Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln framlagda förslag till inrättande av ett rik sr öken skap sv e r k.

1920-05-21 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:249, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln framlagda förslag till inrättande av ett rik sr öken skap sv e r k.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 249.

1

Nr 249.

Godkänd av första kammaren den 21 maj 1920.

Godkänd av andra kammaren den 21 maj 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln framlagda

förslag till inrättande av ett rik sr öken skap sv

e r k.

(Statsutskottets utlåtande nr 107.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd ocli behov under år 1921 har Eders Kungl.

Maj:t under sjunde huvudtiteln, punkt 16, föreslagit riksdagen att ej

mindre,

dels godkänna nedan intagna förslag till avlöningsstat för riksräkenskapsverket,

att tillämpas från och med år 1921, ävensom de av

chefen för finansdepartementet föreslagna villkor och bestämmelser för

åtnjutande av de i samma stat upptagna avlöningsförmåner,

dels förklara,

att ålderstilläggen till de i staten uppförda tjänsterna skola utgå

av det under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg;

samt

att en var, som med eller efter ingången av år 1921 tillträder

ordinarie befattning i riksräkenskapsverket, skall vara pliktig att underkasta

sig ovanberörda villkor och bestämmelser för avlöningsstatens

åtnjutande;

än även till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet

under år 1921 bevilja å ordinarie stat ett anslag av 338,000 kronor.

Under punkt 17 av samma huvudtitel har Eders Kungl. Magt vidare

föreslagit riksdagen att till förstärkning av arbetskrafterna hos riksräkenskapsverket

ävensom till beredande av arvodesfyllnad åt vikarierande

extra revisorer i enlighet med vad av chefen för finansdepartementet

förordats å extra stat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst,

36,800 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 249. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 249.

Förslaget till stat för riksräkenskapsverket är av följande lydelse:

Avlöningsstat för riksräkenskaps verket.

Tjänst-

.....

Lön

görings-

Orts-

! Summa

pen-

tillägg

ningar

kronor

kronor

kronor

kronor

1 generaldirektör och chef............

7,000

3,000

1,000

11,000

1 byråchef .................................

5,000

2,500

600

8,100

}Efter 5 år kan lönen Ilöjas

j 2 byråchefer ..............................

10,000

5,000

1,200

16,200

J med 600 kronor.

1 1 förste revisor...........................

3,600

1,800

400

5,800

) Efter 5 år kan lönen höjas

arvode ..............................

500

med 500 kronor och efter

5 förste revisorer ........................

18,000

9,000

2,000

29,000

10 år med ytterligare 500

arvoden ..............................

2,500

J kronor.

Efter 5 år kanlönenköjas med

1 revisor....................................

2,600

1,600

300

4,500

500 kronor, efter 10 år

33 revisorer .................................

85,800

52,800

9,900

148,500

med ytterligare 500 kronor

och efter 15 år med än

ytterligare 500 kronor.

1 kvinnligt biträde av tredje gra-

jEfter 5 år kan avlöningen

(ten, registrator och aktuarie ...

1,500

700

200

2,400

höjas med 200 kronor,

1 kvinnligt biträde av tredje graden

i;boo

700

200

2,400

J efter 10 år med ytterligare

1 kvinnligt biträde av andra graden

1,300

500

200

2,000

200 kronor och efter 15

22 kvinnliga biträden av andra gra-

t år med än ytterligare 200

den .......................................

28,600

11,000

4,400

44,000

kronor; skolande av varje

1 kvinnligt biträde av första graden

1,100

300

200

1,600

avlöningsförköjning 100

6 kvinnliga biträden av första gra-

kronor anses tillköra lön

den .......................................

6,600

1,800

1,200

9,600

ock 100 kronor tjänst-

göringspenningarna.

\ Efter 3 år kan lönen höjas

1 förste vaktmästare ..................

1,100

650

150

1,900

med 100 kronor, efter 6

1 vaktmästare ...........................

900

550

150

1,600

år med ytterligare 100

4 vaktmästare ..........................

3,600

2,200

600

6,400

kronor ock efter 9 år

■

med än ytterligare 100

kronor.

178,200

94,100

22,700

298,000

Till vikariatsersättning samt arvoden

och flitpenningar åt e. o. tjänste-

män, biträden och vaktmästare ...

