Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående beredande av möjlighet för folkskollärare alt genom självstudier förvärva kompetens för viss undervisning i fortsåttningsskolor.

1920-05-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:176, Skrivelse till Konungen angående beredande av möjlighet för folkskollärare alt genom självstudier förvärva kompetens för viss undervisning i fortsåttningsskolor.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 176.

Nr 176.

Godkänd av forsta kammaren den 4 maj 1920.

Godkänd av andra kammaren den 4 maj 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående beredande av möjlighet

för folkskollärare alt genom självstudier förvärva

kompetens för viss undervisning i fortsåttningsskolor.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 20.)

(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.)

Till Konungen.

Inom riksdagen har av enskild motionär framhållits behovet därav,

att utredning komme till stånd på vad sätt staten kunde bereda möjlighet

för folkskolans lärare att genom självstudier förvärva kompetens för undervisning

i arbets- och medborgarkunskap i fortsättningsskolan.

Till stöd för sin hemställan har motionären huvudsakligen anfört

följande:

»1918 års riksdags beslut om praktiska ungdomsskolor hölle nu på

att förverkligas. Arbetet härmed ginge dock på grund av flera ogynnsamma

omständigheter ej så raskt som man kunde önska. Den kanske största

svårigheten vore bristen på kompetenta lärare. Vid reformens genomförande

stode det klart för statsmakterna, att man i mycket stor utsträckning måste

använda sig av folkskolans lärare även i de blivande fortsättningsskolorna.

Men det vore också klart, att detta ej kunde ske, utan att nödig kompetens

förefunnes. Särskild! gällde detta de s. k. yrkesbestämda fortsättningsskolorna,

där ämnet arbetskunskap av folkskollärarna krävde en utbildning, som seminarierna

ej meddelat. Riksdagen hade därför beviljat medel till anordnande

av särskilda utbildningskurser för lärare i olika grenar av arbetskunskap.

Men även i en annan av fortsättningsskolans ämnesgrupper vore det

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 176.

15

nödvändigt att gorå det möjligt för lärarna att förvärva undervisningskompetens,

nämligen modborgarkunskap, vilken grupp som bekant inginge i

såväl den allmänna som den yrkesbestämda fortsättningsskolans program.

Ty det vore icke troligt, att hela lärarekåren vid den egentliga folkskolan

kunde utan vidare anses äga sådan kompetens för undervisning i medborgarkunskap,

att fortsättningsskolan skulle kunna infria de förväntningar, man

i detta avseende ställde på henne.

Motionären kölle före, att de kurser, som genom statsmakternas försorg

inrättades, ej räckte till för utbildande av tillräckligt antal lärare samt

att en del lärare av olika anledningar saknade möjlighet att deltaga i dessa

kurser, vilka därjämte vore förenade med dryga utgifter för statskassan..

Eu framkomlig väg skulle kunna byggas på lärarnas självstudier.

Genom statens, skolmyndigheternas, försorg skulle utarbetas en handbok för

självstudium, innehållande studieplaner med anvisningar för studiernas bedrivande

och förteckning å litteratur. Vidare skulle möjlighet beredas för

dem, som bedrivit dylikt självstudium, att genom tentamen inför härför

särskilt utsedda personer erhålla vitsord över de förvärvade kunskaperna.

Detta vitsord skulle ligga till grund vid inspektörernas och skolöverstyrelsens

prövning av kompetensen.

Prövningen av de förvärvade kunskaperna skulle kunna ske t. ex.

av de lärare, som skötte undervisningen vid de av staten anordnade utbildningskurserna.

Man kunde även tänka sig, att denna tentamen ägde rum

inför lärare vid lantbruks-, trädgårds-, handels-, skogs- och husmodersskolor,

tekniska och industriella utbildningsanstalter eller inför hushållningssällskapens

tjänstemän och erkänt framstående utövare av olika yrken.

De med dylik prövning förenade kostnaderna borde bestridas med statsmedel.

»

Ett av de förnämsta villkoren för framgång i fortsättningsskolans

arbete är otvivelaktigt, att densamma tillförsäkras dugliga lärare i tillräckligt

antal. Redan vid fortsiittningsskolereformens genomförande betonades

ock, att denna angelägenhet var av den största vikt. Särskilt gällde detta

det i den yrkesbestämda fortsättningsskolan centrala ämnet arbetskunskap,

enär det förtroende skolan kunde komma att tillvinna sig, till stor del

vore beroende just av resultatet av denna undervisning.

