Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående stiftelsen vLars Hiertas minnes» frikallande från taxering till bevillning samt inkomstoch förmög enhetsskatt.

1920-04-10 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:122, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående stiftelsen vLars Hiertas minnes» frikallande från taxering till bevillning samt inkomstoch förmög enhetsskatt.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 122.

7

Nr 122.

Godkänd av första kammaren den 10 april 1920.

Godkänd av andra kammaren den 10 april 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion

angående stiftelsen vLars Hiertas minnes» frikallande

från taxering till bevillning samt inkomst- och förmög

enhetsskatt.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 14.)

Till Konungen.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 115, har herr Kobb

hemställt, att riksdagen måtte besluta, att stiftelsen »Lars Hiertas minne»

måtte frikallas från taxering till bevillning samt inkomst- och förmögenhetsskatt.

Skatteprivilegier för vissa konkreta skattesubjekt voro förr i tiden

ej så ovanliga, varom särskilt bevillningsförordningarna från 1800-talete

början bära vittne. För mera modern skattelagstiftning hava emellertid

dylika privilegierade undantag ansetts främmande. Såvitt under ärendets

utskottsbehandling kunnat utrönas, har under senare tid framställning

om skattefrihet för viss skattskyldig förekommit endast i ett fall, nämligen

i fråga om Nobelstiftelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 122.

1 en vid 1904 års riksdag väckt motion föreslogo herrar Hedlund

och Lindhagen, att riksdagen skulle bevilja Nobelstiftelsens fonder frihet

från inkomstbevillning, varmed, såsom bevillningsutskottet i avgivet betänkande

erinrade, tydligen avsågs frihet överhuvudtaget från inkomstbeskattning.

Utskottet avstyrkte bifall till motionen och anförde bland

annat följande:

»Ett förslag att från utgörande av inkomstbevillning fritaga en särskild

institution synes i och för sig vara betänkligt och en dylik befrielse från bevillning

endast böra tillerkännas vissa klasser eller slag av inrättningar. De klasser eller

de slag av institutioner, som för närvarande åtnjuta dylik bevillningsfrihet, kunna

rubriceras såsom välgörenhetsinrättningar eller undervisningsanstalter och med dem

likställda institutioner, avsedda antingen till understöd eller undervisning åt en större

allmänhet; och torde nu ifrågavarande stiftelse icke falla under denna allmänna

kategori. Det är då tydligt, att ett särskilt stadgande, som det oaktat skulle frikalla

Nobelstiftelsen från inkomstbevillning, icke bör ifrågakomma, och detta så

mycket hellre, som ett bifall till förevarande framställning ej osannolikt kunde

komma att framkalla befogade anspråk på lindring även för andra stiftelser och

inrättningar. Överhuvud taget böra i detta avseende, enligt utskottets mening, några

undantagsbestämmelser utöver dem som redan finnas icke komma ifråga.»

Mot utskottets beslut och till förmån för motionen reserverade sig

fem utskottsledamöter. Utskottets hemställan blev dock bifallen i båda

kamrarna, i andra kammaren utan votering.

Genom likalydande bestämmelser i gällande bevillningsförordnings

12 § 2 mom. b) och i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

5 § 2 mom. c) äro, med visst i detta sammanhang tämligen betydelselöst

undantag, från inkomstbeskattning befriade »kyrkor, akademier och

vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk, stipendiefonder,

pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar jämte andra fromma

stiftelser». Såsom konsekvens av friheten från inkomstskatt följer ock

skattefrihet för förmögenhet (12 § skatteförordningen). Enligt 5 § i

bevillningsförordningen äro »akademier, vetenskapliga samfund, allmänna

undervisningsverk och barmhärtighetsinrättningar» jämväl i viss utsträckning

fria från erläggande av fastighetsbevillning.

Om sistberörda undantag synes emellertid icke vara fråga i herr

Kobbs ovannämnda motion. Motionären torde nämligen, efter motiveringen

att döma, hava åsyftat frihet för den i motionen avsedda stiftelsen

»Lars Hiertas minne» allenast från skatt för inkomst och förmögenhet.

Sedan stiftelsen i besvär över 1913 påförd taxering för inkomst och

förmögenhet sökt göra gällande, att densamma dels vore en stipendiefond

dels ock verkade såsom en from stiftelse i nutida mening i den

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 122.

sunda välgörenhetens tjänst, men regeringsrätten genom utslag den 4

februari 1916 ogillat besvären, har stiftelsen givetvis måst avstå från

att på lagtolkningens väg söka vinna önskad skattefrihet. Det har befunnits

för ändamålet oundgängligt att utverka ändring i gällande lag.

1 detta syfte har den omförmälda motionen framkommit.

