Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst jämte i ärendet väckta motioner.
1918-03-15 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1918:69, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst jämte i ärendet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 69.
1
Nr 69.
Godkänd av första kammaren den 15 mars 1918
Godkänd av andra kammaren den 15 mars 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående krigstidstillägg och krigstidshjälp
under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst jämte
i ärendet väckta motioner.
(Särskilda utskottets utlåtande nr 3.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den 18 januari 1918 avlåten proposition, nr 10,
har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att
a) för beredande''under år 1918 av krigstidstillägg och krigstidshjälp
åt befattningshavare i statens tjänst i enlighet med nedan angivna grunder
dels å tillägg sstat för år 1918 anvisa såsom förslagsanslag
under andra huvudtiteln .................. kronor 1,700,000
»
»
»
»
tredje
fjärde
femte
sjätte
sjunde
åttonde
nionde
»
»
»
»
»
»
»
170,000
12,930,000
6,000,000
4,000,000
4.200.000
4.900.000
1.100.000
Bihang till riksdagens protokoll 1918• 11 samt. 30 höft. fAr 69.)
2 Riksdagens skrivelse Nr 69.
dels ock medgiva, att i fråga om befattningshavare vid verk och
institutioner, för vilka anslag här ovan icke beräknats, krigstidstillägg
och krigstidshjalp må utgå av de medel, av vilka verkets eller institutionens
omkostnader i övrigt bestridas; samt
b) godkänna följande allmänna grunder för krigstidstilläggs och
krigstidshjälps utgående:
A. Krigstidstillägg till befattningshavare, vilkas avlöning blivit av Konung
och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen
prövade grunder.
§ I
Mom.
1. Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit
av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av
riksdagen prövade grunder, äga, med nedan i §§ 2, 3, 5, 14, 15, 16
och 17 angivna begränsningar och undantag, uppbära krigstidstillägg
med trettio procent a följande i samma avlöning ingående slag av kontanta
förmåner, nämligen:
lön och lönetillägg;
tj änstgöringspenningar;
ortstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg;
arvode;
ålderstillägg och därmed jämförlig avlöningsförhöjning;
ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;
inkvarterings- och servisbidrag;
dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt
portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre
per dag;
krigslön;
extra lönetillägg;
provisoriskt avlöningstillägg;
tillfällig löneförbättring;
tillfälligt lönetillägg; och
stadgad minimibelopp av uppbördsprovision vid telegrafverket.
M°m. 2. En var till krigstidstillägg enligt mom. 1 berättigad
befattningshavare utom arméns och marinens manskap -t— som vid
årets början innehade stadigvarande anställning
antingen
med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett semester och
ferier, icke understigande vad som för den ordinarie personalen vid
Riksdagens skrivelse Nr 69. 3
samma eller jämförlig statsinstitution är såsom minimum i allmänhet
stadgat,
eller, där sådan minimiarbetstid ej finnes föreskriven, på andra
grunder avsedd att utgöra befattningshavarens huvudsakliga verksamhet,
äger dessutom uppbära krigstidstillägg med 200 kronor.
§ 2.
Krigstidstillägg enligt § 1 mom. 1 beräknas endast å avlöningsförmåner,
som utgå av statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel
och dels av andra medel, beräknas samma krigstidstillägg endast
å den del därav, som utgår av statsmedel; dock att dylikt krigstidstilllägg
åt befattningshavare vid universiteten och de allmänna läroverken
beräknas å hela det belopp, vartill ovan angivna slags avlöningsförmåner
författningsenligt uppgå, utan avseende därå, att, till bestridande av
universitetens och läroverkens utgifter användas jämväl andra medel än
statsmedel, varjämte enahanda krigstidstillägg även beräknas å författningsenligt
utgående inkvarterings- och servisbidrag, som gäldas av andra
medel än statsmedel.
Befattningshavare vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet
åtnjuta dock icke krigstidstillägg å hyresersättning.
§ 3. '' ''
Krigstidstillägg till sådan i § 1 mom. 2 avsedd befattningshavare, som
av statens medel åtnjuter lön eller arvode för två eller flera befattningar,
utgår endast för en av dessa, nämligen för den, som medför högsta
avlöningen, eller, därest avlöningarna äro lika, för den av dessa befattningar,
till vilken han först blivit befordrad; dock att befattningshavare,
som på förordnande uppehåller annans befattning, äger uppbära krigstidstillägg
jämväl å sådan med hans egen befattning förenad avlöning
utav de i § 1 angivna slag, som han under förordnandet får behålla.
§ 4-
Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller
för sjukdom, skall under sådan ledighet icke vidkännas något avdrag å
honom tillkommande krigstidstillägg.
Befattningshavare, som eljest är tjänstledig under högst en månad
från årets början, må icke av sådan anledning förlora rätt till krigstidstillägg
enligt § 1 mom. 2.
4
Riksdagens skrivelse Nr 69.
§ 5.
Oberäknat i § 1 mom. 2 avsedda, till vissa befattningshavare utgående
200 kronor, må ingen befattningshavares krigstidstillägg överstiga
125 kronor för månad räknat.
B. Krigstidstillägg åt andra befattningshavare.
§ 6.
Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran
bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas krigstidstillägg under iakttagande
i tillämpliga delar av de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna.
§ 7-
Till andra befattningshavare i statens tjänst må, med nedan i
§§ 8, 14, 15, 16 och 17 angivna begränsningar och undantag, den
myndighet, som äger bestämma befattningshavarnas avlöning, lämna
krigstidstillägg, därest och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt
till efter ingången av augusti månad 1914 såsom dyrtidstillägg beviljad
avlöningsförhöjning, anser sådant av omständigheterna påkallat; och må
dylikt krigstidstillägg, under iakttagande i tillämpliga delar av de i §§
1—5 meddelade bestämmelserna, utgå:
a) till befattningshavare, som vid årets början innehade stadigvarande
anställning
antingen med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett semester och
ferier, icke understigande vad som för den ordinarie personalen vid
samma eller jämförlig statsinstitution är såsom minimum i allmänhet
stadgat,
eller, där sådan minimiarbetstid ej finnes föreskriven, på andra
grunder avsedd att utgöra befattningshavarens huvudsakliga verksamhet,
med högst de belopp, som angivas i § 1;
b) till befattningshavare, som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta
så kallade gratifikationer eller flitpenningar, med högst trettio
procent av dem tilldelade belopp; samt
c) till övriga befattningshavare med högst trettio procent av deras
kontanta avlöningsförmåner utav de i § 1 angivna slag.
Riksdagens skrivelse. Nr 69.
5
§ 8-
Krigstidstillägg till sådan i § 7 a) avsedd befattningshavare, som
av statens medel åtnjuter avlöning för två eller flera befattningar, må
icke utgå för mer än en av dessa, nämligen för den, som medför högsta
avlöningen, eller, om avlöningarna äro lika, för den av dessa befattningar,
till vilken han först blivit befordrad; dock att befattningshavare,
som på förordnande uppehåller annans befattning, må kunna tillerkännas
krigstidstillägg jämväl å sådan med hans egen befattning förenad avlöning
av de i § 1 angivna slag, som han under förordnandet tilläventyrs får behålla.
C. Krigstidshjälp.
§ 9.
Krigstidshjälp, beräknad dels för befattningshavares hustru, om
han vid årets ingång var gift, och dels för barn under 15 års ålder,
vilka han vid samma tidpunkt underhöll, utgår, med här nedan i §§ 10,
14, 15, 16 och 17 angivna undantag och förbehåll,
till befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1918
innehade sådan ordinarie anställning, som avses i § 1 mom. 2; samt
till sådana i statens tjänst anställda icke-ordinarie befattningshavare,
arméns och marinens manskap inbegripet, som den 1 januari 1918 innehade
och omedelbart dessförinnan under minst ett år vid statsinstitution
innehaft stadigvarande anställning med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett
semester och ferier, icke understigande vad som för den ordinarie personalen
vid samma eller jämförlig institution är såsom minimum i allmänhet
stadgat.
