Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående räntefria studielån.
1919-05-28 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1919:230, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående räntefria studielån.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 230.
Nr 230.
Godkänd av första kammaren den 28 maj 1919.
Godkänd av andra kammaren den 28 maj 1919.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående räntefria studielån.
(Statsutskottets utlåtande nr 80 och memorial nr 99.)
Till Konungen.
I den till riksdagen avlåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behov under år 1920 har Eders Kungl. Maj:t i punkt 221
av åttonde huvudtiteln föreslagit riksdagen att i avbidan på proposition
angående räntefria studielån beräkna för ändamålet på extra stat för år
1920 ett reservationsanslag av 100,000 kronor.
Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en den 11 mars 1919 till riksdagen
avlåten proposition (nr 334), under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att dels till räntefria lån för underlättande av studiemöjligheterna
för begåvade, fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter av
skilda slag ävensom till bestridande av vissa med låneverksamheten förbundna
kostnader på extra stat för år 1920 bevilja ett reservationsanslag
av 150,000 kronor,
dels medgiva, att av det till dylika lån på extra stat för år 1919
anvisade reservationsanslaget av 100,000 kronor må bestridas jämväl de
motsvarande kostnader, som för låneverksamheten under sistsagda år
kunna uppstå,
dels bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att för utdelning av ifrågavarande
lån utfärda reglemente i huvudsaklig enlighet med de grunder,
som av departementschefen i statsrådsprotokollet framlagts,
6
Riksdagens skrivelse Nr 230.
dels ock medgiva, att kostnaderna för den nämnd, som må komma
att handlägga ärenden rörande omförmälda lån, må gäldas av det under
åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till kommittéer och utredningar
genom sakkunniga.
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning åsyftar i huvudsak
dels att erhålla riksdagens godkännande av vissa huvudgrunder för användningen
av det reservationsanslag å 100,000 kronor, som 1918 års
lagtima riksdag på extra stat för år 1919 beviljat till räntefria lån för
underlättande av studiemöjligheterna för begåvade, fattiga lärjungar vid
offentliga läroanstalter av skilda slag, dels ock att utverka, att anslag
för enahanda ändamål måtte beviljas jämväl för år 1920.
De huvudgrunder, i avseende å vilka riksdagens yttrande ansetts
erforderligt, avse lånebeloppens storlek, tiden för studielåns åtnjutande
och återbetalningsskyldigheten.
En fastställd maximigräns för lånebeloppens storlek har departementschefen
icke ansett böra bestämmas, utan borde den lånebeviljande
myndigheten i förevarande fall hava fria händer. Man torde kunna förutsätta,
säger departementschefen, att denna myndighet vid bestämmande
av lånebeloppens storlek tillser, att, i den mån anslaget därtill lämnar
tillgång, varje av studielån förtjänt sökande tilldelas ett efter studiernas
eller utbildningens beskaffenhet, vederbörandes ekonomi och omständigheterna
i övrigt omsorgsfullt avvägt belopp. Enligt riksdagens mening
bör i förevarande hänseende såsom en huvudsynpunkt iakttagas, att det
beviljade lånet ej skall avse att täcka samtliga de kostnader, som erfordras
för låntagarens utbildning, utan att detsamma snarare skall vara
att betrakta som en, om ock väsentlig hjälp för vederbörande, en hjälp,
som uppenbarligen bör egga honom att genom eget arbete eller på annat sätt
söka förvärva de ytterligare medel, som kunna erfordras för fullbordandet
av hans studier. Om en dylik uppfattning enligt riksdagens mening
bör i regel vara den förhärskande, anser dock riksdagen, att, då särskilda
omständigheter föreligga, t. ex. i fall av en synnerlig väl vitsordad
begåvning eller då för lånesökanden andra hjälpkällor fullkomligt
saknas, det av statsmedel ifrågasatta studielånet må kunna utgå med
belopp, som huvudsakligen täcker utbildningskostnaderna. Åven om
riksdagen sålunda lika med departementschefen icke anser en maximigräns
lämpligen böra uppställas, finner riksdagen dock ändamålsenligt,
att i regel ett belopp av 1,500 kronor betraktades såsom maximum, därmed
dock icke uteslutet, att i undantagsfall, då särskilda omständigheter
härför tala, lånet bör kunna överstiga detta belopp.
7
Riksdagens skrivelse, Nr 2H0.
Vad angår åtcrbetalningsskyldigheten, innebär förslaget följande.
