Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara.

1919-05-09 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1919:184, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 184.

Nr 184.

Godkänd av första kammaren den 9 maj 1919.

Godkänd av andra kammaren den 9 maj 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december 1912

angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av

utländsk vara.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 36.)

Till Konungen.

I en den 14 mars 1919 avlåten proposition, nr 252, har Eders

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att antaga ett propositionen bilagt förslag till förordning om ändrad

lydelse av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december 1912 angående

tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara.

Förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i

vissa fall vid återutförsel av utländsk vara innehåller i § 3 bestämmelse

därom, att Kungl. Maj:t äger bestämma, för vilka varor och, där med

avseende å särskilt varuslag så erfordras, under vilka förutsättningar

rätt till tullrestitution enligt förordningen må åtnjutas. I § 7 av samma

förordning stadgas under mom. 2, att restitution skall beräknas efter

utförselvarans nettovikt.

I den skrivelse (nr 220), varigenom 1912 års riksdag tillkännagav

sitt beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition (nr 227) med för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 184.

slag till nämnda förordning — vilket förslag i nn ifrågavarande hänseende

avsåg, att Knngl. Maj:t skalle erhålla befogenhet att bestämma,

för vilka varor rätt till tnllrestitution Unge åtnjutas — anförde riksdagen

bland annat:

»Då det icke torde låta sig göra att för någon längre tid framåt fastställa,

för vilka varor sådan rätt icke får meddelas, finner riksdagen välbetänkt att åt

Kungl. Maj:t förbehålla största delen av bestämmanderätten häröver. En förteckning

över sådana varor kan nämligen med korta mellantider behöva kompletteras,

i den mån den utländska konkurrensen därtill giver anledning. För att Kungl.

Maj:t må bliva i tillfälle att på ett för industrien betryggande sätt meddela bestämmelser

i ifrågavarande hänseende, torde emellertid samverkan med industriens målsmän

vara oundgängligen nödvändig. Riksdagen är också förvissad därom, att Eders

Kungl. Maj:t icke skall underlåta att vid sådana bestämmelsers utfärdande bereda

de i varje särskilt fall berörda industriernas idkare eller andra företrädare tillfälle att

yttra sig.»

Bestämmelsen om att för särskilda varuslag särskilda förutsättningar

för tullrestitutions åtnjutande kunna av Kungl. Maj:t bestämmas

tillkom på förslag av bevillningsutskottet, vars motivering härför, sådan

den influtit i riksdagens nyssnämnda skrivelse, var av följande lydelse:

»Beträffande vissa varor, vilkas uteslutande från restitutionsförfarandet väl

icke kan anses påkallat, torde dock särskilda villkor kunna fastställas, vilkas uppfyllande

utgör förutsättning för tullrestitutions åtnjutande. Sådana villkor skulle

avse kontroll därå, att de varor, som med anspråk på tullrestitution utföras, äro

införda från utlandet och icke tillverkade inom landet. Tydligen föreligger nämligen

den möjligheten, att varor, som importerats med angivet anspråk på tullrestitution

vid utförandet, säljas inom landet och i deras ställe produkter av inhemsk

tillverkning av enahanda eller liknande slag exporteras med åtnjutande av den för

de utländska varorna betingade restitutionen. Genom ett sådant förfarande skulle

å ena sidan staten gå miste om tullavgifterna för den importerade varumängden och

å andra sidan exportören obehörigen gynnas. Såväl i statens som den inhemska

industriens intresse torde därför villkor av antydd art böra av Eders Kungl. Maj:t fastställas,

i den mån sådant kan för vissa varuslag visa sig erforderligt.»

I samband med utfärdandet av förordningen angående tullrestitution

i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara fastställde Kungl.

Maj:t genom kungörelse samma dag förteckning å de varuslag, för vilka

dylik rätt till restitution finge åtnjutas. Beträffande varuslag, som icke

funnos i förteckningen upptagna, förklarade sig Kungl. Maj:t vilja

framdeles, där framställningar angående särskilda sådana varuslag därtill

föranledde, taga under övervägande, huruvida och under vilka

villkor restitution enligt förordningen finge medgivas. Vid vissa i

varuförteckningen upptagna tulltaxerubriker har anbragts en stjärna, hänvisande

till en vid förteckningens början befintlig anmärkning av innehåll

att tullrestitution för de i rubriken upptagna varuslag icke må

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 184.

åtnjutas, med mindre varuägaren under edlig förpliktelse intygar, att

varan enligt hans vetskap icke är avsedd att återsändas vare sig till

produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller den ursprunglige

säljarens ombud i annat land.

