Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch förmögenhetsskatt m. m.

1919-06-18 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1919:372, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch förmögenhetsskatt m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 372.

1

Nr 372.

(jodkänd av första kammaren den 18 juni 1919.

Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändring i

vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om

inkomst- och förmögenhetsskatt m. m.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 52 )

Till Konungen.

I en den 21 mars 1919 dagtecknad proposition, nr 259, har Eders

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28

oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt; och

2) förordning om ändring i vissa delar av förordningen samma

dag om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Förstnämnda förslag hade följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 saml. Nr 372.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivélse Ni- 372.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910

om inkomst- och förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom., 9, 17, 18, 19, 20 och 25 §§

i förordningen den 28 oktober 19l0 om inkomst- och förmögenhetsskatt

ävensom avdelningarna l:o) och 5:o) i de vid samma förordning fogade

särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen skola, 7, 8 och 9 §§

ävénsom avdelningarna l:o) och 5:o) i de särskilda anvisningarna i

nédan angivfia delar, häva följande ändrade lydelse:

2 §.

1 mom. Skattskyldigheten för inkomst enligt denna förordning

avser, med det undantag, som omförmäles i 19 § 2 mom., den inkomst,

som åtnjutits under det nästföregående kalenderåret eller, då räkenskapsår

icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som gått tillända

närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker.

9 §•

Vid uppskattning av inkomst ur inkomstkälla, som i 7 § omförmäles,

må, utom i det fall att ersättning för bestridande av särskilda

med tjänst eller uppdrag förenade kostnader, varom i 8 § förmäles,

blivit av staten särskilt anvisad, avdrag ske för alla utgifter för inkomstens

förvärvande eller bibehållande, såsom:

arrende- eller hyresavgift; — — — — — — — — — — —

—----— —---underhåll av fastighet och inventarier;

avlöning, kost och övriga utgifter för de i skattskyldigs verksamhet

använda biträden, arbetare och hemmavarande barn, för de sistnämnda

dock endast ifall de uppnått 21 år eller ock själva skola taxeras till

inkomst- och förmögenhetsskatt;

kostnad för nödigt biträde i hemmet, för det fall att gift kvinna

av förvärvsverksamhet är i avsevärd grad förhindrad att ägna sig åt

hemmets skötsel, skolande avdraget ske från hennes inkomst av dylik

Verksamhet, med iakttagande av att avdraget i intet fall må överstiga

300 kronor;

kontors- och andra förvaltningskostnader — — — —.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 37%.

3

17 §•

1 mom. Den uppskattade inkomsten och en sextiondedel av den

uppskattade förmögenheten utgöra tillsammans taxerat belopp. För den,

som icke enligt 12 § är skattskyldig för förmögenhet, utgör den uppskattade

inkomsten taxerat belopp. Det taxerade beloppet utföres i jämna

tiotal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt

tiotal kronor, bortfaller.

2 inom. För annan skattskyldig än svensk medborgare, som är

här i riket mantalsskriven, utgör det taxerade beloppet tillika beskattningsbart

belopp, och inträder skatteplikt, när detta belopp uppgår till

100 kronor.

18 §.

1 mom. För svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven,

beräknas det beskattningsbara beloppet efter följande grunder.

a) Med avseende å levnadskostnadernas höjd indelas samtliga

orter i riket i fem ortsgrupper, av vilka ortsgrupp I omfattar orter med

de billigaste och ortsgrupp V orter med de dyraste levnadskostnaderna.

Denna indelning verkställes av socialstyrelsen enligt de närmare föreskrifter,

Konungen äger meddela, och gäller för en tid av fem år i

sänder.

För en var skattskyldig skall från det taxerade beloppet såsom

fritt från skatt avdragas följande belopp (ortsavdrag):

om han är

s » »

ds»

s »

DS))

mantalsskriven inom

d s

)) s

s s

d d

ort tillhörande

ortsgrupp I,

600 kronor.

d

d

d

II,

700

d

d

d

d

in,

800

d

d

d

D

IV,

900

d

s

s

d

v,

1,000

D

b) Utöver ortsavdraget äger skattskyldig, vilken är gift eller har

hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, vilka

icke uppnått 21 år och icke själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt,

erhålla följande avdrag (familjeavdrag):

gift skattskyldig: för hustrun 200 kronor; för varje sådant barn,

som ovan sägs, om barnet uppnått 15 år, 200 kronor och, om barnet

ej uppnått 15 år, 100 kropor; samt

ogift skattskyldig (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild)

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 372.

för barn, som ovan sägs: för ett barn, om det uppnått 15 år, 300 kronor

och, om det ej uppnått 15 år, 200 kronor; samt för varje följande

barn, om det uppnått 15 år, 200 kronor och, om det ej uppnått 15 år,

100 kronor.

För barn, vilkas föräldrar båda leva men icke äro gifta med varandra,

skall, därest enligt ovan givna bestämmelser båda föräldrarna

skulle vara berättigade till avdrag, endast modern eller, om barnet vistas

hos fadern, endast denne åtnjuta avdrag.

c) I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av

särskilda omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, underhåll

av andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta familjeavdrag)

är väsentligt nedsatt, må det skattefria avdraget ökas med högst 500

kronor. Sådana utgifter för annans underhåll, som avses i 10 §, må

icke åberopas såsom grund för avdrag enligt detta stycke.

d) Den del av det taxerade beloppet, som överstiger summan av

de enligt a), b) och c) här ovan för den skattskyldige medgivna avdrag

men icke dubbla summan av samma avdrag, upptages i det beskattningsbara

beloppet till sitt halva belopp.

Den del av det taxerade beloppet, som överstiger dubbla summan

av medgivna avdrag, ingår i sin helhet i det beskattningsbara beloppet.

2 mom. Det beskattningsbara beloppet utföres i jämna tiotal

kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt tiotal

kronor, bortfaller.

För svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven, inträder

skatteplikt, när det beskattningsbara beloppet uppgår till 10 kronor.

19 §.

1 mom. Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår med viss procent

av de enligt nedan angivna grunder uträknade grundbelopp.

a) För andra skattskyldiga än inländska aktiebolag och solidariska

bankbolag utgör grundbeloppet:

för den del av det beskattningsbara beloppet, som icke överstiger

10,000 kronor, 3

för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger

10.000 kronor men icke............ 20,000 kronor, 4 %

20.000 » b b ........... 40,000 b , 5 %

40.000 b b b ........... 60,000 b , 6 X

60.000 b b b ........... 100,000 b , 7 X

100,000 b b b ............ 150,000 b ,'' 8 %

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 372.

