Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående beredande åt de i norra delarna av landet stationerade statsanställda av vissa särskilda avlöningsförmåner.

1920-05-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:238, Skrivelse till Konungen, angående beredande åt de i norra delarna av landet stationerade statsanställda av vissa särskilda avlöningsförmåner.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 238.

15

Nr 238.

Godkänd av första kammaren den 26 maj 1920.

Godkänd av andra kammaren den 26 maj 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående beredande åt de i

norra delarna av landet stationerade statsanställda av

vissa särskilda avlöningsförmåner.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 31.)

(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 17.)

Till Ivonungen.

Inom riksdagen har framhållits behovet av att en utredning komme

till stånd om, huruvida och på vilket sätt ändringar i avlöningsreglementen

eller andra gällande bestämmelser borde vidtagas, i syfte att statsanställda,

stationerade i norra delarna av landet, måtte tilldelas vissa förmåner,

som kunde bidraga till en ur statens synpunkt förmånlig rekrytering

samt till att bibehålla arbetskraften under någon längre tid vid placering

i nämnda landsdel.

Såsom i motionen utvecklas, hava i allmänhet statens befattningshavare

i övre Norrland på grund av de där rådande svårare levnadsförhållandena

att utföra sitt arbete i statens tjänst under avsevärt tyngre och

hårdare villkor än statsanställda i andra delar av landet. De klimatologiska

förhållandena, kölden, den långa perioden av mörker, de stora avstånden

mellan bebyggda trakter, de avlägsna och på grund av de stegrade

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 238.

resekostnaderna relativt sällsynta förbindelserna med sydligare trakter, allt

detta samverkar att göra vistelsen i övre Norrland mindre tilltalande, åtminstone

för de statstjänare, som komma från andra orter. Detta torde

vara fallet med det stora flertalet. Därtill kommer den här stegrade dyrheten

med avseende på förnödenheter av olika slag, såsom beklädnad, mat

och bränsle.

Följden av dessa förhållanden har blivit, att det visat sig förenat med

stora svårigheter icke blott att erhålla kvalificerade krafter till befattningarna

i övre Norrland, utan i många fall även att över huvud få dem

besatta. Känt är, att hos befattningshavarna i nämnda del av landet en

stark benägenhet gör sig gällande att efter någon tids vistelse där uppe

söka sig söderut, en benägenhet, som i viss mån tillgodosetts genom ett

slags passagesystem inom en del områden av statsverksamheten. Det ligger

i öppen dag, att den härigenom uppkommande ständiga omsättningen av

personalen inom de olika verken i övre Norrland i längden måste inverka

i hög grad menligt på arbetsresultatet.

Riksdagen är därför fullt ense med motionären, att det måste betraktas

som ett statsintresse av vikt, att här ifrågavarande statstjänare beredas

sådana förbättringar i deras villkor, som äro ägnade att underlätta deras

rekrytering och fasthålla dem vid deras platser. Insikten härom har också

förmått statsmakterna att för ändamålet redan vidtaga vissa åtgärder. Sålunda

hava genom den lönereglering, som vid föregående års riksdag

genomfördes för kommunikationsverken, särskilda kallorts- och dyrortstilllägg

tillerkänts nämnda verks befattningshavare i de fyra nordligaste länen.

Liknande bestämmelser finnas intagna i det förslag till lönereglering för

domänverken, som av Eders Kungl. Maj:t innevarande riksdag framlagts,

proposition nr 271. Vidare kan erinras om, att även en del andra grupper

av befattningshavare i övre Norrland, såsom provinsialläkare, länsveterinärer,

folkskoleinspektörer m. fl. tilldelats särskilda löneförmåner.

Utom de åtgärder med hänsyn till dyrorts- och kallortsförhållandena,

vilka sålunda vidtagits, hava även andra anordningar varit ifrågasatta.