§ io.
Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas:
l:o) befattningshavare, som jämlikt den taxering till inkomst- och
förmögenhetsskatt, vilken under år 1918 äger rum, har att erlägga
dylik skatt för högre belopp än 4,000 kronor, äkta makars taxeringar
sammanräknade;
2:o) kvinnlig befattningshavare, som vid årets ingång var gift,
såvida ej med intyg utav två trovärdiga personer styrkes, att hennes
man under år 1917 haft högst 600 kronors inkomst;
3:o) befattningshavare, som utan pension lämnar statstjänsten före
den dag, då kungörelse om krigstidshjälpens utbetalande träder i kraft.
6
Riksdagens skrivelse Nr 69.
§ ii.
Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare utgå,
bestämmes i förhållande till taxeringen enligt förordningen om inkomst-
och förmögenhetsskatt, på sätt nedanstående tabell utvisar:
Det beräknade belopp, för vilket befatta
Krigstidshjälp åt befattningshavare
ningshavaren under är 1918 har att
erlägga skatt enligt förordningen om
inkomst- och förmögenhetsskatt (äkta
makars taxeringar sammanräknade)
för
hustru
för
1 barn
för
2 barn
för
3 barn
för
4 barn
för 5 eller
flera
barn
K r o
n o r
Högst 1 000 kronor..............................
150
75
150
225
300
375
Från 1,000 till och med 2,000 kronor ...
120
60
120
180
240
300
» 2,000 » » » 3,000 »
90
45
90
• 135
180
225
» 3,000 » » » 4,000 »
60
30
60
90
120
150
§ 12-
Befattningshavare, som avgått med pension under tiden 1 januari
—31 maj 1917 och icke kommit i åtnjutande av krigstidshjälp under
år 1917, må, under förutsättning att han under år 1918 icke har att
erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 3,000
kronor, äkta makars taxeringar sammanräknade, uppbära, utöver vad
som enligt förestående bestämmelser må tillkomma honom, ett så stort
belopp, som under år 1917 skulle hava såsom krigstidshjälp tillfallit
honom, om han innehaft sin befattning efter den 31 maj 1917 och
under det året haft att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för
samma belopp som under år 1918 för honom fastställts.
§ 13.
Befattningshavare må icke på grund av tjänstledighet för offentligt
uppdrag eller för inkallelse till militär tjänstgöring förlora rätten till
krigstidshjälp.
Ej heller må icke-ordinarie befattningshavare, som under år 1917
åtnjutit, oavsett semester och ferier, tjänstledighet för sjukdom under
högst sex månader eller tjänstledighet av annan orsak under högst ea
månad, av sådan anledning förlora sin rätt till krigstidshjälp.
liiksdagens skrivelse Nr 69.
7
Gemensamma bestämmelser.
§ 14.
Sammanlagda beloppet av eu befattningshavares krigBtidstillägg
och krigstidshjälp under året må icke överstiga 1,700 kronor.
§ 15.
Från åtnjutande av såväl krigstidstillägg som krigstidshjälp
undantagas:
l:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för
nya linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag; samt
2:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfailsverk; varjämte
3:o) avlöning från allmänna indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet
icke medför någon rätt till krigstidstillägg eller krigstidshjälp.
§ 16-
Lärare vid statens blindundervisningsanstalter, vilka under år 1918
åtnjuta tillfällig löneförbättring enligt kungl. kungörelsen den 11 december
1917 (svensk författningssamling nr 851), skola vid uppbärande av krigstidstillägg
och krigstidshjälp vidkännas ett mot berörda tillfälliga löneförbättring
och därå belöpande krigstidstillägg svarande avdrag.
§ 17-
Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm och vid tekniska
skolan i Eskilstuna må tilldelas krigstidstillägg och krigstidshjälp
efter enahanda grunder, som gälla för befattningshavare i statens tjänst;
dock med iakttagande att krigstidstillägg skall beräknas ej blott å de
avlöningsförmåner, som äro för vederbörande befattningshavare å stat
uppförda, utan även å den höjning i avlöningen, som i form av provisorisk
lönereglering eller tillfällig löneförbättring tillerkänts dem genom
bidrag av stat och kommun eller från enskild donation, samt under
villkor, att halva kostnaden för krigstidstillägg och krigstidshjälp bestrides
av vederbörande kommun.
8
Riksdagens skrivelse Nr 69.
.§ 18.
Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till krigstidstillägg och krigstidshjälp befattningshavare vid flottans
pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning, innehavare av
docentstipendier vid statens högskolor samt indelt manskap vid krigsmakten;
skolande vid beräkning av nämnda docenters krigstidstillägg
dem tillkommande docentstipendier anses likställda med de i § 1 uppräknade
avlöningsförmånerna.
§ 19-
Om befattningshavare under året avlidit innan honom tillkommande
krigstidstillägg och krigstidshjälp till fullo utbetalts, övergår hans rätt
härutinnan till stärbhuset.
§ 20.
Krigstid stillägget och krigstid shjälpen utbetalas i den ordning,
som av Kungl. Maj:t bestämmes.
I samband med förevarande proposition har riksdagen till behandling
förehaft åtskilliga inom riksdagen väckta motioner, i vilka påyrkats
ändringar i de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna grunderna för åtnjutande
av ifrågavarande krigstidstillägg och krigstidshjälp.
I likhet med vederbörande departementschef anser riksdagen en betydande
förbättring av löneförmånerna åt befattningshavare i statens
tjänst vara av behovet oundgängligen påkallad, därest icke befattningshavarna
skola alldeles nedtryckas av de ekonomiska svårigheter, som i
följd av krisen drabbat dem. Att ett sådant tillskott denna gång måste
utgå med väsentligt högre belopp, än som skedde år 1917, anser riksdagen
^vara en given följd av den under senaste tiden inträdda stegringen
i levnadskostnaderna. Enligt socialstyrelsens beräkningar utgjorde den
från maj 1914 till slutet av november 1917 vid oförändrad levnadsstandard
uppkomna stegringen i levnadskostnaderna för ett normalhushåll
om man, hustru och två barn med en budget av 2,000 kronor ej
mindre än 72 procent. Denna stegring har, såsom allmänt känt är,
sedermera oavbrutet fortgått.
De av Eders Kungl. Maj:t föreslagna dyrtidstilläggen skulle emellertid
i det stora flertalet fall giva statens befattningshavare mindre belopp
Riksdagens skrivelse Nr 69. 9
än som svarar mot den av kriget föranledda stegringen i levnadskostnaderna.
Att beloppen icke satts så högt, att de fullständigt uppvägt
dyrtidens verkningar, har av departementschefen motiverats med en hänvisning
till den utredning om rikets finanser, som framlagts i årets
statsverksproposition, och denna motivering måste säkerligen givas vitsord.
Åven om statens finanser för närvarande äro goda, måste detta förhållande
till väsentlig del tillskrivas den omständigheten, att statsverkets
skatteinkomster, särskilt på grund av krigskonjunkturskatten, flödat långt
rikligare än man förut haft anledning antaga. Men icke blott vissa av
statens inkomster, utan även dess utgifter, hava under kristiden ökats,
de senare kanske i än raskare tempo än de förra. Man måste vid dyrtidstilläggets
bestämmande ovillkorligen taga hänsyn därtill, att den
stora inkomstkälla, som representeras av krigskonjunkturskatten, under
de närmaste åren efter all sannolikhet kommer att inbringa långt mindre
belopp än för närvarande. Handel och sjöfart lida av tryckta konjunkturer,
industrien hotas inom den närmaste tiden av arbetsbrist i följd
av otillräcklig tillgång på råvaror. Härtill kommer, att statens prisreglerande
verksamhet alltjämt kräver oerhörda summor. Tager man allt
detta och de osäkra politiska förhållandena i betraktande, så kan det
icke nekas, att ställningen manar till särskild varsamhet beträffande
statens utgifter.
