Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om medling i arbetstvister m. m.

1920-05-07 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:213, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om medling i arbetstvister m. m.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 213.

7

Nr 213.

Godkänd av första kammaren den 7 maj 1920.

Godkänd av andra kammaren den 7 maj 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

May.ts proposition med förslag till lag om medling i

arbetstvister m. m.

(Andra lagutskottets utlåtande nr 27.)

Till Konungen.

Genom en den 20 februari 1920 dagtecknad proposition, nr 155,

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i

statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga

vid propositionen fogade förslag till

1) lag om medling i arbetstvister,

2) lag om central skiljenämnd för vissa arbetstvister samt

3) lag om särskilda skiljedomare i arbetstvister.

Under åberopande av vad i riksdagens andra lagutskotts av riksdagen

godkända utlåtande, nr 27, varav ett tryckt exemplar härvid

fogas, i ämnet anförts, får riksdagen, med förklarande att Eders Kungl.

Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick

antagas, tillkännagiva, att riksdagen för sin del antagit följande lagar,

nämligen:

i:o) Lag;

om medling i arbetstvister.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För vart och ett av de distrikt, i vilka riket för sådant ändamål av

Konungen indelas, förordnar Konungen en förlikningsman med uppgift

att, på sätt nedan sägs, medla i tvister mellan arbetsgivare och arbetare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 213.

Därest så prövas påkallat, må Konungen tillika antingen uppdraga

åt förlikningsman att jämväl utom sitt distrikt vara förlikningsman med

visst, på annat sätt bestämt verksamhetsområde eller ock för sådant verksamhetsområde

förordna särskild förlikningsman.

Förlikningsman åligger:

att med synnerlig uppmärksamhet följa arbetsförhållandena inom

det honom anvisade verksamhetsområdet;

att, i de fall och på det sätt i denna lag sägs, lämna sin medverkan

till biläggande av arbetstvister, som inom samma område uppstå;

samt

att eljest, på anmodan, gå arbetsgivare och arbetare tillhanda för

åvägabringande av överenskommelser, som äro ägnade att främja ett

gott förhållande dem emellan samt förekomma störande avbrott i

arbetet.

Åstunda arbetsgivare och arbetare, att förhandling om sådan överenskommelse

skall äga rum under ledning av opartisk ordförande, och

kan förlikningsmannens medverkan för förhandlingen icke lämnas eller

anses den icke böra påkallas, må på framställning av parterna socialstyrelsen,

där den finner omständigheterna därtill föranleda, utse lämplig

person att leda förhandlingarna.

Har inom förlikningsmans verksamhetsområde uppkommit arbetstvist,

som medfört eller synes hota att medföra arbetsinställelse av större

betydenhet, bör förlikningsmannen genom personligt besök å den plats,

där tvisten utbrutit, eller på annat sätt träda i förbindelse med de tvistande,

göra sig noga underrättad om, vari tvisten består, hemställa till de

tvistande att i avbidan på tvistens lösning icke vidtaga, vidhålla eller

utvidga arbetsinställelse, kalla de tvistande att, själva eller genom utsedda

ombud, å bestämd tid och plats sammankomna till förhandling

med varandra inför förlikningsmannen samt söka att under dessa förhandlingar,

vilka anordnas på sätt lämpligast synes, åvägabringa tvistens

För inkallande av de tvistande skall förlikningsmannen, i den mån

de ej lämpligen kunna personligen kallas, anlita annan utväg, som efter

2

3 §.

lösning.

4 §•

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 213.

9

omständigheterna kan anses ändamålsenlig, såsom meddelande till förening,

vilken de tvistande å endera sidan tillhöra, eller till någon, som

för talan i tvisten, eller anslag å eller vid arbetsplatsen eller kungörelse

i tidning. Arbetsgivare är pliktig att på begäran av förlikningsmannen

låta å eller vid arbetsplatsen anslå kallelse å arbetarna.

Det åligger de tvistande att efterkomma förlikningsmannens kallelse.

