Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordningar om ändrad lydelse av §§ 16, 17, 18 och 20 i förordningen om frihamn den 15 november 1907 samt om ändrad lydelse av § 19 mom. 1 i förordningen om frilager den 20 december 1912.

1919-06-12 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1919:347, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordningar om ändrad lydelse av §§ 16, 17, 18 och 20 i förordningen om frihamn den 15 november 1907 samt om ändrad lydelse av § 19 mom. 1 i förordningen om frilager den 20 december 1912.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 347.

1

Nr 347.

Godkänd av första kammaren den 12 juni 1919.

Godkänd av andra kammarnn den 12 juni 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordningar om ändrad

lydelse av §§ 16, 17, 18 och 20 i förordningen om frihamn

den 15 november 1907 samt om ändrad lydelse

av § 19 mom. 1 i förordningen om frilager den 20

december 1912.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 41.)

Till Konungen.

I en den 14 mars 1919 dagtecknad proposition, nr 254, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

dels

Förslag

till *

förordning om ändrad lydelse av §§ 16, 17, 18 och 20 i förordningen om

frihamn den 15 november 1907.

Härigenom förordnas, att §§ 16, 17, 18 och 20 i förordningen om

frihamn den 15 november 1907 skola hava följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 347—348. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 347.

§ 16-

1. I frihamn må införas gods av såväl tullpliktigt som tullfritt

slag med undantag av varor, som enligt gällande föreskrifter till förekommande

av smittsamma sjukdomar å människor eller djur eller av

annan dylik anledning äro till införsel i riket förbjudna; dock att varor,

som endast under iakttagande av vissa försiktighetsmått få införas i

riket, ej må införas i frihamn med mindre de till införsel i riket av

sådana varor stadgade villkor varda i tillämpliga delar iakttagna.

Vad här är sagt utgör ej hinder för att fartyg, som innehar gods,

vars införsel till riket sålunda är förbjuden eller må ske allenast under

vissa villkor, må, där sådant ej strider mot eljest meddelade bestämmelser,

ingå i frihamn oavsett nämnda införselförbud eller villkor, under

förutsättning att godset där ej lossas eller i annat fartyg omlastas; dock

må i särskilt fall tillstånd till omlastning för återutförsel kunna meddelas

av vederbörande tullförvaltning.

2. Finnes anledning antaga, att varor i obrutna omslag äro av

den beskaffenhet, att de icke eller endast under vissa villkor få i frihamn

införas, äge vederbörande tulltjänsteman att, där erforderlig upplysning

ej kan annorledes vinnas, låta bryta omslagen.

3. Där i särskild författning föreskrives, att införsel till riket av

visst varuslag må verkställas endast av vissa närmare angivna personer

eller samfälligheter, skall sådan föreskrift icke, för så vitt ej i författningen

annorlunda uttryckligen stadgas, utgöra hinder för annan att föranstalta

om införsel i frihamn av vara, som i författningen avses; dock

skall i fråga om vara, som avses i 1 § förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker, gälla de särskilda föreskrifter, som

av Konungen meddelas.

I fråga om rätt till utförsel av varan från frihamn till tullområdet

skall i tillämpliga delar gälla vad föreskrivet är om dylik varas införsel

från utrikes ort till riket.

§ 17.

Tillträde till frihamn vare förbjudet för däckat fartyg, vars nettodräktighet

icke överstiger tjugu ton, och öppen båt, utom för dylika

farkoster, som under de särskilda villkor, Konungen bestämmer, användas

för forsling av gods inom frihamn eller mellan frihamn och tullhamn

i eller vid samma stapelstad eller för bogsering av fartyg till och från

frihamn eller inom sådan hamn.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 347.

3

§ 18-

1. Sjövägen må varutransport emellan två frihamnar eller emellan

frihamn och annan inrikes ort endast verkställas av fartyg, som är till

kustfart inom riket berättigat.

2. Landvägen kan gods från frihamn införas:

för utförsel sjövägen från den stapelstad, i eller vid vilken frihamnen

är belägen, till utrikes ort eller annan svensk frihamn, ävensom

land vägen till Norge;

för omedelbar transitförsändning antingen till annan stad, som

åtnjuter transitupplagsrätt, eller till annan svensk frihamn eller ock för

försändning i oförtullat skick under postverkets kontroll;

för intagning å frilager eller för uppläggning å nederlag på samma

ort; samt

efter förtullning eller till fri disposition.

§ 20.

1. Direkt utförsel landvägen till frihamn annorledes än med järnväg

av frilagers-, nederlags- och transitupplagsgods likasom ock av

annat oförtullat gods ävensom av gods, för vilket restitution av tulloch

tillverkningsavgifter eller befrielse från tullavgift ifrågasättes, må

endast äga rum från den stapelstad, i eller vid vilken frihamnen är

belägen.

2. Av emballerat oförtullat gods må ej till frihamn utföras mindre

än helt kolli, sådant det från utrikes ort eller annan svensk frihamn

inkommit eller från frilager, nederlag eller transitupplag uttagits, där

ej dylik utförsel till utrikes ort skulle hava varit medgiven.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

dels ock

För Hl sig

till

förordning om ändrad lydelse av § 19 mom. 1 förordningen om frilager

den 20 december 1912.

Härigenom förordnas, att § 19 mom. 1 förordningen om frilager

den 20 december 1912 skall hava följande ändrade lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 347.

