Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels förordning om ändrad lydelse av 5, 12 och 23 §§ i stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 1911, dels förordning med vissa tillfälliga bestämmelser i fråga om skjutsväsendet.

1919-04-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1919:91, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels förordning om ändrad lydelse av 5, 12 och 23 §§ i stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 1911, dels förordning med vissa tillfälliga bestämmelser i fråga om skjutsväsendet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 91.

1

Nr 91.

Godkänd av första kammaren den 9 april 1919.

Godkänd av andra kammaren den 9 april 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till dels förordning om ändrad

lydelse av 5, 12 och 23 §§ i stadgan om skjutsväsendet

den 22 juni 1911, dels förordning med vissa tillfälliga

bestämmelser i fråga om skjutsväsendet.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 37.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 25 februari 1919 avlåten proposition, nr

159, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att antaga vid propositionen fogade förslag till

dels förordning om ändrad lydelse av 5, 12 och 23 §§ i stadgan

om skjutsväsendet den 22 juni 1911,

dels ock förordning med vissa tillfälliga bestämmelser i fråga om

skjuts väsendet.

De propositionen bilagda författningsförslagen äro av följande

lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 sand. Nr 91.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 91.

»Förslag

till •

förordning om ändrad lydelse av 5, 12 och 23 §§ i stadgan om skjutsväsendet

den 22 juni 1911.

Härigenom förordnas, att 5, 12 och 23 §§ i stadgan om skjutsväsendet

den 22 juni 1911 skola erhålla följande ändrade lydelse:

5 §•

För resandes — — — — — — — — — — därefter lämpas.

Skjutsdygnet räknas från klockan sex förmiddagen det ena dygnet

till samma tid det andra.

Om tiden — — _ —---— — — skjntsanstalten utgått.

-A.r skjuts _ _ — — — — — — — — — — tillhandahallas.

Om olika-------------bestämmer.

Jämte farkost — — — — — — — — — — — — befordras.

Om skjuts — — — — — — — — — — — stadgas i 63 §.

12 §.

Maximibeloppet av lega, som i allmänhet må uppbäras för skjuts

efter häst, fastställes för varje stad, som ej hör till landsting, samt i

övrigt för varje län eller, där län är fördelat i särskilda landstingsområden,

varje sådant område av Konungen på förslag av vederbörande

stadsfullmäktige eller landsting samt Konungens befallningshavande.

Beloppet kan sättas olika för olika delar av samma län samt för olika

tider av dygnet.

23 §.

Åkdon må ej, med mindre entreprenören det medgiver, belastas med

större tyngd av resande och resgods än, vid färd efter eu häst, etthundrasextio

eller, där skjutsaren ej å åkdonet färdas, tvåhundrafyrtio

kilogram och vid färd efter två hästar fyrahundra eller, där skjutsaren

ej å åkdonet färdas, fyrahundraåttio kilogram. Utgör resgods, som å

åkdonet medföres, ej mer än tio kilogram för varje häst, varde det

gods härvid ej beräknat.

Därest tyngden av resande och resgods överstiger, vid färd efter

en häst, etthundratrettio eller, där skjutsaren ej färdas å åkdonet, tvåhundratio

kilogram samt vid färd efter två hästar trehundrafyrtio eller,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 91.

om skjutsaren ej färdas å åkdonet, fyrahundratjugo kilogram, förhöjes

skjutslegan mod femtio procent.

Person, som fyllt tolv år, anses motsvara åttio samt barn under

tolv år fyrtio kilograms vikt.

På häst — — — — — — — — — — — femton kilogram.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1919.»

»Förslag

till

förordning med vissa tillfälliga bestämmelser i fråga om skjutsväseudet.

1 §''

Utan hinder av vad 5 § i stadgan om skjutsväsendet den 22 juni

1911 innehåller i fråga om grunderna för bestämmande av det antal

hästar, som för varje dygn skall tillhandahållas vid skjutsanstalt, äger

länsstyrelse, därest så finnes erforderligt för att underlätta åstadkommande

av entreprenad vid skjutsanstalten för år 1920, att vid fastställande

av entreprenad villkoren bestämma ett lägre hästantal än som

svarar mot skjutsåtgången vid anstalten.

2 §•

Beträffande entreprenadkontrakt, som blivit ingånget före utgången

av år 1917, äger länsstyrelse, efter av vederbörande entreprenör därom

gjord framställning, att, därest fullgörande av kontraktets bestämmelser

i fråga om tillhandahållande av visst hästantal skulle medföra synnerligen

stora svårigheter för entreprenören, för tiden intill utgången av

år 1920 medgiva nedsättning av nämnda hästantal under vad som må

svara mot skjuts åtgången vid skjutsanstalten.

3 §•

Under tiden intill utgången av år 1920 må läkare, veterinär eller

barnmorska för sjukresa samt landsfogde, landsfiskal eller länspolis för

resa i polisärende, därest resan är av så angelägen och brådskande natur,

att den ej tål uppskov, använda vid skjutsanstalt av annan resande beställd,

ännu icke utgången skjuts. Likaså må under nämnda tid för

sjuk persons forslande till läkare eller sjukvårdsanstalt, därest sådana

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse Nr 91.

omständigheter föreligga, att resan ej tål uppskov, användas för annan

bestämd skjuts.