5 §•

År arbetsinställelse icke för handen och hava de tvistande, sedan förhandling

ägt rum, å båda sidor för förlikningsmannen tillkännagivit, att

de anse fortsatt förhandling ej vara till gagn för tvistens lösning, må

kallelse å de tvistande ej vidare av förlikningsmannen utfärdas; dock

äger han, om ändrade förhållanden därtill föranleda, inbjuda de tvistande

till nya förhandlingar.

6 §•

De förhandlingar, som av förlikningsmannen anordnas med och

mellan de tvistande, skola i främsta rummet hava till syfte att åvägabringa

överenskommelse i enlighet med anbud eller förslag, som under

förhandlingarna kunna bliva framställda från de tvistande själva; ankommande

därvid på förlikningsmannen att, om och i den mån sådant

kan anses ägnat att befordra en god lösning av tvisten, hemställa om

de jämkningar eller medgivanden, som för ändamålet kunna synas

lämpliga.

i §•

Det bör vara en var av de tvistande angeläget att, i den mån sådant

erfordras för att bereda förlikningsmannen tillförlitlig grund för

tvistens bedömande, på anhållan av förlikningsmannen giva honom del

av räkenskaper och andra handlingar samt meddela statistiska och andra

uppgifter, varöver de tvistande förfoga, ävensom hålla vederbörande

arbetsplatser för förlikningsmannen tillgängliga. Den som, enligt vad

nu är sagt, går förlikningsman tillhanda äger att, i den omfattning lian

finner behövligt, göra förbehåll, att vad förlikningsmannen på sådant

sätt erfar ej må av denne yppas.

8 §.

Kan icke vid förhandlingarna inför förlikningsmannen enighet vinnas,

må han uppmana de tvistande att låta tvisten avgöras av sådan skiljeBihang

till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 209—213. 157320 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 213.

nämnd eller skiljedomare i arbetstvister, varom i lag är särskilt stadgat,

eller att eljest lämna uppdrag åt en eller flera personer, vilkas utlåtande

de tvistande utfästa sig att efterkomma, att, efter prövning, om och i

vilken mån de från ena eller andra sidan framkomna påståendena må

vara befogade och på vilket sätt följaktligen den föreliggande tvisten

rättast bör lösas, såsom skiljemän skilja de tvistande emellan.

I händelse uppmaning i sistnämnda syfte efterkommes av parterna,

bör förlikningsmannen, i den mån så befinnes behövligt, lämna sin medverkan

för utseende av skiljemän, underrätta dessa om uppdraget samt

i övrigt medverka till, att det åsyftade avgörandet må komma till stånd.

Ej må förlikningsman själv åtaga sig skiljemannauppdrag i arbetstvister.

9 §•

Vad i 3 § är stadgat avser icke arbetstvist, som uppstått inom

näringsgren, industriell anläggning eller arbetsföretag, där särskild förhandlings-,

förliknings- eller skiljenämnd är upprättad, med mindre de

tvistande å ömse sidor påkalla förlikningsmannens mellankomst eller

förhållandena göra sannolikt, att den särskilda nämnden icke varder för

tvistens biläggande anlitad, eller ock förhandling inför sådan nämnd i

stadgad ordning ägt rum, utan att uppgörelse vunnits.

Ej heller äga stadgandena i berörda paragraf tillämpning i fråga

om tvist, som hänskjuta till sådan skiljenämnd eller skiljedomare i

arbetstvister, varom i lag ar särskilt stadgat.

10 §.

I fråga om rättsverkan av de tvistandes överenskommelser, utfästelser

eller andra beslut under förhandlingar, om vilka i denna lag är sagt,

gäller, allt efter beslutens innehåll och det sätt, varpå de tillkommit,

vad allmän lag förmår.

