Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående utredning rörande åtgärder till avhjälpande av läkarebrislcn i de norrländska länen.

1920-04-29 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:168, Skrivelse till Konungen angående utredning rörande åtgärder till avhjälpande av läkarebrislcn i de norrländska länen.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 168.

3

Nr 168.

Godkänd av första kammaren den 29 april 1920.

Godkänd av andra kammaren den 29 april 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående utredning rörande åtgärder

till avhjälpande av läkarebrislcn i de norrländska

länen.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 20.)

(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.)

Till Konungen.

Enskilda motionärer hava uti en inom riksdagen väckt motion framhållit

behovet därav, att en skyndsam utredning komrae till stånd rörande

de åtgärder, som borde vidtagas för avhjälpande av den inom de norrländska

länen rådande läkarebristen. ....

Till stöd för motionen har framhållits, bland annat, att för vinnande

av motionens syfte, förutom den i och för sig otvivelaktigt nödvändiga

åtgärden att väsentligt höja löneförmånerna i de avlägsnare och besvärligare

Norrland sdistrikten, derå andra utvägar såväl offentligt som enskilt varit

på tal. Sålunda hade ifrågasatts, att riksdagen borde anslå stipendier för

utbildande av läkare, vilka förbunde sig att viss tid tjänstgöra i de norrländska

obygdsdistrikten. Därjämte hade pekats på möjligheten att tillerkänna

dubbla eller till och med tredubbla tjänsteår åt läkare, som tjänstgjorde

i dylika distrikt. Vidare har påpekats bostadsfrågans störa betydelse,

ity att ett synnerligen viktigt villkor för att en läkare skulle vilja slå sig

ned i en avlägsen obygd vore, att han erhölle en tidsenlig och varm bostad,

där han kunde trivas och känna sig hemma.

Riksdagen får till en början framhålla, att vederbörande under en

följd av år haft sin uppmärksamhet riktad på angelägenheten av att åt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Biksdagens skrivelse Nr 168.

gärder vidtagas för avhjälpande av den betänkliga brist på läkarekrafter,

som råder inom de norrländska länen. Åtskilliga åtgärder i dylikt syfte

hava även vidtagits från statsmakternas sida. Dessa åtgärder hava mestadels

gått ut på att genom ekonomiska förmåner förmå läkare att söka sig

till de trakter, varom här är fråga. Genom kungl. brevet den 29 juni

1917 medgavs sålunda beträffande provinsialläkarna i Sorsele distrikt av

Västerbottens län samt Arjeplogs* Pajala och Vittangi distrikt av Norrbottens

län att sedan nämnda distrikt blivit med nya innehavare besatta

- rätt till ett. första ålderstillägg skulle inträda efter tre år i stället för

eljest fem. Därjämte förordnades, att till provisorisk avlöningsförbättring

under åien 1917 och 1918 skulle provinsialläkarna i nio särskilda norrländska

distrikt dock först sedan vederbörande tjänster blivit med nya

innehavare, besatta såsom ortstillägg utgå till var och en femhundra

kronor årligen samt till provinsialläkarna i Sorsele och Arjeplogs distrikt

under samma förutsättning till vardera ettusen kronor årligen. Blivande

innehavare av provinsialläkarebefattningarna i nio av nyssnämnda elva distrikt

skulle vidare äga komma i åtnjutande av flyttningsbidrag å högst

600 kronor och 800 kronor. Samtidigt böjdes i enlighet med riksdagens

i ämnet fattade beslut statsbidraget till avlönande av extra provinsialläkare

från högst 1,500 kronor till högst 2,500 kronor beträffande avlägset belägna

särskilt svårbesättliga distrikt.

Särskilda ortstillägg och avlöningstillägg hava sedermera av 1918 och

1919 års lagtima riksdagar beviljats provinsialläkarna i vissa norrländska

distrikt.

Yttcilijgaie förmåner i form av flyttningsbidrag och tidigare inträdande

rätt till första ålderstillägg hava även i vissa fall medgivits.

I detta sammanhang torde även böra nämnas, att från och med den

1 januari 1919 inrättats 10 nya provinsialläkardistrikt, nämligen 1 i Norrbottens

län, 5 i Västerbottens län, 3 i Värmlands län samt 1 i Västmanlands

län.

Förutom ovan nämnda åtgärder av rent ekonomisk natur hava även

vidtagits åtgärder, som mera direkt ingripit för att bereda läkarvård åt

befolkningen i distrikt, varest läkarebefattningarna icke kunnat besättas,

såsom exempelvis försök med ambulerande läkare.

. vad. ovan anförts framgår, att statsmakterna i ej ringa omfatt
ning

sökt ingripa i syfte att avhjälpa läkarebristen i de norrländska länen.

Att de åtgärder, som sålunda vidtagits, dock icke äro tillfyllest, synes riksagen

tydligt framgå därav, att ett stort antal provinsialläkartjänster i

Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län fortfarande stå vakanta, utan

att nagla sökande till nämnda tjänster anmäla sig. I detta sammanhang

s. 5 Kontrollera mot PDF

Biksdagcns skrivelse Nr 168. 5

torde böra framhållas, att medicinalstyrelsen i skrivelse till Eders Kungl.

Maj:t den 21 februari 1919 angående ordnande av läkarförhållandena å

landsbygden bland annat anfört, att, när framdeles ytterligare beviljade

23 nya distrikt komma att inrättas, läkarförhållandena antagligen bliva än

mera ömtåliga. Styrelsen anför vidare: »Genom transporten av provinsialläkare

från norra Sverige kunna då än flera distrikt i övre Norrland väntas

bliva utan läkare. Läkarförhållandena i övre Norrland måste således ordnas

och detta omedelbart, om ej hela läkareorganisationen skall falla samman.»

Då alltså de åtgärder på ifrågavarande område, som hittills vidtagits

icke visat sig kunna medföra åsyftat resultat, finner riksdagen det vara av

behovet påkallat, att från statsmakternas sida ytterligare ansträngningar

göras för att avhjälpa de rådande missförhållandena. I likhet med motionärerna

anser riksdagen, att man därvid i främsta rummet bör inrikta sig

på att göra läkarbefattningarna i Norrland så fördelaktiga med hänsyn till

avlöningsförmåner, att de svårigheter, som äro förenade med tjänstgöring i

här ifrågavarande delar av landet, därigenom åtminstone väsentligen uppvägas.

Men riksdagen anser därjämte, att även övriga av motionärerna

ifrågasatta åtgärder äro värda att tagas under övervägande, och vill riksdagen

därvid särskilt framhålla, att intill dess läkarbristen blivit fylld och,

inom vissa områden möjligen även sedermera, anställandet av ambulerande

läkare utan tvivel skall visa sig vara mycket lämpligt. Av medicinalstyrelsens

ovan omförmälda skrivelse den 21 februari 1919 framgår också, att en

sådan anordning, vilken under förra hälften av år 1918 tillämpats inom

vissa delar av Norrbottens län, givit tillfredsställande resultat och varit av

stort värde för befolkningen i de av läkaren besökta trakterna.

Riksdagen, som sålunda i likhet med motionärerna anser, att en utredning

i förevarande ämne bör komma till stånd, håller före, att densamma

lämpligen bör uppdragas åt 1916 års provinsialläkardistriktskommitté.

På grund av vad ovan anförts, får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes låta föranstalta om skyndsam utredning rörande de åtgärder,

som böra vidtagas för avhjälpande av den inom de norrländska länen

rådande läkarbristen.

Stockholm den 29 april 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.