Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunktur skatt.

1919-06-14 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1919:361, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunktur skatt.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 361.

Nr 361.

Godkänd av första kammaren den 14 juni 1919.

Godkänd av andra kammaren den 14 juni 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om ändring i

vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunktur

skatt.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 51.)

Till Konungen.

I en den 21 mars 1919 dagtecknad proposition, nr 258, har Eders

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att antaga ett propositionen bilagt förslag till förordning om ändring

i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt.

Av departementschefens anförande till statsrådsprotokollet i ärendet

framgår, hurusom efter all sannolikhet taxering till krigskonjunkturskatt,

frånsett enskilda undantagsfall, icke skulle komma i fråga senare än

1920. Det skulle således ej återstå mera än två allmänna taxeringar

till sådan skatt, nämligen i år och nästa år, och inkomsterna av innevarande

års verksamhet inom handel, industri och övriga hithörande

förvärvsgrenar skulle bliva det sista objektet för ifrågavarande beskattning.

Oomstritt torde numera vara, att grunderna för krigskonjunkturskatten

icke äro förenliga med en rationell skattelagstiftning, och att

desamma i praktiken ej sällan lett till obilliga resultat. Utan förbättring

av de ursprungliga, för en provisorisk engångsskatt närmast

beräknade grunderna har under de gångna åren den ena påbyggnaden

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 361.

eller skärpningen följt på den andra, varigenom bristerna i lagstiftningen

blivit i sina konsekvenser allt mera kännbara.

Med anledning av en vid 1918 års lagtima riksdag väckt motion

om revision i vissa hänseenden av förordningen om krigskonjunkturskatt

yttrade riksdagens bevillningsutskott i sitt betänkande nr 17 bl. a.,

att gällande förordning om krigskonjunkturskatt i åtskilliga avseenden

vore behäftad med brister, som enligt sakens natur bleve mera framträdande

ju längre tillbaka i tiden de förhållanden kom me att ligga,

som i författningen förutsattes som de normala till skillnad från krigskonjunkturen.

I samband med en vid nyssnämnda riksdag framlagd proposition

nr 448, angående bl. a. skärpning av krigskonjuukturskattens tariff’,

uttalade departementschefen, att frågan om en mera allmän revision av

skatten borde upptagas till prövning, för den händelse krigstillståndet

komme att vara ytterligare någon längre tid, och i sin skrivelse nr

449 i anledning av berörda proposition m. m. framhöll riksdagen, att

ifrågavarande beskattning borde, så långt möjligt vore, läggas efter

mera rationella grunder. Några närmare riktlinjer för en reformering

vore vanskligt att i förväg utstaka, men för en blivande utredning

mötte givetvis en mångfald synpunkter att utreda och pröva. Någon

formlig framställning i ämnet från riksdagens sida ansåge riksdagen

obehövlig, då frågan om revision redan vore uppmärksammad å vederbörligt

håll.

Situationen är nu en annan. Krigstillståndet är praktiskt taget

slut, och är, såsom ovan angivits, krigskonjunkturskattens upphörande

att emotse inom en nära framtid.

På grund härav har Eders Kungl. Maj:t ansett förutsättningarna för

den i förra årets proposition förebådade allmänna revisionen av krigskonjunkturbeskattningen

ej vidare vara för handen. Departementschefen

har, under erinran att taxering till krigskonjunkturskatt skulle

komma att äga rum, utom innevarande år, ytterligare blott ett år,

uttalat, att han »icke funnit tillräcklig anledning föreligga att söka

åstadkomma någon omläggning av huvudgrunderna för krigskonjunkturbeskattningen

att tillämpa under allenast detta sista taxeringsår)). Det

hade för honom i stället gällt att tillse, vilka jämkningar, till åstadkommande

av större rättvisa de skattskyldiga emellan, som kunde

på grundval av gällande skatteförordning genomföras utan åsidosättande

av de Titomordentliga statsfinansiella intressen, som vore förknippade

med denna beskattning.

I propositionen redogöres för de krav, som från åtskilliga repre
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 361.

sentanter för näringslivet framförts, i syfte att krigskonjunkturskatten

redan nu skulle helt borttagas. Gent emot dessa krav erinrar departementschefen,

att statsbudgetens merbelastning för innevarande år med

direkta krigstid sutgifter torde komma att väsentligt överstiga den intäkt

den för året taxerade krigskonjunkturskatten torde giva. Med all

säkerhet bleve så förhållandet, måhända i skärpt grad, jämväl för nästkommande

budgetår. Det vore under sådana förhållanden icke möjligt

att undvara en särbeskattning av under kristiden uppkomna merinkomster.

