Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Mag ds proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni 1915 om förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom de delar av Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken.

1918-06-13 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:385, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Mag ds proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni 1915 om förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom de delar av Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 385.

Nr 385.

Godkftnd av första kammaren den 13 juni 1918.

Godkänd av andra kammaren den 13 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Mag ds

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni 1915

om förekommande av överdriven avverkning å ungskog

inom de delar av Västerbottens och Norrbottens län, som

ej höra till lappmarken.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 76 )

Till Konungen.

I en till riksdagen den 5 april 1918 avlåten proposition, nr 245,

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om

ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni 1915 om

förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom de delar av

Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken.

Ifrågavarande förordning är dagtecknad den 18 juni 1915. Redan

efter ett halvt år befanns den emellertid i viss mån otillfredsställande

och undergick till följd härav, på sätt närmare framgår av den i propositionen

förebragta utredningen, nästlidet år ändring.

I nu föreliggande proposition har Kungl. Maj:t ånyo föreslagit

riksdagen antaga förslag till förordning om ändrad lydelse av tvenne

av de paragrafer i nämnda förordning, som nästlidet år underkastades

ändring. Propositionen är föranledd av en framställning från skogs
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 385.

ingenjören i Umeå skogsvårdsområde Nils Almlöf, vari denne framhållit,

hurusom för vissa skogsägare inom ifrågavarande delar av riket den

år 1917 vidtagna ändringen uti 1 § av nämnda förordning medfört

menliga följder, i det att därigenom dels skapats möjlighet att med nu

rådande höga priser å brännved opåtalt ''fullständigt skövla vissa skogar,

vilka genom sin belägenhet intill kommunikationsled särskilt lämpade

sig för försäljning av dylikt virke, dels beretts innehavare av avverkningsrätt

å sådana skogar, upplåten efter den 1 januari 1916 men före

den 24 juni 1917, en oberäknad vinst i form av rätt till avverkning av

ved av växande barrträd för husbehov inom förordningens tillämpningsområde

utan föregående utsyning, utan att samtidigt meddelats bestämmelser,

avsedda att tillgodose avverkningsrättsupplåtares rättssäkerhet.

Det synes riksdagen vanskligt, att på grund av den erfarenhet,

som vunnits under den korta tid, som förflutit sedan ifrågavarande ändring

genomfördes, bilda sig en bestämd uppfattning om verkningarna av

denna ändring. Av i anledning av framställningen avgivna utlåtanden

har riksdagen i allt fall icke kunnat med bestämdhet bedöma., huruvida

1917 års lagändring medfört sådana menliga följder, som nu göras

gällande. För genomförande av en förändrad lagstiftning i enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag synes därför, enligt riksdagens förmenande,

ytterligare utredning erforderlig.

Då förslaget till ifrågavarande förordning genom proposition förelädes

1915 års riksdag uttalade riksdagen, att det inför den kritik som

riktats mot dimensionslagar i allmänhet givetvis kunde ifrågasättas, huruvida

lagstiftning av detta slag borde vidare utvecklas och bibehållas. Det

framhölls även, att den meningen gjort sig gällande, att man i varje

fall borde avvakta det förslag, som antagligen snart vore att förvänta

från skogslagstiftningskommittén, för att se, huruvida icke detta förslag

med lämpliga tillägg och förändringar skulle kunna passa för jämväl

nu ifrågavarande landsdelar. Riksdagen ansåg sig likväl på grund av

de obestridliga förbättringar, som det i propositionen framlagda förslaget

innebar, böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag, och uttalade

riksdagen därjämte, att, därest annat bättre lagförslag skulle i en nära

framtid kunna framläggas, varigenom dimensionsprincipen bleve avlöst

av andra trygghetsåtgärder mot skövling samt skogsvårdssynpunkterna

bättre tillgodosedda, intet hinder torde möta, att ett sådant förslag efter

vederbörlig granskning komme att ersätta dimensionslagen för Norrbottens

och Västerbottens läns kustland.

Riksdagens uppfattning år 1915 var sålunda, att den ifrågavarande

förordningen borde betraktas endast såsom provisorisk och gälla till dess

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse AV 385.

en mera rationell lagstiftning på förevarande område kunde genomföras

på grundval av skogslagstiftningskommitténs väntade förslag i ämnet.

Enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat lärer nämnda

kommitté inom en nära framtid komma att avgiva sitt betänkande. På

grund härav synes det riksdagen lämpligt att avvakta detta betänkandes

framläggande för att erhålla kännedom, huruvida detta innehåller förslag

till en mera rationell lagstiftning på förevarande område. För den händelse

detta betänkande av någon anledning icke skulle kunna genom

proposition föreläggas nästa års riksdag samt den föreliggande frågan

därigenom icke kunna då lösas, synes det riksdagen emellertid lämpligt,

att ytterligare utredning i förevarande ärende verkställes, så att med

full tydlighet kan utrönas, huruvida den år 1917 vidtagna ändringen

medfört skadliga följder. Det förslag, vartill denna utredning kan föranleda,

torde, under nyss angiven förutsättning, föreläggas nästa års

riksdag.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen, med tillkännagivande

att Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke kunnat

av riksdagen antagas, anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj :t låta verkställa

ytterligare utredning, om och i vad mån, utöver vad i förordningen

den 18 juni 1915 om förekommande av överdriven avverkning å ungskog

inom de delar av Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra

till lappmarken, föreskrivits, bestämmelser kunna anses erforderliga till

förekommande av sådan avverkning.

Stockholm den 13 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.