Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å fastighet i enskild ägo.

1920-06-01 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:284, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å fastighet i enskild ägo.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 284.

1

Nr 284.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om tillfälliga åtgärder

till förekommande av skövling av skog å fastighet i enskild

ägo.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 19 mars 1920 avlåten proposition, nr

344, bär Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagda i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om tillfälliga

åtgärder till förekommande av skövling av skog å fastighet i

enskild ägo.

Förslaget är av följande lydelse.

förslag

till

Lag

om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling

av skog å fastighet i enskild ägo.

1 §’

Å fastighet i enskild ägo, belägen inom område, där lagen angående

vård av enskildes skogar är tillämplig, skola vederbörande rättsägare

med avseende å rätten att förfoga över skogen vara underkastade

de inskränkningar, som i denna lag stadgas.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 saml. Nr 284.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 284.

2 S.

Avverkning av ungskog må ej ske annorledes än genom för beståndets

utveckling ändamålsenlig gallring, så framt ej skogsvårdsstyrelsen

med hänsyn till skogens tillstånd och beskaffenhet finner skäligt

medgiva, att avverkning sker under annan form.

3 §.

A fastighet, som efter den 14 maj 1918 genom köp, byte eller

gåva övergått till annan än föregående ägarens skyldeman i rätt uppoch

nedstigande led, syskon eller syskons avkomling, må ej heller

annan avverkning av skog än enligt 2 § är i fråga om ungskog medgiven

äga rum, i fall den strider mot grunderna för god skogsvård

eller fastigheten därigenom skulle komma att lida brist på behövlig

skog efter ortens förhållanden.

År beträffande skog inom kustområde att befara, att genom ovarsam

avverkning återväxten skulle äventyras, försenas eller försvagas, då må,

ändå att den fastighet, vartill skogen hör, icke efter den 14 maj 1918

övergått till ny ägare, länsstyrelsen på framställning av skogsvårdsstyrelsen

förordna, att för den skog skall gälla enahanda inskränkning i

avseende å rätten till avverkning, som i första stycket stadgas för det

fall, varom där är fråga. Sådant förordnande må även i samband med

framställning, som nyss sagts, meddelas av skogsvårdsstyrelsen att gälla

till dess länsstyrelsen i ärendet beslutit.

Stadgandet i första stycket skall dock icke gälla beträffande avverkning

på grund av upplåtelse, som skett före den 15 maj 1918; ej heller

skall förordnande, som meddelats jämlikt andra stycket, lända till inskränkning

i rätt till avverkning, som upplåtits före den 21 februari 1920.

4 §•

Vad angår avverkningsrätt skall, utöver vad av 2 och 3 §§ följer,

därjämte gälla, att innehavare av avverkningsrätt, som upplåtits efter den

14 maj 1918, skall, ändå att överlåtelse av fastigheten efter den dagen

icke ägt rum, vara underkastad enahanda inskränkning i rätten att avverka

annan skog än ungskog, som i 3 § första stycket stadgas i avseende

å fastighet, vilken efter sagda dag genom köp, byte eller gåva

övergått till annan än föregående ägarens skyldeman i rätt upp- och

nedstigande led, syskon eller syskons avkomling.

i

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 284.

Ändring i eller tillägg till avtal om upplåtelse av avverkningsrätt

skall, i vad därigenom upplåtelsen utsträckts beträffande tiden eller

avverkningsområdet eller eljest kommit att omfatta andra träd än det

ursprungliga avtalet gällde, anses såsom ny upplåtelse.

5 §•

Vad här ovan stadgas skall ej utgöra hinder för avverkning å

område, som är att hänföra till inägor, eller å sådant område i hagmark,

som erfordras till betesmark för fastigheten eller därmed sambrukad

fastighet samt på grund av markens beskaffenhet är till betesmark

lämplig, ej heller för marks uppodling till trädgård, åker eller äng

eller användande till byggnadstomt eller annat likartat ändamål.

6 §•

Sker avverkning i strid mot ovan givna föreskrifter eller förordnande,

varom i 3 § andra stycket förmäles, eller företages ^stämpling

eller därmed jämförlig åtgärd för avverkning, som uppenbarligen skulle

komma i strid mot samma föreskrifter eller förordnande, som nyss sagts,

äger skogsvårdsstyrelsen meddela förbud att å den fastighet, varå avverkning

sålunda ägt rum eller planlagts, eller så stor del därav, som

skäligt prövas, utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd verkställa avverkning

av skog för annat ändamål än fastighetens eller därmed sambrukad

fastighets oundgängliga husbehov; dock att förbud, som föranledes

av avverkning i strid mot 2 § eller av planläggning av avverknings

må gälla allenast i det förra fallet skog, som i sistnämnda paragraf

avses, och i det senare skog, som enligt planen skulle avverkas. Då

avverkning på grund av upplåtelse, som i 4 § sägs, föranleder förbud,

må detta icke meddelas för annat område än det, som till avverkning

upplåtits.

