Skrivelse till Konungen, angående vidtagande av åtgärder för beredande av bättre bostäder åt befolkningen i övre Norrland.
1920-05-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1920:162, Skrivelse till Konungen, angående vidtagande av åtgärder för beredande av bättre bostäder åt befolkningen i övre Norrland.
Dokumentets text
6
Riksdagens skrivelse Nr 162.
Nr 162.
Godkänd av första kammaren den 30 april 1920.
Godkänd av andra kammaren den 4 maj 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående vidtagande av åtgärder
för beredande av bättre bostäder åt befolkningen i övre
Norrland.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 17.)
(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.)
Till Konungen.
Inom riksdagen har väckts motion i syfte att åstadkomma utredning
om de åtgärder, som kunde och borde vidtagas för beredande
av bättre bostäder åt befolkningen i övre Norrlands fjällbygder.
I den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver har yttrande över
motionen inhämtats från kungl. domänstyrelsen.
Med ifrågavarande motion åsyftar motionären vidtagande av åtgärder
från statsmakternas sida för att underlätta befolkningens ovanför
barrskogsgränsen i Västerbottens och Norrbottens lappmarker strävanden
att skaffa sig bättre bostäder. Att denna befolknings nuvarande
bostäder i många fall äro synnerligen bristfälliga, torde vara obestridligt.
Det synes riksdagen ligga i öppen dag, att nämnda missförhållande
för befolkningen måste medföra vissa risker ur hälsosynpunkt.
Att antalet dödsfall i lungtuberkulos i de nordligaste länen är så anmärkningsvärt
stort i jämförelse med i övriga delar av landet, torde i
viss man kunna tillskrivas trångboddhet och hygieniskt mindervärdiga
bostäder. Då det inom här avsedda delar av vårt land för den enskilde
oftast är förenat med avsevärda, om ej oöverkomliga svårigheter, att
7
Riksdagens skrivelse Nr 162.
uppföra tillfredsställande boningshus, anser riksdagen det vara värt att
tagas under övervägande lämpligheten av att staten på ett eller annat
sätt träder hjälpande emellan.
Såsom domänstyrelsen i sitt ovannämnda yttrande framhållit, har
den bosättning, som ägt rum inom lappmarken ovan odlingsgränsen
och i fjälltrakterna ovan barrskogsgränsen, icke i allmänhet skett med
statsmakternas medgivande, utan i mycket stor utsträckning i strid mot
gällande författningar. Beträffande Tärna socken, som motionären i
första hand torde hava avsett, har domänstyrelsen sålunda anfört, att,
ehuru avvittringen inom nämnda socken numera blivit avslutad, och, i
samband med ordnande av de svenska lapparnas rätt till renbete, de
nybyggare, vilkas bibehållande å av dem i besittning tagen mark icke
ansetts vara till hinder för renskötseln, fått åt sig genom arrendekontrakt
upplåtna vissa smärre områden, en del nybyggare dock ännu finnas
kvarboende inom björkskogsregionen, vilka blivit dömda att avflytta,
men gentemot vilka besluten ännu ej satts i verkställighet. Utan att
vilja ingå på frågan om lämpligheten av den politik, som från statsmakternas
sida hittills följts beträffande nybyggarna i övre Norrlands
fjällbygder, synes det riksdagen uppenbart, att understöd från statens
sida för ifrågavarande ändamål icke bör kunna ifrågasättas annat än
beträffande nybyggare, som med vederbörligt tillstånd innehava sina
lägenheter.
Den förnämsta oi-saken till att tjänliga bostadshus icke blivit uppförda
torde vara bristande tillgång på lämpligt byggnadsvirke. Riksdagen
har därför vid övervägande av frågan om åtgärder, som skulle
kunna vidtagas i motionens syfte, i likhet med motionären ansett, att
tillhandahållande till billigt pris av dylikt virke i första hand borde
ifrågakomma. Med hänsyn till belägenheten i vissa fall av kronans
skogar i de trakter, varom här är fråga, torde dylikt tillhandahållande
av virke kunna ställa sig fördelaktigt jämväl för statsverket. De av
motionären i övrigt ifrågasatta åtgärderna, nämligen anskaffande av
bogserbåtar och virkespråmar på de stora sjöarna samt beviljande av
statsbidrag till virkestransport efter häst, torde böra tagas under omprövning
vid en eventuell utredning i ärendet.
Riksdagen, som sålunda anser, att en utredning av frågan om understödjande
från statsmakternas sida av den lojala byggnadsverksamheten
inom ifrågavarande orter bör komma till stånd, vill på samma
gång framhålla, att en dylik utredning till att börja med synes böra
hava till ändamål att allsidigt och noggrant klarlägga nämnda byggnadsverksamhets
behov och utvecklingsmöjligheter.
8 Riksdagens skrivelse Nr 162.
. På o grund härav får riksdagen anhålla, det täcktes Eders Kungl.
Maj:t lata verkställa utredning om de åtgärder, som kunna och böra
vidtagas för beredande av bättre bostäder åt befolkningen i övre Norrlands
fjällbygder, samt därefter vidtaga de åtgärder, som av utredningen
kunna föranledas.
Stockholm den 4 maj 1920.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Bokförlags-A.-B. Tidens tryckeri, 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.