Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående stiftelsen vLars Hiertas minnes» frikallande från taxering till bevillning samt inkomstoch förmög enhetsskatt.
1920-04-10 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1920:122, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående stiftelsen vLars Hiertas minnes» frikallande från taxering till bevillning samt inkomstoch förmög enhetsskatt.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 122.
7
Nr 122.
Godkänd av första kammaren den 10 april 1920.
Godkänd av andra kammaren den 10 april 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion
angående stiftelsen vLars Hiertas minnes» frikallande
från taxering till bevillning samt inkomst- och förmög
enhetsskatt.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 14.)
Till Konungen.
I en inom första kammaren väckt motion, nr 115, har herr Kobb
hemställt, att riksdagen måtte besluta, att stiftelsen »Lars Hiertas minne»
måtte frikallas från taxering till bevillning samt inkomst- och förmögenhetsskatt.
Skatteprivilegier för vissa konkreta skattesubjekt voro förr i tiden
ej så ovanliga, varom särskilt bevillningsförordningarna från 1800-talete
början bära vittne. För mera modern skattelagstiftning hava emellertid
dylika privilegierade undantag ansetts främmande. Såvitt under ärendets
utskottsbehandling kunnat utrönas, har under senare tid framställning
om skattefrihet för viss skattskyldig förekommit endast i ett fall, nämligen
i fråga om Nobelstiftelsen.
8
Riksdagens skrivelse Nr 122.
1 en vid 1904 års riksdag väckt motion föreslogo herrar Hedlund
och Lindhagen, att riksdagen skulle bevilja Nobelstiftelsens fonder frihet
från inkomstbevillning, varmed, såsom bevillningsutskottet i avgivet betänkande
erinrade, tydligen avsågs frihet överhuvudtaget från inkomstbeskattning.
Utskottet avstyrkte bifall till motionen och anförde bland
annat följande:
»Ett förslag att från utgörande av inkomstbevillning fritaga en särskild
institution synes i och för sig vara betänkligt och en dylik befrielse från bevillning
endast böra tillerkännas vissa klasser eller slag av inrättningar. De klasser eller
de slag av institutioner, som för närvarande åtnjuta dylik bevillningsfrihet, kunna
rubriceras såsom välgörenhetsinrättningar eller undervisningsanstalter och med dem
likställda institutioner, avsedda antingen till understöd eller undervisning åt en större
allmänhet; och torde nu ifrågavarande stiftelse icke falla under denna allmänna
kategori. Det är då tydligt, att ett särskilt stadgande, som det oaktat skulle frikalla
Nobelstiftelsen från inkomstbevillning, icke bör ifrågakomma, och detta så
mycket hellre, som ett bifall till förevarande framställning ej osannolikt kunde
komma att framkalla befogade anspråk på lindring även för andra stiftelser och
inrättningar. Överhuvud taget böra i detta avseende, enligt utskottets mening, några
undantagsbestämmelser utöver dem som redan finnas icke komma ifråga.»
Mot utskottets beslut och till förmån för motionen reserverade sig
fem utskottsledamöter. Utskottets hemställan blev dock bifallen i båda
kamrarna, i andra kammaren utan votering.
Genom likalydande bestämmelser i gällande bevillningsförordnings
12 § 2 mom. b) och i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
5 § 2 mom. c) äro, med visst i detta sammanhang tämligen betydelselöst
undantag, från inkomstbeskattning befriade »kyrkor, akademier och
vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk, stipendiefonder,
pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar jämte andra fromma
stiftelser». Såsom konsekvens av friheten från inkomstskatt följer ock
skattefrihet för förmögenhet (12 § skatteförordningen). Enligt 5 § i
bevillningsförordningen äro »akademier, vetenskapliga samfund, allmänna
undervisningsverk och barmhärtighetsinrättningar» jämväl i viss utsträckning
fria från erläggande av fastighetsbevillning.
Om sistberörda undantag synes emellertid icke vara fråga i herr
Kobbs ovannämnda motion. Motionären torde nämligen, efter motiveringen
att döma, hava åsyftat frihet för den i motionen avsedda stiftelsen
»Lars Hiertas minne» allenast från skatt för inkomst och förmögenhet.
Sedan stiftelsen i besvär över 1913 påförd taxering för inkomst och
förmögenhet sökt göra gällande, att densamma dels vore en stipendiefond
dels ock verkade såsom en from stiftelse i nutida mening i den
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Riksdagens skrivelse Nr 122.
sunda välgörenhetens tjänst, men regeringsrätten genom utslag den 4
februari 1916 ogillat besvären, har stiftelsen givetvis måst avstå från
att på lagtolkningens väg söka vinna önskad skattefrihet. Det har befunnits
för ändamålet oundgängligt att utverka ändring i gällande lag.
1 detta syfte har den omförmälda motionen framkommit.