Att vid nu antydda förhållanden giva statens befattningshavare
ett dyrtidstillägg, som till fullo uppväger verkningarna av den dyra
tiden, lärer, huru önskligt sådant än skulle vara, icke kunna ifrågasättas.
Befattningshavarna måste säkerligen, såsom departementschefen
anfört, i likhet med det stora flertalet andra medborgare genom nedsättning
av sin levnadsstandard själva bära någon del av dyrtidens
börda.
Om det sålunda måste anses nödvändigt att vid .bestämmande av
tjänstemännens d3rrtidstillägg framgå med försiktighet, i all synnerhet
med hänsyn till statens förmåga att, om dyrtiden fortfar eller skärpes,
även framgent giva tjänstemännen det oundgängligen behövliga stödet
från statens sida, så har det dock synts riksdagen nödvändigt att i något
större grad än enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle ske tillmötesgå
tjänstemännens krav på dyrtidstillägg. Ätt de lägst avlönade befattningshavarna,
trots allt vad stat och kommuner gjort för att lindra deras
såväl som andra svagt situerade medborgares ekonomiska bekymmer, äro
i stort behov därav, är så allmänt känt, att vidare ordande därom torde
få anses överflödigt. Men även de högre avlönade tjänstemännen, som
icke i likhet med åtskilliga av de förstnämnda kommit i åtnjutande av
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 30 höft. (Nr 69.) 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 69.
rabatter vid inköp av livsmedel m. in., torde vara i stort behov av
statens stöd i striden för uppehället, vilken många av dem fått utan
hjälp utkämpa i mer än tre år. Då deras avlöningar äro avpassade
efter normala förhållanden, ligger det, såsom departementschefen påpekat,
endast en gärd av rättvisa däri, att även de få, om än, på grund av
statsfinansiella hänsyn, i proportionsvis mindre grad än'' andra, åtnjuta
del i dyrtidstillägget, lika väl som en dylik åtgärd kräves av tillbörlig
hänsyn till statens egen fördel. Denna är nämligen i mycket hög grad
beroende därav att statens viktigare befattningar uppehållas av högt
kvalificerade ämbetsmän, dem staten i konkurrens med enskilda företag
icke kan förvärva och behålla, om icke deras avlöningar i rimlig mån
avpassas efter tidsförhållandena.
Vid övervägande av de på saken inverkande omständigheterna har
riksdagen kommit till den uppfattningen, att krigstidstilläggets av Eders
Kungl. Maj:t föreslagna belopp oundgängligen behöver höjas, och att
denna höjning bör göras så, att den kommer alla befattningshavare till del.
I fråga om sättet för en sådan höjning hava i de väckta motionerna
två väsentligen olika förslag framlagts. En del motionärer yrka,
att krigstidstillägget, oberäknat den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna
grandplåten, 200 kronor, må till varje befattningshavare i allmänhet utgå
med minst 800 kronor för år räknat. Åt samma håll syftar förslaget i
en motion, att grundplåten må höjas till 400 kronor. Andra motionärer
föreslå däremot, att grundplåten må bibehållas vid det av Eders Kungl.
Maj:t föreslagna beloppet, men att det procentuella tillägget må höjas
till 40 procent av de i § 1 uppräknade slag av avlöningsförmåner. Sistnämnda
motionärer föreslå vidare, att krigstidstilläggets maximum må
sättas till 2,300 kronor för år räknat.
Riksdagen har efter grundlig prövning av de olika förslagen gått
en medelväg mellan förstberörda yrkanden och sålunda beslutat, att
grundbeloppet skall höjas till 365 kronor, att procentsatsen skall höjas
till 33 Vs, motsvarande en tredjedel av avlöningen, och att det procentuella
tillägget skall begränsas till högst 4 kronor 50 öre per dag,
vadan tilläggets maximum blir 2,007 kronor 50 öre per år.
I motioner framställt förslag om rätt för befattningshavare vid telegrafverket
att med vissa begränsningar åtnjuta krigstidstillägg å uppbördsprovision
synes riksdagen vara med rättvisa och billighet överensstämmande.
För att icke bryta med den i Eders Kungl. Maj:ts förslag
genomförda principen, att krigstidstillägget utgår å det löpande årets
avlöningsförmåner, har riksdagen dock beslutit, att tillägget skall utgå
på 1918 års uppbördsprovision men beräknas efter den för år 1917
11
Riksdagens skrivelse Nr 69.
utgående provisionen, som delvis icke kan tillgodoföras befattnings1
lavaren förr än efter 1917 års slut.
En motionärs förslag, att bland de kontanta avlöningsförmåner, å
vilka krigstidstillägg får beräknas, må införas förvaltningsbidrag, synes
riksdagen, i vad det avser häradsskrivarna, vara befogat. Av de till grund
för landsstatens lönereglering liggande handlingarna framgår nämligen
att förvaltningsbidraget är avsett att, jämte vissa sportler, bereda häradsskrivarna
gottgörelse för avlöning åt tjänstebiträde, och det lärer icke
kunna bestridas, att denna avlöning i de flesta fall måste hava rönt inverkan
av dyrtiden.
Förvaltningsbidrag utgår även till vissa andra tjänstemän än
häradsskrivare. Motionären åsyftar emellertid med sitt förslag endast
häradsskrivarna, och riksdagen har vid sådant förhållande desto mindre
anledning att medgiva rätt till krigstidstillägg å andra tjänstemäns förvaltningsbidrag,
som dessa i allmänhet åtnjuta avlöning till så höga
belopp, att de i allt fall få uppbära krigstidstillägg med det av riksdagen
bestämma maximibeloppet.
I en motion har föreslagits, att underofficerskorpraler vid marinen
må beträffande rätt till krigstidstillägg och krigstidshjälp likställas med
underofficerare, och i en annan har hemställts, att gifta korpraler vid
marinen samt änklingar med barn i samma grad må erhålla .dels 200
kronor som grundplåt och dels procentuellt tillägg å hela sin beskattningsbara
inkomst av tjänsten.
över sistberörda båda motioner har yttrande införskaffats från
marinförvaltningen, som — efter att hava erinrat, hurusom ämbetsverket
den 18 oktober 1917 avgivit infordrat underdånigt utlåtande,
huruvida och i vilka avseenden, utom beträffande själva beloppen, andra
bestämmelser rörande krigstidstillägg och krigstidshjälp åt befattningshavare
i statens tjänst, än som meddelats genom kungörelsen den 29
maj 1917, visat sig vara av behovet för framtiden påkallade — uttalat
sig på följande sätt:
»Såsom av remissen framgår saknade marinförvaltningen då befogenhet att
yttra sig om beloppen, och förslaget att fördela krigstidstillägget i ett fast belopp,
''lika för alla, och övrigt krigstidstillägg förelåg då ännu icke. I motsatt fall skulle
marinförvaltningen givetvis funnit sig böra, såsom redan skett vid flera andra tillfällen,
framhålla den ställning, underofficerskorpralerna vid flottan intaga i jämförelse
med övrigt manskap vid marinen och i jämförelse med manskapet vid armén. Dessa
underofficerskorpraler fullgöra nämligen helt underofficers tjänst och äro jämväl vad
utbildning och levnadsålder beträffar fullt jämställda med underofficerare vid armén
(sergeanter av 2:a klassen). Även i annat avseende intaga de underofficers ställning.
Vid tjänstgöring i land bo de icke i logement utan erhålla i stället inkvar
-
12 Riksdagens skrivelse Nr 69.
teringsbidrag och hava rätt att hava sin portion innestående mot ersättning enligt
medelpris.
I avseende å krigstidstillägg torde med underofficerskorpraler vid flottan
kunna jämställas de underofficerskorpraler vid kustartilleriet, som åtnjuta inkvarteringsbidrag.
