Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om restitution av arvsskatt, som Stockholms högskola vid mottagande av Heckscherska donationen erlagt.

1919-06-11 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1919:302, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om restitution av arvsskatt, som Stockholms högskola vid mottagande av Heckscherska donationen erlagt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 302.

1

Nr 302.

Godkänd av första kammaren den 11 juni 1919.

Godkänd av andra kammaren den 11 juni 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner

om restitution av arvsskatt, som Stockholms högskola

vid mottagande av Heckscherska donationen erlagt.

(Statsutskottets utlåtande nr 186.)

Till Konungen.

I tvenne likalydande inom riksdagen väckta motioner, har föreslagits,

att riksdagen måtte besluta, att den till 215,124 kronor uppgående arvsskatt,

som Stockholms högskola vid mottagandet av den Heckscherska donationen

till statsverket gäldat, må till Högskolan restitueras i den ordning kungliga

förordningen om arvsskatt och skatt för gåva den 19 november 1914 § 49

mom. 1 föreskriver, eventuellt med skyldighet för Högskolan att i sammanhang

med medlens erhållande upprätta en professur i historia.

Till stöd för förslaget har i motionerna anförts följande:

»Framlidne bankdirektör E. Heckscher och hans år 1918 jämväl avlidna

maka fru S. Heckscher hava genom ett den 4 mars 1908 dagtecknat

testamente förordnat, att större delen av deras efterlämnade förmögenhet

skulle tillfalla Stockholms högskola. I den efter fru Heckscher den 16

maj 1918 upprättade bouppteckningen hava de till Högskolan donerade

tillgångarna upptagits till ett värde av cirka 1,950,000 kronor. Då emellertid

testamentet även ålägger Högskolan skyldighet att till vissa personer

under deras livstid årligen utbetala vissa belopp, har kapitalvärdet av den

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 saml. Nr 302. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 302.

Högskolan tillfallna donationen i samband med arvsskattens bestämmande

uppskattats till ett belopp av 1,792,726,25 kronor. Den skatt som Högskolan

härför fått vidkännas utgör 215,124 kronor.

Högskolans styrelse har i skrivelse av den 30 april 1918 ingått till

Kungl. Maj:t med begäran, att den Heckscherska donationen måtte tillfalla

Högskolan utan skyldighet för henne att gälda den enligt kungliga förordningen

om arvsskatt och skatt för gåva den 19 november 1914 henne

åliggande arvsbeskattning, och denna framställning har tillstyrkts av Statskontoret

i dess utlåtande av den 1 oktober 1918, men Kungl. Maj:t har

enligt beslut av den 9 januari 1919 ansett sig icke kunna bifalla densamma.

Till en början torde något böra utredas, huru en dylik skattebefrielse

från juridisk synpunkt är att bedöma.

Enligt kungliga förordningen om arvsskatt och skatt för gåva den

19 november 1914 § 19 skall arvsskatt erläggas även av »akademi, vetenskapligt

samfund, allmänt undervisningsverk, stipendiefond eller pensionsanstalt,

liksom ock sjuk- eller fattigvårdsinrättning eller annan from stiftelse».

De uppräknade rättssubjekten bliva dock i arvsskattehänseende

mildare behandlade än övriga juridiska personer, så till vida som de i

skattetariffen hänföras under klass II, medan övriga juridiska personer beskattas

enligt klass III eller klass IV.

Den skattelindring, som sålunda tillerkänts de uppräknade rättssubjekten,

genomfördes genom kungliga förordningen den 23 april 1910, före

vilken tidpunkt desamma hänfördes under den tyngst beskattade klassen.

Den till grund för denna lagändring liggande utredningen återfinnes i ett

betänkande av 1901 angående vissa ändringar i stämpelförordningen. Man

ifrågasatte här även möjligheten av fullständig skattebefrielse för ifrågavarande

rättssubjekt, men såsom skäl häremot anfördes, att dem tillfallen

egendom i regel förbliver i sådant rättssubjekts ägo och fördenskull icke

vidare blir föremål varken för arvsbeskattning eller för övrig beskattning,

som vid transaktioner enskilda emellan drabbar sådan egendom.

