Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om åvägabringande av utredning och förslag beträffande ändring i sättet för kommuns medverkan vid avgörande av ärenden, som röra handeln med rusdrycker.

1920-04-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:177, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om åvägabringande av utredning och förslag beträffande ändring i sättet för kommuns medverkan vid avgörande av ärenden, som röra handeln med rusdrycker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 177.

1

Nr 177

Godkänd av första kammaren den 28 april 1920.

Godkänd av andra kammaren den 28 april 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner

om åvägabringande av utredning och förslag beträffande

ändring i sättet för kommuns medverkan vid avgörande av

ärenden, som röra handeln med rusdrycker.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 23.)

Till Konungen.

Uti två inom riksdagen väckta motioner tiar hemställts, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

ville föranstalta om utredning av frågan, i vilken utsträckning den

kommunerna författningsenligt tillkommande medverkan vid avgörandet

av ärenden, som röra handeln med rusdrycker, må kunna utövas genom

omröstning bland vederbörande kommuns i dess allmänna angelägenheter

röstberättigade medlemmar eller eljest i annan ordning än genom

de i kommunalförfattningarna omförmälda kommunala myndigheter eller

representativa organ ävensom lör riksdagen snarast möjligt framlägga

det förslag, vartill utredningen kan föranleda.»

1 motiveringen till denna hemställan hava motionärerna till eu

början erinrat, att vid 1919 års lagtima riksdag i två likalydande

motioner (I: 61 och II: 226) framställts förslag om ändrad lydelse av vissa

paragrafer i gällande förordning angående försäljning av rusdrycker, och

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. År 177—181. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 177.

bär innebörden av sistnämnda förslag i de nu föreliggande motionerna

sammanfattats på följande sätt:

»Motionerna avsågo, att då inom en kommun frågan om tillstånd till detaljhandel

med rusdrycker uppkommer, denna fråga skall i princip avgöras genom omröstning

å kommunalstämma eller allmän rådstuga eller, i Stockholm, av stadens

kommunalt röstberättigade invånare. Därest vid sådan omröstning majoriteten av

de röstande avstyrker att tillstånd till sådan detaljhandel meddelas, förfaller frågan,

men vid motsatt utgång av omröstningen skola utlåtanden inhämtas av kommunalnämnd

och kommunalfullmäktige eller magistrat och stadsfullmäktige eller, i Stockholm,

av endast stadsfullmäktige. Där stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige

avstyrkt samtliga inkomna ansökningar om rätt till detaljhandel med rusdrycker,

må tillstånd icke meddelas. Konungens befallningshavandes befogenhet enligt 22 §

i rusdrycksförsäljningsförordningen att medgiva tillfälliga rättigheter skulle upphöra

enligt motionärernas förslag, vilket slutligen avsåg, att på Kungl. Maj:t skulle ankomma

att meddela närmare bestämmelser angående det ifrågasatta omröstningsförfarandet.

»

Såsom motivering för de sålunda sammanfattade förslagen anfördes

i 1919 års motioner, bland annat, följande:

»Oavsett olika principiella uppfattningar i nykterhetsfrågan torde det få

anses vara ett allmänt intresse, att beslut rörande upplåtelse eller icke av rättigheter

till detaljhandel med rusdrycker skall grunda sig på en verklig folkmening

inom kommunen. Med nu gällande — — — — — anordningar komma emellertid

dylika beslut ofta nog att bliva beroende på tillfälliga och denna fråga ovidkommande

omständigheter såsom exempelvis politiska partiers styrkeförhållanden

vid valtillfällena, manipulationer vid det proportionella valsystemets tillämpning,

organisatoriska åtgärder o. s. v. Genom ett skickligt utnyttjande av valmaskineriet

kunna på dylikt sätt den ena gången motståndarna till rusdrycksförsäljningen och

en annan gång dess anhängare förskaffa sig en majoritet inom representationen,

som ej motsvaras av den verkliga meningen inom valmanskåren. Detta kan ej

anses vara till gagn vare sig för det allmänna nykterhetstillståndet eller för de

kommunala'' ärendenas rationella behandling.»

