Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för järnvägsstyrelsen att utgiva ersättning i anledning av järnväg solyckan vid Getå.

1919-04-04 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1919:82, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för järnvägsstyrelsen att utgiva ersättning i anledning av järnväg solyckan vid Getå.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 82.

1

Sr 82.

Godkftnd av första kammaren den 4 april 1919.

Godkänd av andra kammaren den 4 april 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående bemyndigande för järnvägsstyrelsen

att utgiva ersättning i anledning av järnväg solyckan

vid Getå.

(Statsutskottets utlåtande nr 37.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 24 januari 1919 avlåten proposition (nr 30)

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag

av statsrådsprotokollet över civilärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att järnvägsstyrelsen må, i anledning av den vid Getå

den 1 oktober 1918 inträffade järnvägsolyckan, i den omfattning styrelsen

prövar skäligt och enligt de i statsrådsprotokollet angivna grunder,

av trafikmedel utgiva ersättning dels till efterlevande efter personer,

som vid olyckan ljutit döden, samt till därvid skadade personer och dels

för vid olyckan uppkommen skada å eller förlust av resgods.

Med stöd av den utav järnvägsstyrelsen lämnade, i statsrådsprotokollet

intagna redogörelsen för järnvägsolyckan vid Getå ävensom de

undersökningar, som företagits i samband med banbyggnaden i fråga,

har departementschefen såsom sin mening uttalat, att, då omständigheterna

i förevarande fall icke i något avseende gåve anledning att

förutsätta någon personlig uraktlåtenhet, vårdslöshet eller försummelse

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 82—90. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 82.

från vederbörandet* sida. vållande till olyckan icke torde kunna läggas

statens järnvägar eller dess personal 1 ill last. Ehuru på grund härav

juridisk skyldighet för staten att ersätta skada, som uppkommit till följd

av ifrågavarande järnvägsolycka, icke förelåge, borde likväl, enligt

departementschefens uppfattning, med hänsyn till de särskilda omständigheter,

varunder olyckan inträffat, ersättning i viss omfattning utgå.

Vad angår grunderna lör ersättningen, skulle kesiämmelserna i lagen

den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs

drift i tillämpliga delar komma till användning, beträffande gottgörelse

för skadat eller förlorat resgods dock med iakttagande av de inskränkningar,

som i fråga om järnvägs skyldighet att erlägga ersättning i

dylikt avseende funnes föreskrivna i gällande trafik stad ga.

Även om vållande 1 ill järnvägs olyckan vid Getå icke kan anses

hava förelegat från statens järnvägars eller dess personals sida, synes

det riksdagen, att billigheten talar för, att ersättning i nu föreslagen

omfattning beredes dem, som genom olyckan blivit lidande; och kar

riksdagen på grund härav ansett sig böra bifalla förevarande förslag.

Med anledning av en inom riksdagen väckt motion, vari hemställts,

att ersättning efter de i den förevarande propositionen angivna grunder

måtte tillerkännas den å det förolyckade tågets restaurantvagn tjänstgörande

personalen, vill riksdagen emellertid hava uttalat, att den omständigheten,

att nämnda personal eller andra av järn vägsolyckan drabbade

personer eventuellt äga utbekomma ersättning från riksförsäkrmgsanstalten

eller annan försäkringsinrättning, enligt riksdagens mening

icke bör föranleda, att dessa uteslutas från rätten att, efter tagen hänsyn

till den ersättning, som dem sålunda tillkommer, erhålla gottgörelse

från järnvägsstyrelsen i samma omfattning som övriga uti ifrågavarande

bemyndigande innefattade personer.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla,

att riksdagen medgivit, att järnvägsstyrelsen må, i anledning av den

vid Getå den 1 oktober 1918 ’ inträffade järnvägsolycka^ i den omfattning

styrelsen prövar skäligt och enligt de i statsrådsprotokollet över

civilärenden den 24 januari 1919 angivna grunder, av trafikmedel utgiva

ersättning dels till efterlevande efter personer, som vid olyckan ljutit

döden, samt till därvid skadade personer och dels för vid olyckan uppkommen

skada å eller förlust av resgods.

Stockholm den 4 april 1919.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.