Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kung!. Maj:ts proposition med förslag till ny giftermålsbalk m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
1920-05-14 · 69 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 65 av 69 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1920:228, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kung!. Maj:ts proposition med förslag till ny giftermålsbalk m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 22b.
1
Nr
22S
tw iwO»
Godkänd av första kammaren den 14 maj 1920.
Godkänd av andra kammaren den 14 maj 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kung!.
Maj:ts proposition med förslag till ny giftermålsbalk m. m.,
dels ock i ämnet väckta motioner.
(Första lagutskottets utlåtande nr 27 ock memorial nr 30.)
Till Konungen.
Genom en den 19 december 1919 dagtecknad proposition, nr 15,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i
statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogade förslag till
1) giftermålsbalk;
2) lag om införande av nya giftermålsbalken;
3) lag om barn i äktenskap;
4) lag angående ändrad lydelse av 3 § i lagen den 14 juni 1917
om barn utom äktenskap;
5) lag om makes underhållsskyldighet mot andra makens barn;
6) lag angående ändrad lydelse av 13 § i lagen den 14 juni 1917
om adoption;
7) lag om makes arvsrätt;
8) lag om ändring i vissa delar av ärvdabalken;
9) lag om god man för bortovarande;
10) lag om ändring i vissa delar av förordningen den 24 september
1861 angående vård av död mans bo;
Bihang till riksdagens protokoll 1920. Vp sand. Nr 228.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 228.
11) lag om ändring i vissa delar av förordningen den 18 september
1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse, så ock
angående undanskiftande av egendom i död makes bo;
12) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 §, 10 kap. 13 § och IT
kap. 2 § handelsbalken;
13) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 9 § och 22 kap. 2 och 21 8$
strafflagen;
14) lag om ändrad lydelse av 59, 60, 65, 67, 69 och 70 §§ utsökningslagen;
15)
lag angående ändrad lydelse av 16 § i lagen den 14 juni 1917
om införsel i avlöning, pension eller livränta;
16) lag angående ändrad lydelse av 1 § i lagen den 14 juni 1917
om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket;
17) lag om ändrad lydelse av vissa bestämmelser i rättegångsbalken
;
18) lag om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 16 juni 1875
angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra
ärenden;
19) lag om ändring i vissa delar av konkurslagen;
20) lag angående ändrad lydelse av §§ 9 och 10 i förordningen
den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning;
21) lag om ändrad lydelse av 1, 2 och 6 §§ i förordningen den 16
juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom;
22) lag om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom;
23) lag angående ändrad lydelse av 6 och 17 §§ i lagen den 14
juni 1907 om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fångtill
sådan rätt;
24) lag angående ändrad lydelse av 2 och 23 §§ i lagen den 14
juni 1907 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt;
25) lag om ändrad lydelse av 26 § i lagen den 29 juli 1892 angående
sparbanker;
26) lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 31 oktober
1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsövning;
27) lag angående ändrad lydelse av 2 § i lagen den 1 juni’l912
om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar;
28)
lag angående ändrad lydelse av 17 § i lagen den 30 juni 1913
om allmän pensionsförsäkring; samt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 228.
O
O
29) lag angående ändrad lydelse av 18 § i lagen den 30 maj 191(1
om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva
eller aktier i vissa bolag.
I samband med propositonen har riksdagen till behandling förehaft
nio i anledning av densamma väckta motioner.
'' -sa
I fråga om det under 19) i propositionen intagna förslaget till lagom
ändring i vissa delar av konkurslagen får riksdagen tillkännagiva, att
riksdagen ansett sig böra uppskjuta behandlingen av nämnda förslag till
dess det av Eders Kungl. Maj:t i propositionen nr 82 framlagda förslaget
till ny konkurslag m. in. blivit av riksdagen slutligen behandlat.
Vidkommande övriga i propositionen nr 15 intagna lagförslag får
riksdagen, under åberopande av vad som anförts i första lagutskottets utlåtande
nr 27 och memorial nr 30, av vilka tryckta exemplar härvid
fogas, anmäla, att desamma icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick
godkännas, men att riksdagen i anledning av nämnda proposition för
sin del antagit lagar av den lydelse här nedan angives.
De av riksdagen alltså för dess del antagna lagarna införas här
som följer.
l:o). Giftermålsbalk.
Härigenom förordnas, att giftermålsbalken i Sveriges rikes lag skall liava följande
lydelse:
1 KAP.
Om trolovning.
1 §•
Trolovning är sluten, då man och kvinna med vittnen, ringväxling eller annorledes
överenskommit att ingå äktenskap med varandra.
2 §•
Dör en av de trolovade, äge den efterlevande återfå de gåvor kan givit den andre för
äktenskapets skull ock ändock behålla vad kan fått.
Brytes trolovning, äge en var av de trolovade återfå sina gåvor. Bär den ene huvudsa
kligen skulden, have kan dock ej den rätt nu är sagd.
3 §•
Avlas barn i trolovning; brytes likväl trolovningen, ock bär mannen huvudsakligen
skulden därtill, give kan kvinnan skäligt skadestånd. Sådant skadestånd må sättas att
utgå på en gång eller å särskilda tider.
4
Riksdagens skrivelse Nr 228.
Är trolovad eljest huvudsakligen vållande till att trolovningen bry tes, njute den andre
ersättning allenast för förlust till följd av åtgärd, som han vidtagit för det tillämnade
äktenskapet.
4 §•
Den, som enligt. 2 kap. 2 eller 3 § ej må utan föräldrars eller annans samtycke ingå
äktenskap, vare ej ersättningsskyldig efter 3 § andra stycket, med mindre han haft
sådant samtycke till trolovningen.
Var mannen i fall, som i 3 § första stycket sägs, vid hävdandet under aderton år,
vare han ej ersättningsskyldig i vidare mån, än om barn ej blivit avlat.
5 §•
.Vill någon framställa anspråk enligt 2 eller 3 §, instämme han sin talan inom ett år
från trolovningens upplösning. Försittes denna tid, vare rätt till talan förlorad.
6 §•
Avlas barn i trolovning, eller ingå efter barns avlelse föräldrarna trolovning med
varandra; upplöses trolovningen genom mannens död, och är kvinnan i behov av underhåll,
njute hon, såframt hon inom sex månader efter dödsfallet framställer sitt anspråk
hos den som sitter i boet eller hos rätten eller domaren, skälig andel av hans kvarlåtenskap,
dock ej utöver hälften därav.
2 KAP.
Om hinder mot äktenskap.
1 §•
Man under tjuguett år eller kvinna under aderton år må ej
Konungens tillstånd.
träda i äktenskap utan
2 §•
Den, som är under tjuguett år och ej förut varit gift, må ej ingå äktenskap utan
föräldrarnas samtycke.
År den ene av föräldrarna död eller sinnessjuk eller sinnesslö eller utan del i vårdnaden,
eller kan yttrande från den ene ej utan märklig omgång eller tidsutdräkt inhämtas,
''vare den andres samtycke tillfyllest. År sådant fall för handen beträffande båda föräldrarna,
tage den trolovade samtycke av förmyndaren eller, där särskild förmyndare
ej är nämnd, av annan giftoman, som rätten eller domaren på anmälan förordnar.
3 8 i ''/»’ 1 Fl
c u*a -*■ Stel*
Vj må den, som är omyndig förklarad, ingå äktenskap utan förmyndarens samtycke .
4 §-
Vägras samtycke i fall, som i 2 eller 3 § avses, äge rätten på ansökan tillåta äktenskapet,
om skäl till vägran prövas ej vara för handen.
Riksdagens skrivelse Nr 228.
5
5§-
Bj må den träda i äktenskap, som är sinnessjuk eller sinnesslö.
6 §•
Den, som är behäftad med fallandesot, vilken härrör av övervägande inre orsaker,
eller med könssjukdom i smittosamt skede, må ej ingå äktenskap, med mindre Konungen
finner skäligt tillåta äktenskapet.
7 §•
Äktenskap vare förbjudet mellan dem, som äro i rätt upp- och nedstigande släktskap
med varandra, samt mellan syskon.
8 §•
Mellan ett syskon och det andras avkomling må äktenskap ej utan Konungens tillstånd
ingås.
9 §■
Äktenskap må ej slutas mellan dem, av vilka den ene varit gift med den andres slak - ting i rätt upp- eller nedstigande led.
10 §.
Bj må någon träda i uytt gifte, så länge det tidigare äktenskapet består.
11 §•
Kvinna, som varit gift, må ej inom tio månader från äktenskapets upplösning ingå
nytt gifte, med mindre det visas, att hon icke är havande från tiden före upplösningen,
eller tio månader förflutit, sedan sammanlevnaden med mannen upphörde.
12 §.
Mellan adoptant och adoptivbarn må ej äktenskap ingås, så länge adoptivförhållandet
består.
3 KAP.
Om lysning.
1 §•
Till äktenskap skall lysas i den svenska församling, där kvinnan är kyrkobokförd,
eller, om hon varken är eller bör vara kyrkobokförd i sådan församling, där hon vistas.
Lysning skall av bägge de trolovade sökas hos den präst, som för kyrkoböckerna.
6
Riksdagens skrivelse Nr 228.
2 §•
1 mom. År mannen kyrkobokförd i annan svensk församling än i 1 § sägs, skall
han, då lysning sökes, förete intyg om vad kyrkoböckerna i hans församling innehålla
angående hans behörighet att ingå äktenskapet (äktenslcapsbetyg).
Trolovad, som varken är eller bör vara kyrkobokförd i svensk församling, skall förete
det motsvarande intyg av utländsk registerförare han kan anskaffa.
2 mom. Innehålla ej kyrkoböckerna eller intyg, varom i 1 mom. är sagt, upplysning
om trolovads ålder, har han att annorledes förebringa utredning därom. År trolovad
i den ålder, att han enligt 2 kap. 1 § ej äger ingå äktenskapet utan Konungens tillstånd,
skall han styrka, att sådant tillstånd givits.
3 mom. Äger trolovad enligt 2 kap. 2 eller 3 § ej ingå äktenskapet utan föräldrars
eller annans samtycke, skall han visa, att sådant samtycke givits, eller att rätten jämlikt
2 kap. 4 § tillåtit äktenskapet.
4 mom. År anledning antaga att trolovad är sinnessjuk eller sinnesslö, eller har trolovad
varit sinnessjuk inom de tre sista åren, skall han med läkarintyg styrka, att sinnessjukdom
eller sinnesslöhet icke kan hos honom påvisas.
5 mom. Trolovad skall, om han är känd för fallandesot, förete läkarintyg, att fallandesot,
som härrör av övervägande inre orsaker, icke kan hos honom påvisas, men
eljest avgiva skriftlig försäkran på heder och samvete, att han, såvitt honom är veterlig^
icke är behäftad med fallandesot.
Trolovad skall ock avgiva skriftlig försäkran på heder och samvete, att han, såvitt
honom är veterligt, icke lider av könssjukdom i smittosamt skede.
Vad sålunda är stadgat äge dock ej tillämpning med avseende å trolovad, som visar
Konungens tillstånd att utan hinder av sjukdom, varom fråga är, ingå äktenskapet.
6 mom. En var av de trolovade skall avgiva skriftlig försäkran på heder och samvete
att, såvitt honom är veterligt, de ej äro så besläktade eller besvågrade, som i 2 kap. 7
eller 9 § sägs, och, där ej till äktenskapet visas tillstånd jämlikt 2 kap. 8 §, att ej heller
sådan släktskap, som där avses, honom veterligen föreligger.
7 mom. Det åligger en var av de trolovade att i skriftlig försäkran på heder och samvete
uppgiva, huruvida han förut ingått äktenskap.
Har trolovad förut ingått äktenskap, och utvisa ej kyrkoböckerna eller intyg, som i
1 mom. sägs, att äktenskapet blivit genom makens död eller annorledes upplöst, skall
han styrka att så skett.
<S mom. Har kvinnan varit gift, och utvisa ej kyrkoböckerna eller intyg,som i 1 mom.
sägs, att hinder till följd av stadgandet i 2 kap. 11 § ej föreligger, skall hon styrka, att
sådant hinder ej möter.
" 3 §•
t Hava de trolovade fullgjort vad enligt 2 § åligger dem, och finner ej prästen hinder
mot äktenskapet möta, utfärde han genast lysningssedel, med angivande av de trolovades
fullständiga namn jämte yrke och hemvist; och varde den genom utfärdarens
försorg kungjord i kyrkan tre söndagar i rad.
Sedan lysning skett, äge ej mannen eller kvinnan erhålla lysning till annat äktenskap,
förrän fyra månader förflutit från sista lysningsdagen, med mindre den andra trolovade
avlidit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 228.
4 §.
Menar någon, att hinder mot äktenskapet möter, anmäle och styrke han det hos
prästen.
5 §•
Är lysning fullbordad, och har ej hinder mot äktenskapet blivit jämlikt 4 § hos prästen
anmält och styrkt eller eljest blivit honom kunnigt, give han, när det äskas, de trolovade
intyg om lysningen och att hinder för äktenskapets ingående ej möter (lysningsbevis).
6
Är trolovad dödligt sjuk, eller kallas mannen till uppbrott "mot fienden, må äktenskapet
ingås, utan att lysning föregått.
7 §•
Äktenskapsbetyg må ej för trolovad utfärdas, med mindre samtycke därtill givits
av den, med vilken äktenskapet skall ingås.
Den, som utfärdat äktenskapsbetyg, skall ombesörja, att kungörelse därom varder
nästa söndag i kyrkan uppläst, varvid angives ej mindre bägge de trolovades fullständiga
namn jämte yrke och hemvist än ock var est hinder mot äktenskapet må anmälas. .
Har sådan kungörelse skett, må nytt äktenskapsbetyg ej utfärdas, förrän fyra månader
förflutit från kungörandet eller, om lysning tillkommit, från sista lysningsdagen,
med mindre den andra trolovade avlidit.
3 §•
Närmare bestämmelser angående intyg och försäkran, varom i detta kapitel är sagt ’
meddelas av Konungen.
4 KAP.
Om vigsel.
1 §•
Äktenskap ingås med kyrklig eller borgerlig vigsel.
2 §■
Kyrklig vigsel må äga rum:
inom svenska kyrkan, om båda de trolovade äro medlemmar av kyrkan eller den ene
är medlem därav och den andre tillhör annat kristet trossamfund; och
inom främmande trossamfund, om Konungen förklarat dess prästerskap äga att
förrätta vigsel samt antingen båda de trolovade äro medlemmar av samfundet eller,
där samfundet är kristet, den ene är medlem därav och den andre av annat kristet
trossamfund.
8
Riksdagens skrivelse Nr 228.
Konungen äger förordna, att medlem av utländskt evangeliskt-luterskt trossamfund
skall hava samma rätt till kyrklig vigsel som medlem av svenska kyrkan.
■3 §•
Till vigsel inom svenska kyrkan äga de trolovade välja den präst inom kyrkan de
själva åstunda; dock vare annan ej skyldig viga än präst i församling, av vilken endera
är medlem.
Inom främmande trossamfund förrättas vigsel av därtill behörig präst inom samfundet.
4 §•
Med borgerlig vigsel må äktenskap ingås, evad de trolovade kunde erhålla kyrklig
vigsel eller ej.
5 §•
Behörig att förrätta borgerlig vigsel är: i stad lagfaren ledamot av magistraten eller,
där magistrat ej finnes, stadsstyrelsens ordförande, och på landet landsfiskalen ävensom,
där Konungen för visst område det medgiver, den som Konungens befallningshavande
särskilt förordnar till vigselförrättare.
Borgerlig vigselförrättares åliggande att viga är ej beroende därav, att någon av de
trolovade har sitt hemvist inom hans tjänstgöringsområde.
Är landsfiskal bosatt i stad, äge han jämväl inom staden förrätta vigsel, men vare
ej pliktig därtill, med mindre någon av de trolovade har sitt hemvist inom hans distrikt.
6 §•
Är ej sådant fall för handen, varom i 3 kap. 6 § sägs, må vigsel ej ske, med mindre
lysning är fullbordad; och varde vigsel ändå vägrad, om hinder mot äktenskapet är
vigselförrättaren kunnigt. Utan lysningsbevis må ej annan viga än präst, som för kyrkoböckerna
där lysning skett.
Har lysning blivit fullbordad, men är vigsel ej förrättad inom fyra månader därefter
eller, om de trolovade eller endera tillhör den nomadiserande lappbefolkningen, inom ett
år, må vigsel ej vidare på denna lysning ske.
7 §•
Vilja de trolovade vigas utan föregående lysning, efter vad i 3 kap. 6 § sägs, åligge
trolovad, som är kyrkobokförd i svensk församling, att, om vigselförrättaren ej för
denna församlings böcker, förete äktenskapsbetyg; och skall i övrigt i fråga om villkor
för erhållande av vigsel vad i 3 kap. 2 och 3 §§ är beträffande lysning stadgat äga motsvarande
tillämpning.
8 §•
Vigsel förrättas i släktingars eller andra vittnens närvaro.
Vid vigseln skola de trolovade, samtidigt tillstädes inför vigselförrättaren, på hans
fråga avgiva sitt ja och samtycke till äktenskapet samt därpå av honom förklaras för
äkta makar.
9
Riksdages skrivelse Nr 228.
I övrigt lände till efterrättelse, vid vigsel inom svenska kyrkan föreskrifterna i kyrkohandboken,
vid vigsel inom främmande trossamfund dess kyrkobruk och vid borgerlig
vigsel de bestämmelser, som varda av Konungen meddelade.
Präst, som förrättat vigsel, give makarna ofördröjligen bevis därom. Vad vid borgerlig
vigsel förekommit skall upptagas i särskilt protokoll enligt de närmare föreskrifter
Konungen meddelar.
9 §•
Vigsel vare utan verkan, om den ej förrättats av präst, som äger behörighet att viga,
eller av borgerlig vigselförrättare, eller om därvid ej så tillgått, som i 8 § andra stycket
är föreskrivet; men ej skall vigsel anses ogin, på den grund att eljest icke så förfarits,
som i 8 § är sagt, eller vigselförrättaren överskridit sin behörighet eller vederbörlig lysning
ej föregått.
5 KAP.
Allmänna bestämmelser om makars rättsförhållanden.
Man och hustru äro skyldiga varandra trohet och bistånd; de hava att i samråd verka
för familjens bästa.
Makarna äro pliktiga att, var efter sin förmåga, genom tillskott av penningar, verksamhet
i hemmet eller annorledes bidraga till att bereda familjen det underhåll, som
med avseende å makarnas villkor må anses tillbörligt. Till familjens underhåll skall
räknas vad som erfordras för den gemensamma hushållningen och barnens uppfostran
samt för tillgodoseende av vardera makens särskilda behov.
3 §.
A Lämnar vad ena maken enligt 2 § bär att tillskjuta icke tillgång till bestridande av
utgifterna för hans särskilda behov och de utgifter, han eljest med hänsyn till makarnas
levnadsförhållanden enligt sed har att ombesörja för familjens underhåll, vare andra
maken pliktig att i lämpliga poster tillhandahålla honom erforderliga penningmedel.
Käft till sådant bidrag tillkomme dock ej make, som visar oförmåga att handhava
medel eller av annan särskild orsak icke bör äga ombesörja utgifterna.
4 §•
Vad med tillämpning av 2 och 3 §§ av ena maken överlämnats till den andre för tillgodoseende
av hans särskilda behov vare hans egendom
5 §•
Gör make sig skyldig till uppenbar försummelse av sin underhållsplikt, värde han,
om andra maken det yrkar, av rätten förpliktad att till denne utgiva bidrag till de
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 228. 2
10
Riksdages skrivelse Nr 228.
utgifter för familjens underhåll, vilkas ombesörjande enligt sed ankommer på honom
eller rätten med hänsyn till omständigheterna finner skäligen böra anförtros honom.
6 §•
Har ena maken under ett kalenderår för familjens tillbörliga underhåll haft utgifter,
som uppenbarligen överstiga vad enligt 2 § ålegat honom för underhållet tillskjuta,
äge han, om ej annat avtalats eller med hänsyn till omständigheterna får antagas vara
avsett, av andra maken utfå ersättning för vad av sagda utgifter må anses belöpa på
denne.
