Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1, 2, 9 och 31 §§ i lagen den 11 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete ävensom i ämnet väckta motioner, dels ock Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 35 § i nysssiämnda lag.

1919-06-13 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1919:354, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1, 2, 9 och 31 §§ i lagen den 11 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete ävensom i ämnet väckta motioner, dels ock Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 35 § i nysssiämnda lag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 354.

1

Nr 354.

Godkänd av första kammaren den 13 juni 1919.

Godkänd av andra kammaren den 13 juni 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj;ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse

av 1, 2, 9 och 31 §§ i lagen den 11 juni 1916 om

försäkring för olycksfall i arbete ävensom i ämnet väckta

motioner, dels ock Kungl. Maj;ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 35 § i nysssiämnda lag.

(Första lagutskottets utlåtande nr 38 och memorial nr 39.)

Till Konungen.

Genom en den 11 mars 1919 dagtecknad proposition, nr 175, har

Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 1, 2, 9 och 37 §§ i lagen

den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete.

Dessutom har Eders Kungl. Maj:t genom en den 16 maj 1919 dagtecknad

proposition, nr 399, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 35 § i samma lag.

I samband med förenämnda proposition har riksdagen till behandling

förehaft sex i ämnet väckta motioner.

Under åberopande av vad som anförts i första lagutskottets utlåtande

nr 38 och memorial nr 39, varav tryckta exemplar här vidfogas,

får riksdagen anmäla:

dels att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick godkänna

det i propositionen nr 175 innefattade lagförslaget, för sin del antagit

följande

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 354.

2804 i»

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 354.

Lag'' .

om ändrad lydelse ar 1, 2, 9 och 37 §§ i lagen den 17 juni 1916 om

försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 1, 2, 9 och 37 §§ i lagen den 17 juni

1916 om försäkring för olycksfall i arbete skola erhålla följande ändrade

lydelse:

1 §•

Envar arbetare är, där ej nedan annorlunda stadgas, enligt denna

lag försäkrad för skada till följd av olycksfall i arbetet.

Såsom olycksfall i arbetet anses ock olycksfall vid färd till eller

från arbetsstället, där färden föranledes av och står i omedelbart saraband

med arbetsanställningen.

Kostnaden för försäkringen bestrides, med bidrag av statsmedel till

omkostnaderna, genom försäkringsavgifter, som erläggas av arbetsgivaren.

2 §•

I denna lag förstås med arbetare envar, som mot avlöning användes

till arbete för annans räkning utan att i förhållande till honom vara

att anse såsom självständig företagare, så ock envar, som för vinnande

av yrkesutbildning utan avlöning utför dylikt arbete. Med arbetsgivare

förstås envar, för vilkens räkning sådan arbetare användes till arbete,

utan att mellan dem står någon tredje person, vilken såsom självständig

företagare åtagit sig att ombesörja arbetets utförande.

Såsom arbetare enligt denna lag anses ej den, som utför arbetet i

sitt hem eller å arbetsställe, som av honom bestämmes, ej heller arbetsgivares

barn eller adoptivbarn och föräldrar eller adoptivföräldrar i förhållande

till honom, ej heller den, vilkens avlöning hos arbetsgivaren,

för år räknat, överstiger niotusen kronor, ej heller minderårig, som icke

fyllt tolv år, ej heller den, som av tillfällig anledning användes till

arbete av någon, som eljest ej använder arbetare.

9 §•

Den årliga arbetsförtjänst, som i 6 och 7 §§ omförmäles, utgör

hela den avlöning — vinstandelar, där sådana förekommit, inräknade —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 334.

