Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst jämte i ärendet väckta motioner.

1918-03-15 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:69, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst jämte i ärendet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 69.

1

Nr 69.

Godkänd av första kammaren den 15 mars 1918

Godkänd av andra kammaren den 15 mars 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående krigstidstillägg och krigstidshjälp

under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst jämte

i ärendet väckta motioner.

(Särskilda utskottets utlåtande nr 3.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 18 januari 1918 avlåten proposition, nr 10,

har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att

a) för beredande''under år 1918 av krigstidstillägg och krigstidshjälp

åt befattningshavare i statens tjänst i enlighet med nedan angivna grunder

dels å tillägg sstat för år 1918 anvisa såsom förslagsanslag

under andra huvudtiteln .................. kronor 1,700,000

»

»

»

»

tredje

fjärde

femte

sjätte

sjunde

åttonde

nionde

»

»

»

»

»

»

»

170,000

12,930,000

6,000,000

4,000,000

4.200.000

4.900.000

1.100.000

Bihang till riksdagens protokoll 1918• 11 samt. 30 höft. fAr 69.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrivelse Nr 69.

dels ock medgiva, att i fråga om befattningshavare vid verk och

institutioner, för vilka anslag här ovan icke beräknats, krigstidstillägg

och krigstidshjalp må utgå av de medel, av vilka verkets eller institutionens

omkostnader i övrigt bestridas; samt

b) godkänna följande allmänna grunder för krigstidstilläggs och

krigstidshjälps utgående:

A. Krigstidstillägg till befattningshavare, vilkas avlöning blivit av Konung

och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen

prövade grunder.

§ I
Mom.

1. Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit

av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av

riksdagen prövade grunder, äga, med nedan i §§ 2, 3, 5, 14, 15, 16

och 17 angivna begränsningar och undantag, uppbära krigstidstillägg

med trettio procent a följande i samma avlöning ingående slag av kontanta

förmåner, nämligen:

lön och lönetillägg;

tj änstgöringspenningar;

ortstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg;

arvode;

ålderstillägg och därmed jämförlig avlöningsförhöjning;

ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;

inkvarterings- och servisbidrag;

dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt

portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre

per dag;

krigslön;

extra lönetillägg;

provisoriskt avlöningstillägg;

tillfällig löneförbättring;

tillfälligt lönetillägg; och

stadgad minimibelopp av uppbördsprovision vid telegrafverket.

M°m. 2. En var till krigstidstillägg enligt mom. 1 berättigad

befattningshavare utom arméns och marinens manskap -t— som vid

årets början innehade stadigvarande anställning
antingen

med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett semester och

ferier, icke understigande vad som för den ordinarie personalen vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 69. 3

samma eller jämförlig statsinstitution är såsom minimum i allmänhet

stadgat,

eller, där sådan minimiarbetstid ej finnes föreskriven, på andra

grunder avsedd att utgöra befattningshavarens huvudsakliga verksamhet,

äger dessutom uppbära krigstidstillägg med 200 kronor.

§ 2.

Krigstidstillägg enligt § 1 mom. 1 beräknas endast å avlöningsförmåner,

som utgå av statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel

och dels av andra medel, beräknas samma krigstidstillägg endast

å den del därav, som utgår av statsmedel; dock att dylikt krigstidstilllägg

åt befattningshavare vid universiteten och de allmänna läroverken

beräknas å hela det belopp, vartill ovan angivna slags avlöningsförmåner

författningsenligt uppgå, utan avseende därå, att, till bestridande av

universitetens och läroverkens utgifter användas jämväl andra medel än

statsmedel, varjämte enahanda krigstidstillägg även beräknas å författningsenligt

utgående inkvarterings- och servisbidrag, som gäldas av andra

medel än statsmedel.

Befattningshavare vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet

åtnjuta dock icke krigstidstillägg å hyresersättning.

§ 3. '' ''

Krigstidstillägg till sådan i § 1 mom. 2 avsedd befattningshavare, som

av statens medel åtnjuter lön eller arvode för två eller flera befattningar,

utgår endast för en av dessa, nämligen för den, som medför högsta

avlöningen, eller, därest avlöningarna äro lika, för den av dessa befattningar,

till vilken han först blivit befordrad; dock att befattningshavare,

som på förordnande uppehåller annans befattning, äger uppbära krigstidstillägg

jämväl å sådan med hans egen befattning förenad avlöning

utav de i § 1 angivna slag, som han under förordnandet får behålla.

§ 4-

Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller

för sjukdom, skall under sådan ledighet icke vidkännas något avdrag å

honom tillkommande krigstidstillägg.

Befattningshavare, som eljest är tjänstledig under högst en månad

från årets början, må icke av sådan anledning förlora rätt till krigstidstillägg

enligt § 1 mom. 2.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 69.

§ 5.

Oberäknat i § 1 mom. 2 avsedda, till vissa befattningshavare utgående

200 kronor, må ingen befattningshavares krigstidstillägg överstiga

125 kronor för månad räknat.

B. Krigstidstillägg åt andra befattningshavare.

§ 6.

Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran

bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas krigstidstillägg under iakttagande

i tillämpliga delar av de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna.

§ 7-

Till andra befattningshavare i statens tjänst må, med nedan i

§§ 8, 14, 15, 16 och 17 angivna begränsningar och undantag, den

myndighet, som äger bestämma befattningshavarnas avlöning, lämna

krigstidstillägg, därest och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt

till efter ingången av augusti månad 1914 såsom dyrtidstillägg beviljad

avlöningsförhöjning, anser sådant av omständigheterna påkallat; och må

dylikt krigstidstillägg, under iakttagande i tillämpliga delar av de i §§

1—5 meddelade bestämmelserna, utgå:

a) till befattningshavare, som vid årets början innehade stadigvarande

anställning

antingen med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett semester och

ferier, icke understigande vad som för den ordinarie personalen vid

samma eller jämförlig statsinstitution är såsom minimum i allmänhet

stadgat,

eller, där sådan minimiarbetstid ej finnes föreskriven, på andra

grunder avsedd att utgöra befattningshavarens huvudsakliga verksamhet,

med högst de belopp, som angivas i § 1;

b) till befattningshavare, som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta

så kallade gratifikationer eller flitpenningar, med högst trettio

procent av dem tilldelade belopp; samt

c) till övriga befattningshavare med högst trettio procent av deras

kontanta avlöningsförmåner utav de i § 1 angivna slag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse. Nr 69.

5

§ 8-

Krigstidstillägg till sådan i § 7 a) avsedd befattningshavare, som

av statens medel åtnjuter avlöning för två eller flera befattningar, må

icke utgå för mer än en av dessa, nämligen för den, som medför högsta

avlöningen, eller, om avlöningarna äro lika, för den av dessa befattningar,

till vilken han först blivit befordrad; dock att befattningshavare,

som på förordnande uppehåller annans befattning, må kunna tillerkännas

krigstidstillägg jämväl å sådan med hans egen befattning förenad avlöning

av de i § 1 angivna slag, som han under förordnandet tilläventyrs får behålla.

C. Krigstidshjälp.

§ 9.

Krigstidshjälp, beräknad dels för befattningshavares hustru, om

han vid årets ingång var gift, och dels för barn under 15 års ålder,

vilka han vid samma tidpunkt underhöll, utgår, med här nedan i §§ 10,

14, 15, 16 och 17 angivna undantag och förbehåll,

till befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1918

innehade sådan ordinarie anställning, som avses i § 1 mom. 2; samt

till sådana i statens tjänst anställda icke-ordinarie befattningshavare,

arméns och marinens manskap inbegripet, som den 1 januari 1918 innehade

och omedelbart dessförinnan under minst ett år vid statsinstitution

innehaft stadigvarande anställning med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett

semester och ferier, icke understigande vad som för den ordinarie personalen

vid samma eller jämförlig institution är såsom minimum i allmänhet

stadgat.