Talan om ersättning må ej väckas, sedan ett år förflutit efter kalenderårets utgång.
Rätt till ersättning må ej göras gällande av annan än den ersättningberättigade själv,
ej heller i den ersättningsskyldiges konkurs.
7 §•
Leva makar på grund av söndring åtskilda, åligge ändock make att enligt de i 2 §
stadgade grunder bidraga till andra makens underhåll; dock må, om ena maken huvudsakligen
bär skulden till sammanlevnadens hävande, andra maken ej förpliktas utgiva
bidrag till hans underhåll, med mindre synnerliga skäl därtill äro.
Om bidrag till barnens underhåll i fall, som avses i första stycket, stadgas i lagen om
barn i äktenskap.
8 §•
I fall, som avses i 7 §, må, såvitt det med hänsyn till vardera makens levnadsförhållanden
och omständigheterna i övrigt finnes skäligt, make förpliktas att till nyttjande
lämna andra maken lösören, vilka vid sammanlevnadens hävande ingingo i det för makarnas
gemensamma begagnande avsedda bohaget eller utgjorde andra makens arbetsredskap.
Har ena maken tillhörig egendom sålunda lämnats den andre till nyttjande,
skall avtal, som ägaren må med tredje man träffa angående egendomen, ej lända till
inskränkning i andra makens nyttjanderätt.
9 §•
Utan hinder av vad rätten beslutit om bidrag, som i 5 eller 7 § sägs, äge rätten på
endera makens yrkande annorlunda förordna därom, när väsentligen ändrade förhållanden
påkalla det.
10 §.
Avtal i fråga, som avses i 2, 3, 7 eller 8 §, må på ena makens yrkande av rätten jämkas,
om avtalet finnes uppenbart obilligt eller väsentligen ändrade förhållanden påkalla
det.
11 §•
Makarna vare pliktiga giva varandra de upplysningar rörande sina ekonomiska förhållanden,
som erfordras för bedömande av varderas underhållsskyldighet.
Riksdagens skrivelse Nr 228.
11
12 §.
En var av makarna äge att för den dagliga hushållningen. eller barnens uppfostran
med förpliktande verkan jämväl för andra maken ingå sådana rättshandlingar,
som sedvanligen företagas för dessa ändamål. Rättshandlingen skall anses
vara ingången i syfte att förplikta jämväl andra maken, såvida ej annat framgår
av omständigheterna. . »
Rättshandling, varom i första stycket sägs, vare ej förpliktande for andra
maken, om den, med vilken rättshandlingen slöts, insåg eller bort inse, att det,
som anskaffades genom rättshandlingen, ej var erforderligt. o
Vad sålunda är stadgat skall ej äga tilllämpning, om makarna pa grund a\
söndring leva åtskilda.
13 §.
Missbrukar make den honom enligt 12 § tillkommande behörighet, må han kunna på
vikande av andra maken av rätten förklaras behörigheten förlustig.
'' Sådant beslut varde av rätten upphävt, om makarna enas därom eller förändrade
förhållanden visas hava inträtt.
Om rättens beslut, som i denna paragraf avses, skall ofördröjligen genom rattens
försorg anmälan göras till äktenskapsregistret samt kungörelse införas i allmänna tidningarna
och tidning inom orten.
14 §•
År ena maken för bortovaro eller sjukdom ur stånd att själv ombesörja sina angelägenheter;
har han ej nämnt fullmäktig, och är ej heller förmyndare eller god man för
honom förordnad, äge andra maken företräda honom, när angelägenhet yppar sig,
som ej utan olägenhet kan uppskjutas, uppbära avkastningen av hans egendom och
annan hans inkomst samt, om det för anskaffande av medel till familjens underhåll
oundgängligen tarvas, pantsätta eller avyttra honom tillhörig egendom. Fast egendom
må ej i något fall intecknas eller avyttras, med mindre rätten, efter inhämtande av yttrande
från hans närmaste fränder, som vistas i riket, medgiver det. _ p
Vad nu är stadgat äge ej tillämpning, om makarna på grund av söndring leva åtskilda.
15 §.
Hustrun erhåller med vigseln mannens släktnamn; dock må hon bära sitt eget och
mannens namn i förening, om hon gör anmälan därom i den ordning Konungen bestämmer.
6 KAP.
Om makars egendom.
1 §•
En var av makarna äge giftorätt i den egendom, som andra maken vid äktenskapets
ingående har eller sedermera förvärvar, och som ej enligt vad nedan är stadgat skall
vara hans enskilda. Makes egendom, vari giftorätt äger rum, kallas hans giftorättsgods.
12
Riksdagens skrivelse Nr 228.
I fråga om rättighet, som ej kan överlåtas eller eljest är av personlig art, skola bestämmelserna
om giftorätt äga tillämpning, allenast såvitt de ej strida mot vad med avseende
å rättigheten särslalt gäller.
2 §•
över sitt giftorättsgods råde make med de inskränkningar, som följa av vad i
3—6 §§ sägs.
Vid äktenskapets upplösning, så ock vid boskillnad eller hemskillnad tage vardera
maken eller hans arvingar hälften av makarnas behållna giftorättsgods, såvida ej annorlunda
i denna balk stadgas,
u 3§.
Make vare pliktig så vårda sitt giftorättsgods, att det ej otillbörligen minskas andra
maken till förfång.
4 §•
Make må ej avhända sig eller med inteckning för gäld belasta fast egendom, vari
andra maken har giftorätt, utan att denne skriftligen med två vittnen samtycker därtill.
Är andra maken omyndig eller bortovarande, ankomme på förmyndare eller god man
att giva samtycke, varom nyss är sagt. Särskilt samtycke vare ej erforderligt, om den
make, som vill företaga åtgärden, är förmyndare eller god man för andra maken.
Har make företagit åtgärd, som i första stycket sägs, utanTerforderligt samtycke,
vare den ogin, om andra maken eller dennes förmyndare eller gode man väcker klander
därå; han instämme dock sin talan inom tre månader, sedan han fick kännedom om
åtgärden, och senast inom ett år, efter det lagfart eller inteckning beviljades.
Vad i denna paragraf är stadgat om fast egendom skall äga motsvarande tillämpning
i avseende å tomträtt; och skall vad i andra stycket sägs om lagfart gälla om inskrivning.
5 §•
Ej må make utan andra makens samtycke avhända sig eller pantsätta lösören, i
vilka denne har giftorätt, och vilka ingå i det för ''makarnas gemensamma begagnande
avsedda bohaget eller utgöra andra makens nödiga arbetsredskap eller äro avsedda för
barnens personliga bruk. Är andra maken omyndig, ankomme likväl på honom själv
att giva samtycke, som nyss är sagt, såvida han ej är sinnessjuk eller sinnesslö. Är han
sinnessjuk eller sinnesslö, eller kan yttrande från honom ej utan märklig omgång eller
tidsutdräkt inhämtas, vare sådant samtycke ej erforderligt.
Har make företagit rättshandling, som i första stycket sägs, utan erforderligt samtycke,
och var ej den, med vilken rättshandlingen ingicks, i god trafvare rättshandlin gen
ogin, om andra maken väcker klander därå; han instämme dock sin talan inom tre månader,
sedan han fick kännedom om rättshandlingen, och senast inom ett år, från det
godset utgavs.
13
Riksdagens skrivelse Nr 228.
6 §■
Vägras samtycke i fall, som i 4 eller 5 § avses, äge rätten på ansökan tillåta åtgärd,
varom fråga är, om skäl till vägran finnes ej vara för handen.
7 §•
TTa.r make genom brottslig gärning uppsåtligen bragt andra maken om livet, eller
har han, när annan sålunda dräpt denne, haft sådan del i brottet, som i 3 kap. 1—6 §§
strafflagen sägs, vare han förlustig sin giftorätt i den egendom, som tillhört den döde.
8 §■
Enskild egendom vare:
1. egendom, som genom äktenskapsförord förklarats skola vara enskild;
2. egendom, som make erhållit i gåva av annan än andra maken med villkor att
den skall vara enskild, eller som make bekommit genom testamente med sådant villkor,
eller som tillfallit make i arv och om vilken arvlåtaren genom testamente meddelat
sådan föreskrift;
3. vad som trätt i stället för egendom, som under 1 eller 2 sägs, såvida ej annorlunda
föreskrivits genom den rättshandling, på grund av vilken egendomen är enskild.
Avkastning vare ej på grund av rättshandling, varom i denna paragraf sägs, enskild,
såvida det ej särskilt föreskrivits genom rättshandlingen. é
9 §•
Hava makar upprättat förteckning över egendom, som tillhör vardera maken eller
eu av dem, och är förteckningen med deras underskrift bekräftad på heder och
samvete samt försedd med intyg av vittnen om underskriften och dagen därför, skall
vid tvist, vilkendera maken egendomen tillhör, förteckningen äga vitsord, såframt
det ej visas eller må på grund av särskilda omständigheter antagas, att den är oriktig.
Sådant vitsord tillkomme dock ej förteckningen, om tvisten uppstår vid utmätning,
som sker inom ett år från förteckningens upprättande, eller i konkurs, vilken
följer på ansökning, som gjorts inom samma tid.
IvAP.
Om makars gäld.
1 §•
En var av makarna svare med sitt giftorättsgods och sin enskilda egendom'' för den
gäld, som han gjort före äktenskapet eller under dess bestånd.
14
Riksdagens skrivelse Nr 228.
2 §•
Är i äktenskapet gäld gjord av bägge makarna, svare de en för bägge och bägge för
en för gälden, såvida ej annat avtalats.
Samma lag vare, där ena maken gjort gäld, för vilken enligt 5 kap. 12 § jämväl andra
maken svarar.
3 §•
Häftar hustrun jämte mannen för gäld, som båda makarna eller endera gjort
genom rättshandling av den i 5 kap. 12 § avsedda beskaffenhet, och vill borgenären
söka hustrun för gälden, skall han anhängiggöra sin talan inom två år från förfallodagen
eller, om gälden skall betalas \id anfordran, från dess uppkomst; försittes
denna tid, vare rätt till talan mot henne förlorad.
T Varder hustrun försatt i konkurs, vare hon ej pliktig att för dessförinnan gjord
gäld av beskaffenhet, som i första stycket avses, ansvara med egendom, som hon
under konkursen eller därefter förvärvar.
4 §•
Sedan i anledning av boskillnad, hemskillnad eller äktenskapets upplösning
bodelning verkställts, svare hustrun för gäld, varom i 3 § sägs, och vilken uppkommit
före boskillnadsansökningen, hemskillnaden eller äktenskapets upplösning,
allenast intill värdet av den enskilda egendom, hon ägde, då boskillnaden söktes,
hemskillnaden vanns eller äktenskapet upplöstes, och den egendom, som vid bodelningen
tillädes henne. _ Skall i anledning av hemskillnad eller äktenskapets
upplösning bodelning ej äga rum, svare hustrun efter hemskillnaden eller äktenskapets
upplösning för gäld, som nyss är sagd, allenast intill värdet av den egendom,
hon hade, när hemskillnaden vanns eller äktenskapet upplöstes.
Häftade egendom, som i första stycket sägs, på grund av inteckning eller eljest
särskilt för annan gäld än där avses, varde motsvarande del av egendomens
värde ej medräknad.
5 §.
Vad i 3 och 4 §§ är stadgat skall ej äga tillämpning, om hustrun iklätt sig vidsträcktare
betalningsansvar.
8 KAP.
Om äktenskapsförord; så ock om andra rättshandlingar mellan makar.
1 §• 1
Trolovade eller makar äge genom äktenskapsförord bestämma, att egendom, som
tillhör eller tillfaller en av dem och som eljest skulle vara hans giftorättsgods, skall
15
Riksdagens skrivelse Nr 228.
tillhöra honom enskilt. Genom äktenskapsförord må ock avtalas, att egendom, som
eljest skulle vara ena makens enskilda, skall vara hans giftorättsgods, såvida ej annat
följer av vad i 6 kap. 8 § 2 sägs.
Utöver vad nu är sagt må ej genom avtal mellan trolovade eller makar stadgas avvikelse
från vad denna balk innehåller om makars egendom.
2 §•
Vill trolovad till sin trolovade giva egendom att tillfalla honom vid äktenskapets
ingående, eller vill make giva något åt sin make, skall därom upprättas äktenskapsförord.
Sådant förord vare dock ej erforderligt, när fråga är om sedvanliga skänker,
vilkas värde ej står i missförhållande till givarens villkor.
Utfästelse av trolovad eller make att under äktenskapet till andra maken utgiva
penningar eller annat vare, såvida vederlag ej utgår, icke bindande, även om skriftligt
fordringsbevis överlämnas.
3 §•
Make, å vars inkomst under loppet av ett kalenderår uppkommit besparing, äge
utan upprättande av äktenskapsförord, före utgången av följande året till andra maken
utan vederlag överlåta egendom till belopp motsvarande högst hälften av vad som besparats.
Sådan överlåtelse vare dock ej gällande mot borgenärer, med mindre därom
upprättats skriftlig, med vittnen styrkt handling, däri jämväl besparingens storlek angivits,
samt överlåtaren hade kvar egendom, som uppenbarligen motsvarade hans gäld.
4 §•
Hava makar utan upprättande av äktenskapsförord träffat avtal sig emellan om
överlåtelse av egendom, äge make mot borgenärer åberopa avtalet, allenast om det
visas eller må på grund av omständigheterna antagas, att avtalet icke är av sådan beskaffenhet,
att för dess giltighet kräves upprättande av äktenskapsförord.
5 §•
Har gåva skett, som i 2 § sägs, och är ej sådant fall för handen, som i första
stycket andra punkten av samma lagrum avses; kan gäld, för vilken givaren häftade,
dä gåvan enligt 12 § blev gällande, ej betalas av honom, svare andra maken för
vad som brister intill värdet av den överlåtna egendomen, om han ej kan styrka,
att givaren hade kvar egendom, som uppenbarligen motsvarade hans gäld. Om
vederlag utgått, skall dess värde avräknas från värdet av den överlåtna egendomen.
Har denna helt eller delvis gått förlorad utan mottagarens vållande, njute han
motsvarande befrielse från ansvar.
Har givaren blivit försatt i konkurs eller vid utmätning befunnits sakna tillgång
att betala sin gäld eller, om han är köpman, inställt sina betalningar, eller finnes
han eljest vara på sådant obestånd, att det måste antagas, att gäld, som i första
stycket avses, ej varder rätteligen gulden, svare andra maken för gälden intill det
16 Riksdagens skrivelse Nr 228.
belopp, som i nämnda stycke sägs, även: om det ej är utrett vad som brister hos
givaren.
Därest talan om gåvans återvinning till givarens konkursbo är anhängig, må
mottagarens ansvar enligt denna paragraf icke göras gällande.
6 §•
Biträder ena maken den andre i hans förvärvsverksamhet, njute han, även om överenskommelse
om gottgörelse ej träffats, skälig ersättning för sitt arbete, om det med
hänsyn till arbetets art och omständigheterna i övrigt må anses tillbörligt, att ersättning
skall utgå. °
Har ej talan om utfående av ersättning för biträde, varom i första stycket sägs, anhängiggjorts
före utgången av kalenderåret efter det, då arbetet verkställdes, vare rätt
till talan förlorad, såvida ej annat avtalats.
7 §.
Är egendom av ena maken överlämnad till den andres förvaltning, och hava makarna
avtalat eller kan det med hänsyn till omständigheterna antagas hava varit av dem
avsett, att den, som mottagit egendomen, skulle äga använda avkastningen till familjens
underhåll, skall vid tvist, i vilken mån avkastningen härtill åtgått, vad han uppgiver
äga vitsord, såframt ej annat visas eller må på grund av omständigheterna antagas.
Har make, som överlämnat egendom till andra makens förvaltning, avstått från rätt
att, när han det vill, återkalla uppdraget, vare det ej bindande.
8 §•
Om. avtal rörande makes underhållsskyldighet och om vissa avtal med avseende å
förestående hemskillnad eller upplösning av äktenskap, så ock om avtal rörande bodelning
eller vad därmed äger samband stadgas i 5, 11 och 13 kap. denna balk.
9 §•
Trolovad eller make må, ändå att han är omyndig, sluta äktenskapsförord; tage dock
förmyndarens samtycke, såvida ej fråga är allenast om överlåtelse av egendom, varöver
han själv äger råda.
Samma la® vare om överlåtelse, som avses i 3 §; och skall vad i sagda paragraf stadgas
om villkor for överlåtelsens giltighet mot borgenärer tillämpas "jämväl beträffande
förmyndarens samtycke till överlåtelsen.
10 §.
Äktenskapsförord skall av de trolovade eller makarna skriftligen upprättas och bestyrkas
med vittnen. Kräves förmyndarens samtycke, skall ock det givas på sätt nu
är sagt. r
Riksdagens skrivelse Nr 228.
17
11 §•
Äktenskapsförord skall ingivas till rätten i den ort, där mannen bör svara i tvistemål,
som röra hans person, eller, om mannen ej är skyldig att i mål, som nyss sagts,
svara vid svensk domstol, till rätten i den ort, där hustrun bör svara i sådana mål.
Finnes ej behörig domstol enligt vad nu är sagt, varde förordet ingivet till Stockholms
rådstuvurätt.
Rätten intage äktenskapsförordet i protokollet och översände ofördröjligen en bestyrkt
avskrift därav till den myndighet, som för äktenskapsregistret, med uppgift
om dagen, då förordet ingavs till rätten; läte ock i fall, som i 2 § avses, om ingivandet
införa kungörelse i allmänna tidningarna och tidning inom orten.
Innehåller förordet ej fullständig upplysning om makarnas namn, yrke och hemvist,
infordre rätten sådan uppgift och meddele den till registreringsmyndigheten. År ej
bestyrkt avskrift av förordet till rätten ingiven, läte rätten på sökandens bekostnad
ombesörja sådan avskrift.
12 §.
Är äktenskapsförord slutet mellan trolovade, vare det gällande från äktenskapets
ingående, om det ingives till rätten, i stad inom en månad och å landet senast å det ting,
som infaller näst efter en månad, sedan äktenskapet ingicks. Eljest vare förord ej gällande,
förrän det ingivits till rätten.
9 KAP.
Om boskillnad.
1 §•
Make vare berättigad att efter ansökan vinna boskillnad:
1. om andra maken genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter, genom missbruk
av rätten att råda över sitt giftorättsgods eller genom annat otillbörligt förfarande
vållar väsentlig minskning därav eller fara för sådan minskning; och
2. om andra makens bo är avträtt till konkurs.
2 §•
Makar äge ock vinna boskillnad, när de äro ense därom.
3 §•
All egendom, som make förvärvar efter det boskillnad blivit sökt, vare, om boskillnad
beviljas, makens enskilda egendom.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 saml. Nr 228.
3
18
Riksdagens skrivelse Nr 228.
i §•
Sedan boskillnad beviljats, skall bodelning äga rum, och skall vaa därvid tillfaller
make vara hans enskilda egendom.
5 §.
Till dess bodelning sker, äge vardera maken, såvitt ej av stadgandet i 6 § annat föranledes,
fortfarande råda över det giftorättsgods, som tillhörde honom, då boskillnadsansökningen
gjordes; och vare maken pliktig att vid bodelningen avgiva redovisning
för sin förvaltning av godset och den avkastning, som därav fallit.
6 §■
År boskillnad sökt, och har, då ansökningen gjorts allenast av ena maken, skälig
anledning därtill visats, skall, såvida endera maken det äskar och det finnes erforderligt
till betryggande av hans rätt, giftorättsgods, varöver andra maken enligt 5 § äger råda,
till värde motsvarande vad av nämnda gods kan antagas vid bodelningen tillkomma
den förre, sättas under särskild vård och förvaltning, till dess boskillnadsansökningen
prövats och, om den bifalles, bodelning skett eller ock boskillnadsansökningen förfallit;
dock må sådant avskiljande ej mot andra makens bestridande äga rum, såvida han ställer
säkerhet, som av rätten godkännes, för vad av godset bör vid bodelningen tillkomma
sökanden. Har boskillnad beviljats, äge en var av makarna, enligt vad nu är sagt, påkalla,
att giftorättsgods, varöver andra maken äger råda, sättes under särskild vård
och förvaltning, till dess bodelning skett.
