Skrivelse till Konungen i anledning av särskilda Kungl. Maj:ts propositioner rörande ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften och ändring i vissa delar av förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, ävensom en inom riksdagen väckt motion.
1918-06-21 · 22 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 18 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1918:471, Skrivelse till Konungen i anledning av särskilda Kungl. Maj:ts propositioner rörande ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften och ändring i vissa delar av förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, ävensom en inom riksdagen väckt motion.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 471.
I
Nr 471.
Godkänd av första kammaren den 20 juni 1018.
Godkänd av andra kammaren den 21 juni 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av särskilda Kungl.
Maj:ts propositioner rörande ändring i vissa delar av
förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften
och ändring i vissa delar av förordningen den
6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid
köp och byte av fondpapper, ävensom en inom riksdagen
väckt motion.
(Bevillningsutskottets betänkanden nr 42 och 64.)
Till Konungen.
Genom proposition, nr 230, av den 12 mars 1918 har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till dels förordning om ändring i vissa
delar av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften
och dels förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6
november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte
av fondpapper.
Till behandling i sammanhang med förenämnda proposition har
riksdagen, såsom nedan närmare omförmäles, förehaft en inom riksdagen
väckt motion.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 sand. 173 käft. (Nr 471.)
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 471.
Genom proposition, nr B58, av den 26 april 1918 har Eders
Kungl. Maj:t vidare, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om ändring i
viss del av 3 § i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.
Slutligen har Eders Kungl. Maj:t genom proposition, nr 446, av
den 14 maj 1918, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för sistnämnda dag, föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om ändring''
i 3 § av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.
De i propositionen nr 230 upptagna bestämmelserna angående
stämpelbeskattning av utländska aktie- och lottbrev m. in. hava föranletts
av den framställning i detta ämne, som riksdagen avlåtit
i sin skrivelse den 5 juni 1917, nr 261. Riksdagen har funnit förslagen
härutinnan i huvudsak motsvara, vad riksdagen i berörda framställning
åsyftat. Emellertid har riksdagen vid granskning av detaljerna
i detta förslag icke kunnat undgå att finna det tvivelaktigt,
huruvida den utformning, som givits åt ifrågavarande bestämmelser till
överensstämmelse med vad som för närvarande gäller angående motsvarande
svenska värdepapper, i allo uppbäres av faktiska förhållanden
på det nya område, som härmed skulle indragas under den. svenska
stämpellagstiftningen. Från sakkunnigt håll inhämtade upplysningar
hava också för riksdagen bekräftat, att den i förslaget vidtagna formella
likställigheten mellan ifrågavarande svenska och utländska värdepapper
näppeligen lärer motsvaras av de nya bestämmelsernas ändamålsenlighet,
utan att frågans tillfredsställande lösning i sistberörda
hänseende torde kräva en ytterligare utredning med biträde av personer,
praktiskt förtrogna med de utländska förhållanden, beträffande
vilka det här gäller att lagstifta. Riksdagen, som icke förfogat över
vare sig tid eller krafter för verkställandet av en sådan nödig befunnen
överarbetning av förslaget i denna del och som förutsatt såsom
självfallet, att denna icke kan åstadkommas annorlunda än genom
Kungl. Maj:ts föranstaltande, har förty måst inskränka sig till några
kortfattade antydningar om det ifrågavarande förslagets brister i
denna del.
Sålunda torde till en början kunna anmärkas, att utredning''
saknas om, i vad mån bestämmelserna angående utländska värdepapper
icke å ena sidan till väsentlig del skulle bliva otillämpliga i brist på
Riksdagens skrivelse AV 471. 3
motsvarighet i verkligheten och å andra sidan komma att lämna utanför
sin räckvidd skatteobjekt, vilka möjligen kunde förutsättas böra
indragas under stämpelbeskattningen i fråga. Stämpelplikt föreskrives
ju för lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i utländskt bolag,
som driver bankrörelse, så ock i utländskt kommanditbolag. Mot denna
bestämmelse torde kunna anföras den förut framställda generella anmärkningen.
Att lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i utländska
bolag, som driva bankrörelse, icke skulle finnas, kan icke påstås,
men torde de dock spela en jämförelsevis underordnad roll i jämförelse
med aktiebrev och kommanditbevis, och säkert torde ytterst få
om ens något sådant lottbrev eller delaktighetsbevis komma att hit
utifrån införas. Utomlands lära däremot förekomma delaktighetsbevis
av andra slag. vilka spela avsevärd roll, och har i sådant hänseende
för riksdagen särskilt framhållits bevis angående delaktighet i gruvor,
papper vilka t. ex. i Tyskland och Österrike lära äga stor betydelse.
Visserligen har tidigare verkställd utredning rörande lämpligheten av
stämpel å delaktighetsbevis i svenska gruvbolag lämnat negativt resultat.
Anledningen härtill var emellertid icke blott tekniska svårigheter i avseende
å frågans lösning, utan även och måhända i främsta rummet
det förhållande, att en sådan stämpel skulle inbringa staten en så föga
avsevärd inkomst. Osannolikt är väl icke, att liknande svårigheter
skulle kunna konstateras även i fall, varom nu är fråga, likasom ock
beträffande andra delaktighetsbevis, vilka tilläventyrs falla utanför de
föreslagna bestämmelserna angående utländska värdepapper; men i
varje fall synes, innan eu lagstiftning på nu ifrågavarande område här
i landet vidtages, närmare utredning erforderlig och detta även beträffande
frågan, huru man utomlands löst tekniska svårigheter vid stämpelbeskattningens
genomförande beträffande delaktighetsbevis i bolag.