§ io.

Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas:

l:o) befattningshavare, som jämlikt den taxering till inkomst- och

förmögenhetsskatt, vilken under år 1918 äger rum, har att erlägga

dylik skatt för högre belopp än 4,000 kronor, äkta makars taxeringar

sammanräknade;

2:o) kvinnlig befattningshavare, som vid årets ingång var gift,

såvida ej med intyg utav två trovärdiga personer styrkes, att hennes

man under år 1917 haft högst 600 kronors inkomst;

3:o) befattningshavare, som utan pension lämnar statstjänsten före

den dag, då kungörelse om krigstidshjälpens utbetalande träder i kraft.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 69.

§ ii.

Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare utgå,

bestämmes i förhållande till taxeringen enligt förordningen om inkomst-

och förmögenhetsskatt, på sätt nedanstående tabell utvisar:

Det beräknade belopp, för vilket befatta

Krigstidshjälp åt befattningshavare

ningshavaren under är 1918 har att

erlägga skatt enligt förordningen om

inkomst- och förmögenhetsskatt (äkta

makars taxeringar sammanräknade)

för

hustru

för

1 barn

för

2 barn

för

3 barn

för

4 barn

för 5 eller

flera

barn

K r o

n o r

Högst 1 000 kronor..............................

150

75

150

225

300

375

Från 1,000 till och med 2,000 kronor ...

120

60

120

180

240

300

» 2,000 » » » 3,000 »

90

45

90

• 135

180

225

» 3,000 » » » 4,000 »

60

30

60

90

120

150

§ 12-

Befattningshavare, som avgått med pension under tiden 1 januari

—31 maj 1917 och icke kommit i åtnjutande av krigstidshjälp under

år 1917, må, under förutsättning att han under år 1918 icke har att

erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 3,000

kronor, äkta makars taxeringar sammanräknade, uppbära, utöver vad

som enligt förestående bestämmelser må tillkomma honom, ett så stort

belopp, som under år 1917 skulle hava såsom krigstidshjälp tillfallit

honom, om han innehaft sin befattning efter den 31 maj 1917 och

under det året haft att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för

samma belopp som under år 1918 för honom fastställts.

§ 13.

Befattningshavare må icke på grund av tjänstledighet för offentligt

uppdrag eller för inkallelse till militär tjänstgöring förlora rätten till

krigstidshjälp.

Ej heller må icke-ordinarie befattningshavare, som under år 1917

åtnjutit, oavsett semester och ferier, tjänstledighet för sjukdom under

högst sex månader eller tjänstledighet av annan orsak under högst ea

månad, av sådan anledning förlora sin rätt till krigstidshjälp.

s. 7 Kontrollera mot PDF

liiksdagens skrivelse Nr 69.

7

Gemensamma bestämmelser.

§ 14.

Sammanlagda beloppet av eu befattningshavares krigBtidstillägg

och krigstidshjälp under året må icke överstiga 1,700 kronor.

§ 15.

Från åtnjutande av såväl krigstidstillägg som krigstidshjälp

undantagas:

l:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för

nya linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag; samt

2:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfailsverk; varjämte

3:o) avlöning från allmänna indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet

icke medför någon rätt till krigstidstillägg eller krigstidshjälp.

§ 16-

Lärare vid statens blindundervisningsanstalter, vilka under år 1918

åtnjuta tillfällig löneförbättring enligt kungl. kungörelsen den 11 december

1917 (svensk författningssamling nr 851), skola vid uppbärande av krigstidstillägg

och krigstidshjälp vidkännas ett mot berörda tillfälliga löneförbättring

och därå belöpande krigstidstillägg svarande avdrag.

§ 17-

Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm och vid tekniska

skolan i Eskilstuna må tilldelas krigstidstillägg och krigstidshjälp

efter enahanda grunder, som gälla för befattningshavare i statens tjänst;

dock med iakttagande att krigstidstillägg skall beräknas ej blott å de

avlöningsförmåner, som äro för vederbörande befattningshavare å stat

uppförda, utan även å den höjning i avlöningen, som i form av provisorisk

lönereglering eller tillfällig löneförbättring tillerkänts dem genom

bidrag av stat och kommun eller från enskild donation, samt under

villkor, att halva kostnaden för krigstidstillägg och krigstidshjälp bestrides

av vederbörande kommun.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 69.

.§ 18.

Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt

till krigstidstillägg och krigstidshjälp befattningshavare vid flottans

pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning, innehavare av

docentstipendier vid statens högskolor samt indelt manskap vid krigsmakten;

skolande vid beräkning av nämnda docenters krigstidstillägg

dem tillkommande docentstipendier anses likställda med de i § 1 uppräknade

avlöningsförmånerna.

§ 19-

Om befattningshavare under året avlidit innan honom tillkommande

krigstidstillägg och krigstidshjälp till fullo utbetalts, övergår hans rätt

härutinnan till stärbhuset.

§ 20.

Krigstid stillägget och krigstid shjälpen utbetalas i den ordning,

som av Kungl. Maj:t bestämmes.

I samband med förevarande proposition har riksdagen till behandling

förehaft åtskilliga inom riksdagen väckta motioner, i vilka påyrkats

ändringar i de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna grunderna för åtnjutande

av ifrågavarande krigstidstillägg och krigstidshjälp.

I likhet med vederbörande departementschef anser riksdagen en betydande

förbättring av löneförmånerna åt befattningshavare i statens

tjänst vara av behovet oundgängligen påkallad, därest icke befattningshavarna

skola alldeles nedtryckas av de ekonomiska svårigheter, som i

följd av krisen drabbat dem. Att ett sådant tillskott denna gång måste

utgå med väsentligt högre belopp, än som skedde år 1917, anser riksdagen

^vara en given följd av den under senaste tiden inträdda stegringen

i levnadskostnaderna. Enligt socialstyrelsens beräkningar utgjorde den

från maj 1914 till slutet av november 1917 vid oförändrad levnadsstandard

uppkomna stegringen i levnadskostnaderna för ett normalhushåll

om man, hustru och två barn med en budget av 2,000 kronor ej

mindre än 72 procent. Denna stegring har, såsom allmänt känt är,

sedermera oavbrutet fortgått.

De av Eders Kungl. Maj:t föreslagna dyrtidstilläggen skulle emellertid

i det stora flertalet fall giva statens befattningshavare mindre belopp

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 69. 9

än som svarar mot den av kriget föranledda stegringen i levnadskostnaderna.

Att beloppen icke satts så högt, att de fullständigt uppvägt

dyrtidens verkningar, har av departementschefen motiverats med en hänvisning

till den utredning om rikets finanser, som framlagts i årets

statsverksproposition, och denna motivering måste säkerligen givas vitsord.

Åven om statens finanser för närvarande äro goda, måste detta förhållande

till väsentlig del tillskrivas den omständigheten, att statsverkets

skatteinkomster, särskilt på grund av krigskonjunkturskatten, flödat långt

rikligare än man förut haft anledning antaga. Men icke blott vissa av

statens inkomster, utan även dess utgifter, hava under kristiden ökats,

de senare kanske i än raskare tempo än de förra. Man måste vid dyrtidstilläggets

bestämmande ovillkorligen taga hänsyn därtill, att den

stora inkomstkälla, som representeras av krigskonjunkturskatten, under

de närmaste åren efter all sannolikhet kommer att inbringa långt mindre

belopp än för närvarande. Handel och sjöfart lida av tryckta konjunkturer,

industrien hotas inom den närmaste tiden av arbetsbrist i följd

av otillräcklig tillgång på råvaror. Härtill kommer, att statens prisreglerande

verksamhet alltjämt kräver oerhörda summor. Tager man allt

detta och de osäkra politiska förhållandena i betraktande, så kan det

icke nekas, att ställningen manar till särskild varsamhet beträffande

statens utgifter.

