Sök i Ratio Lex

Skrivelse till konungen i anledning av väckta motioner om ersättning åt ingenjören G. Ericsson för liden förlust vid uppförande av kasernetablissemang för Västgöta regemente.

12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1919:79, Skrivelse till konungen i anledning av väckta motioner om ersättning åt ingenjören G. Ericsson för liden förlust vid uppförande av kasernetablissemang för Västgöta regemente.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 79.

1

Nr 79.

Godkänd av första kammaren den 4 april 1919.

Godkänd av andra kammaren den 4 april 1919.

Riksdagens skrivelse till konungen i anledning av väckta

motioner om ersättning åt ingenjören G. Ericsson för

liden förlust vid uppförande av kasernetablissemang för

Västgöta regemente.

(Statsutskottets utlåtande nr 35.)

Till Konungen.

Uti tvenne inom riksdagen väckta motioner har hemställts, att riksdagen

ville bevilja kronor 223,209: 98 för delvis ersättning av den direkta

förlust, som byggnadsentreprenören vid kasernetablissemanget för Västgöta

regemente, ingenjör (videon Ericsson, till följd av rådande kristid, lidit

genom uppkommen och av vederbörande myndighet erkänd merkostnad,

utöver den kontrakterade entreprenad summan för ifrågavarande arbete jämte

ett års ränta å 6 procent med kronor 13,392: 60 eller tillsammans kronor

236,602: 58.

Till stöd för sina framställningar hava motionärerna åberopat de vid

1918 års lagtima riksdag väckta motionerna i detta ämne, vilka motioner

voro av följande lydelse:

»Sedan byggnadsentreprenören Gideon Ericsson, Stockholm, på grundval

av under senare halvåret 1914 utförd kostnadsberäkning den 15 februari

1915 tecknat huvudkontrakt med statsverket om uppförande av det

av honom sedermera färdigbyggda och sedan år 1916 i bruk tagna samt i

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 Sami. Nr 79—81. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 79.

januari 1917 slutligt besiktade kasernetablissementet för Västgöta regemente

invid Vänersborg, hade, på grund av under arbetets fortgång uppkommen

kristid, grundvalen för samtliga beräkningar fullständigt rubbats.

Såsom orsaker härtill kan nämnas, att priserna å alla slag av byggnadsmaterialier

stego oavbrutet och till enastående höjd, att hinder uppstod

genom transportsvårigheter å järnväg, vilka hinder endast tidvis och till

en del avhjälptes genom arméns kasembyggnadsnämnds mellankomst, därtill

föranledd av entreprenörens fyrfaldiga anmälningar, samt att arbetsbrist

i följd av genom sagda transportsvårigheter uppkommen leveransförsening

uppstod, varvid dock arbetarna ej kunde avskedas utan måste

betalas med full arbetslön. Den ena svårigheten drog på så sätt .den andra

med sig och förryckte därigenom hela arbetsplanen i hög grad. Genom

överenskommelse mellan Centrala Arbetsgivareförbundet och Arbetareorganisationerna

jämte statens förlikningsman har dessutom, på grund av dyrtiden,

arbetsprisen ökats med början den 18 augusti 1916 och tillsvidare.

Härigenom förorsakades ingenjör Ericsson en direkt förlust i merkostnad

med kronor 223,209: 98.

I underdånig skrivelse till Konungen den 22 januari 1917 har Ericsson

gjort framställning om ersättning för denna förlust. Emellertid har

Kungl. Maj:t, i trots av av vederbörande myndigheter gjord tillstyrkan, den

4 maj 1917 förklarat den gjorda framställningen icke föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd. Kungl. Maj:ts beslut torde för visso föranletts därav,

att gällande föreskrifter formellt icke medgåve ersättning i dylika fall.