—

—

—

40,000

Summa kronor

—

" —

338,000 i

1

Anm. 1. Av det till kontorschef utgående arvodet skola 200 kronor anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Anm. 2. Ifråga om bostad m. fl. förmåner skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse

bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 (nr 836) angående avlöningsförbättring

från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrivelse Nr 249. 3

Att behov av större enhetlighet och effektivitet i avseende å den

centrala kontrollen över statsmedelsförvaltningen föreligger, synes riksdagen

vara till fyllest ådagalagt. Den ifrågavarande kontrollen utövas

för närvarande av tre olika statsorgan: statskontoret, kammarrätten och

statsbokföringskommittén. Det har visserligen anförts, att utan svårigheter

en bestämd åtskillnad skulle kunna göras mellan de olika slag

av kontroll, som tillkomma nämnda myndigheter. Av de utredningar,

som verkställts, har riksdagen emellertid bibringats den uppfattningen,

att så icke kan anses vara förhållandet. Det har tvärtom gjort sig

gällande helt olika uppfattningar om vad som bort konstateras genom

den av statskontoret vid budgetredovisningens upprättande utövade

budgetkontrollen och vad som bort beivras vid den av kammarrätten

verkställda kamerala revisionen. Intet tvivel lärer heller råda därom, att

den formella granskning, som genom statsbokföringskommittén utövas

å de till kommittén ingående räkenskaperna och som innebär dels tillsyn

å att räkenskaperna äro i formellt hänseende riktiga samt att inkomster

och utgifter förts å vederbörliga titlar, dels och granskning av

att verificeringen av inkomster och utgifter är fullständig och riktig,

tjänar såväl rikshuvudbokföringens som den kamerala revisionens intressen.

Den nuvarande ordningen lider emellertid även av andra brister,

i det att beträffande vart och ett av de organ, som nu hava att taga

befattning med den centrala medelskontrollen, mindre tillfredsställande

förhållanden råda.

Att rikshuvudboken upprättas av statskontoret, som förvaltar eu

avsevärd del av statskapitalet, medför den olägenheten, att ämbetsverket

vid utövandet av budgetkontrollen å andra myndigheter blir bundet av

hänsyn till den förvaltning, ämbetsverket självt handhar. Olämpligheten

härav är så mycket större, som någon efterföljande kontroll å riksbokslutet

icke företages, frånsett den granskning, som kan utföras av riksdagens

revisorer.

Beträffande den av kammarrätten utövade revisionen har detta

ämbetsverk själft erkänt behovet av mera djupgående reformer av

revisionens ledning. Det torde ock vara uppenbart, att med den nuvarande

organisationen av ämbetsverket revisionens speciella synpunkter

hava svårt att i vederbörlig grad göra sig gällande.

Vad slutligen angår statsbokföringskommittén, bär denna tydligen

genom omständigheternas makt kommit att erhålla uppgifter, som endast

böra tillkomma ett fast organiserat ämbetsverk. Detta gäller icke blott

den direkta räkenskapskontrollen utan även den centrala bokföring och

den allmänna tillsyn å räkenskapsväsendet, som utövas genom kommittén.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 249.

Efter att hava övervägt olika alternativ för lösning av den föreliggande

frågan har riksdagen vunnit den uppfattningen, att därest

man vill vinna det syfte, som avsetts med den föreslagna reformen, den

bästa lösningen är att sammanföra statskontorets riksbokslutsbyrå, kammarrättens

revisionsavdelning och statsbokföringskommittén i ett särskilt

ämbetsverk. Såsom departementschefen framhållit, förefinnas i huvudsak

redan de olika beståndsdelar, av vilka verket skulle bestå, varför det egentligen

endast till namnet är fråga om ett nytt verk. Några ökade kostnader

uppstå därför ej heller, utan torde genom bokföringskommitténs

indragning en ej obetydlig besparing komma att inträda. Åven om man

jämför kostnaden för det nya verket med de utgifter, som skulle föranledas

av en inflyttning av statsbokföringskommittén i statskontoret

respektive kammarrätten, framgår det, att någon nämnvärd kostnadsökning

icke inträder, då man ju måste utgå från att dessa båda ämbetsverk

böra så utrustas, att de bliva fullt skickade att handhava såväl de

dem nu åliggande göromålen som de nya uppgifterna.

