Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring m. m. dels ock i anledning av propositionen väckt motion.

1918-06-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:392, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring m. m. dels ock i anledning av propositionen väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 392.

1

Nr 392.

Godkänd av första kammaren den 13 juni 1918.

Godkänd av andra kammaren den 14 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser

mot oskälig arrendestegring m. m. dels ock i anledning

av propositionen väckt motion.

(Sammansätta lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 3.)

Till Konungen.

Genom eu den 14 maj 1918 dagtecknad proposition, nr 439, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid

propositionen fogade förslag till

1) lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring, samt

2) lag innefattande tillägg till lagen om nyttjanderätt till fast egendom

den 14 juni 1907.

I samband med denna proposition har riksdagen till behandling

förehaft en inom riksdagen i ämnet väckt motion.

Under åberopande av vad som anförts i riksdagens sammansatta

lag- och jordbruksutskotts av riksdagen godkända utlåtande nr 3, varav

ett tryckt exemplar härvid fogas, får riksdagen tillkännagiva, att riks
B

ihan g till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 132 käft. (Nr 393).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 392.

dagen, som ieke kunnat i oförändrat skick bifalla Eders Kungl. Maj;ts

förevarande proposition, i anledning av densamma ävensom den i ämnet

väckta motionen dels för sin del antagit följande

Lag

med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring.

1 §•

Har i fall, då arrendator enligt avtal, slutet före den 1 oktober

1917, är pliktig att helt eller huvudsakligen utgöra arrende genom avlämnande

av mjölk, smör, fisk eller annat naturalster, å dylikt vederlag

efter nämnda dag inträtt sådan prisstegring, som vid avtalets ingående

icke lät sig beräkna, och finnes den utfästa legan i följd härav uppenbart

oskälig; äge arrendatorn rätt att, såvitt angår vederlag, förfallet under

tiden från och med den 1 oktober 1917 till den 1 juni 1919, påfordra, att

skälig andel i prisstegringen kommer honom till godo. Där ej annorlunda

åsämjes, må denna andel ej överstiga hälften av prisstegringen.

2 §•

Kunna jordägaren och arrendatorn icke enas om storleken av den

andel i prisstegringen, som, efter vad i 1 § säges, må tillkomma arrendatorn,

eller om sättet för dess tillgodonjutande, skall saken avgöras av

en nämnd, bestående av tre personer, av vilka parterna välja var sin

och Konungens befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen,

utser den tredje, vilken tillika skall vara ordförande. Tredskas part att

utse ledamot i nämnden, äge domaren eller utmätningsmannen i orten

att förordna om valet. Beträffande jäv emot ledamot i sådan nämnd

gälle vad lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgar angående jäv

mot skiljemän.

3 §•

Nämnden sammanträder å tid och ort, som av ordföranden bestämmes.

Ej må nämnden till avgörande företaga ärende, där ej parterna

beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden. Denna må ej fatta

beslut med mindre den är fulltalig. Har var röstande sin mening, och

kunna ej två meningar sammanjämkas, gäller ordförandens.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr H!)2.

3

4 §•

Är jordägaren eller arrendatorn missnöjd med nämndens beslut,

äge efter stämning klandra detsamma vid domstol; instämma dock sin

talan inom trettio dagar från det beslutet i b u vild skrift eller styrkt avskrift

delgavs honom.

■r> §•

Nämndens beslut gånge efter överexekutors förordnande i verket

lika som domstols laga kraft ägande dom, där ej av domstol annorlunda

förordnas.

6 §•

Ersättning till nämndens ordförande skall enligt av Konungen fastställda

grunder utgivas av allmänna medel.

7 §•

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna

lag, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och gäller till den 1 juni 1919; dock skall beträffande beslut, som av

nämnd fattats före nämnda dag, vad i 4 och 5 §§ är stadgat fortfarande

gälla.

dels ock antagit följande

Lag

innefattande tillägg till lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14

juni 1907.

Är arrendator enligt avtal, slutet före den 1 oktober 1917, pliktig

att utgöra arrende genom avlämnande av smör, mjölk, fisk eller annat

naturalster, och finnes uppenbart, att arrendatorn, utan eget förvållande,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 392.

på grund av rådande kristidsförhållanden är ur stånd att fullgöra avtalet,

äge arrendatorn rätt att i stället för sådan i naturalster bestämd arrendeavgift,

som förfaller före den dag, då denna lag upphör att gälla,

utgiva skäligt arrende i penningar. Kunna arrendatorn och jordägaren

ej enas om villkoren, skall vad i 2—6 §§ i lagen med vissa bestämmelser

mot oskälig arrendestegring samt i övergångsbestämmelserna till samma

lag för där avsett fall stadgas äga motsvarande tillämpning.

Vad i 2 kap. 36 § 1 i lagen om nyttjanderätt till fast egendom

stadgas angående rätt för jordägare att uppsäga arrendeavtal skall vid

dröjsmål med erläggande av sådant arrende, som utgår i naturalster,

icke äga tillämpning i fall, som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och gäller till den 1 juni 1919.

Stockholm den 14 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

182864

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.