På grund av de alldeles särskilda förhållanden, som förorsakat den

avsevärda förlust, ingenjör Ericsson lidit, har emellertid en framställning

till riksdagen i förevarande ärende synts oss vara överensstämmande med

billighet och rättvisa. Vi hava därvid även letts av den tanken, att, med

hänsyn till de säregna förhållandena, ett bifall till motionen ej kan bliva

prejudicerande för framtiden.

Ur de handlingar, som ingenjör Ericsson ingivit till Kungl. Maj:t,

och därav föranledda utlåtande må följande här återgivas.

Arméns kasernbyggnadsnämnd har den SO mars 1917 avgivit utlåtande

över Ericssons framställning till Kungl. Maj:t (Bilaga 1). Av detta

utlåtande framgår bl. a följande.

Nämnden hade med Ericsson uppgjort kontrakt rörande arbete, nämligen

dels den 15 februari 1915 angående uppförande och inredande av

17 stycken byggnader för en sammanlagd kostnad av kronor 1,337,800

och dels den 8 augusti 1916 angående ombyggnad och inredning av lägen
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 79.

3

heten Niklasberg till underofficersbostäder för en kostnad av tillhopa kronor

29,000. I de hos nämnden gjorda kostnadsberäkningarna för förstnämnda

arbeten hade kostnaderna härför upptagits till kronor 1,385,900 eller idet

allra närmaste samma belopp som den med Ericsson avtalade kontraktssumman.

Angående inredsarbetena i Niklasberg har Kungl. Maj:t genom

beslut den 2 juni 1916 beviljat nämndens hemställan att få antaga Ericssons

under hand avgivna anbud å nyssberörda belopp, kronor 29,000 för

ifrågavarande arbete. Å detta sistnämnda arbete i Niklasberg avses endast

ersättning av ej beräknat dyrtidstillägg till arbetare från den 18 augusti 1916.

Kasernbyggnadsnämnden vitsordade, att den av Ericsson i dennes

framställning till Kungl. Maj:t uppgivna fördyringen för arbetena i fråga,

kronor 223,209: 98, är med verkligheten överensstämmande.

Nämnden anför följande: »Att denna förlust verkligen förelegat, har

av Ericsson styrkts med ett sammandrag över de av honom förda räkenskaperna

för arbetena, av vilket sammandrag framgår, att förberörda arbete,

inklusive tilläggsarbeten, till den 22 januari 1917 kostat kronor

1,615,542: 98, och att han för samma arbeten uppburit eller äger att av

nämnden uppbära inalles kronor 1,892,333, vadan förlusten skulle bliva

kronor 223,209: 98.

Grenom intyg från revisorn Karl Wanselius, auktoriserad av Stockholms

handelskammare, har Ericsson styrkt, dels att förenämnda belopp

utbetalats för materialier och arbetslöner vid kasernbyggnadsarbetena i Vänersborg,

och dels att förlusten vid densamma är den ovan angivna.

I övrigt har Ericsson påvisat, att den uppkomna fördyringen är en

följd av de under arbetstiden stegrade materiel- och arbetsprisen. Han

har för den skull bilagt dels sina ursprungliga kostnadsberäkningar, uppgjorda

med avseende på huvudentreprenaden i slutet av år 1914, vilka

vid granskning visat sig vara riktiga och överensstämmande med de prisei,

som upptagits uti de anbud, varå entreprenadsummorna grundats, dels uppgifter

om prisstegringarna vid de tidpunkter, då materialinköpen gjorts, dels

ock förteckning å de extra utbetalningarna, han gjort för stegrade arbetslöner.

Då Ericsson genom intyg från två oj aviga personer, byggnadsinspektören

Fr. Sjösteen och arkitekten Sam. Kjellberg, styrkt, att inköpen skett

å de uppgivna tiderna, genom intyg från olika leverantörer bekräftat de

uppgivna prisstegringarna, samt överlämnat bestyrkt uppgift om de utbetalda

stegringarna å arbetslönerna, synes ingen invändning finnas att göra

mot de lämnade uppgifterna om fördyringen.»

Nämnden vitsordar även med åberopande av besiktningsprotokoll, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 79.