Ett ytterligare steg på den väg, som genom 1910 års skattelindring

blivit beträdd, har tagits genom 1914 års förordning om arvsskatt och

skatt för gåva, som i 32 § från skatt för gåva fullständigt befriar samtliga

de i skattetariffens andra och tredje klasser uppräknade juridiska personer

ävensom sådana sammanslutningar, som utan att hava till ändamål att genom

ekonomisk verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen,

avse att befrämja den andliga eller materiella kulturen. Dessa rättssubjekt

underkastas sålunda arvsskatt för vad de erhålla på grund av testamente,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 302.

3

men äro befriade från skatt för donationer som göras i levande livet, vilket

det till grund för 1914 års lagstiftning liggande betänkandet av 1910 med

förslag till förordning om arvsskatt och skatt för gåva motiverat därmed,

att å ena sidan avsikt att genom donationer till fromma stiftelser eller

andra välgörande eller allmännyttiga ändamål kringgå bestämmelserna om

arvsskatt ytterst sällan torde vara för handen, men att å andra sidan torde

kunna antagas, att benägenheten att genom gåvor understödja sådana institutioner

skulle i hög grad minskas, om på grund av stränga bestämmelser

om skatt på gåva en under alla förhållanden avsevärd del av det

skänkta beloppet skulle indragas till staten, och att det vore av synnerlig

vikt, att den offervillighet, som visar sig i donationer till ifrågavarande

ändamål, på allt sätt främjes och icke genom skattelagstiftningen motarbetas.

Detta skäl låter sig emellertid med lika berättigande åberopa till

stöd för en allmän skattebefrielse med hänsyn till arv, som fördenskull

måste sägas stå i god överensstämmelse med de senast vidtagna ändringarna

i vår arvs- och gåvobeskattning. — En dylik skattebefrielse var icke

heller främmande för vår äldre arvs- och gåvobeskattning. Bevillningsförordningen

av 1810 medgav skattebefrielse för såväl testamenten som gåvor

till bland annat »allmänna undervisningsverk och skolinrättningar» och

den sista författningen, enligt vilken denna skatt utgick (1888 års förordning

angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter)

frikallade helt och hållet från skatt »kyrka, akademi, vetenskapligt samfund,

allmän skola eller annat allmänt undervisningsverk, stipendiefond, pensionsanstalt,

sjuk- och fattigvård sinrättning, jämte annan from stiftelse», vilket

stadgande såsom synes avser så gott som alldeles samma juridiska personer

som numera åtnjuta allenast skattelindring.

Aven om en dylik allmän skattebefrielse med hänsyn till det ekonomiska

läget icke torde för närvarande böra ifrågasättas, är därmed icke

sagt, att ej ett efterskänkande av skatt skulle kunna förekomma i speciella

fall, där sådant med hänsyn till det med donationen åsyftade ändamål

samt omständigheterna i övrigt framstår såsom särskilt påkallat.

Under förarbetena till den nuvarande förordningen om skatt på arv

och gåva förekom i sammanhang med statskontorets granskning av 1910

års betänkande ett yttrande, vari en sådan metod förordades: »Vill staten

gynna någon institution, som den anser god, står alltid anslagsvägen öppen

eller den därmed likställda utvägen att i särskilda fall efterskänka skatten.

Begagnas någondera av dessa utvägar, har staten ständigt i sin hand att

bestämma, vilken grad av uppmuntran den anser varje särskilt ändamål

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 302.

förtjäna». I sitt förut berörda utlåtande av den 1 oktober 1918 gör ock

statskontoret gällande, att omständigheterna i vissa särskilda fall kunna

vara sådana, att en befrielse från arvsskatt bör ifrågakomma.

Yad den Heckscherska donationen beträffar, synes en skattebefrielse

svårligen kunna beviljas allenast på grund av Stockholms högskolas egenskap

av allmänt undervisningsverk. Men i det föreliggande fallet tillkomma

omständigheter, som i synnerligen hög grad tala för att ett eftergivande

av skatt skall medgivas.