Vid meddelande av förordnande, som i första stycket sägs, må jämväl givas närmare
bestämmelser om användande av godset eller dess avkastning för familjens underhåll
eller eljest till nödiga utgifter.
7 §■
Giftorättsgods, varöver make enligt 5 § äger råda, må utan hinder av ansökan om boskillnad
eller dom därå utmätas för hans gäld. År sådant gods enligt 6 § satt under
särskild vård och förvaltning, må det dock ej utmätas för hans gäld, såvida ej jämväl
andra maken svarar för gälden eller godset på grund av inteckning eller eljest särskilt-,
häftar därför.
8 §•
"''Avträdes, innan bodelning ägt rum, makes egendom till konkurs, eller har bodelning
i anledning av makes konkurs återgått, stånde det giftorättsgods, varöver maken enligt
ö § äger råda, under konkursboets förvaltning, till dess genom bodelning blivit bestämt
vad som skall tillfalla maken; och vare emellertid konkursboet oförhindrat försälja
egendomen, om det finnes erforderligt.
Förordnande, varom i 6 § sägs, vare, då konkurs inträffar, förfallet.
Riksdagens skrivelse Nr 228.
19
9 §•
Har ej under boskillnadsmålet uppteckning skett av vardera makens tillgångar
och skulder, sådana de voro, när ansökningen om boskillnad gjordes, skall, sedan boskillnad
beviljats, sådan uppteckning förrättas. Bouppteckning skall av makarna med
edsförpliktelse underskrivas och en avskrift därav till rätten eller domaren ingivas.
Har avskrift av bouppteckning ej inkommit inom tre månader, från det boskillnadsdomen
gavs, förordne rätten eller domaren magistratsperson, landsfiskal, rättens betjänt
eller annan lämplig person att verkställa uppteckningen; och åligge det make att
under edsförpliktelse redligen uppgiva sina tillgångar och skulder. Förrättningsmannen
har att till rätten eller domaren översända en avskrift av bouppteckningen.
Är boskillnad sökt och har, då ansökningen gjorts allenast av ena maken, skälig
anledning därtill visats, skall rätten eller domaren, om ena maken det äskar, meddela
förordnande om boupptecknings förrättande, efter vad förut i denna paragraf är sagt;
och åligge det förrättningsmannen att tillställa vardera maken ett exemplar av bouppteckningen
ävensom att till rätten eller domaren insända en avskrift därav med underrättelse
om dagen, då makarna erhållit bouppteckningen.
Riktigheten av upprättad bouppteckning vare make pliktig att med ed inför rätten
fästa, om det yrkas av andra maken eller av borgenär, vilkens fordran tillkommit före
bodelningen.
10 KAP.
Om återgång av äktenskap.
1 §■
Har äktenskap slutits, ehuru däremot var hinder, varom sägs i 2 kap. 7, 9 eller 10 §,
skall till återgång dömas. _
För hinder, som avses i 2 kap. 10 §, äge dock återgång ej rum, om det tidigare äktenskapet
är upplöst, utan att talan om återgång blivit väckt.
Allmän åklagare vare pliktig yrka äktenskaps återgång; och må talan därom föras
jämväl av vardera maken samt för hinder, som avses i 2 kap. 10 §, av den omgiftes make
i det tidigare giftet.
2 l
Var make vid vigseln sinnessjuk eller sinnesslö, gånge äktenskapet på hans talan åter.
klar han ej yrkat återgång inom sex månader, från det sjukdomen blev botad, vare han
sin rätt till talan förlustig.
kläde andra maken vid vigseln ej kunskap om sinnessjukdomen eller sinnesslöheten,
äge jämväl han vinna återgång, såframt han väcker talan inom sex månader, från det
han fick sådan kunskap, och senast inom tre år från vigseln; dock må talan om återgång
för sinnessjukdom ej anställas, sedan sjukdomen blivit botad.
20
Riksdagens skrivelse Nr 228.
3 §•
Äktenskap gånge ock på makes yrkande åter:
1. om lian vid vigseln befann sig i tillfällig sinnesförvirring eller annat sådant tillstånd,
som utesluter rättslig handlingsförmåga;
2. om han av misstag låtit sig viga vid annan än sin trolovade eller utan att vilja ingå
äktenskap;
3. om honom ovetande andra maken vid vigseln led av fallandesot, som härrör av
övervägande inre orsaker, könssjukdom i smittosamt skede eller spetälska eller var
obotligt vanför till äktenskap;
4. om han bedragits till äktenskapet, därigenom att han blivit av andra maken genom
falsk uppgift eller svikligt förtigande vilseledd angående vem denne är eller angående
sådana omständigheter rörande hans tidigare liv, som skäligen bort avhålla den bedragne
från äktenskapets ingående; eller
5. om han blivit tvungen till äktenskapet.
Återgång äge ej rum, såvida ej maken instämt sin talan inom sex månader, sedan
tillstånd, som i 1 sägs, upphörde eller han fick kunskap om återgångsskäl, varom i 2,
3 eller 4 förmäles, eller blev fri från tvång, som i 5 avses; och må talan om återgång ej
i något fall väckas, sedan tre år förflutit från vigseln.
Talan om återgång må ej heller anställas för könssjukdom, om maken ej blivit smittad
och sjukdomen ej längre är i smittosamt skede, eller för annan sjukdom, sedan den blivit
botad.
i §.
I fråga om verkan av återgång skall, såvida ej nedan är annorlunda stadgat, vad om
äktenskapsskillnad är föreskrivet äga motsvarande tillämpning.
Vad i 11 kap. 20 § är för där avsedda fall stadgat om uppteckning av vardera makens
tillgångar och skulder och om edfästande av sådan uppteckning skall äga motsvarande
tillämpning, när mål om återgång är anhängigt eller till återgång blivit dömt.
5 §•
Då äktenskap återgår, skall vid bodelningen så anses, som om den egendom, en var
av makarna vid vigseln hade eller efteråt förvärvat genom arv, gåva eller testamente,
varit hans enskilda.
6 §•
Sker återgång jämlikt 1 §, och var ena maken vid vigseln i god tro men den andre ej,
äge den förre rätt till skadestånd, efter vad som med avseende å makarnas förmögenhetsförhållanden
och övriga omständigheter prövas skäligt.
Vinner make återgång jämlikt 2 § första stycket eller 3 §, och var den omständighet,
som föranledde återgången, vid vigseln känd för andra maken, njute ock den make, på
vars talan äktenskapet går åter, skadestånd, som nyss är sagt.
Skadestånd må sättas att utgå på en gång eller å särskilda tider.
21
Riksdagens skrivelse Nr 228.
Anspråk på skadestånd skall, därest fråga ej är allenast om jämkning av avtal, som
makarna med hänsyn till återgången träffat, vid talans förlust framstallas i malet om
återgång.
7 §•
Efter återgång vare makarna ej pliktiga försörja varandra.
8 §•
Går äktenskap åter jämlikt 1 §, och var mannen vid vigseln i god tro men hustrun ej,
eller vinner mannen återgång jämlikt 2 § första stycket eller 3 §, och var den omstandig:
het, som föranledde återgången, vid vigseln känd för hustrun värde, om mannen i
målet om återgång det äskar, förbud henne meddelat att vidare bara hans namn.
9 §•
Upplöses genom makes död äktenskap, som jämlikt 1 § bort gå åter, skall såframt
yrkande därom göres senast vid bodelningen, makarnas giftorättsgods sa delas, som
hade återgång skett. ....
Samma lag vare, om äktenskap, som jämlikt 2 eller 3 § kan domas att återgå, genom
döden upplöses och tillämpning av nyss sagda regler äskas av den efterleVande maken
om han ägde vinna återgång, eller av annan bodelagare, om den avlidne hade sådan ratt
och han förde talan om återgång eller intill sin död befann sis i sadant tillstånd, som i 2 fe
eller 3 § 1 sägs.
10 §.
Efterlevande make, som vid andra makens död ägde vinna återgång av äktenskapet,
njute, såframt han senast vid bodelningen det yrkar, skadestånd efter de i 6 § givna
reglerna.
11 §•
Hade äktenskap bort gå åter för hinder, som sägs i 2 kap. 10 §, och dör den omgifta
skall rätt till ersättning, pension eller annan ekonomisk förmån, som ar tillagd etterlevande
make, såvida ej annat av omständigheterna framgår, anses tillkomma maken
i första giftet.
11 KAP.
Om hemskillnad och äktenskapsskillnad.
1 §•
Makar, som finna sig på grund av djup och varaktig söndring ej kunna fortsätta sammanlevnaden,
äge, när de äro ense därom, vinna rättens dom a sammanlevnadens
hävande (hemskillnad).
22
Riksdagens skrivelse Nr 228.
2 §•
Gör ena maken sig skyldig till grov försummelse av sin plikt att försörja andra maken
eller barnen, eller åsidosätter kan eljest i märklig mån sina plikter mot dem, eller är han
hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, eller för han ett lastbart liv, äge andra
maken vinna hemskillnad, såvida ej med hänsyn till hans eget förhållande eller andra
särskilda omständigheter ändock skäligen kan fordras, att han fortsätter sammanlevnaden.
Har på grund av stridighet i lynne och tänkesätt eller av annan orsak uppstått djup
och varaktig söndring mellan makarna, och vill endera erhålla hemskillnad, vare han
därtill berättigad, såvida ej med hänsyn till hans förhållande eller andra särskilda omständigheter
ändock skäligen kan fordras, att han fortsätter sammanlevnaden.
3 §•
Hava makar efter vunnen hemskillnad levat åtskilda ett år, och är sammanlevnaden
ej heller därefter upptagen, varde på talan av endera dömt till äktenskapsskillnad.
é §•
Om makar utan dom å hemskillnad på grund av söndring leva åtskilda sedan minst
tre år, äge en var av dem vinna äktenskapsskillnad; dock må ej till äktenskapsskillnad
dömas, om endast ena maken vill skiljas och med hänsyn till hans förhållande eller andra
särskilda omständigheter äktenskapet finnes skäligen icke böra på hans talan upplösas.
5 §•
Har ena maken egenvilligt och utan giltig orsak undandragit sig sammanlevnaden
två år och ej sedermera upptagit den, äge andra maken vinna skillnad i äktenskapet.
6 §•
År ena maken borta, och vet man ej, att han inom de tre sista åren varit vid liv, äge
andra maken vinna äktenskapsskillnad.
7 §•
Har ena maken, i strid mot vad i 2 kap. 10 § är stadgat, ingått nytt gifte, äge andra
maken vinna äktenskapsskillnad, såframt han anställer talan därom inom sex månader,
från det han fick kunskap om den nya vigseln.
8 §.
Bryter ena maken äktenskapet med hor, eller övar han annan straffbar otukt, have
andra maken rätt till äktenskapsskillnad, såvida han ej varit delaktig i gärningen eller
samtyckt därtill; han instämme dock sin talan inom sex månader efter erhållen kunskap
om gärningen och senast inom tre år, sedan den begicks, eller vare förlustig sin rätt.
Riksdagens skrivelse Nr 228.
23
9 §•
Har make, som lider av könssjukdom i smittosamt skede, med vetskap eller misstanke
därom genom könsumgänge utsatt andra maken för fara att bliva smittad, äge denne
vinna skillnad i äktenskapet, såvida lian ej med vetskap om faran låtit utsätta sig därför.
Dock må ej dömas till skillnad, med mindre talan därom anställes inom sex månader,
från det maken fick veta, att han blivit utsatt för smittofara, ej heller om maken ej
blivit smittad och sjukdomen, när talan anställes, ej längre är i smittosamt skede.
10 §.
Stämplar ena maken mot den andres liv, eller förövar han grov misshandel mot andra
maken, äge denne rätt till skillnad i äktenskapet; han instämme dock vid talans förlust
maken inom sex månader efter erhållen kunskap om gärningen och senast inom tre år,
sedan den begicks.
11 §•
Varder ena maken dömd till straffarbete i tre år eller svårare straff, äge andra maken
vinna skillnad i äktenskapet.
Dömes ena maken till straffarbete på viss tid understigande tre år, dock minst sex
månader, eller till fängelse eller tvångsarbete i minst ett år, och yrkar andra maken
äktenskapsskillnad, pröve rätten, huruvida med hänsyn till vad den dömde låtit komma
sig till last och övriga omständigheter skillnad må ske. Samma lag vare, om ena maken
varder av utländsk domstol dömd till frihetsstraff i minst ett år och andra maken på
den grund vill skiljas.
För straffdom må dock skillnad ej äga rum, om andra maken vant delaktig i brottet
eller samtyckt därtill.
Vill make vinna skillnad, enligt vad nu är sagt, instämme han andra maken inom sex
månader efter erhållen kunskap om domen och senast inom tre år, sedan den föll, eller
have förlorat sin talan.
12 §.
Är ena maken hemfallen åt "missbruk av rusgivande medel, må på talan av andra
maken dömas till äktenskapsskillnad, när rätten finner synnerliga skäl därtill föranleda.
13 §.
År ena maken sinnessjuk; har sjukdomen under äktenskapet fortfarit tre år, och
finnes ej skälig förhoppning om den sjukes varaktiga återställande till hälsan, have
andra maken rätt till äktenskapsskillnad. .
14 §.
All egendom, som make förvärvar,"efter det hemskillnad vunnits, vare hans enskilda.
24
Riksdagens skrivelse Nr 228.
15 §•
När till hemskillnad blivit dömt, skall bodelning äga rum, och skall vad därvid tillfaller
make vara hans enskilda egendom.
16 §.
Till dess bodelning sker, äge vardera maken, såvitt ej av stadgandet i 17 § annat
föranledes, fortfarande råda över det giftorättsgods, som tillhörde honom, då hemskillnaden
beviljades; och vare maken pliktig att vid bodelningen avgiva redovisning för
sin förvaltning av godset och den avkastning, som därav fallit.
17 §.
Om endera maken det äskar och det finnes erforderligt till betryggande av^hans
rätt, skall giftorättsgods, varöver andra maken enligt 16 § äger råda, till värde motsvarande
vad av nämnda gods kan antagas vid bodelningen tillkomma den förre, sättas
under särskild vård och förvaltning, till dess bodelning skett; dock må sådant avskiljande
ej mot andra makens bestridande äga rum, såvida han ställer säkerhet, som av rätten
godkännes, för vad av godset bör vid bodelningen tillkomma sökanden.
Vid meddelande av förordnande, som i första stycket sägs, må jämväl givas närmare
bestämmelser om användande av godset eller dess avkastning för familjens underhåll
eller eljest till nödiga utgifter.
18 §.
Giftorättsgods, varöver make enligt 16 § äger råda, må utan hinder av dom å hem
skillnad utmätas för hans gäld. Är sådant gods enligt 17 § satt under särskild vård och
förvaltning, må det dock ej utmätas för hans gäld, såvida ej jämväl andra maken svarar
för gälden eller godset på grund av inteckning eller eljest särskilt häftar därför.
19 §.
Avträdes, innan bodelning ägt rum, makes egendom till konkurs, eller har bodelning
i anledning av makes konkurs återgått, stånde det giftorättsgods, varöver maken enligt
16 § äger råda, under konkursboets förvaltning, till dess genom bodelning blivit bestämt
vad som skall tillfalla maken; och vare emellertid konkursboet oförhindrat försälja
egendomen, om det finnes erforderligt.
Förordnande, varom i 17 § sägs, vare, då konkurs inträffar, förfallet.
20 §.
Har ej under hemskillnadsmålet uppteckning skett av vardera makens tillgångar
och skulder, skall, sedan hemskillnad beviljats, sådan uppteckning förrättas. Bouppteckning
skall av makarna med edsfömliktelse underskrivas och en avskrift därav till
rätten eller domaren ingivas.
Har avskrift av bouppteckning ej inkommit inom tre månader, från det hemskillnadsdomen
gavs, förordne rätten eller domaren magistratsperson, landsfiskal, rättens betjänt
25
Riksdagens skrivelse Nr 228.
eller annan lämplig person att verkställa uppteckningen; ock åligge det make att under
edsförpliktelse redligen uppgiva sina tillgångar och skulder. Förrättningsmannen har
att till rätten eller domaren översända en avskrift av bouppteckningen.
Är mål om hemskillnad anhängiggöra och har, då talan är väckt allenast av ena
maken, skälig anledning därtill visats, äge rätten eller domaren, om ena maken det
äskar, meddela förordnande om boupptecknings förrättande, efter vad förut i denna
paragraf är sagt; och åligge det förrättningsmannen att till rätten eller domaren insända
en avskrift av bouppteckningen.
Kiktigheten av upprättad bouppteckning vare make pliktig att med ed inför rätten
fästa, om det yrkas av andra maken eller av borgenär, vilkens fordran tillkommit före
bodelningen.
zi. $■
Bestämmelserna i 15—20 §§ äge ej tillämpning, om tidsföljd av äktenskapsförord eller
boskillnad ingendera maken har giftorättsgods.
22 §.
Vinner make hemskillnad enligt 2 § första stycket, och är den honom vid bodelningen
tillkommande egendomen ringa, äge rätten på hans yrkande förordna, att han vid bodelningen
må av makarnas giftorättsgods uttaga nödigt bohag ävensom arbetsredskap
och andra lösören, som erfordras till fortsättande av hans näring, även om därigenom
den andres lott skulle lida inskränkning. Vad nu är stadgat skall ej lända till minskning
i den rätt, som enligt 13 kap. 4 § tillkommer vardera maken.
23 §.
Vad i 15—20 §§ är stadgat för det fall, att makar vunnit hemskillnad, eller att mål
om hemskillnad är anhängiggöra skall äga motsvarande tillämpning, när till äktenskapsskillnad
är dömt eller mål därom är anhängiggjort, såframt ej till följd av äktenskapsförord,
boskillnad eller hemskillnad ingendera maken har giftorättsgods.
Vinner make äktenskapsskillnad på grund av förhållande, som innefattar grov kränkning
från andra makens sida, eller på grund av dennes missbruk av rusgivande medel,
skall vad i 22 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.
24 §.
Sker äktenskapsskillnad på grund av ena makens förhållande, varigenom han grovt
kränkt den andre, eller efter hemskillnad, som vunnits på grund därav att ena maken
grovt åsidosatt sina plikter mot den andre, njute denne skadestånd, efter vad med avseende
å makarnas förmögenhetsförhållanden och övriga omständigheter prövas skäligt.
Skadestånd må sättas att utgå på en gång eller å särskilda tider.
Anspråk på skadestånd skall, där fråga ej är allenast om jämkning av avtal, som
makarna med hänsyn till skillnaden träffat, vid talans förlust framställas i skillnadsrnålet.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 228.
4
26
Riksdagens skrivelse Nr 228.
25 §.
Hava makar vunnit hemskillnad, åligge ändock make att enligt de i 5 kap. 2 § stadgade
grunder bidraga till den andres tillbörliga underhåll; dock må, om ena maken huvudsakligen
bär skulden till hemskillnaden, den andre ej förpliktas giva underhållsbidrag,
med mindre synnerliga skäl därtill äro.
26 §.
Varda makar skilda i äktenskapet, och finnes den ene efter skillnaden bliva i behov
av bidrag till sitt tillbörliga underhåll, äge rätten ålägga andra maken utgöra sådant
bidrag, efter vad med avseende å hans förmåga samt övriga omständigheter prövas
skäligt. Underhållsbidrag må likväl ej tillerkännas make, som huvudsakligen bär skulden
till skillnaden. Bidraget kan, såframt den underhållsskyldiges förmögenhetsförhållanden
och omständigheterna i övrigt därtill föranleda, bestämmas till visst belopp,
som den underhållsskyldige har att en gång för alla utgiva till den underhållsberättigade.
Är bidraget bestämt att utgå på särskilda tider, och träder den berättigade i nytt gifte,
skall bidrag ej vidare utgå.
Anspråk på underhållsbidrag till frånskild make skall, såvida fråga ej är allenast om
jämkning av avtal, som makarna med hänsyn till skillnaden träffat, vid talans förlust
framställas i skillnadsmålet.
