Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående utredning om organiserandet av insamling och utforskning av den svenska allmogekulturen.

1919-05-28 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1919:204, Skrivelse till Konungen, angående utredning om organiserandet av insamling och utforskning av den svenska allmogekulturen.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 204.

5

Nr 204.

Godkänd av första kammaren den 28 maj 1919.

Godkänd av andra kammaren den 28 maj 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående utredning om organiserandet

av insamling och utforskning av den svenska allmogekulturen.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 12.)

(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.)

Till Konungen.

Inom riksdagens bägge kamrar hava gjorts lika lydande framställningar,

i syfte att en allsidig utredning måtte komma till stånd om

organiserandet av insamling och utforskning av den svenska allmogekulturen.

Riksdagens vederbörande utskott har i ärendet inhämtat yttranden

från Nordiska museets styresman, fil. d:r Gustaf Upmark, folkminnesföreningen

i Lund, undersökningen av svenska folkmål i Uppsala, centralstyrelsen

för landsmålsföreningarna i Lund ävensom, såvitt vidkomme

den svenska folkmusiken, från revisionssekreteraren Nils Andersson.

Utom all diskussion torde den grundläggande betydelse ligga, som

den gamla allmogekulturens rester hava för kännedomen om det svenska

folket i tider som flytt, och lika oomtvistligt är, att med den moderna

tidens segertåg genom de svenska bygderna • försvinna också dessa

rester i allt snabbare tempo. Nya byggnadsmetoder hava för längesedan

omöjliggjort fortbeståndet av de gamla husen, de moderna maskinerna

ersätta gamla verktyg och arbetsmetoder, och med dem försvinna

ålderdomliga seder och bruk, industrien har dödat hemslöjden,

litteraturen gör intrång på sagor och sägner o. s. v. Det gäller därför

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi

Riksdagens skrivelse Nr 204.

att, medan ännu är tid, söka tillvarataga, vad som finnes att i sådant

avseende rädda från glömskan.

Föremålen för det forsknings- och insamlingsarbete, som avses i

motionerna, falla dels inom den mera materiella, dels inom den mera

andliga kulturens råmärken, vilka områden medelst mångskiftande mellanformer

gå över i varandra. Hit hör, vad som kvarlevat hos allmogen

av gamla bebyggelse- och organisationsförhållanden, hus och bohag,

dräkt och prydnader, mat och dryck, arbeten och näringsfång, seder

och bruk, vidskepliga föreställningar och medel, alla slags yttringar av

folkfantasiens diktande verksamhet, sagor, sägner, visor m. m., folkets

konstdrift, dess musik, dess dans och lek, vidare folkmålen, folkets egna

minnen av personer och händelser m. m. Hur mångskiftande än dessa

ämnen äro, bilda de dock tillsammans ett helt.

Bland de organisationer och sammanslutningar, som arbeta för de

syften, som framhållas i motionerna, torde i främsta rummet böra

nämnas Nordiska museet. Detta museum skall enligt stadgarna vara

ett hem för minnen, framför allt ur svenska folkets liv, men även ur

andra folks, som med det svenska äro befryndade; det skall omfatta

samhällets alla klasser, således icke endast allmogen, utan ock medelklassen

och de högre stånden, och dess syfte skall vara att på en gång

gagna vetenskapen samt väcka och nära fosterlandskänslan.

Eu annan sida av samma sak representera docenturen i folkmiunesforskningen

vid Lunds universitet och folkminnesföreningen i Lund,

och till dem sluter sig den planerade Hyltén-Cavallius-stiftelsen vid

nämnda universitet. Dessa institutioner arbeta efter de grundlinjer,

som utstakats i det förslag till statuter, som av humanistiska sektionen

vid Lunds universitet uppgjorts för omnämnda stiftelse och som i

väsentliga delar godkänts av universitetskanslern. Härvidlag vore det

fråga om en riktning för tillvaratagande och bearbetande av den svenska

allmogekulturen, som utgår från motsatt sida av nämnda kultur, jämfört

med den av Nordiska museet företrädda riktningen. Nordiska museet

har till huvuduppgift att tillvarataga den materiella kulturen, och då

denna skall vetenskapligt bearbetas, ledes man över till beröringen med

den andliga sidan av samma kultur. För folkminnesforskningen är motsatsen

förhållandet. Det är folkdiktningen, folktron, seden, som är

huvudföremålet för dess uppmärksamhet. Men under sitt arbete tvingas

folkminnesforskningen in på den materiella kulturen för att inom dess

råmärken finna förklaringar till andliga företeelser. Som synes måste

det förefinnas en den starkaste samverkan mellan den andliga och

materiella sidan av allmogekulturen, om man vill vinna goda resultat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse. Nr 204.