Pur tillgodoseende av sitt lärarbehov iiro fortsättningsskolorna i stor

utsträckning hänvisade till iolkskolaus lärare, vilka genom sin (omgående

utbildning och verksamhet i åskilliga avseenden äga goda förutsättningar

för att övertaga undervisningen i dylika skolor. Redan från början har det

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 176.

emellertid stått för statsmakterna klart, att om syftemålet med fortsättningsskolornas

upprättande skulle kunna nås, särskilda anstalter måste vidtagas

för folkskollärarnas fortbildning i de till nämnda skolor hörande ämnen, i

vilka nödiga insikter icke kunna förvärvas vid seminarierna. För detta

ändamål har också, såsom av motionären framhållits, av riksdagen anvisats

särskilda anslag.

Bristen pa kompetenta lärare är dock ännu synnerligen s:or och torde,

om. icke andra åtgärder vidtagas, icke heller för lång tid framåt kunna

avhjälpas.

Uppenbarligen måste det alltså vara ett betydande statsintresse att

söka jämna vägen för dem, som vilja vinna den för behörighet att undervisa

i fortsättningsskola erforderliga kompetensen; och finner riksdagen därför

motionärens syfte beaktansvärt.

I anledning av motionärens yrkande får riksdagen till en början erinra

därom, att skolöverstyrelsen kan meddela behörighet för undervisning

i arbetskunskap åt lärare, som styrkt sig äga härför erforderlig kompetens,

och att beträffande undervisning i medborgarkunskap endast erfordras vitsord

av vederbörande statens folkskoleinspektör oro duglighet för denna undervisning.

Redan med nuvarande bestämmelser möter det alltså icke bestämda

hinder för en folkskollärare att genom självstudier förvärva kompetens för

undervisning i fortsättningsskola.

Frågan blir då, om vad som från det allmännas sida kan och bör

göras för att underlätta dessa självstudier. Detta synes, såsom också av motionären

framhållits, lämpligast kunna ske dels genom tillhandahållande av

studieplaner med studie- och litteraturanvisningar och dels genom beredande

av möjlighet att inför särskilt utsedda lämpliga personer få de förvärvade

kunskaperna prövade och vitsordade. Sålunda erhållet vitsord kunde sedan

läggas till grund vid skolöverstyrelsens och inspektörernas kompetensprövning.

Här förordade studieplaner och prövningar borde i första hand

avse ämnena medborgarkunskap och jordbrukskunskap, inom vilka ämnesområden

folkskolans lärare torde äga största förutsättning att genom självstudier

förvärva kompetens. Möjligen borde för erhållande av behörighet

till undervisning i yrkeskunskap jämväl förutsättas någon tids deltagande

i praktiskt arbete inom det yrkesområde, som avses.

Riksdagen vill emellertid starkt betona, att genom här ifrågasatta

åtgärder något sänkande av kompetenskraven ej får ske. Genom självstudier

förvärvad utbildning måste stå i full nivå med den utbildning,

som vinnes genom deltagande i av staten anordnade kurser. Skall detta

krav uppfyllas, måste därför prövningen göras fullt effektiv samt beträffande

arbetskunskap ej inskränkas till enbart muntligt förhör utan jämväl om
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdag ens skrivelse Nr 176.

17

fatta skriftliga prov samt praktiska övningar och beräkningar etc., motsvarande

dem, somPvid statens kurser förekomma. Det ar da också självfallet,

att prövningen varför kostnaderna givetvis hora utgå av statsmedel, far anförtros

endast åt fullt kvalificerade personer samt regleras genom noggran
h*

*

UPPd,Xa“rÄ framhålla, att syftemilet med motion £

vetvis snabbare vinnes, om möjligheten till förvärvande av ifrågavarande

kompetens beredes även andra än folkskollärare, exempelvis praktiska yrkesutövare;

och förutsätter riksdagen, att detta även utan särskild hemställan

från riksdagens sida vid ordnandet av förevarande angelägenhet beaktas.

På "rund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kungl Maj:t taga under övervägande, huruvida ej genom tillhandahållande

av studieplaner med studie- och Htteraturanvisnmgar kramas självstudier

för förvånande av kompetens för undervisning i fortsattnmgsskola

kunde underlättas samt på vad sätt genom statens försorg vitsord over

dessa genom självstudier förvärvade kunskaper ma kunna vin .

Stockholm den 4 maj 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1620. 14 sand. Nr 170 176

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.