Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för bestämmelser i fråga om användande av sax för fångande av djur jämte i ämnet väckta motioner.

1920-05-21 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:264, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för bestämmelser i fråga om användande av sax för fångande av djur jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 264.

11

Nr 264.

Godkänd av första kammaren den 21 maj 1920.

Godkänd av andra kammaren den 21 maj 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående grunder för bestämmelser i fråga

om användande av sax för fångande av djur jämte

i ämnet väckta motioner.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 47.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 14 februari 1920 avlåten proposition, nr

110, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,

förklarat Sig vilja inhämta riksdagens yttrande över i statsrådsprotokollet

intagna grunder för bestämmelser i fråga om användande av sax

för fångande av djur.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft två inom

riksdagen väckta motioner, vari hemställts, i den ena, att riksdagen

måtte besluta bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition med

sådan ändring, att fångande av räv medelst sax må vara tillåtet inom

hela Norrland, Kopparbergs och Värmlands län; samt, i den andra,

bland annat, att riksdagen i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande

proposition måtte uttala sig för att särskilda bestämmelser borde

utfärdas beträffande rävsaxskalmarnas höjd och tjocklek.

Av den i ärendet förebragta utredningen synes riksdagen framgå,

att sax försedd med tandade skalmar bör såsom fångstmedel få till
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 264.

gripas i kampen mot varg och järv, att det för sälens efterhållande

är önskvärt att äga tillgång till sax, vilken, då den är gillrad under

vattenytan, icke torde behöva befaras medföra djurplågeri, att vid vatten,

där fiskodling bedrives, sax, och jämväl dylik med tandade skalmar, bör

tillåtas för fångst av utter, särskilt som något djurplågeri knappast

torde vara därmed förenat, samt att sax för fångst av rovfåglar fortfarande

torde böra vara tillåten i den av departementschefen föreslagna

omfattningen.

Vad beträffar användandet av sax för fångst av räv, synes riksdagen

bärande skäl tala för att i detta hänseende genomföra samma

föreskrifter för hela landet. Emellertid har riksdagen icke kunnat undgå

att finna, att de hittills för denna fångst använda saxarna icke varit av

den beskaffenhet, att djurplågeri genom deras konstruktion i möjligaste

mån uteslutits. Det har därför synts riksdagen, att, innan medgivande

till rävfångst med sax lämnas, utredning bör verkställas för åstadkommande

av en rävsaxtyp, varigenom djurplågeri i största möjliga mån

undvikes. Lyckligast vore, om en sådan saxtyp kunde utfinnas, vars

verkan på det fångade djuret vore ögonblickligen dödande.

Med hänsyn till angelägenheten av erforderlig kontroll över djurfångster

med sax synes jämväl énligt riksdagens mening föreskrift om

särskilt tillstånd därtill av vederbörande länsstyrelse böra stadgas.

Emellertid vill riksdagen framhålla önskvärdheten av, att formerna för

dylikt tillstånds utverkande göras så enkla som möjligt.

Under åberopande av det anförda får riksdagen förklara, att, med

ovan angivna undantag, från riksdagens sida icke något är att erinra

mot de i statsrådsprotokollet intagna grunderna för bestämmelser i fråga

om användande av sax för fångande av djur.

Stockholm den 21 maj 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.