Efter det på angivet sätt den i högsta instans dömande myndigheten

förklarat ifrågavarande stiftelse icke vara hänförlig till någon av

ovannämnda från inkomstbeskattning frikallade kategorier av juridiska

personer, är det ju avgjort, att, med nuvarande bestämmelser, stiftelsen

är hemfallen under den skattskyldighet, som i 10 § i bevillningsförordningen

och 3 § 2 mom. i skatteförordningen positivt ålägges »samfund,

stiftelser, verk och inrättningar» in. fl. juridiska personer, vartill

knyter sig skatteplikt för förmögenhet i enlighet med stadgande i 12 §

i sistberörda författning. Likaledes är klart, att stiftelsen, därest densamma

skulle äga fast egendom, har att utgöra fastighetsbevillning för

denna. Vill man eu ändring i berörda- förhållanden, förutsättes härför

lagändring.

Vid bedömandet av motionärens förslag har riksdagen velat från

början fastslå, att riksdagen icke kan medgiva något skatteprivilegium åt

viss skattskyldig. Riksdagen har funnit sig i denna principiella punkt

kunna i allo instämma med 1904 års bevillningsutskott i dess ovan citerade

yttrande rörande den ifrågasatta skattefriheten för Nobelstiftelsen. Därmed

har riksdagen icke uttalat, att stiftelsen »Lars Hiertas minne» icke

med hänsyn till sitt ändamål kunde i och för sig vara förtjänt av skattefrihet,

men riksdagen är förvissad om, att även andra stiftelser med

liknande eller andra ändamål skulle kunna åberopa lika goda skäl för

lättnader i skatteväg. Genom den föreliggande motionen har uppmärksamheten

blivit riktad på ett beskattningsspörsmål av större räckvidd,

vilket riksdagen funnit vara förtjänt av undersökning. Det synes nämligen

böra tagas under omprövning, huruvida de ovan återgivna bestämmelserna

rörande stiftelsers i allmänhet skattskyldighet numera motsvara

förhållandenas krav.

Den skattefrihet, som, enligt vad ovan är sagt, tillkommer »kyrkor,

akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk, stipendiefonder,

pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar jämte

andra fromma stiftelser», har djupa rötter i var skattelagstiftning. Redan

i 1810 års bevillningsförordning voro »allmänna undervisnings- och skolinrättningar,

arbetshus, hospitals- och fattigförsörjningsinrättningar samt

i övrigt alla fromma stiftelser» fritagna från »all bevillning av lös och

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 taml. Nr 120 124. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 122.

fast egendom, capitaler och fordringar». Den sålunda bestämda skattefriheten

synes hava kvarstått i huvudsak orubbad ända till 1861, om

ock formuleringen och vissa sakliga detaljer rätt mycket varierat i de

olika bevillningsförfattningarna (av 1812, 1815, 1818, 1823, 1830, 1835,

1841, 1845, 1848, 1851 och 1855).

I 1861 års bevillningsförordning blevo från fastighetsbevillning

undantagna »menigheter, akademier, vetenskapliga samfund, allmänna

undervisningsverk och barmhärtighetsinrättningar» för dem tillhöriga

^JSSna^eiö sa framt dessa i hyror eller på annat sätt ej lämnade ägaren

någon inkomst. Från inkomstbevillning frikallades bland andra »kyrkor,

akademier, vetenskapliga samfund, allmänna skolor och undervisningsverk,

stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar

jämte andra fromma stiftelser». Sistnämnda undantagsbestämmelse hade

således redan 1861 erhållit i det närmaste sin nuvarande formulering och omfattning.

De följande bevillningsförordningarna av 1866, 1868, 1872, 1873,

1876 och 1880 medförde icke någon ändring. 1883 års bevillningsförordning

bibehöll likaledes samma uppräkning av från inkomstbevillning frikallade

kategorier och upptog därjämte den positiva föreskriften, att vad som gällde

enskild skattskyldig skulle i tillämpliga delar gälla om »menigheter,

samfund, verk och inrättningar samt andra juridiska personer», i den

mån de icke vore frikallade från inkomstbevillning. Genom sistberörda

föreskrift gavs för första gången direkt uttryck åt vad som väl även

förut överensstämt med författningens anda, Emellertid är det huvudsakligen

ur detta stadgande man sedermera, när frågan om stiftelsers

och vissa andra juridiska personers beskattning började bliva aktuell,

härlett dessas bevillningsplikt.

Den reglering av stiftelsers och andra hithörande juridiska personers

subjektiva skattskyldighet, som sålunda positivt'' och negativt

kommit till uttryck, har sedermera icke undergått någon saklig förändring.