»de av Ericsson utförda arbetena vid ifrågavarande etablissemang hava verkställts

på ett synnerligen förtjänstfullt sätt och i bästa samförstånd med

den byggande myndigheten.»

»På grund av vad ovan anförts och då den stora förlust, som Ericsson

styrkt sig hava lidit, uppkommit på grund av orsaker, vilka det icke

stått i hans makt att hindra även med iakttagande av all skälig försiktighet

och omtanke, aDser nämnden, att det skulle vara högeligen behjärtansvärt

och med billigheten överensstämmande, om ersättning i någon form kunde

beredas Ericsson för den förlust, han visat sig hava lidit genom ifrågavarande

för staten utförda byggnadsarbeten.»

Arméförvaltningens civila departement, som den 4 april 1917 likaledes

yttrat sig över Ericssons framställning (Bilaga 2), instämmer i kasernbyggnadsnämndens

uttalade mening beträffande ersättning åt Ericsson.

Bland annat anföres följande: »I följd av det nu pågående krigets

långvarighet hava å byggnadsmarknaden inträffat sådana prisstegringar, som

av ingenjören Eriksson icke kunnat förutses vid tiden för uppgörande av

dennes kostnadsberäkningar före avgivandet av anbud å ifrågavarande byggnadsentreprenad.

På grund av de alldeles särskilda förhållanden, som sålunda föranlett

den förlust ingenjören Ericsson lidit, synes ett bifall till den underdåniga

ansökningen ej kunna bliva prejudicerande för framtiden.»

I händelse av bifall till framställningen ansåg arméförvaltningens civila

departement, att ersättningsbeloppet borde utgå från anslaget till uppförande

av kasernetablissement för femton infanteriregementen.

Ur Ericssons framställning till Kungl. Maj:t må följande anföras:

»Ovanstående belopp (228,209: 98 kr.) avser, såsom framgår av handlingarna,

endast ett återgäldande av direkta förluster, varå staten gjort

motsvarande ekonomisk vinst. Beloppet innefattar således icke någon som

helst ersättning för mitt nedlagda dryga arbete och ansvar, vilket jag vågar

särskilt understryka.

För den av mig oförvållade förlust, som ligger i ett fullständigt uteblivande

av all gottgörelse för detta mitt arbete och ansvar — en förlust,

som för mig är tung nog att bära med hänsyn till den långa tid, jag varit

bunden vid detta mycket omfattande och krävande arbete — anser jag mig

icke böra göra någon ersättningsframställning.

Om staten däremot ej skulle befinnas villig att gottgöra mig för den

direkta ovan anförda likaledes av mig oförvållade merkostnaden av kronor

223,209: 98, som jag själv, på grund av krigsförhållandena, fått gälda ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 7,9.

5

över den avtalade entroprenadssumman, skulle för mig en fullständigt ruinerande

förlust inträda.»

Det synes oss vara mycket större skäl, att Ericsson erhåller ersättning

för sina lidna direkta förluster, då kasernbyggnadsnämnden i sin bilagda

skrivelse antyder, att Ericsson, enligt nådiga förordningen den 17

november 1893, på grund av »force majeure» måhända hade kunnat erhålla

anstånd med avseende på tiden för arbetets fullgörande, men, på grund

av uttalade önskningar från arbetsledningen, har Ericsson icke velat begagna

sig härav. Denna omständighet, att byggnadsarbetet sålunda utan avbrott

kunnat fortgå, har medfört den stora fördelen, att kasernetablissementet

långt tidigare, än som eljest blivit fallet, kunnat tagas i bruk.

I övrigt må hänvisas till en bilagd P. M. av ingenjören Ericsson (Bilaga

3), vilken åtföljt den ovannämnda framställningen till Kungl. Maj:t.»

