Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunktur skatt.
1919-06-14 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1919:361, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunktur skatt.
Dokumentets text
4
Riksdagens skrivelse Nr 361.
Nr 361.
Godkänd av första kammaren den 14 juni 1919.
Godkänd av andra kammaren den 14 juni 1919.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om ändring i
vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunktur
skatt.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 51.)
Till Konungen.
I en den 21 mars 1919 dagtecknad proposition, nr 258, har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga ett propositionen bilagt förslag till förordning om ändring
i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt.
Av departementschefens anförande till statsrådsprotokollet i ärendet
framgår, hurusom efter all sannolikhet taxering till krigskonjunkturskatt,
frånsett enskilda undantagsfall, icke skulle komma i fråga senare än
1920. Det skulle således ej återstå mera än två allmänna taxeringar
till sådan skatt, nämligen i år och nästa år, och inkomsterna av innevarande
års verksamhet inom handel, industri och övriga hithörande
förvärvsgrenar skulle bliva det sista objektet för ifrågavarande beskattning.
Oomstritt torde numera vara, att grunderna för krigskonjunkturskatten
icke äro förenliga med en rationell skattelagstiftning, och att
desamma i praktiken ej sällan lett till obilliga resultat. Utan förbättring
av de ursprungliga, för en provisorisk engångsskatt närmast
beräknade grunderna har under de gångna åren den ena påbyggnaden
5
Riksdagens skrivelse Nr 361.
eller skärpningen följt på den andra, varigenom bristerna i lagstiftningen
blivit i sina konsekvenser allt mera kännbara.
Med anledning av en vid 1918 års lagtima riksdag väckt motion
om revision i vissa hänseenden av förordningen om krigskonjunkturskatt
yttrade riksdagens bevillningsutskott i sitt betänkande nr 17 bl. a.,
att gällande förordning om krigskonjunkturskatt i åtskilliga avseenden
vore behäftad med brister, som enligt sakens natur bleve mera framträdande
ju längre tillbaka i tiden de förhållanden kom me att ligga,
som i författningen förutsattes som de normala till skillnad från krigskonjunkturen.
I samband med en vid nyssnämnda riksdag framlagd proposition
nr 448, angående bl. a. skärpning av krigskonjuukturskattens tariff’,
uttalade departementschefen, att frågan om en mera allmän revision av
skatten borde upptagas till prövning, för den händelse krigstillståndet
komme att vara ytterligare någon längre tid, och i sin skrivelse nr
449 i anledning av berörda proposition m. m. framhöll riksdagen, att
ifrågavarande beskattning borde, så långt möjligt vore, läggas efter
mera rationella grunder. Några närmare riktlinjer för en reformering
vore vanskligt att i förväg utstaka, men för en blivande utredning
mötte givetvis en mångfald synpunkter att utreda och pröva. Någon
formlig framställning i ämnet från riksdagens sida ansåge riksdagen
obehövlig, då frågan om revision redan vore uppmärksammad å vederbörligt
håll.
Situationen är nu en annan. Krigstillståndet är praktiskt taget
slut, och är, såsom ovan angivits, krigskonjunkturskattens upphörande
att emotse inom en nära framtid.
På grund härav har Eders Kungl. Maj:t ansett förutsättningarna för
den i förra årets proposition förebådade allmänna revisionen av krigskonjunkturbeskattningen
ej vidare vara för handen. Departementschefen
har, under erinran att taxering till krigskonjunkturskatt skulle
komma att äga rum, utom innevarande år, ytterligare blott ett år,
uttalat, att han »icke funnit tillräcklig anledning föreligga att söka
åstadkomma någon omläggning av huvudgrunderna för krigskonjunkturbeskattningen
att tillämpa under allenast detta sista taxeringsår)). Det
hade för honom i stället gällt att tillse, vilka jämkningar, till åstadkommande
av större rättvisa de skattskyldiga emellan, som kunde
på grundval av gällande skatteförordning genomföras utan åsidosättande
av de Titomordentliga statsfinansiella intressen, som vore förknippade
med denna beskattning.
I propositionen redogöres för de krav, som från åtskilliga repre
-
6
Riksdagens skrivelse Nr 361.
sentanter för näringslivet framförts, i syfte att krigskonjunkturskatten
redan nu skulle helt borttagas. Gent emot dessa krav erinrar departementschefen,
att statsbudgetens merbelastning för innevarande år med
direkta krigstid sutgifter torde komma att väsentligt överstiga den intäkt
den för året taxerade krigskonjunkturskatten torde giva. Med all
säkerhet bleve så förhållandet, måhända i skärpt grad, jämväl för nästkommande
budgetår. Det vore under sådana förhållanden icke möjligt
att undvara en särbeskattning av under kristiden uppkomna merinkomster.