150,000

kronor

men

icke ......

200,000

kronor,

9

%

200,000

»

»

» .......

300,000

» ,

10

%

300,000

»

»

» ......

400,000

» ,

11

%

400,000

»

»

» ......

600,000

» ,

12

%

600,000

»

»

» ......

800,000

» ,

13

%

800,000

»

»

» ......

.. 1,000,000

» ,

14

%

1,000,000

»

15

%

dock att grundbeloppet icke må i något fall överstiga 12 procent av det

beskattningsbara beloppet.

b) För inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag utgör grundbeloppet:

(A-skatt)

När den taxerade inkomsten

hållande till kapitalet

i för-

Skatt i %

av den

taxerade

inkomsten.

När den taxerade inkomsten i för- hållande till kapitalet

Skatt i %

av den

taxerade

inkomsten.

icke överstiger

4%

1.50

överstiger

12 men

icke 12 V* /o--

5.40

överstiger 4

men

icke 4 ''/* %......

1.60

»

12‘/a

»

»

13 »...

5.60

»

41/*

»

>

4 Va

»......

1.70

>

13

»

»

13 7a » ...

5.80

»

41/3

4 */*

»......

1.S0

»

13 Vs

>

>

14 ''/a »

6.oo

43/t

5

»......

1.90

*

14 Va

»

»

15 »...

6.20

5

»

»

5 V*

»......

2.00

15

»

»

16 »...

6.40

5 V»

»

5 ’/3

»......

2.20

16

»

»

17 »...

6.60

»

5 7»

»

6

*......

2.40

»

17

»

»

18 »...

6.80

»

6

»

6 Va

»......

2.60

»

18

»

»

19

7.oo

»

6 Vs

63/»

»......

2.so

19

»

*

20 »...

7.15

»

6 Va

»

»

7

*......

3.oo

>

20

»

»

21 » ...

7.80

»

7

»

7 Va

»......

3.20

21

»

»

22 »...

7.45

»

7 Va

»

>

7 7a

»......

3.40

»

22

»

>

23 »...

7.60

»

7*/»

8

»......

3.60

»•

23

»

»

24 » ...

7.75

8

»

»

8 Va

»......

3.80

»

24

»

»

25 V» » ...

7.90

8 Va

9

»......

4.00

»

25 V3

»

»

27 »...

8.05

>

9

>

»

9 Va

>......

4.20

*

27

»

>

28 V» » ...

8.20

»

9 Va

»

10

»......

4.40

»

28 Va

»

30 » ...

8.3 5

»

10

»

»

10 Va

»......

4.60

»

30

»

32 » ..,

8.50

»

10Va

>

»

11

»......

4.80

»

32

»

34 »...

8.6 5

1

11

»

11 Va

>......

5.oo

»

34

»

36 »...

8.80

11 Va

>

»

12

>......

5.20

»

36

»

39 » ...

8.95

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 372.

Nar den taxerade inkomsten i för- hållande till kapitalet

Skatt i yo

av den

taxerade

inkomsten.

När den taxerade inkomsten

hållande till kapitalet

i för-

Skatt i %

av den

taxerade

inkomsten.

r.«n) *

"'' ‘ "''

ff

tf

♦ « >

överstiger 39

men

icke 42 %.........

9.10

överstiger

95

men

icke 100 %......

10.90

» 42

46

9.25

100

105

11.00

9.40

105

no

11.10

» 50

9.5 5

no

»

115

11.20

» 55

60

9.70

»

115

120

» ......

11.30

» 60

9.85

»

120

»

125

» ......

11.40

70

125

»

130

» ......

11.50

» 70

»

»

75

» .........

10.15

»

130

»

135

» ......

11.60

» 75

80

135

»

»

140

» ......

11.70

» 80

»

»

85

» ........

10.45

»

140

»

145

» ......

11.80

ko

00

>

»

90

» .........

10.60

»

145

»

»

150

» ......

11.90

» 90

»

95

» .........

10.75

»

150

12.00

varvid dock iakttages, att skattens grundbelopp icke i något fall må

med mera än halva den överskjutande inkomsten överstiga det grundbelopp,

som högst skolat påföras bolaget, därest dess inkomst hade

varit allenast så stor, att bolaget varit att hänföra till närmast lägre

skatteklass.

Till kapital, varom här är fråga, räknas såväl aktie- eller lottkapital

som ock reservfonden. Aktie- eller lottkapitalet upptages till det

belopp, som angivits i balansräkningen för nästföregående år, eller, om

aktie- eller lottkapitalet samma år undergått förändring, till medelstorleken

därav under nämnda år. På samma sätt förfares vid beräkning

av reservfonden.

2 mom. Utöver den inkomstskatt, varom i 1 mom. är stadgat,

skall av där omförmält bolag erläggas inkomstskatt med viss procent av

ett grundbelopp, vilket utgör tre kronor för varje fullt hundratal kronor av

den del av bolagets nästföregående år till beskattning enligt nyssnämnda

moment taxerade inkomst, som icke i vanlig ordning utdelats till delägarna •,

dock efter avdrag av de å sagda inkpmst belöpande kronoutskylder, ävensom,

i fråga om försäkringsaktiebolag, av vinstutdelning till försäkringstagare

eller av för samma ändamål reserverade medel. (B-shatt)

3 mom. I den män enligt 2 mom. beskattade tillgångar i vanlig

ordning utdelas, äger bolaget åtnjuta restitution med viss procent av ett

grundbelopp, vilket utgör tre kronor för varje fullt hundratal kronor av

de till delägarna sålunda utdelade tillgångar, skolande därvid iakttagas, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens ikrivélse Nr 372.

sammanlagda beloppet av réstitueradé medel icke må uppgå till

högre belopp än de af bolaget enligt 2 mom. erlagdä skattemedel.

Restitution sker i den ordning, som är stadgad i fråga Om restitution

av kronoutskylder.

20 §.

1 mom. För varje år bestämmes den för alla skattskyldiga enhetliga

procent av de i 19 § 1 och 2 mom. omförmälda grundbeloppen, med

vilken inkomst- och förmögenhetsskatt skall det nästföljande året utgå.

2 mom. Vid restitution av skatt enligt 19 § 3 mom. tillämpas å

där omförmälda grundbelopp det procenttal, som, på sätt nyss sagts,

bestämts att gälla för året häst efter det, under vilket utdelning, som

föranlett restitution, ägt rum.

