härvid

framhöll riksdagen, att för dessa näts tillkomst det givetvis vore av

stor betydelse, om de kunde intecknas och belånas i överensstämmelse

med den så kallade kraftkommitténs förslag, varjämte betonades, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 374.

därest de tilltänkta konsumtionsföreningarna kunde beredas möjlighet

att belåna sina ledningsnät, möjligheterna för privat finansiering skulle

ökas.

Att frågan om landsbygdens förseende med elektrisk kraft är ett

statsintresse av största betydelse torde vara uppenbart. Med hänsyn

till tidsläget torde det jämväl vara angeläget, att snara och kraftiga

åtgärder vidtagas för en rationell och omfattande elektrifiering av landsbygden.

Riksdagen finner det därför synnerligen välbetänkt, att staten

genom uppläggande av en fond underlättar anskaffningen av kapital för

detta ändamål, och finner riksdagen jämväl lämpligt att dessa understöd

på sätt föreslagits utgå i form av lån mot låg ränta.

Vattenfall ssakkunniga hava föreslagit, att lån ur fonden må kunna

beviljas dels till andelsföretag för landsbygdens elektrifiering, dels till

sådana elektriska huvudledningar, som möjliggöra den elektriska energiens

framledande till olika bygder, dels ock — åtminstone tillsvidare

intill dess en jämväl föreslagen statslånefond för vattenkraftanläggningar

komme till stånd — till vissa mindre, privata lokala företag för vattenkraftanläggningar

med uppgift att förse mindre kommuner, lantbruk

och hantverk med kraft. Departementschefen har emellertid ansett

lämpligast att reservera fondens användning åt distributionsföreningarna.

Vad beträffar frågan om utlämnande av lån till nämnda huvudledningar

delar riksdagen departementschefens åsikt, att dessa icke lämpligen

böra erhålla lån ur ifrågavarande fond.

Däremot finner riksdagen goda skäl tala för det i såväl förstnämnda

båda motioner som av de sakkunniga framlagda förslaget om beviljande

av lån även till mindre vattenkraftsanläggningar. Såsom motionsvis

framhållits måste nämligen i stora delar av landet, särskilt i

Norrland, Värmland, Småland med flera trakter, landsbygdsdistributionen

väsentligen grundas på smärre självständiga kraftkällor med därtill anknutna

lokala distributionsnät. Det synes därför, särskilt med hänsyn

till nu rådande förhållanden, skäligt och lämpligt att dylika kraftanläggningar

— intill dess en statslånefond möjligen kan komma att uppläggas

jämväl för utbyggande av vattenfall — från statens sida beredas

samma förmåner som ifrågavarande andelsföreningar till erhållande av

understöd från fonden. En dylik utsträckning av fondens verksamhetsområde

utöver den av Kungl. Magt föreslagna, synes, med hänsyn till

den rådande svårigheten att anskaffa materialier samt vad angår innevarande

år den korta tiden för fondens verksamhet, knappast nu behöva

föranleda någon höjning i det av Kungl. Maj:t för fonden avsedda

kapitalbeloppet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 374.

Mot den ifrågasatta storleken av fonden och de av Kungl. Maj:t

föreslagna huvudgrunderna för lånerörelsen har riksdagen ieke något att

erinra. Riksdagen anser, att såsom kapitalökning för fonden bör anvisas de

begärda anslagen å 1,000,000 kronor för vartdera av åren 1918 och 1919.

Statens verksamhet för främjande av landsbygdens elektrifiering torde

emellertid enligt riksdagens åsikt icke böra inskränkas till utlämnande

av lån till ovannämnda för den elektriska energiens distribution och de

smärre vattenfallens utbyggande avsedda företagen. Det synes jämväl

vara för staten angeläget, att detta arbete sker efter möjligast enhetliga

principer och i så nationalekonomiskt fördelaktiga former som möjligt.

På sätt ovan nämnts är också den så kallade elektrifieringskommittén

verksam i sådant syfte. Till nämnda arbetes underlättande anser riksdagen

välbetänkt att, såsom i de båda likalydande motionerna föreslagits,

länsstyrelserna genom för [ändamålet beviljade medel beredas

möjlighet att genom anlitande inom de olika länen av särskilda på

området sakkunniga personer utveckla en bestämd och målmedveten

verksamhet. Härvid bör såsom i motionerna jämväl betonats nödig samverkan

äga rum de olika länen emellan, så att exempelvis samma system

kommer till tillämpning beträffande sådana län eller delar därav, som

hava mera ensartad karaktär. Samtidigt vill riksdagen kraftigt understryka

den synnerliga vikten av att enhetlighet och planmässighet i

arbetet i fråga för hela landets vidkommande städse vederbörligen upprätthålles,

och håller riksdagen före, att elektrifieringskommittén i sådant

avseende bör hava en betydelsefull uppgift att fylla. Det synes riksdagen

ock lämpligt, att åt nämnda kommitté anförtros att vara det

ledande, sammanhållande och övervakande organ, med vilket de av länsstyrelserna

hos dem anställda eller med dem adjungerade särskilda sakkunniga

böra stå i oavbrutet samarbete.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen,

i anledning av förevarande proposition och i ämnet väckta

motioner.

1) dels beslutat, att en särskild fond, benämnd kraftledningslånefonden,

skall inrättas, från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret,

lån må intill ett belopp av 1 miljon kronor årligen av kommerskollegiet

och lantbruksstyrelsen gemensamt beviljas ekonomiska

föreningar för anläggande på landsbygden av distributionsnät för elektrisk

energi ävensom tillsvidare, intill dess en statslånefond för vattenkraftanläggningar

kan varda inrättad, till vissa mindre lokala sådana anläggningar

för distribution inom orten av elektrisk energi;

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 374.

dels beslutat, att för denna lånerörelse skola gälla följande huvudgrunder:
att

lån skall kunna beviljas till hela anläggningskostnaden;

att lån skall löpa med 5 procent ränta samt, sedan det innehafts

under två år från första lyftningsdagen, återbetalas under vart och ett

av därpå följande högst aderton år med lika kapitalbelopp om året;

att lån icke må beviljas till företag, med mindre låntagaren visar

sig äga rätt att bekomma erforderlig elektrisk energi, samt företaget

befinnes i ekonomiskt och tekniskt hänseende grundat på rationella förutsättningar

:

att för lån ur fonden skall ställas säkerhet, som statskontoret

godkänner; samt

att Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som

kunna erfordras för vinnande av de med ifrågavarande lån avsedda

ändamål; ■

dels ock såsom kapitalökning för denna fond anvisat

ej mindre å tilläggsstat för år 1918 ett reservationsanslag av

1,000,000 kronor,

än även för år 1919 ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor;

2) för främjande, i vad på länsstyrelserna lämpligen kan ankomma,

av en planmässig organisation och utveckling av landsbygdens elektrifiering

till Kungl. Maj:ts förfogande anvisat

dels å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag av högst 100,000

kronor,

dels ock å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av högst

100,000 kronor.

Beträffande sättet för anskaffande av de för kapitalökning för

ifrågavarande fond erforderliga medel anmäler riksdagen i annat sammanhang

sitt beslut härutinnan.

Stockholm den 15 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 126 höft. (Nr 374—376.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.