Bevillningsutskottet vid 1919 års lagtima riksdag avgav den 4

mars 1919 i betänkande nr 16 yttrande i anledning av sistnämnda

motioner. Utskottet lämnade därvid en redogörelse för de bestämmelser

i rusdrycksförsäljningsförordningen, vilka berördes av förslaget, ävensom

för kommunalförfattningarnas stadganden i fråga om tillsättande av

kommunalfullmäktige. Bland annat erinrade utskottet om 1918 års urtima

riksdags beslut i fråga om det representativa systemets utsträckta

tillämpning och kommunalfullmäktiges utvidgade befogenhet. För egen

del anförde utskottet i huvudsak följande:

»Till en början vill utskottet såsom en egendomlighet i det föreliggande förslaget

framhålla bestämmelsen om, att kommunalfullmäktige eller stadsfullmäktige

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 177.

skola kunna förhindra upplåtande av rättighet till detaljhandel med rusdrycker,

sedan en församling, där alla kommunens röstberättigade medlemmar äga stämma,

i princip beslutat, att sådan rättighet skall medgivas. Efter primärförsamlingens

principiella beslut borde, synes det, endast frågor, som angå de närmare anordningarna

vid rättighets meddelande, kunna ankomma på de kommunala myndigheternas

eller representativa organens handläggning och beslut.

I huvudsak har utskottet emellertid funnit förslaget värt beaktande. För

denna utskottets mening hava emellertid icke varit avgörande de skäl, som motionärerna

anfört. Enligt utskottets mening föreligger nämligen icke anledning att

befara, att den verkliga folkmeningen inom kommunerna i de frågor, det här gäller,

icke skulle komma till uttryck genom de representativa organens beslut. Erfarenheten

torde tvärtom hava visat, att det nykterhetsintresse, som förefinnes inom

kommunerna, merendels kommer till sin rätt vid de kommunala valen. Men just

den omständigheten, att de nykterhetspolitiska synpunkterna ofta erhålla en utslagsgivande

betydelse vid valen, innebär ur andra synpunkter en olägenhet, som

det vore önskvärt att få avlägsnad. I sådant hänseende vill utskottet framhålla

följande.

Då gränserna mellan olika meningsriktningar i nykterhetsfrågor icke sammanfalla

med de linjer, efter vilka de politiska partierna äro uppdelade, har följden

ofta blivit, att personer, som eljest skulle ansetts bäst kvalificerade till kommunala

förtroendeposter, icke kunnat uppställas som kandidater eller fallit igenom vid

valen, därför att deras uppfattning i nykterhetsfrågor icke sammanfallit med den,

som omfattats av valmännens majoritet. Denna nykterhetsfrågans behärskande

ställning har även kunnat medföra, att viktiga offentliga uppdrag kommit att anförtros

åt personer, vilkas verksamhet i allmänna angelägenheter övervägande fallit

inom nykterhetsorganisationernas område och vilka av sådan anledning stått _ mer

eller mindre främmande för andra viktiga spörsmål, eller ock åt sådana, vilkas

fientlighet mot nykterhetsfrämjande åtgärder varit deras huvudsakliga förtjänst. 1

samband härmed vill utskottet fästa uppmärksamheten vid, att i den mån på sina

håll en strävan förefinnes att vid kommunala val låta personlig duglighet och lämplighet

komma till sin rätt oberoende av politiska åsikter, en sådan lovvärd strävan

motarbetas av det inflytande, som de nykterhetspolitiska synpunkterna utöva.

I de förhållanden, utskottet nu i korthet berört, synes ligga en anledning att

taga under närmare övervägande den tanke, som framförts genom de föreliggande

motionerna. Om nämligen den enligt gällande rusdrycksförsäljningsförordning kommun

tillkommande befogenheten att avgöra, huruvida rätt till detaljhandel må inom

kommunen medgivas, överflyttas från det representativa organet till primärförsamlingen.

så bör härigenom mycket vara vunnet för frigörande av de kommunala valen

från de nykterhetspolitiska synpunkternas behärskande inflytande.

Inom utskottet har nu anmärkts, att detta visserligen vore förhållandet, när

avgörandet i berörda fråga utfölle så, att rätt till detaljhandel icke medgåves, men

att i motsatt fall icke mycket vore vunnet, enär åtskilliga andra i samband med

rusdryckshanteringens reglerande stående frågor återstode, vilka det alltjämt skulle

tillkomma vederbörande kommunala representation att handlägga. I fråga härom

hyser utskottet den uppfattningen, att genomförandet av ett förslag i huvudsaklig

överensstämmelse med det av motionärerna framlagda otvivelaktigt skulle vara av

största betydelse i det hänseende, som ovan berörts. Den inom utskottet fram
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 177.

förda anmärkningen bör dock, synes det, föranleda, att frågan underkastas en ytterligare

granskning, därvid även bör undersökas, huruvida och på vad sätt syftet att

göra de kommunala valen oberoende av nykterhetspolitiska synpunkter må kunna

påkalla författningsändringar även i andra hänseenden än dem, som i förevarande

motioner avses. Én sådan ytterligare utredning synes påkallad även med hänsyn

därtill, att de författningsändringar, som här ifrågasättas, innebära en avvikelse

från grundtanken i ovannämnda, enligt 1918 års urtima riksdags beslut i kommunallagarna

införda bestämmelser om utsträckt användning av det representativa

systemet och vidgad befogenhet för de representativa organen. Då emellertid den

utredning, som utskottet sålunda anser önskvärd, icke kan så begränsas, att den

lämpligen bör verkställas genom utskottets försorg, har utskottet ansett sig böra

ifrågasätta, att riksdagen hos Kung!. Maj:t gör framställning om dess utförande.»