25 §-

1 mom. År skattskyldig gift, skall i hans taxering enligt denna

förordning inbegripas jämväl hustruns inkomst och förmögenhet; dock

att i fall, där hustrun haft inkomst eller förmögenhet, som rättsligen

varit från mannens förvaltning undantagen, hustrun skall taxeras härför.

Skulle i senare fallet avdrag, vartill ena maken enligt 10 § varit

berättigad, överstiga dennes inkomst, må överskjutande beloppet avräknas

från den andre makens behållna inkomst.

Hava makar blivit särskilt taxerade, skall det beskattningsbara beloppet

bestämmas efter båda makarnas taxerade belopp sammanräknade,

varvid iakttages, att de enligt 18 § 1 mom. skattskyldig medgivna avdrag

få åtnjutas allenast av makarna gemensamt, och skall skatt beräknas

efter det sålunda bestämda beskattningsbara beloppet samt påföras

vardera maken efter förhållandet mellan dennes taxerade belopp

och summan av de för båda makarna taxerade beloppen.

Därest hustrun men icke mannen taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt,

skall vid beräknande av det beskattningsbara beloppet

hustrun för mannen åtnjuta enahanda avdrag, som eljest får åtnjutas

för hustru.

2 mom. Har skattskyldig hemmavarande eller av honom helt eller

delvis underhållna barn under 21 år, skall, därest barnen icke själva

skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, den skattskyldige taxeras

jämväl för sådana barns inkomst och förmögenhet.

Skulle i sådant fall avdrag, vartill den skattskyldige jämlikt 10 § är

berättigad, överstiga hans inkomst, må det överskjutande beloppet avräknas

från barnens behållna inkomst; men må däremot icke, därest av
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 372.

drag, vartill barn enligt 10 § varit berättigat, överstiger barnets inkomst,

överskjutande beloppet avräknas från den skattskyldiges eller övriga

barns behållna inkomst.

Därest skattskyldig taxeras för barns inkomst och förmögenhet,

skall jämte den skattskyldige barnet ansvara för den å dess inkomst

och förmögenhet belöpande del av skatten.

3 mom. När enligt denna förordning hänsyn skall tagas därtill,

huruvida skattskyldig har barn, och till barnens ålder, avses förhållandena

den 31 december året näst före det, då taxeringen sker.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

l:o) Inkomst av fast egendom.

I. Värdet av bostadsförmån —--— —.

II. Till inkomst av jordbruk-----jordbruket och dess

binäringar (ej för personligt behov) avsedda inventarier.

För lön och underhåll åt hemmavarande barn, som deltager i arbetet

med egendomens skötsel, äger skattskyldig göra avdrag med fulla

värdet av omförmälda förmåner, därest barnet uppnått 21 år eller särskilt

taxeras för sin inkomst. I andra fall må avdrag för lön och

underhåll åt hemmavarande barn icke äga rum, liksom å andra sidan

lönen och underhållet icke skola upptagas såsom inkomst för barnet.

Kostnad för sådana arbeten — — — — — inkomst av jordbruk.

III. --------•

5:o) Vissa avdrag vid inkomstens uppskattning.

Avdrag är medgivet:

1) för alla omkostnader----kronoutskylder.

Avdrag får således ej göras — — — — egen bostad o. d.

Däremot är avdrag medgivet — — — — — belastar sin affär

med utgifter härför. För lön och underhåll åt hemmavarande barn, som

deltaga i rörelse eller yrke, äger skattskyldig göra avdrag med fulla värdet

av omförmälda förmåner, därest barnet uppnått 21 år eller särskilt

taxeras för sin inkomst. I andra fall må avdrag för lön och underhåll

åt hemmavarande barn icke äga rum, liksom å andra sidan lönen och

underhållet icke skola upptagas såsom inkomst för barnet. Gift kvinna,

som av förvärvsverksamhet är i avsevärd grad förhindrad att ägna sig

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 372.

åt hemmets skötsel, äger att från sin inkomst av dylik verksamhet avdraga

kostnaden för nödigt biträde i hemmet, dock högst 300 kronor.

Skulle efter avdraget kvinnans inkomst av sådan verksamhet utvisa

underskott, får underskottet, i den mån det föranledes av nyssnämnda

avdrag, icke enligt 3) i denna punkt avdragas från annan inkomst.

Åven indirekta kostnader — — — —.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920 med iakttagande

därav, att med i 19 § 2 mom. omförmäld, till beskattning enligt

19 § 1 mom. taxerad inkomst skall vid taxering år 1920 förstås den

år 1919 till inkomstskatt taxerade inkomsten.

Vid framläggandet för 1918 års lagtima riksdag av propositionen

nr 448 rörande skärpning av krigskonjunkturskatten ställde Kungl. Maj:t

i utsikt en revision av den allmänna inkomstbeskattningen, som i sin

hittillsvarande gestaltning icke medgåve ett uttagande av verkligt betydande

nya skattebelopp. Departementschefen anförde härvid bland annat

följande: »Önskvärt vore efter min mening, att åt den grundläggande

beskattningstypen i vårt land gåves en sådan byggnad, att den tilläte

en efter det statsfinansiella lägets växlande krav mer eller mindre hård

belastning, varigenom införandet av fristående extra inkomstbeskattning

bleve överflödigt. Men sålunda är icke vår nuvarande allmänna inkomstskatt

efter min mening byggd, och omständigheterna ha icke medgivit

ett framläggande för innevarande års riksdag av förslag till erforderlig

omläggning av grunderna för ifrågavarande skatt. Vissa förarbeten för

en revision äro emellertid vidtagna, och är det min åsikt, att arbetet

bör fullföljas i syfte att förslag skola kunna föreläggas nästkommande

års riksdag till förändring i vissa delar av bestämmelserna rörande inkomst-

och förmögenhetsskatten.»

Sedan detta yttrades, har det allmänna läget förändrats i en

riktning, som gjort det omförmälda revisionskravet oavvisligt. Vi stå

inför en avveckling av kristidens förhållanden. Krigskonjunkturen är

redan praktiskt taget förbi, och den rikt flödande skattekälla, som staten

under de senare åren haft i krigskonjunkturskatten, förutsättes kunna

tagas i anspråk endast till och med nästa år. Någon motsvarande

utgiftsminskning är emellertid icke att för närvarande emotse. De nya

Bihang till riksdagens ''protokoll 1919. 14 sand. Nr 372. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 372.

eller ökade behov, som kristiden skapat, komma ännu att till stor del

kvarstå. De intäkter, de extraordinära skatteformerna och särskilt krigskonjunkturskatten

lämnat, måste framdeles i mån av behov uttagas inom

ramen för den ordinarie inkomstbeskattningen. Det gäller därför att

bereda denna för dess sålunda utvidgade uppgift.

