Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring i vissa delar av förordningen om landsting.

1920-03-24 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:104, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring i vissa delar av förordningen om landsting.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 104.

1

Nr 104.

Godkänd av första kammaren den 24 mars 1920.

Godkänd av andra kammaren den 24 mars 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt

motion om ändring i vissa delar av förordningen om

landsting.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8).

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen för

sin del måtte besluta sådan ändring i förordningen om landsting, att stad,

som icke utgör egen valkrets, och som icke utan olägenhet kan förenas

med annan eller andra städer, må förenas med den domsaga, vari eller

varintill den är belägen.

Vid tillkomsten av 1862 års förordning om landsting var frågan, om

stad skulle deltaga i landsting eller ej, föremål för starka meningsbrytningar;

särskilt anförde man mot städernas deltagande i landstingen, att

dessa, som till övervägande del komme att bestå av representanter för

landsbygden, icke skulle tillräckligt beakta städernas speciella intressen.

Frågan löstes genom bestämmelsen, att stad, vars folkmängdsiffra ej översteg

25,000, skulle deltaga i landsting, under det att stad med större

invånareantal skulle utskiljas ur respektive landstingsområde. För att

undanröja de betänkligheter, som från städernas hall framkommit mot

stads deltagande i landsting, stadgades därjämte, att de städer, som deltoge

i landsting, skulle i desamma erhålla en i förhållande till folkmängden

starkare representation än landsbygden.

Detta stadgande om starkare representation för städerna bibehölls

Bihang till'' riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 104—106. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 104.

även, då det proportionella valsättet 1909 infördes vid landstingsmannaval.

Därvid genomfördes även, som en följd av proportionalismens införande,

bestämmelser om större valkretsar, och då måste givetvis, på grund

av den olika representationsrätten, städerna för sig sammanslås till särskilda

valkretsar, skilda från landsbygdens.

Så länge den olika representationsrätten för land och stad kvarstod,

var alltså en uppdelning på lands- och stadsvalkretsar vid val till landsting

nödvändig. Då denna olika representationsrätt genom lagen av 23

december 1918 borttogs, var emellertid möjlighet beredd även för nya

bestämmelser beträffande valkretsindelningen. Tanken på en sådan förändring,

varigenom vid indelningen i landstingsvalkretsar stad skulle

kunna sammanföras med kringliggande landsbygd, framfördes också av det

tredje särskilda utskottet vid 1918 års urtima riksdag, som hade att behandla

de föreslagna ändringarna i landstingsförordningen. Utskottet skriver

nämligen i sitt utlåtande nr 1, sedan det motiverat det av hänsyn

till proportionalismens bättre tillgodoseende framkomna förslaget, att på

landet minimiantalet landstingsmän på varje valkrets skulla höjas från

tre till fem: »En motsvarande anordning för städernas vidkommande

har utskottet däremot med hänsyn till de med en dylik anordning

förenade praktiska svårigheterna och den knappa tid, som stått

till utskottets förfogande, för närvarande ej kunnat föreslå. Frågan synes

emellertid utskottet vara värd all uppmärksamhet, därvid särskilt bör tagas

under övervägande, huruvida icke för vinnande av det angivna syftemålet

mindre städer lämpligen kunna förenas med kringliggande landsbygd i gemensamma

valkretsar.» Utskottet har alltså tänkt sig sammanförandet i gemensamma

valkretsar av städer och landsbygd såsom ett medel att skapa de

större valkretsar, som ur proportionalismens synpunkt äro önskvärda.

En förändring i den riktning, som i det nämnda utskottsutlåtandet

antydes och i förevarande motion föreslås, synes ur flera synpunkter väl

motiverad. De vid landstingsförordningens tillkomst framkomna farhågorna

för en stark intressemotsättning mellan stad och landsbygd inom landstingen

hava, så vitt riksdagen har sig bekant, icke besannats och därmed

hade bestämmelsen om skilda valkretsar lika väl som det 1918 borttagna

stadgandet om olika representationssätt förlorat sitt väsentliga berättigande.

Det torde vara otvivelaktigt, att de smärre städer, varom här är fråga, ur

intressesynpunkt i regel stå närmare kringliggande landsbygd än de städer,

med vilka de för närvarande äro förenade till landstingsvalkretsar. Särskilt

starkt fiamträder den berörda bristen i nuvarande ordning i de icke

sällsynta fall, då ett flertal småstäder i skilda delar av ett län äro för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 104. °

enade till en landstingsvalkrets. Härtill kommer att, såsom i det citerade

utskottsutlåtandet framhålles, genom en förändring i föreslagen riktning

större valkretsar skulle kunna erhållas, vilket ur proportionalismens synpunkt

måste anses önskvärt; de flesta stadsvalkretsarna äro enligt nu

gällande ordning så små, att det proportionella valsättet alls icke, eller

blott i ringa grad, kommer till sin rätt. På grund av dessa skäl anser

rik sdagen enförändring i den av motionären föreslagna riktningen önskvärd.

Riksdagen anser sig emellertid ej kunna, såsom i motionen påyrkats,

omedelbart föreslå de ändringar i landstingsförordningen, som för tillgodoseende

av motionens syftemål äro behövliga. Eu begäran hos Eders Kungl.

Maj:t om utarbetandet av behövliga standganden synes så mycket mera

befogad, som möjligen, i samband med pågåendejutredning om reformering

av det proportionella valsättet, även andra förändringar i hithörande delar

av landstingsförordningen kunna visa sig^behövliga. Därjämte bör, enligt

riksdagens mening, vid utarbetandet av dessa bestämmelser den frågan

komma under prövning, huruvida icke i fall, då städerna i en landstingsvalkrets

fortfarande önska bilda gemensam valkrets,; detta fortfarande utan

hinder av de ifrågasatta nya .bestämmelserna må kunna ske.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen* anhålla, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag om

sådana ändringar i förordningen om landsting, att stad, som icke^ utgör

egen valkrets och ej utan olägenhet kan förenas med annan eller andra

städer, må förenas med den domsaga, vari eller varintill den är belägen.

Stockholm den 24 mars 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.