I de nu föreliggande motionerna hava motionärerna återgivit bland

annat följande del av motiveringen till förra årets motioner:

»Riksdagens nykterhetsgrupp,-------har enhälligt beslutat att

förorda sådana lagändringar, varigenom det principiella avgörandet angående tillstånd

till försäljning av rusdrycker skall ske genom ett omröstningsförfarande å

allmän rådstuga eller kommunalstämma efter samma grunder, som föreskrivas i

§ 8 i K. F. om kommunalstyrelse på landet, och i motsvarande bestämmelser om

kommunalstyrelse i Stockholm och kommunalstyrelse i stad. Om vid sådan omröstning

majoriteten av de röstande avstyrka upplåtande av rättigheter, varom nu

är fråga, förfaller saken. Om däremot ett tillstyrkande sker, förfares i överensstämmelse

med nu gällande bestämmelser. I kommuner, där fullmäktige ej finnas,

skall såväl principavgörandet som övriga beslut tillkomma allmän rådstuga eller ''

kommunalstämma.

Därest denna anordning vinner riksdagens bifall, torde det böra uppdragas

åt Konungen att meddela närmare bestämmelser angående omröstningsförfarandet,

varvid dock måste fasthållas, att vid dylik omröstning enkel majoritet skall gälla

liksom nu sker vid avgörandet inom fullmäktige.»

Vidare hava årets motionärer anfört följande:

»Härtill vilja vi tillägga, vilken tanke även bör kunna utläsas ur motionerna

vid förra årets lagtima riksdag, att det, oberoende av olika politiska åsikter i

övrigt, måste anses vara en fördel, om nykterhetsfrågan upphörde att på sätt eljes

blir fallet utgöra en dominerande fråga vid de kommunala valen, så att dessa kunde

förrättas under mindre direkt påverkan av nykterhetsspörsmålet och sålunda med

mera obunden hänsyn till vederbörande kandidaters allmänt kommunala intressen

och personliga duglighet och lämplighet för uppdraget ifråga. Överlämnas det

principiella avgörandet om upplåtande av rusdrycksförsäljningsrättigheter åt allmän

folkomröstning bland de kommunalt röstberättigade i stället för åt de representativa

organen, kan det förväntas, att de nykterhetspolitiska synpunkterna komma att

spela en relativt underordnad roll vid de kommunala valen.

Riksdagens nykterhetsgrupp har beslutat att ånyo framföra sin motion om

kommunal omröstning rörande upplåtande av rusdrycksförsäljningsrättigheter. Då

förra årets bevillningsutskott, som gillade motionens syfte, ej kunde godtaga vårt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 177. 5

förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen utan förordade ytterligare

utredning, anse vi oss böra ansluta oss till utskottets förslag, som utan votering

bifölls av andra kammaren men avslogs av den första.»

Vad sålunda ur motiveringen återgivits ger vid handen, att motionärerna

vidhållit den i 1919 års motioner uttalade uppfattning, från

vilken samma års bevillningsutskott på sätt ovan meddelats tog avstånd.

Då emellertid utav vissa av motionärernas uttalanden synts framgå,

att motionärerna icke varit främmande för den ståndpunkt, som bevillningsutskottet

i sitt ovannämnda, förra året avgivna betänkande intog,

och då motionärerna upptagit såsom sitt förslag den av sistnämnda

bevillningsutskott avfattade hemställan, har nu riksdagen, som i frågan

intager enahanda ståndpunkt som förra årets bevillningsutskott, under

åberopande av dess ovan återgivna yttrande i ämnet, beslutat att hos

Eders Kung!. Maj:t göra hemställan av den lydelse motionärerna föreslagit.

I anslutning till vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att

Eders Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning av frågan, i vilken

utsträckning den kommunerna författningsenligt tillkommande medverkan

vid avgörandet av ärenden, som röra handeln med rusdrycker, må kunna

utövas genom omröstning bland vederbörande kommuns i dess allmänna

angelägenheter röstberättigade medlemmar eller eljest i annan ordning

än genom de i kommunalförfattningarna omförmälda kommunala myndigheter

eller representativa organ, ävensom för riksdagen snarast möjligt

framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 28 april 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.