Skrivelse till Konungen angående tillfällig höjning av postavgifterna m. m.
1919-04-23 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1919:125, Skrivelse till Konungen angående tillfällig höjning av postavgifterna m. m.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 125.
1
Nr 125.
Godkänd av första kammaren den 23 april 1919.
Godkänd av andra kammaren den 23 april 1919.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående tillfällig höjning
av postavgifterna m. m.
(Bevillningsutskottets betänkande n:r 28.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den 31 januari 1919 avlåten proposition, nr 81,
har Eders Kung! Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdragav
statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
besluta,
att högsta medgivna vikten för inrikes brev skall utgöra 500 gram,
med rätt för generalpoststyrelsen att utfärda närmare bestämmelser
rörande vilka försändelser som med hänsyn till sin form må befordras
såsom brev;
att befordringsavgifterna för inrikes brev skola utgå med följande
belopp:
för annat hrev än lokalbrev:
om brevets vikt icke överstiger 20 gram................................. 15 öre
» vikten överstiger 20 men icke 125 » ................................... 30 »
» » » 125 » » 250 » .................................... 45 »
» » » 250 » » 500 » .................................... 60 » ;
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 125. 1857 19 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 125.
för lokalbrev:
om brevets vikt icke överstiger 20 gram.................................. 10 öre
» vikten överstiger 20 men icke 125 » 20 »
» » » 125 » » 250 » .................................... 30 »
» » » 250 » » 500 » ................................. 40 » ;
att befordringsavgiften för inrikes brevkort skall utgöra:
för enkelt brevkort..................................................................................... 10 öre
» dubbelt j> ...................................................................................... 20 » ;
att 11 och 12 §§ i förordningen den 17 juni 1916 angående villkoren
för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter skola
erhålla följande ändrade lydelse:
»11 §.
1 mom. Om — — — — — två kilogram.
2 mom. Utgivarkorsband, som blir obeställbart, är postverket icke
skyldigt att återbefordra till avsändaren, med mindre denne genom tillkännagivande
å försändelsen dels hemställt, att försändelsen i händelse
av obeställbarhet återsändes, dels ock förbundit sig att för återbefordringen
erlägga avgift såsom för korsband i allmänhet.
3 mom. Finner — — — — sägs.
4 mom. I övrigt skola beträffande tidningar, som avlämnas till
postbefordran såsom utgivarkorsband, tillämpas de bestämmelser, som
gälla för befordran av korsband i allmänhet, dock ej vad angår högsta
vikt för varje särskild försändelse.
12 §.
1 mom. Oinbundet — — — — — tidning.
2 mom. Å—- — — — — samma bilaga.
3 mom. Följande — — — — — huvudnumret.
4 mom. Särskild — — — — — sistnämnda tidning.
5 mom. Åven — — — — — regelbundet medfölja tidningen.
6 mom. Den omständigheten, att ett tryckalster inklistrats eller
annorledes fästs i tidning eller tidningsbilaga, medför icke i och för sig
befrielse för utgivaren att särskilt för detta tryckalster erlägga sådan
avgift, som i 5 mom. sägs»;
att befordringsavgiften för annat inrikes korsband än utgivarkorsband
eller sådant korsband, som innehåller uteslutande blindskrift, skall för
Riksdagens skrivelse Nr 125.
