Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående handel med skattefri sprit m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1918-06-19 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:420, Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående handel med skattefri sprit m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 420.

1

Nr 420.

Godkänd av första kammaren den 18 juni 1918.

Godkänd av andra kammaren den 19 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående handel

med skattefri sprit m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 51.)

Till Konungen.

Genom proposition, nr 323, av den 16 april 1918, har Eders

Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid

propositionen fogade förslag till

förordning angående handel med skattefri sprit,

förordning om ändrad lydelse av 1, 2, 12, 13, 14, 15, 21 och

24 §§ i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av

brännvin,

förordning om ändrad lydelse av 3, 10 och 11 §§ i förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker samt

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli

1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 146 höft. (Nr 420.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 420.

Till behandling i sammanhang med nämnda proposition har riksdagen

förehaft två i anledning därav väckta motioner.

Den reglering av handeln med skattefri sprit, som avses med Eders

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, är i främsta rummet att betrakta

såsom ett led i de senaste årens lagstiftningsåtgärder till bekämpande

av alkoholmissbruket. Handeln med den till förtäring avsedda spriten

har redan blivit ordnad genom förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker samt de med denna förordning sammanhängande

författningar. Förevarande proposition avser att reglera tillhandahållandet

av den sprit, som användes för tekniska, industriella och

därmed likartade ändamål. Behovet av en betryggande lagstiftning på

förevarande område kan icke gärna betvivlas; faran för missbruk av den

tekniska spriten växer ju i samma mån, som åtkomsten av förtäringsspriten

försvåras. Emellertid är frågan om sättet för den skattefria

spritens utförande i marknaden mera invecklad än motsvarande spörsmål

angående förtäringsspriten. Under det att beträffande sistnämnda vara

nykterhetsintresset bör vara det för statens åtgärder väsentligen avgörande,

får nämligen, då fråga är om den tekniska spriten, ej förbises

nödvändigheten av att äga tillgång på dylik sprit för olika ändamål.

I detta sammanhang bör särskilt erinras om den synnerliga vikten av

att genom eu ökning av den inhemska tillverkningen av teknisk sprit,

framställd ur avfallslut vid cellulosatillverkning, kunna göra vårt land i

största möjliga män oberoende av tillgången på utländska brännoljor

samt på samma gång tillvarataga och nyttiggöra en avfallsprodukt, vars

avförande i outnyttjat skick varit förenat med betydande olägenheter.

Då i Eders Kungl. Maj:ts proposition föreslås införande av ett statsmonopol

å handel med skattefri sprit, har detta förslag också motiverats med

å ena sidan behövligheten av en fullt betryggande kontroll och å andra

sidan önskvärdheten av att bereda konsumenterna tryggad tillgång på

dylik sprit till skäliga pris och i samband därmed sulfitsprittillverkarne

en i viss mån säkerställd avsättning för sin tillverkningsprodukt. Riksdagen,

som sålunda haft att taga ståndpunkt till frågan, huruvida ett

statsmonopol vore önskligt eller behövligt jämväl ur annat än kontrollsynpunkt,

har emellertid därvid förmenat, att i detta hänseende tillräckliga

skäl icke föreligga för det ifrågasatta statsmonopolet. Visserligen

kan det antagas, att under vissa förutsättningar ett statsmonopol med

fleråriga leveransavtal skulle för tillverkarna kunna innebära en viss

garanti under tider, då industrien eljest hade svårighet att bestå i konkurrensen

med de utländska brännoljorna; men det har synts riksdagen

mindre sannolikt, att dessa förutsättningar skulle kunna åvägabringas

s. 3 Kontrollera mot PDF

lliksdagens skrivelse Nr 420. 3

utan åsidosättande av viktiga statsintressen. I varje fall lära tillverkarna

själva hålla före, att förslaget, sådant det i propositionen framlagts,

icke skulle lända industrien till fördel.

Ur konsumentsynpunkt torde statsmonopol icke heller kunna anses

nödigt. Så länge kristidslagstiftningen består, lärer däri finnas tillräcklig

möjlighet att hålla priset inom vederbörliga gränser. Det nuvarande

priset lärer ju också vara bestämt efter överenskommelse med industrikommissionen.

Och med avseende å förhållandena, sådana de kunna

gestalta sig efter kristiden, kommer utan tvivel konkurrensen med brännoljorna

att sörja för, att priset icke blir för högt.

Frånsett vad nu anförts, medför emellertid ett statsmonopol alltid

olägenheter, som göra, att ett sådant endast i utomordentliga fall bör

ifrågakomma; och har det förty synts riksdagen, att införande av statsmonopol

ur nu berörda synpunkter icke kan anses motiverat.

