Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om höjning av stämpelavgiften för spelkort.

1919-04-23 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1919:123, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om höjning av stämpelavgiften för spelkort.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 123.

Nr 123.

Godkänd av första kammaren den 23 april 1919.

Godkänd av andra kammaren den 23 april 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner

om höjning av stämpelavgiften för spelkort.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 17.)

Till Konungen.

Uti särskilda lika lydande motioner, nr 96 i första kammaren och

nr 238 i andra kammaren, har anförts följande:

»Enligt gällande bestämmelse skola alla till försäljning och förbrukning

inom riket ämnade, figurerade eller ofigurerade kort, varmed spel

kan övas, antingen de äro i riket tillverkade eller från utrikes ort dit

införda, beläggas med en avgift av femtio öre för varje kortlek.

Då det saknas anledning att genom bibehållande av en så låg stämpelavgift

underlätta inköpet av spelkort, och då en kraftig förhöjning av

avgiften torde i sin mån bidraga till ståtande av det för ungdomen

demoraliserande kortspelsraseriet, hemställes, att riksdagen måtte besluta,

att spelkort skola beläggas med en avgift av fem kronor för varje kortlek.»

Stämpelavgiften för spelkort, som sedan lång tid tillbaka förekommit

inom vårt beskattningssystem och som alltid utgått med visst

belopp för varje kortlek, utgjorde från och med 1872 års början 75 öre,

höjdes enligt beslut av 1892 års riksdag till 1 krona 50 öre och nedsattes

åter av riksdagen år 1896 till 50 öre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 123.

Statsverkets inkomst

er av ifrågavarande

stämpelavgift

under liden

1884-

— 1918 utvisas i jämna krontal

av föl j an

de sammanställ

ning:

1884.

..................... kronor

116,216

1902.....

................. kronor 100,446

1885.

...................... »

114,055

1903.....

.................. »

122,777

1886.

....................... »

103,417

1904.....

.................. »

135,051

1887

..................... »

109,903

1905.....

................... »

117,976

1888

....................... »

124,208

1906.....

................ »

181,993

1889.

....................... »

122,501

1907.....

................... »

144,942

1890.

....................... »

120,406

1908.....

................... »

138,826

1891

....................... »

121,465

1909.....

................. »

159,930

1892.

....................... );

159,094

1910.....

.................. »

169,592

1893

....................... »

99,683

1911.....

................... »

170,930

1894.

...................... »

88,369

1912 ....

................... d

172,223

1895

...................... »

92,551

1913... .

.................. »

182,871

1896.

....................... »

83,661

1914 ...

.................. »

168,647

1897.

....................... »

111,832

1915.....

.................. »

194,147

1898.

..................... »

128,422

1916.....

................... y>

211,101

1899

....................... »

141,984

1917.....

................... »

213,103

1900.

....................... »

142,635

1918.....

................... »

238,068.

1901.

....................... »

145,854

Den av 1892 års riksdag företagna höjningen av stämpelavgiften

för spelkort föranleddes av eu inom riksdagen väckt motion och beslutades

i enlighet med bevillningsutskottets hemställan. Utskottet hade

i sitt i ämnet avgivna betänkande, nr 8, anfört, bland annat, följande.

Vid bestämmande av beloppet utav en sådan skatt som den ifrågavarande

hade man, såvitt man ej ville använda densamma för att helt

och hållet undertrycka bruket av det beskattade föremålet, endast att

tillse, att man ej stegrade beskattningen i sådan grad, att statens inkomst

av densamma i stället för att ökas komme att minskas, eller att

beskattningen framlockade allehanda försök att på lagstridigt sätt undandraga

sig densamma. Någon fara härför ansåge utskottet icke förefinnas

vid en höjning till 1 krona 50 öre för varje kortlek.

Åven den nedsättning av ifrågavarande stämpelavgift, som beslutades

vid 1896 års riksdag, företogs med anledning av i motionsväg framkomna

förslag och på hemställan av bevillningsutskottet. I sitt betänkande

i ärendet, nr 2, hade utskottet hänvisat till den nedgång i statens

inkomst av denna stämpelavgift, som, på sätt framgår av ovan intagna

sammanställning, inträtt efter den år 1892 vidtagna höjningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 123.

I fråga härom hade utskottet särskilt framhållit, att, under det medelinkomsten

av stämpelavgiften under åren 1884—1891, då avgiften utgått

med 75 öre per kortlek, utgjort 116,521 kronor 50 öre, motsvarande

en årlig förbrukning av 155,362 lekar, medelinkomsten för åren 1894

och 1895 icke uppgått till mer än 90,394 kronor 50 öre, motsvarande

en förbrukning av allenast 60,263 lekar om året. Utskottet hade vidare

anfört, att genom förhöjningen i kortstämpelavgiften sålunda, i motsats

till vad som därmed åsyftats, åstadkommits en betydlig minskning såväl

av statens inkomst av denna skattetitel som ock i de svenska fabrikanternas

avsättning. Någon förbättring i sedligt avseende syntes däremot

icke hava vunnits. De, som spelade om höga belopp, läte icke avhålla

sig från spelet genom en hög stämpelskatt. För dem åter, som använde

spelkorten såsom ett tidsfördriv, vore en avgift av 1 krona 50 öre för

varje lek allt för dryg. Den betänkligaste påföljden av den höjda avgiften

ansåge utskottet emellertid vara den härav föranledda frestelsen

till underslev, och det syntes icke kunna råda något tvivel därom, att

spelkort under den tid, som förflutit efter avgiftens höjning, använts

lika mycket som tidigare, samt att minskningen i statens inkomst av

kortstämpelavgiften huvudsakligen föranletts av att kort i myckenhet

insmugglats från grannländerna och försålts här i landet. Sådant kunde

nämligen med stor vinst äga rum till följd av de i Danmark och Norge

gällande låga stämpelavgifterna å spelkort. Beträffande dessas belopp

uppgav utskottet, att avgiften utgjorde i Danmark 8 skilling danskt

mynt (16 2/3 öre) och i Norge 60 öre för lek.

