Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ersättning åt biskoparna i Härnösands och Luleå stift för vissa resekostnader.
1919-05-02 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1919:138, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ersättning åt biskoparna i Härnösands och Luleå stift för vissa resekostnader.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 138.
1
Nr 138.
Godkänd av första kammaren den 2 maj 1919.
Godkänd av andra kammaren den 2 maj 1919.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ersättning åt biskoparna i Härnösands
och Luleå stift för vissa resekostnader.
(Statsutskottets utlåtande nr 88.)
Till Konungen.
I en den 18 mars 1919 till riksdagen avlåten proposition, nr 377,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att biskoparna i Härnösands och Luleå stift må från
och med år 1919 vid resor i tjänstärenden inom respektive stift ur
biskopslöneregleringsfonden åtnjuta ersättning för kostnad för användning
av automobil, för skjuts eller båtlega samt för anlitande av vägvisare
och bärare.
Eders Kungl. Maj:ts föreliggande framställning avser beredande åt
biskoparna i Luleå och Härnösand av enahanda förmåner i förevarande
avseende, som sedan någon tid tillkommit landshövdingarna i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län.
Inom berörda liksom i andra stift hava biskoparna erhållit rätt
till fria resor på statens järnvägar inom respektive stift. Däremot hava
biskoparna icke motsvarande förmån i avseende å enskilda järnvägar.
Riksdagen har uppmärksammat, hurusom, enligt vad i utredningen upplyses,
biskopen i Härnösands stift har att betala resor på den enskilda
järnvägen Härnösand—Sollefteå, den enda enskilda järnväg, som för
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 sand. Nr 138—141. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 138.
närvarande finnes inom de två stift, varom här är fråga. Enär det
uppenbarligen är för det allmänna ekonomiskt fördelaktigare, att vederbörande
tjänstinnehavare, som åtnjuta resekostnadsersättning, anlita enskild
järnväg, där sådan finnes, än automobil eller annat fortskaffningsmedel,
bar riksdagen beslutat ett sådant tillägg till det föreliggande
förslaget, att ersättning till ifrågavarande biskopar för tjänsteresor även
må inbegripa resa å enskild järnväg. Med detta beslut vill riksdagen
dock ej på något sätt hava bundit sig i fråga om framställningar om
motsvarande förmån för biskopar i övriga stift.
Riksdagen bar alltså midgivit, att biskoparna i Härnösands och
Luleå stift må från och med år 1919 vid resor i tjänstärenden inom
respektive stift ur biskopslöneregleringsfonden åtnjuta ersättning för
kostnad för resa å enskild järnväg, för användning av automobil, för
skjuts eller båtlega samt för anlitande av vägvisare och bärare.
Stockholm den 2 maj 1919.
Med undersåtlig vördnad:
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.