Emellertid torde det vara tydligt, att det starkaste skälet för det

framlagda förslaget om statsmonopol å handel med skattefri sprit icke

är att söka bland nu angivna hänsyn utan i önskan att åvägabringa en

effektiv kontroll till förebyggande av alkoholmissbruk. Riksdagen delar

departementschefens uppfattning om vikten av en tillfredsställande kontroll;

och riksdagen har funnit det vara riktigt, att staten vid sidan av

den omedelbara och speciella kontrollen över minuthandeln förskaffar sig

möjlighet att indirekt och mera allmänt inverka även på partihandeln i

önskad riktning. Då emellertid riksdagen ansett ett statsmonopol icke

böra utan tvingande skäl ifrågakomma, har riksdagen haft att taga under

övervägande, huruvida icke kontrollfrågan kan på annat sätt erhålla eu

tillfredsställande lösning. Därvid har riksdagen kommit till den uppfattningen,

att man, genom att ställa partihandeln under noggrann tillsyn

och med bibehållande av övriga i propositionen föreslagna kontrollbestämmelser,

skulle kunna med avseende å tillhandahållandet av den

skattefria spriten och begagnandet av densamma erhålla en lika betryggande

kontroll som den, vilken Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle innebära.

Denna kontroll har riksdagen — med utgångspunkt från rusdrycksförsäljningsförordningens

föreskrifter angående handeln med förtäringssprit

— ansett kunna på lämpligaste sättet åvägabringas sålunda, att rätt

till partihandel med skattefri sprit tillerkännes ett eller flera, dock

endast ett mindre antal, bolag under vissa år för varje gång. Riksdagen

skall nedan närmare redogöra för de bestämmelser rörande dessa

bolags verksamhet, som riksdagen ansett böra meddelas.

Mot de i propositionen framlagda författningsförslagen i övrigt

har riksdagen icke haft något att erinra. En omläggning av kontrollen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 420.

på ovan angivet sätt fordrar emellertid vissa andra redaktionella

ändringar. Riksdagen har därför låtit utarbeta nya förslag till dels förordning

angående handel med skattefri sprit, dels förordning om ändrad

lydelse av 1, 2, 12, 13, 21 och 24 §§ i förordningen den 11 oktober 1907

angående tillverkning av brännvin, dels ock förordning om ändrad

lydelse av 3, 10 och 11 §§ i förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker.

Vad förstnämnda författningsförslag angår, så hava under 1—3 §§

sammanförts vissa allmänna bestämmelser. Dessa paragrafer, som motsvara

1 § och 2 § 2 och 3 mom. i Eders Kungl. Maj:ts förslag, innehålla

allenast den nyhet, att, såsom en följd av uppgivandet av tanken på

statsmonopol och dettas ersättande av kontroll å partihandeln, i 2 § införts

en definition å vad som är att anse såsom partihandel eller detaljhandel.

4—9 §§ innehålla bestämmelser angående partihandeln med och

denatureringen av den skattefria spriten.

4 §, i vilken återfinnas föreskrifterna rörande villkoren för förvärvande

av rätt till partihandel, torde ej erfordra någon särskild motivering.

Då för tekniskt bruk i främsta rummet bör begagnas den så

kallade sulfitspriten, har i 5 § inryckts en bestämmelse, varigenom

partihandlares rätt att för försäljning enligt ifrågavarande förordning

inköpa på annat sätt tillverkat brännvin, göres beroende av Kungl.

Maj:ts prövning. Givetvis är emellertid härmed endast avsett att begränsa

användningen för nu ifrågavarande ändamål av sprit, som framställes

ur råvaror, vilka hava annan användning, såsom potatis och

spannmål. Skulle nya metoder att utvinna sprit ur onyttiga eller värdelösa

råvaror utfinnes, är det att förvänta, att sådan sprit icke på något

sätt utestänges från marknaden. Ur kontrollsynpunkt torde det vara

lämpligt, att partihandel och detaljhandel hållas strängt åtskilda. Emellertid

bör möjlighet beredas större avnämare att utan mellanhänder

erhålla erforderlig sprit direkt från partihandlare. Vid försäljning till

dylik avnämare böra dock komma till användning samma kontrollföreskrifter

som i fråga om detaljhandel. Bestämmelser i dessa avseenden

hava intagits såsom en 6 §.

I 7 och 8 §§ hava upptagits samma bestämmelser, som återfinnas i

Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om denaturering och rätt att i vissa fall

försälja sprit, utan att densamma blivit denaturerad. Enligt dessa bestämmelser

skall kontrollstyrelsen äga föreskriva denatureringsmetod med

iakttagande av att denna skall på samma gång tillfredsställa de fordringar

på, denatureringseffekt, som i förordningen uppställas, samt medföra

minsta möjliga nedsättning i spritens användbarhet. Då i övrigt intet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse AV 420. 5

bestämts i författningen i fråga om vare sig denatureringsmetod eller

denatureringsmedel, är det uppenbarligen eu mycket oinskränkt befogenhet,

som härmed tillägges ämbetsverket. Betänkligheterna häremot

torde emellertid väsentligen reduceras, om man besinnar, att här är

fråga om ett enda varuslag, angående vars denaturering man för övrigt

under en längre tids tillämpning av nuvarande mera detaljerade deuatureringsföreskrifter

vunnit erfarenhet, vara eventuella ändrade föreskrifter

i ämnet kunna grundas. Vad särskilt beträffar den viktiga artikeln

motorsprit, måste man, i betraktande av denna artikels stora nationalekonomiska

betydelse ej blott under nuvarande kristidsförhållanden utan

även för framtiden, tillförse sig, att, därest ändringar i hittillsvarande

denatureringsföreskrifter finnas påkallade, all nödig varsamhet därvid

iakttages, samt att därvid likaväl som eljest beaktas nödvändigheten av

att, innan nya denatureringsföreskrifter utfärdas, bereda näringslivets

vederbörande målsmän möjlighet att framföra sina synpunkter.

