Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 30, 31, 35 och 39 §§ i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin m. m.

1919-06-12 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1919:348, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 30, 31, 35 och 39 §§ i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin m. m.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 348.

7

Nr 348.

Godkänd av första kammaren den 12 juni 1919.

Godkänd av andra kammaren den 12 juni 1919

^Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 30, 31, 35 och 39 §§ i förordningen den 11 oktober

1907 angående tillverkning av brännvin m. m.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 49.)

Till Konungen.

I en den 25 februari 1919 dagtecknad proposition, nr 131, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga nedan i detta betänkande införda förslag till förordning

om ändrad lydelse av 30, 31, 35 och 39 §§ i förordningen*den

11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin samt förslag till förordning

om ändrad lydelse av 25 § i förordningen den 1 juli 1918 angående

handel med skattefri sprit.

Den föreliggande propositionen avser att möjliggöra ett kraftigare

ingripande mot den olagliga tillverkning av brännvin och renaturering

av denaturerad sprit, som under den senare tiden fått en vidsträckt

omfattning.

Av föredragande departementschefens anförande till ovannämnda

statsrådsprotokoll framgår, att ett av kontrollstyrelsen tidigare framlagt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 348.

förslag till lagstiftning på förevarande område avsåg, att såväl tillverkningen

av som handeln med destillationsapparater skulle ställas under

fullständig kontroll. Kontrollstyrelsens förslag rönte emellertid starkt

motstånd från kommerskollegium och Sveriges kemiska industrikontor.

Det ansågs nämligen, att förslaget, utan att bliva av nämnvärd effekt

gent emot den illojala trafik man ville träffa, skulle kunna förorsaka

den legitima användningen av destillationsapparater allvarliga olägenheter.

Sedermera utarbetades det förslag, som framlagts med propositionen.

Med anledning av detta nya förslag har riksdagens bevillningsutskott

i sitt i ämnet avgivna betänkande anfört bland annat följande.

Utarbetandet av det nya förslag, som med propositionen framlagts,

syntes hava föranletts huvudsakligen av vad kommerskollegium, i anslutning

till kemiska industrikontorets yttrande, i fråga om det ursprungliga

förslaget anfört. Med anledning härav hade bevillningsutskottet

ansett det vara av värde att erfara, huruvida kommerskollegium funne

de av kollegium framförda anmärkningarna iakttagna genom det nya

förslaget.

Vidare hade bevillningsutskottet, med särskild hänsyn till de svårigheter,

vilka, på sätt framginge av vad departementschefen i ämnet anfört,

mötte att på ifrågavarande område åstadkomma en lagstiftning,

som å ena sidan vore effektiv och å den andra icke trädde berättigade

intressen för nära, ansett sig, för den prövning av frågan som ankomme

på bevillningsutskottet, behöva stödet av den särskilda lagkunskap, som

funnes företrädd hos lagrådet. Härvid hade utskottet även beaktat,_ att

Kungl. Maj:t, då förslaget till gällande brännvinstillverkningsförordning,

vilkeu huvudsakligen vore föremål för de i propositionen framställda

ändringsförslagen, framlagts för 1907 års riksdag, med propositionen i

ämnet överlämnat högsta domstolens yttrande över de i förslaget intagna

nya eller förändrade bestämmelserna av kriminalrättslig natur.

Av nu angivna skäl hade bevillningsutskottet i grundlagsenlig ordning

utverkat, dels att kommerskollegium avgivit och till bevillningsutskottet

överlämnat utlåtande i anledning av den föreliggande propositionen,

dels ock att lagrådet avgivit yttrande över de med propositionen

framlagda författningsförslagen, av vilket yttrande utskottet genom ett

från finansdepartementet överlämnat utdrag av protokoll, hållet i lagrådet

den 2 april 1919, sedermera erhållit del. Såväl nämnda protokollsutdrag

som kommerskollegii utlåtande finnas bilagda utskottets omförmälda

betänkande, det föi''ra såsom Bilaga A och det senare som

Bilaga B.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 348.

9

Det överlämnade utdraget av lagrådets förenämnda protokoll innehåller

dels ett särskilt yttrande av justitierådet von Seth, dels ett gemensamt

yttrande av justitieråden Gallstrand och Wedberg samt regeringsrådet

Planting-Gyllenbåga. Det senare betecknas i det följande såsom

lagrådets yttrande.

