Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av hiingl. Mai ds i punkt 123 under nionde huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning om förhöjning av ordinarie förslagsanslaget till reseoch traktamentspenningar m. in.

1918-04-06 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:90, Skrivelse till Konungen i anledning av hiingl. Mai ds i punkt 123 under nionde huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning om förhöjning av ordinarie förslagsanslaget till reseoch traktamentspenningar m. in.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 90.

Bil* 90.

Godkänd av förslå kammaren den (i april 1918.

Godkänd av andra kammaren den 6 april 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av hiingl. Mai ds

i punkt 123 under nionde huvudtiteln av statsverkspropositionen

gjorda framställning om förhöjning av ordinarie

förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar

m. in.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 A.)

Till Konungen.

l:o) Under rubriken »dagtraktamenten åt lantmätare» bär departementschefen

i statsrådsprotokollet till innevarande års statsverkspropositions

nionde huvudtitel erinrat, hurusom eu av lantmäteristyrelsen den

14 december 191(5 gjord framställning om åtgärder i åtskilliga avseenden

för förbättring av den ekonomiska ställningen för lantmätare, som

sysselsättas med verkställande av lantmäteriförrättningar, jämte ett flertal

andra framställningar rörande lantmäteriväsendet överlämnats till särskilda

sakkunniga personer, benämnda 1917 års lantmäterikommission,

samt därefter redogjort för en framställning från nämnda styrelse den

10 november 1917, vari hemställts, att Kung!. Maj:t måtte vidtaga åtgärder

för att den med praktisk lantmäteriverksamhet sysselsatta lantmäteripersonalen

måtte i stället för nuvarande ersättning för kost och

tidsspillan vid tjänsteresa erhålla dagtraktamente såväl under tjänsteresa

som under vistelse å förrättningsstället.

Efter att hava redogjort för ett av nämnda kommission den 14

december 1917 avgivet utlåtande över sistnämnda framställning, har

departementschefen anfört följande:

»Då lantmäterikommissionen vid övervägande av de många förslag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 90.

beträffande lantmäteriväsendet, som den har under utredning, funnit

frågan om beredande åt de praktiserande lantmätarna av dagtraktamenten

under tjänsteresor och förrättningar kunna utan olägenhet avskiljas

från övriga frågor och behandlas särskilt för sig, ansluter jag

raig gärna till denna mening. Jag anser nämligen i likhet med såväl

lantmäteristyrelsen som nämnda kommission, att det nuvarande förhållandet,

att dessa lantmätare blott erhålla en obetydlig ersättning för

kost och tidsspillan under själva resorna, numera är — oberoende av

de tillfälliga kristidsförhållandena — synnerligen otillfredsställande och

ägnat att ge anledning till befogade klagomål.

I den motivering för förslaget i och för sig, som handlingarna

innehålla, finner jag mig kunna instämma. Jag får därför hänvisa till

densamma och vill därvid särskilt betona, att, såsom lantmäterikommissionen

även ifrågasatt, vissa reduktioner synas böra göras för längre

tids vistelse å samma förrättningsställe och möjligen även i andra fall.

Härom torde i sinom tid förslag böra infordras från vederbörande.

Att såsom kommissionen ifrågasatt låta staten ensam övertaga

ifrågavarande, mycket avsevärda kostnader och samtidigt befria jordägarna

från erläggandet av den nuvarande ersättningen för kost och tidsspillan

kan visserligen vara ägnat att väcka betänkligheter. Men då, såsom

också framhållits, en ny lantmäteritaxa inom eu nära framtid torde

komma att utfärdas och det väl icke kan undgås att i densamma upptaga

höjda avgifter för verkställt arbete, vilka avgifter ju skola gäldas

av rekvirenterna, framstår förändringen såsom en provisorisk anordning,

som tillför jordägarna och huvudsakligen lantbrukarna eu tillfällig lindring,

av vilken de just under nuvarande tider‘torde vara i stort behov,

och som i sin mån bidrager till att främja deras näring. Jag biträder

därför kommissionens förslag i denna del och vill framhålla, att själva

resekostnaderna, vilka på grund av höjda biljettpris och skjutstaxor

m. in. nu bliva högre än förr, fortfarande skola gäldas av jordägarna.

Vad det till dagtraktamentena behövliga beloppet beträffar, har

lantmäteristyrelsen med utgångspunkt från 1907 års resereglemente beräknat

detsamma till sammanlagt omkring 300,000 kronor. Efter det

Kung!. Maj:t numera förklarat sig ämna föreskriva höjning i resereglementets

traktamentsbelopp med 4 kronor för fjärde klassen, borde

nämnda summa höjas med hälften eller till 450,000 kronor. Emellertid

oör beaktas, att vissa reduktioner i rätten till dagtraktamente torde böra

ske, såsom jag ovan framhållit. På grund härav och då det behövliga

anslaget ju i varje fall måste ges förslagsanslags natur, synes högre

årsbelopp än 400,000 kronor ej behöva nu beräknas i budgeten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse AV 90. 5

Dessa, kostnader synas mig lämpligen böra bestridas från nionde

huvudtitelns förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar, som bör

undergå därav föranledd förhöjning. Jag ämnar göra hemställan därom

vid behandlingen av detta anslag.

