Riksdagens skrivelse Nr 127
1920-04-13 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1920:127, Riksdagens skrivelse Nr 127
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 127.
5
Kr 127.
Godkänd av första kammaren den 13 april 1920.
Godkänd av andra kammaren den 13 april 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av
16 och 30 §§ i lagen den 12 maj 1897 för Sveriges
rikslank.
i Bankoutskottels utlåtande ur 27.)
1 eu till riksdagen avlåten proposition nr 94 tiar Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för den 13 februari 1920, föreslagit riksdagen att antaga
följande
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 16 och 30 §§ i lagen den 12 maj 1897
för Sveriges riksbank.
Härigenom förordnas, att 16 och 30 §§ i lagen den 12 maj 1897
för Sveriges riksbank skola erhålla följande ändrade lydelse:
16 §.
Riksbanken äger att såväl vid huvudkontoret som vid avdelningskontoren
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
G Riksdagens skrivelse Nr 127.
a) på deposition avgiftsfritt mottaga penningar att utan räntegottgörelse
återbetalas vid anfordran eller å tid, som vid insättningen
bestämmes; skolande bevis över sålunda insatta penningar ställas till
viss man;
b) likaledes utan avgift eller räntegottgörelse mottaga och å giroräkning
föra penningar med förbindelse att vid anfordran tillhandahålla
räkningshavaren vad å räkningen innestår.
I sammanhang med girorörelsen må riksbanken vidtaga de anordningar,
som kunna finnas erforderliga för underlättande av betalningsutjämningar
(clearing).
Dessutom må fullmäktige kunna åt firmor, som hava växeldiskontering
i riksbanken och ej själva driva bankrörelse, öppna upp- och
avskrivningsräkning mot räntegottgörelse.
Åvenså må, där omständigheterna sådant påkalla, räntegottgörelse
kunna av fullmäktige medgivas för medel innesående å depositionsräkning.
30 §.
Fullmäktig i riksbanken må ej den vara, som icke är svensk medborgare;
ej den, som står under förmynderska}:) eller som är i konkurstillstånd;
ej den, som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare
nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva
allmän befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit
laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är
ställd under framtiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; ej
den, som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.
Fullmäktig må ej vara ledamot av styrelse i annan bank än sparbank
eller postsparbanken.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Frågan om rätt för riksbanken till inlåning mot ränta har vid
fyrfaldiga tillfällen varit föremål för riksdagens prövning, och hava
olika meningar gjort sig gällande beträffande lämpligheten att medgiva
riksbanken en dylik rättighet. Nu har Eders Kungl. Maj:t i enlighet
med förslag, som framlagts av 1917 års bankkommitté, föreslagit
sådan ändring i 1897 års banklag, att möjlighet beredes riksbanken att
7
Riksdagens skrivelse Nr 127.
medgiva räntegottgörelse för medel, innestående å depositionsräkning.
Såsom i statsrådsprotokollet erinras, har bankkommittén i sitt betänkande
framhållit två skäl för den ifrågasatta åtgärden. En sådan rätt
skulle dels kunna av riksbanken användas såsom hjälpmedel vid fyllande
av dess huvuduppgift såsom centralbank eller ett orubbligt upprätthållande
av landets valuta, dels skulle den kunna begagnas i syfte att öva
inflytande på marginalen mellan privatbankernas in- och utlåningsräntor.
Fullmäktige i riksbanken hava också framhållit, hurusom med
den ifrågavarande rättighetens begränsning till nyss angivna ändamål
densamma så mycket mindre kunde vara till hinder för fullgörandet av
riksbankens centralbankuppgift, som rätten efter sannolikhet icke skulle
behöva komma till användning annat än rent tillfälligtvis och i mycket
begränsad omfattning.
Riksdagen delar denna fullmäktiges mening och vill särskilt understryka,
att ifrågavarande bestämmelses införande i lagen givetvis icke
medför någon skyldighet för riksbanken att göra bruk därav, utan håller
riksdagen före, att blotta tillvaron av densamma med stor sannolikhet
skulle vara tillfyllest för vinnande av det åsyftade ändamålet. Man
torde ock kunna utgå därifrån, att fullmäktige icke komma att använda
den ifrågasatta rätten annat än efter noggrann prövning, att så är av
behovet påkallat.
Under sådana förhållanden och då under ärendets behandling
några verkligt övertygande skäl mot förslagets lämplighet icke synas
hava anförts, har riksdagen för sin del funnit sig böra bifalla detsamma.
Den föreslagna ändringen i 30 § riksbankslagen avser, att verkan
av konkurs beträffande behörigheten att vara fullmäktig i riksbanken
inskränkes till tid, varunder konkurstillståndet varar. Liknande inskränkning
i verkan av konkurs har tidigare gjorts ifråga om behörighet
att utöva åtskilliga andra allmänna uppdrag.
Riksdagen har funnit sig böra biträda propositionen även i denna de!.
Riksdagen har alltså bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Stockholm den 13 april 1920.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.