Lagrådet har till en början vitsordat behövligheten av en lagstiftning

i syfte att undertrycka de ifrågavarande missbruken och därjämte

givit sin anslutning till grundtanken i Kungl. Maj:ts förslag,

nämligen att möjliggöra ett ingripande mot de brottsliga förfarandena

på ett tidigare stadium än nu kan ske. Åven justitierådet von

Seth har ansett, att de företeelser förslaget avser att träffa äro av den

beskaffenhet, att ett ingripande mot desamma i lagstiftningsväg vore

synnerligen påkallat. Särskilt det öppna trots mot gällande bestämmelser,

som tagit sig uttryck i det oförblommerade utbjudandet av apparater

för lönnbränning, vore av beskaffenhet att ej böra lämnas obeaktat av

lagstiftningen.

Emellertid har såväl lagrådet - som justitierådet von Seth funnit

de framlagda förslagen giva anledning till vissa erinringar.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag fordras för straffbarhet endast, att

shålig anledning föreligger till antagande att olovligt syfte förefinnes.

I fråga om denna förutsättning beträffande straffbarhet för innehav av

apparater eller apparatdelar av ifrågavarande slag har lagrådet anfört,

att ett eftergivande av kravet på juridisk visshet, vilket eljest i brottmål

gällde för att den tilltalade skulle kunna fällas, icke syntes vara

försvarligt.

I fråga om straffbestämmelserna för tillverkning, saluhållande, överlåtelse

m. m., vilka enligt lagrådets mening borde gälla blott egentliga

destillationsapparater, har lagrådet däremot icke ansett sig böra uppställa

kravet på juridisk visshet. Beträffande de sistnämnda formerna

av brottsligt förfarande bär lagrådet gjort, bland annat, följande anmärkning.

För att någon, som ej ämnade själv göra obehörigt bruk av destillationsapparat,

borde kunna fällas till ansvar för sina åtgöranden

med sådan apparat — tillverkning, salubjudande o. s. v. — syntes det

villkor böra vara fyllt, att han, enligt vad till full visshet ådagalagts,

med dessa åtgöranden avsett, att apparaten skulle komma viss person

till hända, ehuru han hade skälig anledning antaga, att apparaten bleve

av denne använd till olovligt ändamål. En tillverkning för annans räkning

borde sålunda ej vara straffbar i annat fall än då den skedde på

beställning av en misstänkt individ. Ett allmänt saluhållande eller utbjudande

till salu borde ej heller falla under straffbudet.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 347—348.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 348.

Vidare har lagrådet erinrat, att förberedelse till visst brott borde

straffas om icke lindrigare så åtminstone icke strängare än det fullbordade

brottet; och, under hänvisning till straffbestämmelserna i 22 § förordningen

den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit samt 11 §

förordningen samma dag angående vissa alkoholhaltiga preparat, har

lagrådet påpekat, att nämnda regel icke vore i allo iakttagen i den av

Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen av 31 § av brännvinstillverknings förordningen.

I fråga om lagrådets anmärkningar i övrigt ävensom beträffande

vad justitierådet von Seth mot förslaget invänt hänvisar riksdagen till

bilaga A vid förenämnda betänkande.

Sedan i anledning av lagrådets omförmälda yttrande kontrollstyrelsen

med skrivelse den 30 april 1919 till chefen för finansdepartementet

överlämnat ett reviderat utkast till författningstext, har skrivelsen

jämte bilaga, vilka i avskrifter från finansdepartementet överlämnats till

bevillningsutskottet, av utskottet fogats vid betänkandet.

Kontrollstyrelsen har i nämnda skrivelse beträffande lagrådets anmärkning,

att straffbarhet för innehav borde förutsätta juridisk visshet

om det olovliga syftet, anfört, att, då styrelsen hölle före att lagstiftningens

effektivitet icke skulle i väsentlig mån minskas, om man gåve

stadgandet den avfattningen att olovligt syfte uppenbarligen skulle vara

för handen för att straffbarhet skulle inträda, så hade styrelsen icke

något att erinra mot den föreslagna jämkningen i avfattningen, vilken

också iakttagits i det av kontrollstyrelsen med den ifrågavarande skrivelsen

överlämnade reviderade förslaget.