27 §.
Om åliggande för rätten att vid hemskillnad och äktenskapsskillnad förordna, vilken
av makarna skall erhålla vårdnaden om barnen, så ock om bidrag till barnens underhåll
i dessa fall stadgas i lagen om barn i äktenskap.
28 §.
Utan hinder av vad rätten förut beslutit om bidrag till makes underhåll, äger rätten
på endera makens yrkande annorledes förordna därom, när väsentligt ändrade förhållanden
påkalla det; dock må underhållsbidrag till frånsk^d make ej utdömas, såframt
talan därom blivit ogillad, eller höjas utöver förut bestämt belopp.
Vad i denna paragraf är stadgat äge ej tillämpning, om någon förpliktats att till frånskild
makes underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.
29 §.
Är avtal, som makar med avseende å förestående hemskillnad eller äktenskapsskillnad
träffat om bodelning eller vad därmed äger samband, om skadestånd eller om
bidrag till makes underhåll, uppenbart obilligt för ena maken, må det, om avtalet ej
slutits under hemskillnad, på hans talan av rätten jämkas. Sådant klander skall vid
talans förlust väckas senast i skillnadsmålet, om äktenskapsskillnad sker jämlikt 3 §,
men eljest inom ett år, från det skillnad i äktenskapet meddelades.
Riksdagens skrivelse Nr 228.
27
30 §.
Flytta makar, som vunnit hemskillnad, åter samman, förfalle verkan av hemskillnaden
utom beträffande frågor, om vilka i 14—20 §§ är stadgat.
31 §.
Hustrun äge efter äktenskapsskillnad behålla det namn hon genom äktenskapet
erhållit eller återtaga det namn hon hade såsom ogift.
12 KAP.
Yissa bestämmelser med avseende å äktenskaps upplösning genom makes död.
1 §•
Då make dött, skall bodelning ske, såvida ej till följd av äktenskapsförord, boskillnad
eller hemskillnad ingendera maken vid dödsfallet hade giftorättsgods.
2 §•
Innan all veterlig gäld, för vilken den döde svarade, blivit gulden eller medel till
betalning av gälden satts under särskild vård, må bodelning ej äga rum, med mindre
efterlevande maken och den dödes arvingar äro ense därom eller den dödes egendom
blivit avträdd till konkurs.
3 §•
Till dess bodelning sker, tillkomme förvaltningen av den dödes giftorättsgods hans
arvingar och efterlevande maken i förening, med iakttagande av vad i avseende å förvaltningen
är särskilt stadgat.
4 §■
Efterlevande make äge, såvitt ej av stadgandet i 5 § annat föranledes, fortfarande
råda över det giftorättsgods, som tillhörde honom vid dödsfallet; och vare maken pliktig
att vid bodelningen avgiva redovisning för sin förvaltning av godset och de avkastning,
som därav fallit.
5 §•
Om den avlidnes arvingar det äska och det finnes erforderligt till betryggande av
deras rätt, skall giftorättsgods, varöver efterlevande maken enligt 4 § äger råda, till
värde motsvarande vad av nämnda gods kan antagas vid bodelningen tillkomma dem,
sättas under särskild vård och förvaltning, till dess bodelning skett; dock må sådant
avskiljande ej mot efterlevande makens bestridande äga rum, såvida han ställer säkerhet,
som av rätten godkännes, för vad av godset bör vid bodelningen tillkomma arvingarna.
28
Riksdagens skrivelse Nr 228,
Vid meddelande av förordnande, som i första stycket sägs, må jämväl givas närmare
bestämmelser om användande av godset eller dess avkastning för efterlevande makens
och barnens underhåll eller eljest till nödiga utgifter.
6 §•
Giftorättsgods, varöver efterlevande make enligt 4 § äger råda, må utanT hinder av
andra makens död utmätas för den förres gäld. Är sådant gods enligt 5 § satt under
särskild vård och förvaltning, må det dock ej utmätas för efterlevande makens gäld,
såvida ej jämväl den döde svarade för gälden eller godset på grund av inteckning eller
eljest särskilt häftar därför.
7 S
Avträdes,
innan bodelning ägt rum, endera makens egendom till konkurs, eller har
bodelning i anledning av sådan konkurs återgått, stånde det giftorättsgods, som vid
tiden för dödsfallet tillhörde gäldenären, under konkursboets förvaltning, till dess genom
bodelning blivit bestämt vad som skall tillfalla konkursboet; och vare emellertid konkursboet
oförhindrat försälja egendomen, om det finnes erforderligt.
Förordnande, varom i 5 § sägs, vare, då konkurs inträffar, förfallet.
13 KAP.
Om bodelning.
1 §•
Bodelning, som skall äga rum i anledning av boskillnad, äktenskaps återgång, hemskillnad,
äktenskapsskillnad eller ena makens död, skall företagas i den ordning, som i
ärvdabalken är stadgad om arvskifte, och med iakttagande därjämte av bestämmelserna
i detta kapitel.
Vad i detta kapitel sägs om make skall, när make är död, tillämpas beträffande hans
arvingar, såvida ej annorlunda stadgas.
2 §
Häftar make för gäld, som tillkommit, innan ansökning om boskillnad bli vitsord
eller äktenskapets återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad vunnits, eller, om
bodelningen äger rum till följd av ena makens död, före dödsfallet, skall av den gäldbundne
makens giftorättsgods tilläggas honom egendom till täckning av gälden eller,
om bägge makarna häfta för denna, av den del av gälden, som makarna emellan belöper
på honom.
29
Riksdagens skrivelse Nr 228.
Är gälden gjord före äktenskapets ingående, och häftade, då äktenskapet ingicks,
enskild egendom eller egendom, som i 6 kap. 1 § andra stycket avses, och som ej skall
ingå i bodelningen, på grund av inteckning eller eljest särskilt för gälden, eller har
maken under äktenskapet ådragit sig gälden genom vanvård av sina ekonomiska
angelägenheter eller genom annat otillbörligt förfarande eller till förvärv eller förkovran
av egendom, som nyss är sagd, skall tilldelning, varom i första stycket stadgas, äga rum
allenast för den del av gälden, för vilken betalning ej kan erhållas ur sådan egendom.
„ 3 §•
'' Sedan tilldelning för gäld ägt rum, enligt vad i 2 § sägs, skall återstoden av makarnas
giftorättsgods delas lika mellan dem, såvida ej annat föranledes av vad i 6 kap. 7 §,
10 kap. 5 eller 9 §, 11 kap. 22 § eller 23 § andra stycket eller ock av vad här nedan i
4—12 §§ sägs.
4 §•
Vardera maken eller, om ena maken är död, den efterlevande äge från delningen
undantaga honom tillhöriga kläder och andra föremål, som tjäna uteslutande till hans
personliga bruk, dock ej till högre värde än med hänsyn till makarnas villkor kan anses
skäligt.
5 §•
Varder giftorättsgods tillagt ena maken till täckning av gäld, som i 2 § andra stycket
sägs, äge andra maken erhålla vederlag därför av makarnas giftorättsgods.
6 §•
Har make genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter, genom missbruk
av rätten att råda över sitt giftorättsgods eller genom annat otillbörligt förfarande
vållat, att detta väsentligen minskats, äge andra maken erhålla vederlag därför av
makarnas giftorättsgods. Räcker det ej till, och har den vederlagsskyldige enskild egendom,
gånge för hälften av vad som brister vederlag ut av den enskilda egendom, som
ej erfordras för täckning av gäld.
7 §•
Rätt till vederlag, som i 6 § sägs, tiilkomme ock make, om andra maken använt sitt
viftorättsgods till förvärv eller förkovran av sin enskilda egendom eller av egendom,
som i 6 kap. 1 § andra stycket avses, och som ej skall ingå i bodelningen, eller till betalning
av sådan före äktenskapets ingående gjord gäld, som i 2 § andra stycket omförmäles.
8 §•
Make, som använt sin enskilda egendom till förkovran av sitt giftorättsgods, njute
vederlag av detta.
30
Riksdagens skrivelse Nr 228.
9 §•
Har make tillkommande vederlag ej kunnat till fullo utgå, äge lian ej för bristen
fordran hos andra maken.
10 §.
Skadestånd som enligt 10 kap. 6 eller 10 § eller 11 kap. 24 § tillkommer make och är
till betalning forfallet, skall vid bodelningen utgå av vad därvid tillkommer andra maken
utöver egendom till täckning av denne åvilande gäld. Samma lag vare beträffande till
betalning forfallet underhållsbidrag, som make jämlikt 11 kap. 26 § har att en gån* för
alla utgiva till andra maken. °
11 §•
Häfta makarna, en för bägge och bägge för en, för gäld, som i 2 § avses, äge en var av
dem, fordra, att den andre betalar så stor del av gälden, som makarna emellan belöper
på denne, eller ock ställer maken säkerhet för betalningen. Sker det ej, skall, om den
som framställt yrkandet påfordrar det och ställer säkerhet för gäldens betalning, egendom
till täckning av nämnda del av gälden tilldelas honom av vad vid bodelningen tillkommer
andra maken utöver egendom till täckning av annan gäld; och vare den förre
makarna emellan ensam ansvarig för gäldens betalning.
12 §.
Sker bodelning i anledning av makes död, och är den egendom, som därvid tillkommer
efterlevande maken, ringa, äge han av makarnas giftorättsgods uttaga nödigt bohag
ävensom arbetsredskap och andra lösören, som erfordras till fortsättande av hans näring,
även om därigenom arvingarnas lott skulle lida inskränkning.
13 §.
Vid lotternas utläggning äge vardera maken eller, om endera är död, den efterlevande
på sin lott bekomma arbetsredskap och andra lösören, som erfordras till fortsättande
av hans näring. Därefter vare en var av makarna berättigad att på sin lott erhålla den
till hans giftorättsgods hörande egendom han önskar. Fastighet, som tillhör ena makens
giftorättsgods, så ock annan till ena makens giftorättsgods hörande egendom, som det
av särskild anledning kan vara av intresse för honom att behålla, vare han, även om egendomen
i värde överstiger vad på hans lott belöper, berättigad bekomma, om han lämnar
penningar till fyllnad av andra makens lott.
_ Skall ena makens enskilda egendom gå i betalning för vederlag, som i 6 eller 7 § sägs,
gånge vederlaget ut i egendom, som maken själv äger anvisa.
Rätt, varom i första stycket sista punkten sägs, tillkomme, när make är död, ej andra
arvingar än bröstarvingar; och njute de sådan rätt allenast beträffande fastighet, som
maken förvärvat från släkting i rätt uppstigande led eller sådan släktings dödsbo.
Riksdagens skrivelse Nr 228.
31
14 §.
Har vid bodelningen make eftergivit vad enligt bestämmelserna i detta kap.
tillkommer honom, och kan gäld, som uppstått före bodelningen, ej betalas av
honom, svare andra maken för vad som brister intill värdet av vad han för mycket
bekommit, såvida han ej kan visa, att hans make efter bodelningen hade kvar
egendom, som uppenbarligen motsvarade honom då åvilande gäld. Har den make,
som gjort eftergiften, blivit försatt i konkurs eller vid utmätning funnits sakna
tillgång att betala sin gäld eller, om lian är köpman, inställt sina betalningar,
eller finnes han eljest vara på sådant obestånd, att det måste antagas, att gäld,
som i första punkten avses, ej varder rätteligen gulden, svare andra maken för
gälden intill det värde, som i nämnda punkt sägs, även om det ej är utrett vad
som brister hos den förre.
Är bodelning förrättad mellan ena maken och den andres arvingar, och hava
arvingarna bekommit för mycket, svare de, en för alla och alla för en, för betalningsskyldighet,
som i första stycket sägs.
Yad i denna paragraf är stadgat skall, när bodelning äger rum i anledning av
ena makens död, ej tillämpas i fråga om gäld, för vilken den döde häftade.
15 §.
Då bodelning skett, äge make ingiva den däröver upprättade handlingen till
rätten; och skall anmälan om ingivandet och dagen därför ofördröjligen göras till
äktenskapsregistret samt kungörelse införas i allmänna tidningarna och tidning
inom orten. Har make vid bodelningen i märklig mån eftergivit sin rätt, och avträdes
hans egendom till konkurs på grund av ansökning, som gjorts inom ett år
från bodelningshandlingens ingivande till rätten, gånge bodelningen, efter vad i
konkurslagen sägs, på borgenärernas talan åter.
Yad i första stycket andra punkten stadgas äge, när make är död, ej tilllämpning,
om eftergiften gjorts av hans arvingar.
14 KAP.
Om medling mellan makar.
1 §•
Föreligger fall, som avses i 11 kap. 2 § första stycket, eller uppstår eljest söndring
mellan makar, eller uppkommer dem emellan tvist om underhållsskyldigheten eller
angående fråga, som avses i 8 kap. 6 eller 7 §, äge make påkalla medling av präst i svensk
församling, där makarna eller endera är kyrkobokförd, eller av präst inom sådan församling
av främmande trosbekännare, som har rätt till offentlig religionsövning, och
som makarna eller endera tillhör, eller av någon, som häradshövdingen i den ort eller
rättens ordförande i den stad, där makarna eller endera har sitt hemvist, på begäran
utsett att företaga medlingen, eller ock av den, som enligt vad i 2 § sägs, i den kommun,
32 Riksdagens skrivelse Nr 228.
där makarna eller endera har sitt hemvist, utsetts att vara medlare i tvister mellan
makar.
2 §•
Har kommun beslutit, att inom kommunen skola utses medlare i tvister mellan makar,
eller visar sig eljest behov av sådana medlare, skall på landet kommunalnämnden,
i Stockholm överståthållarämbetet och i annan stad magistraten eller, där magistrat
ej finnes, stadsstyrelsen till medlare utse minst en man och en kvinna. Medlare utses
för två kalenderår. Avgår medlare, innan den tid utlupit, för vilken han är utsedd,
varde annan utsedd för den''återstående tiden.
3 §•
Medlare äger kalla makarna att sammankomma inför sig. Han skall på lämpligt
sätt göra sig underrättad om anledningen till söndringen eller tvisten och söka förlika
makarna.
15 KAP.
Tissa bestämmelser om rättegången.
Äktenskapsmål.
1 §•
Äktenskapsmål äro mål, däri tvisten är, huruvida man och kvinna äro i äktenskap
förenade med varandra, så ock mål om återgång av äktenskap, hemskillnad och äktenskapsskillnad.
2 §•
Fråga, huruvida man och kvinna äro i äktenskap förenade med varandra, må ej bliva
föremål för särskild rättegång annorledes än såsom tvist dem emellan men må eljest
komma under prövning, när helst någons rätt är av frågan beroende.
3 §
För sinnessjuk eller sinnesslö föres i äktenskapsmål talan av förmyndare^
4 §•
Äktenskapsmål instämmes till rätten i den ort, där svaranden har sitt hemvist. Har
han ej hemvist inom riket, höre målet till rätten i den ort, där mannen och kvinnan senast
hatt gemensamt hemvist eller, om de ej här haft sådant, där kärandens hemvist är.
33
Riksdagens skrivelse Nr 228.
Skall talan föras mot såväl mannen som kvinnan, vare den rätt behörig, där båda eller
endera har sitt hemvist eller, om ingendera här har sådant, där de senast haft gemensamt
hemvist. Finnes ej behörig domstol, efter vad nu är sagt, upptages målet av Stockholms
rådstuvurätt. _
Vilja båda makarna erhålla hemskillnad enligt 11 kap. 1 § eller äktenskapsskdmad
enligt 11 kap. 3 eller 4 §, göre de ansökan därom hos den rätt, som enligt första stycket
är laga domstol i mål mot dem bägge.
Fråga om återgång eller äktenskapsskillnad för brott, därför ansvar yrkas, må ock
väckas vid den rätt, där brottmålet är anhängig!.
5 §•
Äger svaranden ej känt hemvist inom riket, och har upplysning ej kunnat vinnas,
var han uppehåller sig, må stämningen delgivas på sätt i 11 kap. 9 § andra stycket
rättegångsbalken sägs, även om fall ej är för handen, som där avses.
Har svaranden gjort anmälan i enlighet med bestämmelserna i tredje och fjärde
styckena av sagda paragraf, äge dock vad nu är sagt ej tillämpning.
6 §.
Rätten må, om part det begär,
stängda dörrar.
förordna, att äktenskapsmål skall handläggas inom
7 §■
Uteblir svarande, som behörigen erhållit del av stämningen, och visar ej laga förfall,
äge rätten ändock företaga målet till avgörande. Varder mål sålunda avgjort, skall
vad i 12 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken sägs om återvinning ej i något fall äga tilllämpning.
8 §•
Mål om hemskillnad enligt 11 kap. 1 § varde ej till prövning upptaget, såframt det ej
visas, att medling ägt rum, efter vad i 14 kap. sägs.
Mål om hemskillnad enligt 11 kap. 2 § må icke upptagas, med mindre det visas, att
medling ägt rum, eller att svaranden underlåtit att på kallelse infinna sig till medling
eller ej kunnat anträffas med kallelse. Skall målet upptagas, ehuru medling ej föregått,
och finner rätten, att tillfälle till medling bör beredas, skall målet uppskjutas och lämplig
person av rätten utses till medlare; och gälle om sådan medlare vad i 14 kap. 3 § sägs.
Hörsammar make ej kallelse att infinna sig inför medlaren, eller har av annan orsak
medling ej skett före den dag, till vilken målet blivit uppskjutet, äge vidare uppskov
för medling ej rum, med mindre båda makarna det äska. ä
9 §■
Rätten har att sörja för fullständig utredning och äger för sådant ändamål införskaffa
erforderlig bevisning. Ej vare parts erkännande av viss omständighet gällande, såvida
det ej styrkes av annan bevisning. Ed må ej bjudas.
Vad sålunda är stadgat skall ej äga tillämpning beträffande särskilda, i sammanhang
med huvudsaken förekommande frågor, om vilka parterna kunna träffa avtal.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 228. f>
34
Riksdagens skrivelse Nr 228.
Har rätten förordnat, att part skall personligen inställa sig, ock kommer kan ej, varde
kan, om så finnes lämpligt, till rätten kämtad.
Varder någon enligt rättens förordnande inkallad såsom vittne eller för att upplysningsvis
köras, skall beträffande ersättning av allmänna medel för inställelsen ock sådan
ersättnings återgäldande i tillämpliga delar gälla vad i avseende å brottmål är stadgat.
10 §•
Ej må på grund av makes sinnessjukdom eller sinnesslöket dömas till återgång av
äktenskap eller till äktenskapsskillnad, med mindre läkarintyg angående sjukdomen
blivit företett. Närmare bestämmelser om sådant intyg meddelas av Konungen.
11 §•
I mål om återgång av äktenskap, kemskillnad eller äktenskapsskillnad äge rätten,
på yrkande av endera maken, att för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger
förordna, efter vad som skäligt finnes, om sammanlevnadens hävande ock om bidrag
av ena maken till den andres underhåll, så ock förbjuda makarna vid vite av fängelse
eller böter att besöka varandra.
Vid förordnande om sammanlevnadens hävande äge rätten bestämma, vilken av makarna
må sitta kvar i hemmet; ock äge denne make innekava ock nyttja de andra maken
tillhöriga lösören, som ingå i bokaget, såvida ej rätten beträffande viss egendom annorlunda
förordnar. Sådan bestämmelse skall, om till återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad
dömes, gälla, till dess bodelning sker. Om den nyttjanderätt till ena
maken tillhörig egendom, som enligt vad nu är sagt kan tillkomma den andre, gälle vad
i 5 kap. 8 § sägs.
År å landet stämning uttagen, men kar målet ej förevarit vid rätten, äge domaren
på ansökan av käranden meddela förordnande, varom nu är sagt. Innan förordnande
meddelas, skall tillfälle beredas svaranden att yttra sig över ansökningen. Har förordnande
meddelats, tage rätten vid första rättegångstillfället i målet under omprövning,
huruvida förordnandet skall äga bestånd.
Beslut, varom i denna paragraf är sagt, gånge i verkställighet lika med laga kraft
ägande dom men kan när som helst av rätten återkallas.