Jämlikt bestämmelserna i 7 och 8 §§ skulle det vidare tillkomma kontrollstyrelsen

att medgiva tillstånd till inköp hos partihandlare av odenaturerad,

svagdenaturerad eller enkeldenaturerad sprit. En bestämmelse av

liknande innebörd återfinnes i kungl. kungörelsen den 15 februari

1918 angående försäljning av sprit för tekniska och andra särskilda

ändamål. Kommerskollegium, vilken myndighet enligt därförut gällande

bestämmelser ägde under vissa förutsättningar utfärda intyg för inköp av

sprit för bland annat tekniskt och industriellt bruk, framställde i utlåtande

beträffande nämnda kungörelse erinran emot den uteslutande

befogenhet, som skulle tilläggas kontrollstyrelsen i fråga om den kemiskt

tekniska industriens tillgång till sprit. I själva verket avsåges härmed

— uttalade kollegium — att göra en uppblomstrande och för vårt land

betydelsefull näring beroende av en industriellt icke sakkunnig myndighet

i fråga om åtkomsten av en oumbärlig råvara. Kollegium hade funnit

det lyckligast, om beslutanderätten rörande inköp av sprit anförtroddes

åt kollegium. Då det emellertid kunde anses mindre lämpligt, att kontrollbefogenheterna

förlädes till olika centralmyndigheter, förordade kollegium

likväl icke denna utväg utan föreslog, att representanter för industrien

direkt skulle samarbeta med kontrollstyrelsen vid behandlingen av de

ifrågavarande ärendena.

Vad sålunda anförts har synts riksdagen förtjäna beaktande. Uttalandet

bör emellertid gälla såväl i fråga om den denaturerade som

beträffande den odenaturerade spriten; men som nämnda kungörelse

endast är av provisorisk art — dess giltighetstid utgår med innevarande

år — har det synts riksdagen lämpligast att för närvarande icke med
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 420.

delas någon bestämmelse i ämnet, utan torde kontrollstyrelsens ställning

till industriens behov av sprit böra behandlas i ett sammanhang.

Riksdagen, som erfarit, att Eders Kungl. Magt med avseende å den

provisoriska anordningen för innevarande år föranstaltat om sådant

samarbete mellan kontrollstyrelsen och industrien, som ovan berörts,

har ansett, att åtgärder i enahanda syfte även därefter äro påkallade.

Då denatureringen ej längre skall ombesörjas av det ifrågasatta

monopolorganet, torde det vara nödvändigt att meddela särskilt stadgande

angående huru kostnad för denaturering skall gäldas. Bestämmelser

härom hava införts såsom ett tredje mom. under 7 §. Vad som

är att anse såsom kostnad för denaturering kan bliva föremål för olika

uppfattning. I två avseenden är dock begränsningen uppenbar. Under

alla omständigheter äro att dit hänföra utgifterna för denatureringsmedlens

anskaffande och själva denatureringens verkställande. Likaså

är givet, att icke andra utgifter än de, vilka äga samband med denatureringsfrågan,

böra täckas på nu angivet sätt.

I 9 § hava införts vissa kontrollföreskrifter, vilka icke torde erfordra

någon närmare redogörelse.

10—15 §§ hava avseende å detaljhandeln och upptaga samma

stadganden som 5—10 §§ i Eders Kungl. Maj:ts förslag.

16—19 §§ innefatta vissa allmänna ordningsföreskrifter, som återfinnas

i 11, 13, 14 och 15 §§ i det vid propositionen fogade författningsförslaget;

dock har riksdagen ansett lämpligast, att fråga om meddelande

av inskränkningar eller villkor i avseende å försäljning eller av förbud

mot försäljnings fortsättande beträffande partihandlare prövas direkt av

Kungl. Maj:t.

20—34 §§ innehålla ansvarsbestämmelser in. m. Motsvarande stadganden

återfinnas i Eders Kungl. Maj:ts förslag. Dock har riksdagen såsom

21 § upptagit en ny ansvarsbestämmelse beträffande viss överträdelse vid

partihandels utövande, varjämte riksdagen — med hänsyn till att en

ovillkorlig tillämpning å partihandlare av de i Eders Kungl. Maj:ts förslag

för andra förhållanden meddelade bestämmelserna, att gods i vissa fall

skulle dömas förbrutet, understundom kunde komma att drabba vederbörande

allt för tungt — ansett undantag i sådant avseende böra göras

i fall, då synnerligen mildrande omständigheter förelåge. Som emellertid

det synts riksdagen riktigast, att möjlighet till motsvarande lindring

hölles öppen jämväl för de fall, då, enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag,

gods skulle dömas förbrutet, har åt nämnda undantagsbestämmelse givits

en allmän avfattning.