Vidkommande åter vad lagrådet enligt vad ovan sagts anfört om

villkoren för att tillverkare, försäljare m. fl. skulle kunna fällas, nämligen

att straffbarhet borde förutsätta, att den tilltalade avsett att apparaten

skulle komma viss person till hända, ehuru han hade skälig anledning

antaga, att apparaten bleve av denne använd till olovligt ändamål, har

kontrollstyrelsen anfört, att med en sådan begränsning ifrågavarande

bestämmelser skulle enligt styrelsens mening förlora så gott som allt

värde. Ett huvudsyfte med den föreslagna lagstiftningen hade just varit

att förhindra det samhällsskadliga salubjudandet av destillationsapparater

från vissa fabrikanters sida, vilka i stor skala tillverkat dylika

apparater och uppenbarligen haft för avsikt att sälja, icke »en eller

annan» utan tusentals apparater till lönnbrännare. Dessa fabrikanters

brottsliga uppsåt kunde, har kontrollstyrelsen förklarat, med full juridisk

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 348.

visshet bevisas genom deras till tidningarna insända annonser eller av

dem kringsända prospekt, och enligt kontrollstyrelsens tanke förelåge

fullgiltig anledning att kriminalisera ett tillverkande eller saluhållande

av destillationsapparater, som vore förenat med påvisbar avsikt hos tillverkaren

eller saluhållaren, att apparaterna skulle komma till brottslig

användning, alltså oberoende därav, att »fabrikanten och eventuella

köpare ännu icke trätt i någon som helst beröring med varandra».

Kriminaliserades icke trafiken med destillationsapparater redan på detta

stadium, skulle exempelvis en tillverkare en gros kunna helt undandraga

sig varje ansvar genom att endast överlåta apparater till återförsäljare,

vilka ej själva tänkte begagna sig av dem. Det oblyga och i högsta

måtto förargelseväckande salubjudandet av destillationsapparater skulle

obehindrat kunna fortgå, och lagstiftningens maktlöshet skulle endast

ytterligare undergräva lagens auktoritet.

I nu ifrågavarande hänseende har kon trollstyrelsen följaktligen

icke kunnat biträda lagrådets uppfattning.

Vad lagrådet i övrigt anmärkt har i huvudsak beaktats i de reviderade

författningsförslagen.

Kommerskollegium har i sitt utlåtande förklarat sig finna det

remitterade förslaget i huvudsak tillgodose de erinringar, som kollegium

framställt i sitt förra utlåtande i ämnet.

Kollegium har emellertid uttalat önskvärdheten av vissa ändringar

i de föreslagna bestämmelserna. Så har kollegium beträffande straffbarhet

för överlåtelse av ifrågavarande apparater eller delar därav anfört,

att härför borde enligt kollega mening det antingen vara uppenbart,

att den tilltalade själv haft för avsikt att låta apparaten eller apparatdelen

genom överlåtelsen komma till olovligt användande, eller ock

kunna ledas i bevis, att han vid överlåtelsen ägt vetskap om att apparaten

eller apparatdelen skulle komma att användas för olovligt ändamål.

Kollegium har vidare ifrågasatt, huruvida icke såväl vid tillverkning

och saluhållande som i fråga om innehav av apparat eller apparatdel

det minst borde kunna fordras, att den olovliga avsikten kunde

anses uppenbar för att straff skulle kunna ådömas.

Ehuru den olagliga tillvei-kningen av brännvin uppkommit under

kristiden och renatureringen av denaturerad sprit blivit mer allmänt

gängse under samma tid och ehuru bäggedera väsentligen föranletts

av den rådande bristen på spritdrycker, måste det dock befaras, att de

icke komma att upphöra i och med att tillgången på dylika drycker

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 348.

för förtäringsändamål blir något rikligare. Den lätthet, med vilken

spritdrycker kunna framställas eller denatureringsmedlet kan frånskiljas

denaturerad sprit, kommer otvivelaktigt att jämväl framdeles, då på

grund av förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker

betydande inskränkningar i rusdrycksförsäljningen alltjämt bliva

rådande, fresta många till att antingen för egen del framställa eller,

vad som från samhällets synpunkt är långt farligare, för försäljning

tillverka samt saluhålla spritdrycker, varigenom tillfälle till inköp beredes

även sådana personer, vilka enligt nyssnämnda förordning avstängts

från inköp av spritdrycker.

Riksdagen har därför funnit syftet med den föreliggande propositionen

synnerligen beaktansvärt och anser, att åtgärder böra vidtagas

i syfte att undertrycka de rådande missbruken.

