Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om medling i arbetstvister m. m.
1920-05-07 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1920:213, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om medling i arbetstvister m. m.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 213.
7
Nr 213.
Godkänd av första kammaren den 7 maj 1920.
Godkänd av andra kammaren den 7 maj 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
May.ts proposition med förslag till lag om medling i
arbetstvister m. m.
(Andra lagutskottets utlåtande nr 27.)
Till Konungen.
Genom en den 20 februari 1920 dagtecknad proposition, nr 155,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i
statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till
1) lag om medling i arbetstvister,
2) lag om central skiljenämnd för vissa arbetstvister samt
3) lag om särskilda skiljedomare i arbetstvister.
Under åberopande av vad i riksdagens andra lagutskotts av riksdagen
godkända utlåtande, nr 27, varav ett tryckt exemplar härvid
fogas, i ämnet anförts, får riksdagen, med förklarande att Eders Kungl.
Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick
antagas, tillkännagiva, att riksdagen för sin del antagit följande lagar,
nämligen:
i:o) Lag;
om medling i arbetstvister.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
För vart och ett av de distrikt, i vilka riket för sådant ändamål av
Konungen indelas, förordnar Konungen en förlikningsman med uppgift
att, på sätt nedan sägs, medla i tvister mellan arbetsgivare och arbetare.
8
Riksdagens skrivelse Nr 213.
Därest så prövas påkallat, må Konungen tillika antingen uppdraga
åt förlikningsman att jämväl utom sitt distrikt vara förlikningsman med
visst, på annat sätt bestämt verksamhetsområde eller ock för sådant verksamhetsområde
förordna särskild förlikningsman.
Förlikningsman åligger:
att med synnerlig uppmärksamhet följa arbetsförhållandena inom
det honom anvisade verksamhetsområdet;
att, i de fall och på det sätt i denna lag sägs, lämna sin medverkan
till biläggande av arbetstvister, som inom samma område uppstå;
samt
att eljest, på anmodan, gå arbetsgivare och arbetare tillhanda för
åvägabringande av överenskommelser, som äro ägnade att främja ett
gott förhållande dem emellan samt förekomma störande avbrott i
arbetet.
Åstunda arbetsgivare och arbetare, att förhandling om sådan överenskommelse
skall äga rum under ledning av opartisk ordförande, och
kan förlikningsmannens medverkan för förhandlingen icke lämnas eller
anses den icke böra påkallas, må på framställning av parterna socialstyrelsen,
där den finner omständigheterna därtill föranleda, utse lämplig
person att leda förhandlingarna.
Har inom förlikningsmans verksamhetsområde uppkommit arbetstvist,
som medfört eller synes hota att medföra arbetsinställelse av större
betydenhet, bör förlikningsmannen genom personligt besök å den plats,
där tvisten utbrutit, eller på annat sätt träda i förbindelse med de tvistande,
göra sig noga underrättad om, vari tvisten består, hemställa till de
tvistande att i avbidan på tvistens lösning icke vidtaga, vidhålla eller
utvidga arbetsinställelse, kalla de tvistande att, själva eller genom utsedda
ombud, å bestämd tid och plats sammankomna till förhandling
med varandra inför förlikningsmannen samt söka att under dessa förhandlingar,
vilka anordnas på sätt lämpligast synes, åvägabringa tvistens
För inkallande av de tvistande skall förlikningsmannen, i den mån
de ej lämpligen kunna personligen kallas, anlita annan utväg, som efter
2
3 §.
lösning.
4 §•
Riksdagens skrivelse Nr 213.
9
omständigheterna kan anses ändamålsenlig, såsom meddelande till förening,
vilken de tvistande å endera sidan tillhöra, eller till någon, som
för talan i tvisten, eller anslag å eller vid arbetsplatsen eller kungörelse
i tidning. Arbetsgivare är pliktig att på begäran av förlikningsmannen
låta å eller vid arbetsplatsen anslå kallelse å arbetarna.
Det åligger de tvistande att efterkomma förlikningsmannens kallelse.