Vid den sålunda ifrågasatta utredningen synes uppmärksamhet
även böra ägnas ett par andra spörsmål i avseende å ifrågavarande
stämpelbeskattning. Med denna avses ju att träffa vissa utländska
värdepapper medelst en pålaga motsvarande emissionsstämpeln å inhemska
papper. Det principiellt riktiga synes då, såsom departementschefen
ock antytt, vara, att stämpelplikten för de utländska papperen
komme att inträda redan i och med deras införande i riket. Lika med
departementschefen har emellertid riksdagen ansett, att en sådan anordning
av praktiska skäl icke låter sig genomföra. Såsom uppgift för
denna stämpelskatts anordnande måste dock fasthållas, att de utländska
papperen verkligen bliva stämpelbelagda, och att detta sker vid första
praktiskt möjliga tillfälle. Det i propositionen nr 2 BO framlagda förslaget
4
Riksdagens skrivelse Nr 471.
torde i detta avseende få anses förete eu viss brist. Enligt detta skulle de
utländska papperen ej behöva stämpelbeläggas förr än de första gången
efter det de till riket inkommit härstädes belånades, försåldes eller på vad
sätt det vara månde överlätes. Med en sådan bestämmelse skulle det emellertid
väl kunna hända, att stämpelbeläggning av utländska aktier och
dylikt, som under åratal lör varades här i riket och därunder gång
efter annan bytte ägare, onödigt länge uppskötes eller till och med
ej alls verkställdes, innan desamma åter utfördes. Om nämligen de
ifrågavarande handlingarna, utan att under tiden belånas eller göras
till föremål för överlåtelse levande emellan, genom arv eller testamente
överginge till ny ägare än så många gånger, komme de icke
att falla under stämpelplikten. En ändring'' härutinnan torde dock
stå i god överensstämmelse med grundsatsen, att stämpelplikten rätteligen
är att hänföra till handlingarnas införande hit till riket, och
möjlighet av en sådan ändring torde icke vara utesluten i betraktande
av civillagstiftningens stadganden rörande fång av sistberörda slag,
till vilka stadganden erforderliga kontrollbestämmelser i nu förevarande
ämne torde kunna anknytas.
Ifrågavarande stämpelskatts egenskap att egentligen vara en
emissionsstämpel har vidare givit riksdagen anledning till en erinran
emot förslaget till ändring av 3 § i fondstämpelförordningen. Enligt
detta skulle, i anslutning till vad som nu gäller om utländsk obligation,
frihet från fondstämpel äga rum i fråga om utländska aktier och
liknande värdepapper vid sådan överlåtelse, före vilken handlingen
skall enligt stämpelförordningen förses med särskild stämpel. Till
grund härför synes ligga den åskådningen att, därest befrielse från
fondstämpeln ej medgåves, dubbelbeskattning komme att äga rum.
Riktigheten av en sådan åsikt torde emellertid kunna ifrågasättas.
Även om stämpelbeläggning enligt stämpelförordningen av den utländska
värdehandlingen befinnes av praktiska skäl böra uppskjutas
till den ifrågavarande överlåtelsen, är dock här, enligt vad förut anförts,
i själva verket fråga om ett slags emissionsstämpel och någon
principiell betänklighet mot att vid samma tillfälle uttaga även övlig
fondstämpel torde knappast förefinnas. Men om så är förhållandet,
lärer konsekvensen fordra, att enahanda betraktelsesätt tillämpas även
i fråga om utländska obligationer, vilka såsom nyss omförmälts hittills
varit befriade från fondstämpel vid första överlåtelsen här i landet.
Vid den ifrågasatta utredningen torde även böra beaktas lämpligheten
av vad nu föreslagits i fråga om utländska aktier och vad
som redan gäller om utländska obligationer beträffande sättet för om
-
Mkgdayeiw »kt ioélse Nr 471. 5
räkning av utländskt myntslag till svenskt. Ändamålsenligheten av
att härvid tillämpa den väl närmast med avseende å växlar tillkomna
och därefter lämpade bestämmelsen i 16 § stämpelförordningen torde
kunna ifrågasättas, då på grund av varierande växelkurser aktier i
samma bolag och samma slag av obligationer skulle kunna komma att
vid olika tider förses med svensk emissionsstämpel till avsevärt växlande
belopp. Det torde kunna ifrågasättas om icke fasta omräkningskurser
vore att föredraga.
Rörande stämpelbeskattningen av utländska aktie- och lottbrev
m. m. har riksdagen slutligen att framställa en erinran beträffande
själva sättet för stämpelbeläggningens verkställande. I 27 § första
stycket av stämpelförordningen, vilket författningsrum enligt förevarande
proposition, nr 230, skulle bliva oförändrat, stadgas, att då aktiebrev,
lottbrev, andelsbevis, delaktighetsbevis eller obligationer enligt 8 §
skola förses med stämpel, detta skall äga rum sålunda, att stämpling
av blanketterna till aktiebreven, lottbreven, bevisen eller obligationerna
sker genom generalpoststyrelsens försorg; att den som vill låta stämpla
dylika blanketter skall därom anmäla sig skriftligen hos generalpoststyrelsen
med bifogande av blanketterna samt tvefald uppgift å dessas
valör och antalet av varje valör; samt att generalpoststyrelsen därefter
fastställer det belopp, med vilket stämpel enligt bestämmelserna i nämnda
förordning skall utgöras, och låter, sedan det erforderliga stämpelbeloppet
blivit inbetalt, verkställa ståmplingen. Detta stadgande, vid
vars tillkomst man uppenbarligen haft för ögonen inländska papper
av berörda slag, skulle nu komma att gälla även i fråga om stämpelbeläggning
av utländska aktier in. m. Yad de inländska värdepapperen
beträffar har emot den föreskrivna ordningen för deras stämpelbeläggande
icke försports någon erinran. Med avseende å de utländska åter synes
stadgandet svårligen kunna enligt sin lydelse tillämpas, utan stämplingen
måste här uppenbarligen ske å färdiga redan emitterade värdehandlingar.
Bestämmelsen, att blanketter skola insändas till generalpoststyrelsen
för stämpelbeläggning, visar dessutom, att man tänkt sig, att
ifrågavarande stämpelbeläggning skulle ske av en hel ny aktiestock o. d.