Efter det på angivet sätt den i högsta instans dömande myndigheten
förklarat ifrågavarande stiftelse icke vara hänförlig till någon av
ovannämnda från inkomstbeskattning frikallade kategorier av juridiska
personer, är det ju avgjort, att, med nuvarande bestämmelser, stiftelsen
är hemfallen under den skattskyldighet, som i 10 § i bevillningsförordningen
och 3 § 2 mom. i skatteförordningen positivt ålägges »samfund,
stiftelser, verk och inrättningar» in. fl. juridiska personer, vartill
knyter sig skatteplikt för förmögenhet i enlighet med stadgande i 12 §
i sistberörda författning. Likaledes är klart, att stiftelsen, därest densamma
skulle äga fast egendom, har att utgöra fastighetsbevillning för
denna. Vill man eu ändring i berörda- förhållanden, förutsättes härför
lagändring.
Vid bedömandet av motionärens förslag har riksdagen velat från
början fastslå, att riksdagen icke kan medgiva något skatteprivilegium åt
viss skattskyldig. Riksdagen har funnit sig i denna principiella punkt
kunna i allo instämma med 1904 års bevillningsutskott i dess ovan citerade
yttrande rörande den ifrågasatta skattefriheten för Nobelstiftelsen. Därmed
har riksdagen icke uttalat, att stiftelsen »Lars Hiertas minne» icke
med hänsyn till sitt ändamål kunde i och för sig vara förtjänt av skattefrihet,
men riksdagen är förvissad om, att även andra stiftelser med
liknande eller andra ändamål skulle kunna åberopa lika goda skäl för
lättnader i skatteväg. Genom den föreliggande motionen har uppmärksamheten
blivit riktad på ett beskattningsspörsmål av större räckvidd,
vilket riksdagen funnit vara förtjänt av undersökning. Det synes nämligen
böra tagas under omprövning, huruvida de ovan återgivna bestämmelserna
rörande stiftelsers i allmänhet skattskyldighet numera motsvara
förhållandenas krav.
Den skattefrihet, som, enligt vad ovan är sagt, tillkommer »kyrkor,
akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk, stipendiefonder,
pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar jämte
andra fromma stiftelser», har djupa rötter i var skattelagstiftning. Redan
i 1810 års bevillningsförordning voro »allmänna undervisnings- och skolinrättningar,
arbetshus, hospitals- och fattigförsörjningsinrättningar samt
i övrigt alla fromma stiftelser» fritagna från »all bevillning av lös och
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 taml. Nr 120 124. 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 122.
fast egendom, capitaler och fordringar». Den sålunda bestämda skattefriheten
synes hava kvarstått i huvudsak orubbad ända till 1861, om
ock formuleringen och vissa sakliga detaljer rätt mycket varierat i de
olika bevillningsförfattningarna (av 1812, 1815, 1818, 1823, 1830, 1835,
1841, 1845, 1848, 1851 och 1855).
I 1861 års bevillningsförordning blevo från fastighetsbevillning
undantagna »menigheter, akademier, vetenskapliga samfund, allmänna
undervisningsverk och barmhärtighetsinrättningar» för dem tillhöriga
^JSSna^eiö sa framt dessa i hyror eller på annat sätt ej lämnade ägaren
någon inkomst. Från inkomstbevillning frikallades bland andra »kyrkor,
akademier, vetenskapliga samfund, allmänna skolor och undervisningsverk,
stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser». Sistnämnda undantagsbestämmelse hade
således redan 1861 erhållit i det närmaste sin nuvarande formulering och omfattning.
De följande bevillningsförordningarna av 1866, 1868, 1872, 1873,
1876 och 1880 medförde icke någon ändring. 1883 års bevillningsförordning
bibehöll likaledes samma uppräkning av från inkomstbevillning frikallade
kategorier och upptog därjämte den positiva föreskriften, att vad som gällde
enskild skattskyldig skulle i tillämpliga delar gälla om »menigheter,
samfund, verk och inrättningar samt andra juridiska personer», i den
mån de icke vore frikallade från inkomstbevillning. Genom sistberörda
föreskrift gavs för första gången direkt uttryck åt vad som väl även
förut överensstämt med författningens anda, Emellertid är det huvudsakligen
ur detta stadgande man sedermera, när frågan om stiftelsers
och vissa andra juridiska personers beskattning började bliva aktuell,
härlett dessas bevillningsplikt.
Den reglering av stiftelsers och andra hithörande juridiska personers
subjektiva skattskyldighet, som sålunda positivt'' och negativt
kommit till uttryck, har sedermera icke undergått någon saklig förändring.