Vid frågans behandling år 1918 yttrade statsutskottet:

»Enligt utskottets mening bör ersättning för förlust, som entreprenör

lidit på entreprenad, som han åtagit sig gent emot statsverket, kunna

medgivas endast rent undantagsvis, där särskilt tungt vägande skäl härför

kunna anföras. Såvitt utskottet kunnat finna av handlingarna i förevarande

ärende, vill det synas utskottet, som om dylika skäl möjligen här

kunde anses föreligga, och att alltså ersättning skulle kunna åtminstone

delvis tillerkännas ingenjören Ericsson, utan att härigenom mera vittutseende

konsekvenser behöva uppstå. Huruvida förhållandet i verkligheten

är sådant, torde dock endast av Kungl. Maj:t kunna efter verkställd

utredning avgöras. Att en ansökan i ärendet redan av Kungl.

Maj:t avslagits, synes icke utgöra något avgörande hinder mot att riksdagen

med anledning av de föreliggande motionerna anhåller, att Kungl.

Maj:t tager frågan under förnyat övervägande. Skulle Kungl. Majit vid

sådant övervägande finna, att ersättning bör tilldelas ingenjören Ericsson,

torde jämväl böra på Kungl. Maj:t ankomma att bestämma, med vilket

belopp ersättning skall utgå, dock bör ersättningen enligt utskottets mening

i varje fall icke överstiga 75 procent av den förlust entreprenören lidit

eller, under förutsättning att det i motionerna uppgivna beloppet härav är

riktigt, 167,407 kronor 49 öre. Erforderligt belopp torde kunna utgå av

för uppförande av kasernetablissemang för femton infanteriregementen beviljade

medel.»

Statsutskottet hemställde med anledning härav, att riksdagen måtte

med anledning av förevarande motioner dels i skrivelse till Kungl. Maj:t

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 79.

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t efter verkställd utredning taga under

förnyat övervägande, huruvida och med vilket belopp ersättning må kunna

tilldelas ingenjören Grideon Ericsson för förlust, som han lidit vid uppförande

av Västgöta regementes kasernetablissemang, dels ock medgiva, att

för bestridande av sådan ersättning må av de för uppförande av kasernetablissemang

för femton infanteriregementen beviljade medel tagas i anspråk

ett belopp av högst 167,407 kronor 49 öre.

Statsutskottets förevarande framställning bifölls av första kammaren,

men avslogs av andra kammaren, på grund varav ersättningsfrågan för det

dåvarande förfallit.

Uti de nu väckta motionerna, vilka skilja sig från de år 1918 gjorda

framställningarna däruti, att ränta under ett år efter 6 procent å det

förut begärda ersättningsbeloppet numera tillagts, hava motionärerna ytterligare

anfört följande:

»På grund av att statsutskottets hemställan fått formen av en skrivelse till

Kungl. Maj:t och icke hemställan om utbetalande av visst belopp, kunde

frågan ej gå till gemensam votering, i vilket fall ingenjör Ericsson säkerligen

i viss utsträckning vunnit ersättning för lidna förluster.

Då det emellertid synes uppenbart, att en ersättning till ingenjör Ericsson

är förenad med rättvisa och billighet, och då hänsyn tagas till vad i

saken för övrigt förekommit, kan det anses väl berättigat att än en gång

framlägga saken för riksdagen.

Utöver de fullständiga utredningar, som redan vid frågans föregående

behandling lämnats, och till vilka hänvisas, torde följande böra ytterligare

anföras.

Det belopp, för vilket ingenjör Ericsson påyrkat ersättning, nämligen

kronor 223,209: 98, är i själva verket en minimisiffra, utgörande direkta

förluster t. o. m. 22 januari 1917, verifierade och vitsordade av kasernbyggnadsnämnden

och arméförvaltningens civila departement.

Emellertid hava efter sist nämnda tidpunkt, enligt vad entreprenören

efter sina räkenskapsböcker uppgivit, tillkommit för kompletteringsarbeten

och diverse senare inkomna räkningar ett belopp av kronor 14,318: 16, för

vilket dock ej ersättning begäres.

