Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående vidtagande av förnyade åtgärder för tillhandahållande av billiga lantbruksmaskiner och handredskap samt byggnadsmaterial.

1918-06-22 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:478, Skrivelse till Konungen angående vidtagande av förnyade åtgärder för tillhandahållande av billiga lantbruksmaskiner och handredskap samt byggnadsmaterial.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 47S.

1

Nr 478.

Godkänd av första kammaren den 22 juni 1918.

Godkänd av andra kammaren den 22 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående vidtagande av

förnyade åtgärder för tillhandahållande av billiga lantbruksmaskiner

och handredskap samt byggnadsmaterial.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 28.)

(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion har gjorts framställning i syfte

att skäliga maximipris ofördröjligen måtte åsättas lantbruksredskap och

byggnadsmaterial ävensom för deras tillverkning nödvändiga halvfabrikat

och, om så behövdes, jämväl råvaror.

I anledning av förevarande motion hava från statens industrikommission

till vederbörande riksdagsutskott överlämnats dels en skrivelse från

kommissionen rörande innehållet i den mellan statsrådet och chefen för

finansdepartementet samt svenska järnbruken den 6 september 1917 träffade

överenskommelse rörande priserna å vissa järnvaror för jordbrukets

behov, dels en promemoria från samma kommission angående prisreglering

å lantbruksmaskiner och handredskap för jordbruket, dels ock kommissionens

skrivelse den 13 maj 1918 till Eders Kungl. Maj:t med anledning

av framställning från Arvika sockens avdelning av jordbrukarnas riksförbund

angående fastställande av maximipris för jordbruksmaskiner och

redskap.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 179 käft. (Nr 478—480.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 478.

Med föranledande av eu vid 1917 års riksdag väckt motion avläts

till Eders Kungl. Maj:t en riksdagsskrivelse, nr 200, med anhållan att

Eders Kungl. Maj:t täcktes efter en omedelbart igångsatt utredning skyndsammast

vidtaga åtgärder i och för dyrtidens lindrande genom kompensation

eller dylikt även av andra näringar än som dittills företrädesvis av

jordbruket, samt, för den händelse så erfordrades, för riksdagen framlägga

de förslag, som kunde befinnas lämpliga.

Yid besvarande den 27 februari 1918 av en vid innevarande riksdag

till statsrådet och chefen för finansdepartementet framställd interpellation,

innefattande bl. a. det spörsmål om effektiva åtgärder vore att förvänta

med anledning av nyssnämnda riksdagsskrivelse, har sagde statsråd

meddelat, bland annat, att någon sådan allmän utredning, som i riksdagsskrivelsen

begärts, icke kommit till stånd, men att syftet med skrivelsen

tillgodosetts därigenom att statsingripanden skett på skilda områden av

näringslivet, varvid även avsevärda områden av den industriella verksamheten

indragits under statsreglering. I interpellationssvaret har också särskilt

redogjorts för åtskilliga industriartiklar, som sålunda varit föremål

för prisreglering, därvid omnämnts en åstadkommen prisreduktion å järn

för lantbrukets behov, uppgående till 33Ys % å marknadspriset. Beträffande

i åberopade riksdagsskrivelse jämväl berörd fråga om byggnadsmaterialiers

förbilligande omförmälde vidare avsedde statsråd, att prisavtal

förelåge dels i fråga om cement dels ock i fråga om byggnadsjärn, medan

däremot reglering av träpriserna ansetts möta oöverkomliga svårigheter.

Utav de av industrikommissionen i dess ovanberörda skrivelse lämnade

uppgifter framgår, att den prisreglering, som i interpellationssvaret avses,

är den, som den 6 september 1917 träffats mellan dåvarande statsrådet

och chefen för finansdepartementet samt de svenska järnbruken. Genom

då träffade avtal förbundo sig järnbruken att till direkt förbrukning för

lantbruket för ett år tillhandahålla en kvantitet av sammanlagt 28,000

ton järnvaror av närmare angivet slag. Denna kvantitet järnvaror delades

Tipp på tre månaders perioder, varav den första utgjordes av månaderna

sept.—nov. För varje dylikt kvartal skulle fastställas vissa grundpris

svarande mot skäligt marknadspris, och å dessa grundpriser skulle lantbrukarne

lämnas en rabatt av 33Vs % för valsat smidesjärn, fasonjärn

och hjulskojärn samt för plåt, under det att för övriga av de ifrågakomna

slagen av järnvaror en rabatt av 25 % skulle beviljas.

Genom berörda avtal ställde järnbruken vidare på samma villkor som

det övriga jordbruksjärnet till förfogande en engångskvantitet av 11,070

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 478.