De följande bevillningsförordningarna av 1892, 1897 och 1907
bibehöllo de 1883 givna bestämmelserna, 1902 och 1907 års förordningar
om inkomstskatt upptogo samma bestämmelser, och den ovan
lämnade redogörelsen för gällande rätt visar, att 1910 års skattelagsi
ef oi in lämnade den subjektiva skyldigheten att erlägga bevillning och
inkomstskatt på förevarande punkt orubbad, varjämte skyldigheten att
utgöra den nyinförda förmögenhetsskatten blev på enahanda sätt reglerad.
Rent praktiskt taget kom den nya förmögenhetsskatten att för
stiftelser och andra institutioner, som förut endast mera undantagsvis
blivit föremål för taxering, medföra den konsekvensen, att beskattningsmyndigheternas
uppmärksamhet blev riktad på deras ofta nog avse
-
Riksdagens skrivelse Nr 122. 11
varda tillgångar, varav i sin ordning följde, att frågan om deras skattskyldighet
överhuvudtaget blev aktuell.
Eu i Sveriges officiella statistik ingående, år 1917 publicerad redogörelse
för i landet år 1910 förekommande stiftelser gei vid handen,
att betydande tillgångar förefinnas hos dessa stiftelser. Berörda statistiska
undersökning var föranledd av eu skrivelse från 1913 års riksdag,
vari riksdagen anhöll, att Kungl. Magt ville taga i förnyad omprövning
frågan om anordnande av kontroll från statens sida över värden
och& förvaltningen av donerade medel och stiftelser. Detta spörsmål år
ännu beroende på utredning inom justitiedepartementet i samband med
frågan om en lagstiftning rörande stiftelser.
Nyssberörda statistik upptager en specifik redogörelse för 12,629
olika stiftelser, med hänsyn till ändamålet fördelade i 6 grupper:
A) stiftelser för fattigvård, för pauvres honteux o. rf., till antalet
3,803 med sammanlagd förmögenhet av 49.6 1 miljoner kronor;
B) stiftelser för barnavård och barnaundervisning, i antal 3,368
med förmögenhet av 56.03 miljoner kronor;
C) stipendiefonder och andra stiftelser för undervisning, vetenskaplig
forskning m. m., till antal 2,428 med förmögenhet av 92.8 4 miljoner
kronor;
D) stiftelser för sjukvård, 689 stycken med förmögenhet uppgående
till 36.7 2 miljoner kronor;
E) pensionsfonder, till antalet 839 med förmögenhet av 40.7 1 miljoner
kronor; samt
F) andra stiftelser och inrättningar, såsom till allmänt gagn för
vissa kommuner, för religiösa och liknande ändamål etc., i antal uppgående
till 1,502 med förmögenhet av 53.62 miljoner kronor.
Stiftelsen »Lars Hiertas minne» har hänförts till gruppen F) och
har dess förmögenhet upptagits till något över 700,000 kronor.
Vid uppgörandet av ifrågavarande statistik har skattskyldighetssynpunkten
givetvis icke varit beaktad. Jsagon skillnad mellan »fromma»
och andra stiftelser har icke gjorts, och överhuvudtaget synes begreppet
»fromma stiftelser» hava tagits i en mycket vidare bemärkelse än det
har i skattelagarna. Emellertid förekommer i den statistiska redogörelsen
en tabell över stiftelsernas fördelning efter förmögenhet, vilken är
av visst intresse från beskattningssynpunkt. Tabellen visar, Hurusom
flertalet stiftelser rörde sig med relativt små tillgångar. För ej mindre
än 4,034 stiftelser gick förmögenheten ej över 1,000 kronor, för omkring
halva antalet '' stiftelser var förmögenhetsgränsen 2,500 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
- Riksdagens skrivelse Nr 122.
Över 100,000 kronors förmögenhet hade blott 483 stiftelser och av
dessa nådde endast 83 stycken över V, miljon och 39 stycken över en
miljon kronor. A andra sidan uppgick summan av sistberörda 83 stiftelsers
förmögenhet till ej mindre än cirka 153,600,000 kronor eller
bortåt hälften av samtliga stiftelsers, och ingingo i sistnämnda belopp
stiftelserna over 1 miljon kronor med ej mindre än i runt tal 123,700 000
kronor. ’ ’
Av redogörelsen framgår jämväl, att flertalet stiftelser eller 7,425
fanns i städerna mot 5,204 å landsbygden. I fråga om förmö^enheten
var skillnaden mellan land och stad än mera framträdande, i det
att pa stadernas stiftelser kommo ej mindre än cirka 302,500,000 kronor
och pa landsbygdens omkring 27,000,000 kronor. Av stiftelserna med
förmögenhet over /* miljon kronor förvaltades i Stockholm 26 stiftelser
med over 1 miljon, kronor och 23 med mindre än 1 men över 7. miljon
tivTYVch°V2riga Städer re8pektive 12 °ch 19 samt å landsbygden respek
-
Ehuru 1 ovannämnda statistik skattskyldiga och icke skattskyldiga
stiftelser aro blandade om varandra, torde dock de anförda siffrorna
giva någon föreställning om, att frågan om utsträckning av stiftelsernas
subjektiva skattefrihet icke är utan betydelse för det allmännas
skattemtresse. Dock är härvid att från kommunal intressesynpunkt
marka, hurusom, enligt vad statistiken visar, de på landsbygden befintliga
stiftelserna såväl till antalet som i all synnerhet beträffande
ekonomisk styrka och förty följande skattekraft komma långt efter städernas
stiftelser. En utsträckt skattefrihet skulle därför få sina kommunalekonomiska
konsekvenser huvudsakligen i städerna och särskilt
de större av dem.