Å andra sidan vore det föga billigt att söka i ett slag

övervälta hela det mycket betydande belopp i skattemedel, som krigskonjunkturskatten

representerade, å den allmänna inkomstbeskattningen.

Den allmänna riktning, i vilken gällande bestämmelser borde

modifieras, har av departementschefen skisserats på följande sätt. »De

böra taga sikte på själva avvecklingen av skatteformen i fråga och i

avseende därå giva klara föreskrifter, när och i vilken mån uppkommande

merinkomster skola upphöra att betraktas som beskattningsbara

krigsvinster. Vidare böra sådana stadganden införas, varigenom den

finansiella avskrivningen av krigskonjunkturskatten som statsintäkt

tager sin början redan år 1920. Eljest skulle de oförmedlat och till

hela sin vidd inställa sig under år 1921. Slutligen finner jag angeläget

att, inom ramen för det statsfinansiellt möjliga och med beaktande

dels av framförda önskemåls praktiska betydelse, dels av deras

genomförbarhet utan djupgående omläggningar av taxeringsförfarandet,

medverka till åvägabringandet av viss allmän lättnad för de enligt

krigskonjunkturskatteförordningen skattskyldiga och viss utjämning dem

emellan av skattebördan.»

På denna basis är det föreliggande förslaget om vissa ändringar

i förordningen om krigskonjunkturskatt utarbetat. Den i propositionen

lämnade sammanfattningen av förslagets huvudgrunder torde lämpligen

böra bär återgivas. Inom parentes anmärkes tillika, vilka paragrafer

i förordningen, som beröras. Omförmälda grunder äro:

1) Skattefrihet för envar, som icke under åren 1914—1918 åtnjutit

krigsvinst och således ej heller därför krigskonjunkturbeskattats

åren 1915—1919 (3 § d).

2) Skattefrihet för den merinkomst, som må ha uppkommit under

år 1919, i den mån den överstiger högsta krigskonjunkturbeskattade

merinkomsten under föregående åren (6 §).

3) Skattefrihet för inkomstökning på grund av nyanläggningar

eller utvidgning av anläggningar efter ingången av år 1919 (2 §).

4) Skattegränsen höjes till 10,000 kronor (3 § a) och 21 §).

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 361.

5) Villkoret, att bolags inkomstprocent skall vara högre än medelprocenten

1913—1914, borttages (3 § c) och 10 §).

6) Beskattningsbar merinkomst begränsas, så att den högst får

uPPgå till den matematiska merinkomsten, minskad med 20 procent av

medelinkomsten 1913—1914 (6 §).

7) I fråga om nya skattskyldiga minskas matematiska merinkomsten

med 10 procent av kapitalet, där kapital är nedlagt, eller eljest med

5,000 kronor (11 §).

8) Tariffnedsättning sker med i rent tal 20 procent men så an
ordnad,

att för bolag nedsättningen främst kommer de svaga bolao-en

tillgodo (8 §). ö

Därest oförutsedda förhallanden ej inträda, torde man äga full rätt

att, såsom Eders Kungl. Maj:t gjort, räkna med att innevarande år blir

krigstidens sista. Krigskonjunkturen för handel och näringar är förbi,

och krigskonjunkturbeskattningen står inför sin avveckling. I detta

sakläge torde det ej finnas skäl att företaga någon djupare reformering''

av skatteförfattningen, huru berättigade än därom framförda krav

i och för sig kunna vara. Av de statsfinansiella hänsyn, departementschefen

aberopat, låter det sig emellertid ej gorå att i ett slag avveckla

ifrågavarande skatteform. Staten kan uppenbarligen ej avvara den å

denna skattekälla beräknade inkomsten, och någon utväg att nu skaffa

motsvarande intäkt från annat håll lärer icke stå till buds. Riksdao-en

delar till fullo Eders Kungl. Maj:ts uppfattning, att avvecklingen måste

ske successivt under beaktande av både statens och de skattskyldigas

intressen.

Den kompromiss härutinnan, som Eders Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag kan anses innebära, vill riksdagen beteckna såsom i stort sett

rätt väl avvägd. Det är endast på en punkt som riksdagen måst ställa

sig helt avvisande och i ett par avseenden som riksdagen funnit sig

kunna gå något steg längre i den föreslagna riktningen. Riksdagen har

i dessa fall funnit sig böra mera se på de skattskyldigas fördel.