Den direkta, totala kapitalförlusten uppgår sålunda till kronor 237,528:14,

i vilket belopp sålunda ligger ingen som helst ersättning för entreprenö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 7‘J. r

rens nedlagda, dryga arbete och ansvar under en avsevärd tid, vilket även

ökar de ovan angivna direkta kapitalförlusterna.

Under diskussionen i bägge kamrarna framhölls, att i händelse ersättning

till entreprenören skulle göras, det ej är rättvist, att han skall lida

de 25 procentens avdrag, utan hellre åtnjuta full, bevislig ersättning.

Härtill kommer slutligen, att entreprenören måst ikläda sig visst ansvar

för byggnaderna två år efter tidpunkten för byggnadernas godkännande, vilket

givetvis, trots »det synnerligen förtjänstfulla sätt», på vilket entreprenadarbetet

enligt kasernbyggnadsnämndens vitsord blivit utfört, dock medfört

ytterligare kostnader och arbete från entreprenörens sida.

Förlusterna äro sålunda i verkligheten betydligt större än den ursprungligen

angivna siffran giver vid handen.

Med hänsyn till den allsidiga utredning, för vilken entreprenörens

direkta förluster och arbete blivit föremål, och som ådagalagt, att dessa förluster

ostridigt uppgå till minst kronor 223,209: 98, anse vi ett förnyat

hänskjutande till Kungl. Maj:t icke påkallat, utan att riksdagen bör kunna,

utan att göra ärendet beroende av Kungl. Maj:ts vidare prövning, bevilja

medel till ersättning i förevarande fall.

Det är emellertid billigt, att entreprenören, utom ifrågavarande belopp,

kronor 228,209: 98, erbåller ränta å detta under ett års tid.

Ehuru entreprenören i verkligheten betalt betydligt högre ränta, beräknas

densamma här endast till 6 procent.»

Såsom statsutskottet i sitt yttrande i ärendet vid dess behandling av 1918

års lagtima riksdag framhållit, bör enligt riksdagens mening ersättning i

förevarande fall kunna beredas entreprenören, därest Eders Kungl. Maj:t vid

prövning av ärendet finner sådan böra utgå. Ersättningsbeloppet bör dock

i varje fall icke bestämmas högre än till 7 5 procent av den förlust, entreprenören

lidit, eller 167,407 kronor 49 öre. Riksdagen har härvid icke

a,nsett sig kunna taga någon hänsyn till att entreprenören efter det egentliga

byggnadsarbetets avslutande fått vidkännas särskilda kostnader vid utförande

av kompletteringsarbeten. Likaledes har riksdagen icke funnit sig.

kunna medgiva, att ränta å det såsom förlust upptagna beloppet, såsom

av motionärerna ifrågasatts, beräknas.

Erforderliga medel torde böra ställas till Eders Kungl. Maj:ts förfogande

genom beviljande av anslag å 1919 års tilläggsstat.

På grund av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen anmäla, att

riksdagen å tilläggsstat för år 1919 beviljat ett förslagsanslag, högst,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 79.

167,408 kronor att efter Eders Kungl. Maj:ts beprövande utgå till beredande

av ersättning åt ingenjören Grideon Ericsson för liden förlust vid

uppförande av Västgöta regementes kasernetablissemang.

Stockholm den 4 april 1919.

Med undersåtlig vördnad.

Avskrift.

Bilaga 1.

Till KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 22 sistlidne januari har Arméns Kasernbyggnadsnämnd

fått sig anbefallt att avgiva underdånigt utlåtande över en av byggnadsentreprenören

vid kasernetablissemanget för Västgöta regemente, ingenjören Gideon Ericsson, gjord

underdånig framställning om ersättning för lidna förluster vid ifrågavarande byggnadsarbeten;

och får Nämnden, med remissaktens återställande, härmed i underdånighet

anföra följande.