Å andra sidan vore det föga billigt att söka i ett slag
övervälta hela det mycket betydande belopp i skattemedel, som krigskonjunkturskatten
representerade, å den allmänna inkomstbeskattningen.
Den allmänna riktning, i vilken gällande bestämmelser borde
modifieras, har av departementschefen skisserats på följande sätt. »De
böra taga sikte på själva avvecklingen av skatteformen i fråga och i
avseende därå giva klara föreskrifter, när och i vilken mån uppkommande
merinkomster skola upphöra att betraktas som beskattningsbara
krigsvinster. Vidare böra sådana stadganden införas, varigenom den
finansiella avskrivningen av krigskonjunkturskatten som statsintäkt
tager sin början redan år 1920. Eljest skulle de oförmedlat och till
hela sin vidd inställa sig under år 1921. Slutligen finner jag angeläget
att, inom ramen för det statsfinansiellt möjliga och med beaktande
dels av framförda önskemåls praktiska betydelse, dels av deras
genomförbarhet utan djupgående omläggningar av taxeringsförfarandet,
medverka till åvägabringandet av viss allmän lättnad för de enligt
krigskonjunkturskatteförordningen skattskyldiga och viss utjämning dem
emellan av skattebördan.»
På denna basis är det föreliggande förslaget om vissa ändringar
i förordningen om krigskonjunkturskatt utarbetat. Den i propositionen
lämnade sammanfattningen av förslagets huvudgrunder torde lämpligen
böra bär återgivas. Inom parentes anmärkes tillika, vilka paragrafer
i förordningen, som beröras. Omförmälda grunder äro:
1) Skattefrihet för envar, som icke under åren 1914—1918 åtnjutit
krigsvinst och således ej heller därför krigskonjunkturbeskattats
åren 1915—1919 (3 § d).
2) Skattefrihet för den merinkomst, som må ha uppkommit under
år 1919, i den mån den överstiger högsta krigskonjunkturbeskattade
merinkomsten under föregående åren (6 §).
3) Skattefrihet för inkomstökning på grund av nyanläggningar
eller utvidgning av anläggningar efter ingången av år 1919 (2 §).
4) Skattegränsen höjes till 10,000 kronor (3 § a) och 21 §).
7
Riksdagens skrivelse Nr 361.
5) Villkoret, att bolags inkomstprocent skall vara högre än medelprocenten
1913—1914, borttages (3 § c) och 10 §).
6) Beskattningsbar merinkomst begränsas, så att den högst får
uPPgå till den matematiska merinkomsten, minskad med 20 procent av
medelinkomsten 1913—1914 (6 §).
7) I fråga om nya skattskyldiga minskas matematiska merinkomsten
med 10 procent av kapitalet, där kapital är nedlagt, eller eljest med
5,000 kronor (11 §).
8) Tariffnedsättning sker med i rent tal 20 procent men så an
ordnad,
att för bolag nedsättningen främst kommer de svaga bolao-en
tillgodo (8 §). ö
Därest oförutsedda förhallanden ej inträda, torde man äga full rätt
att, såsom Eders Kungl. Maj:t gjort, räkna med att innevarande år blir
krigstidens sista. Krigskonjunkturen för handel och näringar är förbi,
och krigskonjunkturbeskattningen står inför sin avveckling. I detta
sakläge torde det ej finnas skäl att företaga någon djupare reformering''
av skatteförfattningen, huru berättigade än därom framförda krav
i och för sig kunna vara. Av de statsfinansiella hänsyn, departementschefen
aberopat, låter det sig emellertid ej gorå att i ett slag avveckla
ifrågavarande skatteform. Staten kan uppenbarligen ej avvara den å
denna skattekälla beräknade inkomsten, och någon utväg att nu skaffa
motsvarande intäkt från annat håll lärer icke stå till buds. Riksdao-en
delar till fullo Eders Kungl. Maj:ts uppfattning, att avvecklingen måste
ske successivt under beaktande av både statens och de skattskyldigas
intressen.
Den kompromiss härutinnan, som Eders Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag kan anses innebära, vill riksdagen beteckna såsom i stort sett
rätt väl avvägd. Det är endast på en punkt som riksdagen måst ställa
sig helt avvisande och i ett par avseenden som riksdagen funnit sig
kunna gå något steg längre i den föreslagna riktningen. Riksdagen har
i dessa fall funnit sig böra mera se på de skattskyldigas fördel.