För skattskyldighetens inträde i fråga om inländskt aktiebolag och

solidariskt bankbolag förutsattes bland annat, att den vid det löpande

årets taxering till inkomstskatt beräknade inkomstprocenten överstiger

medeltalet av 1913 och 1914 års inkomstprocenter (3 § c). Redan i den

förutnämnda propositionen nr 448 till förra årets lagtima riksdag föreslog

Kungl. Maj: t, att denna förutsättning skulle borttagas. I samband

med kristidens stora kapitalökning i många bolag kunde, enligt vad i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 361.

propositionen framhölls, denna bestämmelse i vissa fall leda till obehörig

skattebefrielse.

Kammarrätten, som hördes i ärendet, erinrade »att icke varje ökningav

kapitalet medför, även om den taxerade inkomsten ökas i förhållande

till inkomstens medeltal, obehörig befrielse från taxering eller skatt.

Om t. ex. kapitalet ökats sedan 1913 och 1914 års taxeringar genom

verkliga inbetalningar från delägarna eller genom överföring till kapitalet

av besparade vinstmedel, intjänade efter år 1913, är en i förhållande

till inkomsten av det gamla kapitalet proportionerlig ökning av

inkomsten helt naturlig och synes i regel icke böra föranleda skyldighet

för vederbörande bolag att erlägga någon krigskonjunkturskatt. Under

nu gällande lagstiftning blir ett dylikt bolag påfört matematisk merinkomst

endast under förutsättning, att även inkomstprocenten överstiger

inkomstprocentens medeltal. Detta synes också vara fullt riktigt och

överensstämma med de principer, på vilka förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt, i fråga om aktiebolags beskattning, är uppbyggd.

Då förordningen om krigskonjunkturskatt nära ansluter sig till nyssnämnda

förordning, synes även där principen om skattens beräkning å

inkomsten i förhållande till kapitalet böra vinna undantagslös tillämpning.

Så skulle emellertid icke bliva fallet, om den föreslagna ändringen

genomfördes.»

Bevillningsutskottet fann kammarrättens erinringar fullt befogade

och avstyrkte förslaget. Sedan första kammaren bifallit utskottets hemställan,

men andra kammaren beslutat i enlighet med en av herr Källman

m. fl. till förmån för förslaget avgiven reservation, segrade i gemensam

votering första kammarens mening.

I förevarande proposition har berörda förslag om ändring i 3 § c)

ånyo framlagts, huvudsakligen med återgivande av motiveringen från

i fjol. Kammarrätten har åter avstyrkt förändringen och därvid hänvisat

till sitt förra, ovan citerade uttalande.

Ej heller riksdagen har funnit anledning att nu frånträda sin förra

året intagna ståndpunkt. Riksdagen har därför icke bifallit den föreslagna

ändringen i 3 § c) och i följd därav ej heller föreslagen ändring

i 16 §, vilken senare är en ren konsekvens av den förra.

Enligt gällande regel har man som bekant att vid bestämmandet

av den beskattningsbara merinkomsten utgå från den matematiska merinkomsten

såsom maximum, men har det lagts på den skattskyldige att

bevisa, att och i vad mån den verkliga krigskonjunkturvinsten må hava

varit lägre än den matematiska merinkomsten. Svårigheten att härut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 361.

innan förebringa övertygande bevisning bär ej sällan medfört, att hela

merinkomsten blivit taxerad. Detta bär för de skattskyldiga känts så

mycket obilligare, som i många fall den genom relation till 1912 och

1913 års intjänade vinster framkomna matematiska merinkomsten med

hänsyn till penningvärdets starka nedgång varit allenast skenbar. Yrkanden

hava därför gjorts om sådan höjning av inkomstens medelnivå

de båda fredsåren, att denna verkligen bleve jämförbar med det löpande

årets inkomst.

Departementschefen medger det berättigade i berörda krav, men

liar sett sig förhindrad att på denna punkt »skipa full rättvisa de skattskyldiga

emellan». Detta skulle nämligen påkalla en principiell omläggning

av alltför genomgripande art för att kunna sättas i fråga för det

återstående taxeringsåret. En så vittgående åtgärd skulle också medföra

alltför stor minskning i skatteintäkten. Departementschefen har

måst stanna vid att föreslå jämkning av medelinkomsten med visst

procenttal. I enlighet härmed upptager propositionen föreskrift därom,

att som beskattningsbar merinkomst icke får upptagas högre belopp än

den matematiska merinkomsten, minskad med 20 procent av inkomstens

medeltal 1913—1914 (6 §). I fråga om skattskyldiga, vilka allenast under

ettdera av åren 1913—1914 vant'' taxerade till inkomst- och förmögenhetsskatt,

träffar den föreslagna reduktionen det ifrågakommande årets

inkomst, som i dylikt fall betraktas som matematisk merinkomst (11 §).