Nämnden har med Ericsson uppgjort kontrakt rörande berörda arbeten, nämligen

dels den 15 februari 1915 angående uppförande och inredande av 17 st. byggnader

för en sammanlagd kostnad av kronor 1,337,800: — och dels den 8 augusti 1916

angående ombyggnad och inredande av lägenheten Niklasberg till underofficersbostäder

för en kostnad av tillhopa kronor 29,000: —. 1 de hos Nämnden uppgjorda kost
nadsberäkningarna

för förstnämnda arbeten hade kostnaderna därför upptagits till kronor

1,335,900:—, eller i det allra närmaste samma belopp som den med Ericsson

.avtalade kontraktssumman. Angående inredningsarbetena i Niklasberg har Eders Kungl.

Maj:t genom nådigt beslut den 2 juni 1916 beviljat Nämndens hemställan att få

antaga Ericssons under hand avgivna anbud å nyssberörda belopp, kronor 29,000: —,

för ifrågavarande arbeten.

Ericsson har i sin underdåniga framställning uppgivit fördyringen för arbetena

i fråga till kronor 223,209: 98.

Att denna förlust verkligen förelegat, bar av Ericsson styrkts med ett sammandrag

av de utav honom förda räkenskaperna för arbetena, av vilket framgår, att förberörda

arbeten, inklusive tilläggsarbeten, till den 22 januari 1917 kostat

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 79.

9

kronor 1,615,542:98

och att han för samma arbeten uppburit eller äger att av Nämnden

uppbära inalles .................................................................. kronor 1,392,333: —

vadan förlusten skulle bliva ...................................................... kronor 223,209: 98

Genom närlagda intyg från revisorn Karl Wanselius, auktoriserad av Stockholms

handelskammare, har Ericsson styrkt, dels att förenämnda belopp utbetalts för materialier

och arbetslöner vid kasernbyggnadsarbetena i Vänersborg och dels att förlusten

vid desamma är den ovan angivna.

Såsom av bilagda intyg från Nämndens kassaförvaltare framgår, är Ericssons

uppgift om de medel, han från Nämnden redan emottagit och äger uppbära, överensstämmande

med de å Nämndens expedition förda räkenskaperna.

I övrigt har Ericsson påvisat, att den uppkomna fördyringen är en följd av de

under arbetstiden stegrade materiel- och arbetsprisen.

Han har för den skull bilagt dels sina ursprungliga kostnadsberäkningar, —

uppgjorda, med avseende å huvudentreprenaden, i slutet av år 1914 — vilka vid

granskning visat sig vara riktiga och överensstämmande med de priser, vilka upptagits

uti de anbud, varå entreprenadsummorna grundats, dels uppgifter om prisstegringarna

vid de tidpunkter, då materialinköpen gjorts, dels ock förteckning över de

extra utbetalningarna, han gjort för stegrade arbetslöner.

Då Ericsson genom närlagda intyg från två ojäviga personer, byggnadsinspektören

Fr. Sjösteen och arkitekten Sam. Kjellberg, styrkt att inköpen skett å de uppgivna

tiderna, genom intyg från olika leverantörer — vilka intyg här bifogas — bekräftat

de uppgivna prisstegringarna samt överlämnat bestyrkt uppgift om de utbetalda

stegringarna å arbetslönerna, synes ingen invändning finnas att göra mot de

lämnade uppgifterna om fördyringen.

En del mindre räknefel och felaktiga kollationeringar uti de remissakten tillhörande

bilagorna hava å Nämndens expedition rättats med rött bläck. Felen inverka

dock ej på slutresultatet.

För egen del får Nämnden vitsorda att, vilket ock framgår av närlagda besiktningsprotokoll,

de av Ericsson utförda arbetena vid ifrågavarande etablissemang

hava verkställts på ett synnerligen förtjänstfullt sätt och i bästa samförstånd med

den byggande myndigheten.