Kommunikationsverkens lönekommitté anför härom i sitt den 20 februari

1919 avgivna betänkande följande:

»Emellertid vill kommittén icke förneka, att vid sidan av dyrortstillägg

och kallortstillägg även andra anordningar kunna vara av nöden

för att med den raskt fortskridande utvecklingen av statens verksamhet

inom övre Norrland bereda de statsinstitutioner, vilka handhava denna

verksamhet, möjlighet att rekrytera sin personal där uppe med dugande

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse Nr 238.

arbetskrafter från de sydligare landsdelarne och jämväl under någon längre

tid behålla dem där. Särskilt från järnvägshåll ha för kommittén påpekats

de nuvarande vanskligheterna härutinnan. Kommittén har även varit i

tillfälle att taga del av vissa utredningar, som på järnvägsstyrelsens föranstaltande

utförts angående åtgärder till tryggande av ban- och maskinavdelningarnas

underbefälsrekryteringar inom de nordligaste distrikten och

till förekommande av de nu mycket vanliga förflyttningarna av personal

söderut. Bland de förslag, som därvid framkommit, må nämnas beredande

av ökade löneförmåner under skilda former, längre kostnadsfri ledighet,

minskad tjänstgöringstid, förmånligare tjänsteårsberäkning, tidigare pensionering

m. m. Av 1914 års kommitté har även i sammanhang med behandlingen

av kallortsspörsmålen berörts önskvärdheten av att medel kunde

ställas till förfogande för beredande av möjlighet för de i övre Norrland

stationerade tjänstemännens familjemedlemmar till rekreationsresor söderut

samt att åtgärder bleve vidtagna till underlättande av barnens skolgång

och förbättring av skolväsendet.

Åtskilliga av de sålunda framkomna förslagen torde vara väl värda

beaktande, och en del av dem torde kunna i administrativ väg realiseras.

Då emellertid dessa spörsmål säkerligen hava intresse icke blott för järnvägsstyrelsen,

som för övrigt icke lärer hava tagit ståndpunkt till dem,

och för de övriga av kommitténs arbete berörda verken, utan även för

andra grenar av statsförvaltningen, har kommittén, vilken icke hunnit

ägna förevarande frågor den ingående undersökning, som är erforderlig,

funnit riktigast att desamma, i den mån så prövas skäligt, göras till föremål

för särskild utredning, så mycket hellre som den allmänna löneregleringen

för de nu ifrågavarande verken icke påverkas därav.»

I ovan anförda yttrande förordas sålunda en särskild, mera ingående

utredning rörande det här förevarande spörsmålet. Riksdagen får vidare

erinra därom, att i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 391 vid föregående

års riksdag departementschefen för sin del ansett »den nyss antydda utredningen

rörande andra anordningar till personalens fromma i de norra

landsdelarna böra snarast möjligt komma till stånd».

I likhet med Eders Kungl. Maj:t och kommunikationsverkens lönekommitté

är riksdagen av den övertygelsen, att eu dylik utredning, varigenom

hela den här föreliggande frågan för de olika statstjänarnas vidkommande

på cn gång kunde upptagas till eu omsorgsfull systematisk omprövning,

är av behovet påkallad, och att den så fort ske kan bör igångsättas.

Företagandet av nämnda utredning snarast möjligt synes riksdagen

Bihang till riksdagens protokoll 1320. 11 saml. Nr 237—23!). 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 238.

desto angelägnare, som en allmän revision rörande de inom olika grenar

av den civila statsförvaltningen gällande löneregleringar med därtill hörande

villkor och bestämmelser nu är förestående. Enligt riksdagens mening

torde den lämpligen kunna uppdragas åt 1902 års löneregleringskommitté.

Med anledning av vad sålunda ovan anförts, får riksdagen anhålla,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda frågan om, huruvida och på

vilket sätt ändringar i avlöningsreglementen eller andra gällande bestämmelser

böra vidtagas, i syfte att statsanställda, stationerade i norra delarna

av landet, måtte tilldelas vissa förmåner, som kunna bidraga till en ur

statens synpunkt förmånlig rekrytering, samt till att bibehålla arbetskraften

under någon längre tid vid placering i nämnda landsdel.

Stockholm den 26 maj 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.