Vad först beträffar kostnaderna för riksräkenskapsverket i jämförelse

med de kostnader, som utgå för motsvarande personal inom

statskontoret, kammarrätten och statsbokföringskommittén, ger en i

anslutning till den i statsrådsprotokollet å sid. 220 och 221 intagna

tablån upprättad jämförelse mellan motsvarande kostnader, sådana de

med ledning av statskontorets och kammarrättens beräkningar för år

1921 samt uppgifter från statsbokföringskommittén ställa sig i förhållande

till den stat för riksräkenskapsverket, som riksdagen godkänt, vid

handen följande.

Från staten för statskontoret överflyttas:

ordinarie staten .................................................. kr. 25,500:

extra stat............................................................... » 7,500: — 33,000: —

Från staten för kammarrätten överflyttas:

ordinarie staten.................................................. kr. 155,900:

extra stat.............................................................. » 76,734:— 232,634: —

Statsbokför ing skommitténs nuvarande kostnader:

De mot statens för riksräkenskapsverket

avlöningskostnader svarande utgifterna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 249.

inom statsbokföringskommittén beräknas

per månad till omkring kr. 10,00b1), alltså

för år till................................................. kr. 120,000: —

Till nämnda belopp böra läggas till kommitténs

verkställande ledamot utgående ersättning

för mistade avlöningsförmåner jämte

kommittéarvode....................*........................ » 13,500:— 133,500: —

Summa kronor 399,134: —

Dragas härifrån de av utskottet nedan tillstyrkta

kostnaderna för riksrevisionsverket:
ordinarie

staten........................................... kr. 322,000: —

extra stat......................................................... » 36,800: — 358,800: —

erhålles en skillnad av..................................................... kronor 40,334: —

som alltså skulle utgöra den beräknade besparingen genom statsbokföringskommitténs

inflyttande i riksräkenskapsverket.

Att en så avsevärd besparing beräknats komma att uppstå förklaras

därav, att genom sammanförandet av revisions- och bokföringspersonalen

ifråga densamma kan bättre utnyttjas än hittills varit fallet.

Såsom nedan närmare beröres, har ock av den hos statsbokföringskommittén

för närvarande anställda kvinnliga personalen endast omkring

halva antalet beräknats komma att erfordras vid inrättandet av riksräkenskapsverket.

Vidare har man räknat med, att för framtiden det icke

skall bliva behövligt att i samma utsträckning som hittills varit erforderligt

inorii statsbokföringskommittén, tillkalla speciella sakkunniga för

utarbetande av nya bokföringsformulär.

Givet är emellertid, att inrättandet av det nya verket kommer att

medföra vissa krav på nya lokalutrymmen. Det är dock att märka, dels

att statsboksföringskommittén för närvarande förhyr lokaler, dels ock

att statskontorets riksbokslutsbyrå redan nu är i färd med att avflytta

från statskontorets nuvarande ämbetslokal, varifrån en del måst avskiljas

för att möta krav på ökat utrymme från kammarkollegium, som fr. o. m.

innevarande år fått sin ordinarie personal väsentligt förstärkt. Lokalfrågan

kan fördenskull icke komma att medföra kostnader av den be
-

'') Enligt riksdagens rederbörande utskott tillhandakommen uppgift från statsbokföringskom.

niittén uppgå dess beriiknade avlöningskostnader för år 1920 till 170,000 kronor, varifrån avgå

50,000 kronor, som beråknats motsvara dyrtidstillägg för personal, vilken icke åtnjuter sådant tillägg

på grund av anställning i statens tjänst.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 249.

ty (lenhet, att desamma skulle avgörande inverka på frågan, om riksräkenskapsverket

bör inrättas eller icke.

För bedömande av kostnadsfrågan har av riksdagens vederbörande

utskott verkställts en jämförelse mellan kostnaderna för riksräkenskapsverket,

sådant det av riksdagen beslutats, och det enda alternativ till

lösning av frågan, som riksdagen i övrigt funnit vara av beskaffenhet

att överhuvud kunna komma i betraktande, nämligen ett förslag att

till statskontoret överflytta statsbokföringskommitténs befattning med

tillsynen å räkenskapsväsendet, utarbetandet av nya bokföringsformulär.

sammanställningen av tabellerna över anslagsbelastningen m. in. samt

att till kammarrätten förlägga den egentliga formella kontrollen å räkenskaperna.