Den ovan intagna, till stöd för de föreliggande motionerna anförda

motiveringen giver vid handen, att dessa motioner framkommit i samma

syfte som en inom andra kammaren av herr Olsson i Ramsta m. fl.

väckt, till kammarens andra tillfälliga utskott hänvisad motion, nr 24,

i vilken hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om verkställande av utredning, om och på vad sätt genom statsmakternas

ingripande spel om penningar och penningars värde kunde

förhindras och sedan för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

gåve anledning. Till stöd för sistnämnda yrkande har bland

annat framhållits, hurusom kortspel om penningar och penningars värde

på senare tid vunnit en sådan utbredning över hela vårt land, att det

blivit en stor fara särskilt för det uppväxande släktet.

Åven riksdagen hyser den uppfattningen, att det särskilt bland

ungdomen alltmer tilltagande bruket att spela kort om penningar innebär

så allvarliga vådor ur samhällets synpunkt, att åtgärder för dess

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 123.

ktlivajande framstå såsom i hög grad önskvärda; och riksdagen skulle

icke tveka att vidtaga även en kraftig höjning av den för spelkort för

närvarande utgående stämpelavgiften, om en sådan höjning verkligen

kunde antagas i avsevärd mån hämma den osed, som här är i fråga.

Nu ådagalägga visserligen ovan intagna uppgifter rörande statens

inkomster av kortstämpeln, att försäljningen av stämplade spelkort väsentligt

nedgick, efter det enligt beslut av 1892 års riksdag avgiften höjts

till 1 krona 50 öre för kortlek, liksom ock att försäljningen åter ökades

efter avgiftens nedsättning år 1896 till 50 öre. Sistnämnda års riksdag

utgick emellertid vid beslutet om avgiftens sänkande, på sätt

framgår av den ovan lämnade redogörelsen, från den uppfattningen, att

den minskade stämpelinkomsten icke betecknade eu motsvarande nedgång

i förbrukningen av spelkort, utan berodde på att ostämplade kort

tillhandahöllos i marknaden och att sålunda utvägar anlitades, genom

vilka allmänheten i betydande utsträckning undandrog sig att erlägga

den fastställda stämpeln. Riktigheten av denna uppfattning lär icke

kunna jävas, och man torde icke kunna utgå ifrån, att ett motsvarande

försök nu skulle leda till bättre påföljd. Den vunna erfarenheten måste

sålunda anses ådagalägga, att en kraftig höjning av kortstämpeln icke

är ägnad att främja det ifrågavarande syftet.

Om riksdagen följaktligen icke kan vidtaga en sådan höjning av

stämpelavgiften för spelkort, som i den föreliggande motionen ifrågasatts,

kan riksdagen dock ansluta sig till vad motionärerna uttalat därom, att

det saknas anledning att genom bibehållandet av en alltför låg stämpel

underlätta inköp av spelkort. Med denna utgångspunkt har riksdagen

funnit sig böra taga i övervägande, huruvida icke en måttlig höjning

av kortstämpeln kan anses vara numera påkallad. För en sådan åtgärd

talar även statsverkets intresse av ökade inkomster av ifrågavarande

stämpelavgift. Ur båda dessa synpunkter blir uppgiften den att söka

bedöma, i vad mån avgiften kan höjas, utan att därigenom framkallas

försök att kringgå stämpelpliktens fullgörande. Vid detta avvägande

har riksdagen tagit hänsyn särskilt till de motsvarande avgifter, som

gälla i våra grannländer. I fråga härom har under ärendets utskottsbehandling

inhämtats, att stämpelavgift för varje kortlek utgår i Danmark

med ett i oktober 1918 från 25 öre till 1 krona höjt belopp och

i Norge med 70 öre. I betraktande härav har riksdagen icke ansett

sig böra sätta högre belopp för stämpelavgiften hos oss än 1 krona för

kortlek.

Den av riksdagen sålunda beslutade höjningen av kortstämpeln

synes böra träda i kraft redan under innevarande år. Emellertid torde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 123.

Eders Kungl. Maj:t bäst vara i tillfälle att, efter prövning av på frågan

inverkande omständigheter, bedöma, till vilken tidpunkt ikraftträdandet

lämpligen bör bestämmas.

Riksdagen får för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen

på sålunda anförda skäl i anledning av förenämnda motioner

dels beslutat, att stämpelavgiften för spelkort skall utgå med en

krona för varje kortlek; dels ock för sin del beslutat, att den höjda

stämpelavgiften för spelkort skall tillämpas redan under innevarande år

från dag, som Eders Kungl. Maj:t bestämmer.

Med tillkännagivande av sina sålunda fattade beslut, får riksdagen

anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville förordna om den beslutade

höjningens ikraftträdande vid den tidpunkt under innevarande år, som

Eders Kungl. Maj:t kan finna lämplig.

Stockholm den 23 april 1919.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.