3
var vikt av 100 gram eller del därav utgå med 5 öre, när fråga är om
annan försändelse än lokalförsändelse, och. med 3 öre, när fråga är om
lokalförsändelse, dock att minsta avgiften skall utgöra för korsband, innehållande
affärshandling, 15 öre, när fråga är om annan försändelse än
lokalförsändelse, och 10 öre, när fråga är om lokalförsändelse, samt för
korsband, innehållande varuprov, 10 öre för annan försändelse än lokalförsändelse
och G öre för lokalförsändelse;
att befordringsavgiften för inrikes korsband, som innehåller uteslutande
blindskrift, skall, för var vikt av 500 gram eller del därav, utgöra
5 öre, när fråga är om annan försändelse än lokalförsändelse, och
3 öre, när fråga är om lokalförsändelse;
att högsta medgivna vikten för inrikes korsband, innehållande varuprov,
och för inrikes korsband, innehållande endast blindskrift, fortfarande
skall utgöra, för det förra slaget av försändelser 350 gram och
för det senare försändelseslaget 3 kilogram, samt att högsta vikten för
utgivarkorsband fortfarande skall vara obegränsad, men att högsta medgivna
vikten för annat inrikes korsband skall utgöra 500 gram;
att korrespondent, som samtidigt avlämnar ett större antal andra
trycksakskorsband än utgivarkorsband av sins emellan lika vikt och
lika format, må, under de närmare villkor, som generalpoststyrelsen hav
att bestämma, vid befordringsavgifternas erläggande åtnjuta rabatt med
viss, av Kungl. Maj:t fastställd procent å det avgiftsbelopp, som enligt
den vanliga korsbandstaxan skall utgå;
att avgiften för inrikes postanvisning eller postförskott skall utgå
med följande belopp:
om postanvisnings- respektive postförskottsbeloppet uppgår
till högst 5 kronor....................................................................... 15 öre
beloppet
överstiger
5
men ej
50
kronor ............
............ 25
»
»
»
50
»
»
100
» .............
............ 35
»
))
5)
100
))
»
250
» ............
............ 45
))
»
»
250
»
»
500
» ............
............. 55
»
y>
»
500
))
»
750
» ............
............ 65
»
»
))
»
750
»
»
1,000
» ............
............ 75
» ;
att assuransavgiften för inrikes försändelse skall utgå med följande
belopp:
för assuransbelopp av högst 500 kronor...................................... 30 öre
» » , som överstiger 500 men ej 1,000 kronor 50 )>
» » , » » 1,000 » » 100,000 » 50 » för
1,000 kronor med tillägg av 10 öre för varje överskjutande belopp av
500 kronor eller del därav,
4
Riksdagens skrivelse Nr 125.
för assuransbelopp, som överstiger 100,000 kronor 20 kronor 30 öre
för 100,000 kronor med tillägg av 10 öre för varje överskjutande belopp
av 1,000 kronor eller del därav;
att det inrikes portot för paket skall utgå enligt följande grunder,
nämligen för paket, som väger
högst 1 kilogram, med ............................................................................. 60 öre
mer än 1 men ej över 3 kilogram, med ............................................ 90 »
)) » 3 y> » »5 » , » ........................... 1 krona 20 »
» » 5 kilogram, med 1 krona 20 öre för de första 5 kilogrammen
och därefter 40 öre för vart överskjutande kilogram eller del därav;
ait för skrymmande paket det ifrågavarande viktportot skall ökas
med 50 procent och att, i fråga om vad med skrymmande paket förstås,
skola tillämpas bestämmelserna i sådant hänseende enligt gällande
internationella paketkonvention, dock med den eller de inskränkningar,
som kunna föranledas av särskilda, utav Kungl. Maj:t till efterrättelse
inom svenska postverket givna föreskrifter;
att för befordran med post icke skall mottagas inrikes paket av
högre vikt än 5 kilogram, när järnvägsförbindelse finnes mellan paketets
avgångs- och adressorter;
att de beslut, som i nu förevarande hänseenden kunna bliva meddelade,
skola träda i kraft den 1 juli 1919, vid vilken tid de av 1918
års lagtima riksdag beslutade tillfälliga höjningarna av postavgifterna
skola upphöra att gälla; samt
att besluten, utom i vad de avse högsta medgivna vikten å vissa
försändelser, ändringar i förordningen den 17 juni 1916 ävensom rätt
för korrespondent att vid avsändande av ett större antal trycksakskorsband
i vissa fall åtnjuta rabatt, skola lända till efterrättelse allenast till
och med den 31 december 1920.
Frågan om postavgifternas tillfälliga höjning har även vid 1917 års
riksdag samt vid 1918 års lagtima riksdag av Kungl. Maj:t underställts
riksdagens prövning.