11 §•

Berör utbruten tvist, som påkallar förlikningsmans ingripande,

även annan förlikningsmans verksamhetsområde, åligger det förlikningsmännen

att, så fort ske kan, om tvistens utbrytande ävensom, så vitt

möjligt, angående densammas omfattning insända underrättelse till socialstyrelsen,

som förordnar en av förlikningsmännen att i tvisten medla

eller, där sådant finnes påkallat, hos Konungen anhåller om dylikt förordnande

för annan person.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 213.

12 §-

Där arbetstvist innebär synnerlig fara för arbetsfreden eller sådant

eljest prövas påkallat, äger Konungen uppdraga åt sakkunniga och erfarna

personer att i egenskap av särskild förlikningskommission, jämte

vederbörande förlikningsman eller, där han finnes icke lämpligen kunna

taga befattning med arbetstvisten, i hans ställe medla i densamma.

Sådant uppdrag må även lämnas särskild person.

13 §.

Förlikningsman skall föra dagbok angående vad som förefaller i de

tvister, med vilka han tager befattning. Överenskommelser, utfästelser

eller andra beslut av de tvistande skola i nämnda dagbok fullständigt

intagas eller densamma biläggas.

Förlikningsman skall inom tre månader efter varje kalenderars utgång

till socialstyrelsen insända berättelse om sin verksamhet under året

samt om förloppet av de tvister, som under detsamma handlagts.

Berättelsen skall genom socialstyrelsens försorg befordras till trycket.

H §■

Närmare föreskrifter rörande förlikningsmännens och förlikningskommissions

verksamhet meddelas av Konungen.

15 §.

Angående ersättning till förlikningsman, ledamot av förlikningskommission

och sådan opartisk ordförande, om vilken i 2 § sägs, gälle

vad Konungen därom stadgar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920, då lagen den 31 december

1906 angående medling i arbetstvister upphör att gälla.

2:o) Lag

om central skiljenämnd för vissa arbetstvister.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

För slitande av sådana arbetstvister, varom här nedan sägs, skall

finnas en central skiljenämnd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens skrivelse Nr 213.

2 §■

Den centrala skiljenämnden äger upptaga till avgörande fråga om

kollektivavtals rätta innebörd och tillämpning, därest enligt bestämmelse

i avtalet eller eljest genom överenskommelse mellan dem, som

slutit detsamma, sådan fråga hänskjutits till nämnden.

Ej må fråga, som nu är sagd, av nämnden upptagas, där skiljeavtalet

innefattar rätt för parterna att klandra skiljedomen eller tvist

angående frågan är vid domstol anhängig.

3 §•

Den centrala skiljenämnden äger helt eller delvis avvisa till densamma

hänskjuten fråga, då nämnden med hänsyn till frågan''s begränsade betydelse

eller eljest finner densamma icke lämpligen böra av nämnden

handläggas.

Varder till nämnden hänskjuten fråga, på sätt nu är sagt, av nämnden

avvisad, och har ej i skiljeavtalet anvisats annan utväg för

tvistens slitande genom skiljedom, vare i avseende å sådan fråga skiljeavtalet

förfallet.

4 §•

Av den centrala skiljenämnden meddelad skiljedom skall lända till

efterrättelse lika som domstols laga kraft ägande dom.

Nämnden må, där så finnes erforderligt, giva förklaring av skiljedom,

som av nämnden meddelats.

5 §•

Den centrala skiljenämnden består av sju ledamöter.

Tre av ledamöterna förordnas av Konungen för en tid av två år

i sänder bland personer, som icke kunna anses företräda arbetsgivareller

arbetarintressen, och utser Konungen en av dessa ledamöter

till nämndens ordförande samt en till ställföreträdare för denne. Minst

en av de utav Konungen förordnade ledamöterna skall vara lagkunnig

man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva om dem, som må

nyttjas uti domarämbeten.

Övriga fyra ledamöter utses för ett år i sänder, två av svenska

arbetsgivarföreningarnas förtroenderåd och två av landsorganisationen i

Sverige. För dessa fyra ledamöter utses i enahanda ordning dubbelt så

många suppleanter.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 213.