Eders Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag avse att bilda det första

steget till inkomst- och förmögenhetsskattens reformerande i enlighet med

ovan antydda syfte. 1 första hand hava härvid tagits i beaktande »förekomna

önskemål beträffande inkomstbeskattningen, som redan tidigare utan

samband med kristidsförhållandena gjort sig gällande, såsom exempelvis

önskemålet, att beskattningen i fråga måtte genom lämpligare avdragsbestämmelser

och annan skatteskala bättre anpassa sig efter och mera

effektivt utnyttja den befintliga skatteförmågan, varigenom ökade möjligheter

kunde'' beredas att på inkomstbeskattningens väg uttaga de på

det hela taget växande men dock år från år växlande belopp i skattemedel,

som statens hushållning erfordrar».

Det föreliggande förslaget i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatten

innehåller ej några ändrade grunder för den skattepliktiga inkomstens

beräknande utom i ett par detaljer, som i viss mån sammanhänga

med föreslagna nya avdragsbestämmelser.

Den vedertagna grunden för äkta makars beskattning, att makarna

behandlas såsom ett skattesubjekt, har Eders Kungl. Maj :t icke velatrubba

i detta sammanhang. Denna fråga berör också den kommunala beskattningen

och har ansetts böra lösas i samband med den blivande kommunalskattereformen.

Emellertid föreslås den ändring i 9 § förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt, att gift kvinna, som är av förvärvsverksamhet

i avsevärd grad förhindrad att ägna sig åt hemmets skötsel,

äger att från sin inkomst av dylik verksamhet avdraga kostnaden för

nödigt biträde i hemmet, dock högst 300 kronor.

Då gällande bestämmelser ej anses medgiva sådant avdrag, men

det icke kan bestridas, att här är fråga om en nödvändig utgift för

förvärvande av hustruns ai’betsinkomst, synes billigt, att författningen

ändras. Det föreslagna beloppet synes dock såsom maximum för snävt

tilltaget och bör lämpligen höjas till 400 kronor.

Regeln att mannen är skattskyldig för både sin och hustruns inkomst

kan sägas vara i förslaget utsträckt till ett slags familjebeskattning,

i det husfadern ålagts att skatta även för sina omyndiga barns

inkomst och förmögenhet, där denna ej uppgår till så stort belopp, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 372.

enligt allmänna regler barnet självt bör taxeras. Enligt nuvarande 25 §

2 mom. skatteförordningen skattar fadern blott lör hemmavarande barns

förmögenhet. Anledningen till utsträckningen är den, att barnets inkomst,

vare sig det vistas i hemmet eller annorstädes, tydligen minskar

faderns underhållsplikt och på så sätt ökar hans skatteförmåga. Emot

den rätt detaljerade bestämmelsen i ämnet bär riksdagen ej funnit anledning

till erinran.

De skattefria avdragen med hänsyn till den personliga skatteförmågan

hos enskilda skattskyldiga hava i propositionen på ett genomgripande

sätt omgestaltats och utvidgats. Med bibehållande av dessa

förmåners begränsning till här i riket mantalsskrivna svenska medborgare

utgår Eders Kungl. Maj:ts förslag från, »att en person saknar skatteförmåga

för den del av sin inkomst, som motsvarar existensminimum för honom

och hans familj, d. v. s. vad som oundgängligen erfordras för hans och

hans familjs uppehälle, vadan en skattskyldigs skatteförmåga endast representeras

av den existensminimum överstigande delen av inkomsten

eller den s. k. fria inkomsten».

Existensminimum har icke fixerats utan anses växla dels efter

levnadskostnadernas höjd å den plats, där den skattskyldige är bosatt,

dels efter det antal personer, som skola hava sitt uppehälle ur den

skattskyldiges inkomst. Det kan dock ej fullt individualiseras, utan de

skattskyldiga måste sammanföras i vissa klasser med olika stort existensminimum

för varje särskild sådan klass.

Vad först angår levnadskostnadernas höjd har man givetvis icke

kunnat fastställa olika stort existensminimum för varje särskild ort, utan

orterna hava ansetts kunna indelas i fem grupper, så att levnadskostnaderna

förutsättas vara lika inom samtliga till en och samma ortsgrupp hörande

orter. Denna indelning skall verkställas av socialstyrelsen och förnyas

vart femte år.

Ortsavdraget föreslås inom ortsgrupp I till 600 kronor med 100

kronors ökning för varje följande grupp, så att avdraget inom grupp V

blir 1,000 kronor (18 § 1 mom. a)).

Försörjningspliktens inverkan på skatteförmågan har beaktats genom

förslag om särskilda avdrag för barn under 21 år, vilka ej själva taxeras,

samt för hustru. Barnavdrag tillkommer även ogift skattskyldig. Det

är ej inskränkt till hemmavarande barn. Avdragets storlek växlar dels

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Biksdagens skrivelse Nr 372.

efter barnets ålder av mindre än 15 eller 15—21 år, dels ock så att

ogift skattskyldig medgivits något förmånligare avdrag (18 § 1 mom. b)).

Vid bestämmande av avdragens belopp har hänsyn tagits endast

till oundgängligen nödvändiga utgifter eller utgifterna för föda, kläder,

bostad, bränsle, lyse, bohag, tvätt och sjukvård.

I avseende å prisen på dessa förnödenheter har man i förslaget

utgått från 1914 års prisnivå. Det nuvarande kristidsläget har ansetts

icke böra influera på bestämmelserna om hithörande normala avdrag.

Hänsyn därtill borde tagas genom provisorisk höjning av dessa avdrag.

Emot ortsavdragens utformning har riksdagen ej något att anmärka.

Det kan dock konstateras såsom en följd av deras tillämpning, att

skattskyldigheten kommer att för till ortsgrupp I hänförliga skattskyldiga,

vilka ej åtnjuta familjeavdrag, inträda redan vid inkomst överstigande

600 kronor. Onekligen ligger häri en skärpning av nu gällande

regel om skattefrihet vid inkomst under 800 kronor, men får det ihågkommas,

att skärpningen drabbar endast ensamma personer, som ej

tyngas av försörjningsplikt för andra.

I fråga om familjeavdragen bär det förefallit riksdagen som en

brist, att ogift skattskyldig ej skulle få göra avdrag för husföreståndarinna.