Som de utländska värdepapper, vilka hit införas, emellertid lära få antagas
inkomma allenast i smärre poster eller såsom enstaka exemplar,
förefaller det, som nu ifrågavarande ordning för stämpelbeläggningen
skulle, vad dessa papper beträffar, vara från den enskildes synpunkt
sett förenad med onödig omgång och olägenheter i övrigt utan
att för det allmänna medföra motsvarande fördel. Det har därför synts
riksdagen som om stämpelbeläggningen av de utländska värdepapperen
6
Riksdagens skrivelse Nr 471.
borde kunna anförtros åt innehavarna. Hänsynen till kontrollen torde
icke behöva resa oöverstigliga hinder häremot. Åtminstone torde icke
kunna göras gällande, att kontrollen skulle på detta sätt försvagas.
Vad angår den statistiska synpunkten med avseende å stämplarnas
redovisning torde densamma i betraktande av den relativt begränsade
förekomsten av de utländska papper, som skulle drabbas av ifrågavarande
beskattning, icke behöva tillmätas större betydelse.
Skulle den sålunda ifrågasatta förändrade ordningen för nu berörda
stämpelbeläggning komma till stånd, lärer densamma böra vinna
tillämpning på utländska obligationer lika väl som på utländska aktier.
Den ytterligare utredning av frågan om stämpel å aktier och
andra andelsbevis i utländska företag, som riksdagen sålunda funnit sig
böra tillstyrka, kunde tilläventyrs möta betänkligheter ur den synpunkten,
att under utredningstiden avsevärda stämpelbelopp kunde
komma att undandragas statsverket. Statskontoret har ju ansett grundad
anledning förefinnas till det antagande, att under de senare åren så
betydande poster utländska aktier inkommit och allt fortfarande inkomma
i landet, att de numera utgöra ett skatteobjekt, som ur synpunkten
av statens inkomster av stämpelavgiften icke bör förbises.
Emellertid synes departementschefen icke hysa förväntningar på mera
betydande avkastning av denna skattekälla, då han, med erinran att
något material för frågans bedömande icke finnes att tillgå, förklarat
sig icke vilja på grund av den föreslagna stämpelskatten ifrågasätta
någon ändring i den till riksdagen avlåtna inkomstberäkningen.
Det tvivel, som härur torde framgå angående frågans statsfinansiella
innebörd, är säkerligen också befogat, ty även om det skulle förhålla
sig så, att avsevärda poster utländska värdehandlingar under
senaste tiden övergått i svenska händer, lärer det vara föga antagligt
att de mera allmänt överförts till Sverige, utan efter all sannolikhet
torde de i ty fall, såsom vanligt lärer vara, ligga deponerade i utlandet.
Någon verklig grund för betänkligheter av nyss angivna art
bör sålunda icke kunna anses föreligga.
Vad härefter beträffar frågan om stämpelbeläggning av interimsbevis
och interimskvitton, vilken fråga även var föremål för 1917 års
riksdags behandling men då lämnades olöst, har riksdagen funnit det
nu ifrågavarande förslaget till ett slutligt ordnande av denna angelägenhet
tillfredsställande. Riksdagen har därför bifallit propositionen nr
230 i denna del.
Emot samma proposition, i vad den avser räntestämpeln å spar
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
(
Riksdagens skrivelse Nr 471.
kasse- och därmed likartade räkningar har riksdagen icke heller haft
något att erinra, vadan riksdagen bifallit propositionen jämväl i denna del.
Av de övriga ändringsförslag, som i sistnämnda proposition framlagts,
torde endast förslaget rörande tillsynen över bankernas fullgörande
av deras skyldighet i fråga om stämpelbeläggningen påkalla något uttalande
från riksdagens sida. I likhet med departementschefen och de
i ärendet hörda myndigheterna har riksdagen ansett, att denna tillsyn
bör i de olika avseendena för varje bank läggas, såvitt möjligt är, i
samma händer och, om i det särskilda fallet så visar sig lämpligt,
sammanföras med den statliga tillsyn dessa inrättningar i övrigt äro
underkastade. Uet är därför icke det kungl. förslaget i denna del i
och för sig, som givit riksdagen anledning att beröra frågan, utan
föranledes detta av förenämnda, i ämnet väckta motion, nr 380 i
andra kammaren.
Däri har motionären anfört, bland annat, följande:
»I lagen angående sparbanker av den 29 juli 1892 har uppdragits
åt Konungens befallningshavande att öva tillsyn över sparbanker och
för sådant ändamål själv eller genom ombud verkställa undersökning
av sparbanks förvaltning, vilken undersökning skall äga rum vid varje
sparbank minst en gång årligen. I motsats till vad förhållandet är vid
bankbolag har sålunda Konungens befallningshavande för sparbankernas
vidkommande att utse ombud såväl enligt lagen om sparbanker av den
29 juli 1892 som enligt förordningen angående stämpelavgiften av den
19 juni 1917. Oaktat Kungl. Maj:t och riksdagen icke uttryckligen i
förordningen stadgat att samma ombud skulle utses i båda fallen, fanns
dock på grund av detta sakförhållande skälig anledning antaga, att
vederbörande Konungens befallningshavande skulle, såvitt ske kunde,
utse samma ombud för utövande av båda befattningarna, helst som
den sistnämnda, åtminstone vad de smärre sparbankerna beträffar, tar
ganska ringa tid i anspråk. Att så icke är fallet visar erfarenheten
från de första utnämningarna av meranämnda ombud.
För de större mera centralt belägna sparbankerna torde saken
hava mindre betydelse. Annorlunda ställer sig förhållandet då det
gäller de små sparbankerna, vilka till så stort antal hava sin verksamhet
förlagd ute på avlägsen landsbygd och där sparbanksinstitutionen,
såvitt jag kan finna, har sin största uppgift såsom förmedlare
mellan småfolkets besparingar och småbrukarnas lånebehov. Då det
oftast är små insatsbelopp, som innestå till förräntande, kan det också
hända, att sparbankens omkostnader för tillsyn över stämpelbeloppets
8 Riksdagens skrivelse Nr 471.
behöriga erläggande betydligt överskrider själva det belopp, som sparbanken
har att redovisa.»