Stockholms högskola har under eu följd av år gjort en betydande insats

för den högre bildningen i vårt land. Utan något som helst understöd

från statsverkets sida har Högskolan, väsentligen tack vare enskilda

donatorers frikostighet, utfört ett arbete, som högst avsevärt lättat den

arbetsbörda, som påvilar statsuniversiteten. Till belysande av i vilken omfattning

detta skett, må följande siffror meddelas. Höstterminen 1917 voro

vid Högskolan inskrivna 410 studerande inom den juridiska och 239 inom

den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen, varjämte 107 studerande

idkade studier i ämnen, tillhörande den humanistiska ämnesgruppen. Antalet

vid Högskolan under år 1917 avlagda examina framgår av följande

tablå:

Juris kandidatexamen................................................... 46

Kansliexamen .............................................................. 10

''Filosofie licentiatexamen ............................................. 19

Filosofie ämbetsexamen................................................ 13

Filosofie kandidatexamen............................................. 29

Efterprövning i filosofiska examina ........................... 6

Summa 123

Då såsom bekant examineringen utgör en av universitetslärarens tyngsta

arbetsbördor inses lätt, i vilken grad Högskolan enbart genom sin examensverksamhet

underlättat statsuniversitetens arbete. An betydelsefullare torde

dock den insats vara, som Högskolan gjort i vårt lands vetenskapliga liv,

och i ett flertal fall hava vetenskapsmän, som vid Högskolan fått sin utbildning,

vunnit anställning som professorer och docenter vid statens universitet

och högskolor. Det torde även böra framhållas, hurusom Högskolans

verksamhet ingalunda enbart tillgodoser ett Stockholmsintresse. Av

dess lärjungar hava således endast omkring två tredjedelar sitt hemvist i

Stockholm med omnejd, under det att cirka en tredjedel kommer från

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 302.

5

övriga delar av riket. Under höstterminen 1917 utgjorde antalet studerande

av det senare slaget 251 stycken, representerande olika trakter av vårt

land från det sydligare Skåne till det nordligaste Norrland.

Härtill kommer, att, trots de betydande donationer som det gångna

året tillfört Högskolan, det för närvarande mött stora svårigheter för henne

att motsvara de krav, som ställas på ett lärosäte av denna art i huvudstaden.

Vissa mycket viktiga behov hava väl genom de senaste donationerna

blivit tillgodosedda, men andra lika trängande krav återstå att avhjälpa.

Hen så gott som totala bristen på docentstipendier är till stort

men för det vetenskapliga arbetet, och vissa professorers och så gott som

samtliga biträdande lärares och amanuensers avlöningsförmåner äro alltjämt

trots de högre levnadskostnaderna i Stockholm väsentligt lägre än vid

statsuniversiteten. De under nuvarande förhållanden nödvändiga dyrtidstilläggen

har Högskolan endast till en mindre del kunnat själv bestrida,

men har Stockholms stad i detta hänseende trätt hjälpande emellan. Hen

ofrånkomliga ökningen i Högskolans allmänna utgifter har gjort sig så

starkt gällande, att Högskolans stat sedan flera år endast genom alldeles

exceptionella åtgärder — exempelvis genom utverkande av tillstånd att för

Högskolans ändamål använda även den del av avkastningen å vissa densamma

tillhöriga fonder, vilken eljest för att förekomma verkningarna av ett sjunkande

penningvärde skolat tilläggas kapitalet — kunna tvingas att någorlunda

gå ihop.

Nu anförda omständigheter — Högskolans verksamhet i statens intresse

och hennes trängande behov av ekonomiskt understöd — hava föranlett

statskontoret att tillstyrka högskolestyrelsens till Kungl. Maj:t gjorda

framställning om skattebefrielse.

Härtill kommer emellertid ännu ett alldeles speciellt skäl. Hen Heckscherska

donationen har överlämnats till Högskolan utan detaljerade föreskrifter

om det sätt, på vilket de donerade medlen skola till Högskolans

bästa användas, men från arvingarnas sida har det önskemålet uttalats, att

en professur i historia med hjälp av donationen måtte vid Högskolan upprättas,

och såväl Högskolans lärarråd som dess styrelse hava givit denna

tanke sin livligaste anslutning. För Högskolan har dock vissa andra krav

varit så trängande, att desamma måste först tillgodoses och följden härav

har blivit, att upprättandet av professuren i historia tillsvidare fått anstå.