I sitt vid förstnämnda riksdag i ämnet avgivna betänkande, nr 42,
avstyrkte bevillningsutskottet de för vissa postförsändelser föreslagna särskilda
tilläggsavgifterna, men tillstyrkte propositionen, i vad den avsåg
höjning av paketportot. Andra kammaren biföll vad utskottet sålunda
hemställt, under det att första kammaren anslöt sig till ett av sex reservanter
inom utskottet framställt yrkande om bifall till propositionen. Vid
Riksdagens skrivelse Nr 125. 5
anställd gemensam votering beträffande tilläggsavgifterna segrade andra
kammarens mening. I enlighet med riksdagens sålunda fattade beslut
höjdes följaktligen paketportot på sätt Kungl. Maj:t föreslagit från och
med den 1 juli 1917.
Vid 1918 års lagtima riksdag föreslog Kungl. Maj:t (proposition
nr 7G) för tiden 1 april 1918—1 april 1920 dels en ytterligare höjning
av paketportot, dels ock höjning av portosatserna för inrikes brev,
brevkort, postanvisning och postförskott.
Motiveringen för Kungl. Maj:ts sistnämnda förslag avsåg att ådagalägga,
att höjningarna vore erforderliga för att sätta postverket i stånd
att, trots ökade driftkostnader, lämna ett något så när skäligt driftresultat.
Bevillningsutskottet avstyrkte vad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga
om höjning av avgifterna för inrikes brev och brevkort, men tillstyrkte
den föreslagna höjningen av befordringsavgifterna för postpaket samt av
postanvisnings- och postförskottsavgifterna, därvid utskottet hemställde,
att de ändrade bestämmelserna skulle träda i kraft å dag under år 1918,
som av Kungl. Maj:t bestämdes, samt gälla till och med den 31 december
1919.
Beträffande de av chefen för civildepartementet åberopade beräkningarna
anförde bevillningsutskottet i sitt betänkande i ämnet (nr 22)
bland annat följande.
Enligt tillgängligt material syntes den befarade förlusten under år 1918 röra
sig om 2 ä 3 millioner kronor och därvid vore att märka, att i 1918 års stat
upptagits kostnader för krigstidstillägg och krigstidshjälp åt postpersonalen under
år 1917 till ett belopp av omkring 2,500,000 kronor, vilka ju egentligen tillhörde
1917 års rörelse och av denna, som hade lämnat ett överskott av 9,000,000 kronor
i stället för beräknade 4,700,000 kronor, väl kunnat bäras. Bortsåges från
donna post, behövde således 1918 års rörelse i och för sig icke befaras medföra
förlust. Genom den höjning av postanvisnings-, postförskotts- och postpaketavgifterna,
vilken utskottet tillstyrkte, och som för 1918 kunde beräknas inbringa
omkring 1,500,000 kronor, minskades för övrigt ytterligare risken för att 1918 års
utgifter icke skulle kunna bestridas av dess inkomster.
För år 1919 hade räknats med krigstidstillägg och krigstidshjälp i samma
utsträckning som under år 1918 ävensom med lönereglering för personalen. Utskottet
ansåge emellertid, att nyssnämnda höjning av befordringsavgifterna för
postpaket samt av postanvisnings- och postförskottsavgifterna, för. helt år av generalpoststyrelsen
beräknade till 1,948,300 kronor, skulle vara tillräcklig att möta
den befarade förlusten.
Inom bevillningsutskottet yrkade sex reservanter bifall till Kungl.
Maj:ts förslag utom beträffande giltighetstiden, i fråga varom reservanterna
hade enahanda hemställan som utskottet. Sedan andra kam
-
6
Riksdagens skrivelse Nr 125.
maren beslutat i överensstämmelse med bevillningsutskottets hemställan,
men första kammaren antagit reservanternas förslag, anställdes
i fråga om de delar, däri kamrarna stannat i skiljaktiga beslut, gemensam
votering, vilken utföll i enlighet med första kammarens mening.
I överensstämmelse med riksdagens sålunda fattade beslut utfärdade
Kung!. Maj:t den 26 april 1918 kungörelse angående tillfällig höjning
av postavgifterna.
Den nu föreliggande propositionen avser i första hand en höjningav
vissa postavgifter utöver vad som nu gäller. Höjningen är av Eders
Kungl. Maj:t föreslagen att träda i kraft den 1 juli 1919 och gälla intill
utgången av år 1920.