Enligt denna jämförelse skulle kostnaderna för inrättandet

av riksräkenskapsverket endast med omkring 5,000 kronor överstiga

den kostnad, som skulle uppstå, därest statsbokföringskommitténs åligganden

övertoges av statskontoret och kammarrätten och dessa båda

verk erhölle härför erforderlig förstärkning i arbetskrafterna. Sagda

skillnad till det senare förslagets fördel anser riksdagen dock vara mera

skenbar än verklig. Det måste nämligen anses obestridligt, att den

personal, som sammanföres i ett enda verk under gemensam ledning,

kan utnyttjas betydligt mera effektivt än om samma personal är splittrad

pa två skilda verk. Fördenskull bör ock personalökning kunna längre

undvikas, om riksräkenskapsverket inrättas.

Vid bedömandet av frågan om det nya verkets inrättande bör emellertid

framförallt hänsyn tagas till, att genom att all den centrala medelskontrollen,

i dess olika former, samlas på en hand, skapas den största möjliga

garanti för, att kontrollen blir enhetligt ledd och att den kan på bästa

™°jliga sätt göra sig gällande. Kungl. Magt får därigenom till sitt

förfogande ett verk, från vilket med fullt fog ansvar för räkenskapsoch

revisionsväsendets läge kan utkrävas. I görligaste mån skapas ock

förutsättningar för att budgetredovisningen skall bliva snabbt upprättad

och avfattad efter enhetliga principer. Fn snabb budgetredovisning är

också av stor betydelse, för att icke säga en förutsättning för den omläggning

av budgetåret, vilken man eftersträvar.

Då alltså riksdagen anser förslaget om inrättande av ett räkenskapsverk

erbjuda betydande fördelar framför övriga tänkbara lösningar

av frågan och då förslaget enligt riksdagens uppfattning i verkligheten

också är det, som ur kostnadssynpunkt är det mest fördelaktiga,

har riksdagen funnit sig böra besluta, att ett riksräkenskapsverk

från och med år 1921 inrättas i huvudsaklig överensstämmelse

med Eders Kungl. Maj:ts förslag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 249.

Vad angår den föreslagna organisationen av det nya verket har

riksdagen funnit det ändamålsenligt, att själva revisionsorganet skiljes

från domstolen i anmärkningsmål. Därigenom möjliggöres en kraftig

och målmedveten ledning av revisionsarbetet. Beträffande frågan om

anmärkningsmålens förberedande behandling i riksräkenskapsverket har

dock riksdagen ansett det böra skapas starkare garantier än departementschefen

funnit nödiga, för att gjorda anmärkningar icke onödigtvis tillbakahållas.

Riksdagen har därför velat uttala sig för, att såväl i fråga om

kommunicering av väckt anmärkning som beträffande beslut, huruvida besvarad

anmärkning skall överlämnas till kammarrätten, ärendet hänskjutes

till avgörande i verkets plenum, därest chefen för sin del ansett,

att kommunikation ej bör ske eller att talan ej bör väckas hos kammarrätten.

Därjämte anser riksdagen, att, därest vid plenibehandling av

dylikt ärende lika röster stanna mot lika, verkets beslut bör avfattas

i enlighet med deras mening, vilka anse, att anmärkningen bör kommuniceras,

respektive hänskjutas till kammarrättens avdömande.

I övrigt har riksdagen icke funnit anledning att närmare inlåta

sig på förslaget till instruktion för det nya verket.

Vad angår den föreslagna staten för riksräkenskapsverket, har

riksdagen ansett sig böra framställa vissa erinringar. Härvid har dock

riksdagen icke velat ifrågasätta någon ändring i vare sig den föreslagna

ställningen för verkets chef eller antalet byråchefer. Den uppgift, som

tillkommer det högsta organet för medelskontrollen inom statsförvaltningen,

är enligt riksdagens uppfattning av den maktpåliggande art,

att chefen bör intaga generaldirektörs ställning. Med hänsyn till såväl

önskvärdheten av att erhålla tillräckligt mångsidig och kvalificerad

sakkunskap inom verkets styrelse som ock omfattningen av de göromål,

som åligga verket, skulle det enligt riksdagens förmenande vara olämpligt

att bestämma antalet byråchefer till lägre antal än tre.

