Sök i Ratio Lex

Riksdagens skrivelse Nr 127

1920-04-13 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:127, Riksdagens skrivelse Nr 127

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 127.

5

Kr 127.

Godkänd av första kammaren den 13 april 1920.

Godkänd av andra kammaren den 13 april 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av

16 och 30 §§ i lagen den 12 maj 1897 för Sveriges

rikslank.

i Bankoutskottels utlåtande ur 27.)

1 eu till riksdagen avlåten proposition nr 94 tiar Eders Kungl.

Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för den 13 februari 1920, föreslagit riksdagen att antaga

följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 16 och 30 §§ i lagen den 12 maj 1897

för Sveriges riksbank.

Härigenom förordnas, att 16 och 30 §§ i lagen den 12 maj 1897

för Sveriges riksbank skola erhålla följande ändrade lydelse:

16 §.

Riksbanken äger att såväl vid huvudkontoret som vid avdelningskontoren
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G Riksdagens skrivelse Nr 127.

a) på deposition avgiftsfritt mottaga penningar att utan räntegottgörelse

återbetalas vid anfordran eller å tid, som vid insättningen

bestämmes; skolande bevis över sålunda insatta penningar ställas till

viss man;

b) likaledes utan avgift eller räntegottgörelse mottaga och å giroräkning

föra penningar med förbindelse att vid anfordran tillhandahålla

räkningshavaren vad å räkningen innestår.

I sammanhang med girorörelsen må riksbanken vidtaga de anordningar,

som kunna finnas erforderliga för underlättande av betalningsutjämningar

(clearing).

Dessutom må fullmäktige kunna åt firmor, som hava växeldiskontering

i riksbanken och ej själva driva bankrörelse, öppna upp- och

avskrivningsräkning mot räntegottgörelse.

Åvenså må, där omständigheterna sådant påkalla, räntegottgörelse

kunna av fullmäktige medgivas för medel innesående å depositionsräkning.

30 §.

Fullmäktig i riksbanken må ej den vara, som icke är svensk medborgare;

ej den, som står under förmynderska}:) eller som är i konkurstillstånd;

ej den, som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare

nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva

allmän befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit

laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är

ställd under framtiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; ej

den, som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Fullmäktig må ej vara ledamot av styrelse i annan bank än sparbank

eller postsparbanken.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Frågan om rätt för riksbanken till inlåning mot ränta har vid

fyrfaldiga tillfällen varit föremål för riksdagens prövning, och hava

olika meningar gjort sig gällande beträffande lämpligheten att medgiva

riksbanken en dylik rättighet. Nu har Eders Kungl. Maj:t i enlighet

med förslag, som framlagts av 1917 års bankkommitté, föreslagit

sådan ändring i 1897 års banklag, att möjlighet beredes riksbanken att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 127.

medgiva räntegottgörelse för medel, innestående å depositionsräkning.

Såsom i statsrådsprotokollet erinras, har bankkommittén i sitt betänkande

framhållit två skäl för den ifrågasatta åtgärden. En sådan rätt

skulle dels kunna av riksbanken användas såsom hjälpmedel vid fyllande

av dess huvuduppgift såsom centralbank eller ett orubbligt upprätthållande

av landets valuta, dels skulle den kunna begagnas i syfte att öva

inflytande på marginalen mellan privatbankernas in- och utlåningsräntor.

Fullmäktige i riksbanken hava också framhållit, hurusom med

den ifrågavarande rättighetens begränsning till nyss angivna ändamål

densamma så mycket mindre kunde vara till hinder för fullgörandet av

riksbankens centralbankuppgift, som rätten efter sannolikhet icke skulle

behöva komma till användning annat än rent tillfälligtvis och i mycket

begränsad omfattning.

Riksdagen delar denna fullmäktiges mening och vill särskilt understryka,

att ifrågavarande bestämmelses införande i lagen givetvis icke

medför någon skyldighet för riksbanken att göra bruk därav, utan håller

riksdagen före, att blotta tillvaron av densamma med stor sannolikhet

skulle vara tillfyllest för vinnande av det åsyftade ändamålet. Man

torde ock kunna utgå därifrån, att fullmäktige icke komma att använda

den ifrågasatta rätten annat än efter noggrann prövning, att så är av

behovet påkallat.

Under sådana förhållanden och då under ärendets behandling

några verkligt övertygande skäl mot förslagets lämplighet icke synas

hava anförts, har riksdagen för sin del funnit sig böra bifalla detsamma.

Den föreslagna ändringen i 30 § riksbankslagen avser, att verkan

av konkurs beträffande behörigheten att vara fullmäktig i riksbanken

inskränkes till tid, varunder konkurstillståndet varar. Liknande inskränkning

i verkan av konkurs har tidigare gjorts ifråga om behörighet

att utöva åtskilliga andra allmänna uppdrag.

Riksdagen har funnit sig böra biträda propositionen även i denna de!.

Riksdagen har alltså bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

Stockholm den 13 april 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.