5 §•
År arbetsinställelse icke för handen och hava de tvistande, sedan förhandling
ägt rum, å båda sidor för förlikningsmannen tillkännagivit, att
de anse fortsatt förhandling ej vara till gagn för tvistens lösning, må
kallelse å de tvistande ej vidare av förlikningsmannen utfärdas; dock
äger han, om ändrade förhållanden därtill föranleda, inbjuda de tvistande
till nya förhandlingar.
6 §•
De förhandlingar, som av förlikningsmannen anordnas med och
mellan de tvistande, skola i främsta rummet hava till syfte att åvägabringa
överenskommelse i enlighet med anbud eller förslag, som under
förhandlingarna kunna bliva framställda från de tvistande själva; ankommande
därvid på förlikningsmannen att, om och i den mån sådant
kan anses ägnat att befordra en god lösning av tvisten, hemställa om
de jämkningar eller medgivanden, som för ändamålet kunna synas
lämpliga.
i §•
Det bör vara en var av de tvistande angeläget att, i den mån sådant
erfordras för att bereda förlikningsmannen tillförlitlig grund för
tvistens bedömande, på anhållan av förlikningsmannen giva honom del
av räkenskaper och andra handlingar samt meddela statistiska och andra
uppgifter, varöver de tvistande förfoga, ävensom hålla vederbörande
arbetsplatser för förlikningsmannen tillgängliga. Den som, enligt vad
nu är sagt, går förlikningsman tillhanda äger att, i den omfattning lian
finner behövligt, göra förbehåll, att vad förlikningsmannen på sådant
sätt erfar ej må av denne yppas.
8 §.
Kan icke vid förhandlingarna inför förlikningsmannen enighet vinnas,
må han uppmana de tvistande att låta tvisten avgöras av sådan skiljeBihang
till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 209—213. 157320 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 213.
nämnd eller skiljedomare i arbetstvister, varom i lag är särskilt stadgat,
eller att eljest lämna uppdrag åt en eller flera personer, vilkas utlåtande
de tvistande utfästa sig att efterkomma, att, efter prövning, om och i
vilken mån de från ena eller andra sidan framkomna påståendena må
vara befogade och på vilket sätt följaktligen den föreliggande tvisten
rättast bör lösas, såsom skiljemän skilja de tvistande emellan.
I händelse uppmaning i sistnämnda syfte efterkommes av parterna,
bör förlikningsmannen, i den mån så befinnes behövligt, lämna sin medverkan
för utseende av skiljemän, underrätta dessa om uppdraget samt
i övrigt medverka till, att det åsyftade avgörandet må komma till stånd.
Ej må förlikningsman själv åtaga sig skiljemannauppdrag i arbetstvister.
9 §•
Vad i 3 § är stadgat avser icke arbetstvist, som uppstått inom
näringsgren, industriell anläggning eller arbetsföretag, där särskild förhandlings-,
förliknings- eller skiljenämnd är upprättad, med mindre de
tvistande å ömse sidor påkalla förlikningsmannens mellankomst eller
förhållandena göra sannolikt, att den särskilda nämnden icke varder för
tvistens biläggande anlitad, eller ock förhandling inför sådan nämnd i
stadgad ordning ägt rum, utan att uppgörelse vunnits.
Ej heller äga stadgandena i berörda paragraf tillämpning i fråga
om tvist, som hänskjuta till sådan skiljenämnd eller skiljedomare i
arbetstvister, varom i lag ar särskilt stadgat.
10 §.
I fråga om rättsverkan av de tvistandes överenskommelser, utfästelser
eller andra beslut under förhandlingar, om vilka i denna lag är sagt,
gäller, allt efter beslutens innehåll och det sätt, varpå de tillkommit,
vad allmän lag förmår.
11 §•
Berör utbruten tvist, som påkallar förlikningsmans ingripande,
även annan förlikningsmans verksamhetsområde, åligger det förlikningsmännen
att, så fort ske kan, om tvistens utbrytande ävensom, så vitt
möjligt, angående densammas omfattning insända underrättelse till socialstyrelsen,
som förordnar en av förlikningsmännen att i tvisten medla
eller, där sådant finnes påkallat, hos Konungen anhåller om dylikt förordnande
för annan person.