12 §.
Då till hemskillnad dömes, äge rätten, på makes yrkande, att för tid, som prövas
skälig, meddela vitesförbud, varom i 11 § första stycket sägs.
13 §.
Finnes i mål om äktenskaps återgång, kemskillnad eller äktenskapsskillnad, att
prövning av särskild i sammanhang med huvudsaken förekommande fråga föranleder
tidsutdräkt, äge rätten, om det å någondera sidan yrkas, särskilt företaga målet i övrigt
till slutligt avgörande.
14 §.
Vid allmän underrätt skall föras förteckning över alla där anhängig jorda kemskillnadsmål,
utvisande för varje mål alla sådana åtgärder ock av rätten eljest meddelade
beslut, som angå boet.
35
Riksdagens skrivelse JS/r 228.
När hemskillnad blivit beviljad, skall underrättelse därom insändas till äktenskapsregistret.
Boskillnadsmål.
15 §.
Boskillnad sökes skriftligen hos rätten i den stad eller å landet hos domaren i den
ort där mannen bör inför domstol svara i tvistemål, som röra hans person, eller, om
mannen ej är skyldig att i mål, som nyss sagts, svara vid svensk domstol, hos rätten
eller domaren, där hustrun bör svara i sådana mål. Finnes ej behörig domstol, enligt
vad nu är sagt, varde målet upptaget av Stockholms rådstuvurätt.
Är i stad ej rättegångsdag, och finnes ej någon satt att å rättens vägnar mottaga inlagor,
må ansökningen ingivas till rättens ordförande.
16 §.
Finner rätten eller domaren, att ansökning om boskillnad ej kan upptagas på den
grund att den är ställd till orätt domstol eller av annan orsak, värde beslut därom tecknat
å ansökningen.
17 §•
Är ansökning gjord av bägge makarna, och möter ej hinder för dess upptagande,
meddele rätten eller domaren genast beslut om boskillnaden, såvida ej anstånd därmed
enligt 20 § skall äga rum.
18 §.
Är ansökning om boskillnad gjord allenast av endera maken, teckne rätten eller domaren
a ansökningen kallelse å makarna att inställa sig vid rätten, i stad senast inom
åtta dagar och på landet å viss dag under pågående eller näst infallande lagtima ting
eller ock å urtima ting, om sådant äskas.
Kallelsen skall genom sökandens försorg delgivas andra maken. År denne e] tillstädes
å den för inställelsen utsatta dagen, och visas ej, att kallelsen blivit delgiven i sa
CTod tid, att maken kunnat iakttaga inställelse, eller ock att för delgivningen mött hinder,
vare ansökningen förfallen. Har maken särskilda gånger blivit med kallelsen sökt i sitt
hemvist, utan att maken själv eller ombud kunnat träffas eller upplysning vinnas var
maken uppehåller sig, utsätte rätten dag för ärendets vidare behandling och iorelagge
genom kungörelse, som införes i allmänna tidningarna tre gånger, sista gången minst
en månad före nämnda dag, maken att infinna sig vid rätten.
Kommer ej maken, när kallelse behörigen skett, vare det ej hinder för boskillnadsmalets
vidare handläggning.
10 §.
Har å landet make, som skall höras över boskillnadsansökningen, till domaren ingivit
skriftligt medgivande till ansökningen, skall domaren, såvida ej anstånd enligt J“0 8
skall äga rum, genast meddela beslut om boskillnaden; och varde målets behandling
vid rätten inställd.
36
Riksdagens skrivelse Nr 228.
20 §.
Har make, som sökt boskillnad, innan ansökningen beviljats, påkallat upprättande
av bouppteckning, efter vad i 9 kap. 9 § sägs, och bär sökanden tillika begärt anstånd
med boskillnadens beviljande, till dess han fått taga del av bouppteckningen, må boskillnadsansökningen
ej bifallas, förrän en månad förflutit från det bouppteckningen
tillställts makarna, såvida ej sökanden dessförinnan fullföljer ansökningen.
21 §.
När ansökning om boskillnad inkommit, så ock då boskillnad blivit beviljad, skall
genom rättens eller domarens försorg kungörelse därom införas i allmänna tidningarna
och i tidning inom orten ävensom underrättelse insändas till äktenskapsregistretT
F 22 §.f
\id allmän underrätt skall föras förteckning över alla där anliängiggjorda boskillnadsärenden,
utvisande för varje ärende dagen, då ansökning däri gjordes, så ock alla i
ärendet vidtagna åtgärder och av rätten eller domaren eljest meddelade beslut.
Särskilda bestämmelser rörande vissa andra mål.
23 §.
Vad i 8 § andra stycket är stadgat om mål angående hemskillnad enligt 11 kap. 2 §
skall äga tillämpning jämväl beträffande mål emellan makar angående underhållsskyldigheten,
såvida de ej på grund av söndring leva åtskillda, så ock beträffande mål
dem emellan angående fråga, som avses i 8 kap. 6 eller 7 §.
24 §•
Har make yrkat åläggande för andra maken att utgiva underhållsbidrag enligt 5
kap. 5 eller 7 §, eller har, efter det till hemskillnad eller äktenskapsskillnad blivit dömt,
make yrkat åläggande för den andre att utgiva underhållsbidrag enligt 11 kap. 25 eller
26 §, äge rätten på yrkande av käranden förordna, att svaranden skall utgiva skäligt
bidrag för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger.
Sådant förordnande kan när som helst av rätten återkallas.
25 §.
Har make yrkat att enligt 5 kap. 8 § av andra maken till nyttjande erhålla nödiga
lösören, äge rätten på yrkande av käranden meddela förordnande därom för tiden intill
dess laga kraft ägande dom föreligger.
Förordnande, varom nu är sagt, kan när som helst av rätten återkallas.
26 §.
Är å landet stämning uttagen i fråga, som avses i 24 eller 25 §, men har målet ej förevarit
vid rätten, äge domaren på ansökan av käranden meddela förordnande, varom i
nämnda paragrafer sägs, för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger.
Riksdagens skrivelse Nr 228. 37
Innan förordnande meddelas, skall tillfälle beredas svaranden att yttra sig över ansökningen.
Har förordnande meddelats, tage rätten vid första rättegångstillfället i målet under
omprövning, huruvida förordnandet skall äga bestånd. Det kan jämväl därefter när
som helst återkallas.
27 §.
Förordnande, varom i 24, 25 eller 26 § sägs, gånge i verkställighet lika med laga kraft
ägande dom.
28 §.
Vill make eller hans arvinge, att egendom skall sättas under särskild vård och förvaltning,
efter vad som stadgas i 9 kap. 6 §, 11 kap. 17 eller 23 § eller 12 kap. 5 §, söke
han hos rätten förordnande därom. Har å landet sådan ansökning ingivits till domaren,
äge han, om sökanden det äskar, meddela förordnande att gälla, till dess rätten, när
ärendet till handläggning förekommer, tagit frågan under omprövning.
Innan förordnande, varom nu är sagt, meddelas, skall genom rättens eller domarens
försorg tillfälle beredas andra maken att yttra sig över ansökningen.
Förordnande gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet, såvida ej förbud däremot
kommer från hovrätten.
Gemensamma bestämmelser.
29 §■
Åtgärd, som enligt 9 kap. 9 §, 11 kap. 20 eller 23 § eller detta kap. 16, 17, 18 eller 19 §
eller 28 § andra stycket ankommer på domaren å landet, äge han vidtaga, även om han
är jävig; anmäle dock, om förordnande för särskild domare tarvas, jävet utan dröjsmål
i hovrätten.
30 §.
Klagan över rättens slutliga utslag i mål, som i detta kap. äro nämnda, skall, även
om målet är av beskaffenhet att böra anhängiggöras genom stämning, föras genom
besvär.
31 §.
Är part missnöjd med rättens under rättegång meddelade beslut i fråga, varom
förmäles i 9 kap. 6 eller 9 §, 11 kap. 20 eller 23 § eller detta kap. 11, 24, 25
eller 26 §, må däröver föras särskild klagan.
32 §.
Har domaren å landet meddelat beslut, som enligt denna balk ankommer på honom,
må klagan föras hos hovrätten; och vare tiden för besvärs anförande räknad från det
klaganden erhöll del av beslutet.
33 §.
över hovrättens beslut i fråga, som avses i 31 eller 32 §, må klagan ej föras.
38
Riksdagens skrivelse Nr 228.
16 KAP.
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Då enligt denna balk tid skall räknas efter månad eller år, varde den dag för slutdag
ansedd, som genom sitt tal i månaden motsvarar den, från vilken tidräkningen börjas.
Finnes ej motsvarande dag i slutmånaden, värde den månadens sista dag ansedd för
slutdag. ^ ,
2 §• "
Anteckningar om äktenskaps ingående och upplösning skola göras i kyrkoböckerna
enligt de föreskrifter Konungen giver.
3 §•
Hos en för hela riket gemensam registreringsmyndighet skall föras äktenskapsregister
för inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna balk skola anmälas för registrering,
eller vilkas intagande i registret eljest varder föreskrivet.
4 §•
En samling av vad i äktenskapsregistret införes skall genom det allmännas försorg
efter hand befordras till trycket och förses med register för varje år.
I den mån samlingen tryckes, skall den översändas till varje domstol och överexekutor;
och skall samlingen där hållas tillgänglig för allmänheten.
5 §•
Närmare föreskrifter om äktenskapsregistrets förande och om den i 4 § omförmälda
samlingen meddelas av Konungen.
6 §■
Om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap är särskilt stadgat.
2:o). Lag
om införande av nya giftermålsbalken.
1 §•
Den nu antagna giftermålsbalken
rättelse från och med den 1 januari
skall jämte vad här nedan stadgas lända till efter
1921.
Riksdagens skrivelse Nr 228.
39
2 §•
Genom nya lagen upphävas med den begränsning här nedan stadgas:
giftermålsbalken i 1734 års lag;
6 kap. 3 § ärvdabalken;
lagen den 1 juli 1898 om boskillnad;
lagen den 12 november 1915 om äktenskaps ingående och upplösning;
8 § 2 i lagen den 12 november 1915 om vad iakttagas skall i avseende å införande
av lagen om äktenskaps ingående och upplösning;
tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring av
vad sålunda upphävda lagrum innehålla eller tillägg därtill;
så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot nya lagens
bestämmelser.
3 §•
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts
genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.
4 §•
Vad i 9 kap. 1 § äldre giftermålsbalken stadgats därom, att hustrun följer mannens
stånd, skall fortfarande äga tillämpning.
5 §•
1 mom. Beträffande makar, som ingått äktenskap, innan nya lagen trätt i kraft,
skall i stället för bestämmelserna i 5—9 kap., 10 kap. 4—11 §§, 11 kap. 14—22 §§, 23 §
första stycket och 30 §, 12 och 13 kap. samt vad 15 kap. innehåller om rättegång i boskillnadsmål
fortfarande tillämpas vad äldre lag stadgar i de ämnen, som med sagda
bestämmelser avses, såvitt ej i 2—8 mom. här nedan annorlunda föreskrives.
2 mom. Med den nya lagens ikraftträdande skall mannens målsmanskap i fråga om
makarnas rättsförhållanden i personligt hänseende upphöra; dock äge makarna ej sluta
avtal med varandra i andra fall, än när sådant är i lag särskilt stadgat.
3 mom. Bestämmelserna i 5 kap. 1—3 och 5—11 §§ nya lagen skola i tillämpliga
delar lända till efterrättelse; och skall vid bedömande av vardera makens förmåga att
bidraga till familjens underhåll hänsyn tagas till storleken av den egendom, vard ver
han råder.
4 mom. Makarna må genom äktenskapsförord avtala, att egendom, som tillfaller
ena maken, skall vara hans enskilda.
•5 mom. över egendom, som, efter det nya lagen trätt i kraft, tillfaller hustru):
genom arv, gåva eller testamente, samt över avkastningen av sådan egendom äge hon
råda, även om egendomen jämlikt äldre lag skolat stå under mannens förvaltning.
Genom äktenskapsförord må makarna avtala, att hustrun skall råda över enskild
egendom, som tillfallit henne, innan nya lagen trädde i kraft.
0 mom. Bestämmelserna i G kap. 4—6 §§ nya lagen skola lända till efterrättelse i
fråga om samfälld egendom av beskaffenhet, som i nämnda lagrum avses. Står hustrun
40
Riksdagens skrivelse Nr 228.
enskilt tillhörig egendom av beskaffenhet, som i 6 kap. 5 § nya lagen avses, under mannens
förvaltning, vare 5 och 6 §§ i nämnda kap. tillämpliga därå.
7 mom. År genom äktenskapsförord stadgat, att all makarnas egendom skall vara
enskild, och att hustrun skall själv förvalta sin egendom, skall nya lagen å makarna tilllämpas
jämväl vad angår ämnen, som i 1 mom. omförmälas; och skall en var av makarna
med den egendom han har eller sedermera förvärvar svara för den gäld, varför han enligt
äldre lag varit ansvarig med sin egendom.
Hava makarna vunnit boskillnad på grund av ansökan, som gjorts efter det lagen
den 1 juli 1898 om boskillnad trädde i kraft, eller hava de vunnit hemskillnad, skall ock,
efter det skifte dem emellan ägt rum, nya lagen å dem tillämpas jämväl vad angår ämnen,
som i 1 mom. omförmälas.
8 mom. Makarna må genom äktenskapsförord bestämma, att boskillnad skall äga
rum, och huru boet i anledning därav skall delas emellan dem, så ock avtala, att egendom,
som, då skifte sker, tillhör endera enskilt, eller som vid skiftet eller sedermera tillfaller
endera, skall vara hans giftorättsgods.
Har genom förord efter vad nu är sagt blivit bestämt, att boskillnad skall äga rum,
äge en var av makarna påkalla boskillnad.
9 mom. Om förord, som i 4, 5 och 8 mom. avses, skall gälla vad i 8 kap. 9—12 §§
nya lagen är stadgat angående äktenskapsförord mellan makar.
6 §•
Morgongåva skall ej utgå efter make, som dör, sedan denna lag trätt i kraft. Har
make, som innehaft fideikommiss, i enlighet med bestämmelse i fideikommissbrevet
upplåtit till fideikommisset hörande egendom att av efterlevande maken såsom morgongåva
med nyttjanderätt innehavas, må dock sådan upplåtelse utan hinder av vad i
detta mom. är stadgat gå i verkställighet.
Vad i äldre lag är stadgat om hemföljd skall fortfarande äga tillämpning beträffande
hemföljd, som givits innan nya lagen trätt i kraft.
7 §■
De i §§ 4 och 9 av förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet
ävensom eljest i lag eller författning med avseende å gift kvinna särskilt stadgade
villkoren för rätt att idka handel eller annat näringsyrke eller att vara biträde därvid
skola ej gälla, därest nya giftermålsbalken är tillämplig i fråga om makarnas
förmögenhetsförhållanden.
8 §•
Genom nya lagen och vad här ovan förordnats skola ej anses upphävda:
lagen den 12 november 1915 om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande
äktenskaps ingående; och
särskilda i anledning av lagen den 12 november 1915 om äktenskaps ingående och
upplösning utfärdade förordningar och kungörelser.
Riksdagens skrivelse Nr 228.
41
3:o). Lag
om barn i äktenskap.
Med ändring av vad som finnes stadgat häremot stridande förordnas som följer:
Om barnets namn.
1 §•
Barn i äktenskap erhåller faderns släktnamn.
Om vårdnaden.
2 §•
Barnet står under föräldrarnas vårdnad, enligt vad nedan sägs, till dess det fyllt
tjuguett år eller ingått äktenskap.
3 §•
Föräldrarna äro pliktiga att sörja för barnets person och att giva det sorgfällig uppfostran.
De skola tillse, att barnet erhåller uppehälle och utbildning, efter vad med
hänsyn till föräldrarnas villkor och de tillgångar barnet kan äga ävensom barnets anlag
må finnas tillbörligt.
4 §•
Föräldrarna have uppsikt över barnet.
Om det för barnets uppfostran är nödigt, äge föräldrarna tukta barnet, på sätt med
hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter må anses lämpligt.
5 §•''
Barn, som fyllt aderton år, må själv taga tjänst eller annat arbete.
Hava föräldrarna dessförinnan låtit barnet taga tjänst eller annat arbete, varigenom
barnet blivit i stånd att försörja sig, äge barnet, sedan det fyllt sexton
är själv uppsäga avtalet ävensom träffa avtal om annat arbete av liknande
art. Avtal, som barnet sålunda träffat, äge föräldrarna häva, om det må anses
erforderligt med hänsyn till barnets uppfostran eller välfärd. Sker det, äge
barnet ej därefter den rätt att träffa arbetsavtal, som i detta stycke sägs.
6 §•
Rätten att bestämma över barnets personliga angelägenheter tillkomme bägge
föräldrarna i förening.
7 §■
Är en av föräldrarna i följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak hindrad att deltaga
i beslut rörande någon barnets angelägenhet, som icke utan olägenhet kan uppskjutas,
utövas bestämmanderätten av den andre. Denne må dock icke ensam fatta
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 228. 6
42 Riksdagens skrivelse Nr 228.
beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, med mindre barnets bästa uppenbarligen
kräver det.
8 §•
Gör en av föräldrarna sig skyldig till grovt missbruk eller till grov försummelse vid
vårdnadens utövande, eller är han hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, eller
för han ett lastbart liv, eller är han till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för
längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden, äge rätten på ansökan av den andre
eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd förordna, att vårdnaden
skall tillkomma allenast den andre. Inträffar fall, varom nu är sagt, i fråga om bägge
föräldrarna, äge rätten överflytta vårdnaden å särskilt förordnad förmyndare.
9 §•
Leva föräldrarna på grund av söndring åtskilda, har rätten på ansökan av endera
att förordna, vilken av dem skall hava vårdnaden om barnen eller, om ej alla barnen
böra stå under den enes vårdnad, huru de skola fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrarna
ense, give rätten sitt beslut i överensstämmelse med vad de önska, såframt det
ej är uppenbart stridande mot barnens bästa; åsämjas de ej, bestämme rätten, efter vad
med hänsyn främst till barnens bästa finnes skäligt. Bär endera huvudsakligen skulden
till sammanlevnadens hävande, och äro de lika skickade att hava vårdnaden om barnen,
vare den andre närmast därtill.
Dömes till återgång av föräldrarnas äktenskap eller till hemskillnad eller äktenskapsskillnad
mellan dem, meddele rätten tillika förordnande angående vårdnaden om barnen;
och skall därvid vad i första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.
10 §.
Dör en av föräldrarna, tillkommer vårdnaden den andre. Äro bägge föräldrarna
döda, utövas vårdnaden av förmyndaren.
11 §.
Har vårdnaden enligt 9 § tillerkänts den ene av föräldrarna, och inträffar i fråga om
honom fall, varom i 8 § sägs, eller dör han, förordne rätten den andre att utöva vårdnaden,
såvida ej denna med hänsyn till barnets bästa finnes böra anförtros åt särskilt
förordnad förmyndare.
12 §.
Fader eller moder, som är skild från vårdnaden om barnet, må ej betagas tillfälle
till umgänge med det, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda. Nöjes
han ej åt vad härutinnan bestämmes av den, som har vårdnaden, skilje rätten dem
emellan.
Om underhållsskyldighet.
13 §.
Föräldrarna vare skyldiga vidkännas kostnaden för barnets uppehälle och utbildning,
om ej bårnet har egna tillgångar.
43
Riksdagens skrivelse Nr 228.
Underhållsskyldighet, varom nu är sagt, upphöre ej, innan barnet erhållit den utbildning,
som med hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig,
och ej i något fall, förrän barnet fyllt sexton år.
14 §.
I kostnaden för barnets underhåll tage en var av föräldrarna del efter sin förmåga.
15 §•
Leva föräldrarna åtskilda på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad, eller
är deras äktenskap upplöst, vare den av föräldrarna, som ej har vårdnaden om barnet,
skyldig att betala underhållsbidrag.
Har ingendera av föräldrarna vårdnaden om barnet, åligge sådan skyldighet bägge
föräldrarna.