Varken på grund av bestämmelserna i nådiga förordningen angående statens

upphandings- och entreprenadväsende med mera av den 17 november 1893 — enligt

vilken förordning väl anstånd med avseende på tiden för ett arbetes fullgörande på

grund av »force majeure» kan beviljas, men några bestämmelser rörande ersättning

för lidna förluster av samma orsak icke förefinnas — eller på annan grund finner

Nämnden Ericsson kunna med laglig rätt göra anspråk på ersättning från Staten i

förevarande hänseende, men på grund av vad ovan anförts och då den stora förlust,

som Ericsson styrkt sig hava lidit, uppkommit på grund av orsaker, vilka det icke

stått i hans makt att hindra även med iakttagande av all skälig försiktighet och

omtanke, anser Nämnden, att det skulle vara högeligen behjärtansvärt och med billigheten

överensstämmande, om ersättning i någon form kunde beredas Eriksson för

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 79—81. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens skrivelse Nr 79.

den förlust, han visat sig hava lidit genom ifrågavarande, för Staten utförda byggnadsarbeten.

Stockholm den 30 mars 1917.

Underdånigst

För arméns kasernbyggnadsnämnd:

MAURITZ SAHLIN.

Axel Alexanderson.

Vidimeras ex officio:

Percival Källing.

t. i. Registrator i K. Landtf. dep:t.

Bilaga 2.

Avskrift.

Underdånigt utlåtande.

I följd av det nu pågående krigets långvarighet hava å byggnadsmarknaden inträffat

sådana prisstegringar, som av ingenjören Ericsson icke kunnat förutses vid

tiden för uppgörande av dennes kostnadsberäkningar före avgivandet av anbud å

ifrågavarande byggnadsentreprenader.

På grund av de alldeles särskilda förhållanden, som sålunda föranlett den förlust,

ingenjören Ericsson lidit, synes ett bifall till den underdåniga ansökningen ej

kunna bliva prejudicerande för framtiden. Arméförvaltningens civila departement

anser sig därför kunna instämma i den av arméns kasernbyggnadsnämnd uttalade

mening beträffande ersättning åt Ericsson. Därest Eders Kungl. Maj:t skulle finna

skäl bifalla framställningen, torde ersättningsbeloppet böra, eventuellt efter riksdagens

hörande, utgå från anslaget till uppförande av kasernetablissemang för femton infanteriregementen.

Stockholm den 4 april 1917.

Underdånigst

F. BERGENHOLTZ.

Ch. Stenberg. _ G. Almgren.

Vidimeras ex officio:

Percival Källing

t. f. Registrator i K. Landtf. dep:t.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 79.

11

Bilaga 3.

Västgöta Regementes Kasemetablissement invid Vänersborg.

P. M. angående fördyring jämte bilagor.

Uppgörelserna angående leverans av de olika slagen material träffades, där sig

göra lät, omedelbart.

Sålunda uppgjordes strax efter entreprenadkontraktets underskrivande den 15

februari 1915 avtal om leverans av tegel och granitsockel samt järnbalkar, vilka

material dock drogo någon merkostnad utöver den tidigare beräknade.

Kalken har dragit en betydande merkostnad, ehuru leveransavtal gjordes så

fort ske kunde efter entreprenadkontraktets underskrivande och har järnplåt till tak

samt galvaniserad plåt, oaktat liknande uppgörelse, även dragit en högst avsevärd

kostnad.

Sand har endast kunnat köpas under hand i mån av behov och har samma

därför medfört en synnerligen kraftig merkostnad.

Smidesjärn, spik, skruv och alla sorters beslag hava stigit oerhört i pris såsom

närslutna prisstegringstablå utvisar.

Trävirket har likaså stigit enormt och har för behovets fyllande måst uppköpas

snart sagt till vilket pris som helst från olika delar av landet såsom från Norrland,

Dalarna, Västmanland, Småland, Halland och från Stockholmstrakten. Dessutom

hava bjälkar och sparrar icke kunnat anskaffas i de erforderliga längderna, utan ha

måst tagas överdimensioner, varvid stora förluster genom avkapningar och onödiga

frakter uppstått.