Jämväl i förslaget till förordning om ändrad lydelse av vissa §§ i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 420.

förordningen angående tillverkning av brännvin har till följd av riksdagens

ståndpunkt i monopolfrågan måst vidtagas ett par mindre ändringar

i sak. Sålunda har det, för att göra staten oberoende av privata

partihandlare, synts lämpligast att bibehålla nuvarande bestämmelser angående

rätt till restitution av tillverkningsskatt för brännvin, som vid

krutbruk eller ammunitionsfabrik, tillhöriga staten, användes för tillverkning

av krut eller knallkvicksilver, avsedda för krigsbruk eller övningar

i försvarsändamål. Vidare synes frågan om de i propositionen föreslagna

ändringarna i 14 och 15 §§ böra förfalla; dessa ändringsförslag

hade nämligen sin grund huvudsakligen i förslaget om införande av ett

statsmonopol å den skattefria spriten.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen härmed för

Eders Kung!. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen, som icke kunnat oförändrad

bifalla förevarande proposition, nr 323, i anledning av samma

proposition för sin del antagit dels det förslag till förordning angående

handel med skattefri sprit, som finnes såsom bilaga A fogat vid denna skrivelse,

dels det förslag till förordning om ändrad lydelse av 1, 2, 12, 13,

21 och 24 §§ i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkningav

brännvin, som finnes såsom bilaga B fogat vid denna skrivelse, dels

det förslag till förordning om ändrad lydelse av 3, 10 och 11 §§ i förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, som

finnes såsom bilaga C fogat vid denna skrivelse, dels ock det förslag till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913

angående statsverkets fond av rusdrycksmedel, som finnes intaget i förevarande

proposition, nr 323.

Tillika får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville vidtaga

erforderliga åtgärder för fortsatt samarbete mellan kontrollstyrelsen och

representanter för industrien vid behandlingen inom styrelsen av frågor

rörande industriens tillgång till sprit för tekniska och andra särskilda

ändamål.

Stockholm den 19 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 420.

Bilaga A.

Förslag

till

förordning angående handel med skattefri sprit.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Med skattefri sprit förstås i denna förordning dels sådan inom riket

tillverkad sprit, varför frihet från tillverkningsskatt åtnjutes eller beträffande

vilken dylik skatt jämlikt gällande författningar må restitueras,

dels ock från utrikes ort införd denaturerad sprit.

2 §.

Handel med skattefri sprit delas i partihandel och detaljhandel.

Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare

i och för deras rörelse eller till sådan avnämare, varom förmäles i

6 §, ävensom försäljning för export. Med detaljhandel förstås all annan

handel.

3 §•

1 mom. Tillverkare av sprit, varför frihet från tillverkningsskatt

åtnjutes, äger försälja av honom framställd sprit dels till bolag, som,

enligt vad i 4 § sägs, erhållit rätt att driva partihandel med skattefri

sprit, dels ock för export.

På annat sätt än nu är nämnt må tillverkare icke avhända sig

dylik sprit.

Därest tillverkare önskar i egen rörelse använda av honom framställd

sprit, må kontrollstyrelsen lämna tillstånd därtill under villkor,

som trygga mot missbruk av spriten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 420.

2 mom. Denaturerad sprit må till riket införas, utom för statens

räkning, allenast av bolag, varom i 4 § förmäles.

Utan hinder av vad nu är sagt må likväl sådan sprit införas

a) av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet

för från utlandet inkommande varor; samt

b) av resande, som från utrikes ort för eget bruk medför denaturerad

sprit intill viss mindre, av Konungen fastställd myckenhet.

Om partihandel med och denaturering av skattefri sprit.

4 §•

1 mom. Partihandel med skattefri sprit må med undantag, varom

förmäles i 3 §, utövas allenast av aktiebolag, som, enligt vad här

nedan sägs, därtill erhållit tillstånd.

Sådant bolag benämnes i denna förordning partihandlare.

2 mom. Tillstånd, som i 1 mom. avses, meddelas av Konungen

för en tid av högst fem år. Ansökan om erhållande av tillstånd skall

före september månads utgång året innan försäljningen är avsedd att

taga sin början skriftligen göras hos Konungen. Dylik ansökan skall

vara åtföljd av den för bolaget antagna bolagsordning samt skriftlig

redogörelse för huru bolaget ämnar bedriva sin verksamhet.

Vid meddelande av tillstånd må Konungen föreskriva erforderliga

villkor och inskränkningar med avseende å rörelsens bedrivande.

3 mom. Uti styrelsen för aktiebolag, vilket erhållit rätt till partihandel

med skattefri sprit, äger Konungen utse en ledamot, som tillika

skall vara styrelsens ordförande, ävensom suppleant för honom.

5 §•

Partihandlare må till obegränsad myckenhet inköpa brännvin, som

framställes ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.