Innan sådant förbud, som i första stycket sägs, varder meddelat,

skall fastighetens ägare samt, där avverkning verkställts eller planlagts

av annan, jämväl denne beredas tillfälle att yttra sig i ärendet; finner

skogsvårdsstyrelsen saken sådan, att den ej kan tåla dylikt uppskov,

må den dock meddela förbud tillsvidare och intill dess annorlunda varder

förordnat. Skogsvårdsstyrelsen äge ock inhämta utlåtande från i lanthushållning

sakkunnig person såsom lantbruksingenjör, länsagronom

eller jordbrukskonsulent, där sådant av förhållandena påkallas.

Förbud, som nu sagts, skall utan hinder av besvär genast träda

i kraft.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 284.

7 §■

v Deri, som icke åtnöjes med skogsvårdsstyrelsens beslut, varigenom

förbud mot avverkning meddelats eller sökt tillstånd till avverkning vägrats,

äge att däröver hos länsstyrelsen anföra besvär. Rätt till klagan

över sådant beslut vare ej till viss tid inskränkt.

8 §■

Då framställning, som i 3 § andra stycket sägs, inkommit från

skogsvårdsstyrelsen, förordne länsstyrelsen en skogsstatens tjänsteman att

med biträde av två ojävige gode män, vilka av förrättningsmannen

utses bland dem, som till ledamöter i ägodelningsrätt eller gode män

vid lantmäteriförrättning valde äro, i ärendet verkställa undersökning

och däröver avgiva redogörelse.

Där i fall, varom i 7 § förmäles, klaganden påkallar undersökning

på marken eller länsstyrelsen eljest finner sådan undersökning vara av

nöden, meddele länsstyrelsen ock förordnande, som nyss sagts. Har

klagan förts över förbud mot avverkning i fall, då förbudet meddelats

innan vederbörande rättsägare haft tillfälle att yttra sig i ärendet, må,

ändå att klaganden påkallat undersökning på marken, förordnande om

sådan undersökning dock meddelas endast om synnerliga skäl därtill äro.

Över länsstyrelsens slutliga beslut på framställning eller besvär,

som ovan avses, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål

i allmänhet är stadgad.

Förordnande, som av länsstyrelsen meddelats jämlikt 3 § andra

stycket, skall utan hinder av klagan genast lända till efterrättelse. Upphäves

förordnande, som nu sagts, vare med stöd därav meddelat avverkningsförbud

förfallet.

9 §•

Kostnaden för undersökning, varom i 8 § förmäles, skall utgå av

medel, som av skogsvårdsstyrelsen förvaltas. I fall, då undersökningen

föranletts av besvär, må dock kostnaden genom länsstyrelsens slutliga

beslut åläggas klaganden, om han undersökningen påkallat.

10 §.

Sker avverkning i strid mot meddelat förbud, straffes den, som

förbudet överträtt, med böter från och med tjugufem till och med fem
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 284. 5

hundra kronor, och skall det avverkade virket, där det ligger kvar inom

området för avverkningen eller, om det är bortfört, fortfarande är^ i

avverkarens besittning, tagas i beslag och dömas förbrutet. Undgår

dylikt virke beslag, är den, som låtit verkställa avverkningen, skyldig

att utgiva ersättning med belopp, motsvarande värdet av samma virke.

Har efter avverkningen förbudet förfallit eller genom utslag, som ägei

laga kraft, upphävts, må icke virke dömas förbrutet eller ersättning

utdömas, som här är sagt.

Vad nu stadgats i avseende å avverkning i strid mot meddelat

förbud skall äga motsvarande tillämpning, där i fall, som i denna lagavses,

skriftlig anvisning av skog-svårdsstyrelsen eller eljest enligt dess

förordnande lämnats för avverknings bedrivande samt sådan anvisning

blivit vid avverkningen åsidosatt, dock att i ty fall frågan, huruvida

avverkningen är stridande mot föreskrifterna i denna . lag eller förordnande,

som i 3 § andra stycket sägs, må oavsett anvisningens innehåll

komma under bedömande.

Innefattar avverkning, varom ovan är fråga, förbrytelse mot. allmänna

strafflagen, skall vad förut i denna paragraf är stadgat ej vinna

tillämpning; dock skall delägare i samfälld, skog eller mark, som vid

dylik avverkning tillika missbrukat sin rätt i samfälligheten, hava förverkat

vad å honom belöper av det avverkade virket samt, där hans

andel i virket undgår beslag, därför utgiva ersättning efta ty här förut

är sagt.

11 §•

Rätt att med beslag belägga virke, som skall anses förbrutet, tillkomme

allmän åklagare samt de till skogsvårdsstyrelsens biträde anställda

tjänstemän, men rätt att utföra åtal äge endast allmänne åklagaren.

Har någon av de till skogsvårdsstyrelsens biträde anställda tjänstemän

gjort beslag, skall han, så snart ske kan och senast inom fjorton dagar,

göra anmälan därom hos allmänne åklagaren. ^

Varder ej inom sextio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga

ordning anställt, vare beslaget förfallet.

