Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående åvägabringande av utredning beträffande åtgärder för skapande av förbättrade kommunikationer med Tärna socken och Vilhelmina sockens fjällbygd.

1919-05-28 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1919:203, Skrivelse till Konungen, angående åvägabringande av utredning beträffande åtgärder för skapande av förbättrade kommunikationer med Tärna socken och Vilhelmina sockens fjällbygd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 203.

1

Nr 203.

Godkänd av första kammaren den 28 maj 1919.

Godkänd av andra kammaren den 28 maj 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående åvägabringande av utredning

beträffande åtgärder för skapande av förbättrade

kommunikationer med Tärna socken och Vilhelmina sockens

fjällbygd.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 17.)

(Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 10.)

Till Konungen.

Enskild motionär har inom riksdagen gjort framställning, i syfte att

skyndsam utredning måtte komma till stånd beträffande de åtgärder,

som lämpligen borde vidtagas för skapande av sådana kommunikationer med

Tärna socken och Vilhelmina sockens fjällbygd, att handelsförbindelser

mellan dessa trakter och det övriga Sverige måtte komma till stånd.

Yttrande över motionen har i vederbörlig ordning inhämtats från

länsstyrelsen i Umeå.

Inom Tärna och Vilhelmina socknar i Västerbottens län finnas såsom

bekant mycket vidsträckta områden, vilka på grund av sitt isolerade

och från kommunikationer avlägsna läge ännu icke kunnat erhålla

de förbindelser med det egna landet, som uppenbarligen äro önskvärda

och av stort behov påkallade.

Vad Tärna socken beträffar, vill riksdagen erinra om följande. De

åtgärder, som statsmakterna hittills vidtagit för förbättrande av befolkningens

i denna socken vägförbindelser, hava huvudsakligen varit inriktade

på åstadkommandet av sådana kommunikationer, som äro ägnade

att underlätta varuutbytet med den norska handelsplatsen Mo vid RanenBihang

till riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 203—207. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 203.

fjord. Dessa åtgärder från svensk sida hava givetvis betingats av den

omständigheten, att avståndet från Tärna kyrkoby till Mo är omkring

120 kilometer, men från Tärna kyrkoby till närmaste järnvägsstation på

norra stambanan, Hällnäs, omkring 310 kilometer. Upprättandet av

lämplig handelsförbindelse mellan Tärna socken och det egna landet

har under sådana omständigheter svårligen kunnat åstadkommas.

Visserligen har riksdagen år 1910 anslagit medel för anläggande av

en ödebygdsväg av enklaste slag från Luspen vid Storumans östra ända

till Tärna; men denna omkring 144 kilometer långa vägsträcka lärer för

närvarande icke befinnas i det skick, att den kan tjäna som kommunikationsled

för framforsling å barmark av de varupartier, som avyttras

från och inköpas till Tärna.

Genom beslut om den s. k. inlandsbanans byggande med tilltänkt

station vid Storumans östra ända har emellertid frågan om förbättrad

kommunikation för Tärnabefolkningen kommit i ett förändrat läge, och

det bör otvivelaktigt vara statsmakterna angeläget att söka bidraga till

åstadkommande av ordentliga kommunikationer med denna station. För

detta ändamål synes den ovannämnda ödebygdsvägen mellan Luspen

och Tärna by lämpligen böra förbättras och, där så behöves, omläggas

samt i övrigt fullständigas till vinnande av förbindelse med inlandsbanan.

Härigenom skulle för visso den handel, som bedrivits med Norge,

kunna överflyttas till vårt land.

Länsstyrelsen i Umeå har framhållit, att Tärna socken har ett produktionsöverskott

av livsmedel, som det bör vara för staten angeläget

att bevara för den inhemska konsumtionen. Därtill kommer, att i Tärna

socken påträffade malmförekomster giva grundad förhoppning om eu

lönande gruvdrift i dessa trakter. För att möta den ökade trafik, som

borde bliva följden dels av sistnämnda omständigheter, dels av ett målmedvetet

arbete på att omlägga Tärna sockens handelsförbindelser, fordras

uppenbarligen, att vägförbindelserna väsentligen förbättras. Länsstyrelsen

säger sig fördenskull hava hos kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

gjort framställning om förordnande av förrättningsman för upprättande

av förslag till anläggning av en väg mellan Tärna kyrka och Slussfors,

vilken väg, om den skall komma till stånd, det enligt länsstyrelsens

mening måste bliva en statens sak att bygga och även underhålla, till dess

väghållningsskyldigheten möjligen bliver överflyttad till landstingsområdet.