11
Riksdagens skrivelse Nr 213.
12 §-
Där arbetstvist innebär synnerlig fara för arbetsfreden eller sådant
eljest prövas påkallat, äger Konungen uppdraga åt sakkunniga och erfarna
personer att i egenskap av särskild förlikningskommission, jämte
vederbörande förlikningsman eller, där han finnes icke lämpligen kunna
taga befattning med arbetstvisten, i hans ställe medla i densamma.
Sådant uppdrag må även lämnas särskild person.
13 §.
Förlikningsman skall föra dagbok angående vad som förefaller i de
tvister, med vilka han tager befattning. Överenskommelser, utfästelser
eller andra beslut av de tvistande skola i nämnda dagbok fullständigt
intagas eller densamma biläggas.
Förlikningsman skall inom tre månader efter varje kalenderars utgång
till socialstyrelsen insända berättelse om sin verksamhet under året
samt om förloppet av de tvister, som under detsamma handlagts.
Berättelsen skall genom socialstyrelsens försorg befordras till trycket.
H §■
Närmare föreskrifter rörande förlikningsmännens och förlikningskommissions
verksamhet meddelas av Konungen.
15 §.
Angående ersättning till förlikningsman, ledamot av förlikningskommission
och sådan opartisk ordförande, om vilken i 2 § sägs, gälle
vad Konungen därom stadgar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920, då lagen den 31 december
1906 angående medling i arbetstvister upphör att gälla.
2:o) Lag
om central skiljenämnd för vissa arbetstvister.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
För slitande av sådana arbetstvister, varom här nedan sägs, skall
finnas en central skiljenämnd.
12 Riksdagens skrivelse Nr 213.
2 §■
Den centrala skiljenämnden äger upptaga till avgörande fråga om
kollektivavtals rätta innebörd och tillämpning, därest enligt bestämmelse
i avtalet eller eljest genom överenskommelse mellan dem, som
slutit detsamma, sådan fråga hänskjutits till nämnden.
Ej må fråga, som nu är sagd, av nämnden upptagas, där skiljeavtalet
innefattar rätt för parterna att klandra skiljedomen eller tvist
angående frågan är vid domstol anhängig.
3 §•
Den centrala skiljenämnden äger helt eller delvis avvisa till densamma
hänskjuten fråga, då nämnden med hänsyn till frågan''s begränsade betydelse
eller eljest finner densamma icke lämpligen böra av nämnden
handläggas.
Varder till nämnden hänskjuten fråga, på sätt nu är sagt, av nämnden
avvisad, och har ej i skiljeavtalet anvisats annan utväg för
tvistens slitande genom skiljedom, vare i avseende å sådan fråga skiljeavtalet
förfallet.
4 §•
Av den centrala skiljenämnden meddelad skiljedom skall lända till
efterrättelse lika som domstols laga kraft ägande dom.
Nämnden må, där så finnes erforderligt, giva förklaring av skiljedom,
som av nämnden meddelats.
5 §•
Den centrala skiljenämnden består av sju ledamöter.
Tre av ledamöterna förordnas av Konungen för en tid av två år
i sänder bland personer, som icke kunna anses företräda arbetsgivareller
arbetarintressen, och utser Konungen en av dessa ledamöter
till nämndens ordförande samt en till ställföreträdare för denne. Minst
en av de utav Konungen förordnade ledamöterna skall vara lagkunnig
man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva om dem, som må
nyttjas uti domarämbeten.
Övriga fyra ledamöter utses för ett år i sänder, två av svenska
arbetsgivarföreningarnas förtroenderåd och två av landsorganisationen i
Sverige. För dessa fyra ledamöter utses i enahanda ordning dubbelt så
många suppleanter.
Riksdagens skrivelse Nr 213.
13
Avgår ledamot eller suppleant, utses annan ledamot eller suppleant
för återstående delen av den tid, för vilken den avgångne varit utsedd.
