Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om förbud att förtära rusdrycker m. m. å utskänkningsställe, där utskänkning av pilsner dricka idkas utan samband med utskänkning av rusdrycker.
1920-04-10 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1920:120, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om förbud att förtära rusdrycker m. m. å utskänkningsställe, där utskänkning av pilsner dricka idkas utan samband med utskänkning av rusdrycker.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 120.
1
Nr 120.
Godkänd av första kammaren den 10 april 1920.
Godkänd av andra kammaren den 10 april 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner
om förbud att förtära rusdrycker m. m. å utskänkningsställe,
där utskänkning av pilsner dricka idkas utan samband
med utskänkning av rusdrycker.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 12).
Till Konungen.
I särskilda likalydande motioner, nr 120 i första kammaren och
nr 235 i andra kammaren, har hemställts,
»att riksdagen måtte besluta, att § 22 niom. 4 i kungl. förordningen
av 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka måtte få
följande förändrade lydelse:
’Å utskänkningsställe, där utskänkning av pilsnerdricka idkas utan
samband med utskänkning av rusdrycker, vare förbjudet att låta rusdrycker
eller ersättningsmedel för sådana förtäras.
Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe
förtära rusdrycker eller ersättningsmedel därför .»
I 58 § av förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker stadgas:
»Om tillstånd erhållits att utskänka endast vin eller Öl, vare det förbjudet
att låta spritdrycker å utskänkningsstället förtäras ävensom att hava spritdrycker
förvarade å utskänkningsstället eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga tillgång
till desamma.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 120 124. 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 120.
Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe förtära
spritdrycker.»
6 § 2 mom. av förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
av alkoholfria drycker samt svagdricka lyder sålunda:
»Om utskänkning på grund av anmälan eller tillstånd enligt 3 § idkas, vare
det förbjudet att låta rusdrycker eller pilsnerdricka å utskänkningsstället förtäras
ävensom att hava sådana drycker förvarade å utskänkningsstället eller eljest på
sådant sätt, att gästerna äga tillgång till desamma.
Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe förtära rusdrycker
eller pilsnerdricka.»
Motsvarande bestämmelse i förordningen den 11 juli 1919 angående
försäljning av pilsnerdricka finnes intagen i 22 § 4 mom. och halfö!]
ande lydelse:
»A utskänkningsställe, där utskänkning av pilsnerdricka idkas utan samband
med utskänkning av rusdrycker, vare förbjudet att låta rusdrycker eller ersättningsmedel
för sådana förtäras.»
De förbud, om vilka här är fråga, rikta sig i rusdrycksförsäljningsförordningen
och förordningen angående försäljning av alkoholfria drycker
och svagdricka sålunda icke blott mot innehavaren av utskänkningsrättigheten
utan även mot gästen, under det motsvarande stadgande i
förordningen angående försäljning av pilsnerdricka endast avser den
förre.
I motiveringen ^:ill ovannämnda förslag hava motionärerna anfört,
att under den korta tid, förordningen angående försäljning av pilsnerdricka
varit gällande, det redan visat sig, att förbud av sistnämnda
innebörd vore av nöden även beträffande utskänkningsställen för endast
pilsnerdricka.
Motiveringen till ovan återgivna bestämmelse i 58 § rusdrycksförsäljningsförordningen
förefinnes i nykterhetskommitténs betänkande
V med förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker m. m.,
där kommittén (sid. 327) anfört följande:
»Ifråga om ställe, där utskänkning av svagdricka eller alkoholfria drycker
idkas, finnes i 6 § 2 mom. i förordningen om försäljning av sådana drycker stadgat
förbud för rättighetsinnehavare att tillåta, att rusdrycker å sådant ställe förtäras.
Det synes kommittén nödvändigt, att liknande förbud meddelas mot att låta
spritdrycker förtäras å ställe, där utskänkning av endast vin eller Öl äger rum.
Önskvärdheten av ett dylikt stadgande har jämväl framhållits av ett stort antal
av de hörda myndigheterna. För att bereda föreskriften effektivitet har det ansetts
nödigt att jämväl stadga förbud såväl mot att den, som har rätt att utskänka
vin eller Öl, har spritdrycker förvarade å själva utskänkningsstället eller eljest på
sådant sätt, att gästerna äga tillgång till desamma, som ock mot att gäst å dylikt
utskänkningsställe förtär spritdrycker.»
