Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående räntefria studielån.

1919-05-28 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1919:230, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående räntefria studielån.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 230.

Nr 230.

Godkänd av första kammaren den 28 maj 1919.

Godkänd av andra kammaren den 28 maj 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition angående räntefria studielån.

(Statsutskottets utlåtande nr 80 och memorial nr 99.)

Till Konungen.

I den till riksdagen avlåtna propositionen angående statsverkets

tillstånd och behov under år 1920 har Eders Kungl. Maj:t i punkt 221

av åttonde huvudtiteln föreslagit riksdagen att i avbidan på proposition

angående räntefria studielån beräkna för ändamålet på extra stat för år

1920 ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en den 11 mars 1919 till riksdagen

avlåten proposition (nr 334), under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att dels till räntefria lån för underlättande av studiemöjligheterna

för begåvade, fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter av

skilda slag ävensom till bestridande av vissa med låneverksamheten förbundna

kostnader på extra stat för år 1920 bevilja ett reservationsanslag

av 150,000 kronor,

dels medgiva, att av det till dylika lån på extra stat för år 1919

anvisade reservationsanslaget av 100,000 kronor må bestridas jämväl de

motsvarande kostnader, som för låneverksamheten under sistsagda år

kunna uppstå,

dels bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att för utdelning av ifrågavarande

lån utfärda reglemente i huvudsaklig enlighet med de grunder,

som av departementschefen i statsrådsprotokollet framlagts,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 230.

dels ock medgiva, att kostnaderna för den nämnd, som må komma

att handlägga ärenden rörande omförmälda lån, må gäldas av det under

åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till kommittéer och utredningar

genom sakkunniga.

Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning åsyftar i huvudsak

dels att erhålla riksdagens godkännande av vissa huvudgrunder för användningen

av det reservationsanslag å 100,000 kronor, som 1918 års

lagtima riksdag på extra stat för år 1919 beviljat till räntefria lån för

underlättande av studiemöjligheterna för begåvade, fattiga lärjungar vid

offentliga läroanstalter av skilda slag, dels ock att utverka, att anslag

för enahanda ändamål måtte beviljas jämväl för år 1920.

De huvudgrunder, i avseende å vilka riksdagens yttrande ansetts

erforderligt, avse lånebeloppens storlek, tiden för studielåns åtnjutande

och återbetalningsskyldigheten.

En fastställd maximigräns för lånebeloppens storlek har departementschefen

icke ansett böra bestämmas, utan borde den lånebeviljande

myndigheten i förevarande fall hava fria händer. Man torde kunna förutsätta,

säger departementschefen, att denna myndighet vid bestämmande

av lånebeloppens storlek tillser, att, i den mån anslaget därtill lämnar

tillgång, varje av studielån förtjänt sökande tilldelas ett efter studiernas

eller utbildningens beskaffenhet, vederbörandes ekonomi och omständigheterna

i övrigt omsorgsfullt avvägt belopp. Enligt riksdagens mening

bör i förevarande hänseende såsom en huvudsynpunkt iakttagas, att det

beviljade lånet ej skall avse att täcka samtliga de kostnader, som erfordras

för låntagarens utbildning, utan att detsamma snarare skall vara

att betrakta som en, om ock väsentlig hjälp för vederbörande, en hjälp,

som uppenbarligen bör egga honom att genom eget arbete eller på annat sätt

söka förvärva de ytterligare medel, som kunna erfordras för fullbordandet

av hans studier. Om en dylik uppfattning enligt riksdagens mening

bör i regel vara den förhärskande, anser dock riksdagen, att, då särskilda

omständigheter föreligga, t. ex. i fall av en synnerlig väl vitsordad

begåvning eller då för lånesökanden andra hjälpkällor fullkomligt

saknas, det av statsmedel ifrågasatta studielånet må kunna utgå med

belopp, som huvudsakligen täcker utbildningskostnaderna. Åven om

riksdagen sålunda lika med departementschefen icke anser en maximigräns

lämpligen böra uppställas, finner riksdagen dock ändamålsenligt,

att i regel ett belopp av 1,500 kronor betraktades såsom maximum, därmed

dock icke uteslutet, att i undantagsfall, då särskilda omständigheter

härför tala, lånet bör kunna överstiga detta belopp.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse, Nr 2H0.

Vad angår åtcrbetalningsskyldigheten, innebär förslaget följande.