För försäljning enligt denna förordning må annat brännvin av

partihandlare inköpas allenast i den utsträckning, Konungen för varje år

bestämmer. Ansökan om tillstånd till inköp av sådant brännvin skall

göras före september månads utgång året innan det, som tillståndet avser.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 146 höft. (Nr 420.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 420.

6 §•

Partihandlare må, förutom till annan partihandlare eller till detaljhandlare,

inom riket försälja skattefri sprit allenast till avnämare, vilken

av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd att av partihandlare inköpa sådan sprit.

Vid försäljning till sådan avnämare skola de rörande detaljhandel

med skattefri sprit här nedan meddelade bestämmelser i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

7 §•

1 mom. Partihandlare må icke, utom i de fall, varom förmäles i

8 §, utlämna sprit, som icke blivit denaturerad enligt bestämmelserna i

mom. 2 här nedan.

2 mom. Denaturering av sprit skall verkställas på sätt kontrollstyrelsen

föreskriver; och bör därvid tillses

a) att spriten, såvitt möjligt, göres obrukbar till förtäring och

icke ånyo kan göras användbar därtill genom vanlig destillering eller

annan enkel behandling, som ej kräver särskild sakkunskap; samt

b) att spriten ej kan medföra fara för ohälsa, då den med behörig

varsamhet användes för annat ändamål än förtäring.

Sprit, som genom denatureringen bibringats sådana egenskaper,

att kontrollstyrelsen prövar användning av spriten till förtäring vara utesluten,

benämnes dubbéldenaturerad. Annan i detta mom. avsedd denaturerad

sprit benämnes enkeld enatur er ad.

Kontrollstyrelsen åligger att, allt efter det särskilda ändamål, för

vilket spriten är avsedd, föreskriva sådan denatureringsmetod, som, på

samma gång den tillfredsställer de under a) och b) angivna fordringar,

medför minsta möjliga nedsättning i spritens användbarhet.

3 mom. Kostnaderna för denatureringsförfarandet skola gäldas

av dem, för vilkas räkning denaturering sker.

Närmare bestämmelser rörande kostnadernas beräkning och sättet

för deras gäldande meddelas av Konungen.

8 §■

Därest genom särskild kontroll eller genom andra åtgärder trygghet

mot missbruk kan vinnas, må partihandlare till de avnämare och

under de villkor, som bestämmas av kontrollstyrelsen, försälja sprit, som

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 420.

icke blivit denaturerad eller vid vars denaturering de i 7 § 2 mom. a)

och b) angivna fordringar icke blivit uppfyllda (svagdenaturerad sprit).

9 §■

Partihandlare ävensom avnämare, som avses i 8 §, vare skyldiga

att hålla av dem förda handelsböcker med tillhörande verifikationer tillgängliga

för kontrollstyrelsen eller av kontrollstyrelsen särskilt förordnat

ombud, avnämare, som avses i 8 §, dock endast i den mån bokföringen

avser skattefri sprit. Det åligger partihandlare att vid rörelsens utövande

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kontrollstyrelsen

för tillsyn å rörelsen meddelar.

Om detaljhandel med skattefri sprit

10 §.

Detaljhandlare med skattefri sprit skola till erforderligt antal antagas

av kontrollstyrelsen.

Till detaljhandlare må ej antagas annan än den, som är berättigad

att idka handel samt gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet och

jämväl i övrigt kan anses skickad att bedriva försäljningen så, att missbruk

av spriten förekommes.

Om antagande av detaljhandlare ävensom om upphörande av försäljningsrätt

för sådan skall underrättelse ofördröjligen lämnas såväl

Konungens befallningshavande som ock vederbörande polismyndighet

och nykterhetsnämnd.

n §■

Denaturerad sprit må vid detaljhandel ej utlämnas till

a) person under 15 år,

b) person, som är synbart berörd av starka drycker, eller

c) person, vars befattning med spriten på grund av meddelande

från polismyndighet eller nykterhetsnämnd eller eljest skäligen kan

antagas komma att leda till missbruk.

12 §.

Kärl, vari denaturerad sprit vid detaljhandel utlämnas, skall vara

försett med etikett, innehållande uppgift å detaljhandlarens namn och

varans art, varning mot användande av spriten till förtäring samt erinran

om det straff, som är stadgat för olovligt förfarande med densamma.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 420.

Därest spriten är av beskaffenhet att medföra fara för ohälsa i händelse

av förtäring, skall detta finnas på ett i ögonen fallande sätt särskilt

angivet.

Närmare föreskrifter om etikettens innehåll ävensom, där så finnes

påkallat, bestämmelser om dess utseende och anbringande meddelas av

kontrollstyrelsen.

13 §.

Enkeldenaturei-ad sprit må av detaljhandlare ej utlämnas annorledes

än mot skriftlig rekvisition, som skall innehålla uppgift å den myckenhet

och det slag av sprit, som önskas, samt förbindelse för köparen att tillse,

att spriten ej användes till förtäring. Sådan rekvisition skall vara dagtecknad

och försedd med köparens egenhändiga underskrift.

I fråga om motorsprit, varmed förstås sådan denaturerad sprit,

som är avsedd att användas för drivande av motorer, skall tillika i

rekvisitionen på sätt, som medgiver identifiering, angivas den eller de

motorer, för vilka spriten är avsedd.