Då frågan om tillfällig höjning av postavgifterna var före vid 1917
års riksdag samt vid 1918 års lagtima riksdag, synes i stort sett enighet
hava rått därom, att under normala förhållanden någon höjning icke
bort ifrågakomma, och likaså därom, att en tillfällig höjning borde företagas,
endast om och i den mån en sådan oundgängligen erfordrades
för att sätta postverket i stånd att lämna ett skäligt driftresultat. De
betänkligheter, som framkommo, torde huvudsakligen hava varit grundade
på den uppfattningen, att postverkets affärsställning icke kunde
anses ur den sålunda angivna synpunkten med nödvändighet påkalla
de höjningar som föreslagits.
Den motivering, chefen för civildepartementet anfört till stöd för
det föreliggande förslaget, synes giva vid handen, att utgångspunkten
även för detta varit samma principiella åskådning, till vilken även riksdagen
nu vill giva sin anslutning.
De förhoppningar, som 1918 års bevillningsutskott uttalade i fråga
om resultatet av postverkets drift under år 1918, hava icke besannats,
och vad samma utskott ansåg i fråga om utsikterna för 1919 års drift
torde i belysning av de av departementschefen nu framlagda beräkningarna
icke kunna vidhållas. Oaktat de av Kungl. Maj:t föreslagna
avgiftshöjningarna godkändes av riksdagen och trädde i kraft den 1 juni
1918, har, som departementschefen omnämnt, överskottet för sistnämnda
år, beräknat till 6 miljoner kronor, icke uppgått till mera än något över
1,350,000 kronor; och riktigheten av den slutsats, till vilken departementschefen
i sina beräkningar kommit beträffande resultatet av 1919 års
verksamhet, nämligen att brist är att motse i trots av den redan beslutade
portohöjningen för samma år, finner sig riksdagen icke kunna jäva.
Läget är följaktligen nu såtillvida ett annat än 1917 och 1918,
som någon tvekan nu icke kan uppstå om nödvändigheten av ytterligare
Riksdagens skrivelse Nr 125.
7
avgiftsökningar. Det av Eders Kungl. Maj:t i sådant syfte framlagda
förslaget var av generalpoststyrelsen beräknat att åstadkomma en inkomstökning
för år 1920 av i runt tal 16,500,000 kronor. Sedermera har
departementschefen på i statsrådsprotokollet anförda skäl ansett sig kunna
räkna med en inkomstökning, tillräcklig att icke blott täcka den för samma
år till 16,000,000 kronor beräknade bristen utan även bereda statsverket
ett överskott, i det närmaste sammanfallande med det i statsverkspropositionen
upptagna eller 4 miljoner kronor.
Riksdagen, som finner ytterligare portohöjningar oavvisligen påkallade
för att förebygga förlust å postverkets drift ej mindre under
innevarande år än även under 1920, anser även riktigt att söka så avväga
höjningarna, att åtminstone något överskott uppkommer. Mot
generalpoststyrelsens och departementschefens beräkningar har riksdagen
ingen anmärkning att framställa. Riksdagen finner sig sålunda kunna
i princip bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag.
Riksdagen övergår nu till att i korthet yttra sig om förslaget i dess
olika delar.
Höjningen av brevportot är den med avseende på den åsyftade inkomstökningen
viktigaste delen av förslaget. De för brev- och brevkortsporton
föreslagna beloppen, vilka synas erforderliga för att åstadkomma
den avsedda inkomstökningen, föranleda ingen erinran från riksdagens
sida.
Med proposition (nr 221) till 1916 års riksdag framlade Kungl.
Maj:t förslag till ny förordning angående villkoren för postbefordran av
tidningar och andra periodiska skrifter.
Vid motiveringen av nämnda förslag meddelade dåvarande chefen för
civildepartementet, att inom generalpoststyrelsen igångsatts en undersökning
rörande ändrade avgiftsbestämmelser för vissa slag av korsbandsförsändelser.
I den skrivelse (nr 263), vari riksdagen tillkännagav sitt beslut
i anledning av sistnämnda proposition, framhöll riksdagen såsom önskvärt,
att berörda utredning komme att omfatta hela spörsmålet om ett
rätt avvägande av avgifterna för de olika slagen av korsbandsförsändelser.