Sedan låntagaren avslutat sin utbildning, skulle lian genom årlig amortering

återbetala do erhållna studielånen. Tiden för amorteringens början

och storleken av do årliga avbetalningarna skulle bestämmas av Eders

Kungl. Maj:t, sedan den låneutdelande myndigheten i sådant hänseende

avgivit förslag; dock skulle lånen vara i sin helhet återbetalda senast

inom utgången av tionde året efter det kalenderår, då studielån senast

utdelades, där icke Eders Kungl. Maj:t på därom gjord särskild framställning

funne skäligt ytterligare förlänga amorteringstiden. Därest

låntagare icke ordentligt fullgjorde sin återbetalningsskyldighet, skulle

han inom sex månader efter uppsägning inbetala hela den återstående

lånesumman, såvida icke Eders Kungl. Maj:t på särskild ansökan prövade

skäligt häri medgiva lättnad. Doge låntagare, innan studielånen

blivit till fullo återbetalda, skulle Eders Kungl. Maj:t bestämma, huru i

varje särskilt fall med lånens indrivande skulle förfaras. Då särskilt

ömmande omständigheter vore för handen, skulle den avlidnes sterbhusdelägare

på därom hos Eders Kungl. Maj:t gjord framställning kunna

helt eller delvis befrias från skyldighet att återbetala lånesumman.

Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot vad som sålunda

föreslagits i fråga om återbetalningsskyldigheten. I samband härmed

har riksdagen haft uppmärksamheten fästad därå, huruvida icke

under återbetalningstiden låntagaren även bör vidkännas skyldighet att

gälda viss ränta å det för honom återstående lånebeloppet. Det kan

enligt riksdagens mening icke anses innebära eu mot studielåneinstitutets

karaktär stridande uppfattning, att, då låntagaren avslutat sin utbildning

och kan antagas hava erhållit en ställning, som giver honom möjlighet

att återbetala lånen, han även vidkännes den relativt obetydliga

utgift, som eu räntebetalning medför. På samma gång därigenom av

låntagaren gives en kompensation för den av honom åtnjutna förmånen

att hava under studietiden räntefritt åtnjutit lånunderstöden, är en sådan

. anordning vidare ägnad att sporra vederbörande till att snarast

möjligt inbetala de erhållna beloppen. Riksdagen anser därför, att lånen

höra, så länge låntagarens utbildning varar, ävensom någon tid efter

utbildningens avslutande, löpa räntefritt, men att från och med tredje

året efter det kalenderår, då sista lånet erhölls, låntagaren bör å lånebeloppen

gälda ränta, vilken bör bestämmas till en siffra, som sammanfaller

med sj^arbankernas gällande inlåningsränta.

Beträffande statsanslagets belopp för år 1920 har detsamma av riksdagen

bestämts till det av Eders Kungl. Maj;t föreslagna eller 150,000

kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 230.

Beloppet är av Eders Kungl. Maj:t föreslaget till uppförande under

åttonde huvudtiteln, således som verklig utgift. Utgiften torde dock

närmast vara att betrakta såsom utgift för kapitalökning och synes densamma

också för framtiden böra i riksstat och rikshuvudbok så behandlas.

Då emellertid dels i det föreslagna anslaget ingår visst belopp, beräknat

för bestridande av förvaltningskostnader, vilken sistnämnda utgift

icke är en utgift för kapitalökning och således bör från anslaget i övrigt

avskiljas, dels ock en närmare utredning angående sättet för bokföringen

av ifrågavarande medel hos statskontoret och postsparbanken

torde vara erforderlig, innan beslut fattas om anslagets upptagande såsom

kapitalökningsutgift, har riksdagen icke för närvarande velat fatta

ett sådant beslut, men förväntar riksdagen, att de synpunkter, som nu

framhållits, varda vid förslag i ämnet till nästkommande riksdag av

Eders Kungl. Maj:t iakttagna.

Riksdagen har

dels till räntefria lån för underlättande av studiemöjligheterna för

begåvade, fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter av skilda slag

ävensom till bestridande av vissa med låneverksamheten förbundna kostnader

på extra stat för år 1920 beviljat ett reservationsanslag av 150,000

kronor,

dels medgivit, att av det till dylika lån på extra stat för år 1919

anvisade reservationsanslaget av 100,000 kronor må bestridas jämväl de

motsvarande kostnader, som för låneverksamheten under sistsagda år

kunna uppstå,

dels bemyndigat Eders Kung!. Maj:t att för utdelning av ifrågavarande

lån utfärda reglemente i huvudsaklig enlighet med. de. grunder,

som av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

den 11 mars 1919 framlagts, med iakttagande dock av de jämkningar

och tillägg, som av riksdagen här ovan angivits,

dels ock medgivit, att kostnaderna för den nämnd, som må komma

att handlägga ärenden rörande omförmälda lån, må gäldas av det under

åttonde huvudtiteln uppförda förslagsauslaget till kommittéer och utredningar

genom sakkunniga.

Stockholm den 28 maj 1919.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.