Att jämställa underofficerskorpral vid marinen med underofficer vid flottan
skulle måhända kunna anses innebära, att krigstidstillägg bleve beräknat å portionsersättningen
åtminstone intill ett belopp av 62 öre, å vilken portionsersättning
nämnda underofficerare uppbära dylikt tillägg. Då ifrågavarande underofficerskorpraler
erhålla antingen portion in natura eller full ersättning för dess värde, under
det att portionsersättningen för underofficerare vid flottan är till beloppet bestämd
och i själva verket utgör en del av dagavlöningen, synas på grund av vad ovan anförts
och till undvikande av misstolkning bestämmelserna om krigstidstillägg åt
underofficerskorpraler böra så avfattas, att den gemensamma »grundplåten» tilllägges
underofficerskorpral vid marinen, som åtnjuter inkvartering sbidrag.
Jämväl korpral vid marinen, som är gift eller änkling med minderårigt barn,
torde träffas av dyrtiden i samma utsträckning som underofficerskorpral och synes
följaktligen höra likaledes tillerkännas förenämnda »grundplåt» till krigstidstillägget.
Ett bifall till ^ yrkandet att krigstidstillägget för underofficerskorpraler och
även för korpraler måtte få beräknas å samtliga beskattningsbara inkomster d. v. s.
sjötillägg, portionsersättning, uppmuntringspenningar etc. skulle principiellt medföra
sådana konsekvenser, att det icke kan tillrådas. Vad särskilt uppmuntringspenningarna
beträffar, vill marinförvaltningen erinra om sitt och chefens för marinstaben
förslag den 8 i denna månad om förhöjning av desamma.»
Marinförvaltningens sålunda framlagda förslag beträffande underofficerskorpralerna
bär riksdagen bifallit.
Vad i detta sammanhang anförts beträffande korpral vid marinen,
som är gift eller änkling med minderårigt barn, har förefallit riksdagen
behjärtansvärt. I en med dylika korpraler jämförlig ställning befinna
sig även ett mindre antal furirer samt en eller annan korpral vid armén.
Riksdagen anser emellertid, att vid krigstidstilläggets bestämmande
icke bör tagas hänsyn till befattningshavares civilstånd, utan att
de särskilda förmåner, som må utgå till gifta befattningshavare, böra
tilldelas dem under form av krigstidshjälp. Någon anledning att i förstberörda
avseende sätta ifrågavarande manskap i en särställning synes
utskottet knappast föreligga.
För att i någon mån förbättra ställningen för nyssnämnda av dyrtiden
särskilt hårt drabbade befattningshavare, vilka, trots sin stadigvarande
anställning av i § 1 angivna beskaffenhet, enligt Eders Kungl.
Maj:ts förslag skulle gå miste om den i samma paragraf avsedda »grundplåten»,
har riksdagen beslutit, att en särskild krigstidshjälp, vars belopp
med hänsyn till åtnjutna naturaförmåners värde bestämts till 180 kronor,
motsvarande ungefär hälften av nyssberörda »grundplåt», skall, utöver
13
Riksdagens skrivelse Nr 69.
den krigstidshjälp, soin utgår enligt de allmänna reglerna, tillerkännas
envar av sistberörda befattningshavare som vid årets ingång var gift,
och med gift befattningshavare har härvidlag ansetts böra jämställas
befattningshavare, som vid årets ingång var änkling och underhöll barn
under 15 års ålder.
Ifrågavarande särskilda krigstidshjälp bör emellertid uppenbarligen
icke utgå till befattningshavare, som avses i § 10.
Vid armén och marinen finnas anställda en mängd civila befattningshavare,
— exempelvis arbetare vid flottans varv och arméns tygverkstäder
— vilka hava manskaps grad men icke åtnjuta kost och beklädnad
in natura. Då det icke är meningen att dessa skulle uteslutas
från rätt till den så kallade grundplåten, om de i övrigt fylla villkoren
för uppbärande därav, har, för undvikande av missförstånd, uttrycket
»arméns och marinens manskap» ändrats till »krigsmän av manskaps
grad».
Eu motionärs förslag, att krigstid s tillägg skall beräknas å beklädnadsersättning
även i de fall, då riksdagen ej bestämt densammas
belopp, har riksdagen i huvudsak bifallit. Då det emellertid är tänkbart,
att myndighet, som äger bestämma ersättningens storlek, redan
kan hava vidtagit sådan höjning, att ersättningen svarar mot de nuvarande
högt uppdrivna prisen å beklädnadsartiklar, bör tillägget, begränsat
till högst en tredjedel av ersättningens belopp, utgå allenast
om och i den män myndigheten prövar sådant av omständigheterna
påkallat.
Efter orden »semester och ferier» har inskjutits orden »och därmed
jämförlig ledighet». Dylik ledighet utan avstående av löneförmåner
åtnjutes nämligen av personal vid statens järnvägar.
Under ärendets behandling i riksdagen har uppmärksamheten blivit
fäst därå, att bestämmelsen i § 1 mom. 3 om att som villkor för åtnjutande
av där omnämnt krigstidstillägg å 365 kronor föreskrives, att vederbörande
befattningshavare »vid årets början innehade stadigvarande anställning»
kunde föranleda tveksamhet, huruvida vissa extra ämneslärare vid de
allmänna läroverken m. fl. läroanstalter kunde komma i åtnjutande av
nyss nämnda tillägg i det fall, då förordnande under vårterminen 1918
kommit att utfärdas icke under år 1917 utan någon av de första dagarna
av år 1918. I anledning .härav vill riksdagen som sin uppfattning uttala,
att för detta särskilda undantagsfall bestämmelsen bör kunna så tolkas,
att krigstidstillägg må utgå oberoende av den omständigheten att förordnandet
formellt kommit att utfärdas någon av de första dagarna in
14
Riksdagens skrivelse Nr 69.
på det nya året, dock att förordnandet ovillkorligen måste hava utfärdats
före början av vårterminen 1918.
Vid navigationsskolorna finnas anställda vaktmästare, vilkas avlöning
delvis bestrides av andra medel än statsmedel. Det synes vara
billigt, att dylika befattningshavare få, i överensstämmelse med vad som
föreslagits beträffande befattningshavare vid universiteten och de allmänna
läroverken, tillgodoräkna sig krigstidstillägg å hela det belopp, vartill
deras avlöningsförmåner av de i § 1 angivna slag enligt gällande bestämmelser
uppgå.
För undvikande av missförstånd har riksdagen ansett sig böra härvid
framhålla, att vaktmästare vid allmänt läroverk icke är att betrakta
såsom befattningshavare i statens tjänst.
Enskilda motionärer hava ansett ett förtydligande i paragraf 4
vara påkallat. Det säges nämligen i motionen, att paragrafens formulering
synes »ge stöd för att all tjänstledighet av annan orsak än för
offentligt uppdrag eller för sjukdom dels orsakar avdrag av befattningshavare
tillkommande krigstidstillägg (det procentuella tillägget) dels,
om ledigheten överstiger en månad från årets början förorsakar förlust
av rätt till krigstidstillägg enligt § 1 mom. 2 (grundbeloppet)».
Enligt Eders Kungl. Maj:ts i denna paragraf framlagda förslag, mot
vilket riksdagen icke funnit något att erinra, skall ledighet för offentligt
uppdrag eller för sjukdom icke under några förhållanden minska en befattningshavares
krigstidstillägg, vare sig grundbeloppet eller det procentuella
tillägget. Annan tjänstledighet vid årets början, som sträckt sig
över längre tid än januari månad, skulle däremot föranleda förlust av
det s. k. grundbeloppet. Att semester, ferier och därmed jämförlig ledighet
icke inverka på det procentuella tillägget, är klart redan därav, att de
avlöningsförmåner, å vilka tillägget utgår, vid dylik ledighet icke undergå
någon förminskning. Uppenbarligen är det ej heller meningen, att rätten
till grundbeloppet skulle röna någon påverkan av dylik ledighet. För
undvikande av missförstånd i sistberörda avseende toi''de emellertid ett
förtydligande av paragrafen vara önskligt, och riksdagen har därför i
första punkten infört orden »eller som åtnjuter semester, ferier eller
därmed jämförlig tjänstledighet».
