Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni 1915 om förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom de delar av Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken, ävensom två i ämnet väckta motioner.

1920-05-21 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:260, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni 1915 om förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom de delar av Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken, ävensom två i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 260.

Nr 260.

Godkänd av första kammaren den 21 maj 1920.

Godkänd av andra kammaren den 21 maj 1920.

Biksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni 1915 om

förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom

de delar av Västerbottens och Norrbottens län, som ej

höra till lappmarken, ävensom två i ämnet väckta motioner.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 5 december 1919 avlåten proposition,

nr 4, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om

ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni 1915 om

förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom de delar av

Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken.

Förslaget till förordning är av följande lydelse:

•Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni 1915 om förekommande

av överdriven avverkning å ungskog inom de delar av Västerbottens

och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken.

Härigenom förordnas, att 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni

1915 om förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom de

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 260.

delar av Västerbottens och Norrbottens län, som ej böra till lappmarken,

såsom dessa paragrafer lyda enligt förordningen den 19 juni 1917, skola

i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Å enskilde — — — nedan stadgas.

Skall avverkningen ske för oundgängligt husbehov inom skifteslaget,

där fastigheten är belägen, eller angränsande skifteslag, vare tillstånd

icke erforderligt. Ej heller erfordras tillstånd i fråga om virke,

som försålts till enskilda förbrukare för att inom denna förordnings

tillämpningsområde användas till brännved för eget oundgängligt husbehov,

dock att innehavare av avverkningsrätt endast med fastighetsägarens

särskilda samtycke må verkställa dylik avverkning; skolande

sålunda avverkat virke före avforslingen upphuggas till kastved.

Virke, som avverkats enligt andra stycket av denna paragraf, må

ej försågas å sådan såginrättning, där sågning för export äger rum

(exportsåg), så framt det ej stämplats efter tv nedan sägs.

9 §.

Bedriver — — — värde.

Innefattar — — — sagt.

Låter någon, i strid mot föreskriften i 1 § andra stycket andra

punkten, bortföra virke, innan det upphuggits till kastved, eller, i strid

mot föreskriften i tredje stycket av samma paragraf, försäga ostämplat

husbehovsvirke å exportsåg, straffes med böter från och med tio till

och med tvåhundra kronor. Lag samma vare, där någon bryter mot

sådan föreskrift om tillsyn å avverkning, som skogstjänsteman enligt

3 § andra stycket meddelat, eller i strid mot vad i samma stycke är

stadgat kolar eller avför träd, som ej blivit uppmätt och stämplat.»

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft två

inom riksdagen väckta motioner, i vilka hemställts, att Eders Kungl.

Maj:ts förevarande proposition ej måtte av riksdagen bifallas.

I de i ämnet väckta motionerna har sålunda yrkats avslag å Eders

Kungl. Maj:ts förevarande proposition. För den, som vore förtrogen med

förhållandena i ifrågavarande landsdelar, stode det nämligen enligt motionärernas

förmenande klart, att genom de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna

förändrade bestämmelserna stora svårigheter skulle komma att

uppstå för anskaffande av ved till kyrkliga och kommunala institutioner,

såsom kyrkor, skolor, sjukstugor, tingshus, kommunalhus och andra för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 260.

samlingshus m. fl. Men även för enskilda förbrukare skulle olägenheter

komma att yppa sig och följden av lagändringen bliva minskad tillgång

å samt fördyring av bränslet. Man måste, anföra motionärerna, ovillkorligen

fråga sig, varför denna stränghet, som ej tillämpades annorstädes,

skulle vara erforderlig just i de norrländska skogrika men jämförelsevis

glest befolkade bygderna, och detta fastän man tryggt kunde påstå,

att skogsskövling ej förekomme mera där än å andra orter.

Riksdagen har ej heller för sin del blivit genom den i ärendet förebragta

utredningen övertygad om, att de av Eders Kungl. Maj:t nu föreslagna

skärpningarna av 1915 års förordning äro av förhållandena ovillkorligen

påkallade. Såsom inhämtas av de utlåtanden, som i ärendet

avgivits av länsstyrelsen i Västerbottens län, skogsvårdsnämnden och

landstinget i samma län, synes något behov av dimensionslagens skärpning

i av Eders Kungl. Maj:t föreslagen riktning icke föi’efinnas inom

sagda län. Med endast få undantag hava dessutom de i ärendet hörda

skogsstatstjänstemännen samstämmigt framhållit, att ingen nämnvärd

skogsskövling till följd av 1917 års ändringar i dimensionslagen förekommit,

ehuruväl så gott som samtliga, vilka yttrat sig härutinnan, uttalat,

att detta förhållande borde tillskrivas den omständigheten, att befolkningen

i orterna ej ännu insett eller fattat räckvidden av dessa ändringar.

Då emellertid, enligt .vad riksdagen inhämtat, även delen 2 av skogslagsstiftningskommitténs

betänkande numera avlämnats samt kommitténs

betänkande i sin helhet därefter utsänts på remiss med förständigande

för vederbörande att inkomma med yttranden med anledning av detsamma

före den 1 december 1920, torde den tidpunkt, då en ny, mera

ändamålsenlig lagstiftning på ifrågavarande område kan framläggas,

icke vara mera avlägsen än att den utan fara torde kunna avvaktas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att

Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke vunnit riksdagens bifall.

Stockholm den 21 maj 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.