En sådan utredning föreligger nu i den skrivelse från generalpoststyrelsen,
som ligger till grund för den förevarande propositionen.
I överensstämmelse med vad styrelsen föreslagit, innebär Eders Kungl.
Maj:ts förslag i fråga om korsbanden en genomgående reglering av de
nu gällande avgifterna, vilka ej undergått någon förändring i samband
med den förra året beslutade tillfälliga höjningen av'' postavgifterna.
8
. Riksdagens skrivelse Nr 125.
Korsbandsförsändelserna utgöras för närvarande av fyra grupper,
nämligen tidningskorsbanden — bestående av dels de vanliga tidningskorsbanden,
dels ock de s. k. utgivarkorsbanden — andra trycksaker,
affärshandlingar och varuprov.
Beträffande tidningskorsbanden äro lägre avgifter fastställda än för
de övriga korsbanden. Förslaget innebär nu, att de särskilda portosatserna
för vanliga tidningskorsband skola upphöra att gälla. Av den förebragta
utredningen synes framgå, att något egentligt skäl ej förefinnes
att vidare beträffande de vanliga tidningskorsbanden bibehålla en lägre
portoavgift än för korsband, innehållande andra tiycksaker. För tidningsutgivare
ställer det sig nämligen bekvämare och ekonomiskt fördelaktigare
att försända tidningar som utgivarkorsband; och beträffande
de fall, då tidskrifter distribueras genom andra än utgivare, är att
märka att Kungl. Maj:t äger, jämlikt 11 § 3 mom. i den av 1916 års
riksdag antagna, den 17 juni samma år dagtecknade förordningen angående
villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter,
i särskilt fall, när omständigheterna därtill föranleda, medgiva även
annan än tidningsutgivare rätt att avsända tidningskorsband mot den
avgift, som är stadgad för utgivarkorsband.
Genom sådana medgivanden torde de önskemål kunna tillgodoses,
vilka enligt vad departementschefen meddelat till Kungl. Maj:t framförts
av svenska bokförläggarföreningen, vilken hemställt, att, för undvikande
av ett fördyrande av distributionen av tidskrifter genom bokhandelsaffärer,
antingen det nuvarande vanliga tidningskorsbandsportot måtte
bibehållas eller distribuenterna medgivas rätt att begagna utgivarkorsband.
Någon anledning till erinran beträffande vad Eders Kungl. Magt
föreslagit i fråga om avgifterna för korsbandsförsändelser föreligger icke
från riksdagens sida.
Eders Kungl. Maj:ts förslag beträffande po stanvisnings- och postförskottsavgijterna
avser en sådan omläggning av avgifterna, att en mer enhetlig
skala för de olika avgiftsgrupperna skulle vinnas. Förslaget har
icke föranlett någon riksdagens erinran.
I fråga om assur ansavgifter na, beträffande vilka några ändringar
hittills ej ägt rum under kristiden, skulle enligt förslaget avgiftsskalan
för högre assuransbelopp komma att i viss mån förhöjas. Icke heller i
denna del har riksdagen något att erinra.
Avgifterna för paket hava undergått förhöjning såväl 1917 som
1918. Såsom skäl härtill har åberopats icke blott behovet av ökade in
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 125. f)
komster utan även och i främsta rummet, att de taxeförhöjningar, som
vidtagits vid järnvägarna, medfört eu ökning av postverkets paketpost
med eu kol de) större gods, som förut befordrats med järnväg, eu ökning
som för postverket varit oläglig, enär tillräckligt utrymme för sådana
försändelser icke funnits å postvagnarna eller ä postanstalterna. Nämnda
förhållande fortgår, enligt vad generalpoststyrelsen meddelat, alltjämt.
Till förebyggande härav har Eders Kungl. Maj:t, som nu icke föreslår
någon ytterligare höjning av avgifterna för paket, förordat ett förbud
mot befordran med post av inrikes paket av högre vikt än 5 kilogram
i de fall, när järnvägsförbindelse tinnes mellan paketets avgångs- och
adressorter.
