Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara.
1919-05-09 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1919:184, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara.
Dokumentets text
6
Riksdagens skrivelse Nr 184.
Nr 184.
Godkänd av första kammaren den 9 maj 1919.
Godkänd av andra kammaren den 9 maj 1919.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december 1912
angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av
utländsk vara.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 36.)
Till Konungen.
I en den 14 mars 1919 avlåten proposition, nr 252, har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga ett propositionen bilagt förslag till förordning om ändrad
lydelse av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december 1912 angående
tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara.
Förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i
vissa fall vid återutförsel av utländsk vara innehåller i § 3 bestämmelse
därom, att Kungl. Maj:t äger bestämma, för vilka varor och, där med
avseende å särskilt varuslag så erfordras, under vilka förutsättningar
rätt till tullrestitution enligt förordningen må åtnjutas. I § 7 av samma
förordning stadgas under mom. 2, att restitution skall beräknas efter
utförselvarans nettovikt.
I den skrivelse (nr 220), varigenom 1912 års riksdag tillkännagav
sitt beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition (nr 227) med för
-
7
Riksdagens skrivelse Nr 184.
slag till nämnda förordning — vilket förslag i nn ifrågavarande hänseende
avsåg, att Knngl. Maj:t skalle erhålla befogenhet att bestämma,
för vilka varor rätt till tnllrestitution Unge åtnjutas — anförde riksdagen
bland annat:
»Då det icke torde låta sig göra att för någon längre tid framåt fastställa,
för vilka varor sådan rätt icke får meddelas, finner riksdagen välbetänkt att åt
Kungl. Maj:t förbehålla största delen av bestämmanderätten häröver. En förteckning
över sådana varor kan nämligen med korta mellantider behöva kompletteras,
i den mån den utländska konkurrensen därtill giver anledning. För att Kungl.
Maj:t må bliva i tillfälle att på ett för industrien betryggande sätt meddela bestämmelser
i ifrågavarande hänseende, torde emellertid samverkan med industriens målsmän
vara oundgängligen nödvändig. Riksdagen är också förvissad därom, att Eders
Kungl. Maj:t icke skall underlåta att vid sådana bestämmelsers utfärdande bereda
de i varje särskilt fall berörda industriernas idkare eller andra företrädare tillfälle att
yttra sig.»
Bestämmelsen om att för särskilda varuslag särskilda förutsättningar
för tullrestitutions åtnjutande kunna av Kungl. Maj:t bestämmas
tillkom på förslag av bevillningsutskottet, vars motivering härför, sådan
den influtit i riksdagens nyssnämnda skrivelse, var av följande lydelse:
»Beträffande vissa varor, vilkas uteslutande från restitutionsförfarandet väl
icke kan anses påkallat, torde dock särskilda villkor kunna fastställas, vilkas uppfyllande
utgör förutsättning för tullrestitutions åtnjutande. Sådana villkor skulle
avse kontroll därå, att de varor, som med anspråk på tullrestitution utföras, äro
införda från utlandet och icke tillverkade inom landet. Tydligen föreligger nämligen
den möjligheten, att varor, som importerats med angivet anspråk på tullrestitution
vid utförandet, säljas inom landet och i deras ställe produkter av inhemsk
tillverkning av enahanda eller liknande slag exporteras med åtnjutande av den för
de utländska varorna betingade restitutionen. Genom ett sådant förfarande skulle
å ena sidan staten gå miste om tullavgifterna för den importerade varumängden och
å andra sidan exportören obehörigen gynnas. Såväl i statens som den inhemska
industriens intresse torde därför villkor av antydd art böra av Eders Kungl. Maj:t fastställas,
i den mån sådant kan för vissa varuslag visa sig erforderligt.»
I samband med utfärdandet av förordningen angående tullrestitution
i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara fastställde Kungl.
Maj:t genom kungörelse samma dag förteckning å de varuslag, för vilka
dylik rätt till restitution finge åtnjutas. Beträffande varuslag, som icke
funnos i förteckningen upptagna, förklarade sig Kungl. Maj:t vilja
framdeles, där framställningar angående särskilda sådana varuslag därtill
föranledde, taga under övervägande, huruvida och under vilka
villkor restitution enligt förordningen finge medgivas. Vid vissa i
varuförteckningen upptagna tulltaxerubriker har anbragts en stjärna, hänvisande
till en vid förteckningens början befintlig anmärkning av innehåll
att tullrestitution för de i rubriken upptagna varuslag icke må
8
Riksdagens skrivelse Nr 184.
åtnjutas, med mindre varuägaren under edlig förpliktelse intygar, att
varan enligt hans vetskap icke är avsedd att återsändas vare sig till
produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller den ursprunglige
säljarens ombud i annat land.