12 §.

Virke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall av aklagaren

försäljas å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös

egendom är stadgat. Begär, innan frågan om virkes förverkande slut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 284.

ligen prövats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner,

på anmälan av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse

eller att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt

är, förordne överexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss

sagts; och skall i ty fall virkets ägare, där lian är känd och inom riket

boende, eller, där han bor utom riket men inom riket har känt ombud,

som äger för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet

genom åklagarens försorg bevisligen underrättas om auktionen minst

åtta dagar innan den hålles. Anmälan av åklagare, varom här ovan

sägs, skall vara åtföljd av fullständig, av "två trovärdige män styrkt

förteckning, utvisande virkets mängd och beskaffenhet.

13 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, ävensom genom försäljning

av förbrutet virke uppkommen behållning och enligt 10 § utdömd ersättning

för virke, som undgått beslag, fördelas lika mellan skogsvårdskassan

i det landstingsområde och skogsaccisfonden i den kommun, där

avverkningen ägt rum.

Försäljes i beslag taget virke innan det dömts förbrutet, skall,

till dess frågan härom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas

i riksbanken på sätt särskilt är stadgat; och skall om sådana

medels insättning i bankinrättning vidare gälla vad i 160 § utsökningslagen

sägs.

14 §.

Saknas medel till fulla gäldandet av böter, vartill någon enligt

denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

15 §.

Genom denna lag sker ej ändring i vad lagen angående vård av

enskildes skogar innehåller om åtgärder till återväxtens betryggande,

dock att förbud mot avverkning, som där avses, icke skall meddelas i

fall, då skogsvårdsstyrelsen meddelat sådant förbud efter ty i 6 § här

ovan sägs. Såvitt de i nämnda lag i övrigt meddelade bestämmelser

strida mot föreskrifterna i denna lag, skola samma bestämmelser icke

tillämpas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 284.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920, då lagen den 13 juni

1919 om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å

fastighet i enskild ägo upphör att gälla, samt gäller till den 1 juli 1921.

Jämlikt äldre lag i ämnet meddelat förbud mot avverkning, som

är gällande den 30 juni 1920, skall fortfarande äga giltighet.

Vad den nya lagen innehåller beträffande påföljd av förseelse, som

i 10 § sägs, skall i avseende å förseelse, begången under tiden för lagens

giltighet, äga tillämpning även efter det lagen i övrigt upphört att gälla.»

Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition avser att, med vissa

ändringar, förläna utsträckt giltighet intill den 1 juli 1921 åt de föreskrifter,

som till förhindrande av skogsskövling givits i 1918 och 1919

års lagar om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog

å fastighet i enskild ägo.

Den i ärendet förebragta utredningen synes riksdagen hava ådagalagt

nödvändigheten av, att ifrågavarande provisoriska lagstiftning

erhåller en förlängd giltighetstid i avbidan på den slutliga lagstiftning

i ämnet, som i en nära framtid torde kunna förväntas bliva genomförd

på grundvalen av skogslagstiftningskommitténs förslag.

Såsom inhämtas av det propositionen bilagda utdraget av statsrådsprotokollet

den 20 februari 1920 hava emellertid därutöver flertalet av

de i ärendet hörda skogsvårdsstyrelserna framhållit önskvärdheten av, att,

i samband med eu förlängning av 1919 års lag, vissa ändringar i eller

tillägg till densamma vidtagas. En del av de utav skogsvårdsstyrelserna

framlagda förslagen har Eders Kungl. Magt också upptagit. Sålunda

har EderS Kungl. Magt föreslagit en förtydligande bestämmelse i 4 §

andra stycket om, att viss ändring i eller tillägg till avtal om upplåtelse av

avverkningsrätt skall anses såsom ny upplåtelse; en föreskrift i 6 § om

att skogsvårdsstyrelserna skola äga meddela avverkningsförbud redan

vid planläggning av lagstridig avverkning; en bestämmelse i 10 § om

straffansvar för avverkning i strid mot vederbörligen meddelad anvisning;

samt slutligen några stadganden i 3 och 8 §§ till skydd för vissa

skogar i exponerade lägen. Därjämte har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att

i den nya lagens övergångsbestämmelser skall införas en föreskrift om,

att jämlikt äldre lag i ämnet meddelade avverkningsförbud, som äro

gällande, när den föreslagna nya lagen träder i kraft, skola äga fortfarande

giltighet och sålunda ej anses förfallna, därför att den lag,

enligt vilken de meddelats, upphört att gälla.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 284.

Riksdagen har icke något att erinra mot de sålunda föreslagna tillläggen

till 1919 års lag eller mot de jämkningar av formell natur, som

föranletts av berörda tillägg.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att Eders

Kungl. Maj:ts förevarande proposition av riksdagen bifallits.

Stockholm den 1 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.