I fråga om antalet förste revisorer har riksdagen funnit sig böra

vidtaga en nedsättning i Eders Kungl. Maj:ts förslag, som upptager 6

dylika befattningar. Av dessa svara 5 mot enahanda befattningar i statskontoret

och kammarrätten. Den sjätte av ifrågavarande tjänstemän

är avsedd för ett fjärde revisionskontor å den byrå, som i det nya

verket skulle motsvara kammarrättens revisionsavdelning. Kammarrätten

har visserligen tidigare uttalat såsom ett önskemål, att ett fjärde

revisionskontor måtte inrättas, men i sitt statförslag för år 1921 har

kammarrätten icke gjort någon framställning i dylikt syfte. Vidare är

att märka, att det tredje kontoret inrättats först frän och med år

1918, varvid dock allenast uppförts ett arvode å extra stat för kon
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 249.

torsföreståndaren. Vid sådant förhållande och med hänsyn därtill,

att kammarrättens nuvarande revisionsavdelning i det nya verket kommer

att ställas under särskild byråchef, synes det riksdagen, att anslag fölen

fjärde kontorschef, avsedd för ifrågavarande byrå, icke är erforderligt.

Avlöningen för förste revisorerna har av Eders Kungl. Maj:t föreslagits

till andra gradens normalavlöning jämte ett arvode av 500

kronor för år. Skälet härför är givetvis att finna däri, att revisorerna

i kammarrätten för närvarande åtnjuta en avlöning, som med 500

kronor överstiger avlöningen för första gradens tjänstemän. Att emellertid

beträffande förste revisorerna iakttaga en dylik skillnad synes

riksdagen icke vara av omständigheterna påkallat, särskilt med hänsyn

till de ökade befordringsutsikter, som skapas genom riksräkenskapsverkets

inrättande. Riksdagen anser alltså, att tjänstemännen ifråga

böra erhålla avlöning enligt andra normalgraden.

Självfallet är, att de tjänstemän, som varit förste revisorer i kammarrätten,

böra efter utnämning till förste revisorer i riksräkenskapsverket

för vinnande av ålder stillägg i den nya tjänsten få räkna sig till godo

tjänstgöringen i kammarrätten. På grund av riksdagens redan fattade

beslut med anledning av propositionen nr 359 med förslag till vissa

bestämmelser angående ålderstillägg för civila befattningshavare i statens

tjänst lärer emellertid särskilt beslut beträffande nu ifrågavarande tjänstemäns

ålderstilläggsberäkning icke vara av nöden.

Beträffande de föreslagna 34 ordinarie tjänstemännen i första

lönegraden, revisorerna, innebär förslaget härutinnan ingen ökning i

de arbetskrafter, som nu förefinnas eller befunnits höra anställas redan

under den nuvarande organisationen. Dock skulle 6 extra revisorer

uppflyttas å ordinarie stat. Bibehållas å extra stat skulle därjämte 6

revisorer. Mot förevarande förslag har riksdagen endast haft att erinra,

att den ordinarie revisorstjänst, som motsvaras av en extra revisor i

statskontoret, synes kunna uteslutas från riksräkenskapsverkets stat.

Sagda tjänsteman skulle hava till åliggande att uppgöra vissa förutberäkningar

angående statsverkets inkomster och utgifter. Det vill

synas riksdagen, att denna uppgift skulle kunna övertagas av finansdepartementets

budgetbyrå, helst som det för ifrågavarande beräkningar

erforderliga materialet i huvudsak måste särskilt för ändamålet införskaffas.

Antalet å ordinarie stat uppförda revisorer minskas härigenom

från 34 till 33.

De föreslagna kvinnliga biträdena — 2 i tredje, 23 i andra och

7 i första graden — motsvaras dels av 8 ordinarie och 9 extra räkne
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 249.

biträden i kammarrätten, samtliga av andra graden, dels ock av 2 biträden

i statskontoret, därav 1 i andra och 1 i första graden, det senare för

närvarande å extra stat. Övriga 13 biträden torde i huvudsak komma

att rekryteras från statsbokföringskommittén, som för närvarande har

23 kvinnliga biträden. Ett av biträdena är avsett att tjänstgöra såsom

registrator. Riksdagen har icke funnit tillräcklig anledning föreligga

att vidtaga ändring i det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna antalet kvinnliga

biträden eller dessas fördelning på olika lönegrader.

Vad beträffar antalet vaktmästare, som i statförslaget upptagits

till 1 förste vaktmästare och 5 vaktmästare, varav 3 beräknats medfölja

från kammarrätten och 1 från statskontoret, har riksdagen ansett

det vara tillräckligt med, förutom förste vaktmästaren, 4 vaktmästare.