Lantmätéristyrelsen har med styrka framhållit, att det är önskvärt,

att de avsedda förändringarna må inträda redan under innevarande år,

så snart det låter sig göra. Lantmäterikommissionen har icke uttalat

någon avvikande mening härutinnan. Åven jag finner detta befogat.

Jag bär därför för avsikt att, därest riksdagen godkänner förändringen,

förelägga Kungi. Maj:t förslag till nya bestämmelser i ämnet att tilllämpas

från lämplig tidpunkt under året. I händelse av sådan tillämpning

komma oberäknade utgifter å ganska stora belopp att under detta

år drabba nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentsersättning.

De torde kunna uppskattas till omkring 250,000 kronor. Jag

återkommer senare i dag härtill vid behandling av anslaget till reseoch

traktamentspenningar och den förstärkning i detta anslag, som bör

äskas å tilläggsstat för år 1918.»

En förbättring av de praktiserande lantmätarnas ställning i nu

ifrågavarande avseende anser riksdagen synnerligen befogad. Det vill

ock synas riksdagen, som om avgörande skäl tala för att i nämnda syfte

en omläggning på sätt departementschefen ifrågasatt sker i den nuvarande

ordningen för ersättnings utgående till bemälda befattningshavare.

Det för statens övertagande av traktamentskostnaden för ifrågavarande

lantmätare för åren 1918 och 1919 beräknade erforderliga beloppet,

vilket enligt vad departementschefen anfört är avsett att utgå från det

under nionde huvudtiteln uppförda ordinarie anslaget till rese- och

traktamentspenningar ger icke anledning till någon riksdagens erinran, liksom

ej heller vad departementschefen i övrigt i nu förevarande ämne anfört.

I anslutning till det anförda har riksdagen på sätt här nedan i

punkt 2:o) omförmäles beslutat erforderlig förhöjning av ordinarie förslagsanslaget

till rese- och traktamentspenningar. Vidare har riksdagen

för nämnda ändamål anvisat behövligt belopp å tilläggsstat för år 1918

i enlighet med vad riksdagen i särskild skrivelse, nr 89, anmält.

2:o) Under punkt 123 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen dels höja ordinarie

förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar från 150,000 kronor

med 500,000 kronor till 650,000 kronor; dels ock medgiva, att från

ifrågavarande anslag må utgå arvoden m. fl. kostnader för uppskattning

av arrendeavgift till kronan för jordägarandel i gruva.

Det under nionde huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget

till rese- och traktamentspenningar höjdes av 1914 års förra riksdag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens sb-ivelse Nr 90.

från och med år 1915 från 100,000 kronor till 150,000 kronor. Utgifterna

från anslaget hava, efter avdrag för anslaget tillhörande uppbördsmedel,

under nedannämnda år varit följande:

1912 ..............................

1913 .............................

1914 .............................

1915 ..............................

1916 ..............................

1917 till 1 november

kronor 151,695: 49

» 157,552: 7G

» 170,355: 5 8

» 178,248: is

» 171.745: 3 4

» 134,268: 3 3

Departementschefen har ansett anslaget redan på grund av överskridande

under senare år vara i behov av någon förhöjning. Detta

framstode enligt hans mening som desto mer befogat i betraktande av

de höjningar i biljettpriser, skjutstaxor m. m., som numera ägt ruin,

och vilka ej torde kunna efter slutet av nuvarande kristid alldeles försvinna.

I anslutning till vad riksdagen i punkt Do) anfört rörande dagtraktamenten

åt lantmätare skulle ifrågavarande anslag behöva höjas

med 400,000 kronor. Härtill kommer, att anslaget för tillgodoseende

av sina hittillsvarande ändamål på grund av höjningar i dagtraktamentsbeloppen

enligt statskontorets beräkning måste höjas med 75,000 kronor.

Med hänsyn jämväl till de under senare åren gjorda överskridandena

torde intet vara att erinra mot den av Eders Kung!. Maj:t för år 1919 nu

föreslagna höjningen från 150,000 kronor med 500,000 kronor till 650,000

kronor.

Ej heller synes någon invändning kunna göras mot det för år

1918 såsom erforderligt ansedda beloppet av 300,000 kronor. Härutinnan

anmäler riksdagen sitt beslut i särskild skrivelse.

Ifrågavarande framställning avser jämväl riksdagens medgivande

till att från ifrågavarande anslag må utgå arvoden m. fl. kostnader för

uppskattning av arrendeavgift till kronan för jordägarandel i gruva.

Häremot finner riksdagen intet vara att erinra.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen

dels höjt ordinarie förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar

från 150,000 kronor med 500,000 kronor till 650,000 kronor;

dels ock medgivit, att från ifrågavarande anslag må utgå arvoden

m. fl. kostnader för uppskattning av arrendeavgift till kronan för jordägarandel

i gruva.

Stockholm den 6 april 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.