Den ifrågavarande motionen avser åstadkommande av vägförbindelse

från Tärna by ända till blivande järnvägsstation vid Storumans östra

ända. Det förefaller riksdagen, som om detta förslag åtminstone måste

göras till föremål för närmare undersökning, därest man vill vinna verklig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Miksdagetis skrivelse Nr 20H.

:s

visshet om möjligheten att nå det åsyftade ocli önskvärda målet, nämligen

handelsförbindelsernas omläggning åt svenska sidan till. Ty

under vissa årstider skulle förbindelsen mellan järnvägsstationen och

Tärna by vara omöjliggjord, om vägens slutpunkt blir Slussfors. Därjämte

torde böra påpekas, att å sträckan Slussfors—Storumans järnvägsstation

finnes en rätt talrik befolkning, som ävenledes har behov

av eu under alla årstider framkomlig vägförbindelse till inlandsbanan.

Men även andra skäl tala för åtgärder i angiven riktning. Uti ett

av t. f. överjägmästaren i Umeådistriktet A. Sylvén till riksdagens

vederbörande utskotts förfogande ställt yttrande över motionen har denne

framhållit bland annat, hurusom inom Västra Stensele revir — omfattande

västra delen av Stensele samt hela Tärna socken — staten äger

ej mindre än 52,690 hektar oavvittrade skogsmarker, därav inom Tärna

socken 22,790 hektar. Som någon uppskattning av skogstillgången å

dessa områden icke förekommit, kunna icke ens närmelsevis lämnas

några uppgifter härutinnan. Visst är emellertid, att i och med inlandsbanans

framdragande stora möjligheter uppstå att avsätta virke och

virkesavfall av snart sagt alla dimensioner inom åtminstone stora delar

av dessa vidder, därifrån avsättning av virke förut på grund av för

dyra flottningskostnader omöjliggjorts, varjämte man torde kunna påräkna,

att industriella anläggningar, såsom kolugnar, sågverk samt måhända

trämassefabriker skulle uppstå, där inlandsbanan passerar Storumans

östra del. Med hänsyn till statens i många avseenden stora intressen

inom de trakter, varom fråga vore, som ock för hela Tärna och

Västra Stenselebygden liksom för i många fall hela Västerbottens län

syntes ifrågavarande motion vara av utomordentlig betydelse.

Jämväl ur jordbrukssynpunkt synas förhållandena i Tärna socken

vara värda att uppmärksammas, och torde socknen i förhållande till sin

nordliga breddgrad och ansenliga höjd över havet äga exceptionella betingelser

för jordbruk och boskapsskötsel.

Beträffande Vilhelmina sockens fjäll bygd, så äro förhållandena därstädes

i viss mån likartade med dem i Tärna socken. Såsom länsstyrelsen framhåller,

är denna fjällbygd så gott som i saknad av varje slags körbar väg.

I fråga om kostnaderna för inrättandet av utav riksdagen ifrågasatta

kommunikationer lärer man, då ifrågavarande bygder torde vara av de

mest fattiga och vanlottade i vårt land, ej kunna räkna på kommunernas

medverkan, vartill kommer, att endast Tärna sockens areal är cirka

380,000 hektar, varför vägsträckorna bliva så betydande, att statsmakternas

bistånd skulle'' vara påkallat även för en ekonomiskt långt bättre

lottad befolkning än dessa bygders.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 203.

De av riksdagen anvisade medel, vare sig å allmänna vägbyggnadsanslaget

eller till enklare vägar, ödebygdsvägar och utfartsvägar i de

fyra nordligaste länen, torde icke heller av ovan angivna omständigheter

vara tillfylles, utan lärer riksdagen böra direkt för ändamålet bevilja

medel. Om icke åtgärder av här avsedd art vidtagas, synes det riksdagen

vara att befara, att i sinom tid måste upptagas i nu ifrågavarande

gränstrakter ett liknande försvenskningsarbete som det, vilket för närvarande

med stora kostnader för statsverket försiggår bland befolkningen

i Norrbottens finnbygd. En uppoffring från statens sida i syfte att

knyta här ifrågavarande isolerade fjällbefolkning närmare samman med

det egna landet, så att den icke längre må vara för sin existens beroende

av vårt grannland, synes riksdagen vara en fosterländsk gärning,

vars betydelse icke kan underskattas.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, det Eders

Kung]. Maj:t täcktes låta verkställa utredning rörande de åtgärder, som

lämpligen böra vidtagas för åstadkommande av sådana kommunikationer

med Tärna socken och Vilhelmina sockens fjällbygd, att handelsförbindelser

mellan dessa trakter och det övriga Sverige må komma till

stånd, samt vidtaga de åtgärder, som av utredningen kunna föranledas.

Stockholm den 28 maj 1919.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.