Vidkommande slutligen anslaget till vikariatsersättning m. in. kan

på grund av den av riksdagen vidtagna minskningen i antalet tjänstemän

detta anslag nedsättas med ett dessa befattningshavares tjänstgöringspenningar

under semester motsvarande belopp. Då även av

andra skäl en mindre nedsättning i anslagsposten synes kunna vidtagas,

har riksdagen ansett densamma kunna bestämmas till 38,900

kronor. Härigenom skulle slutsumman för verket i sin helhet komma

att uppgå till 322,000 kronor.

Beträffande de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna avlöningsbestämmelserna

och deras tillämpande har riksdagen funnit sig böra förorda

följande jämkningar.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle befattningshavare i riksräkenskapsverket

vara underkastad att, när helst så av Eders Kungl.

Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom den

centrala statsförvaltningen. Då emellertid förflyttningsskyldighet i denna

vidsträckta omfattning nu icke åligger befattningshavare i statskontoret

och kammarrätten, torde sagda bestämmelse icke kunna vinna tillämplighet

på de ordinarie befattningshavare i nämnda båda verk, vilka med

1921 års ingång varda överflyttade till riksräkenskapsverket. *

Enligt avlöningsbestämmelserna skall vid sjukdomsfall eller när

det erfordras för tjänsteresor eller för beredande av semester befattningshavare

vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i ämbetsverket,

bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader

under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället

för egna tjänstgöringspenniugar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen

anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest däremot svarande

belopp. Då emellertid beträffande kvinnlig befattningshavares tjänstgöringsskyldighet

och avlöningsförhållanden för nu nämnda fall särBihang

till riksdagens protokoll 1920. 14 saml. Nr 249. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens skrivelse Nr 249.

skilda bestämmelser gälla, bör framför ordet »befattningshavare» inskjutas

»manlig».

Till följd av att riksdagen beslutat, att förste revisorerna skola erhålla

avlöning enligt andra normalgraden, bör, för att förebygga avlöningsminskning,

i stadgandena rörande ålderstillägg göras det tillägg,

att, därest revisor, vilken såsom sådan intjänat tre ålderstillägg, befordras

till förste revisor, honom omedelbart skall tillgodoforas ett ålderstillägg

såsom förste revisor.

På grund av riksdagens beslut i anledning av propositionen nr

359 med förslag till vissa bestämmelser angående ålderstillägg för civila

befattningshavare i statens tjänst torde därjämte i ålderstilläggsbestämmelserna

böra göras en allmän hänvisning till innehållet av sagda beslut.

I det av Eders Kungl. Maj:t å extra stat för år 1921 begärda

anslaget till förstärkning av arbetskrafterna hos riksräkenskapsverket

ävensom till beredande av arvodesfyllnad åt vikarierande revisorer, har

riksdagen ej funnit skäl att ifrågasätta någon ändring.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen

i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag

dels godkänt följande avlöningsstat för riksräkenskapsverket, att

tillämpas från och med år 1921:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 249.

11

Lön

Tjänst-

göringa-

Orts-

tillägg

Summa

penningar

kronor

kronor

kronor

kronor

1 generaldirektör och chef ......

7,000

3,000

1.000

11,000

1 byråchef..............................

5,000

10,000

2,500

5,000

600

1,200

8,100

16,200

\Efter

/ med 600 kronor.

j Efter 5 år kan lönen höjas

3,600

14,400

1,800

7,200

400

1,600

5,800

23,200

1 10 år med ytterligare 500

J kronor.

2,600

83,200

1,600

51,200

300

9,600

4,500

144,000

Efter 5 år kan lönen höjas med

500 kronor, efter 10 år

med ytterligare 500 kronor

och efter 15 år med än

32 revisorer.............................

ytterligare 500 kronor.

1 kvinnligt biträde av tredje gra-

den, registrator och aktuarie

1,500

700

200

2,400

Efter 5 år kan avlöningen

1 kvinnligt biträde av tredje gra-

höjas med 200 kronor,

1,500

700

200

2,400

efter 10 år med ytterligare

200 kronor och efter 15

1 kvinnligt biträde av andra gra-

1,300

500

200

2,000

år med än ytterligare 200

kronor; skolande av varje

22 kvinnliga biträden av andra

graden ..............................

28,600

11,000

4,400

44,000

avlöningsförhöjning 100

1 kvinnligt biträde av första gra-

kronor anses tillhöra lön

1,100

300

200

] ,600

och 100 kronor tjänst- göringspenningarna.

