Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändrade föreskrifter i fråga om den ort, där vinst genom försäljning av fastighet skall taxeras till bevillning.

1919-04-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1919:122, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändrade föreskrifter i fråga om den ort, där vinst genom försäljning av fastighet skall taxeras till bevillning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 122.

1

Nr 122.

Godkänd av första kammaren den 23 april 1919.

Godkänd av andra kammaren den 23 april 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion

om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändrade föreskrifter

i fråga om den ort, där vinst genom försäljning

av fastighet skall taxeras till bevillning.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 7.)

Till Konungen.

I en inom andra kammaren väckt motion har hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj it måtte anhålla, »att Kungl. Maj:t ville

utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till sådan förändring av

gällande bevillningsförordning, att vinst av fastighetsförsäljning under

alla förhållanden får taxeras till bevillning i den ort, där fastigheten är

belägen».

Redan länge har det för kommunerna varit ett önskemål att i

skatteväg få gagn av de beskattningsbara vinster, som uppkomma

genom försäljning av inom kommunerna belägna fastigheter, tillhöriga

å andra orter hemmahörande ägare. Många taxeringsnämnder hava

också bevillningstaxerat sådana vinster inom kommuner, där fastigheterna

befunnit sig. Såsom motionären erinrat, hava emellertid dylika taxeringar,

där de genom besvär dragits under högre instans, blivit upphävda.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 122—123. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 122.

Med nu gällande bestämmelser har någon annan utgång ej varit

att vänta. Då fråga är om vinst genom enstaka köp och försäljning

av en fastighet utan att vinsten till någon de! är att tillskriva en av

den skattskyldige bedriven yrkesverksamhet, är denna vinst att betrakta

som resultatet av en spekulation allenast och att i taxeringsavseende

hänföra till inkomst av icke yrkesmässig verksamhet eller till tillfällig

inkomst. De i 14 § bevillningsförordningen upptagna reglerna om beskattningsorten

för bevillningspliktig inkomst i olika fall medgiva icke

sådan tolkning, att tillfällig vinst genom avyttring av fastighet (realisationsvinst)

skulle vara beskattningsbar inom viss kommun enbart på

grund av det förhållandet, att fastigheten är belägen inom denna kommun.

Vinsten följer, så att säga, säljarens person. År denne enskild

man, beskattas den i hans mantalsskrivningsort, är fråga om bolag,

sammanfaller beskattningsorten med sätet för styrelsen o. s. v. I fråga

om yrkesmässigt bedriven handel med fastigheter är åter att tillämpa

vad som gäller om beskattningsorten för inkomst av rörelse eller yrke

i allmänhet, nämligen regeln om inkomstens eventuella fördelning i

taxeringsavseende mellan de orter, där rörelsen eller yrke! idkats på

mera självständigt sätt eller i avsevärd omfattning.

Lätt begripligt är emellertid, att de senare årens talrika fastighetsförsäljningar

med i många fall högst avsevärda vinster för säljaren

gjort ifrågavarande spörsmål särskilt aktuellt för kommunerna, och riksdagen

förstår och gillar de synpunkter, som ligga till grund för det

säkerligen ganska allmänna kravet å kommunalt håll på att dessa vinster

i möjligaste män måtte i skattehänseende komma den kommun till godo,

där den sålda fastigheten, populärt betraktad som förvärvskällan, befinner

sig, låt vara att författningsenligt eller skattetekniskt sett icke

egendomen utan själva rörelsen eller den enstaka försäljningsakten kan

vara att betrakta såsom förvärvskälla i egentlig mening.

Å andra sidan har riksdagen ingalunda förbisett, att ett tillmötesgående

av ifrågavarande kommunala Önskemål, som motionären framfört,

är förenat med svårigheter, ej endast teoretiskt utan även och

framför allt i praktiken. I detta avseende kan, för att nu endast exemplifiera

dessa svårigheter, erinras, hurusom rätt vanligt är, att samma

person under samma år gör flera fastighetsaffärer eller gör spekulationsaffärer

av olika slag, t. ex. en fastighetsaffär och en aktieaffär. Enligt

9 § 2 mom. 3:o c) i bevillningsförordningen äger den skattskyldige då

rätt att från vinst på ett håll avdraga förlust på ett annat. Alla vinster

av tillfällig natur bilda i taxeringsavseeude en inkomstkälla med kvittning

mellan däri ingående särskilda affärer. Tydligen erbjuder det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 122. 3

vissa vauskligheter att på donna punkt förena den skattskyldiges och

de olika kommunernas intressen. Vidare kunna ofta nog kostnader,

som få vid taxering avdragas, vara gemensamma för Hora affärer med

växlande resultat. Deras uppdelning bleve ej alltid så lätt. Enligt

sakens natur kunna antydda förhållanden visa sig än mera komplicerade,

då fråga är om yrkesmässig verksamhet med köp och försäljning av

fastigheter.

Trots dessa och andra nära till hands liggande svårigheter, till

vilka helt visst komma andra ej så påtagliga, har riksdagen emellertid

ansett den föreliggande frågan vara av den vikt, att en undersökning

bör göras, om ej svårigheterna kunna övervinnas och kommunernas

ifrågavarande krav på något sätt bliva tillfredsställt.

Som bekant närmar sig den tid, då kommunalskattefrågan i hela

dess vidd kommer att föreläggas riksdagen. De sakkunniga hava redan

avgivit ett förslag i ämnet, som för närvarande är underkastat granskning

i kammarrätten. De sakkunnigas betänkande ger vid handen, att

man på ovan omhandlade punkt icke avser någon ändring i nu gällande

regler. Desto angelägnare har det därför synts riksdagen att icke avvakta

den blivande propositionen i kommunalskattefrågan utan redan

nu fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på behovet av en specialutredning

i motionens syfte. Resultatet av denna utredning kan då

bliva tillgängligt samtidigt med den stora frågans framläggande och

möjliggöra för riksdagen att i samband med prövningen av denna fatta

ståndpunkt i förevarande detaljspörsmål.

1 enlighet med ovanstående får riksdagen anhålla, att Eders Kungl.

Maj:t ville föranstalta om utredning, huruvida och i vad mån beskattningsbar

vinst genom avyttring av fast egendom må kunna kommunalt

beskattas inom den kommun, där egendomen ligger, även om säljaren

eljest är för sin inkomst skattskyldig å annan ort, samt för riksdagen

framlägga det förslag, som av utredningen kan föranledas.

Stockholm den 23 april 1919.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.