Genom de långväga transporterna av trävirket har, på grund av tillkommande

fraktkostnader, materialprisen på platsen dessutom stegrats enormt, vilket av bifogade

tablåer framgår.

Trävaror hava eljest alltid kunnat levereras från Värmland och trakterna kring

Vänersborg till de av mig beräknade priserna, franko Vänersborg, men på grund av

de säregna förhållanden, då allt kan försäljas till utländska avnämare och till förut

oanade priser, har detta nu ej varit möjligt.

Vid kostnadsberäkningar, särskilt å byggnader, dragande avsevärd massa material,

är praxis att räkna med möjligheten av förmånligaste betalningsvillkor, vari

entreprenörens ersättningsmarginal för eget arbete och ansvar ligger. I detta fall har

just anskaffandet av de stora massorna material, i stället för att medgiva billigare

inköpspris, åstadkommit oerhörda fördyringar på grund av att inköpet måst ske snart

sagt över hela landet.

Av en särskild bilagd tablå angående prisstegringsuppgifter å diverse byggnadsmaterial

framgå gängse marknadspris under här ifrågavarande tid. Det visar sig att

marknadsprisen i regel äro betydligt högre än de pris jag lyckats tillförsäkra mig.

Detta hänför sig givetvis därtill, att jag icke försuttit något tillfälle att i tid uppgöra

leveranskontrakt, där sådant överhuvud varit möjligt. Det föreligger sålunda icke

någon brist på förutseende från min sida.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 79.

Det kan ju för den ej initierade synas märkvärdigt, att ej alla uppgörelser

kunnat ske, då priserna ej voro så uppdrivna, men har detta faktiskt ej varit möjligt

annat än med mindre partier och ej på andra villkor, än att desamma omedelbart

levererades och likviderades. Avtal, gällande större partier, fördelade på en

längre leveranstid hava såsom regel icke av leverantörerna medgivits på grund av

krigskonjunkturerna. Även om större partier på en gång varit tillgängliga, vilket ingalunda

i dessa tider med fullständigt abnorm knapphet på ett flertal varor varit fallet,

kan ju vid så stort arbete som ifrågavarande under inga förhållanden komma ifråga

att i förväg upplägga all åtgående material, emedan då ej blott oerhörda upplagsplatser

skulle erfordras och i samband därmed opåräknade stora upplagskostnader

skulle förorsakas, utan även mycket stora kapital fastlåsas. Detta kan så mycket

mindre ske som Kasernbyggnadsnämnden endast kan utbetala likvidera a i mån av

fullgjort arbete enligt entreprenadkontraktet.

De orimliga leverans- och prisförhållanden, som sedan entreprenadkontraktets

undertecknande till följd av kriget uppstått i landet och undan för undan tagit allt

abnormare former, hava således framtvingat vissa kostnadsökningar, över vilka entreprenören

varken genom förutseende eller på annat sätt kunnat öva inflytande. Dessa

kostnadsökningar ha dock på förmånligaste sätt kunnat nedbringas, så att merkostnaden

å de arbeten, som fullbordats samt slutbesiktigats i januari 1917, ej uppgått

till mer än c:a 16 % av kontraktssumman för samma.

För felbedömningar vid en kostnadsberäkning ävensom för de rubbningar i desamma,

som under normala konjunkturer kunna uppstå genom prisfluktuationer, bör

givetvis en entreprenör själv bära risken. Men här har en verklig force-majeure-situation,

med avseende på priser och materialier om arbetet skulle kunna fullbordas,

uppstått.

Att detta fullbordande verkligen låtit sig göra inom den tid som skett, hänför

sig till ett ytterst enerverande och jäktande arbete för entreprenören, som måst med

den största påpasslighet utnyttja varje möjlig chance, när tillgång till materialier

över huvud yppat sig.

Stockholm den 22 januari 1917.

Gid. Ericsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.