Andra stycket i denna § har för undvikande av missförstånd
formulerats på följande sätt: »Befattningshavare må icke på grund av
annan tjänstledighet vid årets början, som ej sträckt sig över längre tid
än januari månad, förlora rätt till krigstidstillägg enligt § 1 mom. 3.»
Vattenfallsstyrelsen har i en till chefen för finansdepartementet
avlåten skrivelse påpekat, att bestämmelsen om rätt till krigstidshjälp
Riksdagens skrivelse Nr 69. 15
för barn under 15 års ålder, vilka befattningshavare'' vid årets ingång
underhöll, svårligen kunde, sådan den under år 1917 varit formulerad,
undgå att bliva föremål för missbruk. Styrelsen skulle helst se, att
nämnda rätt, i enlighet med vad som var stadgat beträdande 1916 års
krigstidshjälp, inskränktes till att gälla endast beträffande de barn, som
vederbörande befattningshavare på grund av försörjningsplikt underhåller.
Därest det emellertid skulle anses, att krigstidshjälp fortfarande bör
utgå jämväl för barn, som befattningshavare underhåller på grund av
frivilligt åtagande, borde det enligt styrelsens mening fordras att
vederböraude befattningshavare ensam underhållit nämnda barn under
en viss fixerad tidsperiod, varjämte intyget härom borde vara försett
med uppgift å intygsgivarnas titlar och adresser sam åtföljt av frejdebetyg
för intygsgivarna, därest den utbetalande myndigheten så påfordrade.
Enligt Eders Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till 1917 års riksdag
skulle för rätt till krigstidshjälp krävas, bland annat, att befattningshavare
vid årets början på grund av försörjningsplikt underhöll barn
under 15 års ålder.
Riksdagen ansåg emellertid den omständigheten, att en befattningshavare
underhöll minderåriga barn utan att därtill hava legal plikt,
billigtvis icke böra föranleda, att han för dylika barn ginge miste om
krigstidshjälp.
Riksdagen har icke vidtagit någon ändring härutinnan, men anser
sig böra såsom önskemål uttala, att, till förebyggande av missbruk av
sådan art, som under år 1917 lära hava ägt rum, Eders Kungl. Maj:t vid
utfärdande av närmare bestämmelser rörande ordningen för krigstidshjälpens
utbetalande må för rätt till krigstidshjälp för dylika barn kräva företeende
av intyg, som giva full trygghet, att barnen verkligen helt underhållas
av befattningshavaren, så att krigstidshjälp icke må utgå för barn,
för vilkas underhåll han åtnjuter ersättning eller bidrag från annat håll.
§ 7 i Eders Kungl. Maj:ts förslag är, frånsett den höjda procentsatsen
och bestämmelserna om den s. k. grundplåten, av samma innebörd
som motsvarande § i det av 1917 års riksdag prövade och härutinnan
av riksdagen godkända förslaget.
Enskilda motionärer hava nu väckt vissa förslag i syfte att trygga
befattningshavares rätt till krigstidstillägg enligt denna §. I anledning
härav tillåter sig riksdagen återgiva följande av 1917 års riksdag härutinnan
gjorda uttalande:
»Från vissa grupper av statstjänare har försports oro för möjligheten att de
förvaltande myndigheterna skulle av de tämligen allmänt hållna bestämmelserna i § 7
16
Riksdagens skrivelse Nr 69.
av Eders Kungl. Maj:ts förslag finna sig förhindrade att bevilja krigstidstillägg åt ickeordinarie
befattningshavare, som efter ingången av augusti månad 1914 fått sina
avlöningar i större eller mindre mån höjda. Inom riksdagen har fördenskull dryftad
frågan, huruvida åt föreskrifterna i denna § skulle kunna givas en mera bestämd
form, så att det tydligt framginge, om och i vad mån dylika befattningshavare
vore berättigade till krigstidstillägg.
Sådant har emellertid visat sig möta stora svårigheter, enär ifrågavarande
befattningshavares avlöning bestämmes av den myndighet, hos vilken de äro anställda,
och ej heller lämpligen torde kunna bestämmas i annan ordning. Det kan
vid sådant förhållande icke låta sig göra, att någon annan än samma myndighet
föreskreve, om eller i vad mån en av myndigheten bestämd avlöning — i ett mycket
stort antal fall utgående enligt ackord — borde ökas genom krigstidstillägg. Avgörandet
jämväl härutinnan måste nog ligga hos myndigheten, och riksdagen anser sig endast
kunna uttala sin bestämda förvissning, att den vidsträckta befogenhet, som paragrafen
giver myndigheterna, skall av dessa brukas på ett sådant sätt, att befattningshavarna
i fråga icke må finna giltig anledning till missnöje.»
Riksdagen, som understryker och åberopar detta uttalande, vill härtill
göra det tillägg, att, enär det vid avlönings utbetalande enligt ackord
ibland torde möta avsevärda svårigheter att finna en lämplig norm
för beräknande av krigstidstillägg, vederbörande i dylika fall höra tillse,
att ackordsuppgörelserna tillförsäkra befattningshavarna en avlöning,
motsvarande vad som, inberäknat krigstidstillägg, tillgodokommer med
dem jämförliga, efter andra grunder avlönade befattningshavare. Riksdagen
anser sig därjämte böra framhålla, att bestämmelserna ingalunda
åsyfta att från åtnjutande av det s. k. grundbeloppet generellt iitestänga
någon grupp av befattningshavare med stadigvarande anställning av
den i mom. a) angivna beskaffenhet.
Det i §:en förekommande ordet »må» har utbytts mot ordet »skall».
I överensstämmelse med vad ovan nämnts har efter orden »semester
och ferier!) inskjutits orden »och därmed jämförlig tjänstledighet».
I en motion har yrkats, att den i Eders Kungl. Maj:ts förslag
intagna bestämmelsen, att icke-ordinarie befattningshavare för rätt till
krigstidshjälp skall hava vid statsinstitution innehaft stadigvarande anställning
av viss beskaffenhet under minst ett år före den 1 januari
1918, måtte ändras därhän, att berörda tidrymd nedsattes till 6 månader.
Riksdagen har i anledning härav ändrat tidsbestämningen i fråga
till sex månader.
Några motionärer hava föreslagit, att krigstidshjälp må utgå för
befattningshavares hustru eller husföreståndarinna.
Riksdagen anser det vara rättvist och billigt, att befattningshavare,
som vid årets början var änkling och underhöll minderåriga barn, er
-
Riksdagens skrivelse Nr 69. 17
håller krigstidshjälp för hos honom vid samma tidpunkt anställd husföreståndarinna.
Till förekommande av missförstånd har uttryckligen angivits, att
rätten till krigstidshjälp icke förloras i följd av sådan tjänstledighet,
som är jämförlig med semester och ferier.
Då det synes riksdagen icke böra råda något tvivel därom, att
uppdrag »för att biträda i de statliga och kommunala krigstidsinstitutionerna
för livsmedelsregleringar m. in.» äro alt betrakta såsom offentliga
uppdrag, lärer det i eh motion med avseende härå föreslagna tilllägget
i § 13 »för annat särskilt uppdrag i det allmännas tjänst» här lika
litet som i § 4 vara av behovet påkallat.
Däremot har riksdagen ansett sig böra biträda det av enskilda
motionärer väckta förslaget, att tjänstledighet för sjukdom även under
längre tid än sex månader icke skall inverka på befattningshavares rätt
till krigstidshjälp.