För skattskyldighetens inträde i fråga om inländskt aktiebolag och
solidariskt bankbolag förutsattes bland annat, att den vid det löpande
årets taxering till inkomstskatt beräknade inkomstprocenten överstiger
medeltalet av 1913 och 1914 års inkomstprocenter (3 § c). Redan i den
förutnämnda propositionen nr 448 till förra årets lagtima riksdag föreslog
Kungl. Maj: t, att denna förutsättning skulle borttagas. I samband
med kristidens stora kapitalökning i många bolag kunde, enligt vad i
8
Riksdagens skrivelse Nr 361.
propositionen framhölls, denna bestämmelse i vissa fall leda till obehörig
skattebefrielse.
Kammarrätten, som hördes i ärendet, erinrade »att icke varje ökningav
kapitalet medför, även om den taxerade inkomsten ökas i förhållande
till inkomstens medeltal, obehörig befrielse från taxering eller skatt.
Om t. ex. kapitalet ökats sedan 1913 och 1914 års taxeringar genom
verkliga inbetalningar från delägarna eller genom överföring till kapitalet
av besparade vinstmedel, intjänade efter år 1913, är en i förhållande
till inkomsten av det gamla kapitalet proportionerlig ökning av
inkomsten helt naturlig och synes i regel icke böra föranleda skyldighet
för vederbörande bolag att erlägga någon krigskonjunkturskatt. Under
nu gällande lagstiftning blir ett dylikt bolag påfört matematisk merinkomst
endast under förutsättning, att även inkomstprocenten överstiger
inkomstprocentens medeltal. Detta synes också vara fullt riktigt och
överensstämma med de principer, på vilka förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt, i fråga om aktiebolags beskattning, är uppbyggd.
Då förordningen om krigskonjunkturskatt nära ansluter sig till nyssnämnda
förordning, synes även där principen om skattens beräkning å
inkomsten i förhållande till kapitalet böra vinna undantagslös tillämpning.
Så skulle emellertid icke bliva fallet, om den föreslagna ändringen
genomfördes.»
Bevillningsutskottet fann kammarrättens erinringar fullt befogade
och avstyrkte förslaget. Sedan första kammaren bifallit utskottets hemställan,
men andra kammaren beslutat i enlighet med en av herr Källman
m. fl. till förmån för förslaget avgiven reservation, segrade i gemensam
votering första kammarens mening.
I förevarande proposition har berörda förslag om ändring i 3 § c)
ånyo framlagts, huvudsakligen med återgivande av motiveringen från
i fjol. Kammarrätten har åter avstyrkt förändringen och därvid hänvisat
till sitt förra, ovan citerade uttalande.
Ej heller riksdagen har funnit anledning att nu frånträda sin förra
året intagna ståndpunkt. Riksdagen har därför icke bifallit den föreslagna
ändringen i 3 § c) och i följd därav ej heller föreslagen ändring
i 16 §, vilken senare är en ren konsekvens av den förra.
Enligt gällande regel har man som bekant att vid bestämmandet
av den beskattningsbara merinkomsten utgå från den matematiska merinkomsten
såsom maximum, men har det lagts på den skattskyldige att
bevisa, att och i vad mån den verkliga krigskonjunkturvinsten må hava
varit lägre än den matematiska merinkomsten. Svårigheten att härut
-
9
Riksdagens skrivelse Nr 361.
innan förebringa övertygande bevisning bär ej sällan medfört, att hela
merinkomsten blivit taxerad. Detta bär för de skattskyldiga känts så
mycket obilligare, som i många fall den genom relation till 1912 och
1913 års intjänade vinster framkomna matematiska merinkomsten med
hänsyn till penningvärdets starka nedgång varit allenast skenbar. Yrkanden
hava därför gjorts om sådan höjning av inkomstens medelnivå
de båda fredsåren, att denna verkligen bleve jämförbar med det löpande
årets inkomst.