3

ton järnvaror för tillverkning av lantbruksmaskiner och redskap. I syfte

att utnyttja den staten tillförsäkrade rätt att för tillverkning av lantbruksmaskiner

och redskap disponera över om förmälda 11,070 ton järnvaror

upptog industrikommissionen i september 1917 underhandlingar med landets

tillverkare av lantbruksmaskiner och redskap, som därvid fingo framlägga

kalkyler över sina tillverkningskostnader. Beträffande lantbruksmaskiner

visade det sig då för fabrikanterna nödvändigt att företaga en

avsevärd höjning på hittills gällande katalogpris, av vilka några fastställts

hösten 1916 och en del mars 1917. Genom att ställa till tillverkarnes

av lantbruksmaskiner förfogande det billiga järnet från järnbruken blev

det emellertid möjligt att reducera de priser å lantbruksmaskiner, som

eljes skulle blivit gällande, med i medeltal 10 %. På denna basis slöts

också den 26 november 1917 med dessa tillverkare ett avtal om priserna

till den 1 oktober 1918. Detta avtal omfattade också handredslcap och

liar. Beträffande handredskapen åstadkoms eu prisreduktion av 15 % jämfört

med tidigare priskurantpriser, under det att priserna å liar blevo

ungefär oförändrade. Vid uppgörande av avtalet har man emellertid tänkt

sig möjligheten av en ändring av fastställda pris på grund av under avtalstiden

inträffande omständigheter, varutinnan särskilda bestämmelser meddelats.

Bland åtgärder, som ifrågasatts för åstadkommande av billigare byggnadsmaterial,

har riksdagen beaktat bland annat de av den 28 mars 1916

tillsatta byggnadsmaterialkommissionen föreslagna åtgärderna att genom

exportavgifter å trävaror samt tillfälliga kompensationsavgifter på det enligt

lagen om skogsaccis taxerade värdet av avverkad skog ävensom genom

införande av en lindrig exportavgift å järnvaror bereda nedsättning

i byggnadskostnaderna för smålägenheter,

Härutinnan har riksdagen vidare uppmärksammat, att statens industrikommission

den 3 april 1917 träffat avtal med järnverksföreningcn, järnoch

metallvaruleverantörföreningen och centralstyrelsen för Sveriges järnhandlareföreningar

om tillhandahållande och distribuerande under viss tid

till reducerat pris av inalles 2,000 ton järnvaror för byggnadsföretag, för

vilka anslag anvisats genom riksdagens bifall till Eders Kungl. Maj:ts

proposition nr 34 vid 1917 års riksdag angående understöd för uppförande

av bostadshus med smålägenheter.

Om det över huvud på grund av gällande förordning om fastställande

av maximipris låter sig göra att, såsom motionärerna föreslagit, åsätta i

motionen avsedda artiklar maximipris, så skulle detta enligt riksdagens

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 478.

förmenande stöta på nästan oöverkomliga svårigheter. Ifrågavarande varor

äro nämligen endast undantagsvis att hänföra till sådana s. k. standardtyper,

som kunna läggas till grund för maximiprisen, varjämte maximipris

å de färdiga produkterna jämväl skulle förutsätta maximipris å halvfabrikat

och råämnen. Ett fastställande av maximipris av sistberörda slag,

torde dock enligt riksdagens mening åtminstone icke genomgående låta

sig utföras i praktiken, enär vissa för industrien viktiga förnödenheter,

såsom stenkol och smörjoljor, äro beroende av priserna i världsmarknaden

och andra faktorer, vilka icke kunna på förhand beräknas och regleras.

Härtill kommer, att ett vidtagande för närvarande av åtgärder i motionens

syfte beträffande lantbruksmaskiner och redskap skulle stöta på svårigheter,

särskilt på grund därav att ovanberörda avtal mellan industrikommissionen

och vissa fabrikanter icke utan tungt vägande skäl synes böra

genom lagstiftningsåtgärder undanröjas.

Riksdagen, som beaktat ovan omförmälda från statsmakternas sida

vidtagna prisregleringar, har emellertid ansett sig i anledning av motionen

böra ingå på frågan, huru statsmakterna må kunna på andra sätt än genom

fastställande av maximipris tillgodose behovet av billiga förnödenheter

av ifrågavarande slag. Av finansministerns omförmälda interpellationssvar

samt de redan vidtagna åtgärderna i ämnet har framgått, att dessa

frågor äro föremål för regeringens och underlydande myndigheters livliga

omsorg. Det kunde därför synas obehövligt, att riksdagen toge ytterligare

initiativ i ärendet, men då berörda frågor äro av synnerlig vikt, har riksdagen

ansett ett uttalande i ämnet från riksdagens sida påkallat.

