Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m.''

1919-04-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1919:124, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m.''

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 124

1

Nr 124.

Godkänd av första kammaren den 23 april 1919.

Godkänd av andra kammaren den 23 april 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts

proposition med förslag till förordning angående rätt till

ränta vid restitution av utskylder m. m.''

(Bevillningsutskottets betänkande nr 18).

Till Konungen.

Genom proposition, nr 104, av den 18 februari 1919, har Eders

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden'' för samma dag, föreslagit riksdagen

att antaga följande

Förslag

till

förordning angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m.

Härigenom förordnas, att envar, som efter besvär över taxering

eller debitering vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd

utskyld eller avgift till stat eller kommun eller från annan allmän utskyld

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 sand. Nr 124. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 124.

eller avgift, vid återbekommande! av det belopp, han för mycket erlagt,

tillika skall äga erhålla ränta därå efter fem för hundra om året från och

med den dag, beloppet visas vara av honom guldet, till den dag, detsamma

återbekommes; dock att ränta ej må utgå för längre tid än till dess trettio

dagar förflutit, efter det Kungi. Maj:ts beslut i besvärsmålet meddelats

eller underordnad myndighets beslut däri tagit åt sig laga kraft.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma,

enligt därå meddelad uppgift, av trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Där utskyld av den skattskyldige erlagts, innan förordningen

trätt i kraft, utgår ränta allenast från och med dagen för ikraftträdandet.

Såsom i propositionen framhållits, är densamma närmast föranledd

av framställning från Sveriges industriförbund i skrivelse den 8 november

1917, vari påpekades, vilka betydande olägenheter det kunde medföra för

den skattskyldige, att han, därest han av beskattningsnämnderna blivit

för högt taxerad, under en avsevärd tid undandroges förfoganderätt över

ett motsvarande skattebelopp, och att detta först efter av högre instans

företagen ändring av taxeringen till honom återställdes.

Till avhjälpande av dessa olägenheter föreslog industriförbundet,

att skattskyldig, som överklagat sin taxering, skulle, om han så önskade,

kunna få i stället för att erlägga skattebeloppet ställa av uppbördsman

godkänd säkerhet, dock med skyldighet att, om den överklagade taxeringen

fastställdes, erlägga ränta å skattebeloppet från uppbördsdagen.

Vidare föreslog industriförbundet, för den händelse skattskyldig ej

begagnade sig av en dylik utväg, en bestämmelse av det innehåll, att,

därest erlagd skatt i anledning av ändrad taxering återbetalades, å det

återbetalta skattebeloppet jämväl skulle gäldas ränta efter förslagsvis fem

procent för den tid, som förflutit, sedan skatten erlades.

Förevarande spörsmål har nyligen varit föremål för riksdagens

uppmärksamhet. I en vid förra årets lagtima riksdag väckt motion,

I: 97, föreslogo herr Hult och greve Alexander Hamilton, att riksdagen

skulle hos Kungl. Maj:t begära utredning, huruvida, i vad mån

och på vilka villkor skattskyldig kunde beredas möjlighet till anstånd med

erläggande av utskylder, som belöpte å taxerat belopp, varom tvist påginge.

I sitt betänkande nr 49 erinrade bevillningsutskottet, om gällande

bestämmelser, som ej medgåve ränta å restituera! skattebelopp, samt uttalade,

så vitt nu är av intresse, följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 124.

3

»Av större betydelse än ränteförlusten kan givetvis i många fall

vara, att den skattskyldige under den långa tid, taxeringstvistens förande

genom alla instanser tager i anspråk, är berövad dispositionen av omtvistade

skattebelopp, som särskilt under närvarande tid med dess olika

extraordinära kristidsskatter kunna vara högst avsevärda. För de olägenheter,

som härav tillskyndas den skattskyldige, får han icke någon som

helst gottgörelse.

Utskottet vill giva motionärerna rätt uti, att berörda förhållanden

icke äro förenliga med rättvisa och billighet. För rättelse i desamma

kunna enligt sakens natur olika vägar anvisas. Motionärerna hava anvisat

en, nämligen medgivande åt den skattskyldige av anstånd med inbetalning

av tvistig^ skattebelopp mot ställande av säkerhet för detsamma.

Om eu dylik anordning skulle möta för stora svårigheter, t. ex. med

hänsyn till statens eller kommunernas behov av omedelbar tillgång till debiterade

skattebelopp eller på grund av risken av i uppskovssyfte väckta

skattetvister, torde andra utvägar kunna erbjuda sig. Ett minimum av

rättvisa vore väl skyldighet för vederbörande skattemottagare att gottgöra

ränta å belopp, som restitueras.»

Utskottet hade emellertid inhämtat, att Kungl. Maj:t, med anledning

av industriförbundets framställning, redan igångsatt en utredning i

frågan. Då vid sådant förhållande en framställning i ämnet från riksdagens

sida vore överflödig, hemställde utskottet, att motionen icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd. Detta blev ock riksdagens beslut.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag innefattar en lösning av

frågan i den snävare form, som utskottet förra året betecknade som »ett minimum

av rättvisa». De betänkligheter mot vidare tillmötesgående, som,

på sätt i propositionen refererats, framställts av de i ärendet hörda myndigheterna,

hava av Eders Kungl. Maj:t funnits befogade. Med åberopande

särskilt av kammarrättens och statskontorets yttranden har departementschefen

i denna del framhållit, att ett genomförande av industriförbundets

förslag, att skattskyldig, som överklagat sin taxering, skulle i stället

för att erlägga det honom påförda skattebeloppet få ställa behörig säkerhet

därför, icke vore förenligt med det allmännas berättigade intresse,

varjämte en dylik anordning skulle stöta på betydande praktiska svårigheter.

Ett generellt medgivande av antydda innehåll syntes därför icke

kunna ifrågakomma. Men det syntes icke heller gå för sig att, såsom ett

par länsstyrelser föreslagit, göra skillnad på olika fall och, där uppenbarligen

dubbeltaxering förelåge eller taxeringen eljest tillkommit av misstag,

låta den skattskyldige komma i åtnjutande av nyssberörda förmån.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 124.

Även en sådan anordning vore för visso förenad med åtskilliga vanskligheter

och kunde leda till missbruk av klagorätten.

Eders Kungl. Maj:t har i följd härav stannat vid att föreslå bestämmelser

om rätt till räntegottgörelse vid restitution. Å andra sidan har denna

rätt gjorts så vid, att den omfattar alla slags skatter och avgifter till stat,

kommun eller eljest, som beräknas efter taxeringen.

De i propositionen framhållna skälen har riksdagen funnit överty-''

gande. Förslaget innebär under alla omständigheter en avsevärd fördel

för de skattskyldiga och har därför synts böra bifallas. Ej heller detaljerna

i den föreslagna förordningen hava givit anledning till erinran.

Riksdagen får alltså tillkännagiva, att riksdagen med bifall till

Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 104, antagit ovan återgivna

förslag till förordning angående rätt till ränta vid restitution av

utskylder m. m.

Stockholm den 23 april 1919.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

192479

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.