14 §.

Enkeldenaturerad motorsprit må vid detaljhandel ej utlämnas till

mindre myckenhet än tio liter; dock att till innehavare av motorfordon

eller motorfartyg, som under färd behöver förnya sitt förråd av motorsprit,

sådan sprit må utlämnas jämväl i mindre myckenhet än nu

är sagt.

Av annan enkeldenaturerad sprit må ej utlämnas mindre än en

tredjedels liter för varje gång.

15 §.

Vid försäljning av enkeldenaturerad sprit åligger det detaljhandlare

att enligt formulär, som fastställes av kontrollstyrelsen, föra försäljningsbok,

utvisande när och till vem försäljning ägt rum samt den försålda

varans art och myckenhet. Vid försäljningsboken skola såsom bilagor

fogas köparnas rekvisitioner.

Försäljningsbok jämte därtill hörande rekvisitioner skall av återförsäljaren

förvaras under minst två år, efter det den sista i boken antecknade

försäljningen ägde rum. Sådan bok jämte rekvisitioner skall

hållas tillgänglig för kontrollstyrelsen eller den, som av kontrollstyrelsen

förordnats att verkställa granskning av försäljningsböcker, ävensom för

vederbörande polismyndighet och nykterhetsnämnd.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 420.

13

Ordningsföreskrifter.

10 §.

Befinnes försäljning- av skattefri sprit utövas på sätt, som strider

mot denna förordning eller mot bestämmelse, som eljest gäller för försäljningen,

eller att sådan försäljning giver anledning till missbruk av

spriten, äger i fråga om partihandlare Kungl. Magt -och i övriga fall

kontrollstyrelsen att föreskriva inskränkningar eller villkor i avseende å

försäljningen eller förbjuda dess fortsättande. Av kontrollstyrelsen i nu

berörda avseenden meddelade beslut lända till efterrättelse utan hinder

av anförda besvär.

17 §•

Den, som äger eller innehar skattefri sprit, är skyldig förvara

densamma på sådant sätt, att missbruk av spriten, såvitt möjligt, förebygges.

Har kontrollstyrelsen i avseende å visst slag av sådan sprit

föreskrivit särskild åtgärd till förekommande av missbruk, är ägaren

eller innehavaren pliktig att ställa sig sådan föreskrift till efterrättelse

samt underkasta sig den tillsyn, som kontrollstyrelsen med hänsyn därtill

kan finna anledning anordna.

18 §.

Ej må någon tillhandagå annan med anskaffande av skattefri sprit,

där han har skälig anledning antaga, att missbruk av spriten kommer

att äga rum.

19 §.

Polismyndighet eller nykterhetsnämnd, som finner, att någon använder

skattefri sprit till förtäring, åligger att därom lämna meddelande

till den eller dem, hos vilka personen i fråga kan antagas förse sig med

sådan sprit, ävensom till kontrollstyrelsen.

Ansvarsbestämmelser m. m.

20 §.

1 mom. Därest tillverkare av sprit, varför frihet från tillverkningsskatt

åtnjutes, obehörigen avhänder sig sådan sprit, straffes med böter

från och med ett hundra till och med två tusen kronor eller fängelse

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 420.

i högst sex månader. Åro omständigheterna synnerligen försvårande,

dömes till straffarbete i högst ett år.

2 mom. Därest tillverkare utan behörigt tillstånd använder dylik

av honom framställd sprit, straffes med böter från och med tjugufem

till och med ett tusen kronor eller, i händelse omständigheterna äro

synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

Lag samma vare, därest tillverkare vid tillgodonjutande av tillstånd,

som omförmäles i 3 § 1 mom., icke ställer sig till efterrättelse

med tillståndet förbundet villkor.

21 §.

Överträder någon det i 7 § 1 mom. meddelade förbud, straffessom

i 20 § 1 mom. sägs.

22 §.

Vidtager någon obehörigen med denaturerad sprit åtgärd, varigenom

denatureringsmedlet avskiljes eller denatureringen försvagas, vare

straffet, i händelse åtgärden företagits i avsikt att försälja spriten, böter

från och med femtio till och med ett tusen kronor, och i andra fall

böter, högst femhundra kronor.

Avyttrar någon sprit, varmed honom veterligen vitagits åtgärd,

som nyss omförmälts, vare straffet böter från och med femtio till och

med ett tusen kronor.

Bedrives olovligt förfarande, som omförmäles i denna paragraf, i

större omfattning eller yrkesmässigt eller äro omständigheterna eljest

synnerligen försvårande, må straffet höjas till fängelse i högst ett år.

23 §.

Försäljer någon i andra fall, än här ovan sagts, skattefri sprit till

förtäring elier eljest under omständigheter, som bort giva säljaren skälig

anledning antaga, att spriten är avsedd att användas såsom drjmk,

straffes som i 74 § 1 och 2 mom. i förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker är stadgat.

24 §.