Q

som den skadade under ett år, räknat tillbaka från olycksfallet, åtnjutit

av arbetsgivaren i den verksamhet, i vilken olycksfallet inträffat. Har

under längre eller kortaro tid av året den skadade icke av arbetsgivaren

använts till arbete, eller kan avlöningen för någon tid av året på grund

av bristfällig utredning eller av annan anledning ej bestämmas, beräknas

avlöningen för den tid till belopp, som med hänsyn till avlöningen i

arbetsorten under motsvarande tid för en arbetare av samma arbetsförmåga

och med liknande arbete som den skadade eller eljest med

hänsyn till omständigheterna prövas skäligt. Lag samma vare, där den

skadade under någon tid av året, på grund av tillfälligt övertidsarbete

eller annat särskilt förhållande, åtnjutit väsentligt högre avlöning, eller,

på grund av sjukdom eller annan oförvållad anledning, åtnjutit väsentligt

lägre avlöning än sådan arbetare, eller där vid tiden för olycksfallet

hans arbetsförmåga redan var nedsatt på grund av tidigare olycksfall i

arbete, så ock där den skadade för yrkesutbildning eller endast tillfälligtvis

använts till det arbete, i vilket olycksfallet inträffat, eller den skadade

är minderårig.

Utgöres avlöning helt eller delvis av naturaförmåner, uppskattas

dessa förmåners värde efter de i arbetsorten gällande priser eller efter

andra grunder, som finnas tillämpliga.

Överstiger den årliga arbetsförtjänsten tvåtusenfyrahundra kronor,

tages det överskjutande beloppet icke i beräkning. Understiger den

årliga arbetsförtjänsten fyrahundrafemtio kronor, skall den beräknas till

detta belopp.

Med den i 6 § 1) omförmälda dagliga arbetsförtjänst förstås en

trehundrasextiofemtedel av den enligt ovan angivna grunder bestämda

årliga arbetsförtjänsten.

37 §.

Intill dess särskild lag om sjukförsäkring må varda genomförd, äger

arbetare, som i denna lag avses, vid sjukdom, som förorsakats av olycksfall

i arbete, under de trettiofem första dagarna efter dagen för olycksfallet,

så länge sjukdomen varar, samt beträffande erforderlig läkarvård

och läkemedel jämväl under sistnämnda dag, av arbetsgivaren erhålla

ersättning enligt de i 6 § angående ersättning vid sjukdom stadgade

grunder;

dock att den dagliga sjukpenningen skall utgå med följande belopp,

nämligen:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 354.

a) en krona, om den skadade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring

påförts pensionsavgift med tre kronor eller om pensionsavgift

ej påförts;

b) en krona tjugofem öre, om pensionsavgiften utgör fem kronor;

c) en krona sjuttiofem öre, om pensionsavgiften utgör åtta kronor;

d) två kronor femtio öre, om pensionsavgiften utgör tretton kronor

samt den inkomst, på grund varav pensionsavgiften påförts, ej uppgått

till 1,800 kronor;

e) tre kronor femtio öre, om pensionsavgiften utgör tretton kronor

samt den inkomst, på grund varav pensionsavgiften påförts, uppgått till

1,800 kronor eller mera;

samt att sjukpenning ej utgår, med mindre sjukdomen varat under

mer än tre dagar efter dagen för olycksfallet.

I fråga om ersättning, som ovan sägs, skall vad i 10, 11, 12, 13,

14, 20, 24, 25, 30 och 31 §§ är stadgat i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

Kan den skadade, på grund av arbetsgivarens obestånd eller av

annan anledning, ej utfå ersättningen, utgives densamma i arbetsgivarens

ställe av den försäkringsinrättning, i vilken hans arbetare äro försäkrade

enligt 4 §, ägande inrättningen av arbetsgivaren söka åter vad

sålunda utgivits. Förlust, som på grund av denna bestämmelse må

uppkomma för riksförsäkringsanstalten, ersättes av statsmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920, dock att ersättningsanspråk,

som grundas på olycksfall, vilket dessförinnan inträffat, bedömes

enligt äldre lag.

dels ock att det i propositionen nr 399 innefattade lagförslaget av

riksdagen bifallits.

Stockholm den 13 juni 1919.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.