Åt nybildade företag, för vilka någon matematisk merinkomst ej

finnes, har propositionen velat bereda en motsvarande förmån genom

stadgande om rätt till avdrag för 10 procent av nedlagt kapital eller

eljest med visst belopp, förslagsvis 5,000 kronor (11 §).

Åven riksdagen inser, att på förevarande område full utjämning

icke kan åstadkommas. Utan att träda det statsfinansiella intresset för

nära torde man dock kunna beträffande reduktionen av den matematiska

merinkomsten gå något längre än Eders Kungl. Maj:t. En höjning av

reduktionsprocenten till 25 skulle innebära en ökad förmån för de skattskyldiga,

utan att, efter vad det vill synas, statskassan därigenom skulle

tillskyndas alltför stor minskning i skatteintäkt.

Den förestående avskrivningen av krigskonjunkturskatten har Eders

Kungl. Maj:t velat förbereda genom föreslagen nedsättning av skattetariffen

med i genomsnitt 20 procent. Den gällande tariffen gör icke

åtskillnad mellan bolag och enskilda, men den föreslagna tariffsänkningen

har differentierats i så måtto, att för enskilda skattskyldiga föreslås eu proportionell

sänkning med 20 procent, medan i avseende å bolagen skatteBihang

till riksdagens protokoll 1919. 14 saml. Nr 359—362. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 361.

lättnaden anordnats så, att reduktionsprocenten växer i samma mån som

inkomstprocenten sjunker (8 §).

Åven på förevarande punkt har. riksdagen velat taga ett något större

steg än Eders Kungl. Maj:t tillåtit sig. I fråga om de enskilda synes

nedsättniugen kunna skäligen sättas till 25 procent, och bör givetvis

en motsvarande förändring göras i reduktionsskalan för bolagen. I

stället för de i förslaget upptagna procenttalen 0.01, 0.03 och 0.05

(8 § b)) har riksdagen fastställt resp. 0.01, 0.0 4 och 0.0 6. Något ökat

avdrag skulle således icke tillkomma bolag med inkomstprocent över

60. I övriga fall blir enligt detta förslag avdraget höjt efter en sakta

stigande skala med intill en fjärdedel.

Skillnaden mellan Eders Kungl. Maj:ts förslag och vad riksdagen

i denna del beslutat åskådliggöres av nedanstående tablå:

Dolagels inkomst- procent

Nedsättning av Bolagets inkomst- skattebeloppet procent

i procent

Prop. Riksdagen

Nedsättning av

skattebeloppet

i procent

Prop. Riksdagei

100

—

—

40

10.0

12

90

1.0

1.0

35

11.5

14

80

2.0

2.0

• 30

13.0

16

70

3.0

3.0

25

15.5

19

60

4.0

4.0

20

18.0

22

50

7.0

8.o

15

20.5

25

45

8.5

10.o

10

23.0

28

5

25.5

31

Punkten a) i 8 § är avfattad så att efter dess ordalydelse 20-procentsavdraget

skulle tillkomma blott här i riket mantalsskriven svensk

medborgare. Detta innebär uteslutande icke blott av utlänningar

och i riket icke mantalsskrivna svenskar utan ock av juridiska personer,

som ej äro bolag, såsom föreningar, ekonomiska och ideella,

stiftelser, som ej äro att hänföra till fromma sådana, o. s. v. Då motiveringen

ej innehåller någonting om sådan åtskillnad, synes närmast

kunna ifrågasättas, om den verkligen varit avsedd. I varje fall kan

riksdagen ej anse densamma lämplig. Här är icke fråga om skattelindring

på grund av mindre skatteförmåga, i vilka fall man ju brukar göra

ifrågavarande begränsning. Efter riksdagens mening bör därför punkten

formuleras så, att den omfattar alla andra skattskyldiga än de i punkten

b) omförmälda bolagen.

Åven ett par formella justeringar i 8 § hava befunnits påkallade.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 361.