Att vid nu antydda förhållanden giva statens befattningshavare

ett dyrtidstillägg, som till fullo uppväger verkningarna av den dyra

tiden, lärer, huru önskligt sådant än skulle vara, icke kunna ifrågasättas.

Befattningshavarna måste säkerligen, såsom departementschefen

anfört, i likhet med det stora flertalet andra medborgare genom nedsättning

av sin levnadsstandard själva bära någon del av dyrtidens

börda.

Om det sålunda måste anses nödvändigt att vid .bestämmande av

tjänstemännens d3rrtidstillägg framgå med försiktighet, i all synnerhet

med hänsyn till statens förmåga att, om dyrtiden fortfar eller skärpes,

även framgent giva tjänstemännen det oundgängligen behövliga stödet

från statens sida, så har det dock synts riksdagen nödvändigt att i något

större grad än enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle ske tillmötesgå

tjänstemännens krav på dyrtidstillägg. Ätt de lägst avlönade befattningshavarna,

trots allt vad stat och kommuner gjort för att lindra deras

såväl som andra svagt situerade medborgares ekonomiska bekymmer, äro

i stort behov därav, är så allmänt känt, att vidare ordande därom torde

få anses överflödigt. Men även de högre avlönade tjänstemännen, som

icke i likhet med åtskilliga av de förstnämnda kommit i åtnjutande av

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 30 höft. (Nr 69.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 69.

rabatter vid inköp av livsmedel m. in., torde vara i stort behov av

statens stöd i striden för uppehället, vilken många av dem fått utan

hjälp utkämpa i mer än tre år. Då deras avlöningar äro avpassade

efter normala förhållanden, ligger det, såsom departementschefen påpekat,

endast en gärd av rättvisa däri, att även de få, om än, på grund av

statsfinansiella hänsyn, i proportionsvis mindre grad än'' andra, åtnjuta

del i dyrtidstillägget, lika väl som en dylik åtgärd kräves av tillbörlig

hänsyn till statens egen fördel. Denna är nämligen i mycket hög grad

beroende därav att statens viktigare befattningar uppehållas av högt

kvalificerade ämbetsmän, dem staten i konkurrens med enskilda företag

icke kan förvärva och behålla, om icke deras avlöningar i rimlig mån

avpassas efter tidsförhållandena.

Vid övervägande av de på saken inverkande omständigheterna har

riksdagen kommit till den uppfattningen, att krigstidstilläggets av Eders

Kungl. Maj:t föreslagna belopp oundgängligen behöver höjas, och att

denna höjning bör göras så, att den kommer alla befattningshavare till del.

I fråga om sättet för en sådan höjning hava i de väckta motionerna

två väsentligen olika förslag framlagts. En del motionärer yrka,

att krigstidstillägget, oberäknat den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna

grandplåten, 200 kronor, må till varje befattningshavare i allmänhet utgå

med minst 800 kronor för år räknat. Åt samma håll syftar förslaget i

en motion, att grundplåten må höjas till 400 kronor. Andra motionärer

föreslå däremot, att grundplåten må bibehållas vid det av Eders Kungl.

Maj:t föreslagna beloppet, men att det procentuella tillägget må höjas

till 40 procent av de i § 1 uppräknade slag av avlöningsförmåner. Sistnämnda

motionärer föreslå vidare, att krigstidstilläggets maximum må

sättas till 2,300 kronor för år räknat.

Riksdagen har efter grundlig prövning av de olika förslagen gått

en medelväg mellan förstberörda yrkanden och sålunda beslutat, att

grundbeloppet skall höjas till 365 kronor, att procentsatsen skall höjas

till 33 Vs, motsvarande en tredjedel av avlöningen, och att det procentuella

tillägget skall begränsas till högst 4 kronor 50 öre per dag,

vadan tilläggets maximum blir 2,007 kronor 50 öre per år.

I motioner framställt förslag om rätt för befattningshavare vid telegrafverket

att med vissa begränsningar åtnjuta krigstidstillägg å uppbördsprovision

synes riksdagen vara med rättvisa och billighet överensstämmande.

För att icke bryta med den i Eders Kungl. Maj:ts förslag

genomförda principen, att krigstidstillägget utgår å det löpande årets

avlöningsförmåner, har riksdagen dock beslutit, att tillägget skall utgå

på 1918 års uppbördsprovision men beräknas efter den för år 1917

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 69.

utgående provisionen, som delvis icke kan tillgodoföras befattnings1

lavaren förr än efter 1917 års slut.

En motionärs förslag, att bland de kontanta avlöningsförmåner, å

vilka krigstidstillägg får beräknas, må införas förvaltningsbidrag, synes

riksdagen, i vad det avser häradsskrivarna, vara befogat. Av de till grund

för landsstatens lönereglering liggande handlingarna framgår nämligen

att förvaltningsbidraget är avsett att, jämte vissa sportler, bereda häradsskrivarna

gottgörelse för avlöning åt tjänstebiträde, och det lärer icke

kunna bestridas, att denna avlöning i de flesta fall måste hava rönt inverkan

av dyrtiden.

Förvaltningsbidrag utgår även till vissa andra tjänstemän än

häradsskrivare. Motionären åsyftar emellertid med sitt förslag endast

häradsskrivarna, och riksdagen har vid sådant förhållande desto mindre

anledning att medgiva rätt till krigstidstillägg å andra tjänstemäns förvaltningsbidrag,

som dessa i allmänhet åtnjuta avlöning till så höga

belopp, att de i allt fall få uppbära krigstidstillägg med det av riksdagen

bestämma maximibeloppet.

I en motion har föreslagits, att underofficerskorpraler vid marinen

må beträffande rätt till krigstidstillägg och krigstidshjälp likställas med

underofficerare, och i en annan har hemställts, att gifta korpraler vid

marinen samt änklingar med barn i samma grad må erhålla .dels 200

kronor som grundplåt och dels procentuellt tillägg å hela sin beskattningsbara

inkomst av tjänsten.

över sistberörda båda motioner har yttrande införskaffats från

marinförvaltningen, som — efter att hava erinrat, hurusom ämbetsverket

den 18 oktober 1917 avgivit infordrat underdånigt utlåtande,

huruvida och i vilka avseenden, utom beträffande själva beloppen, andra

bestämmelser rörande krigstidstillägg och krigstidshjälp åt befattningshavare

i statens tjänst, än som meddelats genom kungörelsen den 29

maj 1917, visat sig vara av behovet för framtiden påkallade — uttalat

sig på följande sätt:

»Såsom av remissen framgår saknade marinförvaltningen då befogenhet att

yttra sig om beloppen, och förslaget att fördela krigstidstillägget i ett fast belopp,

''lika för alla, och övrigt krigstidstillägg förelåg då ännu icke. I motsatt fall skulle

marinförvaltningen givetvis funnit sig böra, såsom redan skett vid flera andra tillfällen,

framhålla den ställning, underofficerskorpralerna vid flottan intaga i jämförelse

med övrigt manskap vid marinen och i jämförelse med manskapet vid armén. Dessa

underofficerskorpraler fullgöra nämligen helt underofficers tjänst och äro jämväl vad

utbildning och levnadsålder beträffar fullt jämställda med underofficerare vid armén

(sergeanter av 2:a klassen). Även i annat avseende intaga de underofficers ställning.

Vid tjänstgöring i land bo de icke i logement utan erhålla i stället inkvar
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens skrivelse Nr 69.

teringsbidrag och hava rätt att hava sin portion innestående mot ersättning enligt

medelpris.

I avseende å krigstidstillägg torde med underofficerskorpraler vid flottan

kunna jämställas de underofficerskorpraler vid kustartilleriet, som åtnjuta inkvarteringsbidrag.