Skiljenämnden skall hava sitt säte i Stockholm.
6 §•
Ledamot eller suppleant, som i 5 § avses, skall vara svensk medborgare
och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen innehavas
av den,
som står under förmynderskap,
som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd
till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,
som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest
på grund av,honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning
eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd
till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden
ställd för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller
som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.
i §■
Mot ledamot av den centrala skiljenämnden gälla samma jäv, som
i rättegångsbalken stadgas i fråga om domare.
8 §•
Fråga, som hänskjutits till den centrala skiljenämnden, må avgöras
av fem ledamöter. Ej må annat än udda antal ledamöter deltaga i
avgörandet.
Vid besluts fattande skola närvara lika antal representanter för
arbetsgivare och arbetare samt minst eu lagfaren ledamot bland dem,
som förordnats av Konungen.
9 §•
Uppkomma vid tvistefrågas avgörande olika meningar mellan den
centrala skiljenämndens ledamöter, gälle den mening, varom mer än halva
antalet av de röstande är ense. Ernås ej sådan röstövervikt angående
fråga, som blivit överlämnad till nämndens prövning, vare i avseende
därå skiljeavtalet förfallet.
14
Riksdagens skrivelse Nr 213.
10 §.
Den centrala skiljenämndens avgörande av tvistefråga påkallas kos
ordföranden i skrift, som skall innehålla uppgift på den eller de frågor,
om vilka skiljedom äskas.
Ordföranden utsätter tid för nämndens sammanträde samt tecknar
å skriften resolution med uppmaning till parterna att å angiven tid och
plats inställa sig inför nämnden eller dessförinnan till ordföranden inkomma
med skriftliga yttranden och därvid foga de handlingar, som
de i övrigt önska åberopa.
Hava ej parterna å ömse sidor gjort ansökan om tvistens upptagande,
åligger det sökanden att bevisligen tillställa motparten ansökningen
med därå av ordföranden tecknad resolution.
11 §•
Till utredning av fråga, som av den centrala skiljenämnden handlägges,
äger nämnden låta vid allmän underrätt höra vittnen och sakkunniga.
Finner nämnden sådan åtgärd nödig, äger nämnden därom
göra framställning hos den underrätt, inom vars område den, som skall
höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig, och varde denne
genom rättens eller domarfens försorg till rätten kallad. Rätten äger
tillägga vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas skäligt.
Sedan förhöret hållits, skall rätten tillställa skiljenämnden protokoll däröver.
12 §.
Av den centrala skiljenämnden beslutad skiljedom skall skriftligen
avfattas och av de i beslutet deltagande ledamöterna undertecknas samt
av ordföranden förvaras.
Utskrifter av skiljedomen skola, å nämndens vägnar underskrivna
av ordföranden, till parterna utgivas.
13 §.
Kostnaderna för förhör, som i 11 § sägs, bestridas av allmänna medel.
Skiljenämndens beslut meddelas avgiftsfritt.
Riksdagens skrivelse Nr 213.
15
14 §.
Närmare föreskrifter angående den centrala skiljenämndens verksamhet
må meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920.
3:o) Lag
om särskilda skiljedomare i arbetstvister.
Härigenom förordnas som följer:
Konungen äger, i mån av behov, efter framställning av kommuner
eller eljest, förordna särskilda personer att på anmodan av parter var
för sig avgöra arbetstvister, som av parterna hänskjutits till skiljedom,
eller på anmodan av parter eller av dem valda skiljemän såsom opartiska
ordförande i skiljenämnder deltaga i dylika tvisters slitande. Förordnanden,
som nu nämnts, meddelas på viss tid, högst två år i sänder.
Skiljedomare, som här avses, skola hava fullgjort vad författningarna
föreskriva om dem, som må nyttjas uti domarämbeten.
I övrigt skall i avseende å dessa skiljedomare och deras verksamhet
vad i lagen om skiljemän är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Närmare föreskrifter om skiljedomarnes verksamhet må meddelas
av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920.
Stockholm den 7 maj 1920.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.