Skrivelse till Konungen angående utfärdande av en förordning, innefattande vissa bestämmelser rörande saluförande av tvättmedel.
1919-05-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1919:172, Skrivelse till Konungen angående utfärdande av en förordning, innefattande vissa bestämmelser rörande saluförande av tvättmedel.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 172.
1
Nr 172.
Godkänd av första kammaren den 7 maj 1919.
Godkänd av andra kammaren den 7 maj 1919.
•
Riksdagens skrivelse till Konungen angående utfärdande av en
förordning, innefattande vissa bestämmelser rörande saluförande
av tvättmedel.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 14.)
(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 11.)
Till Konungen.
Enskild motionär har uti inom riksdagen gjord framställning framhållit
önskvärdheten därav att en förordning utfärdades, vari förbjödes att
i den allmänna handeln saluföra vare sig inhemskt eller importerat tvättmedel
av de slag, som närmare i förordningen angåves, utan att å själva
fabrikatet, där det läte sig göra, men i annat fall å varans emballage, anbringades
tillverkarens firmanamn eller sådant inregistrerat firmamärke,
att tillverkaren kunde identifieras.
Riksdagens vederbörande utskott har i den ordning, 46 § riksdagsordningen
stadgar, inhämtat utlåtande över motionen av kommerskollegium,
varjämte yttrande infordrats av industrikommissionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. lé samt. Nr 172—173.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 172.
Kommerskollegium har i sitt berörda utlåtande framhållit, att kollegium
vid avgivande av samma utlåtande samrått med representanter för
såp-, tvål- och tvättmedelsindustrien. Härvid hade framhållits såsom synnerligen
önskvärt, icke minst ur industriens egen synpunkt, att en lagstiftning
komme till stånd i det i motionen angivna syftemålet. Författningen
borde dock, enligt vad därvid uttalats, icke innefatta skyldighet
för tillverkaren att stämpla sådana tvålvaror, vilka försåldes direkt från
tillverkaren till förbrukaren i större partier för industriellt bruk. I övrigt
syntes, vad beträffade tvål, en stämpel alltid kunna anbringas å själva
varan. Ifråga om tvättpulver och dylikt kunde stämpeln anbringas å innerembaliaget.
Vidkommande såpa finge man låta sig nöja med att anbringa
beteckningen å de kärl, vari såpan utlämnades från partihandlaren eller
fabrikanten.
Beträffande författningens närmare innehåll uttalade sig kollegium
för sin del för ett biträdande av det från industriellt håll framförda kravet
på frihet från stämplingsskyldighet i fråga om direkt från fabrikant
till förbrukare levererad tvål, som vore avsedd för industriellt bruk.
Industrikommissionen har i sitt berörda yttrande åberopat de synpunkter,
som gjorts gällande i kommerskollegii ovan återgivna utlåtande, och
på grund härav tillstyrkt lagstiftning i motionens syfte, varjämte kommissionen
framhållit, att, vid utarbetande av eventuellt lagförslag i frågan,
representanter för tvättmedelsindustrien lämpligen borde höras.
De olägenheter, vilka uppstå på grund av bristande ursprungsbeteckning
i ett flertal fall å produkter tillverkade inom tvättmedelsindustrien,
äro otvivelaktigt av den art, att åtgärder till desammas undanröjande från
statsmakternas sida måste anses påkallade. Svårigheterna för allmänheten
att skydda sig mot mindervärdiga varor, vilka utan kontroll av firmamärke
utsläppas i handeln, ligga i öppen dag. Likaså är det givetvis för fabrikanter,
vilka tillhandahålla fullt brukbara fabrikat, till uppenbar skada
att vara utsatta för konkurrens från tillverkare, som i geschäftssyfte okontrollerat
kunna sprida produkter, vilkas bruksvärde är underlägset. Också
hava, såsom av motionären påpekas, inom fabrikantkretsar önskemål framkommit
om utfärdande av en förordning, som stadgar skyldighet att på
sådant sätt anbringa firmanamn å tvättmedel, att därav framgår, vem som
är tillverkare. Lagstiftningsåtgärder, varigenom åsättande av ursprungsbeteckning
å här åsyftade varor stadgas, äro sålunda enbart till fördel för
såväl köpare som lojala producenter.
3
Riksdagens skrivelse Nr 172.
Riksdagen kan för sin del i allt väsentligt instämma i de skäl, som
till förmån för en dylik lagstiftning framlagts i ovan anförda, av kommers
kollegium och industrikommissionen avgivna yttranden. Väl torde det
komma att visa sig, såsom kommerskollegium framhållit, att de under
kristiden så vanliga företeelserna av varuförfalskning allt mer komma att
försvinna, men erfarenheten ger vid handen, att även under normala tider
intet bör försummas, som kan bidraga till förhindrande av allmänhetens
uppskörtning genom mindervärdiga fabrikat.
På grund härav får riksdagen anhålla om utfärdandet av en förordning,
vari förbjudes, att i den allmänna handeln saluföra vare sig inhemskt
eller importerat tvättmedel av de slag, som närmare i förordningen angivas,
utan att å själva fabrikatet, där det låter sig göra, men i annat fall
å varans emballage, anbringas tillverkarens firmanamn eller sådant inregistrerat
firmamärke, att tillverkaren kan identifieras.
Stockholm den 7 maj 1919.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.