Att jämställa underofficerskorpral vid marinen med underofficer vid flottan

skulle måhända kunna anses innebära, att krigstidstillägg bleve beräknat å portionsersättningen

åtminstone intill ett belopp av 62 öre, å vilken portionsersättning

nämnda underofficerare uppbära dylikt tillägg. Då ifrågavarande underofficerskorpraler

erhålla antingen portion in natura eller full ersättning för dess värde, under

det att portionsersättningen för underofficerare vid flottan är till beloppet bestämd

och i själva verket utgör en del av dagavlöningen, synas på grund av vad ovan anförts

och till undvikande av misstolkning bestämmelserna om krigstidstillägg åt

underofficerskorpraler böra så avfattas, att den gemensamma »grundplåten» tilllägges

underofficerskorpral vid marinen, som åtnjuter inkvartering sbidrag.

Jämväl korpral vid marinen, som är gift eller änkling med minderårigt barn,

torde träffas av dyrtiden i samma utsträckning som underofficerskorpral och synes

följaktligen höra likaledes tillerkännas förenämnda »grundplåt» till krigstidstillägget.

Ett bifall till ^ yrkandet att krigstidstillägget för underofficerskorpraler och

även för korpraler måtte få beräknas å samtliga beskattningsbara inkomster d. v. s.

sjötillägg, portionsersättning, uppmuntringspenningar etc. skulle principiellt medföra

sådana konsekvenser, att det icke kan tillrådas. Vad särskilt uppmuntringspenningarna

beträffar, vill marinförvaltningen erinra om sitt och chefens för marinstaben

förslag den 8 i denna månad om förhöjning av desamma.»

Marinförvaltningens sålunda framlagda förslag beträffande underofficerskorpralerna

bär riksdagen bifallit.

Vad i detta sammanhang anförts beträffande korpral vid marinen,

som är gift eller änkling med minderårigt barn, har förefallit riksdagen

behjärtansvärt. I en med dylika korpraler jämförlig ställning befinna

sig även ett mindre antal furirer samt en eller annan korpral vid armén.

Riksdagen anser emellertid, att vid krigstidstilläggets bestämmande

icke bör tagas hänsyn till befattningshavares civilstånd, utan att

de särskilda förmåner, som må utgå till gifta befattningshavare, böra

tilldelas dem under form av krigstidshjälp. Någon anledning att i förstberörda

avseende sätta ifrågavarande manskap i en särställning synes

utskottet knappast föreligga.

För att i någon mån förbättra ställningen för nyssnämnda av dyrtiden

särskilt hårt drabbade befattningshavare, vilka, trots sin stadigvarande

anställning av i § 1 angivna beskaffenhet, enligt Eders Kungl.

Maj:ts förslag skulle gå miste om den i samma paragraf avsedda »grundplåten»,

har riksdagen beslutit, att en särskild krigstidshjälp, vars belopp

med hänsyn till åtnjutna naturaförmåners värde bestämts till 180 kronor,

motsvarande ungefär hälften av nyssberörda »grundplåt», skall, utöver

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 69.

den krigstidshjälp, soin utgår enligt de allmänna reglerna, tillerkännas

envar av sistberörda befattningshavare som vid årets ingång var gift,

och med gift befattningshavare har härvidlag ansetts böra jämställas

befattningshavare, som vid årets ingång var änkling och underhöll barn

under 15 års ålder.

Ifrågavarande särskilda krigstidshjälp bör emellertid uppenbarligen

icke utgå till befattningshavare, som avses i § 10.

Vid armén och marinen finnas anställda en mängd civila befattningshavare,

— exempelvis arbetare vid flottans varv och arméns tygverkstäder

— vilka hava manskaps grad men icke åtnjuta kost och beklädnad

in natura. Då det icke är meningen att dessa skulle uteslutas

från rätt till den så kallade grundplåten, om de i övrigt fylla villkoren

för uppbärande därav, har, för undvikande av missförstånd, uttrycket

»arméns och marinens manskap» ändrats till »krigsmän av manskaps

grad».

Eu motionärs förslag, att krigstid s tillägg skall beräknas å beklädnadsersättning

även i de fall, då riksdagen ej bestämt densammas

belopp, har riksdagen i huvudsak bifallit. Då det emellertid är tänkbart,

att myndighet, som äger bestämma ersättningens storlek, redan

kan hava vidtagit sådan höjning, att ersättningen svarar mot de nuvarande

högt uppdrivna prisen å beklädnadsartiklar, bör tillägget, begränsat

till högst en tredjedel av ersättningens belopp, utgå allenast

om och i den män myndigheten prövar sådant av omständigheterna

påkallat.

Efter orden »semester och ferier» har inskjutits orden »och därmed

jämförlig ledighet». Dylik ledighet utan avstående av löneförmåner

åtnjutes nämligen av personal vid statens järnvägar.

Under ärendets behandling i riksdagen har uppmärksamheten blivit

fäst därå, att bestämmelsen i § 1 mom. 3 om att som villkor för åtnjutande

av där omnämnt krigstidstillägg å 365 kronor föreskrives, att vederbörande

befattningshavare »vid årets början innehade stadigvarande anställning»

kunde föranleda tveksamhet, huruvida vissa extra ämneslärare vid de

allmänna läroverken m. fl. läroanstalter kunde komma i åtnjutande av

nyss nämnda tillägg i det fall, då förordnande under vårterminen 1918

kommit att utfärdas icke under år 1917 utan någon av de första dagarna

av år 1918. I anledning .härav vill riksdagen som sin uppfattning uttala,

att för detta särskilda undantagsfall bestämmelsen bör kunna så tolkas,

att krigstidstillägg må utgå oberoende av den omständigheten att förordnandet

formellt kommit att utfärdas någon av de första dagarna in

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 69.

på det nya året, dock att förordnandet ovillkorligen måste hava utfärdats

före början av vårterminen 1918.

Vid navigationsskolorna finnas anställda vaktmästare, vilkas avlöning

delvis bestrides av andra medel än statsmedel. Det synes vara

billigt, att dylika befattningshavare få, i överensstämmelse med vad som

föreslagits beträffande befattningshavare vid universiteten och de allmänna

läroverken, tillgodoräkna sig krigstidstillägg å hela det belopp, vartill

deras avlöningsförmåner av de i § 1 angivna slag enligt gällande bestämmelser

uppgå.

För undvikande av missförstånd har riksdagen ansett sig böra härvid

framhålla, att vaktmästare vid allmänt läroverk icke är att betrakta

såsom befattningshavare i statens tjänst.

Enskilda motionärer hava ansett ett förtydligande i paragraf 4

vara påkallat. Det säges nämligen i motionen, att paragrafens formulering

synes »ge stöd för att all tjänstledighet av annan orsak än för

offentligt uppdrag eller för sjukdom dels orsakar avdrag av befattningshavare

tillkommande krigstidstillägg (det procentuella tillägget) dels,

om ledigheten överstiger en månad från årets början förorsakar förlust

av rätt till krigstidstillägg enligt § 1 mom. 2 (grundbeloppet)».

Enligt Eders Kungl. Maj:ts i denna paragraf framlagda förslag, mot

vilket riksdagen icke funnit något att erinra, skall ledighet för offentligt

uppdrag eller för sjukdom icke under några förhållanden minska en befattningshavares

krigstidstillägg, vare sig grundbeloppet eller det procentuella

tillägget. Annan tjänstledighet vid årets början, som sträckt sig

över längre tid än januari månad, skulle däremot föranleda förlust av

det s. k. grundbeloppet. Att semester, ferier och därmed jämförlig ledighet

icke inverka på det procentuella tillägget, är klart redan därav, att de

avlöningsförmåner, å vilka tillägget utgår, vid dylik ledighet icke undergå

någon förminskning. Uppenbarligen är det ej heller meningen, att rätten

till grundbeloppet skulle röna någon påverkan av dylik ledighet. För

undvikande av missförstånd i sistberörda avseende toi''de emellertid ett

förtydligande av paragrafen vara önskligt, och riksdagen har därför i

första punkten infört orden »eller som åtnjuter semester, ferier eller

därmed jämförlig tjänstledighet».