6 kvinnliga biträden av första

graden ..............................

6,600

1,800

1,200

9,600

Efter 3 år kan lönen höjas

1 förste vaktmästare ..............

1 vaktmästare ........................

3 vaktmästare ........................

1,100

900

2,700

650

550

1,650

150

150

450

1,900

1,600

4,800

med 100 kronor, efter 6

år med ytterligare 100

kronor och efter 9 år

med än ytterligare 100

kronor.

171,100

90,150

21,850

283,100 |

Till vikariatsersättning Samt ar-

voden och flitpenningar åt e. o.

tjänstemän, biträden och vakt-

mästare.............................

38,900 i

Summa kronor

—

—

322,000 |

Anm. I fråga om bostad m. fl. förmåner skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse

bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 (nr 836) angående avlöningsförbättring

från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 249.

dels godkänt följande villkor och bestämmelser för åtnjutande av

de i berörda stat upptagna avlöningsförmånerna:

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan

tjänst, förening av tjänster m. nr.:

att innehavare av befattning i riksräkenskapsverket skall vara

underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i

åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation av

ämbetsverket eller eljest kan varda stadgad, samt i sådant hänseende

ävensom, därest ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras,

att detsamma ej längre kan såsom självständigt ämbetsverk

anses, eller, därest vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål

överflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande av

den tjänstegrad och den avlöning, han innebar, efter ny eller förändrad

arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål eller,

efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen

överlämnas;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av

nyssnämnda förmåner, vara underkastad att, när helst så av Kungl. Maj:t

prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom den centrala

statsförvaltningen;

att med ordinarie befattning i riksräkenskapsverket icke må förenas

annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

verk eller bolag, som är försett med Kung]. Maj:ts oktroj eller blivit

registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så

framt ej, vad angår generaldirektör och byråchef, Kungl. Maj:t och, vad

angår innehavare av annan befattning, riksräkenskapsverket uppå därom

gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller

tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i

ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas

och tillsvidare bibehållas; samt

att förste revisor och revisor är skyldig att tjänstgöra å den särskilda

befattning inom vederbörlig grad, där riksräkenskapsverket till

befordrande av arbetets oavbrutna gång finner vederbörande lämplig

och behövlig;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 249.

13

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

att befattningshavare skall, i den mån ej undantag kunna anses

böra stadgas eller för särskilda fall efter prövning medgivas, vara å

tjänsterummet tillstädes minst sex timmar varje söckendag;

att tj änstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare

verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den

tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som

förordnats att uppehålla befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som eljest undfår

ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring

hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda

uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller av

annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas

att under ledigheten utöver sina tj änstgöringspenningar avstå

så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande

erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder

han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra

användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,

såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras iör tjänsteresor eller

för beredande av semester manlig befattningshavare skall vara skyldig

att, om han förordnas till högre befattning i ämbetsverket, bestrida

densamma, dock ej längre än sammanlagt tre manader under ett och

samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar,

åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men eljest däremot svarande belopp;

att emellertid, därest byråchef eller förste revisor till följd av

tjänsteresa eller för handläggning av särskilda ärenden är under allenast

några få, högst fyra dagar, hindrad att sköta sin befattning, tjänsteman

av lägre grad skall vara pliktig att utan särskild ersättning sköta de

till befattningen hörande löpande göromål;

att envar befattningshavare i riksräkenskapsverket skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 249.

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande

eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget skola utgå till månadens

slut;

i fråga om ålderstillägg :

att, därest förhöjning av avlöningen efter viss tids fortsatt innehavande

av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år för

annan befattningshavare än vaktmästare och efter tre år för vaktmästare,

under villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den

tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord

bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst

eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras

honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande

av värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem

respektive tre år, på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare

fem, respektive tre år, ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och eu av omförmälda avlöningsförhöjningar

angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid

början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern

blivit uppnådd;

att därvid befattningshavare, som vid 1921 års ingång överföres

från statskontoret eller kammarrätten till riksräkenskapsverket, tillgodoräknas

den tid, som före denna avlöningsstats trädande i kraft förflutit

från hans tillträde på grund av fullmakt eller konstitutorial till av

honom intill utgången av år 1920 innehavd, motsvarande befattning i

statskontoret respektive kammarrätten;

att befattningshavare tillika bör tillgodoräknas den tid, han inom

samma eller jämförlig lönegrad innehaft ordinarie tjänst i statsdepartement

eller i annat statens ämbetsverk;

att befattningshavare, som utnämnts att från den nya statens ikraftträdande

vara innehavare av ordinarie tjänst i riksräkenskapsverket eller

att från och med dag under år 1920 vara innehavare av ordinarie tjänst

i statskontoret eller kammarrätten, må för erhållande av avlöningsförhöjning

tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före tillträdet till

befattningen på grund av stadigvarande förordnande bestritt tjänst i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 249.