I förevarande sammanhang synes någon skillnad ej böra uppdragas

mellan henne och hustru. Vidare har riksdagen funnit barnavdragen

något för snävt tillmätta, varjämte den olikhet i avdragens storlek,

som föreslås i fråga om gift och ogift skattskyldig samt beträffande

barn under och över 15 år, synts ej blott sakligt mindre motiverad

utan ock ledande till avsevärt besvär vid taxeringen. Riksdagen har i

enlighet härmed ansett lämpligt, att avdraget för alla hithörande fall

sättes till 200 kronor för varje barn. Avdraget för hustru lämnas

oförändrat, men göres tillämpligt även å husföreståndarinna hos ogift

skattskyldig.

De ovan omförmälda avdragen äro obligatoriska och tillkomma

alla hithörande skattskyldiga utan hänsyn till inkomstens storlek. Härutöver

innefattar propositionen möjlighet för beskattningsmyndigheten

att i ömmande fall av exempelvis försörjning av andra närstående än

hustru.och minderåriga, av långvarig sjukdom, av genom olycksfall nedsatt

förvärvsförmåga o. d. öka det skattefria avdraget. Sådan ökning må

dock beviljas med högst 500 kronor (18 § 1 mom.). Emot denna skattelindring,

som har sin motsvarighet i nuvarande 19 § 3 mom., har riks
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 372.

dagen givetvis ej något att erinra. Möjligen hade kunnat ifrågasättas eu

något vidare ram, särskilt med hänsyn till skattskyldiga på det lägre

inkomststadiet.

Vid bedömandet av effekten av ovan omhandlade skattefria avdrag

är ock att taga i betraktande den i 18 § 1 mom. d) givna särskilda

regeln för det beskattningsbara beloppets bestämmande. Denna regel,

som i sin starkt sammanträngda formulering i förstone förefaller rätt

svårfattlig, avser dels att förstärka de förekommande avdragens sammanlagda

verkan och dels att förekomma ojämnheter vid skatteskalans

tillämpning å det beskattningsbara beloppet. Dess innebörd bar i propositionen

uttryckts så: »Sedan enligt angivna regler bestämts det skattefria

avdrag, en skattskyldig äger åtnjuta, utfinnes det beskattningsbara

beloppet därigenom, att först från det taxerade beloppet dragés det

skattefria avdraget och därefter så mycket av det återstående taxerade

beloppet, som motsvarar det skattefria avdraget, reducerat till hälften.

Det enligt nämnda grund reducerade beloppet jämte återstående, dubbla

summan av existensminimum överstigande del av det taxerade beloppet

utgör tillhopa beskattningsbart belopp. Å det sålunda bestämda

beskattningsbara beloppet tillämpas sedan den progressiva skatteskalan.

Genom den nämnda, särskilda reduceringen kommer effekten av de

skattefria avdragen att högst väsentligt ökas. En skattskyldig i ortsgrupp

V med ett taxerat belopp av 2,000 kronor erhåller t. ex. genom

denna bestämmelse i realiteten ej blott ett avdrag med 1,000 kronor utan

därtill ock med halva det återstående beloppet eller ytterligare 500

kronor. Hans avdrag utgör alltså 1,500 kronor, och han erlägger skatt

allenast för 500 kronor.»

Eders Kungl. Maj:ts förslag har bibehållit den nuvarande skillnaden

mellan enskilda skattskyldiga och bolag1), att för de sistnämnda skatteprocenten

beror av inkomstprocenten. Det upptager således i likhet med

nuvarande bestämmelser två olika tariffer, en för enskilda (19 § 1 mom.)

och en för bolag (2 mom.).

De nu gällande skattetarifferna hava icke den elasticitet, som, enligt

vad ovan antytts, erfordras bos en rationellt anordnad tariff. De medgiva

icke uttagande allt efter statens växlande behov av större eller

mindre skattesumma utan risk, att den relativa skattebelastningen förskjutes.

Det är denna brist, som hittills föranlett upptagande av till
-

‘) Inländska aktiebolag och solidariska bankbolag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 372.

läggsskatter eller extra inkomst- och förmögenhetsskatter, så snart den

ordinarie skatten beräknats icke kunna fylla det förefintliga behovet.

För denna ofullkomlighet har man i föreliggande förslag sökt råda bot.

De föreslagna skattetarifferna har man sökt avväga så att de, såvitt

möjligt, uttrycka de olika inkomsttagarnas relativa skattskyldighet och

att man kan uttaga ett ökat eller minskat skattebelopp genom en enkel

procentuell höjning eller sänkning av skatten.

Tarifferna äro anordnade såsom genomsnittstariffer, vilkas tillämpning

anses motsvara ett jämförelsevis ordinärt skattebehov. De beteckna

ett slags grundtaxa, vilket i 19 § uttryckes så, att inkomst- och förmögenhetsskatt

utgår med viss procent av de enligt de angivna grunderna

uträknade grundbelopp. Allt efter behov kan genom en enhetlig

procentuell ökning eller minskning av skattesatserna uttagas mera eller

mindre än grundbeloppen.

Vad beträffar tariffen för de enskilda avser densamma att, genom

starkare progression från inkomster å 30,000—40,000 kronor, allt efter

avdragens storlek, samt progressionens fortsättande längre uppåt än

fallet är med gällande skatteskala, öka skattebördan på de större inkomsterna.

Den nya skalan innebär, enligt departementschefens slutomdöme,

»eu förskjutning av skattetrycket från mindre till större inkomster,

men framför allt medför den tillsammans med avdragsbestämmelserna,

att skattebördan lättas för större familjer».

Den för bolagen avsedda skattetariffen utmärkes, jämförd med den

nuvarande, av lägre skattesatser nedifrån, med början vid 1.50 procent

i stället för nuvarande 2.5 5 procent, samt fortsatt progression förbi den

nu gällande högsta procenten 5.8 5 intill 12 procent eller samma maximum,

som satts i tariffen för de enskilda, Mellan gränserna är tariffen

utformad så, att för varje följande del av inkomsten något högre skatteprocent

utgår än för närmast föregående, samt med iakttagande av att

progressionen är jämförelsevis ringa för bolag, vilkas inkomst icke överstiger

5 procent och som med hänsyn därtill varit befriade från deltagande

i de under krigstiden införda tillfälliga skatterna.

Inom riksdagen har varit ifrågasatt, att i författningen borde fastslås

visst maximum för skattesatsernas höjande över grundbeloppen.