Vid påkallande av sådan med företrädesrätt utgående skjuts skall

genom anteckning i dagboken eller på annat sätt redogörelse lämnas för

de omständigheter, som betinga skjutsens utgående med företrädesrätt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk förf

attningssamling.»

Vid 1918 års lagtima riksdag väcktes inom andra kammaren en

motion, nr 79, däri hemställdes, att riksdagen ville besluta att ingå till

Kungl. Maj:t med underdånig anhållan, att Kungl. Maj:ts nådiga stadga

om skjutsväsendet av den 22 juni 1911 skulle ändras därhän,

att skjutsdygnet (§ 5) räknas från klockan 6 f. m. till samma tid

nästa dag,

att legan för skjuts, som till sin huvudsakliga del faller inom

tiden 6 e. m.—6 f. m., höjes med 50 procent,

att åkdon (§ 23) icke må, med mindre entreprenör det medgiver,

belastas med större tyngd av resande och resgods än 120 kilogram,

att för överskjutande resgodsvikt får uttagas Va maximilega för

varje påbörjat 40-tal kilogram, samt slutligen

att vid svårt väglag (§ 28) resande icke kan fordra skyndsammare

fortkomst än 1 Va timme på milen.

I enlighet med förslag av jordbruksutskottet, till vars förberedande

behandling motionen hänvisades, hemställde riksdagen i skrivelse, nr 93,

att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, i vad mån ändringar i gällande

stadga om skjutsväsendet i de uti motionen angivna avseenden kunde

anses erforderliga, ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kunde föranleda.

Med anledning av denna riksdagens skrivelse har nu Kungl. Maj:t

framlagt förevarande proposition, som innehåller förslag till dels förordning

om ändrad lydelse av 5, 12 och 23 §§ i stadgan om skjutsväsendet

den 22 juli 1911, dels ock förordning med vissa tillfälliga bestämmelser

i fråga om skjutsväsendet.

Vad angår författningsförslaget om ändringar i skjutsstadgan avser

detta först den i 5 § andra stycket införda bestämmelsen, att skjutsdygnet

skall räknas från klockan 6 f. m., i stället för som nu från

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 91. 5

6 e. in., det ena dygnet till gamma tid det andra. Denna nya bestämmelse

överensstämmer med det i ovannämnda motion framlagda

förslaget, och föranleder ej någon erinran från riksdagens sida.

Till § 12 i samma stadga bär gjorts det tillägg, att maximibeloppet

av lega, som i allmänhet må uppbäras för skjuts efter häst

inom de i paragrafen angivna särskilda områden, kan av Kungl. Magt

fastställas olika för olika tider av dygnet. 1 motionen föreslogs, att

lega för skjuts, som till sin huvudsakliga dol föll inom tiden 6 e. m.

— ö f. in., skulle höjas med 50 procent.

Av den i propositionen lämnade redogörelsen för de till Kungl.

Maj:t avgivna yttrandena framgår, att i fråga om den föreslagna taxeförhöjningen

mycket olika åsikter gjort sig gällande såväl beträffande

den tid, under vilken den förhöjda legan skulle tillämpas, som beträffande

storleken av förhöjningen. Vid sådant förhållande har en generell bestämmelse

i skjutsstadgan angående viss höjning av legan under viss

tid av dygnet synts departementschefen knappast tillrådlig. Lämpligare

syntes vara, om Kungl. Maj:t vid fastställande av maximilegan, därest

förhållandena så påkallade, fastställde högre lega att tillämpas viss del

av dygnet. Enligt departementschefens uttalande lära nuvarande bestämmelser

angående fastställande av maximilega visserligen icke innebära

hinder för Kungl. Maj:t att fastställa olika lega för olika delar av dygnet,

men torde dock möjligen böra i nämnda paragraf uttryckligen uttalas,

att legan kunde bestämmas på nu antytt sätt.

Mot den sålunda förordade lösningen i fråga om taxeförhöjningen

finner riksdagen icke något att erinra.

23 § i skjutsstadgan har för närvarande följande lydelse:

»Åkdon må ej, med mindre entreprenören det medgiver, belastas med större

tyngd av resande och resgods än etthundrasextio eller, där skjutsaren ej å åkdonet

färdas, tvåhundrafyrtio kilogram för varje häst. Person, som fyllt tolv år, anses

härvid motsvara åttio samt barn under tolv år fyrtio kilograms vikt. Utgör resgods,

som å åkdonet medföres, ej mer än tio kilogram för varje häst, varde det gods ej

beräknat.

På häst, som av resande användes till ritt, må ej läggas gods till större

tyngd än femton kilogram.»

I den ovannämnda motionen föreslogos två ändringar i denna paragraf,

nämligen dels att åkdon icke skulle få, med mindre entreprenören det

medgåve, belastas med större tyngd av resande och resgods än 120

kilogram, dels ock att för överskjutande resgodsvikt skulle få uttagas

en halv maximilega för varje påbörjat 40-tal kilogram.