Andra stycket i denna § har för undvikande av missförstånd

formulerats på följande sätt: »Befattningshavare må icke på grund av

annan tjänstledighet vid årets början, som ej sträckt sig över längre tid

än januari månad, förlora rätt till krigstidstillägg enligt § 1 mom. 3.»

Vattenfallsstyrelsen har i en till chefen för finansdepartementet

avlåten skrivelse påpekat, att bestämmelsen om rätt till krigstidshjälp

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 69. 15

för barn under 15 års ålder, vilka befattningshavare'' vid årets ingång

underhöll, svårligen kunde, sådan den under år 1917 varit formulerad,

undgå att bliva föremål för missbruk. Styrelsen skulle helst se, att

nämnda rätt, i enlighet med vad som var stadgat beträdande 1916 års

krigstidshjälp, inskränktes till att gälla endast beträffande de barn, som

vederbörande befattningshavare på grund av försörjningsplikt underhåller.

Därest det emellertid skulle anses, att krigstidshjälp fortfarande bör

utgå jämväl för barn, som befattningshavare underhåller på grund av

frivilligt åtagande, borde det enligt styrelsens mening fordras att

vederböraude befattningshavare ensam underhållit nämnda barn under

en viss fixerad tidsperiod, varjämte intyget härom borde vara försett

med uppgift å intygsgivarnas titlar och adresser sam åtföljt av frejdebetyg

för intygsgivarna, därest den utbetalande myndigheten så påfordrade.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till 1917 års riksdag

skulle för rätt till krigstidshjälp krävas, bland annat, att befattningshavare

vid årets början på grund av försörjningsplikt underhöll barn

under 15 års ålder.

Riksdagen ansåg emellertid den omständigheten, att en befattningshavare

underhöll minderåriga barn utan att därtill hava legal plikt,

billigtvis icke böra föranleda, att han för dylika barn ginge miste om

krigstidshjälp.

Riksdagen har icke vidtagit någon ändring härutinnan, men anser

sig böra såsom önskemål uttala, att, till förebyggande av missbruk av

sådan art, som under år 1917 lära hava ägt rum, Eders Kungl. Maj:t vid

utfärdande av närmare bestämmelser rörande ordningen för krigstidshjälpens

utbetalande må för rätt till krigstidshjälp för dylika barn kräva företeende

av intyg, som giva full trygghet, att barnen verkligen helt underhållas

av befattningshavaren, så att krigstidshjälp icke må utgå för barn,

för vilkas underhåll han åtnjuter ersättning eller bidrag från annat håll.

§ 7 i Eders Kungl. Maj:ts förslag är, frånsett den höjda procentsatsen

och bestämmelserna om den s. k. grundplåten, av samma innebörd

som motsvarande § i det av 1917 års riksdag prövade och härutinnan

av riksdagen godkända förslaget.

Enskilda motionärer hava nu väckt vissa förslag i syfte att trygga

befattningshavares rätt till krigstidstillägg enligt denna §. I anledning

härav tillåter sig riksdagen återgiva följande av 1917 års riksdag härutinnan

gjorda uttalande:

»Från vissa grupper av statstjänare har försports oro för möjligheten att de

förvaltande myndigheterna skulle av de tämligen allmänt hållna bestämmelserna i § 7

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 69.

av Eders Kungl. Maj:ts förslag finna sig förhindrade att bevilja krigstidstillägg åt ickeordinarie

befattningshavare, som efter ingången av augusti månad 1914 fått sina

avlöningar i större eller mindre mån höjda. Inom riksdagen har fördenskull dryftad

frågan, huruvida åt föreskrifterna i denna § skulle kunna givas en mera bestämd

form, så att det tydligt framginge, om och i vad mån dylika befattningshavare

vore berättigade till krigstidstillägg.

Sådant har emellertid visat sig möta stora svårigheter, enär ifrågavarande

befattningshavares avlöning bestämmes av den myndighet, hos vilken de äro anställda,

och ej heller lämpligen torde kunna bestämmas i annan ordning. Det kan

vid sådant förhållande icke låta sig göra, att någon annan än samma myndighet

föreskreve, om eller i vad mån en av myndigheten bestämd avlöning — i ett mycket

stort antal fall utgående enligt ackord — borde ökas genom krigstidstillägg. Avgörandet

jämväl härutinnan måste nog ligga hos myndigheten, och riksdagen anser sig endast

kunna uttala sin bestämda förvissning, att den vidsträckta befogenhet, som paragrafen

giver myndigheterna, skall av dessa brukas på ett sådant sätt, att befattningshavarna

i fråga icke må finna giltig anledning till missnöje.»

Riksdagen, som understryker och åberopar detta uttalande, vill härtill

göra det tillägg, att, enär det vid avlönings utbetalande enligt ackord

ibland torde möta avsevärda svårigheter att finna en lämplig norm

för beräknande av krigstidstillägg, vederbörande i dylika fall höra tillse,

att ackordsuppgörelserna tillförsäkra befattningshavarna en avlöning,

motsvarande vad som, inberäknat krigstidstillägg, tillgodokommer med

dem jämförliga, efter andra grunder avlönade befattningshavare. Riksdagen

anser sig därjämte böra framhålla, att bestämmelserna ingalunda

åsyfta att från åtnjutande av det s. k. grundbeloppet generellt iitestänga

någon grupp av befattningshavare med stadigvarande anställning av

den i mom. a) angivna beskaffenhet.

Det i §:en förekommande ordet »må» har utbytts mot ordet »skall».

I överensstämmelse med vad ovan nämnts har efter orden »semester

och ferier!) inskjutits orden »och därmed jämförlig tjänstledighet».

I en motion har yrkats, att den i Eders Kungl. Maj:ts förslag

intagna bestämmelsen, att icke-ordinarie befattningshavare för rätt till

krigstidshjälp skall hava vid statsinstitution innehaft stadigvarande anställning

av viss beskaffenhet under minst ett år före den 1 januari

1918, måtte ändras därhän, att berörda tidrymd nedsattes till 6 månader.

Riksdagen har i anledning härav ändrat tidsbestämningen i fråga

till sex månader.

Några motionärer hava föreslagit, att krigstidshjälp må utgå för

befattningshavares hustru eller husföreståndarinna.

Riksdagen anser det vara rättvist och billigt, att befattningshavare,

som vid årets början var änkling och underhöll minderåriga barn, er
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 69. 17

håller krigstidshjälp för hos honom vid samma tidpunkt anställd husföreståndarinna.

Till förekommande av missförstånd har uttryckligen angivits, att

rätten till krigstidshjälp icke förloras i följd av sådan tjänstledighet,

som är jämförlig med semester och ferier.

Då det synes riksdagen icke böra råda något tvivel därom, att

uppdrag »för att biträda i de statliga och kommunala krigstidsinstitutionerna

för livsmedelsregleringar m. in.» äro alt betrakta såsom offentliga

uppdrag, lärer det i eh motion med avseende härå föreslagna tilllägget

i § 13 »för annat särskilt uppdrag i det allmännas tjänst» här lika

litet som i § 4 vara av behovet påkallat.

Däremot har riksdagen ansett sig böra biträda det av enskilda

motionärer väckta förslaget, att tjänstledighet för sjukdom även under

längre tid än sex månader icke skall inverka på befattningshavares rätt

till krigstidshjälp.