Slutligen har riksdagen ansett, att § 13, omredigerad med hänsyn
därtill att ordinarie befattningshavare aldrig skall i följd av tjänstledighet
gå miste om krigstidshjälp, lämpligen bör placeras som mom. 4 i § 10.
T följd härav äger omnumrering av de följande paragraferna rum.
Befattningshavare, som — oavsett pension, pensionstillägg och
understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913
— vid årets ingång ägde åtnjuta pension eller därmed jämförligt årligt
understöd av statsmedel eller från någon av staten understödd pensionsanstalt,
bör enligt riksdagens åsikt undantagas från åtnjutande av såväl
krigstidstillägg som krigstidshjälp enligt här angivna grunder.
Enskilda motionärer hava föreslagit, »att postförare å lands vägslinjer
och lantbrevbärare måtte under år 1918 beredas krigstidstillägg enligt
samma grunder, som kunna komma att beslutas beträffande andra befattningshavare
i statens tjänst, ävensom krigstidshjälp till dem av dessa
befattningshavare, vilka kunna anses hava full daglig sysselsättning med
sitt arbete i postverkets tjänst och även eljest uppfylla de villkor, som
kunna komma att beslutas för åtnjutande av krigstidshjälp.»
Över denna motion har yttrande införskaffats från generalpoststyrelsen,
som — efter framhållande, att styrelsen hittills icke ansett,
sig kunna likställa postförare och lantbrevbärare med sådana befattningshavare,
som äga komma i åtnjutande av krigstidstillägg och krigstidshjälp,
och att styrelsen ej heller nu funne anledning frånträda denna
ståndpunkt — uttalat sig på följande sätt:
»Postförare och lantbrevbärare fullgöra dem åliggande göromål på grund av
personliga kontrakt, vilka för postförare i regel löpa för kalenderår med uppsägningstid
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. SO käft. (Nr 69.) 3
18
Riksdagens skrivelse Nr 69.
senast före utgången av augusti månad och för lantbrevbärare i allmänhet löpa för
kvartal med uppsägningstid före utgången av kvartalet näst före det, med vilket
kontraktet avses skola upphöra att gälla.
Till följd av den allmänna prisnivåns, särskilt levnadskostnadernas och foderprisernas
alltjämt fortgående stegring hava postförarne och lantbrevbärarne i mycket
stor utsträckning uppsagt sina kontrakt och vid dessas eventuella förnyande betingat
sig en ersättning, som stått i lämpligare förhållande till rådande prisförhållanden,
än förut varit fallet.
Till belysande härav må framhållas, att till upphörande med utgången av år
1916 uppsagts ej mindre än 294 postföringskontrakt eller bortemot 40 procent av
hela antalet dylika kontrakt eller cirka 780 stycken. Antalet kontrakt, som uppsagts
till upphörande med år 1917 torde likaledes uppgå till omkring 40 procent av hela
antalet kontrakt. Uppsägningar av lantbrevbärarekontrakt hava ägt rum i likaledes
högst avsevärd omfattning. Sålunda uppsades till upphörande den 1 juli resp. 1
oktober 1917 ej mindre än sammanlagt cirka 825 lantbrevbärarekontrakt; och till
upphörande med utgången av år 1917 hade uppsagts ej mindre än omkring 380
dylika kontrakt. Antalet lantbrevbäringslinjer utgjorde vid utgången av år 1917
2,378 stycken.
Härtill kommer vidare att generalpoststyrelsen, efter ansökan eller då styrelsen
av förekomna orsaker och med hänsyn till att utgående lega icke stått i lämpligt
förhållande till vederbörandes arbetsprestationer för postverket, funnit sig i ett stort
antal fall böra, utan att kontraktsuppsägning skett, bevilja ersättningsförhöjning åt
såväl postförare som lantbrevbärare.
De ersättningsförhöjningar, som ägt rum på nu angivna sätt, uppgå till betydande
belopp, exempelvis för år 1917 till bortemot 600,000 kronor och från innevarande
års början till över 300,000 kronor, allt för helt år räknat.
Det synes generalpoststyrelsen uppenbart, att krigstidstillägg icke kan böra
utgå å belopp, som sålunda avtalats med hänsyn tagen till rådande prisförhållanden.
Generalpoststyrelsen anser sig i detta sammanhang även böra meddela, att
styrelsen har sin uppmärksamhet riktad på önskvärdheten av att, i den mån så är
lämpligt och möjligt, söka åstadkomma likformighet i fråga om ersättningarna åt
lantbrevbärare ävensom dessa ersättningars ställande i väl avvägt förhållande till
levnadskostnaderna och gällande arbetspriser.
På grund av vad anförts anser generalpoststyrelsen sig icke kunna tillstyrka
bifall till den ifrågavarande motionen.»
Riksdagen anser sig böra understryka angelägenheten därav, att
ifrågavarande funktionärers ersättningar bliva, i den mån så ej redan
skett, ställda i väl avvägt förhållande till levnadskostnaderna och gällande
arbetspriser. Då generalpoststyrelsen emellertid, såsom av dess yttrande
framgår, har sin uppmärksamhet fästad härå, har riksdagen, med avseende
jämväl på vad generalpoststyrelsen i övrigt anfört, funnit motionen
icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
I en motion har föreslagits, att riksdagen må bemyndiga Eders
Kungl. Maj:t att under år 1919, intilldess riksdagen under samma år
hunnit behandla frågan om krigstidstillägg och krigstidshjälp för året,
Riksdagens skrivelse Nr 69.
19
förskottsvis och i avräkning å det krigstidstillägg, som kan komma att
beslutas till befattningshavare i statens tjänst, utbetala dylikt tillägg
med högst samma belopp, som utgått under år 1918.
Riksdagen anser det emellertid vanskligt att redan nu fatta ett
dylikt beslut. Det ligger nämligen icke utom möjlighetens gräns att
den av kriget föranledda exceptionella krisen före detta års slut kan
varda väsentligen mildrad. Skulle det emellertid under den tid riksdagen
är samlad visa sig, att några förhoppningar härom icke rimligen
kunna hysas, lärer man få antaga, att Eders Kungl. Maj:t kommer att
i förevarande hänseende hos riksdagen göra den framställning, vartill
omständigheterna giva anledning.
I '' allt fall lärer — vid det förhållande att riksdagen nästa år
sammanträder redan den 10 januari — ett eventuellt förslag om dylikt
förskott vid 1919 års riksdag kunna förväntas bliva behandlat till och
med snabbare än i år ägt rum.
Med ledning av gjorda kalkyler har riksdagen trott sig kunna utan
fara för avsevärd felbedömning antaga, att den ökade kostnad, som
kommer att föranledas av riksdagens beslut, uppgår till omkring 25,000,000
kronor, motsvarande något mer än en tredjedel av den i Eders Kungl.
Maj:ts proposition beräknade kostnaden. Härav torde belöpa omkring
16,000,000 kronor på det s. k. grundbeloppets ökning från 200 till 365
kronor, omkring 4,000,000 kronor på procenttalets höjning från 30 till
33 Vsj omkring 350,000 kronor på underofficerskorpralers delaktighet
i det s. k. grundbeloppet, och omkring 500,000 kronor på maximibeloppets
ökning från 1,700 kronor till 2,007 kronor 50 öre samt
återstoden, omkring 4,000,000 kronor, huvudsakligen på krigs tid shjälpens
utsträckande till vissa änklingars husföreståndarinnor, till barn i obegränsat
antal samt till vissa icke-ordinarie befattningshavare, vilka enligt Eders
Kungl. Maj:ts förslag skulle bava gått miste om dylik hjälp, ävensom
på den särskilda krigstid shjälpen till gifta furirer och korpraler.
Riksdagen har utgått från det antagandet, att kostnadsökningen
fördelar sig på de särskilda statsinstitutionerna ungefär proportionellt
mot de i Eders Kungl. Maj:ts förslag beräknade beloppen.