Att detta blivit nödvändigt är synnerligen att beklaga. Upprättandet av

en historieprofessur vid Högskolan skulle emellertid möjliggöras, om den

ifrågasatta skattebefrielsen bleve verklighet. Att Stockholms högskola måtte

opaginerad Kontrollera mot PDF

''6

Riksdagens skrivelse Nr 302.

erhålla en professur i historia är ett gammalt önskemål och det är det

första och nödvändiga villkoret för att den humanistiska avdelningen vid

Högskolan skall bli i tillfälle att fylla de viktiga uppgifter som vänta

densamma. Historieprofessuren är att betrakta såsom hörnstenen i den

under byggnad varande humanistiska avdelningen vid Högskolan. Dess

upprättande skulle för huvudstadens kulturella liv vara av oskattbart värde,

såväl för den vetenskapliga forskningen inom angränsande områden, såsom

litteratur-, konst- och religionshistoria samt rättshistoria som även för den

bildningssökande allmänheten inom huvudstaden, därvid man icke får underskatta

betydelsen av att inom huvudstaden beredes tillfälle till regelbunden

undervisning i ett för den allmänna medborgerliga bildningen så grundläggande

ämne som historia.»

Vid behandling av förevarande motioner har riksdagens vederbörande utskott

under hand inhämtat, att Stockholms högskola, som i sin strävan att

bliva ett fullständigt universitet, från början begränsat sig till de ämnen, som

falla inom följande fyra avdelningar, nämligen l:o) de matematisk-naturvetenskapliga,

2:o) den stats- och rättsvetenskapliga, 3:o) den historisk-filosofiska

och 4: o) den språkvetenskapliga, på grund av sin svaga ekonomiska ställning

allenast kunnat erhålla de båda förstnämnda fullt färdigbildade. Av

de båda övriga är den sistnämnda ej alls representerad vid Högskolan, och

vad ämnena inom den historisk-filosofiska avdelningen beträffar, finnas endast

professurer i litteraturhistoria, konsthistoria och religionshistoria, av vilka

dock professuren i religionshistoria av ekonomiska skäl hålles obesatt för

att bereda den härför donerade fonden tillfälle till behövlig förstärkning.

Här förutom meddelas undervisning i ämnena nationalekonomi och

statskunskap av professorer inom den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen,

varjämte tillförordnade lärarplatser finnas upprättade i ämnena

nordisk och jämförande fornkunskap, pedagogik, statistik och geografi.

Högskolans svaga ekonomiska ställning har emellertid icke medgivit henne

att bevilja dessa senare lärare tillfredsställande lönevillkor. Så åtnjuter den

tillförordnade läraren i nordisk och jämförande fornkunskap endast en avlöning

å 2,000 kronor, vartill kommer ett dyrtidstillägg å 750 kronor och

avlöningen för läraren i pedagogik är än lägre.

Avsaknaden inom den historisk-filosofiska avdelningen av ämnet historia

hade gjort sig synnerligen starkt kännbar och vid upprepade tillfällen hade

ynglingar, som önskat vinna sin vetenskapliga utbildning vid Högskolan, av

dess lärare avråtts därifrån på grund av denna brist, som bland annat haft

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 302.

7

till följd, att filosofisk ämbetsexamon — den enda examen, som berättigar

till erhållande av lärarebefattning — icke hittills kunnat avläggas inom

någon ämneskombination i avdelningens ämnen. Grenom en donation av

generalkonsulinnan P. Warburg hade visserligen Högskolan nu beretts möjlighet

att upprätta en professur i historia, men erfordrades för ämnets tillfredsställande

representation åtskilliga anslag, vilka icke kunde bestridas av

donationen i fråga. Hit hörde i främsta rummet anslaget till inköp av för

studierna nödig litteratur, vilket komme att kräva avsevärda belopp. På

grund av ämnets säreget omfattande natur och behovet av undervisning

på olika stadier, vore man även betänkt på att, så snart de ekonomiska

förhållandena det tilläte, upprätta ett docentstipendium i ämnet.