Likaså har det synts riksdagen vara riktigt, att man i främsta rummet

söker förhindra tillverkningen och försäljningen av för brännvinstillverkning

eller renaturering särskilt avpassade apparater. Enligt vad

som inhämtas såväl av det i propositionen åberopade statsrådsprotokollet

som ock av handlingar, som blivit företedda under ärendets förberedande

behandling inom riksdagen, utbjuda flera personer genom en omfattande

reklamverksamhet dylika apparater över hela Sverige i det

uppenbara syftet att framkalla olagliga handlingar, något som framgår

därav att noggranna anvisningar beträffande bruket av apparaterna för

nyssberörda ändamål åtfölja prospekten. Ett ingripande mot en dylik

uppenbart samhällsskadlig verksamhet synes vara en bjudande nödvändighet,

även om man icke med detta ingripande skulle lyckas fullständigt

råda bot på missförhållandena.

Åven det olovliga innehavet av destillationsapparater måste otvivelaktigt

av lagstiftningen beaktas. Säkerligen har ett avsevärt antal

apparater hunnit försäljas till enskilda personer för användning i lagstridigt

syfte. Möjliggjordes icke ett ingripande jämväl mot innehavet,

skulle de redan försålda apparaterna fortfarande kunna utan påföljd användas

för lagstridigt ändamål, ända till dess att polismyndigheten i

enstaka fall tilläventyrs lyckades överraska innehavaren, under det han

vore sysselsatt med brännvinstillverkning eller renaturering. Åven om

ingripandet mot innehav av destillationsapparater erbjuder långt större

svårigheter än mot det yrkesmässiga tillverkandet och försäljandet, synes

således eu lagstiftning även mot det förra vara nödvändig.

De anmärkningar, som lagrådet framställt mot de av Kungl. Maj:t

framlagda författningsförslagen, har riksdagen funnit i stort sett befogade.

Desamma hava, på sätt ovan är omnämnt, till övervägande del beaktats

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 348.

i kontrollstyrelsens senaste förslag. För den avvikelse från lagrådets

mening i en väsentlig punkt, som kontrollstyrelsen, enligt vad ovan är

omnämnt, vidhåller, synas tillräckliga skäl hava förebragts. Åven de

av kommerskollegium uttalade önskemålen synas hava vunnit skäligt

beaktande i det reviderade förslaget. Till detsamma kan riksdagen således

i allt väsentligt lämna bifall.

Endast i följande hänseenden har riksdagen ansett sig böra göra

ändring.

Den avfattning, som givits åt brottsbeskrivningen 1 § 2 inom.,

synes giva rum för den tolkningen, att innehavare av där omförmält

redskap skulle kunna straffas, även om han icke själv avsett, att redskapet

skulle komma till olovlig användning. Stadgandet torde därför

böra förtydligas på sådant sätt, att därav framgår, att för innehavarens

straffbarhet förutsättes, att redskapet varit av honom avsett att nyttjas

för uppgivna olovliga ändamål.

För nämnda olovliga innehav uppställas i fortsättningen av samma

moment enligt kontrollstyrelsens förslag två olika straffskalor, allt efter som

redskapet varit avsett att nyttjas för lönnbränning eller ock för renaturering

av denaturerat brännvin eller dylikt. I förra fallet sträcker sig

straffskalan ända upp till 2,000 kronors böter eller fängelse i sex

månader — samma straffmaximum som för fullbordad lönnbränning

enligt 30 § i tillverkningsförordningen; i senare fallet stannar straffet

vid ett maximum av 500 kronors böter, uppenbarligen på grund därav

att enligt 22 § i förordningen angående handel med skattefri sprit och

11 § i förordningen angående vissa alkoholhaltiga preparat straffet för

det fullbordade brottet — denatureringsmedlets avskiljande etc. — när

avsikt att försälja preparatet ej föreligger och omständigheterna icke äro

försvårande, utgör högst 500 kronors böter. Då emellertid straffet för

denatureringsmedlets borttagande vid synnerligen försvårande omständigheter

kan stiga ända till ett års fängelse och nämnda brott alltså ej

kan betecknas såsom mindre grovt än lönnbränning, synes det icke vara

fullt konsekvent att i förevarande författning införa en så väsentligt

lägre straffskala för innehav av redskap för renaturering än för innehav

av redskap för lönnbränning. Då härtill kommer svårigheten i vissa

fall att avgöra, huruvida syftet med apparaten varit det ena eller det

andra, synas praktiska skäl tala för att för båda fallen uppställa en

gemensam straffskala, vilken då synes kunna sättas till böter, högst

1,000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 348.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen för Eders

Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen, som icke kunnat oförändrade

bifalla de med Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 131 framlagda

författningsförslagen, antagit här nedan införda förslag till

Förordning

om

ändrad lydelse av 30, 31, 35 och 39 §§ i förordningen den 11 oktober 1907

angående tillverkning av brännvin. *)

Härigenom förordnas, dels att till 30 § i förordningen den 11

oktober 1907 angående tillverkning av brännvin skall läggas ett nytt,

med 3 betecknat moment av nedan angivet innehåll, dels ock att 31

och 35 §§ samt 39 § 1 mom. i samma förordning skola erhålla följande

ändrade lydelse:

30 §.