I likhet med Eders Kungl. Maj:t har riksdagen ansett skäl föreligga
att vidtaga ytterligare åtgärder för att befria postverket från befordran
av de tyngre paket, som i vanliga fall plägat befordras med
järnväg. Men då otvivelaktigt allmänheten i stor utsträckning sätter
värde på att kunna även för tyngre paketförsändelser anlita postverket,
vars inlämningsställen ofta äro lättare tillgängliga än järnvägarnas och
som därjämte erbjuder i regel snabbare befordran ävensom möjlighet
att assurera, har riksdagen ansett sig böra undersöka, huruvida
det avsedda syftet icke skulle kunna i tillräcklig mån tillgodoses,
även om något större möjlighet erbjödes allmänheten att för paketförsändelser
begagna sig av postverket. I sådant hänseende har under
ärendets förberedande behandling inom riksdagen bevillningsutskottet
rådfört sig med vederbörande inom generalpoststyrelsen och därvid
erhållit upplysningar, sammanfattade i en av byråchefen i styrelsen H.
Askberg avgiven promemoria, vilken, åtföljd av en i promemorian åberopad
tabell, vilken här icke ansetts behöva intagas, är av följande lydelse:
Därest
förslaget, att postverket skulle befrias från att befordra paket av mer
än 5 kilograms vikt mellan orter, som äro förbundna genom järnväg, anses böra i
någon mån modifieras, skulle något av följande alternativ kunna tänkas:
1) Sådan befordran, om vilken nu är fråga, kunde medgivas mot en särskild,
förhöjd avgift. En dylik anordning skulle emellertid hava till följd, att, om två i
fråga om vikt och även i övrigt lika postpaket befordrades det ena mellan orter med
järnväg och det andra helt eller delvis å landsväg, det förra paketet skulle, även om
befordringsvägen vore kortare, draga högre avgift än det senare paketet. Detta vore
så mycket oegentligare, som landsvägsbefordran ställer sig för postverket kostsammare
än järnvägs befordran.
2) Befordran av nu ifrågavarande slag kunde medgivas under förutsättning att
paketen assurerades. I sådant fall skulle emellertid vederbörande avsändare nödgas
inslå paketen på det noggranna sätt, som är föreskrivet beträffande assurerad för
Bihang
till riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 125. 1857 19 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 125.
sändelse. Å andra sidan bleve den avgift (vanlig befordringsavgift + assuransavgiften),
mot vilken avsändaren av ett tyngre paket erbölle rätt att få paketet postbefordrat,
icke högre än att det i stor utsträckning skulle ställa sig billigare att sända ett paket
under assurans med posten än att sända paketet med järnväg. Postverket skulle således
sannolikt fortfarande få taga befattning med en stor del av de paket, från vilkas
befordran postverket önskat bliva befriat, och paketens behandling (under assurans)
bleve omständligare och fordrade större säkerhetsåtgärder än om paketen, såsom för
närvarande kan ske, behandlades såsom »vanliga».
3) Befordringen i fråga kunde medgivas sådana paket, vilka skulle befordras
såsom ilpaket och för vilka den särskilda ilpaketsavgiften således erlagts. Såsom
ovannämnda sammanställning utvisar, bleve dock även i detta fall postavgiften understundom
lägre än järnvägs avgiften. Härtill kommer, att postverket skulle nödgas
befordra paketen med de snabbaste lägenheterna, d. v. s. sådana lägenheter, som äro
mest belastade och för vilka i vissa fall — t. ex. å nattsnälltågen — någon större
utökning av utrymmet på grund av järnvägstekniska skäl knappast låter sig göra.
4) Den kungliga propositionens förslag i nu förevarande hänseende kunde möjligen
modifieras därhän, att för postbefordran mellan orter, förbundna med järnväg,
skulle mottagas paket i vikt av högst 10 kg., men att samtidigt stadgades, att medgivandet
skulle gälla endast paket, som enligt postala bestämmelser icke är att anse
såsom skrymmande. Med en sådan anordning erhölle postverket visserligen icke så
stor befrielse från att befordra tyngre paket, som med propositionen avsetts, men å
andra sidan befriades postverket från en hel del gods, vars befordran på grund av
dess skrymmande beskaffenhet är särskilt besvärlig, och det är icke minst den på
senaste tiden förekommande starka ökningen av sistnämnda slags gods, som föranlett
förevarande förslag i propositionen. Av samtliga inrikes paket beräknas 2 % (under
1918 omkring 150,000 st.) i vikt överstiga 10 kg.