13

Avgår ledamot eller suppleant, utses annan ledamot eller suppleant

för återstående delen av den tid, för vilken den avgångne varit utsedd.

Skiljenämnden skall hava sitt säte i Stockholm.

6 §•

Ledamot eller suppleant, som i 5 § avses, skall vara svensk medborgare

och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen innehavas

av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd

till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest

på grund av,honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd

till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden

ställd för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.

i §■

Mot ledamot av den centrala skiljenämnden gälla samma jäv, som

i rättegångsbalken stadgas i fråga om domare.

8 §•

Fråga, som hänskjutits till den centrala skiljenämnden, må avgöras

av fem ledamöter. Ej må annat än udda antal ledamöter deltaga i

avgörandet.

Vid besluts fattande skola närvara lika antal representanter för

arbetsgivare och arbetare samt minst eu lagfaren ledamot bland dem,

som förordnats av Konungen.

9 §•

Uppkomma vid tvistefrågas avgörande olika meningar mellan den

centrala skiljenämndens ledamöter, gälle den mening, varom mer än halva

antalet av de röstande är ense. Ernås ej sådan röstövervikt angående

fråga, som blivit överlämnad till nämndens prövning, vare i avseende

därå skiljeavtalet förfallet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 213.

10 §.

Den centrala skiljenämndens avgörande av tvistefråga påkallas kos

ordföranden i skrift, som skall innehålla uppgift på den eller de frågor,

om vilka skiljedom äskas.

Ordföranden utsätter tid för nämndens sammanträde samt tecknar

å skriften resolution med uppmaning till parterna att å angiven tid och

plats inställa sig inför nämnden eller dessförinnan till ordföranden inkomma

med skriftliga yttranden och därvid foga de handlingar, som

de i övrigt önska åberopa.

Hava ej parterna å ömse sidor gjort ansökan om tvistens upptagande,

åligger det sökanden att bevisligen tillställa motparten ansökningen

med därå av ordföranden tecknad resolution.

11 §•

Till utredning av fråga, som av den centrala skiljenämnden handlägges,

äger nämnden låta vid allmän underrätt höra vittnen och sakkunniga.

Finner nämnden sådan åtgärd nödig, äger nämnden därom

göra framställning hos den underrätt, inom vars område den, som skall

höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig, och varde denne

genom rättens eller domarfens försorg till rätten kallad. Rätten äger

tillägga vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas skäligt.

Sedan förhöret hållits, skall rätten tillställa skiljenämnden protokoll däröver.

12 §.

Av den centrala skiljenämnden beslutad skiljedom skall skriftligen

avfattas och av de i beslutet deltagande ledamöterna undertecknas samt

av ordföranden förvaras.

Utskrifter av skiljedomen skola, å nämndens vägnar underskrivna

av ordföranden, till parterna utgivas.

13 §.

Kostnaderna för förhör, som i 11 § sägs, bestridas av allmänna medel.

Skiljenämndens beslut meddelas avgiftsfritt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 213.

15

14 §.

Närmare föreskrifter angående den centrala skiljenämndens verksamhet

må meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920.

3:o) Lag

om särskilda skiljedomare i arbetstvister.

Härigenom förordnas som följer:

Konungen äger, i mån av behov, efter framställning av kommuner

eller eljest, förordna särskilda personer att på anmodan av parter var

för sig avgöra arbetstvister, som av parterna hänskjutits till skiljedom,

eller på anmodan av parter eller av dem valda skiljemän såsom opartiska

ordförande i skiljenämnder deltaga i dylika tvisters slitande. Förordnanden,

som nu nämnts, meddelas på viss tid, högst två år i sänder.

Skiljedomare, som här avses, skola hava fullgjort vad författningarna

föreskriva om dem, som må nyttjas uti domarämbeten.

I övrigt skall i avseende å dessa skiljedomare och deras verksamhet

vad i lagen om skiljemän är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Närmare föreskrifter om skiljedomarnes verksamhet må meddelas

av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920.

Stockholm den 7 maj 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.