Beträffande det förstnämnda förslaget skulle detta, enligt vad de
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 91.

partementschefen erinrat, medföra, att icke mer än en person skulle äga

att utan skjutsarens medgivande fördas efter en häst, vilket innebure

en återgång till bestämmelserna i förutvarande skjutsstadga av år 1878.

Att efter så pass kort tid i 1911 års stadga införa en bestämmelse, som

kunde förhindra två personer att färdas efter en häst, syntes departementschefen

emellertid under nuvarande förhållanden så mycket mindre

tillrådligt, som därav skulle bliva en följd, att antalet skjutsar måste ökas.

Riksdagen finner även för sin del detta ej lämpligt.

Vad härefter angår förslaget om rätt till uttagande av högre lega

vid större belastning, finnas bestämmelserna härom inlörda i andra stycket

av förslagets 23 §. Däri stadgas till en början beträffande färd efter

en häst, att, därest tyngden av resande och resgods överstiger 130 kilogram,

eller där skjutsaren ej färdas å åkdonet 210 kilogram, skjutslegan

förhöjes med 50 '' procent. Då, enligt vad i tredje stycket av samma

paragraf stadgas, person, som fyllt tolv år, anses motsvara 80 kilograms

vikt, vilken bestämmelse bibehållits oförändrad, innebär ovannämnda

stadgande, att resande må utan förhöjning av legan medföra resgods

intill en vikt av 50 kilogram, så kallad frivikt. I motionen föreslogs,

som nämnts, en höjning av legan för varje påbörjat 40-tal kilogram.

Enligt riksdagens i ovanberörda skrivelse uttalade åsikt borde emellertid

frivikten bestämmas högre, vilket Kungl. Maj :t sålunda också ansett lämpligt.

Beträffande bestägamelserna om belastning av åkdon, som dragés

av två hästar, har departementschefen till en början erinrat, hurusom

mot de nuvarande bestämmelserna kunde göras den anmärkningen, att

de gåve rum för en sådan tolkning, att vid färd efter två hästar belastningen

av resande och resgods icke skulle få uppgå till mer än 320

kilogram, då den skjutsande färdades å åkdonet. Den tillåtna högsta

belastningen i detta föll borde emellertid givetvis med endast 80 kilogram,

motsvarande skjutsarens beräknade vikt, understiga den belastning,

som vore tillåten, då skjutsaren ej färdades å åkdonet.

I enlighet med detta uttalande har första stycket i den föreslagna

23 § avfattats. Härjämte har i detta stycke införts nu gällande bestämmelse,

att, därest resgods, som å åkdonet medföres, ej utgör mer

än 10 kilogram för varje häst, detta gods ej skall beräknas vid uträkningen

av den medgivna belastningen.

I anslutning till nyssnämnda förtydligande av gällande stadganden

samt i konsekvens med förut angivna förslag till bestämmelse om

frivikten vid färd efter en häst har frivikten av resande och resgods

vid färd efter två hästar föreslagits till 340 respektive 420 kilogram

och legan förhöjts med 50 procent för överskjutande vikt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 91.

De sålunda framlagda förslagen giva riksdagen icke anledning till

någon invändning.

Den i ovannämnda motion slutligen föreslagna ändringen i 28 §

av stadgan, att resande vid svårt väglag icke skulle kunna fordra skyndsammare

fortkomst än 1 Vs timme på milen, har departementschefen ej

ansett lämplig på’grund av svårigheten bestämma, vad som bör anses såsom

svårt väglag. — Riksdagen delar denna departementschefens uppfattning.

Vad härefter angår förslaget till förordning med vissa tillfälliga

bestämmelser i fråga om skjutsväsendet innehåller detta i 1 och 2 §§

bemyndigande för länsstyrelse att under vissa angivna förutsättningar

för åstadkommande av entreprenad vid skjutsanstalt för år 1920 eller för

lindring av svårigheter för upprätthållande av kontraherad skjutshållning

för tiden intill utgången av år 1920 medgiva, att hästantalet vid skjutsanstalt

hålles lägre än som svarar mot skjutsåtgången vid anstalten.

Ehuru riksdagen hyser betänkligheter mot en dylik nedsättning,

som tydligen kan medföra olägenhet för de resande, vill riksdagen dock,

med hänsyn, till de utomordentliga svårigheter, som under senaste åren

mött för skjutshållningens upprätthållande, särskilt i nordligare delarna

av landet, samt den korta tid, de ifrågavarande bestämmelserna äro avsedda

att gälla, icke motsätta sig förslaget.

I 3 § av förslaget stadgas slutligen företrädesrätt till skjuts i

vissa fall för läkare m. fl. Med anledning härav vill riksdagen, utan att

ifrågasätta någon förändring av den föreslagna bestämmelsen, uttala sin

förväntan, att nödig kontroll skall bliva utövad däröver att ifrågavarande

företrädesrätt kommer till användning endast i verkligt trängande fall.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla,

att Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition av riksdagen bifallits.

Stockholm den 9 april 1919.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.