Departementschefen medger det berättigade i berörda krav, men
liar sett sig förhindrad att på denna punkt »skipa full rättvisa de skattskyldiga
emellan». Detta skulle nämligen påkalla en principiell omläggning
av alltför genomgripande art för att kunna sättas i fråga för det
återstående taxeringsåret. En så vittgående åtgärd skulle också medföra
alltför stor minskning i skatteintäkten. Departementschefen har
måst stanna vid att föreslå jämkning av medelinkomsten med visst
procenttal. I enlighet härmed upptager propositionen föreskrift därom,
att som beskattningsbar merinkomst icke får upptagas högre belopp än
den matematiska merinkomsten, minskad med 20 procent av inkomstens
medeltal 1913—1914 (6 §). I fråga om skattskyldiga, vilka allenast under
ettdera av åren 1913—1914 vant'' taxerade till inkomst- och förmögenhetsskatt,
träffar den föreslagna reduktionen det ifrågakommande årets
inkomst, som i dylikt fall betraktas som matematisk merinkomst (11 §).
Åt nybildade företag, för vilka någon matematisk merinkomst ej
finnes, har propositionen velat bereda en motsvarande förmån genom
stadgande om rätt till avdrag för 10 procent av nedlagt kapital eller
eljest med visst belopp, förslagsvis 5,000 kronor (11 §).
Åven riksdagen inser, att på förevarande område full utjämning
icke kan åstadkommas. Utan att träda det statsfinansiella intresset för
nära torde man dock kunna beträffande reduktionen av den matematiska
merinkomsten gå något längre än Eders Kungl. Maj:t. En höjning av
reduktionsprocenten till 25 skulle innebära en ökad förmån för de skattskyldiga,
utan att, efter vad det vill synas, statskassan därigenom skulle
tillskyndas alltför stor minskning i skatteintäkt.
Den förestående avskrivningen av krigskonjunkturskatten har Eders
Kungl. Maj:t velat förbereda genom föreslagen nedsättning av skattetariffen
med i genomsnitt 20 procent. Den gällande tariffen gör icke
åtskillnad mellan bolag och enskilda, men den föreslagna tariffsänkningen
har differentierats i så måtto, att för enskilda skattskyldiga föreslås eu proportionell
sänkning med 20 procent, medan i avseende å bolagen skatteBihang
till riksdagens protokoll 1919. 14 saml. Nr 359—362. 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 361.
lättnaden anordnats så, att reduktionsprocenten växer i samma mån som
inkomstprocenten sjunker (8 §).
Åven på förevarande punkt har. riksdagen velat taga ett något större
steg än Eders Kungl. Maj:t tillåtit sig. I fråga om de enskilda synes
nedsättniugen kunna skäligen sättas till 25 procent, och bör givetvis
en motsvarande förändring göras i reduktionsskalan för bolagen. I
stället för de i förslaget upptagna procenttalen 0.01, 0.03 och 0.05
(8 § b)) har riksdagen fastställt resp. 0.01, 0.0 4 och 0.0 6. Något ökat
avdrag skulle således icke tillkomma bolag med inkomstprocent över
60. I övriga fall blir enligt detta förslag avdraget höjt efter en sakta
stigande skala med intill en fjärdedel.
Skillnaden mellan Eders Kungl. Maj:ts förslag och vad riksdagen
i denna del beslutat åskådliggöres av nedanstående tablå:
Dolagels inkomst- procent
Nedsättning av Bolagets inkomst- skattebeloppet procent
i procent
Prop. Riksdagen
Nedsättning av
skattebeloppet
i procent
Prop. Riksdagei
100
—
—
40
10.0
12
90
1.0
1.0
35
11.5
14
80
2.0
2.0
• 30
13.0
16
70
3.0
3.0
25
15.5
19
60
4.0
4.0
20
18.0
22
50
7.0
8.o
15
20.5
25
45
8.5
10.o
10
23.0
28
5
25.5
31
Punkten a) i 8 § är avfattad så att efter dess ordalydelse 20-procentsavdraget
skulle tillkomma blott här i riket mantalsskriven svensk
medborgare. Detta innebär uteslutande icke blott av utlänningar
och i riket icke mantalsskrivna svenskar utan ock av juridiska personer,
som ej äro bolag, såsom föreningar, ekonomiska och ideella,
stiftelser, som ej äro att hänföra till fromma sådana, o. s. v. Då motiveringen
ej innehåller någonting om sådan åtskillnad, synes närmast
kunna ifrågasättas, om den verkligen varit avsedd. I varje fall kan
riksdagen ej anse densamma lämplig. Här är icke fråga om skattelindring
på grund av mindre skatteförmåga, i vilka fall man ju brukar göra
ifrågavarande begränsning. Efter riksdagens mening bör därför punkten
formuleras så, att den omfattar alla andra skattskyldiga än de i punkten
b) omförmälda bolagen.
Åven ett par formella justeringar i 8 § hava befunnits påkallade.
11
Riksdagens skrivelse Nr 361.
