Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om förbud att förtära rusdrycker m. m. å utskänkningsställe, där utskänkning av pilsner dricka idkas utan samband med utskänkning av rusdrycker.

1920-04-10 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:120, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om förbud att förtära rusdrycker m. m. å utskänkningsställe, där utskänkning av pilsner dricka idkas utan samband med utskänkning av rusdrycker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 120.

1

Nr 120.

Godkänd av första kammaren den 10 april 1920.

Godkänd av andra kammaren den 10 april 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner

om förbud att förtära rusdrycker m. m. å utskänkningsställe,

där utskänkning av pilsner dricka idkas utan samband

med utskänkning av rusdrycker.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 12).

Till Konungen.

I särskilda likalydande motioner, nr 120 i första kammaren och

nr 235 i andra kammaren, har hemställts,

»att riksdagen måtte besluta, att § 22 niom. 4 i kungl. förordningen

av 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka måtte få

följande förändrade lydelse:

’Å utskänkningsställe, där utskänkning av pilsnerdricka idkas utan

samband med utskänkning av rusdrycker, vare förbjudet att låta rusdrycker

eller ersättningsmedel för sådana förtäras.

Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe

förtära rusdrycker eller ersättningsmedel därför .»

I 58 § av förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker stadgas:

»Om tillstånd erhållits att utskänka endast vin eller Öl, vare det förbjudet

att låta spritdrycker å utskänkningsstället förtäras ävensom att hava spritdrycker

förvarade å utskänkningsstället eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga tillgång

till desamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 120 124. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 120.

Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe förtära

spritdrycker.»

6 § 2 mom. av förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning

av alkoholfria drycker samt svagdricka lyder sålunda:

»Om utskänkning på grund av anmälan eller tillstånd enligt 3 § idkas, vare

det förbjudet att låta rusdrycker eller pilsnerdricka å utskänkningsstället förtäras

ävensom att hava sådana drycker förvarade å utskänkningsstället eller eljest på

sådant sätt, att gästerna äga tillgång till desamma.

Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe förtära rusdrycker

eller pilsnerdricka.»

Motsvarande bestämmelse i förordningen den 11 juli 1919 angående

försäljning av pilsnerdricka finnes intagen i 22 § 4 mom. och halfö!]

ande lydelse:

»A utskänkningsställe, där utskänkning av pilsnerdricka idkas utan samband

med utskänkning av rusdrycker, vare förbjudet att låta rusdrycker eller ersättningsmedel

för sådana förtäras.»

De förbud, om vilka här är fråga, rikta sig i rusdrycksförsäljningsförordningen

och förordningen angående försäljning av alkoholfria drycker

och svagdricka sålunda icke blott mot innehavaren av utskänkningsrättigheten

utan även mot gästen, under det motsvarande stadgande i

förordningen angående försäljning av pilsnerdricka endast avser den

förre.

I motiveringen ^:ill ovannämnda förslag hava motionärerna anfört,

att under den korta tid, förordningen angående försäljning av pilsnerdricka

varit gällande, det redan visat sig, att förbud av sistnämnda

innebörd vore av nöden även beträffande utskänkningsställen för endast

pilsnerdricka.

Motiveringen till ovan återgivna bestämmelse i 58 § rusdrycksförsäljningsförordningen

förefinnes i nykterhetskommitténs betänkande

V med förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker m. m.,

där kommittén (sid. 327) anfört följande:

»Ifråga om ställe, där utskänkning av svagdricka eller alkoholfria drycker

idkas, finnes i 6 § 2 mom. i förordningen om försäljning av sådana drycker stadgat

förbud för rättighetsinnehavare att tillåta, att rusdrycker å sådant ställe förtäras.

Det synes kommittén nödvändigt, att liknande förbud meddelas mot att låta

spritdrycker förtäras å ställe, där utskänkning av endast vin eller Öl äger rum.

Önskvärdheten av ett dylikt stadgande har jämväl framhållits av ett stort antal

av de hörda myndigheterna. För att bereda föreskriften effektivitet har det ansetts

nödigt att jämväl stadga förbud såväl mot att den, som har rätt att utskänka

vin eller Öl, har spritdrycker förvarade å själva utskänkningsstället eller eljest på

sådant sätt, att gästerna äga tillgång till desamma, som ock mot att gäst å dylikt

utskänkningsställe förtär spritdrycker.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 120. 3

Förbudet för gäst att å utskänkningsställe för alkoholfria drycker

och svagdricka förtära rusdrycker eller pilsnerdricka stadgades i samband

med antagandet av rusdrycksförsäljningsförordningen och avsåg,

enligt vad nykterhetskommittén i ovannämnda betänkande uttalat (sid.