16 §.
Är barnet, sedan dess rätt till underhåll enligt 13 § upphört, i följd av sjukdom eller
annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig, vare föräldrarna i mån av förmåga
skyldiga att giva barnet skäligt underhåll.
Enahanda underhållsskyldighet åligge barnet emot fader eller moder, som av sjukdom
eller annan dylik orsak är ur stånd att själv försörja sig.
17 §•
Betalning av underhållsbidrag skall, om ej på grund av särskilda omständigheter
rätten annorlunda bestämmer, erläggas i förskott för kalendermånad. Förskottsbetalning
utöver vad nu sagts medför ej befrielse att gälda underhållsbidrag för den tid sådan
betalning avser.
18 §.
Avtal angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet, som i 13 eller 16 §
sägs, utgöre ej hinder för den underhållsberättigade att utfå det underhåll, som enligt
lag tillkommer honom. Sådant avtal må på den underhållsskyldiges yrkande av rätten
jämkas, om väsentligen ändrade förhållanden påkalla det.
Är avtal om barnets underhåll, som med avseende å förestående återgång av äktenskap,
hemskillnad eller äktenskapsskillnad träffats mellan föräldrarna, uppenbart obilligt
för en av dem, må ock avtalet, om det ej slutits under hemskillnad, på hans talan av
rätten jämkas. I fråga om talan, som sist är sagd, skall vad ill kap. 29 § andra punkten
giftermålsbalken är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Vissa bestämmelser om rättegången.
19 §.
I mål, som avses i 8, 9 eller 11 §, äge rätten infordra yttrande från barna
vårdsnämnd
samt jämväl i övrigt införskaffa erforderlig utredning.
Har rätten förordnat, att någon av föräldrarna skall personligen inställa sig, och
kommer han ej, varde han, om så finnes lämpligt, till rätten hämtad.
44
Riksdagens skrivelse Nr 228.
Varder någon enligt rättens förordnande inkallad såsom vittne eller för att upplysningsvis
höras, skall beträffande ersättning av allmänna medel för inställelsen’ och
sådan ersättnings återgäldande i tillämpliga delar gälla vad i avseende å brottmål är
stadgat.
Rätten må, om part det begär, förordna," att målet skall handläggas inom stängda
dörrar.
no §■
I mål, som avses i 8, 9 eller 11 §, äge rätten, på yrkande, att för tiden intill
dess laga kraft ägande dom föreligger förordna om vårdnaden, efter vad som finnes
skäligt. Föres talan om utbekommande av underhållsbidrag, äge ock rätten, på
yrkande, förordna, att svaranden skall utgiva skäligt bidrag för nämnda tid.
Är å landet ansökan eller anmälan ingiven till domaren eller stämning uttagen, men
har målet ej förevarit vid rätten, äge domaren, på yrkande, meddela förordnande,
som i första stycket sagts. Innan förordnande meddelas, skall tillfälle att yttra sig
över yrkandet beredas motparten. Har förordnande meddelats, tage rätten vid första
rättegångstillfället i målet under omprövning, huruvida förordnandet skall äga bestånd.
Förordnande, som i denna paragraf är sagt, gånge i verkställighet lika med laga
kraft ägande dom, men kan när som helst av rätten återkallas.
21 §.
Klagan över rättens slutliga utslag i mål, som i denna lag avses, skall, även om
målet är av beskaffenhet att böra anhängiggöras genom stämning, föras genom
besvär.
Är part missnöjd med rättens förordnande, varom i 20 § förmäles, eller beslut,
varigenom domarens förordnande enligt samma paragraf förklarats skola äga bestånd,
må däröver föras särskild klagan. Har domaren meddelat förordnande enligt
20 §, må klagan föras hos hovrätten; och vare tiden för besvärs anförande
räknad från det klaganden erhöll del av beslutet. Över hovrättens beslut i fråga,
som i detta stycke avses, må klagan ej föras.
^ §.
Utan hinder av vad rätten beslutit i fråga, varom förmäles i 8, 9 eller 11 §,
eller angående underhållsbidrag äge rätten annorlunda förordna därom, när väsentligen
ändrade förhållanden påkalla det.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921.
Genom denna lag upphävas 18, 19 och 20 §§ i legostadgan för husbönder och tjänstehjon
den 23 november 1833 samt § 15 mom. 1 andra punkten och mom. 2 i förordningen
den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet.
Vad i 1 § denna lag är stadgat om barn i äktenskap skall äga tillämpning jämväl
beträffande barn, som fötts innan lagen den 14 juni 1917 om äktenskaplig börd trätt
i kraft och som på grund av dessförinnan gällande lag är att anse såsom äkta, ehuru
föräldrarna ej blivit med varandra förenade i fullkomnat äktenskap, så ock barn, som
fötts efter det lagen om äktenskaplig börd trätt i kraft och som på grund av övergångsbestämmelsen
till samma lag äger äktenskaplig börd, ehuru det eljest skulle anses såsom
barn utom äktenskap.
Riksdagens skrivelse Nr 228.
45
4:o) Lag
angående ändrad lydelse av 3 § i lagen den 14 juni 1917 om
barn utom äktenskap.
Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap
skall hava följande ändrade lydelse:
Barnet njute av föräldrarna uppehälle och uppfostran, efter ty med avseende å båda
föräldrarnas villkor må anses skäligt.
Den rätt till underhåll, som nu är sagd, upphöre ej förr än barnet fyllt sexton år; ej
heller senare än det fyllt aderton år, där ej barnets anlag och omständigheterna i övrigt
föranleda, att barnet bör erhålla fortsatt utbildning.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921.
5:o) Lag
om makes underhållsskyldighet mot andra makens barn.
Har make under sin vårdnad barn i tidigare gifte eller utom äktenskap, vare, så länge
äktenskapet består, andra maken jämte honom skyldig att efter sin förmåga bidraga
till barnets underhåll.
Vad sålunda är stadgat skall ej medföra ändring i den underhållsskyldighet, som må
åligga den andre av barnets föräldrar.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921.
Lagen skall ej äga tillämpning i fråga om barn till den,''som har äkta makes rätt,
ehuru fullkomnat äktenskap ej kommit till stånd.
6:o) Lag
angående ändrad lydelse av 13 § i lagen den 14 juni 1917 om
adoption.
Härigenom förordnas, att 13 § i lagen den 14 juni 1917 om adoption skall hava följande
ändrade lydelse:
opaginerad Kontrollera mot PDF
4fi Riksdagens skrivelse Nr 228.
Adoptant och adoptivbarn have samma plikt att underhålla varandra som föräldrar
och barn i äktenskap. Är adoptanten gift, have hans make den underhållsskyldighet
mot adoptivbarnet, som åligger make mot andra makens barn. Barnets föräldrar
vare ej skyldiga att bidraga till dess underhåll, där ej adoptanten samt, om denne är
gift, hans make bliva ur stånd att fullgöra sin underhållsskyldighet.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921.
7:o) Lag
om makes arvsrätt.
Med ändring av vad som finnes stadgat häremot stridande förordnas som följer:
Dör make och lämnar ej efter sig bröstarvinge eller adoptivbarn eller dess bröstarvinge,
ärve andra maken hälften av kvarlåtenskapen, om efter den döde finnes fader eller moder
eller syskon eller dess avkomling, men eljest hela kvarlåtenskapen.
Vad sålunda är stadgat skall ej äga tillämpning, om makarna vid dödsfallet på grund
av hemskillnad levde åtskilda eller talan om äktenskapets återgång, hemskillnad eller
äktenskapsskillnad då var anhängig eller makarnas giftorättsgods jämlikt 10 kap. 9 §
giftermålsbalken skall delas, som hade återgång skett.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921.
Lagen skall ej äga tillämpning å den, som har äkta makes rätt, ehuru fullkomnat
äktenskap ej kommit till stånd.
8:o) Lag
om ändring i vissa delar av ärvdabalken.
Härigenom förordnas, att 19 kap. 3 § och 22 kap. 2 § ärvdabalken skola upphöra att
gälla, samt att 9 kap. 1 och 5 §§, 12 kap. 1, 3 och 9 §§, 15 kap. 5 §, 17 kap. 6 §, 19 kap.
1 och 4 §§, 20 kap. 1, 2 och 3 §§ samt 23 kap. 4 § samma balk skola hava följande ändrade
lydelse:
9 KAP.
1 §•
När dödsfall timar, då skall man eller hustru, som lever efter, riktigt uppgiva och
låta noga uppteckna allt vad vardera maken ägde, så löst som fast, sådant det vid döds
-
47
Riksdagens skrivelse Nr 228.
timman var, med alla skrifter och handlingar, fordringar och gäld, i arvingarnas eller
deras förmyndares eller ombudsmäns närvaro; skrive ock samma uppteckning under,
där den gälla skall, med edlig förpliktelse, att ej något med vilja och vetskap är dolt
och utelämnat, utan allt riktigt uppgivet; och vare ändå pliktig, där så fordras, att den
med ed besanna. Därest till följd av äktenskapsförord, boskillnad eller hemskillnad
ingendera maken hade giftorättsgods, skall allenast den dödas egendom upptecknas;
och vare, om makarna vid dödsfallet på grund av hemskillnad levde åtskilda, den efterlevande
maken ej pliktig att om uppteckningen draga försorg. Inträffar fall, som sist
är sagt, eller lever ej man eller hustru, give då arvingarna upp den dödas egendom till
uppteckning, eller de, som den vid dödsfallet omhänder haft, och skrive uppteckningen
under, som nu är sagt. Lyder den dödas bo under stadsdomstol, eller är egendomen
fastighet i stad; då skola, när ej annorlunda särskilt stadgat är, borgmästare och råd
nämna två eller flera redliga män, som egendomen uppteckna och värdera. Lyder boet
under annan domstol, eller är egendomen fastighet å landet; då äga sterbhusdelägarna
kalla gode män, som efter bästa förstånd uppteckningen och värderingen förrätta.
Hade efterlevande make sitt bo och hemvist å annan ort än den döde, skall vid utseende
av gode män för uppteckning av den efterlevandes bo vad som gäller angående bouppteckning
efter död man å den ort, där den efterlevande hade sitt hemvist, äga motsvarande
tillämpning. I prästhus må arvingar kalla och bruka därtill den de helst själva
vilja.
5 §■
Försummar den make, som efterlever, utan laga förfall, att i rättan tid låta uppteckna
egendomen, som nu är sagt; miste fjärdedelen av sin andel i makarnas giftorättsgods,
och den tage arvingarna. Äro de tillika vållande till den försummelse, då bötes av bägge
makarnas egendom tre daler för varje hundrade, de fattigas ensak. Varder det försummat
av någon annan, som egendomen uppgiva borde; böte efter tv, som boet är förmöget
till, ifrån tio till hundrade daler: domaren sätte ock godset i kvarstad, och läte laga uppteckning
ske.
12 KAP.
1 §•
När arv skall skiftas; då böra arvingarna viss dag därtill utsätta, och till den ort
sammankomma, där skiftet ske skall. Kunna de sig därom ej förena: lägge då domaren
arvingarna tid och ort före till det skifte.
3 §•
Lever man eller hustru etter; äge först bodelning rum emellan den efterlevande och
den dödas arvingar, efter vad därom stadgas i giftermålsbalken. Därefter skifte arvingarna
den dödas lott sig emellan.
48
Riksdagens skrivelse Nr 228.
9 §•
Haver fader eller moder givit åt sina barn något förut; är det av värde, och haver
ej fader eller moder därom annorlunda stadgat, varde det då beräknat, dock ej räntan
eller nyttan därav.
15 KAP.
5 i
Nu vet man hans inländske arvinge, men ej var han är, läte då domaren, i allmänna
tidningarna tre gånger, minst en månad mellan varje gång, och första gången sist inom
tre månader från den dag, då bouppteckningen till rätten ingiven är, kungöras, att arv
fallit honom till. Vilja fjärmare det arv lyfta, vare det tillåtet, där de för arvet och dess
avkomst ställa borgen, som av rätten godkännes. Kommer ej den frånvarande arvingen
inom tio år från den dag, då kungörelsen tredje gången i tidningarna infördes, vare från
arvet skild, där han ej laga förfall visar.
17 KAP.
6 §•
Testamente efter den, som var gift, skall tagas av vad han enskilt ägde och hans lott
i makarnas giftorättsgods.
19 KAP.
1 §•
Man eller kvinna, som är under tjuguett år, skall stå under förmyndare; dock äge
den omyndige själv råda över vad han kan förvärva, efter det han fyllt femton år.
4 §•
År någon för vanvett, slöseri eller andra orsaker ur stånd att vårda gods sitt, värde
under förmyndare ställd.
20 KAP.
1 §•
Fader vare sina barns förmyndare.
Dör fadern, vare modern barnens förmyndare.
2 §■
Går föräldrarnas äktenskap åter, eller vinna de hemskillnad eller äktenskapsskillnad,
vare den barnens förmyndare, som skall hava vårdnaden om dem. Varder eljest för
-
Riksdagens skrivelse Nr 228. 49
ordnat, att vårdnaden skall tillkomma allenast den ene av föräldrarna, vare lian ock
förmyndare.
3 §.
Ingår fader eller moder, som är barnens förmyndare, nytt äktenskap, ock kar ej bodelning
skett efter det tidigare giftet, träde från förmvnderskapet, till dess sådan delning
skett.
23 KAP.
4 §•
Nu kaver den, som stått under förmyndare, blivit myndig, give då förmyndaren godset
genast till honom ut ock göre för sin förvaltning redo. Talar han ej lagligen å den
räkning inom natt ock år, sedan kan den fått; vare förmyndaren för allt ansvar och ytterligare
räkenskap fri.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921.
Genom denna lag upphäves lagen den 5 juli 1884 angående ogift kvinnas rätt att vid
viss ålder vara myndig.
Vad äldre lag innehåller om bouppteckning, arvskifte och testamente efter död person
skall fortfarande lända till efterrättelse, om den döde var gift ock äldre giftermålsbalken
var tillämplig i fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden.
I fråga om kvinna, som då lagen träder i kraft är under tjuguett år ock är eller varit
gift, skola äldre lags bestämmelser om myndighet fortfarande äga tillämpning.
Varder hustru omyndig förklarad och annan än mannen förordnad till förmyndare,
skall, om äldre giftermålsbalken är tillämplig i fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden,
förordnandet ej lända till inskränkning i mannens målmanskap, så vitt det
består.
Hustru vare ej, på den grund, att äldre giftermålsbalken är tillämplig i fråga om makarnas
förmögenhetsförhållanden, förhindrad att vara förmyndare.
9:o) Lag
om god man för bortovarande.
Med upphävande av lagen den 16 maj 1890 om tillsyn å god mans förvaltning av
frånvarandes lott i dödsbo och lagen den 29 maj 1896, innefattande vissa bestämmelser
angående god. man för frånvarande delägare i dödsbo, förordnas som följer:
1 §•
År, då dödsfall timar, någon dödsbodelägare å okänd ort eller så fjärran, att han ej
kan bevaka sin rätt i boet, skall det hos rätten anmälas av annan dödsbodelägare eller
Bihang till riksdagens protokoll 1020. 14 sand. Nr 228. 7
50
Riksdagens skrivelse Nr 228.
av den, som har boet i sin vård; och namne rätten, när sådan anmälan sker eller förhållandet
eljest varder kunnigt, god man att bevaka den bortovarandes rätt och förvalta
hans lott, till dess han själv kommer eller annorlunda förordnar eller ock, vad angår arvinge
som är å okänd ort, tiden för arvets bevakande är ute.
Tarvas eljest att bortovarandes rätt bevakas eller hans egendom vårdas, skall rätten,
när "anmälan därom sker eller det eljest varder kunnigt, förordna god man att bevaka
hans rätt eller vårda egendomen, till dess han själv kommer eller annorlunda förordnar.
Gode mannen äge att i allt, som uppdraget avser, företräda den bortovarande.
2 §•
Erfordras å landet förordnande, som i 1 § sägs, å tid, då rättegångsdag ej inträffar,
äge domaren meddela förordnande och anmäle det sedan för rätten, som prövar om förordnandet
skall äga bestånd.
3 §■
Yad som finnes föreskrivet om förmyndares förvaltning, redovisning och ansvarighet,
så oek om tillsyn å förmyndares förvaltning skall äga tillämpning i fråga om god man,
som i denna lag avses.
Gode mannen njute skäligt arvode, så ock ersättning för sina kostnader.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921.
10:o) Lag
om ändring i vissa delar av förordningen den 24 september
1861 angående vård av död mans bo.
Härigenom förordnas, att 2 § i förordningen den 24 september 1861 angående vård
av död mans bo skall upphöra att gälla, samt att 3 § i samma förordning skall hava
följande ändrade lydelse:
Nu kan så hända, att å tid, då rättegångsdag ej inträffar å landet, föreskrift tarvas,
huru bo vårdas skall; då äge domaren därom tills vidare förordna; anmäle dock förhållandet
å nästa rättegångsdag; och meddela rätten därefter beslut i ämnet. Tarvas god
man för stärbhusdelägare, som av annan anledning än bortovaro är urståndsatt att sin
rätt bevaka, eller förmyndare för omyndig, och går bouppteckningstid till ända, innan
rätten därom förordna kan; då äge ock domaren tillsätta ombud att å den stärbhusdelägares
vägnar bouppteckningen bevista; och meddele det sedan rätten, som god man
eller förmyndare förordnar.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921
Riksdagens skrivelse Nr 228,
51
ll:o) Lag
om ändring i vissa delar av förordningen den 18 september 1862
huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagöreise, så
ock angående undansättande av egendom i död makes bo.
Härigenom förordnas, att 9 och 11 §§ i förordningen den 18 september 1862 huru gäld
vid dödsfall betalas skall och om urarvagöreise, så ock angående undansättande av
egendom i död makes bo skola upphöra att gälla, samt att förordningens överskritt och
4° 7 10 13 14 15, 17, 20, 25, 26, 28 och 31 §§ skola hava följande andrade lydelse:
Förordning huru guld vid dödsfall betalas skall och om nrsnagöielsf.
§ 4.
Skall egendom emellan flera stärbhusdelägare i bodelning eller skifte gå, och finnes
efter den döda gäld, som ej inom ett år efter dödsfallet till betalning förfaller; have anda
stärbhusdelägarne lov att den gäld uppsäga till betalning ett år efter uppsägningen. Borgenär,
som för sin fordran har säkerhet i inteckning och vill hålla sig till den intecknade
egendomen allena, vare dock, där han sådant inom sex månader efter uppsägningen ti
kannagiver, ej skyldig att betalning taga före den förfallotid, som förut satt var; men i
det fall svare ej heller stärbhusdelägare, som ej särskilt sig därtill förbundit, tor det
belopp, som ur den intecknade egendomen ej utgå kan.
§ 7.
Lever man eller hustru efter den, som död är, vare den make pliktig att inom tid,
som i 5 § sägs, avträda den dödas egendom till konkurs, såvida han vill undgå ansvar
för gäld, efter vad i 20 § sägs.
§ 10.
Hava stärbhusdelägarne å ena sidan avträtt egendom, och vill någon å andra sidan
egendomen tillträda, vare lag som i 6 § sägs.
§ 13-
Avträdes egendom, efter det bodelning eller skifte ägt rum, förty atu ny gäld sig
yppat, gånge bodelningen eller skiftet åter. När bodelning återgått, vare lag som i
12 kap. 7 § giftermålsbalken sägs, och äge, i händelse arvinge sin lott förskingrat, efterlevande
maken vid den bodelning, som skall ske mellan honom och konkursboet, ej
till skada för borgenärerna bekomma något av den egendom, som vid tiden tor dödsfallet
tillhörde andra maken. . , .. ., ... , ,,
Då till följd av vad nu är stadgat egendom skall a någondera sidan aterbaras, skall
ock gäldas ränta eller avkomst, som under tiden fallit, och skall uppgift därom med
52 Riksdagens skrivelse Nr 228.
ed fästas, om så fordras. Är nödig eller nyttig kostnad gjord å egendomen eller för dess
skull, värde den kostnad ersatt. Finnes egendom, som skall återbäras, ej i behåll, skall
dess värde gäldas. Skall efterlevande make i följd av återgång av bodelning återbära
egendom, som han vid bodelningen bekommit från andra sidan, svare konkursboet
honom för att han återfår vad av hans egendom vid bodelningen tillfallit den andres
arvingar.