Till styrkande av sistberörda förhållande har motionären meddelat
en del uppgifter, i avseende varå riksdagen tillåter sig att hänvisa
till motionen, samt fortsätter därefter:
»Så vitt jag kunnat finna, lärer Konungens befallningshafvande i
regel utse någon av landsstatens tjänstemän i residensstaden för utövande
av båda dessa befattningar. Det kan ifrågasättas, huruvida
icke någon ortsperson exempelvis landsfiskalen inom sparbanksområde
skulle kunna vara kvalificerad härför.
Sparbankerna äro dock inrättningar från vilka vinsten icke tillfaller
enskilda personer, dess stiftare eller huvudmän, utan är avsedd
att främja sparsamhet bland de mindre bemedlade samt allmännyttiga
ändamål. Starka skäl tala alltså för att dessa befrias från utgiften
i fråga, därigenom att tillsynen över stämpelförordningens efterlevnad
överlämnades. till det ombud som har tillsyn över sparbanks skötsel.»
På grund härav har motionären ifrågasatt ändring i Eders Kungl.
Maj:ts förslag till ändringar i stämpelförordningen, i syfte att den påvisade
olägenheten vid tillsynen över förordningens efterlevnad vad
sparbankerna beträffar måtte undanröjas.
De av motionären påpekade förhållandena innebära tvivelsutan
en olägenhet, som om möjligt bör avhjälpas.
Huruvida detta lämpligen bör ske på den väg motionären anvisat,
kan måhända ifrågasättas, då det ur banksekretessens synpunkt
lärer få anses önskligt att söka undvika förordnande av olika ombud
för tillsyn inom samma bank och det icke utan vidare kan antagas,
att i varje fall på platsen finnes lämplig person att förordna såsom
granskningsman för förvaltningen. Frågans nöjaktiga ordnande kräver
säkerligen en mera ingående utredning.
I fråga om den föreslagna nya lydelsen av de i 12 § av stämpelförordningen
omförmälda tabellerna får riksdagen meddela, att riksdagen
tagit del av de för ifrågavarande tabeller utförda beräkningarna, vilka
äro verkställda enligt samma grunder som de hittills gällande tabellerna,
och att riksdagen därvid ej funnit något att erinra.
Vidkommande Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag, i vad riksdagen
ej redan yttrat sig över dem, har riksdagen icke någon erinran
att göra annat än beträffande dels förslagen att i stämpelförordningen
införa i 1 § under fjärde avdelningen »yrkesskoleöverstyrelsen» samt i
3 § i förteckningen över expeditionerna »förordnande, som för polisman
utfärdas enligt 7 § i lagen om polisväsendet i rikets städer», dels och
opaginerad Kontrollera mot PDF
<1
Riksdagens skrivelse Nr 471.
de föreslagna bestämmelsernas ikraftträdande. Förstberörda ändringsförslag
äro följdförslag till andra innevarande riksdag förelagda förslag,
nämligen Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 96 angående upprättande
av praktiska ungdomsskolor och nr 284 med förslag till lag om polisväsendet
i rikets städer. Av nämnda propositioner har den senare ej
vunnit riksdagens bifall och har den förra föranlett, icke upprättandet
av den ifrågasatta nya statsmyndigheten, yrkesskoleöverstyrelsen, men
däremot förändring av folkskoleöverstyrelsen till »skolöverstyrelsen».
Härav följa givetvis vissa jämkningar i förevarande förslag till
ändringar av 1 och 3 §§ i stämpelförordningen.
Beträffande slutligen bestämmelserna om författningsändringarnas
ikraftträdande hava desamma icke i och för sig givit anledning till
annan erinran än att det synts lämpligast att överlämna åt Eders Kungl.
Maj:t att bestämma, när ändringarna av 1 § i stämpelförordningen
skola träda i kraft. Emellertid har det synts riksdagen, att rörande
stämpelbeläggningen av interimsbevis och interimskvitton en särskild
bestämmelse kräves för att reglera förhållandena vid övergången till de
nya stadgandena. Inbetalning å tecknade aktier sker väl vanligen i
rater, och lära somliga bolag hava förfarit så, att de från början vid
första inbetalningen stämpelbelagt interimsbevisen till hela det belopp,
varå den eller de däri avsedda aktierna skolat lyda, under det andra
vid varje skedd inbetalning försett bevisen med däremot svarande stämpel.
Båda förfaringssätten äro ju enligt gällande bestämmelser lagliga, men
i och med det att den nya 27 § träder i kraft skulle dylik stämpling
icke gälla och särskilt skulle förmodligen svårigheter uppstå där, varest
före förändringen en del av de tecknade beloppen mottagits, under det
att resten skulle inbetalas först efter berörda tidpunkt.
För denna frågas reglering har riksdagen alltså ansett sig böra
meddela en övergångsbestämmelse.
Med åberopande av vad riksdagen ovan anfört får riksdagen härmed
för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen, med avslag
ej mindre å Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 230, i vad den avser
aktier och andra andelsbevis i utländska företag, än även å Eders
Kungl. Maj:ts proposition nr 358, har, i anledning av förstnämnda
proposition och med bifall till Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 446,
antagit dels bifogade förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften (bilaga 1),
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 173 höft. (Nr 471.) 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 471.
dels ock bifogade förordning om ändring av 10 § i förordningen den
6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte
av fondpapper (bilaga 2).
Vidare får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta
underkasta frågan om stämpelplikt för aktier och andra andelsbevis i
utländska företag ytterligare utredning med beaktande av vad riksdagen
nu i detta ämne anfört samt till riksdagen inkomma med det
förslag, vartill en sådan utredning kan föranleda.
Slutligen får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
låta verkställa utredning, huru med avseende å sparbank, som begagnar
sig av den i 54 § stämpelförordningen medgivna rätt att för bankens
samtliga insättare på en gång för helt år och utan användning av
stämpel fullgöra inbetalning av belöpande räntestämpelavgift, föreskriven
kontroll å sådan inbetalning från statsverkets sida må kunna
med minsta möjliga kostnad åvägabringas, samt vidtaga de åtgärder,
vartill en sådan utredning må föranleda.