Övriga av Eders Kung!. Maj:t föreslagna ändringar i förordningen

om krigskonjunkturskatt hava icke givit anledning till erinran från riksdagens

sida. De synas innebära efter omständigheterna avpassade, rätt

beaktansvärda modifikationer till de skattskyldigas fördel.

Under åberopande av vad i det föregående anförts, får riksdagen

för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen, som icke kunnat

i alla delar bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 258,

antagit här nedan införda förslag till

Förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt.

J)

Härigenom förordnas, att 2, 3, 6, 8 och 11 §§ samt 21 § 1 mom.

i förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt skola i nedan

angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

Med vinst, som i 1 § sägs, förstås av krigstillståndet föranledd

ökning uti — — — — tantiéme.

Inkomstökning, som uppkommit på grund därav, att skattskyldig

efter ingången av år 1919 börjat utnyttja nya eller utvidgade anläggningar

för utövande av rörelse eller yrke, är ej att anse såsom av krigstillståndet

föranledd vinst.

3 §•

För skattskyldighet förutsättes:

a) att den skattskyldige för året taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt

för ett taxerat belopp av minst 10,000 kronor;

b) --— — och 1914;

c) — — — — procentens storlek; samt

d) att skattskyldig under något av åren 1915 till och med 1919

varit taxerad till krigskonjunkturskatt.

6 §•

Det belopp----beskattningsbar merinkomst.

Skattskyldigs beskattningsbara merinkomst må icke bestämmas till

l) Andringar i Kungl. Maj:ts förslag firo betecknade med kursiverad stil. Spärrad

kursiv utmärker, att kursiveringen är avsedd att bibehållas i författningen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 361.

högre belopp än det, vartill densamma vid taxering under något av

åren 1915 till och med 1919 högst blivit för honom fastställd. Ej

heller må såsom beskattningsbar merinkomst upptagas högre belopp än

den matematiska merinkomsten, minskad med 25 procent av inkomstens

medeltal.

8 §■

Krigsko njunkturskatt beräknas — — — — 100 kronor.

Vid taxering år 1920 eller därefter skall det enligt ovanstående

tariff beräknade skattebeloppet minskas

a) i fråga om andra skattskyldiga än inländskt aktiebolag eller

solidariskt bankbolag med 25 procent av samma skattebelopp;

b) i fråga om inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag,

därest bolagets till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomst

understiger 100 procent av bolagets kapital, sådant detsamma vid

årets taxering beräknats,

för varje full tiondedel, varmed den enligt 19 § i förordningen om

inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade inkomstprocenten

understiger 100 men ej 60 procent, med 0.01 procent av ovannämnda

skattebelopp,

understiger 60 men ej 30 procent, med OM procent av ovannämnda

skattebelopp,

understiger 30 procent, med OM procent av ovannämnda skattebelopp.

Till ledning vid uträknandet av bär omförmäld minskning av

skattebeloppet utfärdar Kungl. Maj:t erforderliga tabeller.

11 §•

Bär skattskyldig endast under ettdera av åren 1913 och 1914 varit

till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerad för inkomst, varom i 2 §

och 5 § andra stycket sägs, uträknas den matematiska merinkomsten

genom jämförelse med den under det året taxerade inkomsten av nämnda

slag. För sådan skattskyldig må såsom beskattningsbar merinkomst

icke upptagas högre belopp än sagda matematiska merinkomst, minskad

med 25 procent av den för sistnämnda år taxerade inkomsten.

Har skattskyldig icke under någotdera av åren 1913 och 1914

varit taxerad för sådan inkomst, som i 2 § och 5 § andra stycket

omförmäles, anses den under löpande året taxerade inkomsten av ifråga
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 361.

varande slag i sin helhet såsom matematisk merinkomst. För sådan

skattskyldig må den matematiska merinkomsten upptagas såsom beskattningsbar

merinkomst endast om och i den mån densamma överstiger,

i det fall att skattskyldig nedlagt kapital i företag för utövande av

rörelse eller yrke, varom fråga är, och visar till vilket belopp kapital

sålunda blivit av honom nedlagt, 10 procent av berörda kapital och

i andra fall ett belopp av 5,000 kronor.

21 §.

1 mom. Skattskyldig, som för året taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt

för ett taxerat belopp av minst 10,000 kronor och

därvid beskattats för tantiöme, skall avgiva särskild deklaration om

tantiöme.

Denna deklaration----.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920.

Stockholm den 14 juni 1919.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.