Vad den statsfinansiella sidan av frågan beträffar, skulle visserligen
en utvidgad skattefrihet på förevarande område medföra en viss
minskning i skatteintäkt. Härvid får emellertid ihågkommas, att många
stiftelser av allmännyttig art genom sin verksamhet tjäna vissa statsandamal
i vidsträckt bemärkelse, såsom undervisning eller vetenskaplig
forskning, sjukvård och fattigvård, och såmedelst bespara det allmänna
ej oväsentliga utgifter. I den mån berörda statsändamål tillgodoses
genom kommunala bidrag, gäller det sagda även om kommunerna,
vilka harforutom också kunna hava direkt gagn av stiftelser för speciellt
kommunala uppgifter. r
Tydligt är emellertid, såsom redan antytts, att, innan någonting
13
Riksdagens skrivelse Nr 122.
kan åtgöras, frågan måste underkastas eu sakkunnig utredning. Denna
utredning är självfallet av den omfattning, att densamma icke kunnat
ombesörjas under ärendets behandling inom riksdagen. Längre än till
en-hemställan hos Kungl. Maj:t att utreda Irågan har riksdagen uppenbarligen
icke nu kunnat komma.
Den svårighet, som först kommer att möta vid en sådan utredning,
ligger givetvis däri, att begreppet stiftelse ännu ej blivit definierat i
svensk lagstiftning och att stiftelsernas allmänna rättsställning icke
blivit reglerad. Ifrågasättas kunde måhända därför, att utredningen av
skattefrågan borde anstå till dess en civil lagstiftning om stiftelser bleve
genomförd. Såsom redan antytts, pågå förarbetena därutinnan.
Även från ren beskattningssynpunkt torde den ifrågasatta utredningen
erbjuda vanskligheter. Det kan förutsättas, att olika stiftelser
i ganska olika grad äro förtjänta av skattefrihet. Kravet därå är enligt
sakens natur starkare motiverat i samma mån stiftelsens verksamhet klav
mera allmänt gagn. Eu gradskillnad mellan olika stiftelser kan därför
bliva nödig, men givetvis måste genomförandet av eu sådan ske med
synnerlig varsamhet.
Vidare kan anledning måhända förefinnas att göra skillnad mellan
statlig ''och kommunal skattskyldighet, särskilt beträffande fast egendom.
Förhållandena i en kommun kunna vara sådana, att fullständig skattefrihet
för vissa slag av stiftelser skulle allt för mycket betunga övriga
skattskyldiga.
Enligt vad riksdagen har sig bekant, pågår inom finansdepartementet
en utredning angående s. k. ideella föreningars beskattning. I
den mån föreningar och stiftelser fullfölja besläktade syften, är uppenbart,
att synpunkterna på frågan om deras skattskyldighet eller skattefrihet
måste i väsentliga avseenden sammanfalla. De resultat, till vilka
nyssnämnda utredning må hava kommit, böra därför vara av värde även
för en utredning om stiftelsers skattskyldighet.
Slutligen vill riksdagen såsom lämpligt framhålla, att sistberörda
utredning får omfatta även juridiska personer, som med hänsyn till
ändamål och organisation äro jämförliga med stiftelser utan att vara direkt
betecknade såsom sådana eller enligt gängse språkbruk så benämnas.
Särskilt vill riksdagen betona önskvärdheten av, att den oklarhet undanröjes,
som vidlåder de nuvarande undantagsbestämmelserna rörande s. k.
fromma stiftelser och med dem sammanställda privilegierade kategorier.
Efter antydande av ovannämnda riktlinjer såsom några av dem,
eu blivande utredning i ämnet synes böra följa, får riksdagen anhålla,
14
Biksdagens skrivelse Nr 122.
att Eders Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning, huruvida och i
vad mån stiftelser och därmed jämförliga inrättningar, vilka fullfölja
allmännyttiga ändamål, må kunna befrias från skattskyldighet till stat
och kommun, samt för riksdagen framlägga det förslag till ändring i
gällande skatteförfattningar, som av utredningen kan föranledas.
Stockholm den 10 april 1920.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.