§ 14.
, -Si?m e^er bodelning eller skifte yppas, ej större, än att den kan gäldas av
den dödas tillgångar och, om han var gift, vad därutöver på hans lott belöpt, om gälden
vid bodelningen i beräkning gått; hare var av stärbhusdelägarne åter i det förhållande
häri mera njutit, än som tillkommit honom, om gälden vid bodelningen eller skiftet
beräknats. Har någon sin lott förskingrat, fylle arvingarna bristen med vad de i arv
njutit, kunna de det ej, vare jämväl efterlevande maken skyldig att bidraga till bristens
fyllande, i den mån värdet av vad han vid bodelningen bekommit från andra sidan överstiger
värdet av den egendom, som därvid frångått honom.
§ 15. v
Testamentstagare vare skyldig att till gälds betalning återbära vad han mera njutit
än, där gälden förut beräknad varit, honom tillfalla bort. Har annan, som i boet del
fatt, den del förskingrat, skall i fråga om bristens fyllande vad i 14 § är stadgat om arvinge
äga motsvarande tillämpning med avseende å testamentstagare.
§ 17.
Efterlevande make, som egendom rätteligen avträtt, vare fri från betalning av den
dödas gäld, där han icke enligt 7 kap. giftermålsbalken svarar för gälden.
3 20.
Arvingar, som ej flaga tid sig urarva gjort, svare, en för alla och alla för en, för den
dödas gäld, utan så är att de äro från afl delaktighet i boet uteslutna, eller att de ej vid
bouppteckningen tillstädes vant, och ej heller, förut eller sedan, tagit befattning med
boet, eller av arvet förmån njutit; i dessa fall vare sådan arvinge från ansvarighet för
gälden fri. °
Har efterlevande make försummat att egendom avträda, stånde han eller hon med
arvingarna i lika ansvar.
§ 25.
Ej skall såsom förskingring anses, att kvarlåtenskap till den dödas tarvliga begravning,
till efterlevande makes, barns, adoptivbarns eller annat husfolks nödiga underhåll,
eller till boets uppteckning eller egendomens vård använd blivit.
§ 26.
Företages bodelning eller skifte, förr än all den dödas veterliga gäld blivit gulden
vare för stärbhusdelägare, som deltagit i bodelningen eller skiftet, lag, som i 23 § sägs.
53
Riksdagens skrivelse Nr 228.
Har vid bodelning efterlevande maken ej bekommit något av den dödas egendom, äge
dock på grund av bodelningen påföljd, som nu är sagd, ej rum.
§ 28.
Stärbbusdelägare, som avträdd egendom tillträtt, efter vad i 6 och 10 §§ sägs, vare ej
pliktig att för den egendom göra reda för andra stärbbusdelägare än dem, som voro
omyndiga den tid, då egendomen tillträddes, eller av laga förfall bindrade att före nämnda
tid sin rätt bevaka: testamentstagare, som fått sig tillagd viss egendom eller visst belopp
i penningar, have dock emot den, som tillträdde, samma rätt, som han mot starbhuset
ägt, om boet ej avträtt blivit. Yppas efter sådant egendomstillträde någon förut okänd
tillgång; däri njute alla stärbbusdelägare laga rätt.
§ 31.
Vad i denna förordning finnes stadgat om egendomsavträde av efterlevande make
äge ej tillämpning, där till följd av äktenskapsförord, boskillnad eller hemskillnad ingendera
maken hade giftorättsgods.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921; dock skall förut gällande lag fortfarande
lända till efterrättelse, om den döda var gift och aldre giftermalsbalken var
tillämplig i fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden.
12:o) Lag
om ändrad lydelse av 1 kap. 8 §, 10 kap. 13 § och 17 kap. 2 §
handelsbalken.
Härigenom förordnas, att 1 kap. 8 §, 10 kap. 13 § och 17 kap. 2 § handelsbalken skola
hava följande ändrade lydelse:
1 KAP.
8 §•
Ingen må något köpa av annan mans barn eller tjänstehjon, utan de hava lov att
sälja, eller till köpslagan satte äro. Gör det någon, och åkäres; vare det ogillt, och bote
tio daler.
Ej må omyndig i borgen gå.
10 KAP.
13 §.
54
Riksdagens skrivelse Nr 228.
17 KAP.
2 §.
\ ad i gäldenärs bo finnes, som hörer annan till, det skall först uttagas, såsom: inlagsfä;
eller det, som satt är under bolag, eller till salu; stulet, rövat, lånt eller legt gods; pantsatt
gods, då lösen därföre gives; faddergåva och annat dylikt. År detta förvandlat och ej
i behåll; gånge därmed som i 16 § skils.
Sedan njute borgenärer betalning av boet, efter ty, som nedan sägs; dock att angående
vissa fordringars företräde till betalning ur fartyg, frakt och inlastat gods gäller vad i
sjölagen stadgas.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921.
13:o) Lag
om ändrad lydelse av 2 kap. 9 § och 22 kap. 2 och 21 §§ strafflagen.
Härigenom förordnas, att 2 kap. 9 § och 22 kap. 2 och 21 §§ strafflagen skola hava
följande ändrade lydelse:
2 KAP.
9 §•
Ej må i mät för böter tagas den salcfälldes enda fasta egendom, varav han sin nödiga
bärgning haver; ej nödig bostad; ej till jordbruket nödiga lösören eller vad den sakfällde
eljest till sin närings bedrivande behöver; ej nödiga gång- och sängkläder för den sakfällde,
hans make och oförsörjda barn eller adoptivbarn; ej heller av det förråd, som i
huset finnes, vad till hans och hans husfolks underhåll i en månads tid erfordras.
Där enligt utsökningslagen egendom i större utsträckning än här sägs skall undantagas
från utmätning, lände det till efterrättelse.
22 KAP.
2 §.
Såsom bedrägeri skall anses och efter 1 § straffas:
1. om man på veterligen falsk uppgift förskaffar sig försäkring för brand- eller sjöskada
eller annat;
2. om man sätter ut pant, som veterligen falsk är;
55
Rilcsdagens skrivelse Ar 228.
3. om man, under falskt sken av köp, gåva eller annat avtal, egendom sig avhänder,
för att förekomma utmätning eller eljest hindra annan att gorå sin rätt till egendomen
gällande;
4. om man mot bättre vetande avgiver falsk utsaga i sådan försäkran, som avses i
6 kap. 9 § giftermålsbalken;
5. om man uppsåtligen, till förfång för annans rätt, förstör eller gör obrukbara de
handlingar, varå den sig grundar;
6. om man, för att något därmed sig tillägna, lägger märke å det, som hörer annan
till, eller utplånar annans märke.
21 §.
Brott, som i 2 § 5 mom., 8 § 2 mom., 12 §, 13 § 1 mom., 19 och 20 §§ omförmälas, må ej
åtalas av annan än målsägande; ej heller brott, varom i 5 § 3 mom. förmäles, där det ej
skett i kronans magasiner, vid in- och utlastning å fartyg, eller i öppna bodar eller magasiner,
där handel och rörelse idkas. Brott, varom i 13 § 2 mom. sägs, må ej åtalas avannan
än målsägande, där ej någon vid försäljning eller annan föryttring av livsmedel
avyttrat ont för gott, mängt för omängt eller det, varuti han vetat fel vara, utan att
sådant uppenbara.
Brott, som i 10 § sägs, må ej åtalas av annan än den, som brevet avsänt eller till vilken
det’skrivet är, eller av den, som äger, i vård haver eller emottaga skulle det, som
eljest brutet eller öppnat blivit. . ..
Brott, som i 8 § 1 mom. omförmäles, må ej åtalas, där ej av anledning, varom fråga ar,
blivit dömt till återgång av äktenskapet.
Ej må brott, som i 11 och 14 §§ sägs, åtalas av allmän åklagare, där ej brottet av målsägande
till åtal angivits.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921.
14:o) Lag
om ändrad lydelse av 59, 60, 65, 67, 69 och 70 §$ utsöknings
lagen.
Härigenom förordnas, att 59, 60, 65, 67, 69 och 70 §§ utsökningslagen skola hava följande
ändrade lydelse:
59 §.
Nu är gäldenär ej tillstädes, då utmätningsman sig infinner för att verkställa utmätning
för fordran, som i 54 § avses; har underrättelse därom, att utmätning för fordringen
är sökt, blivit efter ty i 60 § sägs meddelad, eller är anledning att gäldenären håller sig
undan eller rest bort, förty att han väntar utmätning; då gånge förrättningen för sig
56
Riksdagens skrivelse Nr 228.
utan hinder av gäldenärens frånvaro; dock skall i ty fall hans make eller husfolk eller
annan, som har egendomen i vård eller besittning, tillsägas att vid förrättningen närvara.
Finnas ej de, värde närboende granne, som anträffas, tillsagd.
Kan ej utmätningen genast företagas, då utmätningsmannen för sådant ändamål
sig inställt, och är fara att godset under tiden stickes ur vägen; läte utmätningsmannen,
där borgenären nödig kostnad förskjuter, vård hållas över godset, till dess utmätning
kan ske.
60 §.
Underrättelse, varom i 59 § sägs, skall, för att anses giltig, meddelas gäldenären genom
utmätningsman. Har underrättelsen, av utmätningsmannen skriftligen utfärdad, bevisligen
kommit gäldenären annorledes tillhanda eller ock, om han, i sitt hemvist sökt,
ej kunnat där anträffas, blivit sist dagen före utmätningen meddelad hans make eller
husfolk eller, om de ej anträffas, anslagen å hans husdörr; vare det ock gillt.
Skall utmätning ske å gäldenären tillhörig egendom, som finnes å annan ort, än där
han har sitt hemvist, och ej blivit av gäldenären till utmätning uppgiven, bör underrättelse,
varom nu är sagt, jämte uppgift å förrättningsstället meddelas så tidigt, att
gäldenären kan sin rätt vid utmätningen bevaka; njute dock ej för sådant ändamål
längre rådrum än åtta dagar.
Har gäldenären ej stadigt hemvist i riket och ej heller känt ombud i orten, där utmätning
skall ske; vare underrättelse, som nu sagd är, ej av nöden.
65 §.
Från utmätning skola undantagas dels nödiga gång- och sängkläder för gäldenären,
hans make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock nödiga arbetsredskap eller
andra nödiga lösören till ett värde av högst femhundra kronor, eller, där gäldenären
icke är familjeförsörjare och ej heller har eget hushåll, högst tvåhundra kronor. Saknas
utväg till nödtorftigt uppehälle; då skall från utmätning undantagas av det förråd,
som i huset finnes, vad till underhåll för en månad tarvas, eller, där tillräckligt förråd
ej finnes, av penningar, som gäldenären innehar eller äger innestående i bank eller
annan penninginrättning, så mycket som erfordras för anskaffande av det felande.
Lös pant må ej undantagas från utmätning för den gäld, varför pantsättningen skett.
67 §.
Gäldenär innestående avlöning för tjänst eller annan arbetsanställning eller innestående
pension å rikets stat må icke utmätas, förr än gäldenären är berättigad att avlöningen
eller pensionen lyfta; och skall, ändå att avlöningen eller pensionen är förfallen,
därav från utmätning undantagas vad som erfordras till nödigt underhåll åt gäldenären,
hans make och oförsörjda barn eller adoptivbarn till nästa förfallodag. Är avlöningen
eller pensionen lyftad, skall av penningar, som gäldenären innehar eller äger innestående
i bank eller annan penninginrättning, undantagas motsvarande belopp.
År i lag eller författning särskilt stadgat, att viss egendom ej må utmätas, eller är av
Konungen för viss pensions- eller livränteanstalt förordnat, att därifrån utgående pension
eller livränta ej må tagas i mät; lände det till efterrättelse.
Om införsel i avlöning, pension eller livränta är särskilt stadgat.
Riksdagens skrivelse Nr 22b''.
57
69 §.
Påstår annan sig vara ägare till lös egendom, som i gäldenär bo finnes, men kan ej
genast visa sin rätt, vare hans anspråk ej hinder för egendomens utmätande; bjuder han
vid utmätningen sannolika skäl för anspråket; känvise utmätningsmannen honom att
sin talan efter stämning utföra, och må det utmätta godset ej säljas förr än tvisten om
äganderätten blivit av domstol prövad; stämme dock han, som godset från utmätning
freda vill, borgenären och gäldenären till domstol i orten, där godset finnes, inom tre
månader, eller have sin talan mot borgenären förlorat. Kommer någon efter utmätningen
med anspråk, som nu är sagt, vare det ej hinder för försäljningen, där ej överexekutor
annorlunda förordnar. Varder den, som anspråket väckt, av överexekutor hänvisad
att sin talan efter stämning utföra, åligge honom att inom tre månader därefter
stämma vid äventyr, som förut är nämnt. Vill borgenär själv stämma, stånde det honom
fritt.
Vad sålunda är stadgat skall ock äga tillämpning, då utmätning skall företagas hos
make, som sammanbor med andra maken, och denne vill freda egendom.
70 §.
Om utmätning av lösören, som blivit sålda, men lämnats kvar i säljarens vård, gälle
vad särskilt är stadgat. Om utmätning av gods, varom i 131 § sjölagen förmäles, vare
lag som där sägs.
Denna lag skall tråda i kraft den 1 januari 1921; dock skall vad äldre lag innehåller
i fråga om utmätning i makars bo fortfarande lända till efterrättelse beträffande makar,
å vilkas förmögenhetsförhållanden äldre giftermålsbalken är tillämplig.
15:o) Lag
angående ändrad lydelse av 16 § i lagen den 14 juni 1917
om införsel i avlöning, pension eller livränta.
Härigenom förordnas, att 16 § i lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension
eller livränta skall hava följande ändrade lydelse:
Belopp, som enligt denna lag innehållits till gäldande av underhållsbidrag, må ej
utmätas för annan den underhållsskyldiges gäld. Beträffande underhållsbidrag,
som någon bär att utgiva till sin make, skall dock vad nu stadgats äga tillämpning
endast i det fall, att makarna leva åtskilda på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 228.
8
58
Riksdagens skrivelse Nr 228.
16:o) Lag
angående ändrad lydelse av 1 § i lagen den 14 juni 1917 om förbud
för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket.
Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 14 juni 1917 om förbud för vissa underhållsskyldiga
att avflytta från riket skall hava följande ändrade lydelse:
Den, som enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat
avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag
till barn eller adoptivbarn under sexton år, må ej avflytta från riket, med mindre
han hos överexekutor i den ort, där han har sitt hemvist, ställt av överexekutor godkänd
pant eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande, till dess barnet fyllt sexton år.
Vad sålunda stadgats skall äga tillämpning jämväl beträffande enskild försörjningsskyldig,
som enligt myndighets beslut är pliktig att till fattigvårdssamhälle utgiva
bidrag till försörjning av barn eller adoptivbarn under sexton år; och skall i sådant fall
vad i denna lag sägs om underhållsberättigad gälla fattigvårdssamhället.
Borgen må ej godkännas, med mindre den ingåtts såsom för egen skuld och, där borgesmännen
äro flera, de borgat eu för alla och alla för eu.
Det åligge överexekutor att, där den underhållsberättigades hemvist är känt, till
denne med posten avsända underrättelse därom att säkerhet blivit ställd.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921.
17:o) Lagom
ändrad lydelse av vissa bestämmelser i rättegångsbalken.
Härigenom förordnas, att 10 kap. 1, 2, 3 och 29 §§, 15 kap. 1 och 3 §§ samt 25 kap.
1 § rättegångsbalken skola hava följande ändrade lydelse:
10 KAP.
1 §•
Vill man till annan kära, evad det är för gäld, eller i annat tvistemål, som dess person
rörer; läte då stämma honom till den rätt, därunder han sitt bo och hemvist haver:
Barn, medan de hemma när föräldrar äro, lyda under den rätt, som fader; och tjänstehjon,
dar de sin tjänst hava. Den ingenstädes stadigt hemvist äger, sökes där han finnes,
eller, om han utrikes är, där han senast inom riket var boende.
Utländsk man, som ej här i riket bo och hemvist äger, må, där ej för undersåte i visst
främmande land är annorlunda särskilt stadgat, sökas å ort inom riket, där han anträffas,
samt, så vitt angår förbindelse, som han här i riket ingått, eller gäld, som han under
59
Riksdagens skrivelse År 228.
vistelse i riket eljest ådragit sig, jämväl å ort inom riket, där honom tillhörigt gods finnes,
eller där förbindelsen ingicks eller gälden uppkom.
Nu vill den stämde kära till honom igen, som stämma låtit, vare han ock skyldig
vid samma rätt svara, där målen med varandra gemenskap hava.
2 §.
Yppar sig tvist om arv eller testamente efter den, som är död, eller, när hau var
gift, om bodelning mellan arvingarna och efterlevande maken, döme därom den rätt,
där den döde skolat svara i mål, som rörde hans person.
Tvist, som i anledning av boskillnad, äktenskaps återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad
uppstår om bodelning mellan makarna, tillhöre rätten i den ort, där
mannen bör svara i tvistemål, som röra hans person, eller, om mannen ej är skyldig
att i sådana mål svara vid svensk domstol, där hustrun svarar i sådana mål.
Finnes i mål, som i denna paragraf avses, ej behörig domstol, efter vad nu är sagt,
varde målet upptaget av Stockholms rådstuvurätt. ..... „
3 §•
Sökas delägare i bo efter den, som är död, i sak, som boet rörer, svale vid den rätt,
där den döde skolat svara.
29 §.
Anhängiggöres vid underrätt mål, som rätten ej är behörig att upptaga, skall den,
evad invändning göres eller icke, visa målet från sig i de fall, att
1. målet är av beskaffenhet att böra av annan myndighet än domstol eller av särskild
domstol eller omedelbart av högre rätt upptagas, eller ock enligt lag eller särskild författning
bör omedelbart av skiljemän prövas, eller
2. målet bör upptagas av viss underrätt, som ensam är behörig att det slag av mål
handlägga, eller
3. mål, som blivit vid häradsrätt anhängiggjort, må allenast av rådstuvurätt upptagas,
eller
4. tvist är om fast egendom efter ty i 14 eller 19 § sägs, eller målet är äktenskapsmål,
eller tvist är om arv eller testamente efter den, som är död, eller, när han var gift, om
bodelning mellan arvingarna och efterlevande maken eller om bodelning mellan makar
i anledning av boskillnad, äktenskaps återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad,
eller
5. tvist är om utmätt lös egendom eller giltighet av lösöreköpsavhandling och den
tvist enligt lag skall handläggas vid rätten i den ort, där godset finnes, eller
6. fråga, varom i målet tvistas, är av beskaffenhet att kunna utan föregången stämning
upptagas vid domstol, eller
7. fråga är om ansvar eller annan påföljd för brott.
60
Riksdagens skrivelse Nr 228.
15 KAP.
1 §•
I brottmål, där efter lag straffarbete å brottet följa kan, svare den själv, som anklagad
är. Åstundar lian bjälp i rättegången, då tillätes honom fullmäktig med sig hava.
Målsman må ock den omyndiga i ty fall bistånd göra. I ringare brottmål och tvistemål
må man genom laga ombudsman kära och svara; och skall huvudman ändock för rätta
komma, när domaren det fordrar.
3 §•
Ej må någon fullmäktig vara i den sak, därmed han sig befattat i annan rätt, såsom
domare, eller rättens betjänt, eller hos Konungens befallningshavande å ämbetets vägnar;
ej den, som förr varit fullmäktig för vederdelomannen i samma mål; eller den, som är
omyndig; ej heller den, vars make, fader eller svärfader, son eller måg, broder eller svåger,
i rätten domare sitter. Ej må någon ledamot i överrätten, eller dess betjänt, som årlig
lön njuter, låta bruka sig till fullmäktig där eller vid någon underrätt, som därunder
lyder; ej heller må vid häradsrätt häradshövdingen eller någon, som i hans ställe är
förordnad till domare, eller vid rådstuvurätt någon rättens ledamot fullmäktig vara;
dock vare domare eller överrätts betjänt icke förment att vid rätt, som nyss är sagd,
tala för skyldeman till och med syskonbarn, eller för omyndig, den han är målsman för.