Stockholm den 21 juni 1918.
Med undersåtlig vördnad.
Riksdagens skrivelse, Nr 471.
11
Bilaga 1.
Förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angående
stämpelavgiften.
Härigenom förordnas, att 1, 3, 8, 20, 21, 25 och 27 §§, 36 §
2 mom., 47 § 2 mom. samt 54 och 55 §§ i förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften ävensom de till nämnda förordning
hörande tabellerna I och II, skola 1, 3, 8, 54 och 55 §§ i nedan angivna
delar, hava följande ändrade lydelse:
1 §•
I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna
till följande avdelningar:
Andra avdelningen:
Underdomstolar på landet ävensom vattendomstolar.
Fjärde avdelningen:
Rikets hovrätter--— — statistiska centralbyrån; byggnadsstyrelsen;
patent- och registreringsverket;---— — läroverks
överstyrelsen;
skolöverstyrelsen; lantmäteristyrelsen med generallantmäterikontoret;
— — — — — — — — — — — — — — — —
vid Kung!. Maj:ts orden.
3 §•
I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med
de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:
12
Riksdagens skrivelse Nr 471.
l
Avd.
2
Avd.
3
Avd.
4
Avd.
o
Avd.
! Kr. ! ö.
Bevis
att begärd expedition icke utbekommits......
som meddelas borgenär enligt 57 § utsöknings-j
lagen ................................................
vederhäftighets- ......................................
Resolution, —--- — — —----—--
» på ansökning om förordnande för lantmätare
eller med honom i avseende på behörighet
till vissa förrättningar likställd tjänsteman
att verkställa lantmäteriförrättning i ändamål att
vinna avsöndring av jord, vattenfall, fiske eller
annan dylik lägenhet eller att verkställa ägostyckning
i Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens
län .................................................
» i sådana på förvaltningsmyndighets pröv-!
ning ankommande ärenden, som avses i lagen om
inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast
egendom ................................................j_
eljest innefattande huvudsakligt beslut,
tecknad å företedd handling ...........................
Slutsedel ..................
Straffregister, utdrag av
Styrmansbrev ...............
i Utdrag — —------------
» av jordregister; se Jordregister.
» av straffregister; se Straffregister.
Utnämningsbrev för:
Expedition, som icke här ovan är särskilt nämnd,
varje ark ...................................................
Kr.
Kr.
ö. Kr. ö. I Kr. ö.
fritt
-
fritt
fritt
-
I I
— fri
fri
fritt
— i 50 ! — ! 50
10
20 — !
50 1
— 1 —
8 §•
Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade
av offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.
Aktiebrev i inländskt aktiebolag skall, innan brevet av bolaget utgives,
förses med stämpel av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp,
varå den i brevet avsedda aktie lyder, eller, om brevet ut
-
Riksdagens skrivelse Nr 171. 13
färdats å två eller Hora aktier, av det belopp, vara aktierna sammanlagt
lyda; dock att, ifall enligt bolagets beslut för aktie skall
erläggas betalning med högre belopp än det, vara aktien lyder,
stämpeln skall beräknas i förhållande till det högre beloppet.
Upprättat aktiebrev skall, ändock att det icke blivit av aktieägaren
mottaget, anses såsom av bolaget utgivet, då aktieägaren äger att
detsamma hos bolaget utbekomma.
Aktiebrev, som utan erläggande av betalning utfärdas såsom
ersättning för förkommet eller förstört sådant brev eller i utbyte
mot aktiebrev i samma bolag, är fritt från stämpel, därest det nya
aktiebrevet utfärdas å belopp, icke överstigande det, varå det förkomna,
förstörda eller utbytta aktiebrevet lytt, eller, om det nya
aktiebrevet skall ersätta flera äldre brev, dessas sammanlagda belopp,
samt det eller de äldre breven varit försedda med stämpel i
vederbörlig ordning eller icke skolat med stämpel beläggas.
Aktiebrev, som sålunda utfärdas utan att beläggas med den här
ovan för aktiebrev stadgade stämpel, skall förses med anteckning
om orsaken härtill.
För aktiebrevs behöriga stämpelbeläggning eller förseende med
anteckning om orsaken till underlåten stämpelbeläggning svare
ledamöterna i bolagets styrelse eller, ifall tillsynen över stämpelbeläggningen
enligt bolagets beslut uppdragits åt en eller flera av
dem, dessa ledamöter.
Se för övrigt 27 §.
Andelsbevis; se Lottbrev.
Intecknat skuldebrev; se Skuldebrev.
Interimsbevis, Interimskvitto å aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis;
angående stämpelplikt se 27 §.
Invisning; lika med Växel.
Lottbrev, andelsbevis eller délaktighetsbevis i inländskt solidariskt bankbolag
eller annat inländskt bolag, som driver bankrörelse, så ock i
kommanditbolag skall, innan brevet eller beviset av bolaget utgives,
förses med stämpel av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det
belopp, varå den i brevet eller beviset avsedda lott eller andel lyder,
eller, om brevet eller beviset utfärdats å två eller flera lotter eller
andelar, av det belopp, varå lotterna eller andelarna sammanlagt
lyda; dock att, ifall enligt bolagets beslut för lott eller andel skall
erläggas betalning med högre belopp än det, varå lotten eller
14
Riksdagens skrivelse Nr 471.
andelen lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande till det högre
beloppet. Upprättat lottbrev skall, ändock att det icke blivit av
lottägaren mottaget, anses såsom av bolaget utgivet, då lottägaren
äger att detsamma hos bolaget utbekomma.
Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis, som utan erläggande
av betalning utfärdas såsom ersättning för förkommet eller förstört
sådant brev eller bevis eller i utbyte mot lottbrev eller bevis i
samma bolag, är fritt från stämpel, därest det nya lottbrevet eller
beviset utfärdas å belopp, icke överstigande det, varå det förkomna,
förstörda eller utbytta lottbrevet eller beviset lytt, eller, om det
nya lottbrevet eller beviset skall ersätta flera äldre brev eller bevis,
dessas sammanlagda belopp, samt det eller de äldre breven eller
bevisen varit försedda med stämpel i vederbörlig ordning eller icke
skolat med stämpel beläggas.
