Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för täckande av viss del av statens järnvägars driftförlust under år 1918.

1919-06-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1919:299, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för täckande av viss del av statens järnvägars driftförlust under år 1918.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 299.

9

Nr 299.

Godkfind av första kammaren den 11 juni 1919.

Godkänd av andra kammaren den 11 juni 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående anslag för täckande av viss del av

statens järnvägars driftförlust under år 1918.

(Statsutskottets utlåtande nr 197).

Till Kod,ungen.

Uti en till riksdagen den 7 mars 1919 avlåten proposition (nr 162)

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att för täckande av statens järnvägars driftförlust under

år 1918 — utöver för dylikt ändamål förut anvisade anslag — å tillläggsstat

för år 1919 under titel »utgifter för kapitalökning, tillfällig

försträckning åt statens järnvägar» anvisa ett förslagsanslag, att utgå

av tillfälliga lånemedel, å högst 11,300,000 kronor.

För täckande av driftförlust vid statsbanorna under förra delen av

år 1918 beviljade samma års lagtima riksdag å tilläggsstat under titel

»tillfällig försträckning åt statens järnvägar» ett förslagsanslag, högst,

30,000,000 kronor. För beredande av medel till extra krigstidstillägg

och extra krigstidshjälp åt statsbanepersonalen anvisade därefter urtima

riksdagen 1918 å extra tilläggsstat under samma titel ett förslagsanslag,

högst, 19,000,000 kronor. Den bokförda driftförlusten under året har

emellertid efter verkställt bokslut befunnits uppgå till 60,298,170 kronor

96 öre. För täckande av bristen äskas nu ett till 11,300,000 kronor

avjämnat anslag.

Givetvis måste det av Eders Kungl. Maj:t begärda anslaget nu

anvisas. Den uppkomna situationen har emellertid måst ingiva riksdagen

allvarliga bekymmer, helst det för närvarande är omöjligt att överblicka,

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 sand. Nr 296—-301. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens skrivelse Nr 299.

huruvida densamma kommer att jämväl för innevarande år fortfarande

göra sig gällande.

Till det dåliga resultatet av statens järnvägars rörelse under år 1918

hava åtskilliga orsaker samverket. I »Järnvägsstatistiska meddelanden»,

extrahäfte I för år 1919, innefattande en preliminär redogörelse för

statens järnvägar under år 1918, hava de på frågan inverkande omständigheterna

utvecklats. Ur berörda redogörelse tillåter sig riksdagen

återgiva följande korta sammanfattning.

»Det otillfredsställande ekonomiska resultatet av 1918 års statsbanedrift

är i väsentlig grad att tillskriva dels det ogynnsamma konjunkturläget,

kännetecknat av en allmänt vikande konjunktur, förenad med från

högkonjunkturen kvarstående högt uppdrivna omkostnader av alla slag,

och dels en rad av extraordinärt ogynnsamma omständigheter, vilka

verkat antingen i form av abnorma driftkostnader eller såsom förlust

respektive utebliven vinst å särskilda rörelsegrenar. I fråga om omkostnaderna

är främst att nämna en fördyring av lokomotivbränslet långt

utöver måttet för kristidens allmänna prishöjning; denna kostnadsökningliar

i hög grad skärpts därigenom, att järnvägsstyrelsen ålagts att med

bortseende från egna ekonomiska hänsyn inköpa engelska stenkol till

priser, som vida överstego samtidiga priser å tillgängliga tyska kol.

Beträffande inkomsterna är att nämna, att malm-, post- och militärtransporter

av alldeles särskilda orsaker givit otillfredsställande ekonomiska

resultat, varjämte hänsyn till landets och näringslivets intressen

betingat återhållsamhet i fråga om ytterligare tariffhöjningar.

Kostnadsökningen på grund av bränslets fördyring utöver 1917

års redan utomordentligt högt uppdrivna nivå kan skattas till cirka 60

miljoner, varav cirka 22 miljoner kronor kunna tillskrivas en rent ekonomiskt

sett ofördelaktig import från England. Förlusten å post- och

militärtrafik kan skattas till cirka 6 miljoner kronor. För malmtrafiken

förefinnes enligt järnvägsstyrelsens åsikt en fordran hos LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag på cirka 13.3 miljoner kronor, vilken fordran

dock ingalunda uppgår till det belopp, som vid frihet från kontraktsbestämmelser

rörande fraktsatser skäligen synts böra uttagas i form av

höjda frakter; vid en höjning av malmfrakterna i samma proportion

som övriga frakter skulle nämligen hava uppstått en merinkomst av

cirka 17 miljoner kronor, och vid en höjning till samma nivå som

övriga malmfrakter skulle merinkomsten stigit till 32 miljoner kronor.»

Ehuruväl den av järnvägsstyrelsen lämnade redogörelsen synes

kunna till väsentlig del förklara den uppkomna driftförlusten för år 1918,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 29!/.

har dock riksdagen i detta sammanhang'' velat, framhålla den tvingande

nödvändigheten av att intet nnderlåtes att för framtiden söka åstadkomma

ett tillfredsställande resultat av denna betydande gren av statsverksamheten.

Då riksdagen nästlidet år yttrade sig angående det riksdagen

då underställda förslaget om förhöjda provisoriska tilläggsavgifter

å statens järnvägar, gav riksdagen uttryck för liknande uppfattning.

För att någon ytterligare förhöjning av taxorna å statsbanorna — även

om dessa för närvarande i allmänhet ligga väsentligt under de enskilda

järnvägarnas taxor — icke vidtagits, kunna emellertid tvivelsutan vägande

skäl anföras. Men det synes riksdagen vara nödvändigt, att statens

järnvägars taxepolitik återupptages till eu ingående prövning. Även åt

den ej mindre viktiga frågan om utgifternas begränsning är det enligt

riksdagens uppfattning nödvändigt att ägna eu liknande uppmärksamhet.

Sådana inskränkningar och besparingar, som med vederbörligt uppehållande

av driften kunna genomföras, böra givetvis iakttagas.

För att dessa synnerligen invecklade och omfattande frågor skola

bliva på ett allsidigt och klargörande sätt utredda, synes det riksdagen

vara lämpligast, att utredningen överlämnas åt personer, vilka äro på

samma gång obundna i sin uppfattning och utrustade med omfattande

erfarenhet från praktiskt ekonomisk verksamhet. Det vill synas riksdagen

uppenbart, att en på dylikt sätt verkställd utredning bör bliva

till stor fördel jämväl för järnvägsmyndigheterna själva, då fråga kan

bliva om vidtagande av taxeändringar eller andra åtgärder, som äro

nödvändiga för vinnande av ett ekonomiskt tillfredsställande resultat av

statsbanerörelsen. Det ligger i sakens natur, att den ifrågasatta utredningen

bör komma till stånd utan dröjsmål och snarast möjligt avslutas.

I enlighet med vad sålunda anförts, får riksdagen dels anmäla,

att riksdagen för täckande av statens järnvägars driftförlust under år

1918 — utöver för dylikt ändamål förut anvisade anslag — å tilläggsstat

för år 1919 under titel »utgifter för kapitalökning, tillfällig försträckning

åt statens järnvägar» anvisat ett förslagsanslag, högst,

11,300,000 kronor;

dels ock anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville föranstalta om en

allsidig utredning snarast möjligt rörande de åtgärder, som böra vidtagas

för erhållande för framtiden av ett tillfredsställande resultat av driften

vid statens järnvägar.

Stockholm den 11 juni 1919.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.