Då emellertid, såsom också departementschefen påpekat, en framtida

riksdag är oförhindrad att ändra eller upphäva en sådan maximibestämmelse,

har riksdagen avstått därifrån. I stället har riksdagen tagit fasta

på departementschefens uttalande, att det finge anses självfallet, att,

där skattebehovet icke krävde uttagande av skatt, motsvarande fulla

grundbeloppen, en lägre procentsats än 100 procent därå borde komma

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 372.

till användning, samt å don likaledes i propositionen antydda förutsättningen,

att högre skatt än 200 procent av grundbeloppen icke kunde

tänkas komma i fråga. I sistnämnda avseende vill riksdagen dessutom

framhålla, hurusom de sakkunniga, vilkas förslag i ämnet legat till

grund för Eders Kungl. Mapts förslag, visserligen också räknat med möjligheten

att uttaga 200 procent av grundbeloppen, men därvid utgått från

tariffer med maximisatser av 10 procent. Med hänsyn till den skärpning,

de nu föreslagna tarifferna innesluta, torde kunna ifrågasättas, om

ej det av departementschefen förutsatta maximum vid praktisk tillämpning

finge underkastas någon reduktion.

Från skatteteknisk synpunkt hava de nya tarifferna icke givit rum

för någon anmärkning. 1 detta hänseende äga de obestridligt företräde

framför de nuvarande.

Det är ett känt förhållande, att under kristiden ett mycket stort

antal bolag intjänat högst betydande vinster, som de till avsevärd del

fonderat genom att öka antingen aktiekapitalet (genom utdelning av

s. k. gratisaktier) eller ock reservfonden. Vilkendera vägen som valts,

har detta haft till följd, att inkomstprocenten, d. v. s. inkomstens storlek

i procent av kapitalet, vid inkomstberäkning för påföljande taxeringblivit

lägre, oaktat inkomstbeloppet ej minskats. Detta har ansetts vara

en oberättigad förmån för just de kapitalstarka bolagen. Därjämte och

kanske i än högre grad har det ansetts såsom obehörigt, att genom de

stora fonderingarna allt större delar av bolagens årsinkomster undgått

dubbelbeskattning.

I enlighet med dessa synpunkter föreslog Kungl. Maj:t i proposition

nr 395 till 1918 års lagtima riksdag bl. a. ändrad lydelse av 20

§ i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt. Enligt förslaget

skulle vid beskattningen hänsyn få tagas endast till den del av aktiekapitalet,

som motsvarade verkligt, av delägarna gjort tillskott och endast

till så stor del av reservfonden, som motsvarade femtio procent av

det belopp, vartill aktiekapitalet skulle få beräknas. Dock skulle aktiekapital,

som blivit före den 1 januari 1915 anmält såsom inbetalt, få

tagas i beräkning utan avseende på om det tillskjutits av delägarna

eller ej, och skulle reservfond få beräknas till det belopp, vartill den

hade uppgått vid nyssnämnda tidpunkt, ökat med vad sedermera tillagts

fonden av vid aktieteckning (aktieemission till kurs över pari) influtna

medel. Om på detta sätt kapitalbegreppet gjordes snävare, skulle inkomstprocenten

bliva högre och skattebeloppet större samt indirekt en

alltför stark fondering i sin mån motverkas. Detta förslag avstyrktes

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Riksdagens skrivelse Nr 372.

dock av bevillningsutskottet, vars hemställan bifölls av första kammaren,

medan andra kammaren biträdde en reservation till förmån för

Kungl. Maj:ts förslag. Vid gemensam votering segrade första kammarens

mening.

I förevarande proposition har Eders Kungl. Maj:t sökt frågans lösning

på en annan väg, nämligen genom en direkt å fondavsättningen utgående

skatt. Bestämmelser om en sådan skatt äro upptagna i de föreslagna

2 och 3 mom. i 18 § skatteförordningen. Till skillnad från den

vanliga inkomstskatten (A-skatt) har ifrågavarande skatt benämnts

B-skatt.

Med denna skatt åsyftas att i viss utsträckning hålla staten skadelös

för den skatteförlust, som orsakas därigenom att en del av ett bolags

årsvinst fonderas i stället för att utdelas till delägarna och såmedelst

undgår den dubbelbeskattning, som träffar utdelning. Genom att erlägga

denna skatt fullgör, i grunden^ sett, bolaget en skattskyldighet, som

egentligen åligger delägarna. Å andra sidan avses B-skatten icke skola

hindra, att fonderade medel, som sedermera komma att utdelas, bliva i

vanlig ordning beskattade hos delägarna. Härav följer, att till undvikande

av trefaldig beskattning, B-skatten i dylikt fall bör återbära^.

B-skatten är således att betrakta som ett provisorium, en villkorlig

skatt, som av staten uppbäres under viss förutsättning och behålles

intill det eventuella inträffandet av en annan förutsättning. Bolaget

förskotterar skatten i avbidan på även den faktiska skattskyldighetens

överflyttande på delägarna och skattens uttagande i dess definitiva

form. B-skattens sålunda angivna natur ändras icke av den omständigheten,

att i många fall förutsättningen för återbäring aldrig kommer

att inträffa, och att således B-skatten i sådana fall kommer att utgöra

statens definitiva skatteintäkt i förevarande avseende.

B-skattens objekt är skattetekniskt bestämt till den del av bolao-ets

A-taxerade inkomst, som icke utdelats till delägarna, dock efter

avdrag för kronoutskylder samt vinstutdelning från försäkringsaktiebolag

till försäkringstagarna. På grund av svårigheten att fixera det beskattningsbara

beloppet tidigare måste med B-beskattningen anstå till året

efter A-taxeringen. Liksom A-skatten erlägges B-skatten med viss piocent

av ett grundbelopp, som är föreslaget till tre procent. Belopp,

som restitueras, beräknas efter den procent å grundbeloppet, som be
stämts

för året efter utdelningen.

Till grund för riksdagens avslag å den ovannämnda propositionen

nr 395 i förevarande del synas hava i första hand legat praktiska betänkligheter

därutinnan, att förslagets antagande skulle komma att i så

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse Nr 372.

hög grad motverka iiven eu sund kapitalbildning hos bolagen, att dessas

behöriga konsolidering i många fall skulle äventyras. Därtill hava

knutits principiella skäl såtillvida, att förslaget ansetts bryta den

gällande principen om beskattningens avpassande efter inkomstens förhållande

till kapitalet, varav syntes följa, att såsom kapital även borde

anses allt det bundna kapital, varav inkomsten utgjorde avkastning.