Ovannämnda institutioner i Lund ha utfört ett betydligt arbete.

Genom att utbilda vetenskapligt skolade samlare, genom att utsända

samlare, genom att sprida upplysning om folkminnenas värde och

genom organisering över huvud av insamlingsarbetet ha betydande

resultat uppnåtts.

Betydande folkminnessamlingar finnas i folkminnesarkivet i Lund,

hos landsmålsföreningarna i Uppsala, vid Nordiska museet in. fl. platser.

Till allmogekulturen måste också räknas språket. Om dess ställning

yttrar undersökningen i svenska folkmål i Uppsala i sitt yttrande över

motionerna bland annat följande: »Mångfaldigast och djupast förbundet

med alla de övriga speciella områdena av folklivet vore dock språket.

Studiet av folkets gamla föreställningsvärld eller av föremål, som tillhörde

den gamla allmogekulturen, kunde ej utan skada lämna å sido

de genuina, dialektala benämningarna. Folkmålet vore folkminnenas

modersmål. Att ej uppteckna dem i original, d. v. s. på dialekt, utan

i översättning eller referat på riksspråk vore en nödfallsutväg, som i

stor utsträckning användes och ofta måste användas, men härmed upphävdes

dock ej det förhållandet, att även uppteckna^ av sagor, sägner och

andra folkminnen behövde kunna gorå sina uppteckningar i dialektform,

och då i korrekt dialektform, låt vara utan att inlåta sig på den mest

detaljerade ljudbeteckning, som för rent språkliga ändamål användes.»

Inom dialekt- och ortnamnsforskningen verka för närvarande följande

centralorganisationer: undersökningen av svenska folkmål i Uppsala,

centralstyrelsen för landsmålsföreningarna i Lund, institutet för

dialekt- och ortnamnsforskningen i Göteborg och ortnamnskommittén.

För tillvaratagandet av vår gamla folkmusik verkar folkmusikkommittén

men även enskilda personer. Så har t. ex. revisionssekreterare

Nils Andersson insamlat cirka 9,000 melodier. Om syftet med sitt samlingsarbete

säger han, att det allt från första stund varit »att åt eftervärlden

bevara den gamla svenska folkmusiken, som i originalitet, rikedom,

skönhet och omväxling ej torde ha sin like i något annat land,

men som nu är på väg att helt och hållet försvinna.»

För uppteckningsarbeten inom olika ämnesområden verka utom de

nämnda ett flertal lokala föreningar och institutioner, såsom vissa fornminnes-

och hembygdsföreningar, vissa folkhögskolors elevförbund och

studiecirklar och huvudsakligen för andra ändamål verksamma organisationer.

Dessutom hava som bekant under senare årtionden inom

olika delar av vårt land bildats en stor mängd museiinstitutioner med

Nordiska museet som förebild, vilka mer eller mindre klart och med
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 204.

vetet ställt sig ett liknande mål före med sin verksamhet begränsad till

större eller mindre områden, en landsända, en provins, ett län, ett

härad, en bygd, en socken. På grund av sin centrala ställning har

Nordiska museet trätt i mera eller mindre nära samarbete med ett stort

antal av dessa museer och sökt vinna kännedom om deras samlingars

innehåll, såväl i fråga om offentliga föremål som i fråga om annat vetenskapligt

material.

Det bör framstå såsom en betydelsefull samhällsuppgift att, innan

det är försent, insamla allt, vad som finnes kvar av gammal kultur, så

att vetenskapen blir i stånd att efter utforskning och bearbetning giva

det svenska folket en sann kunskap om gångna tiders Sverige. Man

måste därför med glädje hälsa allt det intresserade arbete, som redan

nu från många håll bedrives i sådant syfte, och göra allt för att uppmuntra

det. Men på samma gång får man icke blunda för, att detta

frivilliga arbete är otillräckligt, att det famlar för mycket och saknar

tillräcklig planmässighet. Den bästa uppmuntran staten kan giva är

tydligen att skapa denna planmässighet åt arbetet.