Lottbrev eller bevis, som sålunda utfärdas utan att beläggas med
den här ovan för lottbrevet eller beviset stadgade stämpel, skall
förses med anteckning om orsaken därtill.
För den behöriga stämpelbeläggningen av lottbrev, andelsbevis
och delaktighetsbevis eller deras förseende med anteckning om
orsaken till underlåten stämpelbeläggning svare ledamöterna i
bolagets styrelse eller, ifall tillsynen över stämpelbeläggningen
enligt bolagets beslut uppdragits åt en eller flera av dem, dessa
ledamöter.
Yad sålunda är stadgat gäller dock icke bevis å grundfondstillskott
i sparbanker.
Se för övrigt 27 §.
Lottsedel — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Sparkasseråkning eller därmed likartad räkning hos bank, annan kreditinrättning,
sparbank, bankir eller ekonomisk förening; lika med
Depnsitionsråkning. Dock må frihet från stämpel äga rum, om
beloppet av den ränta, som under ett kalenderår tillgodoföres
insättare, vare sig medlen innestått hela året eller blott en del
därav, icke uppgår till, i fråga om medel, som innestå i sparbank,
centralkassa för jordbrukskredit, jordbrukskassa eller annan ekonomisk
förening, 100 kronor och, i fråga om medel, som innestå
å sparkasseräkning hos bank, annan kreditinrättning eller bankir,
50 kronor.
Se för övrigt 54 och 55 §§.
Testamente om fast egendom — — — — — — — — — — — — —
Riksdagens skrivelse Nr 471.
15
20 §.
Vill någon föra talan om återfående av stämpelavgift, som av
ämbets- eller tjänsteman debiteras eller i enlighet med dennes tillsägelse
blivit erlagd för sådan handling, vars stämpelbeläggning enligt
35 § skall i hovrätt granskas, må dylik talan inom sex månader från
det klandrade stämpelbeläggningen ägt rum anhängiggöras i den hovrätt,
varunder ämbets- eller tjänstemannen lyder. Part, som ej nöjes
åt hovrättens beslut, så ock advokatfiskal i hovrätten, där han finner
sådant nödigt för bevarande av kronans rätt, äga över beslutet anföra
besvär, under villkor och i den ordning 30 kap. rättegångsbalken
stadgar i fråga om fullföljd av talan mot hovrätts slutliga utslag i dit
fullföljt tvistemål eller ärende rörande penningar eller sådant, som kan
skattas i penningar.
21 §.
Förmår i fall, som avses i 20 §, den, vilkens rätt är av skedd
stämpelbeläggning beroende, visa, att talan om återfående av för högt
debiterad stämpelavgift icke kunnat av honom föras i den ordning,
som i samma paragraf är föreskriven, ankomme efter därom gjord
ansökning på Konungen att efter prövning av föreliggande omständigheter
förordna om restitution av vad i stämpelavgift för mycket erlagts.
Vad sålunda är stadgat galle ock, där någon i fall, varom i
detta kap. icke eljest är stadgat, måst vidkännas stämpelavgift, som
antingen alldeles icke bort utgå eller bort utgå med lägre belopp än
det erlagda.
25 §.
Då handling förses med beläggningsstämpel, skall denna, med
angivande av datum, makuleras genom lämplig påteckning, färg- eller
svartstämpling.
Den, som till offentlig myndighet ingiver handling, som skall
förses med dubbel beläggningsstämpel, skall, där icke enligt 34 § 1
mom. fjärde stycket stämpeln skall makuleras av vederbörande ämbetseller
tjänsteman, makulera den med nr 1 märkta delen, varemot den
andra delen makuleras av ämbets- eller tjänstemannen.
16
Riksdagens skrivelse Nr 471.
27 §.
Då aktiebrev, lottbrev, andelsbevis, delaktighetsbevis eller obligationer
enligt 8 § skola förses med stämpel, skall detta äga rum sålunda,
att stämpling av blanketterna till aktiebreven, lottbreven, bevisen
eller obligationerna sker genom generalpoststyrelsens försorg. Den,
som vill låta stämpla dylika blanketter, anmäle sig därom skriftligen
hos generalpoststyrelsen med bifogande av blanketterna samt tvefald
uppgift ä dessas valör och antalet av varje valör. Generalpoststyrelsen
fastställer därefter det belopp, med vilket stämpel enligt bestämmelserna
i denna förordning skall utgöras, och låter, sedan det erforderliga
stämpelbeloppet blivit inbetalt, verkställa stämplingen.
Därest någon vill låta utfärda interimsbevis eller interimskvitton
å aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis, skall därom - hos generalpoststyrelsen skriftligen göras anmälan i ärendet med bifogande
av uppgift om det sammanlagda belopp, varå interimsbevis
eller interimskvitton skola utfärdas. Generalpoststyrelsen fastställer
därefter den stämpelavgift, som enligt bestämmelserna i denna förordning
skall utgöras för motsvarande aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller
delaktighetsbevis. Sedan stämpelavgiften blivit hos generalpoststyrelsen
nedsatt, vare sig genom kontant inbetalning eller genom avlämnande
av bevis, att beloppet blivit för generalpoststyrelsens räkning insatt i
bankinrättning, som av generalpoststyrelsen godkännes, meddelar generalpoststyrelsen
bevis därom, varefter vederbörande äger att, efter
anteckning å interimsbevisen eller interimskvittona om generalpoststyrelsens
bevis och datum därför, utsläppa ifrågavarande interimsbevis
eller interimskvitton. Den, vilken hos generalpoststyrelsen nedsatt .
stämpelavgift på sätt nu är sagt, åligger att inom två månader, efter
det full betalning för tecknad aktie eller tecknat lottbrev, andelsbevis
eller delaktighetsbevis skolat erläggas, till generalpoststyrelsen lämna
uppgift angående den omfattning, i vilken interimsbevis eller interimskvitton
blivit utgivna, samt därvid, i den mån rätt till tecknad aktie
eller tecknat lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis icke blivit
förverkad, för stämpelbeläggning avlämna samtliga de aktiebrev, lottbrev,
andelsbevis eller delaktighetsbevis, som svara mot de utgivna
interimsbevisen eller interimskvittona; och skall i händelse det nedsatta
beloppet överskjuter den å aktiebreven, lottbreven, andelsbevisen eller
delaktighetsbevisen belöpande stämpelavgiften, överskottet till vederbörande
återbetalas. Underlåter någon att fullgöra vad honom sålunda
17
Riksdagens skrivelse Nr 471.