Det föreliggande förslaget om B-skatt lämnar sistnämnda princip

orubbad. Däremot torde det kunna befaras, att denna skatt, åtminstone

i den storlek, som ifrågasatts, kommer att i vissa fall medverka till

överdriven utdelning och hindra behörig fondbildning. Denna risk skulle

dock kunna minskas, om B-skattens grundbelopp något nedsättes. Riksdagen

har i sådant avseende ansett en nedsättning till två procent vara

skälig.

Vad B-skatten i allmänhet beträffar, torde den böra betecknas

mera som eu praktisk nödfallsutväg än som eu rationell skatteform.

Svårigheten att finna en bättre lösning torde dock motivera dess antagande.

Med utgångspunkt från B-skatten har Eders Kungl. Maj:t sökt lösa

jämväl det mycket omtvistade spörsmålet rörande beskattningen av

tillgångar, som tillfalla delägarna vid bolags upplösning och i vissa

därmed besläktade fall.

Rättspraxis lärer på förevarande punkt vara stadgad därutinnan,

att beskattningsbar utdelning å aktier icke anses vara för handen, då, i

sammanhang med bolags upplösning, till delägare utbetalas hans andel

i bolagets kapitaltillgångar. Gör delägare därvid en vinst, blir beskattningen

av denna beroende av de allmänna reglerna för beskattning av

vinster av tillfällig natur (realisationsvinster). Ej heller anses någon

beskattningsbar utdelning föreligga, om ett bolag uppgår i ett annat

och aktieägarna i det äldre bolaget i utbyte mot sina aktier erhålla

aktier i det nya bolaget.

Förevarande spörsmål var 1913 föremål för riksdagens uppmärksamhet.

Med anledning av en i ämnet väckt motion anhöll riksdagen

på förslag av bevillningsutskottet i skrivelse den 30 maj 1913, att Kungl.

Maj:t täcktes föranstalta om utredning, huruvida och i vad mån, då

ett aktiebolag eller solidariskt bankbolag upplöstes, bolagets uppsparade

tillgångar, vilka icke utdelades förrän i sammanhang med bolagets upplösning,

måtte kunna göras till föremål för inkomstbeskattning hos delägarna,

samt för riksdagen framlägga det förslag till ändring i gällande

författningar, som av utredningen kunde föranledas.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 372.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 372.

I berörda skrivelse erinrade riksdagen, hurusom olägenheter från

beskattningssynpunkt kunde framträda i många fall av bolags upplösning

och tillgångarnas utskiftande bland delägarna. »Vad därvid utdelas»,

heter det i skrivelsen, »blir, med nu gällande bestämmelser, i

regel skattefritt, ehuru i utdelningen ofta nog ingå medel, som, materiellt

sett, borde beskattas. Detta förhållande kan inbjuda till bestämmelsernas

kringgående, exempelvis så att ett bolag, som, på grund av sitt ändamål

att t. ex. köpa och stycka en fastighet eller exploatera ett patent,

är av kort varaktighet, underlåter att utdela eventuell vinst förrän i

sammanhang med bolagets upplösning. I sådana och andra liknande

fall synes orättvist, att vinster, som, där de omedelbart hade utdelats,

blivit utan tvekan beskattade, skola undgå skatt blott därför, att de i

stället under några år fonderats för att sedan på en gång fälla aktieägarna

till.»

I den ovanberörda propositionen nr 395 ingick ett förslag till

ändrad lydelse av avdelning 4:o) i de vid skatteförordningen fogade

särskilda anvisningarna till ledning vid taxeringen. Enligt detta förslag

skulle såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag upptagas j ämväl

vad som vid bolags upplösning tillskiftades delägare utöver den å honom

belöpande andel i de bolagets tillgångar, till vilka enligt 20 § i skatteförordningen

i dess i propositionen föreslagna lydelse hänsyn skulle få

tagas vid bestämmandet av bolagets inkomstprocent.

Detta förslag fick dela det öde, som, enligt vad ovan nämnts,

drabbade propositionen i övrigt.

I det sakkunnigförslag, som ligger till grund för förslaget om

B-skatt, ingår även ett förslag till ordnande av beskattningen vid bolags

upplösning. De sakkunniga hava låtit restitution av B-skatt äga rum

även beträffande fonderade medel, som först vid bolagets upplösning

tillfalla delägarna. Å andra sidan hava de föreslagit, att i fråga om aktie,

som förvärvats genom köp eller byte, den vinst, som aktieägares skifteslott

kunde anses innebära, skulle beskattas såsom tillfällig realisationsvinst

oberoende av den tid, han innehaft aktien. Denna skattskyldighet

skulle inträda oberoende av sättet för bolagets upplösning och utan

hänsyn till vilka medel, som inginge i skifteslotten. Med skifte vid

upplösning hava de sakkunniga i förevarande hänseende likställt utdelning

av medel under bolags bestånd till följd av aktiekapitalets nedsättning.

Eders Kungl. Maj:t har icke upptagit de sakkunnigas förslag i denna

del utan i stället accepterat ett av kammarrätten framställt förslag, att

restitution av B-skatt skulle begränsas till fall av utdelning »i vanlig

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens skrivelse Nr 372.

ordning», varigenom B-skatten bleve definitiv i fråga om fonderade

medel, som tillfölle delägarna i skifte eller tillföljd av aktiekapitalets

nedsättning. Bestämmelse härom är innefattad i 19 § 3 mom.

I ovan ej berörda delar har Eders Kungl. Maj:ts förslag rörande

ändringar i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt icke påkallat''

några erinringar. I konsekvens med de nya bestämmelserna i

förordningen har det i avdelning 7:o) av de vid densamma fogade

särskilda anvisningarna anförda exemplet på fall av efterbeskattning

funnits böra kompletteras.