I ör att upprättandet av historieprofessuren vid Högskolan skulle kunna

giva de humanistiska studierna erforderlig lyftning, vore dock vissa andra

anordningar än mera av behovet påkallade. Visserligen bleve det efter

denna professurs upprättande möjligt att vid Högskolan avlägga filosofisk

ämbetsexamen i kombinationen historia-geografi, men det skulle bliva nödvändigt

att medtaga dessa båda ämnen för alla dem, som önska avlägga

sagda examen och för dem, som studera ämnena litteratur- och konsthistoria

skulle härigenom icke någon avsevärd fördel beredas. Ämnet nordiska

språk, vilket ämne tillsammans med litteraturhistoria bildar en kombination

till filosofisk ämbetsexamen, skulle onekligen för dem vara den fördelaktigaste

och närmast liggande kombinationen. Upprättandet av en professur

i nordiska språk i Stockholm skulle icke blott vara av största betydelse

för alla dem, som vilja vid Högskolan bedriva mer djupgående studier i

vårt lands historia i äldre tider, det vore även utan tvivel ett viktigt önskemål

såväl för kunskapen om vårt eget språk och dess utveckling som för

en buttre förståelse av de övriga skandinaviska språken.

Emellertid vore det ej heller uteslutet, att, då en professur i historia

nu omsider kommit till stånd, man skulle kunna än bättre tillgodose den

historisk-filosofiska avdelningens intressen genom inrättandet av en väl avlönad

tillförordnad lärareplats eller eventuellt en professur i nordisk och

jämförande fornkunskap. Endera av nämnda vägar syntes böra inslås,

för, så vitt man ville bereda de studerande det rika utbyte, som kan stå

att vinna därigenom, att Högskolans sedan länge närda önskan att se en

professur i historia inramad inom dess undervisning nu står inför sitt förverkligande.

Därest det skattebelopp, om vars restituerande förslag framställts,

ställdes till Högskolans förfogande, bleve det under alla förhållanden

till synnerligen stort gagn för tillgodogörande av huvudstadens i och för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens skrivelse Nr 302.

sig oskattbara resurser för den humanistiska forskningen och högre undervisningen

i vårt land.

Vad sålunda inhämtats och i övrigt i motionerna framhållits, har riksdagen

funnit innebära starka skäl för bifall till det i motionerna framlagda

förslaget. Grenom omfattaingen av den undervisningsverksamhet, som vid

Stockholms högskola bedrives, måste nämligen Högskolan anses komplettera

universitetens verksamhet och detta i så väsentlig grad, att, därest universiteten

skulle nödgas övertaga den av Högskolan bedrivna undervisningen och

examinationen, detta med sannolikhet icke läte sig göra utan en avsevärd

förstärkning av deras arbetskrafter med därav följande ökade utgifter för

statsverket. Under betonande av att ett bifall till detta förslag icke får tillmätas

prejudicerande betydelse, har riksdagen, med hänsyn till vad ovan

anförts och i betraktande av ej mindre den omständigheten, att statskontoret

beträffande den nu ifrågavarande donationen ansett ett sådant fall föreligga,

då skyldighet att erlägga arvsskatt enligt § 19 av gällande förordning om

arvsskatt och skatt å gåva skäligen bör efterskänkas än även av det förhållandet,

att ett avslag å framställningen skulle kunna oförmånligt påverka

eventuella donatorer, ansett sig böra bifalla det i motionerna framlagda

förslaget.

Riksdagen har sålunda beslutat, att den till 215,124 kronor uppgående

arvsskatt, som Stockholms högskola vid mottagandet av den Heckscherska

donationen till statsverket gäldat, må till Högskolan restitueras i den

ordning kungliga förordningen om arvsskatt och skatt för gåva den 19

november 1914 § 49 mom. 1 föreskriver.

Stockholm den 11 juni 1919.

Med undersåtlig vördnad.

C EKTRÄ!.TKYCKERIET, STOCKHOLM 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.