Skrivelse till Konungen angående utredning om beredande av tillfälle för gevärshantverkare att befordras till fanjunkare.
1919-05-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1919:127, Skrivelse till Konungen angående utredning om beredande av tillfälle för gevärshantverkare att befordras till fanjunkare.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 127.
1
Nr 127.
Godkänd av första kammaren den 7 maj 1919.
Godkänd av andra kammaren den 7 maj 1919.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående utredning om
beredande av tillfälle för gevärshantverkare att befordras
till fanjunkare.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.)
(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.)
Till Konungen.
Uti en inom riksdagen väckt motion kar framställning gjorts
om vidtagande av åtgärder i syfte att bereda gevärshantverkare tillfälle
att i likhet med underofficerare i trupptjänst befordras till fanjunkare.
Av riksdagens vederbörande utskott bar yttrande över motionen
inhämtats av chefen för lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition.
Av detta yttrande framgår följande:
Sedan chefen för Norrlands dragonregemente år 1917 inkommit
med framställning om att få tilldela regementets gevärshantverkare
fanjunkares tjänsteställning, anmodades 1917 års generalskommission
att häröver avgiva yttrande. Generalskommissionen anmälde,
att den icke hade något att erinra mot eu ändring av bestämmelserna
ifråga i den riktning, att gevärshantverkare kunde under
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 127—131. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 127.
vissa villkor erhålla högre ställning än sergeant, dock att i sammanhang
härmed det syntes böra tagas under omprövning, huruvida
och i vad mån liknande ändring borde vidtagas beträffande innehavarna
av andra med gevärshantverkarbeställning jämförliga beställningar.
Till följd härav anmodades generalfälttygmästaren och inspektören
för artilleriet, chefen för fortifikationen och inspektören för
trängen att inkomma med yttrande, »dels huruvida möjlighet borde
beredas för till artilleriets fabriker och tygstater (fortifikationen,
trängen) hörande civilmilitär personal av sergeants tjänsteställning
att efter viss tids väl vitsordad tjänstgöring erhålla styck junkares
(fanjunkares) tjänsteställning, dels vilka villkor (tjänsteålder
o. s. v.) som i sådant fall borde uppställas för erhållande av den
högre tjänsteställningen». Generalfälttygmästaren och inspektören
för artilleriet uttalade sig emot en dylik befordran, chefen för fortifikationen
och inspektören för trängen uttalade sig för densamma.
På grund av generalfälttygmästarens och inspektörens för artilleriet
uttalande blev den ifrågavarande framställningen genom
generalorder 130/1918 icke bifallen.
Som skäl för sitt avstyrkande har generalfälttygmästaren och
inspektören för artilleriet anfört, bland annat, att civilmilitärer av
sergeants tjänsteklass vid artilleriets fabriker och tyganstalter skulle,
om de bleve befordrade till styckjunkare, kunna komma i den egendomliga
ställningen, att de såsom äldre än sin förman skulle få befälsrätt
över honom.
Nyss berörda av generalfälttygmästaren anförda argument för
avstyrkande i förevarande hänseende gäller visserligen icke gevärshantverkarna
utan tyghantverkarna, men det synes riksdagen vara
eu nästan oundviklig konsekvens av ett eventuellt bifall till nu
ifrågavarande motion, att även tyghantverkarna må kunna befordras
till styckjunkare. Frågan är då, om gevärshantverkarnas enligt
riksdagens mening berättigade önskan skall avvisas, därför att en
utsträckning av den av motionärerna begärda förmånen till civilmilitärer
av annan kategori kan leda till vissa komplikationer. En dylik
behandling av ärendet förefaller icke billig. Lämpligare synes det
vara, om i sammanhang med en eventuell revision av befordringsbestämmelserna
för ifrågavarande civilmilitära personal en särskild
bestämmelse i avseende å tyghantverkarna upphävde den allmänna
Riksdagens skrivelse Nr 127. 3
militära regeln om ålderns företrädesrätt inom samma grad. Riksdagen
kan icke förbise, att viktigare än att fasthålla vid denna
militära regel även i ett specialfall är, att hänsyn tages till det
skid för bifall till ändring i gällande bestämmelser i ämnet, som
av inspektören för trängen anförts, nämligen att, ehuru det icke ur
tjänstgöringssynpunkt vore erforderligt, att hantverkare kunde tilldelas
fanjunkares tjänsteställning, dock möjlighet härtill borde beredas,
då det syntes rättvist, att jämväl beträffande ifrågavarande
personal ett särskilt plikttroget och långvarigt arbete i kronans
tjänst kunde belönas.
Vad för övrigt gevärsliantverkärna vidkommer, vill riksdagen
särskilt framhålla, dels att de, såsom i motionen anmärkts, i motsats
till tyghantverkarna äro ålagda att under tjänsteutövning bära
uniform, dels att det här gäller en mycket fåtalig personal.
På grund av det anförda får riksdagen hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes efter utredning taga i övervägande, huruvida
åtgärder skulle kunna vidtagas i syfte att bereda gevärshantverkare
tillfälle att i likhet med underofficerare i trupptjänst befordras till
fanjunkare.
Stockholm den 7 maj 1919.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.