Efter sålunda antydda grunder skulle kostnaden för ifrågavarande
krigstidstillägg och krigstidshjälp fördela sig på följande sätt:
Postverket .......................................................... kronor 7,300,000
Telegrafverket...................................................... » 4,200,000
Statens järnvägar................................................ » 32,000,000
Statens vattenfallsverk...................................... » 600,000
Statens domäner................................................... » 1,900,000
Säger kronor 46,000,000
20
Riksdagens skrivelse Nr 69.
Andra huvudtiteln
Tredje 5>
Fjärde »
Femte »
Sjätte »
Sjunde )j
Åttonde y>
Nionde »
........... kronor 2,300,000
........... j> 200,000
........... » 17,500,000
........... » 8,500,000
........... » 5,300,000
........... » 5,700,000
...........• » 6,500,000
.......... » 1,500,000
Säger kronor 47,500,000
Postsparbanken, försäkringsinspektionen, försäkringsrådet,
statens biografbyrå, patentoch
registreringsverket, mynt- och justeringsverket,
bankinspektionen, flottans
pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning
................................................ kronor 500,000
Säger kronor 500,000
Summa kronor 94,000,000.
Riksdagen, som utöver vad förut anförts icke funnit något att erinra
mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, får sålunda anmäla, att riksdagen, i
anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition samt i ärendet
väckta motioner, beslutit, att
a) för beredande under år 1918 av krigstidstillägg och krigstidshjälp
åt befattningshavare i statens tjänst i enlighet med nedan angivna
grunder
dels å tilläggsstat för år 1918 anvisa såsom förslagsanslag
under andra huvudtiteln
x> tredje »
» fjärde »
» femte »
)) sjätte »
» sjunde »
» åttonde »
» nionde »
kronor 2,300,000
» 200,000
» 17,500,000
» 8,500,000
» 5,300,000
» 5,700,000
» 6,500,000
» 1,500,000
dels ock medgiva, att i fråga om befattningshavare vid verk och
institutioner, för vilka anslag här ovan icke beräknats, krigstidstillägg
21
Riksdagens skrivelse Nr 69.
och krigstidshjälp må utgå av de medel, av vilka verkets eller institutionens
omkostnader i övrigt bestridas; samt
b) godkänna följande allmänna grunder för krigstidstilläggs och
krigstid shjälps utgående:
A. Krigstidstillägg till befattningshavare, vilkas avlöning blivit av Konung
och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen
prövade grunder.
§ I
Mom.
1. Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit
av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av
riksdagen prövade grunder, äga, med nedan i §§ 2, 3, 5, 13, 14, 15 och
16 angivna begränsningar och undantag, uppbära krigstidstillägg med
en tredjedel av följande i samma avlöning ingående slag av kontanta
förmåner, nämligen:
lön och lönetillägg;
tj änstgöringspenningar;
ortstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg;
arvode;
ålderstillägg och därmed jämförlig avlöningsförhöjning;
ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;
inkvarterings- och servisbidrag;
dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt
portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre
per dag;
krigslön;
extra lönetillägg;
provisoriskt avlönings tillägg;
tillfällig löneförbättring;
tillfälligt lönetillägg;
häradsskrivares förvaltningsbidrag; och
uppbördsprovision vid telegrafverket, beräknad efter den för år
1917 utgående provisionen, dock högst å så stort belopp, som svarar
mot de tjänstgöringspenningar vederbörande tjänsteman skolat uppbära,
om han i enlighet med härför i gällande avlöningsreglemente givna bestämmelser
hänförts till den mot hans lön svarande avlöningsklassen i
avlöningsskalan för icke provisionsavlönade tjänstemän, samt lägst å
stadgat minimibelopp av uppbördsprovision.
22
Riksdagens skrivelse Nr 69.
Mom. 2. Å beklädnadsersättning, som icke till siffran bestämts
av Konung och riksdag och ej heller utgår efter av riksdagen prövade
grunder, må krigstidstillägg utgå med högst eu tredjedel av ersättningens
belopp, om och i den mån vederbörande myndighet, som äger bestämma
ersättningens stoidek, prövar sådant av omständigheterna påkallat.
Mom. 3. Ed var till krigstidstillägg enligt mom. 1 berättigad
befattningshavare — krigsmän av manskaps grad utom de underofficerskorpraler
vid marinen, vilka åtnjuta inkvarteringsbidrag, undantagna —
som vid årets början innehade stadigvarande anställning
antingen med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett semester,
ferier och därmed jämförlig tjänstledighet, icke understigande vad som
för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig statsinstitution
är såsom minimum i allmänhet stadgat,
eller, där sådan minimiarbetstid ej finnes föreskriven, på andra
grunder avsedd att utgöra befattningshavarens huvudsakliga verksamhet,
äger dessutom uppbära krigstidstillägg med 365 kronor.
§ 2.
Krigstidstillägg enligt § 1 mom. 1 och 2 beräknas endast å avlöningsförmåner,
som utgå av statsmedel. Där avlöning bestrides dels
av statsmedel och dels av andra medel, beräknas samma krigstidstillägg
endast å den del därav, som utgår av statsmedel; dock att dylikt krigstidstillägg
åt befattningshavare vid universiteten, de allmänna läroverken
och navigationsskolorna beräknas å hela det belopp, vartill ovan angivna
slags avlöningsförmåner författningsenligt uppgå, utan avseende därå att
till bestridande av nämnda läroanstalters utgifter användas jämväl andra
medel än statsmedel, varjämte enahanda krigstidstillägg även beräknas
å författningsenligt utgående inkvarterings- och servisbidrag, som gäldas
av andra medel än statsmedel.
Befattningshavare vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet
åtnjuta dock icke krigstidstillägg å hy ^ersättning.
§ 3‘
Krigstidstillägg till sådan i § 1 mom. 3 avsedd befattningshavare,
som av statens medel åtnjuter lön eller arvode för två eller flera befattningar,
utgår endast för en av dessa, nämligen för den, som medför
högsta avlöningen, eller, därest avlöningarna äro lika, för den av dessa
befattningar, till vilken han först blivit befordrad; dock att befattnings
-
23
Riksdagens skrivelse Nr 69.
havare, som på förordnande uppehåller annans befattning, äger uppbära
krigstidstillägg jämväl å sådan med hans egen befattning förenad avlöning
utav de i § 1 angivna slag, som han under förordnandet får
behålla.
§ 4.
Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller
för sjukdom eller som åtnjuter semester, ferier eller därmed jämförlig
tjänstledighet, skall under sådan ledighet icke vidkännas något avdrag å
honom tillkommande krigstidstillägg.
Befattningshavare må icke på grund av annan tjänstledighet vid
årets början, som ej sträckt sig över längre tid än januari månad, förlora
rätt till krigstidstillägg enligt § 1 mom. 3.
§ 5.
Oberäknat i § 1 mom. 3 avsedda, till vissa befattningshavare utgående
365 kronor, må ingen befattningshavares krigstidstillägg överstiga
4 kronor 50 öre per dag.
B. Krigstidstillägg åt andra befattningshavare.
§ 6.
Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran
bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas krigstidstillägg under iakttagande i
tillämpliga delar av de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna.
§ 7.