§ 19-

1. Gods kan från frilager uttagas:

för utförsel till utrikes ort eller sjövägen till svensk frihamn å

annan ort;

för försändning sjövägen eller landvägen till annan stad, där tullkammare

under tullförvaltares överinseende finnes;

för utförsel landvägen, till frihamn;

för överflyttning till annat frilager eller för uppläggning å nederlag

å samma ort; samt

efter förtullning eller till fri disposition.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

Det föreliggande förslaget är, enligt vad av ovannämnda statsrådsprotokoll

framgår, ett led i strävandena att, i den män det allmännas

intressen sådant medgiva, erbjuda trafiken på våra frihamnar redan

från början minst lika bekväma villkor som gälla i de främmande

länder, med vilkas frihamnar vi närmast hava att tävla.

Vad Eders Kungl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit har riksdagen

funnit sig kunna, med stöd av den av chefen för finansdepartementet

härför lämnade motiveringen, bifalla.

Emellertid har departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet

givit riksdagen anledning att anföra följande.

I § 17 i frihamnsförordningen vidtogs år 1917 den ändringen, att den

allmänna dräktighetsgränsen för däckade fartyg, som icke äga tillträde till

frihamn, sänktes från 40 till 20 ton. I den skrivelse från handelskamrarna,

som föranlett den förevarande propositionen, har upplysts, att handelskamrarna,

efter förnyad utredning i detta ämne, kommit till den slutsatsen,

att den gällande gränsen av 20 ton måste anses vara för hög för ett

fullt rationellt utnyttjande av frihamnarna. Efter att hava ur olika

synpunkter belyst önskvärdheten av en sänkning av berörda gräns, hava

handelskamrarna särskilt betonat vikten av, att de för respektive städer

på grund av dyrtiden oväntat kostsamma frihamnsanläggningarna gjordes

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö

Riksdagens skrivelse Nr 347.

i någon man ekonomiskt bäriga genom beredande av tillträde till dessa

för så stort antal fartyg som möjligt; och hava handelskamrarna i anslutning

till det sålunda anförda anhållit, att tontalsgräneen måtte sänkas

från 20 till 10 ton.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava i sitt gemensamma

utlåtande i ämnet, under framhållande att generaltullstyrelsen

sökt göra kontrollen från tullverkets sida å frihamnsrörelsen så litet betungande

som möjligt, uttalat, att, därest den ifrågasatta sänkningen

bleve genomförd, en dylik åtgärd med all sannolikhet måste hava till

följd en avsevärd skärpning av kontrollen. En sådan skärpning kunde

bliva nog så kännbar för trafikanterna och särskilt för de av synnerligen

omfattande tullättnader beroende större fartygen. För statsverket skulle

följden bliva en icke obetydlig ökning av kostnaderna för tullbevakningen

i frihamn. Ämbetsverken hava vid övervägande av de skäl,

som kunna tala för eller emot sänkningen, kommit till den slutsatsen,

att före vidtagandet av en dylik åtgärd erfarenheten först borde hava

ådagalagt ett oavvisligt behov för frihamnstrafiken av tillgång på farkoster,

vilkas dräktighet icke överstiger 20 ton.

Chefen för finansdepartementet har i likhet med kommerskollegium

och generaltullstyrelsen ansett ett uppskov med den föreslagna sänkningen

av tontalsgränsen vara att tillråda. Först för den händelse den

nuvarande gränsen skulle visa sig få till följd ett mera konstant hämmande

av frihamnarnas godstrafik, borde enligt departementschefens

mening frågan komma under förnyad omprövning.

Det framgår av vad sålunda återgivits, att varken ämbetsverken

eller departementschefen velat principiellt avvisa kravet på en sänkning

av ifrågavarande tontalsgräns. Skälet varför detta krav ansetts

icke böra nu vinna avseende har i stället varit, att med hänsyn till

de olägenheter, särskilt på grund av erforderlig ytterligare kontroll

å trafiken i frihamn, som sänkningen antagits komma att medföra, densamma

icke ansetts böra vidtagas annat än under förutsättning att den

av handelskamrarna intagna ståndpunkten vunne erfarenhetens bekräftelse.

Riksdagen, som vill betona angelägenheten av att bestämmelserna

beträffande ordningen i frihamn, så långt sig göra låter med

behörigt iakttagande av det allmännas intressen, anpassas efter trafikens

krav, uttalar sin förvissning därom, att, i den mån frihamnstrafiken

kommer i gång, kommerskollegium och generaltullstyrelsen skola låta

sig angeläget vara att ägna uppmärksamhet åt de förhållanden, som av

handelskamrarna i ifrågavarande sammanhang berörts, samt att Eders

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 347.

Kungl. Maj:t kommer att, för den händelse vunnen erfarenhet därtill

kan giva anledning, för riksdagen framlägga förslag till sänkning av den

för däckade fartygs tillträde till frihamn gällande allmänna dräktighetsgränsen.

I anslutning till vad sålunda anförts får riksdagen för Eders Kungl.

Maj:t tillkännagiva, att riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Majrts

förevarande proposition nr 254, antagit ovan införda förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av §§ 16, 17, 18 och 20 i förordningen

om frihamn den 15 november 1907; samt

2) förordning om ändrad lydelse av § 19 mom. 1 förordningen om

frilager den 20 december 1912.

Stockholm den 12 juni 1919.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.