Till ovannämnda statsrådsprotokoll har nu chefen för finansdepartementet
meddelat bland annat följande. Kungl. Maj:t hade på
sin tid uppdragit åt kommerskollegium att med biträde av erforderliga
sakkunniga undersöka, i vad mån varuförteckningen kunde utvidgas.
Med skrivelse den 23 oktober 1918 hade kommerskollegium med tillstyrkande
överlämnat ett förslag till förändringar i varuförteckningen,
utarbetat av särskilt tillkallade sakkunniga, varvid, enligt vad under
ärendets behandling inom riksdagen inhämtats, industrien haft tillfälle
att genom representanter för olika industrigrenar, som av förslaget
berörts, framföra sina önskemål. I anledning av nämnda förslag hade
kommerskollegium och generaltullstyrelsen avgivit utlåtanden, vilka
departementschefen delvis återgivit. Det vore nu departementschefens
avsikt att, i överensstämmelse med vad den verkställda utredningen
givit vid handen, framdeles föreslå Kungl. Maj:t att fastställa ny förteckning
över varor, för vilka rätt till restitution finge åtnjutas. Emellertid
hade de sakkunniga jämväl ifrågasatt vissa ändringar i tullrestitutionsförordningen.
Förslag till sådana ändringar hade sedermera utarbetats
av generaltullstyrelsen, ett förslag, vilket departementschefen i
allt väsentligt upptagit. Den föreliggande propositionen avser nu att
utverka riksdagens bifall till ifrågavarande, av departementschefen förordade
ändringar.
Riksdagen har funnit de sålunda av Eders Kungl. Maj:t föreslagna
ändringarna i 1912 års tullrestitutionsförordning stå i full överensstämmelse
med de grunder, på vilka förordningen vilar. På grund härav
och då riksdagen icke har något att erinra mot förslagets detaljer,
har riksdagen, med bifall till föreliggande proposition nr 252, antagit
följande förslag till
Förordning om ändrad lydelse av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december
1912 angående tullrestitution i vissa fall vid
återutförsel av utländsk vara.
Härigenom förordnas, att §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december
1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk
vara skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 184.
§ 3.
Konungen äger bestämma, för vilka varor och, där med avseende
å särskilt varuslag så erfordras, under vilka förutsättningar rätt till tullrestitution
enligt denna förordning må åtnjutas; dock må i intet fall
sådan rätt avse spannmål, omalen eller malen, levande djur, brännvin
och sprit, alla slag, eller vin eller sådan vara, som är avsedd att återsändas
till produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller
den ursprunglige säljarens ombud i annat land.
Rätt till restitution må tillerkännas handelsidkare allenast å plats,
där tullkammare finnes.
§ 7.
2. Restitution beräknas för utförselvara, som vid införseln drager
stycketull, efter stycketal och för annan utförselvara efter dess nettovikt,
ankommande dock på Konungens prövning, huruvida och under vilka
villkor emballage eller inlägg till varor, i fråga om vilka bruttoförtull-»
ning är stadgad i gällande tulltaxa, må inräknas i den vikt, som vid
utförseln lägges till grund för restitution.
§ 12.
Såsom villkor för erhållande av restitution skall i övrigt gälla:
a) ----;
b) att exportangivningsinlagan ej mindre innehåller uppgift om
avsikten att för varan erhålla tullrestitution enligt denna förordning,
om varans handelsbenämning och om den rubrik i tulltaxan, till vilken
densamma vid införseln blivit hänförd, än även är åtföljd dels av exportörens
under edlig förpliktelse avgivna och av två vittnen till riktigheten
bestyrkta försäkran därom, att den till utförsel angivna varan
blivit av honom införd, att full införseltull för densamma erlagts och
att varan icke efter införseln undergått någon bearbetning eller förändring,
dels ock av exportörens under edlig förpliktelse avgivna försäkran,
att varan enligt hans vetskap icke är avsedd att återsändas vare
sig till produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller den
ursprunglige säljarens ombud i annat land;
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. Nr 182—184. 1 • 2
10
Jiiksdagens skrivelse Nr 184.
c) att vederbörande tullkammare, efter exportvarans undersökning
och utrönande av det stycketal eller den vikt, som jämlikt § 7 mom. 2
skall läggas till grund för restitutionen, samt kollinas plombering ävensom
bevakning under transporten till och inlastning i fartyg eller järnvägsvagn
eller överlämnande till postverket, härom meddelat attest,
vilken såsom verifikation jämte angivningsinlagan och övriga intyg bifogas
tullkammarens utgående tulljournal;
e) - - -
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.
Stockholm den 9 maj 1919.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTBYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1919.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.