Till ovannämnda statsrådsprotokoll har nu chefen för finansdepartementet

meddelat bland annat följande. Kungl. Maj:t hade på

sin tid uppdragit åt kommerskollegium att med biträde av erforderliga

sakkunniga undersöka, i vad mån varuförteckningen kunde utvidgas.

Med skrivelse den 23 oktober 1918 hade kommerskollegium med tillstyrkande

överlämnat ett förslag till förändringar i varuförteckningen,

utarbetat av särskilt tillkallade sakkunniga, varvid, enligt vad under

ärendets behandling inom riksdagen inhämtats, industrien haft tillfälle

att genom representanter för olika industrigrenar, som av förslaget

berörts, framföra sina önskemål. I anledning av nämnda förslag hade

kommerskollegium och generaltullstyrelsen avgivit utlåtanden, vilka

departementschefen delvis återgivit. Det vore nu departementschefens

avsikt att, i överensstämmelse med vad den verkställda utredningen

givit vid handen, framdeles föreslå Kungl. Maj:t att fastställa ny förteckning

över varor, för vilka rätt till restitution finge åtnjutas. Emellertid

hade de sakkunniga jämväl ifrågasatt vissa ändringar i tullrestitutionsförordningen.

Förslag till sådana ändringar hade sedermera utarbetats

av generaltullstyrelsen, ett förslag, vilket departementschefen i

allt väsentligt upptagit. Den föreliggande propositionen avser nu att

utverka riksdagens bifall till ifrågavarande, av departementschefen förordade

ändringar.

Riksdagen har funnit de sålunda av Eders Kungl. Maj:t föreslagna

ändringarna i 1912 års tullrestitutionsförordning stå i full överensstämmelse

med de grunder, på vilka förordningen vilar. På grund härav

och då riksdagen icke har något att erinra mot förslagets detaljer,

har riksdagen, med bifall till föreliggande proposition nr 252, antagit

följande förslag till

Förordning om ändrad lydelse av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december

1912 angående tullrestitution i vissa fall vid

återutförsel av utländsk vara.

Härigenom förordnas, att §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december

1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk

vara skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 184.

§ 3.

Konungen äger bestämma, för vilka varor och, där med avseende

å särskilt varuslag så erfordras, under vilka förutsättningar rätt till tullrestitution

enligt denna förordning må åtnjutas; dock må i intet fall

sådan rätt avse spannmål, omalen eller malen, levande djur, brännvin

och sprit, alla slag, eller vin eller sådan vara, som är avsedd att återsändas

till produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller

den ursprunglige säljarens ombud i annat land.

Rätt till restitution må tillerkännas handelsidkare allenast å plats,

där tullkammare finnes.

§ 7.

2. Restitution beräknas för utförselvara, som vid införseln drager

stycketull, efter stycketal och för annan utförselvara efter dess nettovikt,

ankommande dock på Konungens prövning, huruvida och under vilka

villkor emballage eller inlägg till varor, i fråga om vilka bruttoförtull-»

ning är stadgad i gällande tulltaxa, må inräknas i den vikt, som vid

utförseln lägges till grund för restitution.

§ 12.

Såsom villkor för erhållande av restitution skall i övrigt gälla:

a) ----;

b) att exportangivningsinlagan ej mindre innehåller uppgift om

avsikten att för varan erhålla tullrestitution enligt denna förordning,

om varans handelsbenämning och om den rubrik i tulltaxan, till vilken

densamma vid införseln blivit hänförd, än även är åtföljd dels av exportörens

under edlig förpliktelse avgivna och av två vittnen till riktigheten

bestyrkta försäkran därom, att den till utförsel angivna varan

blivit av honom införd, att full införseltull för densamma erlagts och

att varan icke efter införseln undergått någon bearbetning eller förändring,

dels ock av exportörens under edlig förpliktelse avgivna försäkran,

att varan enligt hans vetskap icke är avsedd att återsändas vare

sig till produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller den

ursprunglige säljarens ombud i annat land;

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. Nr 182—184. 1 • 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jiiksdagens skrivelse Nr 184.

c) att vederbörande tullkammare, efter exportvarans undersökning

och utrönande av det stycketal eller den vikt, som jämlikt § 7 mom. 2

skall läggas till grund för restitutionen, samt kollinas plombering ävensom

bevakning under transporten till och inlastning i fartyg eller järnvägsvagn

eller överlämnande till postverket, härom meddelat attest,

vilken såsom verifikation jämte angivningsinlagan och övriga intyg bifogas

tullkammarens utgående tulljournal;

e) - - -

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

Stockholm den 9 maj 1919.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTBYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.