Av de alternativ, som här ovan omnämnts, synes det med nummer 4) betecknade
vara det för postverket antagligaste.
Med »skrymmande gods» avses, enligt vad bevillningsutskottet
upplyst, följande:
1) Enligt internationella bestämmelser:
a) paket, som överstiga 1 meter 50 centimeter i någon som helst riktning;
b) paket, som i följd av sin form, sitt kubikinnehåll eller sin bräcklighet icke
lätt låta sig förpackas med andra paket eller som kräva särskilda försiktighetsmått,
såsom plantor och buskväxter i korgar, tomma burar eller sådana som innehålla
levande djur, tomma cigarrlådor eller andra lådor, som äro sammanbuntade, möbler,
korgmakeriarbete, blomsterbord, barnvagnar, spinnrockar, velocipeder o. s. v.
2) Enligt inrikes svenska bestämmelser (se k. kungörelsen den 25 juni 1917 angående
avgiften för inrikes postpaket m. m.) gälla ovannämnda internationella föreskrifter,
med den av generalpoststyrelsen meddelade tolkningen, att såsom skrymmande
särskilt räknas sådana paket, som i förhållande till sin vikt upptaga stort
utrymme, såsom större pappaskar, innehållande'' hattar eller andra bräckliga föremål
av ringa vikt.
Åven riksdagen bar ansett, att av de i ovan intagna promemoria
anvisade olika möjligheterna att i allmänhetens intresse medgiva post
-
Riksdagens skrivelse Nr 125.
11
befordran av paket i något störno utsträckning än Eders Kungl. Mai ds
förslag avser, den under punkt 4 avhandlade är att föredraga framför de
övriga. Riksdagen har därvid givetvis icke förbisett, att härigenom i visst
hänseende en inskränkning, utöver vad av Eders Kungl. Majd avsetts,
i möjligheten att sända paket med posten komme att inträda, nämligen
såtillvida att paket, som vägde blott 5 kilogram eller därunder, skulle, om
de vore skrymmande, uteslutas från postbefordran mellan orter, förbundna
genom järnväg. Vid ärendets utskottsbehandling hava också betänkligheter
uttalats mot eu sådan begränsning, därvid anmärkts, att densamma
kunde tilläventyrs komma att i särskilda fall medföra för allmänheten
sådana olägenheter, som det vore önskvärt att undvika. Å andra sidan
har framhållits, dels att begränsningen kan synas vara ur postverkets synpunkt
skälig, dels ock att inskränkningen i rätten att med post försända
vissa paket är, på sätt chefen för civildepartementet i sitt anförande till
statsrådsprotokollet i detta ämne (sid. 29) särskilt påpekat, avsedd att
erhålla endast provisorisk karaktär, varigenom tillfälle beredes att beträffande
den ifrågavarande bestämmelsens definitiva lydelse framdeles
tillgodogöra sig den erfarenhet, som under tiden för det provisoriska
stadgandets giltighet kan vinnas.
Vid övervägande av sålunda framförda synpunkter har riksdagen
ansett sig kunna antaga en bestämmelse, avfattad i enlighet med ovan
sistberörda alternativ.
I anslutning till vad sålunda anförts har riksdagen, som icke kunnat
oförändrad bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 81,
beslutat i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts härovan intagna förslag
med den ändringen, att i fråga om postbefordran av paket mellan orter,
förbundna med järnväg, skall i stället för den av Eders Kungl. Maj:t
föreslagna bestämmelsen gälla följande:
att inrikes paket, vars inlämnings- och adressorter äro förbundna
medelst järnväg, mottages till postbefordran allenast om paketet väger
högst 10 kilogram och icke är skrymmande.
Vilket riksdagen får för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva.
Stockholm den 23 april 1919.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.