Sedan låntagaren avslutat sin utbildning, skulle lian genom årlig amortering
återbetala do erhållna studielånen. Tiden för amorteringens början
och storleken av do årliga avbetalningarna skulle bestämmas av Eders
Kungl. Maj:t, sedan den låneutdelande myndigheten i sådant hänseende
avgivit förslag; dock skulle lånen vara i sin helhet återbetalda senast
inom utgången av tionde året efter det kalenderår, då studielån senast
utdelades, där icke Eders Kungl. Maj:t på därom gjord särskild framställning
funne skäligt ytterligare förlänga amorteringstiden. Därest
låntagare icke ordentligt fullgjorde sin återbetalningsskyldighet, skulle
han inom sex månader efter uppsägning inbetala hela den återstående
lånesumman, såvida icke Eders Kungl. Maj:t på särskild ansökan prövade
skäligt häri medgiva lättnad. Doge låntagare, innan studielånen
blivit till fullo återbetalda, skulle Eders Kungl. Maj:t bestämma, huru i
varje särskilt fall med lånens indrivande skulle förfaras. Då särskilt
ömmande omständigheter vore för handen, skulle den avlidnes sterbhusdelägare
på därom hos Eders Kungl. Maj:t gjord framställning kunna
helt eller delvis befrias från skyldighet att återbetala lånesumman.
Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot vad som sålunda
föreslagits i fråga om återbetalningsskyldigheten. I samband härmed
har riksdagen haft uppmärksamheten fästad därå, huruvida icke
under återbetalningstiden låntagaren även bör vidkännas skyldighet att
gälda viss ränta å det för honom återstående lånebeloppet. Det kan
enligt riksdagens mening icke anses innebära eu mot studielåneinstitutets
karaktär stridande uppfattning, att, då låntagaren avslutat sin utbildning
och kan antagas hava erhållit en ställning, som giver honom möjlighet
att återbetala lånen, han även vidkännes den relativt obetydliga
utgift, som eu räntebetalning medför. På samma gång därigenom av
låntagaren gives en kompensation för den av honom åtnjutna förmånen
att hava under studietiden räntefritt åtnjutit lånunderstöden, är en sådan
. anordning vidare ägnad att sporra vederbörande till att snarast
möjligt inbetala de erhållna beloppen. Riksdagen anser därför, att lånen
höra, så länge låntagarens utbildning varar, ävensom någon tid efter
utbildningens avslutande, löpa räntefritt, men att från och med tredje
året efter det kalenderår, då sista lånet erhölls, låntagaren bör å lånebeloppen
gälda ränta, vilken bör bestämmas till en siffra, som sammanfaller
med sj^arbankernas gällande inlåningsränta.
Beträffande statsanslagets belopp för år 1920 har detsamma av riksdagen
bestämts till det av Eders Kungl. Maj;t föreslagna eller 150,000
kronor.
8
Riksdagens skrivelse Nr 230.
Beloppet är av Eders Kungl. Maj:t föreslaget till uppförande under
åttonde huvudtiteln, således som verklig utgift. Utgiften torde dock
närmast vara att betrakta såsom utgift för kapitalökning och synes densamma
också för framtiden böra i riksstat och rikshuvudbok så behandlas.
Då emellertid dels i det föreslagna anslaget ingår visst belopp, beräknat
för bestridande av förvaltningskostnader, vilken sistnämnda utgift
icke är en utgift för kapitalökning och således bör från anslaget i övrigt
avskiljas, dels ock en närmare utredning angående sättet för bokföringen
av ifrågavarande medel hos statskontoret och postsparbanken
torde vara erforderlig, innan beslut fattas om anslagets upptagande såsom
kapitalökningsutgift, har riksdagen icke för närvarande velat fatta
ett sådant beslut, men förväntar riksdagen, att de synpunkter, som nu
framhållits, varda vid förslag i ämnet till nästkommande riksdag av
Eders Kungl. Maj:t iakttagna.
Riksdagen har
dels till räntefria lån för underlättande av studiemöjligheterna för
begåvade, fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter av skilda slag
ävensom till bestridande av vissa med låneverksamheten förbundna kostnader
på extra stat för år 1920 beviljat ett reservationsanslag av 150,000
kronor,
dels medgivit, att av det till dylika lån på extra stat för år 1919
anvisade reservationsanslaget av 100,000 kronor må bestridas jämväl de
motsvarande kostnader, som för låneverksamheten under sistsagda år
kunna uppstå,
dels bemyndigat Eders Kung!. Maj:t att för utdelning av ifrågavarande
lån utfärda reglemente i huvudsaklig enlighet med. de. grunder,
som av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 11 mars 1919 framlagts, med iakttagande dock av de jämkningar
och tillägg, som av riksdagen här ovan angivits,
dels ock medgivit, att kostnaderna för den nämnd, som må komma
att handlägga ärenden rörande omförmälda lån, må gäldas av det under
åttonde huvudtiteln uppförda förslagsauslaget till kommittéer och utredningar
genom sakkunniga.
Stockholm den 28 maj 1919.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1919.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.