Slutligen har riksdagen ansett, att § 13, omredigerad med hänsyn

därtill att ordinarie befattningshavare aldrig skall i följd av tjänstledighet

gå miste om krigstidshjälp, lämpligen bör placeras som mom. 4 i § 10.

T följd härav äger omnumrering av de följande paragraferna rum.

Befattningshavare, som — oavsett pension, pensionstillägg och

understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913

— vid årets ingång ägde åtnjuta pension eller därmed jämförligt årligt

understöd av statsmedel eller från någon av staten understödd pensionsanstalt,

bör enligt riksdagens åsikt undantagas från åtnjutande av såväl

krigstidstillägg som krigstidshjälp enligt här angivna grunder.

Enskilda motionärer hava föreslagit, »att postförare å lands vägslinjer

och lantbrevbärare måtte under år 1918 beredas krigstidstillägg enligt

samma grunder, som kunna komma att beslutas beträffande andra befattningshavare

i statens tjänst, ävensom krigstidshjälp till dem av dessa

befattningshavare, vilka kunna anses hava full daglig sysselsättning med

sitt arbete i postverkets tjänst och även eljest uppfylla de villkor, som

kunna komma att beslutas för åtnjutande av krigstidshjälp.»

Över denna motion har yttrande införskaffats från generalpoststyrelsen,

som — efter framhållande, att styrelsen hittills icke ansett,

sig kunna likställa postförare och lantbrevbärare med sådana befattningshavare,

som äga komma i åtnjutande av krigstidstillägg och krigstidshjälp,

och att styrelsen ej heller nu funne anledning frånträda denna

ståndpunkt — uttalat sig på följande sätt:

»Postförare och lantbrevbärare fullgöra dem åliggande göromål på grund av

personliga kontrakt, vilka för postförare i regel löpa för kalenderår med uppsägningstid

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. SO käft. (Nr 69.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 69.

senast före utgången av augusti månad och för lantbrevbärare i allmänhet löpa för

kvartal med uppsägningstid före utgången av kvartalet näst före det, med vilket

kontraktet avses skola upphöra att gälla.

Till följd av den allmänna prisnivåns, särskilt levnadskostnadernas och foderprisernas

alltjämt fortgående stegring hava postförarne och lantbrevbärarne i mycket

stor utsträckning uppsagt sina kontrakt och vid dessas eventuella förnyande betingat

sig en ersättning, som stått i lämpligare förhållande till rådande prisförhållanden,

än förut varit fallet.

Till belysande härav må framhållas, att till upphörande med utgången av år

1916 uppsagts ej mindre än 294 postföringskontrakt eller bortemot 40 procent av

hela antalet dylika kontrakt eller cirka 780 stycken. Antalet kontrakt, som uppsagts

till upphörande med år 1917 torde likaledes uppgå till omkring 40 procent av hela

antalet kontrakt. Uppsägningar av lantbrevbärarekontrakt hava ägt rum i likaledes

högst avsevärd omfattning. Sålunda uppsades till upphörande den 1 juli resp. 1

oktober 1917 ej mindre än sammanlagt cirka 825 lantbrevbärarekontrakt; och till

upphörande med utgången av år 1917 hade uppsagts ej mindre än omkring 380

dylika kontrakt. Antalet lantbrevbäringslinjer utgjorde vid utgången av år 1917

2,378 stycken.

Härtill kommer vidare att generalpoststyrelsen, efter ansökan eller då styrelsen

av förekomna orsaker och med hänsyn till att utgående lega icke stått i lämpligt

förhållande till vederbörandes arbetsprestationer för postverket, funnit sig i ett stort

antal fall böra, utan att kontraktsuppsägning skett, bevilja ersättningsförhöjning åt

såväl postförare som lantbrevbärare.

De ersättningsförhöjningar, som ägt rum på nu angivna sätt, uppgå till betydande

belopp, exempelvis för år 1917 till bortemot 600,000 kronor och från innevarande

års början till över 300,000 kronor, allt för helt år räknat.

Det synes generalpoststyrelsen uppenbart, att krigstidstillägg icke kan böra

utgå å belopp, som sålunda avtalats med hänsyn tagen till rådande prisförhållanden.

Generalpoststyrelsen anser sig i detta sammanhang även böra meddela, att

styrelsen har sin uppmärksamhet riktad på önskvärdheten av att, i den mån så är

lämpligt och möjligt, söka åstadkomma likformighet i fråga om ersättningarna åt

lantbrevbärare ävensom dessa ersättningars ställande i väl avvägt förhållande till

levnadskostnaderna och gällande arbetspriser.

På grund av vad anförts anser generalpoststyrelsen sig icke kunna tillstyrka

bifall till den ifrågavarande motionen.»

Riksdagen anser sig böra understryka angelägenheten därav, att

ifrågavarande funktionärers ersättningar bliva, i den mån så ej redan

skett, ställda i väl avvägt förhållande till levnadskostnaderna och gällande

arbetspriser. Då generalpoststyrelsen emellertid, såsom av dess yttrande

framgår, har sin uppmärksamhet fästad härå, har riksdagen, med avseende

jämväl på vad generalpoststyrelsen i övrigt anfört, funnit motionen

icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

I en motion har föreslagits, att riksdagen må bemyndiga Eders

Kungl. Maj:t att under år 1919, intilldess riksdagen under samma år

hunnit behandla frågan om krigstidstillägg och krigstidshjälp för året,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 69.

19

förskottsvis och i avräkning å det krigstidstillägg, som kan komma att

beslutas till befattningshavare i statens tjänst, utbetala dylikt tillägg

med högst samma belopp, som utgått under år 1918.

Riksdagen anser det emellertid vanskligt att redan nu fatta ett

dylikt beslut. Det ligger nämligen icke utom möjlighetens gräns att

den av kriget föranledda exceptionella krisen före detta års slut kan

varda väsentligen mildrad. Skulle det emellertid under den tid riksdagen

är samlad visa sig, att några förhoppningar härom icke rimligen

kunna hysas, lärer man få antaga, att Eders Kungl. Maj:t kommer att

i förevarande hänseende hos riksdagen göra den framställning, vartill

omständigheterna giva anledning.

I '' allt fall lärer — vid det förhållande att riksdagen nästa år

sammanträder redan den 10 januari — ett eventuellt förslag om dylikt

förskott vid 1919 års riksdag kunna förväntas bliva behandlat till och

med snabbare än i år ägt rum.

Med ledning av gjorda kalkyler har riksdagen trott sig kunna utan

fara för avsevärd felbedömning antaga, att den ökade kostnad, som

kommer att föranledas av riksdagens beslut, uppgår till omkring 25,000,000

kronor, motsvarande något mer än en tredjedel av den i Eders Kungl.

Maj:ts proposition beräknade kostnaden. Härav torde belöpa omkring

16,000,000 kronor på det s. k. grundbeloppets ökning från 200 till 365

kronor, omkring 4,000,000 kronor på procenttalets höjning från 30 till

33 Vsj omkring 350,000 kronor på underofficerskorpralers delaktighet

i det s. k. grundbeloppet, och omkring 500,000 kronor på maximibeloppets

ökning från 1,700 kronor till 2,007 kronor 50 öre samt

återstoden, omkring 4,000,000 kronor, huvudsakligen på krigs tid shjälpens

utsträckande till vissa änklingars husföreståndarinnor, till barn i obegränsat

antal samt till vissa icke-ordinarie befattningshavare, vilka enligt Eders

Kungl. Maj:ts förslag skulle bava gått miste om dylik hjälp, ävensom

på den särskilda krigstid shjälpen till gifta furirer och korpraler.

Riksdagen har utgått från det antagandet, att kostnadsökningen

fördelar sig på de särskilda statsinstitutionerna ungefär proportionellt

mot de i Eders Kungl. Maj:ts förslag beräknade beloppen.