25 KAP.
1 §■
Talan mot underrätts slutliga utslag i tvistemål av beskaffenhet att höra genom
stämning anhängiggöras skall, där ej här nedan i 3 eller 5 § annorlunda stadgas, fullföljas
efter vad.
Lag samma vare, där någon i konkursmål vill föra talan mot undergåtts slutliga utslag
rörande betalnings- eller förmånsrätt eller ackord eller klander av utdelningsförslag.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921.
De äldre bestämmelserna i 10 kap. skola fortfarande tillämpas beträffande mål, som
redan är anhängigt, då den nya lagen träder i kraft.
Vad 25 kap. 1 § andra stycket enligt dess äldre lydelse innehåller angående fullföljd
av talan rörande undansättande av egendom skall fortfarande äga tillämpning vid
konkurs beträffande makar, å vilkas förmögenhetsförhållanden äldre giftermålsbalken
är tillämplig.
Riksdagens skrivelse Nr 228.
61
18:o) Lag
om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden.
Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda
protokoll över lagfarter, inteckningar ock andra ärenden skall kava följande ändrade
lydelse:
över följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll, nämligen: ett
över lagfarter med fång av fast egendom; ett över inteckningar i sådan egendom; ett
över inskrivningar av tomträtt samt av fång till sådan rätt, inteckningar i tomträtt,
inskrivningar av vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt så ock över inteckningar
i vattenfallsrätt (tomträttsprotokoll); ett över äktenskapsförord; ett över förmyndares
tillsättande ock entledigande; samt ett över bouppteckningar, testamenten, som vid
domstolen bevakas, och avhandlingar om lösöreköp. Uti lagfarts-, intecknings- ock
tomträttsprotokollen skall för varje ärende å brädden tecknas namnet på den egendom,
ärendet rörer, samt uti övriga protokollen för ärende, som angår inregistrering av bouppteckning
eller bevakning av testamente, den dödes namn och för annat ärende
namnet å den person, ärendet rörer.
Vid rådstuvurätt skall, utom de protokoll nu sagda äro, föras särskilt protokoll över
förlagsinteckningar. I det protokoll skall för varje ärende å brädden tecknas förlagstagarens
namn jämte uppgift om rörelsens beskaffenhet ock orten, varest den drives.
Hos Stockholms rådstuvurätt varde ock särskilt protokoll fört över inteckningar i
fartyg; ock skall i det protokoll för varje ärende å brädden tecknas namnet å det fartyg,
varom fråga är, samt det nummer, varunder fartyget blivit i fartygsregistret infört.
Har någotdera av de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, varde det i protokollet
anmärkt.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921.
19:o) Lag
angående ändrad lydelse av §§ 9 och 10 i förordningen den 4
mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning.
Härigenom förordnas, att §§ 9 och 10 i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription
och om årsstämning skola hava följande ändrade lydelse:
§ 9.
Nu vill efterlevande make, arvinge eller testamentstagare, sedan laga bouppteckning
skett, säker vara, att icke okända fordringar sig yppa; äge då att hos rätten, varunder
62
Riksdagens skrivelse Nr 228.
den dödes bo i konkursmål hörer, begära kallelse å hans okända borgenärer. Var den
döde gift, må kallelse sökas jämväl å den efterlevandes okända borgenärer vid den rätt,
som har att upptaga fråga om hans försättande i konkurs. Då kallelse, varom nu är
stadgat, sökes, skall sökanden ingiva förteckning på alla de borgenärer, som veterliga äro.
§ 10.
Då makar erhålla boskillnad eller till återgång av äktenskap, hemskillnad eller äktenskapsskillnad
dömes,
eller handelsbolag eller annat bolag, som, enligt vad särskilt är stadgat, allmänt
kungjort vant, eller registrerad förening träder i likvidation eller försättes i konkurs,
eller myndig person varder under förmyndare ställd,
må ock i den ordning, som i 9 § sägs, kallelse å okända borgenärer sökas vid den rätt,
varunder gäldenären i konkursmål hörer.
Denna, lag träder i kraft den 1 januari 1921; dock skall förut gällande lag fortfarande
lända till efterrättelse beträffande makar, å vilkas förmögenhetsförhållanden äldre
giftermålsbalken är tillämplig.
20:o) Lagom
ändrad lydelse av 1, 2 och 6 §§ i förordningen den 16 juni 1875
angående lagfart å fång till fast egendom.
Härigenom förordnas, att 1, 2 och 6 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående
lagfart å fång till fast egendom skola hava följande ändrade lydelse:
1 §.
Yar som med äganderätt åtkommer fast egendom söke lagfart å fånget vid den rätt,
varunder egendomen lyder. Hörer egendomen under flera rätter, skall med varje del
lagfaras vid den rätt, varunder den del lyder.
Yad sålunda är stadgat avser jämväl den, vilken fast egendom tillfaller såsom fideikommiss.
Har vid bodelning fast egendom tillskiftats make, vare han ej pliktig söka lagfart ä
fånget, med mindre egendomen förut tillhört andra maken.
2 §•
Lagfart skall sökas å landet sist vid det lagtima ting, som infaller näst efter sex månader,
och i stad inom tre månader sedan fånget skedde; dock att, i fråga om bolagsmans
andel i bolags samfällda gods, skyldigheten att lagfara inträder först då bolagsmannens
opaginerad Kontrollera mot PDF
tio
Riksdagens skrivelse Nr 228.
andel utbrytes; och skall vid arv tiden för lagfarts sökande räknas, där för arvslottens
bestämmande bodelning eller skifte erfordras, från det dylik förrättning hölls, men i
annat fall från det bouppteckningen efter arvlåtaren avslutades.
6 §•
1 mom. Sökes lagfart på grund av överlåtelse från annan, må ansökningen ej beviljas,
med mindre det upplyses, att förre ägaren ej var gift, eller det visas, att samtycke
eller tillåtelse till överlåtelsen givits, efter ty i 6 kap. 4 eller 6 § giftermålsbalken sägs,
eller att överlåtelsen ändock är gällande.
2 mom. Är lagfart sökt på grund av testamente, dom eller annan handling, som ej
vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än det visas, att handlingen blivit
ståndande.
3 mom. Har ägare av hemman till annan överlåtit del därav med viss till gränserna
bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, må lagfart å sådan överlåtelse ej beviljas
förr än ägostyckning å hemmanet blivit fastställd.
Lag samma vare beträffande sådan överlåtelse, som avser ägostyckning från lägenhet,
vilken ej tillkommit genom avsöndring.
Å överlåtelse, varigenom jord eller annat från hemman eller lägenhet avsöndrats,
må lagfart ej beviljas förr än fastställelse å avsöndringen meddelats.
4 mom. Har ägare av fastighet i stad därav till annan överlåtit visst till gränserna
bestämt område, som ej ingår i tomtindelning, må lagfart å fånget ej beviljas förr än
fastställelse meddelats å avstyckning av det överlåtna omflidet.
Vad sålunda stadgats om stad skall ock gälla för samhälle å landet, för vilket skall
föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921.
I fråga om lagfart på grund av giftorätt, som åtnjutes enligt äldre giftermålsbalken,
skall förut gällande lag fortfarande lända till efterrättelse.
Vad i 6 § 1 mom. är stadgat skall ej äga tillämpning, om överlåtelsen ägt rum, innan
denna lag trätt i kraft.
2 ko) Lag
om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom.
*
Härigenom förordnas, att 4 § i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning
i fast egendom skall hava följande ändrade lydelse:
Finnes ej å handlingen bevittnat medgivande, som i 1 § sägs, och visas ej heller förhållande,
som enligt 2 § till inteckning berättigar, varde inteckningsansökningen genast
avslagen.
64
Riksdagens skrivelse Nr 228.
Sökes inteckning på grund av fastighetsägarens medgivande, må ansökningen ej beviljas,
med mindre det upplyses, att ägaren ej var gift, eller det visas, att samtycke eller
tillåtelse till inteckningen givits, efter ty i 6 kap. 4 eller 6 § giftermålsbalken sägs, eller
att medgivandet ändock är gällande. Möter på grund av vad nu är sagt hinder för inteckningens
beviljande, varde ansökningen förklarad vilande; och åligge det sökanden
att å landet sist å det ting, som infaller näst efter tre månader, och i stad inom tre månader
visa, att hindret blivit undanröjt, vid äventyr att ansökningen eljest anses förfallen.
Denna lag skall träda
farande äga tillämpning,
i kraft den 1 januari 1921; dock skall förut gällande lag fortom
medgivande till inteckning dessförinnan lämnats.
2''2:o) Lag
angående ändrad lydelse av 6 och 17 §§ i lagen den 14 juni 1907
om inskrivning av tomträtt och vattenfall srätt samt av fång till
sådan rätt.
Härigenom förordnas, att 6 och 17 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inskrivning av tomträtt
och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt skola hava följande ändrade lydelse:
6§.
Företer ej sökanden handlingar, som i 5 § sägs, så upprättade, som lag i vart särskilt
fall föreskriver, eller finner rätten eljest uppenbart, att sökandens fång icke är lagligt,
eller är ej inskrivning av tomträtten sökt, varde ansökningen avslagen.
Sökes inskrivning på grund av överlåtelse från annan, må ansökningen ej beviljas,
med mindre det upplyses, att överlåtaren ej var gift, eller det visas, att samtycke eller
tillåtelse till överlåtelsen givits, efter ty i 6 kap. 4 eller 6 § giftermålsbalken sägs, eller
att överlåtelsen ändock är gällande. Sökes inskrivning på grund av testamente, dom
eller annan handling, som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än det
visas, att handlingen blivit ståndande.
17 §.
Vad här ovan i 1—3 samt 5—16 §§ är stadgat angående tomträtt skall, med undantag
av bestämmelsen i 6 § andra stycket första punkten, äga motsvarande tillämpning i
fråga om vattenfallsrätt. Den, som söker inskrivning av sådan rätt, vare pliktig att vid
påföljd, som i 4 § sägs, ingiva protokoll vid lantmäteriförrättning, vartdl upplåtelsehandlingen
hänvisar, jämte styrkt kopia av den därvid upprättade karta.
Riksdagens sknvelse Nr 228. 65
Denna lag skall tråda i kraft den 1 januari 1921; dock skall vad i 6 § andra stycket
första punkten är stadgat ej äga tillämpning, om överlåtelsen ägt rum, innan denna
lag trätt i kraft.
23:o) Lag
angående ändrad lydelse av 2 och 23 §§ i lagen den 14 juni 1907
om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.
Härigenom förordnas, att 2 och 23 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt
och vattenfallsrätt skola hava följande ändrade lydelse:
2 §•
Inteckning i tomträtt sökes hos den rätt, varunder tomten lyder; och skall den handling,
på grund varav inteckning äskas, därvid i huvudskrift till rätten ingivas. Rätten
läte’ handlingen eller den del därav, som ligger till grund för ansökningen, offentligen
uppläsas och i tomträttsprotokollet införas.
Finnes ej å handlingen sådant medgivande, som i 1 § sägs, varde ansökningen genast
avslagen. _
Inteckning må ej beviljas, med mindre det upplyses, att tomtrattshavaren ej var
gift, eller det visas, att samtycke eller tillåtelse till inteckningen givits, efter ty i 6 kap.
1 eller 6 § giftermålsbalken sägs, eller att medgivandet till inteckning ändock är gällande.
Möter på grund av vad nu är sagt hinder för inteckningens beviljande, varde ansökningen
förklarad vilande; och åligge det sökanden att i stad inom tre månader och å landet sist
å det ting, som infaller näst efter tre månader, visa, att hindret blivit undanröjt, vid
äventyr att eljest ansökningen är förfallen.
Då inteckning blivit beviljad, teckne rätten bevis därom å fordnngshandlingen.
23 §.
Vad här ovan i denna lag är stadgat om tomträtt skall, med undantag av bestämmelsen
i 2 § tredje stycket, äga motsvarande tillämpning i fråga om vattenfallsrätt.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921; dock skall förut gällande lag fortfarande
äga tillämpning, om medgivande till inteckning dessförinnan lämnats.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 saml. Nr 228.
9
66
Riksdagens skrivelse Nr 228.
24: o) Lag- •
om ändrad lydelse av 26 § i lagen den 29 juli 1392 angående
sparbanker.
Härigenom förordnas, att 26 § i lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker skall
hava följande ändrade lydelse:
Omyndig, som uppnått femton år, må utan särskild tillåtelse av målsman förfoga
över egna medel, som han själv å motbok insatt. Medel, om vilka nu är sagt, må ej
från sparbank utbetalas till målsman utan den omyndiges samtycke.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921; dock skall i fråga om medel, som
för gift kvinnas räkning innestå i sparbank, förut gällande lag fortfarande lända till
efterrättelse, om äldre giftermålsbalken är tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.
25: oj Lag
om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 31 oktober 1373 angående
främmande trosbekännare och deras religionsövning.
Härigenom förordnas, att 6 § i förordningen den 31 oktober 1873 angående främmande
trosbekännare och deras religionsövning skall hava följande ändrade lydelse:
Barn av äkta makar, som vid barnets födelse äro medlemmar av samma främmande
trossamfund, må i dess lära uppfostras. Äro föräldrarna vid barnets födelse medlemmar
av skilda främmande trossamfund; äge föräldrarna bestämma, i vilketdera samfundets
lära barnet skall uppfostras. Tillhör endera sådant trossamfund och den andre svenska
kyrkan; då skall barnet i evangeliskt lutherska läran uppfostras. Har emellan makarna
träffats avtal om deras barns uppfostran i evangeliskt lutherska läran eller främmande
troslära, som en av makarna bekänner; vare sådant avtal gällande, så framt det blivit
före äktenskapets ingående skriftligen upprättat och för vigselförrättaren uppvisat.
Då föräldrarna övergå från svenska kyrkan till främmande trossamfund eller från
ett sådant till annat, må de bestämma, i vilketdera samfundets lära barnet skall uppfostras.
Tillkommer vårdnaden om barn allenast den ene av föräldrarna, skall vad i
första och andra styckena är sagt om föräldrarna tillämpas angående den, som
har vårdnaden.
Barn av föräldrar, som ej ingått äktenskap med varandra, må, där modern tillhör
främmande trossamfund, i hennes troslära uppfostras. Övergår modern från svenska
67
Riksdagens skrivelse Nr 228.
kyrkan till främmande trossamfund eller från ett sådant till annat, må bon bestämma,
i vilketdera samfundets lära barnet skall uppfostras. Varder fadern förordnad till
förmyndare för barnet, skall vad nu är sagt om modern tillämpas beträffande fadern.
Hava vid adoption barnets föräldrar med adoptanten, eller, där barn adopterats av
makar, med dessa avtalat, att barnet skall uppfostras i evangeliskt lutherska läran eller
i främmande troslära, däri barnet enligt ovan givna regler må uppfostras; vare det avtal
gällande, så framt det blivit skriftligen upprättat och till rätten ingivet, innan dess tillstånd
till adoptionen meddelades. Finnes ej sådant avtal, skall, med motsvarande tilllämpning
av vad ovan är stadgat, barnet uppfostras som vore det adoptantens eller,
där barn är adopterat av makar eller ena makens barn adopterats av den andre, makarnas
gemensamma barn. Häves adoptivförhållandet, må, där barnet uppfostrats i främmande
troslära, dess uppfostran fortgå i den lära, ändå att barnet, om adoptionen ej mellankommit,
skolat uppfostras i annan.
Barn, som fyllt femton år eller blivit inom svenska kyrkan konfirmerat, må ej på
grund av föreskrifterna i andra, fjärde eller femte stycket anses från svenska kyrkan
skilt, utan gälle om sådant barn vad i 3 § stadgas.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921.
26:o) Lag
angående ändrad lydelse av 2 § i lagen den 1 juni 1912 om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar.
Härigenom förordnas, att 2 § i lagen den 1 juni 1912 om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskaps rättsverkningar skall erhålla följande ändrade lydelse:
Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 § skall iakttagas:
1. Främmande lag, som jämlikt 1 § skall tillämpas vid bedömande av makars inbördes
förmögenhetsförhållanden, må ej här i riket åberopas emot tredje man, innan
hos den rätt, som har att mottaga äktenskapsförord mellan makarna, blivit skriftligen
angivet, att den främmande lagen skall äga tillämpning å makarnas inbördes förmögenhetsförhållanden.
Sker sådan anmälan, i stad inom eu månad och å landet senast å det
ting, som infaller näst efter eu månad, sedan äktenskapet ingicks, må den främmande
lagen emot tredje man åberopas jämväl i avseende å tiden innan anmälan skedde.
Vid anmälan, varom i första stycket sägs, skall fogas bevis rörande mannens nationalitet
vid tiden för makarnas giftermål. Vad i ärendet förekommit skall intagas i
protokollet över äktenskapsförord, och varde jämväl i övrigt så förfaret, som i 8 kap.
giftermålsbalken är stadgat beträffande äktenskapsförord, som avses i 1 § av samma kap.
2. Sluter svensk man eller svensk kvinna utomlands avtal med sin trolovade eller
make om deras inbördes förmögenhetsförhållanden i äktenskapet, skall vad i 8 kap. giftermålsbalken
är stadgat om upprättande och lagföljande av äktenskapsförord, som
avses i 1 § av samma kap., lända till efterrättelse.
68
Riksdagens skrivelse Nr 228.
3. Avtal angående makars inbördes förmögenhetsförhållanden, som skall anses
till formen giltigt, ehuru det ej upprättats och lagföljts på sätt i giftermålsbalken är
sagt om äktenskapsförord, må ej här i riket åberopas emot tredje man, innan det blivit
till rätten ingivet enligt vad om förord är stadgat. Är avtalet slutet mellan trolovade,
och varder det till rätten ingivet, i stad inom en månad och å landet senast å det ting,
som infaller näst efter en månad, sedan äktenskapet ingicks, må det emot tredje man
åberopas jämväl i avseende å tiden före dess ingivande till rätten.
Då avtal, varom i första stycket sägs, till rätten ingivits, skall så förfaras, som i 8
kap. giftermålsbalken är stadgat beträffande äktenskapsförord, som avses i 1 § av
samma kap.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.
27:o) Lag
angående ändrad lydelse av 17 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas, att 17 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
skall hava följande ändrade lydelse:
Den envar avgiftspliktig åliggande pensionsavgift av tre kronor erlägges av gift
man för hustru, och är fader ansvarig för erläggandet av sådan pensionsavgift för barn
eller adoptivbarn under aderton år, som är hos honom mantalsskrivet.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921.
28:o) Lag
angående ändrad lydelse av 18 § i lagen den 30 maj 1916 om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller
aktier i vissa bolag.
Härigenom förordnas, att 18 § i lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i
rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag skall hava följande
ändrade lydelse:
De i denna lag föreskrivna inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom eller
inmutad mineraifyndighet eller gruvlägenhet skola ej äga tillämpning å förvärv genom
bodelning, arv eller testamente.
69
Riksdagens skrivelse Nr 228.
Vad denna lag innehåller om inskränkning i rätten för bolag eller förening att förvärva
fast egendom, inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet
eller idka gruvdrift så ock att förvärva aktier i vissa bolag skall, såvitt angår
svenskt bolag eller svensk förening, icke tillämpas i avseende å bankaktiebolag, solidariskt
bankbolag, järnkontoret, sparbank, försäkringsbolag, sjukkassa, understödsförening
eller annan försäkringsförening, aktiebolag eller förening, som erhållit statslån
från egnahemslånefonden, eller förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen genom att anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna,
avsätta alster av medlemmarnas verksamhet, bereda bostäder åt medlemmarna
eller anskaffa lån åt medlemmarna.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921; dock skall förut gällande lag fortfarande
lända till efterrättelse beträffande förvärv genom giftorätt, som åtnjutes enligt
äldre giftermålsbalken.
Stockholm den 14 maj 1920.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.