åligger, äge rätten på framställning av generalpoststyrelsen, genom vite
tillhålla den försumlige att fullgöra sitt åliggande.
Talan mot generalpoststyrelsens beslut i fråga om stämpelbeloppet
fullföljes i enahanda ordning, som är stadgad för överklagande av
generalpoststyrelsens beslut i allmänhet.
36 §.
2. Finner advokatfiskal på grund av anmärkning, som vid den
i 1 mom. omförmälda granskning förekommit, anledning att mot ämbetseller
tjänsteman anställa åtal för fel eller försummelse i avseende å
stämpelbeläggniug, förfares på sätt 50 § stadgar. Advokatfiskal vare
jämväl obetaget ■ att, där han för bevarande av kronans rätt finner
sådant nödigt, i hovrätten föra talan mot enskild part om utgivande
av felande stämpelbelopp. Angående klagan över hovrättens beslut i
sistnämnda fall gälle vad i 20 § är föreskrivet.
47 §.
2. Åsidosätter någon vad i 8 § finnes föreskrivet om stämpelbeläggning
av aktie- eller lottbrev eller andels- eller delaktighetsbevis,
då det utfärdas av aktiebolag, solidariskt bankbolag, annat
bolag, som driver bankrörelse, eller kommanditbolag, böte tio gånger
den felande stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.
Utgiver någon interimsbevis eller interimskvitto i annan ordning
än i 27 § stadgas, böte tio gånger det belopp, varmed motsvarande
aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis skolat stämpelbeläggas,
dock minst tjugufem kronor. Den som mot bättre vetande
lämnar oriktiga uppgifter angående den omfattning, i vilken interimsbevis
eller interim skvitton i anledning av meddelat tillstånd blivit utfärdade,
samt därigenom föranleder, att hos generalpoststyrelsen nedsatt
stämpelavgift eller del därav återbetalas, böte tio gånger det av
sådan anledning återbetalade beloppet, dock minst tjugufem kronor.
54 §.
Den i8§ — — — — — — utgöras.
Bank, som — — —--— säkerhet.
Sedan anmälan, varom nu blivit sagt, inkommit till Kungl.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 173 höft. (Nr 471.) 3
18
Riksdagens skrivelse Nr 471.
Maj:ts befallningshavande och avfordi''ad säkerhet blivit av Kung!.
Maj:ts befallningshavande godkänd och avlämnad, skall Kungl. Maj:ts
befallningshavande för banken utfärda bevis, att hinder icke möter
för banken att i den i denna paragraf omförmälda ordning fullgöra
erläggandet av stämpelavgiften; och skall genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes
försorg på bankens bekostnad kungörelse om bevisets
meddelande en gång införas i Post- och inrikes tidningar, varjämte
Kungl. Maj:ts befallningshavande därom särskilt underrättar generalpoststyrelsen.
Kungl. Maj:ts befallningshavande skall ock förordna
ett ombud att hos banken utöva den befattning, varom i denna förordning
stadgas, och skall därvid iakttagas att, därest tillsyningsman
enligt 10 § i förordningen den 6 november 1908 angående en
särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper redan blivit
vid banken utsedd för någon del av den tid, varom fråga är, denne
tillsyningsman skall förordnas till dylikt ombud, samt att i övrigt skall,
därest så lämpligen kan ske, vid bankbolag till sådant ombud utses det
allmänna ombud, som av bankinspektionen jämlikt gällande lag om
bankrörelse förordnats för bolaget.
Den inbetalning, varom ovan blivit stadgat, skall verkställas hos
generalpoststyrelsen inom utgången av mars månad, och skall, då sådan
inbetalning sker, tillika ingivas ett av förstnämnda ombud efter granskning
av bankens ,— — — — erlägga.
Verkställes icke — — — — rättighet.
Vad i denna paragraf är stadgat i fråga om bank skall äga motsvarande
tillämplighet i fråga om annan kreditinrättning, sparbank,
bankir eller ekonomisk förening.
55 §.
Bank, som — — — — inlåningsrörelse.
Tredskas banken — — — — fälla.
Vad ombudet — — — — bevis.
Yppar ombudet — — — — uppkommit.
Ombudet skall — —--befallningshavande.
Vad i denna paragraf är stadgat i fråga om bank skall äga
motsvarande tillämplighet i fråga om annan kreditinrättning, sparbank,
bankir och ekonomisk förening.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1!)
Riksdagens skrivelse Nr 471.
Tabell l
utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot v 5 %, av en livränta eller annan förmån, som vid
slutet av varje År under eu persons av mankön livstid utgår med belopp eller till värde uv
1 krona (grundad å statistiska centralbyråns dödlighetstabell för årtiondet 1901 —1910).
1 .