Övriga av Eders Kung!. Maj:t föreslagna ändringar i förordningen
om krigskonjunkturskatt hava icke givit anledning till erinran från riksdagens
sida. De synas innebära efter omständigheterna avpassade, rätt
beaktansvärda modifikationer till de skattskyldigas fördel.
Under åberopande av vad i det föregående anförts, får riksdagen
för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen, som icke kunnat
i alla delar bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 258,
antagit här nedan införda förslag till
Förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt.
J)
Härigenom förordnas, att 2, 3, 6, 8 och 11 §§ samt 21 § 1 mom.
i förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt skola i nedan
angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
2 §•
Med vinst, som i 1 § sägs, förstås av krigstillståndet föranledd
ökning uti — — — — tantiéme.
Inkomstökning, som uppkommit på grund därav, att skattskyldig
efter ingången av år 1919 börjat utnyttja nya eller utvidgade anläggningar
för utövande av rörelse eller yrke, är ej att anse såsom av krigstillståndet
föranledd vinst.
3 §•
För skattskyldighet förutsättes:
a) att den skattskyldige för året taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett taxerat belopp av minst 10,000 kronor;
b) --— — och 1914;
c) — — — — procentens storlek; samt
d) att skattskyldig under något av åren 1915 till och med 1919
varit taxerad till krigskonjunkturskatt.
6 §•
Det belopp----beskattningsbar merinkomst.
Skattskyldigs beskattningsbara merinkomst må icke bestämmas till
l) Andringar i Kungl. Maj:ts förslag firo betecknade med kursiverad stil. Spärrad
kursiv utmärker, att kursiveringen är avsedd att bibehållas i författningen.
12
Riksdagens skrivelse Nr 361.
högre belopp än det, vartill densamma vid taxering under något av
åren 1915 till och med 1919 högst blivit för honom fastställd. Ej
heller må såsom beskattningsbar merinkomst upptagas högre belopp än
den matematiska merinkomsten, minskad med 25 procent av inkomstens
medeltal.
8 §■
Krigsko njunkturskatt beräknas — — — — 100 kronor.
Vid taxering år 1920 eller därefter skall det enligt ovanstående
tariff beräknade skattebeloppet minskas
a) i fråga om andra skattskyldiga än inländskt aktiebolag eller
solidariskt bankbolag med 25 procent av samma skattebelopp;
b) i fråga om inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag,
därest bolagets till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomst
understiger 100 procent av bolagets kapital, sådant detsamma vid
årets taxering beräknats,
för varje full tiondedel, varmed den enligt 19 § i förordningen om
inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade inkomstprocenten
understiger 100 men ej 60 procent, med 0.01 procent av ovannämnda
skattebelopp,
understiger 60 men ej 30 procent, med OM procent av ovannämnda
skattebelopp,
understiger 30 procent, med OM procent av ovannämnda skattebelopp.
Till ledning vid uträknandet av bär omförmäld minskning av
skattebeloppet utfärdar Kungl. Maj:t erforderliga tabeller.
11 §•
Bär skattskyldig endast under ettdera av åren 1913 och 1914 varit
till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerad för inkomst, varom i 2 §
och 5 § andra stycket sägs, uträknas den matematiska merinkomsten
genom jämförelse med den under det året taxerade inkomsten av nämnda
slag. För sådan skattskyldig må såsom beskattningsbar merinkomst
icke upptagas högre belopp än sagda matematiska merinkomst, minskad
med 25 procent av den för sistnämnda år taxerade inkomsten.
Har skattskyldig icke under någotdera av åren 1913 och 1914
varit taxerad för sådan inkomst, som i 2 § och 5 § andra stycket
omförmäles, anses den under löpande året taxerade inkomsten av ifråga
-
13
Riksdagens skrivelse Nr 361.
varande slag i sin helhet såsom matematisk merinkomst. För sådan
skattskyldig må den matematiska merinkomsten upptagas såsom beskattningsbar
merinkomst endast om och i den mån densamma överstiger,
i det fall att skattskyldig nedlagt kapital i företag för utövande av
rörelse eller yrke, varom fråga är, och visar till vilket belopp kapital
sålunda blivit av honom nedlagt, 10 procent av berörda kapital och
i andra fall ett belopp av 5,000 kronor.
21 §.
1 mom. Skattskyldig, som för året taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett taxerat belopp av minst 10,000 kronor och
därvid beskattats för tantiöme, skall avgiva särskild deklaration om
tantiöme.
Denna deklaration----.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920.
Stockholm den 14 juni 1919.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.