statskontoret respektive kammarrätten av motsvarande eller högre lönegrad

med av riksdagen å extra stat anvisad avlöning;

att, därest revisor, vilken såsom sådan intjänat tre ålderstillägg,

befordras till förste revisor, honom skall omedelbart tillgodoföras ett

ålderstillägg såsom förste revisor;

att, därest biträde, som befordras till ordinarie biträde i riksräkenskapsverket

från tiden för den nya statens ikraftträdande, omedelbart

före nämnda ikraftträdande mot fast arvode utfört arbete av motsvarande

eller jämförlig beskaffenhet i statskontoret, kammarrätten eller statsbokföringskommittén,

biträdet må för åtnjutande av avlöningsförhöjning

räknas till godo nämnda tjänstgöring;

att den, som från tiden för den nya statens ikraftträdande antages

till annan ordinarie vaktmästaretjänst i riksräkenskapsverket än befattning

som förste vaktmästare, eller, som från och med dag under år 1920

antages till annan ordinarie vaktmästarebefattning i statstjänst än befattning

som förste vaktmästare, må för erhållande av avlöningsförhöjning

tillgodoräknas den tid, han omedelbart före tillträdet till befattningen

innehaft stadigvarande anställning såsom extra vaktmästare i

statstjänst med full tjänstgöringsskyldighet och med avlöning nära jämförlig

med ordinarie vaktmästares;

att, därest vaktmästare, vilken såsom sådan intjänat tre ålderstillägg,

befordras till förste vaktmästare, honom omedelbart skall tillgodoföras

ett ålderstillägg såsom förste vaktmästare;

att i fråga om ålderstillägg skola i övrigt gälla de bestämmelser,

som innefattas i riksdagens skrivelse nr 185 den 5 maj 1920 i anledningav

Kungl. Maj:ts proposition nr 359 med förslag till vissa bestämmelser

angående ålderstillägg för civila befattningshavare i statens tjänst; samt

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

av avlöningsförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han

enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma

förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att semester årligen må, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjutas av generaldirektören, byråcheferna och

förste revisorerna under en och en halv månad, av revisorerna och kvinnliga

biträden under en månad, samt av förste vaktmästaren och de

övriga vaktmästarna under femton dagar;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 249.

om rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgat, med skyldighet emellertid

för befattningshavare att vara underkastade de förändrade bestämmelser

i berörda hänseenden, som kunna varda meddelade; ävensom

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:

att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare

skola i övrigt lända till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller kunna

varda utfärdade angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla

för de å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater uppförda

biträdesbefattningar;

dels förklarat

att ålderstilläggen till de i staten uppförda tjänsterna skola utgå

av det under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg;

samt

att en var, som med eller efter ingången av år 1921 tillträder

ordinarie befattning i riksräkenskapsverket, skall vara pliktig att underkasta

sig ovanberörda villkor och bestämmelser för avlöningsstatens

åtnjutande, dock att de ordinarie befattningshavare, som, med tillämpning

av nu gällande avlöningsvillkor för statskontoret och kammarrätten,

varda vid 1921 års ingång överförda från dessa ämbetsverk till

riksräkenskapsverket, icke skola vara pliktiga underkasta sig bestämmelsen

om skyldighet att, när helst så av Eders Kungl. Maj:t prövas

lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom den centrala statsförvaltningen;
dels

till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet under

år 1921 beviljat å ordinarie stat ett anslag av 322,000 kronor;

dels ock till förstärkning av arbetskrafterna hos riksräkenskapsverket

ävensom till beredande av arvodesfyllnad åt vikarierande extra revisorer

i enlighet med vad av chefen för finansdepartementet förordats å extra

stat för år 1921 beviljat ett förslagsanslag, högst 36,800 kronor.

Stockholm den 21 maj 1920.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' B OKTB.YCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.