1 Ålder
■
Kapitalvärde
Ålder
Kapitalvärde
Ålder
Kapitalvärde,
Ålder
Kapitalvärde
0
15.7»;
30
15.70
60
9.8 5
‘10
1.8 5 1
17.24
31
15.0 5
61
9.56
91
1.72 j
2
17.52
32
15.53
62
9.2 7
92
1.59
3
17.00
33
15.4 1
63
8.9 6
93
1.48
4
17.03
34
15.27
64
8.0 7
94
1.3 5
5
17.02
35
15.13
65
8.3 0
95
1.2 5
6
17.60
36
14.99
66
8.0 5
96
1.17
7
17.56
37
14.84
67
7.73
97
1.12
8
17.51
88
14.6 9
68
7.43
98
1.03 1
9
17.45
39
14.53
69
7. it
99
O.uo
10
17.38
40
14.36
70
6.so
100
0.81
11
17.31
41
14.2 0
71
6.48
101
0.69
12
17.23
42
14.0 2
72
6.17
102
0.55
13
17.14
43
13.8 5
73
5.80
103
0.1 o
14
17.05
44
13.66
74
5.5 5
104
0.23
15
16.05
45
13.47 .
75
5.25
16
16.86
46
13.2 7
76
4.9 5
17
16.7 7
47
13.07
77
4.6 6
18
16.69
48
12.86
78
4.3 8
]
19
16.62
49
12.64
79
4.11
20
16.55
50
12.41
80
3.85
21
16.49
51
12.18
81
3.6 0
22
16.43
52
11.95
82
3.3 5
23
16.37
53
11.71
83
3.12
24
16.30
54
11.46
84
2.89
25
16.22
55
11.21
85
2.69
26
16.14
56
10.96
86
2.50
27
16.05
57
10.0 9
87
2.3 2
1 28
15.96
58
10.41
88
2.14
29
15.86
59
10.13
89
1.98
Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0.25. Utgår den
vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0.3 7 5. Utgår den vid början av varje år, ökas det med 1.
20
Riksdagens skrivelse Nr 471.
Tabell II
utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 %, av en livränta eller annan förmån, som vid
slutet av varje år under en persons av kvinnkön livstid utgår med belopp eller till värde av
1 krona (grundad å statistiska centralbyråns dödlighetstabell för årtiondet 1901—1910).
Ålder
Kapitalvärde
Ålder
Kapitalvärde
Ålder
Kapitalvärde
Ålder
Kapitalvärde''
0
16.13
30
16.oo
60
10.3 6
90
2.10
1
17.33
31
15.90
61
10.06
91
1.95
2
17.59
32
15.80
62
9.76
92
l.so
o
17.60
33
15.69
63
9.15
93
1.67
4
17.69
34
15.58
64
9.13
94
1.55
5
17.08
35
15.46
65
8.si
95
1.42
6
17.06
36
15.3 4
66
8.19
96
1.34
7
17.63
37
15.21
67
8.1*3
97
1.29
8
17.58
38
15.08
68
7.83
98
1.22
9
17.53
39
14.9 4
69
7.51
99
1.12
10
17.47
40
14.80
70
7.16
100
1.0 2
11
17.4(1
41
14.05
71
6.S5
101
0.91
12
17.33
42
14.49
72
6.5 2
102
O.so
13
17.2 5
43
14.33
73
6.21
103
0.6 4
14
17.18
44
14.16
74
5.8 9
104
0.4 7
15
17.11
45
13.98
75
5.5 7
105
0.26
16
17.04
46
13.79
76
5.2 7
17
16.9 7
47
13.59
77
4.9 7
18
16.91
48
13.39
78
4.70
19
16. S 4
49
13.1S
79
4.41
20
16.7 7
50
12.96
80
4.14
21
16.71
51
12.7 4
81
3.88
22
16.04
52
12.50
82
3.6 3
23
16.57
53
12.26
83
3.3 9
24
16.50
54
12.01
84
3.16
25
16.42
55
11.75
85
2.96
26
16.34
56
11.49
86
2.76
27
16.2 7
57
11.22
87
2.58
28
16.18
58
10.94
88
2.41
29
16.09
59
10.66
89
2.25
Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0.25. Utgår den.
vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0.3 75. Utgår den vid början av varje år, ökas det med 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
1>1
Riksdagens skrivelse Nr 471.
Denna förordning träder i kraft
ändringarna i 1 § och bestämmelserna om utdrag av straffregistret
den dag Konungen förordnar,
bestämmelsen om resolution i sådana på förvaltningsmyndighets
prövning ankommande ärenden, som avses i lagen om inskränkning
för viss tid i rätten att överlåta fast egendom, den dag då nämnda
lag träder i kraft,
tabellerna I och II den 1 augusti 1918
samt ‘ förordningen i övrigt den 1 oktober 1918; dock att, om
interimsbevis eller interimskvitto å aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller
delaktighetsbevis före sistnämnda dag belagts med stämpel enligt de
då gällande bestämmelserna, dessa bestämmelser skola, i vad sålunda
stämpelbelagda interimbevis och interiinskvitton angår, fortfarande gälla.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 173 höft. (Nr 471.)
4
22
Riksdagens skrivelse Nr 471.
Förordning
Bilaga 2.
om ändring av § 10 i förordningen den 6 november 1908 angående en
särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.
Härmed förordnas, att 10 § i förordningen den 6 november 1908
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper
skall hava följande ändrade lydelse:
§ io.
Tillsyn över efterlevnaden av de i denna förordning givna föreskrifter
tillkommer överståthållarämbetet och Konungens befallningsliavande
i länen.
Denna tillsyn utövas genom särskilda tillsyningsmän, som utses av
överståthållarämbetet för rörelse, som drives inom Stockholm, och eljest
av Konungens befallningshavande i vederbörande län; och skall därvid
iakttagas att, därest med avseende å viss rörelse någon redan blivit
förordnad till ombud enligt 54 § i förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften för tid, varom fråga är, denne skall
utses till tillsyningsman beträffande samma rörelse, samt att i övrigt
skall, därest så lämpligen kan ske, vid bankbolag till tillsyningsman
utses det allmänna ombud, som av bankinspektionen jämlikt gällande
lag om bankrörelse förordnats för bolaget.
Nämnda tillsyningsmän äga uppbära dels särskilt arvode, som
på förslag av överståthållarämbetet eller Konungens befallningshavande
fastställes av Konungen, dels ock vid resor i och för uppdragets fullgörande
resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje klassen
i gällande resereglemente.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1918.
STOCKHOLM. ISAAC MAECUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.