Riksdagens skrivelse Nr 120. 3
Förbudet för gäst att å utskänkningsställe för alkoholfria drycker
och svagdricka förtära rusdrycker eller pilsnerdricka stadgades i samband
med antagandet av rusdrycksförsäljningsförordningen och avsåg,
enligt vad nykterhetskommittén i ovannämnda betänkande uttalat (sid.
344), att bringa stadgandet i överensstämmelse med motsvarande paragraf
i rusdrycksförsäljningsförordningen.
Motiverna till förordningen angående försäljning av pilsnerdricka
synas icke innehålla något skäl, varför förbud av liknande innebörd
icke även där införts.
Bestämmelsen om ansvar för gäst, som å utskänkningsställe förtär
drycker, vilkas försäljning där är förbjuden, är uppenbarligen tillkommen
med tanke på sådana fall, då dylika drycker förtäras utan att innehavaren
av utskänkningsrättigheten kan hindra detsamma, och har sitt berättigande
i det kända förhållandet, att sådan olovlig förtäring med anlitande av
medförda drvckesvaror icke sällan förekommer. Motionärernas uppgift,
att erfarenheten ådagalagt behövligheten av en mot gäst riktad ansvarsbestämmelse
även beträffande utskänkningsställen för pilsnerdricka, härunder
ärendets behandling inom riksdagen bestyrkts; och det har därvid
uppgivits, att på grund av att sådan bestämmelse saknas svårigheter
yppats för åklagarmakten inom olika samhällen i landet att beivra
olovlig förtäring på utskänkningsställen av sistnämnda slag. Vid sådant
förhållande och med hänsyn jämväl till önskvärd likformighet i avfattningen
av varandra motsvarande bestämmelser på ifrågavarande område
av lagstiftningen har riksdagen ansett, att bestämmelser i motionernas
syfte böra införas i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka.
Mot avfattningen av det av motionärerna föreslagna nya stycket i
22 § 4 mom. har riksdagen ej haft något att erinra.
Emellertid har tillägget befunnits påkalla en förändring i de straffbestämmelser,
förordningen innehåller. Förseelser mot 22 § 4 mom. i
dess nuvarande lydelse straffas enligt 32 §, som har följande lydelse.
»Bryter den, som handhar tillåten försäljning av pilsnerdricka, i andra fall
än förut i detta kapitel sägs mot vad i denna förordning är stadgat eller mot de
föreskrifter, som vederbörande myndighet i enlighet med denna förordning kan hava
meddelat, straffes med böter från och med fem till och med tvåhundra kronor.»
Avfattningen av nämnda straffbestämmelse medgiver uppenbarligen
icke dess tillämpning på förseelser mot det föreslagna nya stadgandet.
Icke heller någon annan av förordningens straffbestämmelser torde giva
stöd för bestraffning av sådana förseelser.
4
Riksdagens skrivelse Nr 120.
Det nya stadgande, som sålunda blir erforderligt, bär synts riksdagen
böra få sin plats såsom ett moment 2 i 32 §. Stralflatituden torde
böra bliva densamma som för motsvarande förseelser stadgas i 78 § rusdrycksförsäljningsförordningen
eller böter från och med 10 till och med
100 kronor. Ett i överensstämmelse härmed ay vederbörande utskott
uppgjort förslag till stadgande i ämnet har blivit av riksdagen godkänt.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen för Eders
Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen för sin del beslutat, att 22
och 32 §§ i kungl. förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning
av pilsnerdricka skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade
lydelse:
22 §.
1. Pilsnerdricka — — — — — — — — år.
2. Överlastad — — — — — — — — vård.
3. I — — — — — —--tillhandahållas.
4. A utskänkningsställe, där utskänkning av pilsnerdricka idkas
utan samband med utskänkning av rusdrycker, vare förbjudet att låta
rusdrycker eller ersättningsmedel för sådana förtäras.
Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe
förtära rusdrycker eller ersättningsmedel därför.
32 §.
1. Bryter den, som handhar tillåten försäljning av pilsnerdricka,
i andra fäll än förut i detta kapitel sägs mot vad i denna förordning
är stadgat eller mot de föreskrifter, som vederbörande myndighet i
enlighet med denna förordning kan hava meddelat, straffes med böter
från och med fem till och med tvåhundra kronor.
2. Överträder någon det i 22 § 4 mom., andra stycket, stadgade
förbud, straffes med böter från och med tio till och med etthundra kronor.
Stockholm den 10 april 1920.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.