Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående beredande av rätt till pension åt sådana änkor och barn ejter statstjänare, som enligt nu gällande bestämmelser ej erhålla pension.

1920-05-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:244, Skrivelse till Konungen, angående beredande av rätt till pension åt sådana änkor och barn ejter statstjänare, som enligt nu gällande bestämmelser ej erhålla pension.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 244.

3

Nr 244.

Godkänd av första kammaren den 18 maj 1920.

Godkänd av andra kammaren den 18 maj 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående beredande av rätt

till pension åt sådana änkor och barn ejter statstjänare,

som enligt nu gällande bestämmelser ej erhålla

pension.

(Bankoutskottets utlåtande nr 53.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta

utreda, huruvida och på vilket sätt sådana statstjänareänkor och -barn,

som enligt nu gällande bestämmelser ej erhålla pension, måtte kunna

erhålla rätt till sådan, och för riksdagen framlägga det förslag, vartill

denna utredning kan föranleda.»

Enahanda motion förelåg till behandling vid 1919 års lagtima riksdag.

Efter det statskontoret yttrat sig över motionen, avgav bankoutskottet

utlåtande över densamma. I berörda utlåtande erinrade utskottet till en

början, att hittills gällt såsom en allmän regel, att tjäristinnehavarna själva

genom erläggande av pensionsavgifter sörjt för underhåll åt sina efterlevande

familjer. I avseende å familjepensionering hade staten hittills

inskränkt sig till medverkan vid bildande av kassor med sådant syfte, därvid

bidrag lämnats antingen till själva pensioneringen eller till förvaltningskostnaderna

vid kassorna. De kassor av berörda slag, som för närvarande

funnes, vore emellertid i allmänhet tillgängliga endast för statens ordinarie

tjänstinnehavare, d. v. s. för sådana ordinarie befattningshavare, som själva

ägde pensionsrätt. I fråga om andra befattningshavare i statens tjänst

hade först nyligen rätt till pension i mera utsträckt omfattning medgivits,

då genom beslut vid 1917 års riksdag pensionsbestämmelser fastställts för

icke ordinarie befattningshavare, huvudsakligen verkstadspersonal vid sta
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 244.

tens järnvägar, telegrafverket och vattenfallsverket. Det funnes emellertid

störa grupper av icke ordinarie statstjänare, som icke hade rätt till

pension, exempelvis personalen vid arméns faktorier och verkstäder, extra

lärare vid de allmänna läroverken m. fl. Dessa befattningshavares pensionsförhållanden

syntes i varje fall böra ordnas, innan åtgärder vidtoges i syfte

att bereda motsvarande förmåner åt deras efterlevande. Frågan om en utsträckt

rätt till pension i angivna avseenden hade för övrigt varit föremål för

övervägande i det betänkande, som avgivits av sakkunniga för det statsunderstödda

pensionsväsendets centralisering. Bemälda sakkunniga framhöllo

också, att stora grupper av icke ordinarie statstjänare för närvarande

vore i saknad av pensionsrätt, och att det över huvud syntes böra tagas

under övervägande, om ej alla icke ordinarie statstjänare, som hade en

mera fast anställning, borde erhålla rätt till såväl tjänste- som familjepension;

och framhöllo de sakkunniga vidare, att den av dem föreslagna

centraliseringen av pensionsväsendet i hög grad komme att underlätta ett

ordnande av här ifrågavarande spörsmål, något som eljest skulle erbjuda

stora svårigheter. Under sådana förhållanden syntes det vara lämpligast

att först, sedan statsmakterna fattat beslut rörande pensionsväsendets

centralisering, upptaga här föreliggande frågor till behandling.

I varje fall syntes man dock höra fastslå, att därest en generell familjepensionering

ansåges böra genomföras, den hittills gängse regeln för en

dylik pensionering upprätthölles, d. v. s. att densamma grundades på

vederbörandes anslutning till för ändamålet bildade kassor, till vilka avgifter

inbetalades.

Med bifall till utskottets därom gjorda hemställan beslöt riksdagen,

att motionen icke skulle föranleda någon åtgärd.

Riksdagen anser sig böra erinra, hurusom genom 1919 års lagtima riksdags

beslut om bifall till Eders Kungl. Maj-.ts proposition om inrättande

av en statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., vilken anstalt

trätt i verksamhet den 1 januari 1920, möjlighet beretts för en ytterligare

centralisering av pensionsväsendet. Denna anstalts reglemente innehåller

nämligen dels de allmänna pensionsbestämmelser, som ansetts böra gälla

för alla till anstalten anslutna befattningshavare, dels de särskilda bestämmelser,

som skola gälla för de olika grupperna av befattningshavare.

När fråga uppstår om att staten skall bereda pension åt en ny grupp befattningshavare,

kan detta alltså nu ske genom att låta densamma vinna

inträde i denna anstalt på de särskilda villkor, som befinnas lämpliga för

densamma.

Ett ytterligare steg på väg mot en centralisering av det statsunderstödda

pensionsväsendet är Eders Kungl. Maj:ts i proposition, nr 382, till årets riksdag

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 244.

framlagda, av riksdagen enligt annan skrivelse denna dag godkända förslag

angående pensionering av vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen

m. fl. Sistnämnda förslag avser dock icke statstjänare i egentlig mening.

Under angivna förhållanden kunde det måhända synas lämpligast, såsom

också förlidet år framhölls, att först avvakta den påbörjade centraliseringens

genomförande. I detta avseende må emellertid erinras, hurusom Eders Kungl.

Maj:t i proposition nr 313 till innevarande års riksdag framlagt förslag

till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid

postverket och telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

m. m. Enligt detta förslag, som av riksdagen enligt annan skrivelse denna

dag blivit i huvudsak bifallet, skola de av tjänstemännen erlagda pensionsavgifterna

ingå till särskilda, för vart och ett av de ifrågavarande verken

avsedda pensionsfonder, vilka skola förvaltas av vederbörande verk själva.

Ett genomförande av berörda förslag torde enligt riksdagens mening

komma att i viss mån fördröja en fortsatt centralisering. Under sådana

förhållanden har det synts riksdagen, som om den i motionen berörda

frågan, sedan den senast var föremål för behandling, kommit uti ett i viss

mån förändrat läge. Det torde icke heller kunna förnekas, att syftet med

motionen är särdeles behjärtansvärt och att åtgärder snarast möjligt böra

vidtagas till rättelse av de i motionen berörda missförhållandena. Riksdagen

anser därför i likhet med motionärerna en utredning i ärendet önskvärd

och har funnit sig böra i huvudsak biträda motionen. Enligt riksdagens

mening lärer den åsyftade reformen utan några större svårigheter låta

sig genomföras genom en utvidgning av den änke- och pupillpensionering,

som nu äger rum, med iakttagande därvid att såvitt möjligt enhetliga

grunder vinna tillämpning i avseende å pensioneringen och anslutning

sker till någon redan befintlig kassa, till vilken avgifter i vanlig ordning

inbetalas.

Åberopande vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och på vilket sätt änkor och barn

efter sådana statstjänare, som ej äro delägare i någon av staten understödd

kassa för familjepensionering, genom statens medverkan må kunna

beredas tillfälle till sådan pensionering, samt därefter för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 18 maj 1920.

Med undersåtlig: vördnad.

O

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.