344), att bringa stadgandet i överensstämmelse med motsvarande paragraf

i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Motiverna till förordningen angående försäljning av pilsnerdricka

synas icke innehålla något skäl, varför förbud av liknande innebörd

icke även där införts.

Bestämmelsen om ansvar för gäst, som å utskänkningsställe förtär

drycker, vilkas försäljning där är förbjuden, är uppenbarligen tillkommen

med tanke på sådana fall, då dylika drycker förtäras utan att innehavaren

av utskänkningsrättigheten kan hindra detsamma, och har sitt berättigande

i det kända förhållandet, att sådan olovlig förtäring med anlitande av

medförda drvckesvaror icke sällan förekommer. Motionärernas uppgift,

att erfarenheten ådagalagt behövligheten av en mot gäst riktad ansvarsbestämmelse

även beträffande utskänkningsställen för pilsnerdricka, härunder

ärendets behandling inom riksdagen bestyrkts; och det har därvid

uppgivits, att på grund av att sådan bestämmelse saknas svårigheter

yppats för åklagarmakten inom olika samhällen i landet att beivra

olovlig förtäring på utskänkningsställen av sistnämnda slag. Vid sådant

förhållande och med hänsyn jämväl till önskvärd likformighet i avfattningen

av varandra motsvarande bestämmelser på ifrågavarande område

av lagstiftningen har riksdagen ansett, att bestämmelser i motionernas

syfte böra införas i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka.

Mot avfattningen av det av motionärerna föreslagna nya stycket i

22 § 4 mom. har riksdagen ej haft något att erinra.

Emellertid har tillägget befunnits påkalla en förändring i de straffbestämmelser,

förordningen innehåller. Förseelser mot 22 § 4 mom. i

dess nuvarande lydelse straffas enligt 32 §, som har följande lydelse.

»Bryter den, som handhar tillåten försäljning av pilsnerdricka, i andra fall

än förut i detta kapitel sägs mot vad i denna förordning är stadgat eller mot de

föreskrifter, som vederbörande myndighet i enlighet med denna förordning kan hava

meddelat, straffes med böter från och med fem till och med tvåhundra kronor.»

Avfattningen av nämnda straffbestämmelse medgiver uppenbarligen

icke dess tillämpning på förseelser mot det föreslagna nya stadgandet.

Icke heller någon annan av förordningens straffbestämmelser torde giva

stöd för bestraffning av sådana förseelser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 120.

Det nya stadgande, som sålunda blir erforderligt, bär synts riksdagen

böra få sin plats såsom ett moment 2 i 32 §. Stralflatituden torde

böra bliva densamma som för motsvarande förseelser stadgas i 78 § rusdrycksförsäljningsförordningen

eller böter från och med 10 till och med

100 kronor. Ett i överensstämmelse härmed ay vederbörande utskott

uppgjort förslag till stadgande i ämnet har blivit av riksdagen godkänt.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen för Eders

Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen för sin del beslutat, att 22

och 32 §§ i kungl. förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning

av pilsnerdricka skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade

lydelse:

22 §.

1. Pilsnerdricka — — — — — — — — år.

2. Överlastad — — — — — — — — vård.

3. I — — — — — —--tillhandahållas.

4. A utskänkningsställe, där utskänkning av pilsnerdricka idkas

utan samband med utskänkning av rusdrycker, vare förbjudet att låta

rusdrycker eller ersättningsmedel för sådana förtäras.

Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe

förtära rusdrycker eller ersättningsmedel därför.

32 §.

1. Bryter den, som handhar tillåten försäljning av pilsnerdricka,

i andra fäll än förut i detta kapitel sägs mot vad i denna förordning

är stadgat eller mot de föreskrifter, som vederbörande myndighet i

enlighet med denna förordning kan hava meddelat, straffes med böter

från och med fem till och med tvåhundra kronor.

2. Överträder någon det i 22 § 4 mom., andra stycket, stadgade

förbud, straffes med böter från och med tio till och med etthundra kronor.

Stockholm den 10 april 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.