Efter sålunda antydda grunder skulle kostnaden för ifrågavarande

krigstidstillägg och krigstidshjälp fördela sig på följande sätt:

Postverket .......................................................... kronor 7,300,000

Telegrafverket...................................................... » 4,200,000

Statens järnvägar................................................ » 32,000,000

Statens vattenfallsverk...................................... » 600,000

Statens domäner................................................... » 1,900,000

Säger kronor 46,000,000

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 69.

Andra huvudtiteln

Tredje 5>

Fjärde »

Femte »

Sjätte »

Sjunde )j

Åttonde y>

Nionde »

........... kronor 2,300,000

........... j> 200,000

........... » 17,500,000

........... » 8,500,000

........... » 5,300,000

........... » 5,700,000

...........• » 6,500,000

.......... » 1,500,000

Säger kronor 47,500,000

Postsparbanken, försäkringsinspektionen, försäkringsrådet,

statens biografbyrå, patentoch

registreringsverket, mynt- och justeringsverket,

bankinspektionen, flottans

pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning

................................................ kronor 500,000

Säger kronor 500,000

Summa kronor 94,000,000.

Riksdagen, som utöver vad förut anförts icke funnit något att erinra

mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, får sålunda anmäla, att riksdagen, i

anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition samt i ärendet

väckta motioner, beslutit, att

a) för beredande under år 1918 av krigstidstillägg och krigstidshjälp

åt befattningshavare i statens tjänst i enlighet med nedan angivna

grunder

dels å tilläggsstat för år 1918 anvisa såsom förslagsanslag

under andra huvudtiteln

x> tredje »

» fjärde »

» femte »

)) sjätte »

» sjunde »

» åttonde »

» nionde »

kronor 2,300,000

» 200,000

» 17,500,000

» 8,500,000

» 5,300,000

» 5,700,000

» 6,500,000

» 1,500,000

dels ock medgiva, att i fråga om befattningshavare vid verk och

institutioner, för vilka anslag här ovan icke beräknats, krigstidstillägg

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens skrivelse Nr 69.

och krigstidshjälp må utgå av de medel, av vilka verkets eller institutionens

omkostnader i övrigt bestridas; samt

b) godkänna följande allmänna grunder för krigstidstilläggs och

krigstid shjälps utgående:

A. Krigstidstillägg till befattningshavare, vilkas avlöning blivit av Konung

och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen

prövade grunder.

§ I
Mom.

1. Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit

av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av

riksdagen prövade grunder, äga, med nedan i §§ 2, 3, 5, 13, 14, 15 och

16 angivna begränsningar och undantag, uppbära krigstidstillägg med

en tredjedel av följande i samma avlöning ingående slag av kontanta

förmåner, nämligen:

lön och lönetillägg;

tj änstgöringspenningar;

ortstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg;

arvode;

ålderstillägg och därmed jämförlig avlöningsförhöjning;

ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;

inkvarterings- och servisbidrag;

dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt

portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre

per dag;

krigslön;

extra lönetillägg;

provisoriskt avlönings tillägg;

tillfällig löneförbättring;

tillfälligt lönetillägg;

häradsskrivares förvaltningsbidrag; och

uppbördsprovision vid telegrafverket, beräknad efter den för år

1917 utgående provisionen, dock högst å så stort belopp, som svarar

mot de tjänstgöringspenningar vederbörande tjänsteman skolat uppbära,

om han i enlighet med härför i gällande avlöningsreglemente givna bestämmelser

hänförts till den mot hans lön svarande avlöningsklassen i

avlöningsskalan för icke provisionsavlönade tjänstemän, samt lägst å

stadgat minimibelopp av uppbördsprovision.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens skrivelse Nr 69.

Mom. 2. Å beklädnadsersättning, som icke till siffran bestämts

av Konung och riksdag och ej heller utgår efter av riksdagen prövade

grunder, må krigstidstillägg utgå med högst eu tredjedel av ersättningens

belopp, om och i den mån vederbörande myndighet, som äger bestämma

ersättningens stoidek, prövar sådant av omständigheterna påkallat.

Mom. 3. Ed var till krigstidstillägg enligt mom. 1 berättigad

befattningshavare — krigsmän av manskaps grad utom de underofficerskorpraler

vid marinen, vilka åtnjuta inkvarteringsbidrag, undantagna —

som vid årets början innehade stadigvarande anställning

antingen med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett semester,

ferier och därmed jämförlig tjänstledighet, icke understigande vad som

för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig statsinstitution

är såsom minimum i allmänhet stadgat,

eller, där sådan minimiarbetstid ej finnes föreskriven, på andra

grunder avsedd att utgöra befattningshavarens huvudsakliga verksamhet,

äger dessutom uppbära krigstidstillägg med 365 kronor.

§ 2.

Krigstidstillägg enligt § 1 mom. 1 och 2 beräknas endast å avlöningsförmåner,

som utgå av statsmedel. Där avlöning bestrides dels

av statsmedel och dels av andra medel, beräknas samma krigstidstillägg

endast å den del därav, som utgår av statsmedel; dock att dylikt krigstidstillägg

åt befattningshavare vid universiteten, de allmänna läroverken

och navigationsskolorna beräknas å hela det belopp, vartill ovan angivna

slags avlöningsförmåner författningsenligt uppgå, utan avseende därå att

till bestridande av nämnda läroanstalters utgifter användas jämväl andra

medel än statsmedel, varjämte enahanda krigstidstillägg även beräknas

å författningsenligt utgående inkvarterings- och servisbidrag, som gäldas

av andra medel än statsmedel.

Befattningshavare vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet

åtnjuta dock icke krigstidstillägg å hy ^ersättning.

§ 3‘

Krigstidstillägg till sådan i § 1 mom. 3 avsedd befattningshavare,

som av statens medel åtnjuter lön eller arvode för två eller flera befattningar,

utgår endast för en av dessa, nämligen för den, som medför

högsta avlöningen, eller, därest avlöningarna äro lika, för den av dessa

befattningar, till vilken han först blivit befordrad; dock att befattnings
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens skrivelse Nr 69.

havare, som på förordnande uppehåller annans befattning, äger uppbära

krigstidstillägg jämväl å sådan med hans egen befattning förenad avlöning

utav de i § 1 angivna slag, som han under förordnandet får

behålla.

§ 4.

Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller

för sjukdom eller som åtnjuter semester, ferier eller därmed jämförlig

tjänstledighet, skall under sådan ledighet icke vidkännas något avdrag å

honom tillkommande krigstidstillägg.

Befattningshavare må icke på grund av annan tjänstledighet vid

årets början, som ej sträckt sig över längre tid än januari månad, förlora

rätt till krigstidstillägg enligt § 1 mom. 3.

§ 5.

Oberäknat i § 1 mom. 3 avsedda, till vissa befattningshavare utgående

365 kronor, må ingen befattningshavares krigstidstillägg överstiga

4 kronor 50 öre per dag.

B. Krigstidstillägg åt andra befattningshavare.

§ 6.

Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran

bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas krigstidstillägg under iakttagande i

tillämpliga delar av de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna.

§ 7.

Till andra befattningshavare i statens tjänst skall, med nedan i

§§ 8, 13, 14, 15 och 16 angivna begränsningar och undantag, den

myndighet, som äger bestämma befattningshavarnas avlöning, lämna

krigstidstillägg, därest och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt

till efter ingången av augusti månad 1914 såsom dyrtidstillägg beviljad

avlöningsförhöjning, anser sådant av omständigheterna påkallat; och

utgår dylikt krigstidstillägg, under iakti agande i tillämpliga delar av

de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens skrivelse Nr 69.

a) till befattningshavare, som vid årets början innehade stadigvarande

anställning

antingen med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett semester,

ferier och därmed jämförlig tjänstledighet, icke understigande vad som

för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig statsinstitution

är såsom minimum i allmänhet stadgat,

eller, där sådan minimiarbetstid ej finnes föreskriven, på andra

grunder avsedd att utgöra befattningshavarens huvudsakliga verksamhet,

med högst de belopp, som angivas i § 1;

b) till befattningshavare, som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta

så kallade gratifikationer eller flitpenningar, med högst en tredjedel av

dem tilldelade belopp; samt

c) till övriga befattningshavare med högst eu tredjedel ''av deras

kontanta avlöningsförmåner utav de i § 1 angivna slag.