De följande bevillningsförordningarna av 1892, 1897 och 1907

bibehöllo de 1883 givna bestämmelserna, 1902 och 1907 års förordningar

om inkomstskatt upptogo samma bestämmelser, och den ovan

lämnade redogörelsen för gällande rätt visar, att 1910 års skattelagsi

ef oi in lämnade den subjektiva skyldigheten att erlägga bevillning och

inkomstskatt på förevarande punkt orubbad, varjämte skyldigheten att

utgöra den nyinförda förmögenhetsskatten blev på enahanda sätt reglerad.

Rent praktiskt taget kom den nya förmögenhetsskatten att för

stiftelser och andra institutioner, som förut endast mera undantagsvis

blivit föremål för taxering, medföra den konsekvensen, att beskattningsmyndigheternas

uppmärksamhet blev riktad på deras ofta nog avse
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 122. 11

varda tillgångar, varav i sin ordning följde, att frågan om deras skattskyldighet

överhuvudtaget blev aktuell.

Eu i Sveriges officiella statistik ingående, år 1917 publicerad redogörelse

för i landet år 1910 förekommande stiftelser gei vid handen,

att betydande tillgångar förefinnas hos dessa stiftelser. Berörda statistiska

undersökning var föranledd av eu skrivelse från 1913 års riksdag,

vari riksdagen anhöll, att Kungl. Magt ville taga i förnyad omprövning

frågan om anordnande av kontroll från statens sida över värden

och& förvaltningen av donerade medel och stiftelser. Detta spörsmål år

ännu beroende på utredning inom justitiedepartementet i samband med

frågan om en lagstiftning rörande stiftelser.

Nyssberörda statistik upptager en specifik redogörelse för 12,629

olika stiftelser, med hänsyn till ändamålet fördelade i 6 grupper:

A) stiftelser för fattigvård, för pauvres honteux o. rf., till antalet

3,803 med sammanlagd förmögenhet av 49.6 1 miljoner kronor;

B) stiftelser för barnavård och barnaundervisning, i antal 3,368

med förmögenhet av 56.03 miljoner kronor;

C) stipendiefonder och andra stiftelser för undervisning, vetenskaplig

forskning m. m., till antal 2,428 med förmögenhet av 92.8 4 miljoner

kronor;

D) stiftelser för sjukvård, 689 stycken med förmögenhet uppgående

till 36.7 2 miljoner kronor;

E) pensionsfonder, till antalet 839 med förmögenhet av 40.7 1 miljoner

kronor; samt

F) andra stiftelser och inrättningar, såsom till allmänt gagn för

vissa kommuner, för religiösa och liknande ändamål etc., i antal uppgående

till 1,502 med förmögenhet av 53.62 miljoner kronor.

Stiftelsen »Lars Hiertas minne» har hänförts till gruppen F) och

har dess förmögenhet upptagits till något över 700,000 kronor.

Vid uppgörandet av ifrågavarande statistik har skattskyldighetssynpunkten

givetvis icke varit beaktad. Jsagon skillnad mellan »fromma»

och andra stiftelser har icke gjorts, och överhuvudtaget synes begreppet

»fromma stiftelser» hava tagits i en mycket vidare bemärkelse än det

har i skattelagarna. Emellertid förekommer i den statistiska redogörelsen

en tabell över stiftelsernas fördelning efter förmögenhet, vilken är

av visst intresse från beskattningssynpunkt. Tabellen visar, Hurusom

flertalet stiftelser rörde sig med relativt små tillgångar. För ej mindre

än 4,034 stiftelser gick förmögenheten ej över 1,000 kronor, för omkring

halva antalet '' stiftelser var förmögenhetsgränsen 2,500 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Riksdagens skrivelse Nr 122.

Över 100,000 kronors förmögenhet hade blott 483 stiftelser och av

dessa nådde endast 83 stycken över V, miljon och 39 stycken över en

miljon kronor. A andra sidan uppgick summan av sistberörda 83 stiftelsers

förmögenhet till ej mindre än cirka 153,600,000 kronor eller

bortåt hälften av samtliga stiftelsers, och ingingo i sistnämnda belopp

stiftelserna over 1 miljon kronor med ej mindre än i runt tal 123,700 000

kronor. ’ ’