I fråga därvid till en början om jordbruksredskapen har riksdagen,

under uttalande av sitt erkännande för vad som i prisregleringssyfte härutinnan

blivit åtgjort, ansett det önskvärt, att en undersökning inledes,

huruvida de redan sänkta och möjligen ytterligare vikande järnprisen

skulle kunna medföra någon prisreduktion utöver den redan avtalade.

Härjämte synes det böra undersökas, huruvida icke den upplåtelse av billigare

järn till jordbruket, varmed början skett, kunde ytterligare befordras,

eventuellt genom att statsmakterna vidtoge ändamålsenliga åtgärder

för tillgodoseende av järnbrukens behov av råmaterial m. m. Vidare har

riksdagen uppmärksammat, att lantbruksmaskiner och jordbruksredskap

synas bliva onödigt fördyrade genom de mellanhänder av olika slag, de

hava att passera, innan de nå de slutliga köparna. Enligt riksdagens

mening är en undersökning önskvärd beträffande på vad sätt jordbrukarna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 478. •>

må kunna beredas tillfälle att direkt från fabrikanter eller försäljare i

första hand inköpa sina effekter.

Beträffande frågan om åstadkommande av billigare byggnadsmaterialier

bär riksdagen haft svårt att bilda sig en uppfattning, huruvida genom

lämpliga prisregleringar allt i sådant avseende blivit gjort, som varit möjligt.

Härutinnan har riksdagen uppmärksammat, att statsrådet och chefen

för civildepartementet uti de motiv, som anförts vid avlåtande till 191/

års riksdag av Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 34 angående understöd

för uppförande av bostadshus med smålägenheter förklarat sig för

det dåvarande icke kunna upptaga byggnadsmaterialkommissionens omförmälda

förslag, men ämna ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt hithörande frågor.

Samma intresse för saken har uti omförmälda interpellationssvar uttalats

av statsrådet och chefen för finansdepar tern entet. Så vitt riksdagen

kunnat inhämta, hava emellertid några prisregleringar icke genomförts beträffande

andra byggnadsmaterialier än cement samt järn till statsunderstödda

byggnader. Riksdagen inser till fullo de svårigheter, som säkerligen

uppresa sig mot dylika prisreduktioner. I fråga om trävaror hava

dessa svårigheter i interpellationssvaret också angivits som oöverkomliga.

Beträffande så viktiga byggnadsmaterialier som mur- och taktegel, pappoch

takplåt synas emellertid inga försök till allmänna prisreduktioner gjorts.

Särskilt beträffande takplåt synes detta så mycket mera anmärkningsvärt,

som prisreduktion på denna vara, på sätt förut nämnts, genomförts för

jordbrukets behov. Med den hotande bostadsbrist, som uppstått, och nuvarande

ringa byggnadsverksamhet, synes det riksdagen vara synnerligen

angeläget, att ingenting eftersättes, som kan befordra byggandet av bostadshus.

Svårigheten att för rimligt pris erhålla byggnadsmaterial till

statens och kommuners byggnader ävensom jordbrukarnes behov av billigt

material till reparation och nybyggnad av åbyggnader å jordbruksfastigheter

synas också påkalla särskilda åtgärder.

Visserligen hava i anledning av en av Eders Kungl. Maj:t avlåten

proposition samt väckta motioner jämväl innevarande åis riksdag beska tit

att bevilja understöd för uppförande av bostadshus med smålägenheter,

men de åtgärder, som härav föranletts, kunna icke medföra annat än en

mindre omfattande och tillfällig hjälp i de rådande svårigheterna. Riksdagen

anser det därför vara av synnerlig vikt, att förnyade utredningar

vidtagas angående möjligheten för prisregleringar å byggnadsmaterial.

Riksdagen får slutligen anmärka, att riksdagen med hänsyn till att

en innevarande år av herr Loven inom andra kammaren väckt motion

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 478.

om, huruvida icke genom anläggande av fabriker för statens räkning eller

genom andra åtgärder rikligare tillgång och billigare pris kunde åstadkommas

på kalk och cement, redan blivit särskilt för sig av sagda kammare

behandlad, icke ansett sig böra i detta sammanhang ingå på någon

behandling av frågan om billigare pris å kalk och cement.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det Eders

Kungl. Maj:t täckte3 föranstalta om förnyade åtgärder för att billiga lantbruksmaskiner

och handredskap samt byggnadsmaterial må kunna tillhandahållas

förbrukare.

Stockholm den 22 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.