Därest någon, som, enligt vad i 8 § sägs, fått sprit åt sig utlämnad,

icke ställer sig till efterrättelse de med spritens utlämnande förenade

villkor, straffes som i 20 § 2 mom. stadgas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 420.

15

25 §.

1 mom. I fall, som i 21, 22 och 23 §§ förmäles, så ock då någon,

varom i 20 och 24 §§ sägs, på otillåtet sätt begagnat eller avhänt sig

sprit, skola, där ej synnerligen mildrande omständigheter föreligga, de

förråd av skattefri sprit, som anträffats hos den brottslige eller eljest

uppenbarligen äro avsedda för olovlig användning, jämte kärl och aiinat

emballage, vari spriten förvaras, vara underkastade beslag och dömas

förbrutna.

2 mom. Fälles någon till ansvar för förbrytelse, som i 1 mom.

avses, skall han tillika dömas skyldig att för den sprit, varmed han

förfarit olovligt, utgiva tillverkningsskatt enligt gällande bestämmelser

om beskattning av brännvin.

26 §.

Den, som i andra fall än ovan sagts försäljer eller håller till salu

skattefri sprit utan att vara därtill berättigad, straffes med böter från

och med tjugufem till och med femhundra kronor.

27 §.

Den, som röjer yrkeshemlighet eller, där det ej kan anses påkallat

i tjänstens intresse, yppar driftanordning eller affärsförhållande rörande

företag, i avseende varå han haft att taga befattning med tillsyn å

•efterlevnaden av denna förordning, straffes med böter från och med

tjugufem till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada

eller begagnar han sig av sin kännedom om yrkeshemligheten, driftanordningen

eller affärsförhållandet till egen eller annans fördel, då må

till fängelse dömas. Framgår av omständigheterna, att han om yrkeshemligheten,

driftanordningen eller affärsförhållandet erhållit kännedom

å tid, då han ej hade att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden

av denna förordning, eller att yppandet av driftanordningen eller affärsförhållandet

ej kunnat medföra skada för det företag, varå tillsynen

utövats, och var ej heller sådan skada åsyftad, då må icke dömas till

ansvar enligt denna förordning.

28 §.

Begår någon eljest förseelse mot bestämmelserna i denna förordning

eller på grund av densamma meddelade föreskrifter, straffes med

böter, högst femhundra kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 420.

29 §.

Den, som under den tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse

mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när

han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång, stämning därför

utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är stadgat för sådan

förbrytelse; dock må sammanlagt frihetsstraff icke överstiga två år.

30 §.

Husbonde ansvarar för förbrytelse, som mot denna förordning

begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom

vore förbrytelsen begången av honom själv, .därest icke omständigheterna

göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja.

31 §.

Till ansvar enligt denna förordning må icke dömas, om förbrytelsen

enligt allmänna strafflagen eller annan författning bör beläggas med

strängare straff.

32 §.

1 mom. Böter, som ådömas enligt bestämmelserna i denna förordning,

skola i händelse av bristande tillgång förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

Då tillverkningsskatt blivit jämte böter ådömd enligt denna förordning,

må, där tillgång saknas till skatten eller någon del därav,

böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i

stället undergå motsvarande förvandlingsstraff.

2 mom. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom

av värdet av vad som jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet,

tillfälle en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren och återstoden

kronan. Finnes särskild angivare, tager han hälften av åklagarens

andel.

33 §.

Allmän åklagare skall med noggrannhet tillse efterlevnaden av

denna förordning och äger i de fall, då vara är att anse såsom förbruten,

verkställa beslag därå.

Åtal på grund av bestämmelse i denna förordning anhängiggöres

vid allmän domstol.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 420.

17

M §.

Till riket inkommen vara, som enligt denna förordning icke får

införas, må, därest den icke enligt tullstadgan är att anse såsom olovligen

införd, av varuägaren återinföra». Sker ej återutförsel, skall med

varan förfaras på sätt Konungen förordnar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919, då vad lag

och författningar innehålla däremot stridande upphör att gälla.

De förberedande åtgärder, som erfordras för att skattefri sprit

skall från och med den 1 januari 1919 kunna tillhandahållas på sätt

med bestämmelserna i denna förordning åsyftas, må redan dessförinnan

av kontrollstyrelsen vidtagas utan hinder av ännu gällande bestämmelser.

Denaturerad sprit, som före den 1 januari 1919 från utlandet

inkommit till riket, må från och med sagda dag av tullverket utlämnas

allenast i den mån, sådant varit tillåtet enligt bestämmelserna i 3 §

2 mom.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 146 höft. (Nr 420.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 420.

Bilaga B.

Förslå g

till

förordning om ändrad lydelse av 1, 2, 12, 13, 21 och 21 §§ i förordningen

den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 1, 2, 12, 13, 21 och 24 §§ i förordningen

den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin skola i nedan

angivna delar erhålla följande ändrade lydelse.