Till andra befattningshavare i statens tjänst skall, med nedan i
§§ 8, 13, 14, 15 och 16 angivna begränsningar och undantag, den
myndighet, som äger bestämma befattningshavarnas avlöning, lämna
krigstidstillägg, därest och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt
till efter ingången av augusti månad 1914 såsom dyrtidstillägg beviljad
avlöningsförhöjning, anser sådant av omständigheterna påkallat; och
utgår dylikt krigstidstillägg, under iakti agande i tillämpliga delar av
de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna:
24
Riksdagens skrivelse Nr 69.
a) till befattningshavare, som vid årets början innehade stadigvarande
anställning
antingen med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett semester,
ferier och därmed jämförlig tjänstledighet, icke understigande vad som
för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig statsinstitution
är såsom minimum i allmänhet stadgat,
eller, där sådan minimiarbetstid ej finnes föreskriven, på andra
grunder avsedd att utgöra befattningshavarens huvudsakliga verksamhet,
med högst de belopp, som angivas i § 1;
b) till befattningshavare, som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta
så kallade gratifikationer eller flitpenningar, med högst en tredjedel av
dem tilldelade belopp; samt
c) till övriga befattningshavare med högst eu tredjedel ''av deras
kontanta avlöningsförmåner utav de i § 1 angivna slag.
§ 8.
Krigstidstillägg till sådan i § 7 a) avsedd befattningshavare, som
av statens medel åtnjuter avlöning för två eller flera befattningar, må
icke utgå för mer än en av dessa, nämligen för den, som medför högsta
avlöningen, eller, om avlöningarna äro lika, för den av dessa befattningar,
till vilken han först blivit befordrad; dock att befattningshavare,
som på förordnande uppehåller annans befattning, må kunna tillerkännas
krigstidstillägg jämväl å sådan med hans egen befattning förenad avlöning
av de i § 1 angivna slag, som han under förordnandet tilläventyrs
får behålla.
C. Krigstidshjälp.
§ 9.
Krigstidshjälp, beräknad dels för befattningshavares hustru, om
han vid årets ingång var gift, dels för husföreståndarinna, vid samma
tidpunkt anställd hos befattningshavare som var änkling och underhöll
barn under 15 års ålder, och dels för barn under 15 års ålder, vilka
befattningshavare vid samma tidpunkt underhöll, utgår, med här nedan
i §§ 10, 13, 14, 15 och 16 angivna undantag och förbehåll,
till befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1918
innehade sådan ordinarie anställning, som avses i § 1 mom. 3; samt
25
Riksdagens skrivelse Nr 69.
till sådana i statens tjänst anställda icke-ordinarie befattningshavare,
arméns och marinens manskap inbegripet, som den 1 januari 1918 innehade
och omedelbart dessförinnan under minst sex månader vid statsinstitution
innehaft stadigvarande anställning med en daglig arbetstid,
i medeltal — oavsett semester, ferier och därmed jämförlig ledighet —
icke understigande vad som för den ordinarie personalen vid samma eller
jämförlig statsinstitution är såsom minimum i allmänhet stadgat.
§ io.
Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas:
l:o) befattningshavare, som jämlikt den taxering till inkomst- och
förmögenhetsskatt, vilken under år 1918 äger rum, bär att erlägga dylik
skatt för högre belopp än 4,000 kronor, äkta makars taxeringar sammanräknade;
2:o)
kvinnlig befattningshavare, som vid årets ingång var gift,
såvida ej med intyg utav två trovärdiga personer styrkes, att hennes
man under år 1917 haft högst 600 kronors inkomst;
3:o) befattningshavare, som utan pension lämnar statstjänsten före
den dag, då kungörelse om krigstidshjälpens utbetalande träder i kraft; och
4 o) icke-ordinarie befattningshavare, som under år 1917, oavsett
semester, ferier och därmed jämförlig ledighet, åtnjutit mer än en månads
tjänstledighet av annan orsak än sjukdom, offentligt uppdrag eller inkallelse
till militär tjänstgöring.
§ ii-.
Mom. 1. Krigstidshjälpen utgår, då det beräknade belopp, för
vilket befattningshavaren under år 1918 har att erlägga skatt enligt
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt (äkta makars taxeringar
sammanräknade), utgör
högst 1,000 kronor: med 150 kronor för hustru eller husföreståndarinna
och med 75 kronor för vart barn;
från 1,000 till och med 2,000 kronor: med 120 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 60 kronor för vart barn;
från 2,000 till och med 3,000 kronor: med 90 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 45 kronor för vart barn; samt
från 3,000 till och med 4,000 kronor: med 60 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och jned 30 kronor för vart barn.
Mom. 2. Utöver ovan angivna krigstidshjälp äga furirer och
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 30 käft. (Nr 69.) 4
26
Riksdagens skrivelse Nr 69.
korpraler, en var om han vid årets början var änkling och underhöll
barn under 15 års ålder eller var gift, uppbära eu särskild krigstidshjälp
med 180 kronor.
Denna särskilda krigstidshjälp tillkommer dock icke befattningshavare,
som avses i § 10.
§ 12.
Befattningshavare, som avgått med pension under tiden 1 januari—
31 maj 1917 och icke kommit i åtnjutande av krigstidshjälp under år
1017, må, under förutsättning att han under år 1918 icke bar att erlägga
inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 3,000 kronor,
äkta makars taxeringar sammanräknade, uppbära, utöver vad som enligt
förestående bestämmelser må tillkomma honom, ett så stort bel >pp, som
under år 1917 skulle hava såsom krigstidshjälp tillfallit homun, om han
innehaft sin befattning efter den 31 maj 1917 och under det året käft
att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för samma belopp som under
år 1918 för honom fastställts.
Gemensamma bestämmelser.
§ 13-
Sammanlagda beloppet av en befattningshavares krigstidstillägg
och krigstidshjälp under året må icke överstiga 2,007 kronor 50 öre.
§ 14.
Från åtnjutande av såväl krigstidstillägg som krigstidshjälp enligt
bär angivna grunder undantagas:
ko) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för
nya linjer, dubbelspårsauläggningar och därmed jämförliga företag;
2:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk; samt
3:o) befattningshavare, som — oavsett pension, pensionstillägg och
understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 —
vid årets ingång ägde åtnjuta pension eller därmed jämförligt årligt understöd
av statsmedel eller från någon av staten understödd pensionsanstalt.
Avlöning från allmänna indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet
medför icke någon rätt till krigstidstillägg eller krigstidshjälp.
Riksdagens skrivelse Nr (J9.
27
§ 15.
Lärare vid statens blindundervisningsanstalter, vilka under år 1918
åtnjuta tillfällig'' löneförbättring enligt kungl. kungörelsen den 11 december
1917 (svensk författningssamling nr 851), skola vid uppbärande av krigs - tidstillägg och krigstidshjälp vidkännas ett mot berörda tillfälliga löneförbättring
och därå belöpande krigstidstillägg svarande avdrag.
§ 16-
Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm och vid tekniska
skolan i Eskilstuna må tilldelas krigstidstillägg och krigstidshjälp efter
enahanda grunder, som gälla för befattningshavare i statens tjänst; dock
med iakttagande att krigstidstillägg skall beräknas ej blott å de avlöningsförmåner,
som äro för vederbörande befattningshavare å stat
uppförda, utan även å den höjning i avlöningen, som i form av provisorisk
lönereglering eller tillfällig löneförbättring tillerkänts dem genom
bidrag av stat och kommun eller från enskild donation, samt under
villkor, att halva kostnaden för krigstidstillägg och krigstidshjälp bestrides
av vederbörande kommun.
§ 17-
Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till krigstidstillägg och krigstidshjälp befattningshavare vid flottans pensionskassa
och lolkskollärarnas pensionsinrättning, innehavare av docentstipendier
vid statens högskolor samt indelt manskap vid krigsmakten;
skolande vid beräkning av nämnda docenters krigstidstillägg dem tillkommande
docentstipendier anses likställda med de i § 1 uppräknade
avlöningsförmånerna.
§■ 18-
Om befattningshavare under året avlidit, innan honom tillkommande
krigstidstillägg och krigstidshjälp till fullo utbetalts, övergår hans
rätt härutinnan till stärbhuset.
28
Riksdagens skrivelse Nr 69.
§ 19-
Krigstidstillägget och krigstidshjälpen utbetalas i den ordning, som
av Kungl. Maj:t bestämmes.
Stockholm den 15 mars 1918.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAO MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.