Av redogörelsen framgår jämväl, att flertalet stiftelser eller 7,425

fanns i städerna mot 5,204 å landsbygden. I fråga om förmö^enheten

var skillnaden mellan land och stad än mera framträdande, i det

att pa stadernas stiftelser kommo ej mindre än cirka 302,500,000 kronor

och pa landsbygdens omkring 27,000,000 kronor. Av stiftelserna med

förmögenhet over /* miljon kronor förvaltades i Stockholm 26 stiftelser

med over 1 miljon, kronor och 23 med mindre än 1 men över 7. miljon

tivTYVch°V2riga Städer re8pektive 12 °ch 19 samt å landsbygden respek
-

Ehuru 1 ovannämnda statistik skattskyldiga och icke skattskyldiga

stiftelser aro blandade om varandra, torde dock de anförda siffrorna

giva någon föreställning om, att frågan om utsträckning av stiftelsernas

subjektiva skattefrihet icke är utan betydelse för det allmännas

skattemtresse. Dock är härvid att från kommunal intressesynpunkt

marka, hurusom, enligt vad statistiken visar, de på landsbygden befintliga

stiftelserna såväl till antalet som i all synnerhet beträffande

ekonomisk styrka och förty följande skattekraft komma långt efter städernas

stiftelser. En utsträckt skattefrihet skulle därför få sina kommunalekonomiska

konsekvenser huvudsakligen i städerna och särskilt

de större av dem.

Vad den statsfinansiella sidan av frågan beträffar, skulle visserligen

en utvidgad skattefrihet på förevarande område medföra en viss

minskning i skatteintäkt. Härvid får emellertid ihågkommas, att många

stiftelser av allmännyttig art genom sin verksamhet tjäna vissa statsandamal

i vidsträckt bemärkelse, såsom undervisning eller vetenskaplig

forskning, sjukvård och fattigvård, och såmedelst bespara det allmänna

ej oväsentliga utgifter. I den mån berörda statsändamål tillgodoses

genom kommunala bidrag, gäller det sagda även om kommunerna,

vilka harforutom också kunna hava direkt gagn av stiftelser för speciellt

kommunala uppgifter. r

Tydligt är emellertid, såsom redan antytts, att, innan någonting

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 122.

kan åtgöras, frågan måste underkastas eu sakkunnig utredning. Denna

utredning är självfallet av den omfattning, att densamma icke kunnat

ombesörjas under ärendets behandling inom riksdagen. Längre än till

en-hemställan hos Kungl. Maj:t att utreda Irågan har riksdagen uppenbarligen

icke nu kunnat komma.

Den svårighet, som först kommer att möta vid en sådan utredning,

ligger givetvis däri, att begreppet stiftelse ännu ej blivit definierat i

svensk lagstiftning och att stiftelsernas allmänna rättsställning icke

blivit reglerad. Ifrågasättas kunde måhända därför, att utredningen av

skattefrågan borde anstå till dess en civil lagstiftning om stiftelser bleve

genomförd. Såsom redan antytts, pågå förarbetena därutinnan.

Även från ren beskattningssynpunkt torde den ifrågasatta utredningen

erbjuda vanskligheter. Det kan förutsättas, att olika stiftelser

i ganska olika grad äro förtjänta av skattefrihet. Kravet därå är enligt

sakens natur starkare motiverat i samma mån stiftelsens verksamhet klav

mera allmänt gagn. Eu gradskillnad mellan olika stiftelser kan därför

bliva nödig, men givetvis måste genomförandet av eu sådan ske med

synnerlig varsamhet.

Vidare kan anledning måhända förefinnas att göra skillnad mellan

statlig ''och kommunal skattskyldighet, särskilt beträffande fast egendom.

Förhållandena i en kommun kunna vara sådana, att fullständig skattefrihet

för vissa slag av stiftelser skulle allt för mycket betunga övriga

skattskyldiga.

Enligt vad riksdagen har sig bekant, pågår inom finansdepartementet

en utredning angående s. k. ideella föreningars beskattning. I

den mån föreningar och stiftelser fullfölja besläktade syften, är uppenbart,

att synpunkterna på frågan om deras skattskyldighet eller skattefrihet

måste i väsentliga avseenden sammanfalla. De resultat, till vilka

nyssnämnda utredning må hava kommit, böra därför vara av värde även

för en utredning om stiftelsers skattskyldighet.

Slutligen vill riksdagen såsom lämpligt framhålla, att sistberörda

utredning får omfatta även juridiska personer, som med hänsyn till

ändamål och organisation äro jämförliga med stiftelser utan att vara direkt

betecknade såsom sådana eller enligt gängse språkbruk så benämnas.

Särskilt vill riksdagen betona önskvärdheten av, att den oklarhet undanröjes,

som vidlåder de nuvarande undantagsbestämmelserna rörande s. k.

fromma stiftelser och med dem sammanställda privilegierade kategorier.

Efter antydande av ovannämnda riktlinjer såsom några av dem,

eu blivande utredning i ämnet synes böra följa, får riksdagen anhålla,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Biksdagens skrivelse Nr 122.

att Eders Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning, huruvida och i

vad mån stiftelser och därmed jämförliga inrättningar, vilka fullfölja

allmännyttiga ändamål, må kunna befrias från skattskyldighet till stat

och kommun, samt för riksdagen framlägga det förslag till ändring i

gällande skatteförfattningar, som av utredningen kan föranledas.

Stockholm den 10 april 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.