Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändring av 60 § i lagen angående väghållning sbesvärets utgörande på landet.

1918-04-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:92, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändring av 60 § i lagen angående väghållning sbesvärets utgörande på landet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 92.

1

Nr 92.

Godkänd av första kammaren den 6 april 1918.

Godkänd av andra kammaren den 6 april 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta

motioner om ändring av 60 § i lagen angående väghållning

sbesvärets utgörande på landet.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 16.)

Till Konungen.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner har förslag framställts,

att 60 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet, sådant detta lagrum lyder enligt lagen den

13 september 1907, skall erhålla följande ändrade lydelse, att träda i kraft

den 1 januari 1919:

»Av uppskattade kostnaden för underhållet av allmän väg, bro och

färja lämnas tre tiondedelar av statsmedel. Därutöver----envar

av dem.»

Enligt ursprungliga lydelsen av 60 § väglagen lämnades en tiondel

utav den för vägunderhåll in natura uppskattade kostnaden av statsmedel.

1905 års riksdag höjde, såsom i motionerna erinrats, detta statsbidrag till

tre tjugondelar av uppskattade kostnaden för underhållet av allmän väg,

bro och färja, efter vilken grund statsbidraget fortfarande utgår. Såsom

motionärerna jämväl framhållit hava sedermera upprepade motioner väckts

om statsbidragets höjande dels till halva och dels, i likhet med i förevarande

motioner, till tre tiondelar av nämnda kostnad, men hava samtliga

dessa motioner avvisats av riksdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 39 käft. (Nr 92—95.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 92.

I sitt år 1912 senast avgivna utlåtande i ämnet med anledning av

en inom andra kammaren väckt motion nr 83, hemställde riksdagens vederbörande

utskott, att densamma icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Anledningen härtill var den, att utskottet ansåg lämpligt, att med prövningen

av förslaget finge tillsvidare anstå i avvaktan på resultatet av den

utredning i ämnet, som komme att avgivas av år 1911 utav chefen för

finansdepartementet särskilt tillkallade sakkunniga. Enligt vad riksdagen

inhämtat hava bemälda sakkunniga, den s. k. vägkommissionen, avgivit

ett den 15 december 1916 dagtecknat betänkande med bland annat förslag till

lag om allmänna vägar på landet. Detta förslag innehåller visserligen åtskilliga

uppslag för åvägabringande av jämnare fördelning av väghållningsbesväret.

Men å andra sidan bar kommissionen, enligt vad till riksdagens

kännedom kommit, ännu icke avgivit i betänkandet bebådat förslag angående

ändrade grunder för vägskattens utgörande inom kommunerna och

den kommunala organisationen därför.

Då härav framgår, att det icke under den närmaste framtiden är att

emotse några ändrade bestämmelser angående vägarnas underhåll, finner

riksdagen sig böra med anledning av de ifrågavarande motionerna upptaga

till behandling, huruvida föreliggande omständigheter nödvändiggöra, att

redan nu bestämmelser av provisorisk karaktär utfärdas om ändrade grunder

för statsbidragets utgående.

I likhet med motionärerna finner riksdagen, att de skäl, som av

riksdagens vederbörande utskott vid 1905 års riksdag anförts till stöd för

böjning av statsanslaget, numera hava erhållit ökad giltighet. Utan tvivel

har nuvarande samfärdsmedels större rörlighet medfört, att vägarna nu

mindre än förr kunna anses tjäna företrädesvis mera lokala behov och

intressen. Riksdagen vill därför understryka den av 1905 års utskott

och motionärerna uttalade uppfattningen om vägväsendet såsom ett allmänt

statsintresse. Den ökade användningen av automobiler, särskilt lastautomobiler,

och den livligare trafiken ställa allt större krav på vägarnas beskaffenhet.

Det bar därför blivit av betydelse för landsbygdens utveckling

att äga ett tidsenligt ordnat vägväsende och goda vägar.

Därest vägar och broar skola kunna fylla de stegrade kraven, medför

detta tydligen ökade kostnader för dessas underhåll. Härtill kommer

alltjämt stigande kostnader för såväl arbete som väglagningsämnen och

material. Tages dessutom pänningvärdets fall i betraktande, torde det

vara uppenbart, att vägbördans tyngd avsevärt ökats sedan väglagens tillkomst

år 1891. Att denna betydliga ökning ej kan uppvägas av den

böjning av statsbidraget med en tjugondei, som medgavs av 1905 års

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse. Nr 92.

3

riksdag, synes riksdagen ligga i öppen dag. Enligt riksdagens förmenande

är det icke uteslutet, att, därest eu höjning av nu utgående statsbidrag

icke medgives, detta kommer att inverka hindrande på anläggandet av

nya vägar, enär det icke är osannolikt, att vederbörande väghållningsdistrikt

av fruktan för bördan av framtida underhåll draga sig för anläggande av

nya vägar.

Enligt 60 § väglagen må visserligen väghållningsdistrikt, som äro

med väghållning synnerligt betungade, kunna efter Kungl. Maj:ts prövning

av staten erhålla särskilt understöd, i den mån medel, som för sådant

ändamål må vara anslagna, därtill lämna tillgång. Ått det extra anslag

å 150,000 kronor, som under en följd av år utgått och för närvarande

utgår, emellertid icke kan förslå till förnöjande av alla de distrikt, som

därav äro i behov, är klart. På grund av vad sålunda anförts finner

riksdagen den av motionärerna föreslagna fördubblingen av ifrågavarande

statsbidrag från tre tjugondelar till tre tiondelar vara av behovet påkallad.

Då den föreslagna höjningen innebär, att sju tiondelar av vägunderhållet

alltjämt skola bestridas av väghållningsdistriktet, finner riksdagen

en sådan höjning icke kunna verka till förkvävande av det bidragstagande

distriktets eget intresse till sparsam och klok hushållning i ifrågavarande

avseende.

På grund av vad sålunda blivit anfört har riksdagen för sin del antagit

följande

Lag

om ändrad lydelse av 60 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet, sådant detta lagrum lyder enligt

lagen den 13 september 1907.

Av uppskattade kostnaden för underhållet av allmän väg, bro och

färja lämnas tre tiondelar av statsmedel. Därutöver — — — — en

var av dem.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

Stockholm den 6 april 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.