1 §•

1. Brännvin må — — — — konkursboet.

2. överståthållare, underståthållare, landshövding, landssekreterare,

landskamrerare, landsfogde, lands- och stadsfiskal, polistjänstemän, domare

på landet, borgmästare eller annan magistratsperson i stad, ecklesiastik

ämbets- eller tjänsteman, kyrkobotjänt, folkskollärare, i tjänst varande

läkare, brännerikontrollör eller tillsyningsman, eller i allmänhet ämbetsoch

tjänsteman, som till följd av sin befattning kan komma att deltaga

i beslut om brännvinstillverkning eller kontroll därå, må icke befatta sig

med dylik tillverkning.

Detsamma gälle ock om bolag, däri någon i detta mom. nämnd

person är delägare, ävensom om den, vilken blivit dömd till ansvar för

brott, som omförmäles i 30 eller 32 § av denna förordning eller i 20 §

1 mom. av förordningen angående handel med skattefri sprit.

3. Å ecklesiastika — — — — förbjuden.

4. I bränneri — — — — juli månad 1917.

2 §•

1. Brännvinstillverkning — — — — timme.

2. I sammanhang med pressjästberedning ävensom vid bränneri,

där allt det tillverkade brännvinet försäljes till partihandlare, varom förmäles

i förordningen angående handel med skattefri sprit, utföres ur

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens skrivelse Nr 420.

riket eller {invändes i tillverkarens rörelse, må jämväl under den del av

året, då brännvinstillverkning på grund av 1 mom. i allmänhet icke är

tillåten, brännvinstillverkning äga rum under de särskilda villkor, Kungl.

Maj:t prövar erforderliga.

3. Brännvinstillverkning — —--medgivas.

4. Kungl. Maj:t — — — — brännvinstillverkning.

12 §.

1. För — — — — alkohol.

2. Inbetalning — — — — liter.

3. Vid utförsel må, efter vad särskilt linnes stadgat, åtnjutas

restitution med 65 öre för varje liter brännvin av normalstyrka.

4. Restitution av tillverkningsskatt må i den ordning, Kungl.

Maj:t föreskriver, åtnjutas

a) för brännvin, som vid krutbruk eller ammunitionsfabrik, tillhöriga

staten, användes för tillverkning av krut eller knallkvicksilver,

avsedda för krigsbruk eller för övningar i försvarsändamål; och

b) för brännvin, som partihandlare, varom förmäles i förordningen

angående handel med skattefri sprit, försäljer jämlikt bestämmelserna

i nämda förordning.

5. Skattefrihet må åtnjutas för brännvin, som tillverkas vid

bränneri, där allt det tillverkade brännvinet försäljes till partihandlare,

varom i 4 b) sägs, utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen

rörelse.

13 §.

1. Har — — — — tillverkning.

2. Har — — — — liter.

3. De — — — — avgifterna.

4. För — — — — framställning.

5. å ad i denna paragraf är stadgat om tilläggsavgift vid brännvinstillverkning-

galle icke i fråga om bränneri, där allt det tillverkade brännvinet

försäljes till partihandlare, varom förmäles i förordningen angående

handel med skattefri sprit, utföres ur riket eller användes i tillverkarens

egen rörelse.

21 §.

1. Därest —---distriktet.

2. Vid bränneri, där allt det tillverkade brännvinet försäljes till

partihandlare, varom förmäles i förordningen angående handel med skatte
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 420.

fri sprit, utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen rörelse,

åligger det tillverkaren att gottgöra statsverket vad enligt de i 20 § 2

mom. angivna grunder utgått i arvode eller ersättning till kontrollör

vid bränneriet.

24 §.

1. Det----kontrollapparaten.

2. Om — — — — beräknas.

3. Vad i denna och nästföregående paragraf stadgas angående

kontrollapparat gällér icke i avseende å bränneri, där allt det tillverkade

brännvinet försäljes till partihandlare, varom förmäles i förordningen

angående handel med skattefri sprit, utföres ur riket eller användes i

tillverkarens egen rörelse; ägande kontrollstyrelsen meddela erforderliga

föreskrifter för brännvinets uppmätning vid dylikt bränneri ävensom

beträffande kontrollen i övrigt i de avseenden, som befinnas erforderliga.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 120.

21

Bilaga C

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3, 10 och 11 §§ i förordningen den 11 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 3 och 11 §§ i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker skola erhålla den ändrade lydelse,

här nedan sägs, ävensom att till 10 § i samma förordning skall fogas

ett nytt, sjätte, moment av nedan angivna lydelse.

3 §•

1. Spritdrycker och vin — — — är särskilt stadgat.

2. Angående handel med skattefri sprit ävensom försäljning av

sprit till partihandlare, varom förmäles i förordningen angående handel

med skattefri sprit, är särskilt stadgat.

3. Angående försäljning av rusdrycker i andra fall, än i 1 och

2 mom. stadgas, för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutisk!, tekniskt,

industriellt eller likartat ändamål samt av vin för kyrkligt behov meddelas

särskilda bestämmelser av Konungen.

10 §.

6. Angående införsel till riket av denaturerad sprit gäller vad

därom särskilt är stadgat.

ii §■

Utöver de i denna förordning meddelade föreskrifter gäller för

försäljning av punsch, arrak och rom vad därom särskilt stadgas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 samt. 116 höft. (Nr 120.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.