Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring av § 1 i kungliga förordningen den 30 maj 1919 om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställning ar.

1920-04-28 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:180, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring av § 1 i kungliga förordningen den 30 maj 1919 om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställning ar.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 180.

Nr 180.

Godkänd av första kammaren den 28 april 1920.

Godkänd av andra kammaren den 28 april 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion

om ändring av § 1 i kungliga förordningen den 30 maj

1919 om rätt för kommun att upptaga särskild avgift

vid vissa offentliga nöjestillställning ar.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »det riksdagen

för sin del ville besluta, att § 1 mom. c i kungl. förordningen av den

30 maj 1919 om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa

offentliga föreställningar skall erhålla följande ändrade lydelse:

c) cirkus-, varieté- och kabaretföreställning, uppvisning i idrott

samt annan liknande tillställning».

Enligt nöjesskatteförordningens nuvarande lydelse bestämmes i § 1

på följande sätt, vad med beskattningsbar nöjestillställning avses:

Med nöjestillställning avses i denna förordning:

a) konsert, opera- och annan musikalisk föreställning, dramatisk

och litterär föreställning samt uppvisning i konstnärlig dans;

b) biografföreställning;

c) cirkus-, varieté- och kabaretföreställning, uppvisning i professionell

idrott samt annan liknande tillställning;

d) bal, maskerad, annan danstillställning och med dessa jämförlig

nöjestillställning;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 180.

e) kapplöpning, travkörning och uppstigning i luftballong ellei flygmaskin;

samt .

f) förevisning av djur, trolleriföreställning, uppvisning i boxning,

akrobatikföreställning, förevisning av panorama, vaxkabinett, marionettteater

och dylikt. . .

De i dessa sex punkter uppräknade nöjestillställnmgarna äro enligt

8 3 i beskattningsavseende fördelade på tre klasser, vilka beskattas enligt

olika skatteskalor; de i punkt a) uppräknade nöjestillställnmgarna äro

underkastade den lägsta beskattningen, de i punkt b) uppräknade falla

inom en högre skatteskala och de i punkterna c)—f) uppräknade inom

den högsta skatteskalan. Enligt nuvarande bestämmelser äro uppvisningar

i professionell idrott föremål för beskattning enligt den högsta

skatteskalan, under det att uppvisningar i icke professionell idrott ej

äro underkastade nöjesbeskattning. Såsom synes, avser motionärernas

förslag, att även dessa senare idrottsuppvisningar skulle bliva föremål

för beskattning enligt den högsta skatteskalan.

Grundtanken i föreliggande motion, att nöjesskatt även bör kunna

upptagas vid uppvisningar i icke professionell idrott, är enligt riksdagens

mening väl värd beaktande. Det torde stå utom tvivel, att en stor del

av de icke professionella idrottsuppvisningarna enligt sakens natur lika

väl böra vara underkastade nöjesskatt som andra offentliga nöjestillställningar,

vilka enligt nöjesskatteförordningens nuvarande lydelse äro föremål

för dylik beskattning; särskilt komma härvid i fråga en del av de

stora idrottstävlingar, vilkas karaktär av offentliga nöjen är uppenbar.

Tydligt är dock, att vissa andra slag av idrottsuppvisningar, vid vilka

nöiesmomentet är mindre utpräglat eller den uppfostrande betydelsen

synnerligen stor, icke böra göras till föremål för nöjesbeskattning.

För tillgodoseendet av denna synpunkt erbjuder emellertid, enligt riksdagens

mening, bestämmelserna i nöjesskatteförordningens 2 § 2 mom.

tillräckliga garantier; där stadgas ju nämligen, »att kommunen äger ratt

att, när skäl därtill äro, för visst fall eller beträffande vissa slag av

ifrågavarande tillställningar medgiva befrielse från skattens utgörande

eller skattebeloppets användande för det ändamål, till vars främjande

tillställningen må hava anordnats».

I olikhet mot motionärerna anser emellertid riksdagen, att en viss

skillnad i beskattningshänseende bör göras mellan professionella och ieke

professionella idrottsuppvisningar. Principen, att vid skattesatsernas bestämmande

hänsyn i möjligaste mån bör tagas till nöjenas större ellei

mindre kulturella värde, synes tala för, att de icke professionella idrottsuppvisningarna

underkastas skatt enligt en lägre skatteskala än de pro
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Riksdagens skrivelse Nr 180.

fessionella uppvisningarna. Av detta skäl anser riksdagen, att de icke

professionella idrottsuppvisningarna böra hänföras till den klass av nöjen,

varom i förordningens § 1 punkt a) stadgas och som drabbas av den

lägsta skatteskalan.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen

för sin del antagit följande

Förordning

angående ändrad lydelse av § 1 punkt a) i förordningen den 30 maj 1919 om

rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa

offentliga nöjestillställningar.

Härigenom förordnas att § 1 punkt a) i förordningen den 30 maj

1919 om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga

nöjestillställningar skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

.a) konsert-, opera- och annan musikalisk föreställning, dramatisk

och litterär föreställning, uppvisning i konstnärlig dans samt uppvisning

i icke professionell idrott.

Stockholm den 28 april 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.