Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring i vissa delar av förordningen om landsting.
1920-03-24 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1920:104, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring i vissa delar av förordningen om landsting.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 104.
1
Nr 104.
Godkänd av första kammaren den 24 mars 1920.
Godkänd av andra kammaren den 24 mars 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt
motion om ändring i vissa delar av förordningen om
landsting.
(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8).
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen för
sin del måtte besluta sådan ändring i förordningen om landsting, att stad,
som icke utgör egen valkrets, och som icke utan olägenhet kan förenas
med annan eller andra städer, må förenas med den domsaga, vari eller
varintill den är belägen.
Vid tillkomsten av 1862 års förordning om landsting var frågan, om
stad skulle deltaga i landsting eller ej, föremål för starka meningsbrytningar;
särskilt anförde man mot städernas deltagande i landstingen, att
dessa, som till övervägande del komme att bestå av representanter för
landsbygden, icke skulle tillräckligt beakta städernas speciella intressen.
Frågan löstes genom bestämmelsen, att stad, vars folkmängdsiffra ej översteg
25,000, skulle deltaga i landsting, under det att stad med större
invånareantal skulle utskiljas ur respektive landstingsområde. För att
undanröja de betänkligheter, som från städernas hall framkommit mot
stads deltagande i landsting, stadgades därjämte, att de städer, som deltoge
i landsting, skulle i desamma erhålla en i förhållande till folkmängden
starkare representation än landsbygden.
Detta stadgande om starkare representation för städerna bibehölls
Bihang till'' riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 104—106. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 104.
även, då det proportionella valsättet 1909 infördes vid landstingsmannaval.
Därvid genomfördes även, som en följd av proportionalismens införande,
bestämmelser om större valkretsar, och då måste givetvis, på grund
av den olika representationsrätten, städerna för sig sammanslås till särskilda
valkretsar, skilda från landsbygdens.
Så länge den olika representationsrätten för land och stad kvarstod,
var alltså en uppdelning på lands- och stadsvalkretsar vid val till landsting
nödvändig. Då denna olika representationsrätt genom lagen av 23
december 1918 borttogs, var emellertid möjlighet beredd även för nya
bestämmelser beträffande valkretsindelningen. Tanken på en sådan förändring,
varigenom vid indelningen i landstingsvalkretsar stad skulle
kunna sammanföras med kringliggande landsbygd, framfördes också av det
tredje särskilda utskottet vid 1918 års urtima riksdag, som hade att behandla
de föreslagna ändringarna i landstingsförordningen. Utskottet skriver
nämligen i sitt utlåtande nr 1, sedan det motiverat det av hänsyn
till proportionalismens bättre tillgodoseende framkomna förslaget, att på
landet minimiantalet landstingsmän på varje valkrets skulla höjas från
tre till fem: »En motsvarande anordning för städernas vidkommande
har utskottet däremot med hänsyn till de med en dylik anordning
förenade praktiska svårigheterna och den knappa tid, som stått
till utskottets förfogande, för närvarande ej kunnat föreslå. Frågan synes
emellertid utskottet vara värd all uppmärksamhet, därvid särskilt bör tagas
under övervägande, huruvida icke för vinnande av det angivna syftemålet
mindre städer lämpligen kunna förenas med kringliggande landsbygd i gemensamma
valkretsar.» Utskottet har alltså tänkt sig sammanförandet i gemensamma
valkretsar av städer och landsbygd såsom ett medel att skapa de
större valkretsar, som ur proportionalismens synpunkt äro önskvärda.
En förändring i den riktning, som i det nämnda utskottsutlåtandet
antydes och i förevarande motion föreslås, synes ur flera synpunkter väl
motiverad. De vid landstingsförordningens tillkomst framkomna farhågorna
för en stark intressemotsättning mellan stad och landsbygd inom landstingen
hava, så vitt riksdagen har sig bekant, icke besannats och därmed
hade bestämmelsen om skilda valkretsar lika väl som det 1918 borttagna
stadgandet om olika representationssätt förlorat sitt väsentliga berättigande.
Det torde vara otvivelaktigt, att de smärre städer, varom här är fråga, ur
intressesynpunkt i regel stå närmare kringliggande landsbygd än de städer,
med vilka de för närvarande äro förenade till landstingsvalkretsar. Särskilt
starkt fiamträder den berörda bristen i nuvarande ordning i de icke
sällsynta fall, då ett flertal småstäder i skilda delar av ett län äro för
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 104. °
enade till en landstingsvalkrets. Härtill kommer att, såsom i det citerade
utskottsutlåtandet framhålles, genom en förändring i föreslagen riktning
större valkretsar skulle kunna erhållas, vilket ur proportionalismens synpunkt
måste anses önskvärt; de flesta stadsvalkretsarna äro enligt nu
gällande ordning så små, att det proportionella valsättet alls icke, eller
blott i ringa grad, kommer till sin rätt. På grund av dessa skäl anser
rik sdagen enförändring i den av motionären föreslagna riktningen önskvärd.
Riksdagen anser sig emellertid ej kunna, såsom i motionen påyrkats,
omedelbart föreslå de ändringar i landstingsförordningen, som för tillgodoseende
av motionens syftemål äro behövliga. Eu begäran hos Eders Kungl.
Maj:t om utarbetandet av behövliga standganden synes så mycket mera
befogad, som möjligen, i samband med pågåendejutredning om reformering
av det proportionella valsättet, även andra förändringar i hithörande delar
av landstingsförordningen kunna visa sig^behövliga. Därjämte bör, enligt
riksdagens mening, vid utarbetandet av dessa bestämmelser den frågan
komma under prövning, huruvida icke i fall, då städerna i en landstingsvalkrets
fortfarande önska bilda gemensam valkrets,; detta fortfarande utan
hinder av de ifrågasatta nya .bestämmelserna må kunna ske.
På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen* anhålla, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag om
sådana ändringar i förordningen om landsting, att stad, som icke^ utgör
egen valkrets och ej utan olägenhet kan förenas med annan eller andra
städer, må förenas med den domsaga, vari eller varintill den är belägen.
Stockholm den 24 mars 1920.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.