3. Då lönnbränning skett, vare det vid förbrytelsen nyttjade

redskap, det vid beslagstillfället å stället befintliga brännvin och de kärl,

vari det förvaras, förbrutna.

31 §.

1. Den, som tillverkar, till försäljning utbjuder eller eljest saluhåller

för beredande av brännvin ägnad apparat eller del av dylik

apparat med uppenbart syfte, att apparaten eller apparatdelen skall

komma att nyttjas vid lönnbränning eller för att obehörigen från denaturerat

brännvin borttaga denatureringsmedlet eller göra annan till dryck

ej ämnad alkoholhaltig vara användbar därtill, så ock den, vilken överlåter

dylik apparat eller apparatdel, ehuru han har skälig anledning antaga, att

densamma skall komma att nyttjas för ändamål, som nu sagts, straffes

med böter från och med 100 till och med 2,000 kronor, och vare apparaten

eller apparatdelen förbruten. Vid upprepad förbrytelse eller om om
J)

Avvikelser från Kungl. Maj:ts förslag ftro utmärkta med kursiverad stil. Spärr ad

kursiv angiver, att kursiveringen är avsedd att bibehållas i författningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 348.

ständigheterna eljest äro försvårande, må dömas till högst 10,000

kronors böter eller till fängelse i högst sex månader. Åro omständigheterna

synnerligen mildrande, må böterna nedsättas till lägst 25 kronor.

2. Befinnes någon i andra fall än i 1 mom. avses innehava redskap,

som uppenbarligen är av honom avsett att nyttjas för ändamål, som där

sägs, straffes med böter, högst 1,000 kronor, och vare redskapet förbrutet.

35 §.

Till redskap, som enligt 30 § 3 mom., 31 § 2 mom. eller 32 §

1 mom. är förbrutet, räknas varje i bränneri för kokning, mäskberedning,

jäsning eller bränning inrättat redskap, sprithållare ävensom ångmaskin

med tillbehör.

39 §.

1. Brännvinstillverkare så ock den, som tillverkar eller saluhåller i

31 § 1 mom. avsedd apparat eller apparatdel, ansvarar för förbrytelse

mot denna förordning, som med hans vetskap begås av hans hustru,

barn, husfolk eller i hans arbete antagen person, såsom vore förbrytelsen

av honom själv begången. Begagnar brännvinstillverkare ombud vid

brännerirörelsens utövande, ansvare dock ombudet jämte tillverkaren och

lika med denne för sådan förbrytelse.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

samt

Förordning

om

ändrad lydelse av 25 § i förordningen den 1 juli 1918 angående

handel med skattefri sprit.

Härigenom förordnas, att 25 § i förordningen den 1 juli 1918 angående

handel med skattefri sprit skall erhålla följande ändrade lydelse:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 348.

25 §.

1 mom. I fall, som i 21, 22 och 23 §§ förmälas, så ock då någon,

varom i 20 och 24 §§ sägs, på otillåtet sätt begagnat eller avhänt

sig sprit, skola, där ej synnerligen mildrande omständigheter föreligga,

de förråd av skattefri sprit, som anträffats hos den brottslige eller

eljest uppenbarligen äro avsedda för olovlig användning, jämte kärl

och annat emballage, vari spriten förvaras, vara underkastade beslag

och dömas förbrutna. Lag samma vare i fråga om redskap, som begagnats

i det fall, varom sägs i 22 § första stycket.

2 mom. Fälles någon till ansvar för förbrytelse, som i 1 mom.

avses, skall han tillika dömas skyldig att för den sprit, varmed han

förfarit olovligt, utgiva tillverkningsskatt enligt gällande bestämmelser

om beskattning av brännvin.

Denna förordning träder i kraft dagern efter den, då förordningenf

enligt därå meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Stockholm den 12 juni 1919.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.