Under åberopande av vad här ovan anförts, får riksdagen för Eders

Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen, som icke kunnat oförändrat

godkänna Eders Kungl. Maj:ts ovan intagna förslag till förordning om

ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch

förmögenhetsskatt, antagit samma förslag med de ändringar i vad

Eders Kungl. Maj:t föreslagit beträffande 9 §, 18 § 1 mom. b), 19 § 2

och 3 mom. samt avdelning 5:o) i de vid förordningen fogade särskilda

anvisningar till ledning vid taxeringen, att dessa stadganden erhålla

nedanstående lydelse, samt med det tillägg, att avdelning 7:o) i berörda

anvisningar erhåller här nedan införd avfattning: *)

9 §•

Vid uppskattning av inkomst ur inkomstkälla, som i 7 § omförmäles,

må, utom i det fall att ersättning för bestridande av särskilda

med tjänst eller uppdrag förenade kostnader, varom i 8 § förmäles,

blivit av staten särskilt anvisad, avdrag ske för alla utgifter för inkomstens

förvärvande eller bibehållande, såsom:

arrende- eller hyresavgift; — — — — — — — — underhåll av

fastighet och inventarier;

avlöning, kost och övriga utgifter för de i skattskyldigs verksamhet

använda biträden, arbetare och hemmavarande barn, för de sistnämnda

dock endast i fall de uppnått 21 år eller ock själva skola taxeras till

inkomst- och förmögenhetsskatt;

kostnad för nödigt biträde i hemmet, för det fall att gift kvinna

av förvärvsverksamhet är i avsevärd grad förhindrad att ägna sig åt

hemmets skötsel, skolande avdraget ske från hennes inkomst av dylik

l) Ändringar i Kungl. Maj:ts förslag äro utmärkta med kursiverad stil. Spärrad

kursiv angiver, att kursiveringen är avsedd att bibehållas i författningen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Riksdagens skrivelse Nr 372.

verksamhet, med iakttagande av att avdraget i intet fall må överstiga

400 kronor;

kontors- och andra förvaltningskostnader — — — —.

18 §.

1 mom. —- — — — — — — — — — — — — — — —

b) Utöver ortsavdraget äger skattskyldig, vilken är gift eller har

hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, vilka

icke uppnått 21 år och icke själva skola taxeras till inkomst- och

förmögenhetsskatt, erhålla avdrag (familjeavdrag) dels med 200 kronor

för varje sådant barn, dels ock med 200 kronor för hustru, om skattskyldig

är gift, eller för husföreståndarinna, om skattskyldig är ogift

(varmed jämställes, att skattskyldig är änkling, änka eller frånskild).

För barn, vilkas föräldrar båda leva men icke äro gifta med varandra,

skall, därest enligt ovan givna bestämmelser båda föräldrarna skulle

vara berättigade till avdrag, endast modern eller, om barnet vistas hos

fadern, endast denne åtnjuta avdrag.

19 §.

2 mom. Utöver den inkomstskatt, varom i 1 mom. är stadgat,

skall av där omförmält bolag erläggas inkomstskatt med viss procent av

ett grundbelopp, vilket utgör två kronor för varje fullt hundratal kronor

av den del av bolagets nästföregående år till beskattning enligt nyssnämnda

moment taxerade inkomst, som icke i vanlig ordning utdelats

till delägarna; dock efter avdrag av de å sagda inkomst belöpande

kronoutskylder, ävensom, i fråga om försäkringsaktiebolag, av vinstutdelning

till försäkringstagare eller av för samma ändamål reserverade

medel. (B-skatt)

3 mom. I den män enligt 2 mom. beskattade tillgångar i vanlig

ordning utdelas, äger bolaget åtnjuta restitution med viss procent av

ett grundbelopp, vilket utgör två kronor för varje fullt hundratal kronor

av de till delägarna sålunda utdelade tillgångar, skolande därvid iakttagas,

att sammanlagda beloppet av restituerade medel icke må uppgå

till högre belopp än de av bolaget enligt 2 mom. erlagda skattemedel.

Restitution sker i den ordning, som är stadgad i fråga om restitution av

kronoutskylder.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 372.

21

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

5:o) Vissa avdrag vid inkomstens upp skattning.

Avdrag är medgivet:

1) för alla omkostnader — — — — kronoutskylder.

Avdrag får således ej göras — — — — egen bostad o. d.

Däremot är avdrag medgivet — — — — belastar sin affär med

utgifter härför. För lön och underhåll åt hemmavarande barn, som

deltaga i rörelse eller yrke, äger skattskyldig göra avdrag med fulla

värdet av omförmälda förmåner, därest barnet uppnått 21 år eller

särskilt taxeras för sin inkomst. I andra fall må avdrag för lön och

underhåll åt hemmavarande barn icke äga rum, liksom å andra sidan

lönen och underhållet icke skola upptagas såsom inkomst för barnet.

Gift kvinna, som av förvärvsverksamhet är i avsevärd grad förhindrad

att ägna sig åt hemmets skötsel, äger att från sin inkomst av dylik

verksamhet avdraga kostnaden för nödigt biträde i hemmet, dock högst

400 kronor. Skulle efter avdraget kvinnans inkomst av sådan verksamhet

utvisa underskott, får underskottet, i den mån det föranledes

av nyssnämnda avdrag, icke enligt 3) i denna punkt avdragas från

annan inkomst.

Åven indirekta kostnader — — — —.

7:o) Om efterbeskattning.

Genom — — — — riktigt belopp.

Exempel. En inom ortsgrupp III bosatt gift skattskyldig med två

barn tiar år 1921 uppgivit sin inkomst till 10,000 kronor och sin förmögenhet

till 120,000 kronor. I anledning härav har hans taxerade

belopp upptagits till 12,000 kronor, det beskattningsbara beloppet till 9,900

kronor och inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp till 297 kronor.

Då inkomst- och förmögenhetsskatt sagda år utgått med 120 procent av

grundbeloppet, har skatt påförts honom med 356 kronor 40 öre. År 1923

upptäckes, att den skattskyldiges uppgift varit oriktig, i det att inkomsten

utgjort 15,000 kronor och förmögenheten 150,000 kronor. År 1921 hade

sålunda det taxerade beloppet bort upptagas till 17,500 kronor, det beskattningsbara

beloppet till 15,400 kronor och grundbeloppet till 516 kronor, i följd

varav inkomst- och förmögenhetsskatt bort utgå med 619 kronor 20 öre. FöljBihang

till riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 372. '' 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens skrivelse Nr 372.

aktligen skall år 1923 utan sammanblandning med den taxering, som då

må varda den skattskyldige åsatt för inkomst och förmögenhet år 1922,

genom efterbeskattning påföras honom inkomst- och förmögenhetsskatt, svarande

emot skillnaden emellan vad han i verkligheten för år 1921 erlagt

och vad han bort erlägga, eller med 262 kronor 80 öre.

Sitt beslut i fråga om Eders Kungl. Maj:ts med förevarande proposition

framlagda förslag till förordning om ändring i vissa delar av

förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering

kommer riksdagen att i annat sammanhang för Eders Kungl. Maj:t

tillkännagiva.

Stockholm den 18 juni 1919.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 19X9.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.