Vad som framför allt behöves är samarbete mellan alla dem, som

arbeta för tillvaratagandet av allmogekulturen. Många ansatser ha

visserligen gjorts. Sålunda har såsom nämnts Nordiska museet haft

samarbete åt skilda håll. Men någon fullständig enhetlighet har icke

ernåtts. I november 1918 sammanträdde i Stockholm en del av de

främsta forskarna på den svenska allmogekulturens område för att överlägga

om folkminnessamlingarnas organisation. En plan uppgjordes, men

på samma gång konstaterades, att man saknade möjligheter både till

detaljutredningen av organisationsfrågorna och till genomförandet av

organisationen. Ansatserna hava alltid förblivit ansatser, ty krafterna

hava icke räckt till.

Ett samarbete skulle lämpligen kunna organiseras genom anordnande

av en enhetlig ledning, i vilket avseende en utredning i ämnet

jämväl bör omfatta undersökning om huruvida ett särskilt centralråd,

sammansatt av kvalificerade målsmän för de ämnesgrupper, som komme

att falla inom ett sådant råds verksamhetsområde, borde anordnas.

Under den enhetliga ledning för ifrågavarande arbete, som enligt riksdagens

mening bör tillskapas, bör i gemensam organisation sortera alla

institutioner, som arbeta med allmogekulturen, alla lokala föreningar,

såsom hembygdsföreningar etc. Den organisation, som komme att utöva

ledningen uti ifrågavarande avseende, bör genom en undersökning

skaffa sig en överblick över insamlingsområdet, skapa planmässighet i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdag ens skrivelse, Nr 204.

9

insamlingsarbetet och se till, att detta blir uttömmande. Överblicken

kan tydligen endast vinnas genom en registrering av redan befintliga

samlingar.

Men alla de problem, som uppstå i sammanhang med skapandet

av denna organisation, kunna endast lösas genom eu av Eders Kungl.

Maj:t föranstaltad utredning. Och det är tydligen därför högst nödvändigt,

att en sådan utredning snarast möjligt kommer till stånd, så

mycket mera som behovet härav kraftigt vitsordats av alla dem, från

vilka riksdagens vederbörande utskott i anledning av motionerna infordrat

utlåtande.

Det synes riksdagen böra vara tydligt, att den ifrågasatta utredningen

icke har att taga någon befattning med den museala sidan av

allmogekulturens bevarande, utan är avsedd att förnämligast gälla folklivsforskningen,

folkminnesforskningen samt dialekt- och ortnamnsstudierna,

för vilka vetenskaper utforskandet är huvudsaken. Härvid har

riksdagen dock icke förbisett, att utforskandet möjliggöres genom insamling

av beskrivningar över alla sidor av folklivet och av hela den

snabbt försvinnande muntliga traditionen; men bör insamling av föremål

icke ifrågakomma, utom då fullföljandet av en undersökning så

kräver. Utredningen bör beröra museerna endast i vad samarbetet för

åstadkommande av material för undersökningen beträffar.

Det måste givetvis ställa sig svårt att, innan tillräckligt god överblick

över det vidsträckta arbetsfältet vunnits, beräkna kostnaderna för

arbetets utförande och den del av nämnda kostnader, staten skäligen

bör åtaga sig. Med all säkerhet kan dock antagas, att betydande anslag

erfordras för ändamålet. Av synnerlig vikt synes därför vara, att

alla möjligheter att utan skada för saken begränsa utgifterna för forskningsarbetets

utförande noggrant prövas. En efter verkställd utredning

av förevarande fråga utarbetad, lätt överskådlig plan för ifrågavarande

forskningsarbete jämte noggrann kostnadsberäkning torde vara

oundgängligen nödvändig för bedömande av ifrågavarande kostnaders

storlek.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes skyndsamt låta verkställa en allsidig utredning om

organiserandet av insamling och utforskning av den svenska allmogekulturen.

Stockholm den 28 maj 1919.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 203—207.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.