§ 8.

Krigstidstillägg till sådan i § 7 a) avsedd befattningshavare, som

av statens medel åtnjuter avlöning för två eller flera befattningar, må

icke utgå för mer än en av dessa, nämligen för den, som medför högsta

avlöningen, eller, om avlöningarna äro lika, för den av dessa befattningar,

till vilken han först blivit befordrad; dock att befattningshavare,

som på förordnande uppehåller annans befattning, må kunna tillerkännas

krigstidstillägg jämväl å sådan med hans egen befattning förenad avlöning

av de i § 1 angivna slag, som han under förordnandet tilläventyrs

får behålla.

C. Krigstidshjälp.

§ 9.

Krigstidshjälp, beräknad dels för befattningshavares hustru, om

han vid årets ingång var gift, dels för husföreståndarinna, vid samma

tidpunkt anställd hos befattningshavare som var änkling och underhöll

barn under 15 års ålder, och dels för barn under 15 års ålder, vilka

befattningshavare vid samma tidpunkt underhöll, utgår, med här nedan

i §§ 10, 13, 14, 15 och 16 angivna undantag och förbehåll,

till befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1918

innehade sådan ordinarie anställning, som avses i § 1 mom. 3; samt

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens skrivelse Nr 69.

till sådana i statens tjänst anställda icke-ordinarie befattningshavare,

arméns och marinens manskap inbegripet, som den 1 januari 1918 innehade

och omedelbart dessförinnan under minst sex månader vid statsinstitution

innehaft stadigvarande anställning med en daglig arbetstid,

i medeltal — oavsett semester, ferier och därmed jämförlig ledighet —

icke understigande vad som för den ordinarie personalen vid samma eller

jämförlig statsinstitution är såsom minimum i allmänhet stadgat.

§ io.

Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas:

l:o) befattningshavare, som jämlikt den taxering till inkomst- och

förmögenhetsskatt, vilken under år 1918 äger rum, bär att erlägga dylik

skatt för högre belopp än 4,000 kronor, äkta makars taxeringar sammanräknade;
2:o)

kvinnlig befattningshavare, som vid årets ingång var gift,

såvida ej med intyg utav två trovärdiga personer styrkes, att hennes

man under år 1917 haft högst 600 kronors inkomst;

3:o) befattningshavare, som utan pension lämnar statstjänsten före

den dag, då kungörelse om krigstidshjälpens utbetalande träder i kraft; och

4 o) icke-ordinarie befattningshavare, som under år 1917, oavsett

semester, ferier och därmed jämförlig ledighet, åtnjutit mer än en månads

tjänstledighet av annan orsak än sjukdom, offentligt uppdrag eller inkallelse

till militär tjänstgöring.

§ ii-.

Mom. 1. Krigstidshjälpen utgår, då det beräknade belopp, för

vilket befattningshavaren under år 1918 har att erlägga skatt enligt

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt (äkta makars taxeringar

sammanräknade), utgör

högst 1,000 kronor: med 150 kronor för hustru eller husföreståndarinna

och med 75 kronor för vart barn;

från 1,000 till och med 2,000 kronor: med 120 kronor för hustru

eller husföreståndarinna och med 60 kronor för vart barn;

från 2,000 till och med 3,000 kronor: med 90 kronor för hustru

eller husföreståndarinna och med 45 kronor för vart barn; samt

från 3,000 till och med 4,000 kronor: med 60 kronor för hustru

eller husföreståndarinna och jned 30 kronor för vart barn.

Mom. 2. Utöver ovan angivna krigstidshjälp äga furirer och

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 30 käft. (Nr 69.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens skrivelse Nr 69.

korpraler, en var om han vid årets början var änkling och underhöll

barn under 15 års ålder eller var gift, uppbära eu särskild krigstidshjälp

med 180 kronor.

Denna särskilda krigstidshjälp tillkommer dock icke befattningshavare,

som avses i § 10.

§ 12.

Befattningshavare, som avgått med pension under tiden 1 januari—

31 maj 1917 och icke kommit i åtnjutande av krigstidshjälp under år

1017, må, under förutsättning att han under år 1918 icke bar att erlägga

inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 3,000 kronor,

äkta makars taxeringar sammanräknade, uppbära, utöver vad som enligt

förestående bestämmelser må tillkomma honom, ett så stort bel >pp, som

under år 1917 skulle hava såsom krigstidshjälp tillfallit homun, om han

innehaft sin befattning efter den 31 maj 1917 och under det året käft

att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för samma belopp som under

år 1918 för honom fastställts.

Gemensamma bestämmelser.

§ 13-

Sammanlagda beloppet av en befattningshavares krigstidstillägg

och krigstidshjälp under året må icke överstiga 2,007 kronor 50 öre.

§ 14.

Från åtnjutande av såväl krigstidstillägg som krigstidshjälp enligt

bär angivna grunder undantagas:

ko) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för

nya linjer, dubbelspårsauläggningar och därmed jämförliga företag;

2:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk; samt

3:o) befattningshavare, som — oavsett pension, pensionstillägg och

understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 —

vid årets ingång ägde åtnjuta pension eller därmed jämförligt årligt understöd

av statsmedel eller från någon av staten understödd pensionsanstalt.

Avlöning från allmänna indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet

medför icke någon rätt till krigstidstillägg eller krigstidshjälp.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr (J9.

27

§ 15.

Lärare vid statens blindundervisningsanstalter, vilka under år 1918

åtnjuta tillfällig'' löneförbättring enligt kungl. kungörelsen den 11 december

1917 (svensk författningssamling nr 851), skola vid uppbärande av krigs - tidstillägg och krigstidshjälp vidkännas ett mot berörda tillfälliga löneförbättring

och därå belöpande krigstidstillägg svarande avdrag.

§ 16-

Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm och vid tekniska

skolan i Eskilstuna må tilldelas krigstidstillägg och krigstidshjälp efter

enahanda grunder, som gälla för befattningshavare i statens tjänst; dock

med iakttagande att krigstidstillägg skall beräknas ej blott å de avlöningsförmåner,

som äro för vederbörande befattningshavare å stat

uppförda, utan även å den höjning i avlöningen, som i form av provisorisk

lönereglering eller tillfällig löneförbättring tillerkänts dem genom

bidrag av stat och kommun eller från enskild donation, samt under

villkor, att halva kostnaden för krigstidstillägg och krigstidshjälp bestrides

av vederbörande kommun.

§ 17-

Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt

till krigstidstillägg och krigstidshjälp befattningshavare vid flottans pensionskassa

och lolkskollärarnas pensionsinrättning, innehavare av docentstipendier

vid statens högskolor samt indelt manskap vid krigsmakten;

skolande vid beräkning av nämnda docenters krigstidstillägg dem tillkommande

docentstipendier anses likställda med de i § 1 uppräknade

avlöningsförmånerna.

§■ 18-

Om befattningshavare under året avlidit, innan honom tillkommande

krigstidstillägg och krigstidshjälp till fullo utbetalts, övergår hans

rätt härutinnan till stärbhuset.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens skrivelse Nr 69.

§ 19-

Krigstidstillägget och krigstidshjälpen utbetalas i den ordning, som

av Kungl. Maj:t bestämmes.

Stockholm den 15 mars 1918.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAO MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.