Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående statens medverkan till meddelande i större omfattning än nu sker av insikter i ekonomiska och näringsorganisatoriska ämnen.

1920-06-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:297, Skrivelse till Konungen angående statens medverkan till meddelande i större omfattning än nu sker av insikter i ekonomiska och näringsorganisatoriska ämnen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 297.

1

Nr 297.

Godkänd av första kammaren den 5 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående statens medverkan till

meddelande i större omfattning än nu sker av insikter

i ekonomiska och näringsorganisatoriska ämnen.

(Första kammarens första tillfälliga utskotta utlåtande nr 23.)

(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 11.)

Till Konungen.

Inom riksdagen bar av åtskilliga motionärer framställning gjorts i

syfte att utredning måtte komma till stånd om, i vad man och på vad

sätt staten kunde medverka till, att under och efter skolstadiet insikter

i ekonomiska och näringsorganisatoriska ämnen måtte kunna systematiskt

meddelas i större omfattning än som nu i allmänhet skedde.

Motionärerna hava i sin motion berört en fråga av synnerligen stor

betydelse. Erfarenheterna från särskilt de senare åren hava gjort det

allt mera klart, att samhället måste ställa större krav på varje enskild

medborgares förmåga att hjälpligt kunna överblicka och förstå de betingelser,

som äro nödvändiga förutsättningar för ekonomiskt framåtskridande.

Skall det allmänna ekonomiska läget kunna förbättras, måste

tydligen var och en göra sitt till, för att en förnuftig enskild och allmän

hushållning vidmakthålles och de bästa möjliga ekonomiska resultat

vinnas. Men denna tingens ordning åstadkommes ej, utan att kunskaper

i ekonomiska ämnen äro till finnandes hos folkets stora flertal, som genom

Ilihung till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 297—298. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 297.

den allmänna rösträtten erhållit ökat inflytande i allmänna värv och direkt

eller indirekt kommer att vara medansvarigt i den sociala och

ekonomiska utvecklingen.

Det råder emellertid, som motionärerna säga, »en ganska stor enighet

om att vårt folks ekonomiska skolning är alltför svag.» Tyvärr har

intresset för ekonomiska frågor ej varit så synnerligen stort, vilket också

förklarar, att man vid bedömandet av ekonomiska ting ofta hellre låter

sig ledas av gängse vanföreställningar än av hänsynen till de ekonomiska

lagar, efter vilka allt produktivt handlande måste rätta sig.

Emellertid torde man knnna spåra ett tilltagande intresse för upplysning

och utbildning i dessa ämnen. Såväl diskussionen i pressen

som den ökade efterfrågan på föreläsare och lärare i ekonomiska frågor

utgöra tydligen vittnesbörd därom. Motionärerna torde därför också hava

uttalat en allmänt erkänd mening, då de påyrka ett verksammare ingripande

från statens sida för systematiskt ltunskapsmeddelande på detta

område. Riksdagen kan således fullt och helt ansluta sig till syftemålet

med förevarande motion.

De ämnen, vari motionärerna önska att undervisning skall meddelas

i större utsträckning än nu sker, äro allmänna ekonomiska och näringsorganisatoriska.

Om de senare yttras i motionen.

»Yad som nu främst måste eftersträvas inom allt vidare kretsar av

folket är bättre kunskap om våra huvudnäringars och mera betydande

industrigrenars allmänna förutsättningar i form av inhemska och utländska

råvaror, kraft- och bränsletillgångar, avsättningsmöjligheter inom eller

utom landet, konkurrens-, frakt-, tull- och traktatförhållanden m. m.

Det är uppenbarligen ett allmänt intresse, att de speciella kunskaper

och färdigheter, som de inom ett företag anställda var på sitt arbetsområde

besitta, förenas med en från ensidiga klassynpunkter möjligast

fri överblick av och en viss förståelse för de förhållanden, under vilka

företaget arbetar.»

Motionärerna avse sålunda yrkesteknisk och yrkesekonomisk undervisning,

kompletterad med ekonomisk-geografisk och statistisk upplysning.

I ndervisning i dessa ämnen borde också vara synnerligen ägnad att hos

de i respektive yrke eller industri anställda väcka förståelse för och

skänka överblick över arbetsbetingelserna inom vederbörande näringsgren.

Riksdagen kan emellertid ej underlåta att dessutom peka på betydelsen

av, att kunskaper meddelas i allmän ekonomilära eller nationalekonomi.

Det torde nämligen ej alls vara tillfyllest, att undervisning

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 297.

enbart meddelas i näringsorganisation och ekonomisk geografi. Skall en

ekonomisk bildning kunna något så när grundläggas, torde, så långt tiden

det medgiver, undervisningen även böra ingå på de allmänna ekonomiska

lagarna om prisbildning, produktion, distribution, handels- och betalningsbalanser,

konsumtion o. s. v. Utan att vederbörande lärjungar kunna

fatta det väsentliga av de ekonomiska lagarnas natur och verkningar,

torde de heller knappast kunna erhålla den överblick av och förståelse

för sin närings arbetsförhållanden, varom motionärerna tala.

De områden, som böra behandlas i en systematiskt uppgjord undervisningsplan

i ekonomi, böra sålunda enligt riksdagens åsikt utgöras av

näringsorganisation med ekonomisk geografi samt allmän ekonomilära.

De vägar, som enligt motionärernas mening härvid böra beträdas,

äro huvudsakligen tvenne: undervisning i de nuvarande barn- och ungdomsskolorna

samt i särskilda kurser för vuxna.

Yad då först folkskolan beträffar, torde emellertid elevernas ringa

mogenhet och den redan nu hårt belastade timplanen lägga stora hinder

i vägen för någon undervisning i specifikt ekonomiska ämnen.

Huruvida i samband med den inom folkskolan anordnade sammanfattande

framställningen av Sveriges geografi — därvid största uppmärksamhet

skall ägnas »åt fäderneslandets naturtillgångar och de näringar,

för vilka dessa bilda grundval» — någon kunskap i ekonomiska ämnen

skall kunna bibringas eleverna, beror till mycket stor del på lärarens förmåga

att meddela undervisning däri, till vilken fråga riksdagen nedan i

denna skrivelse återkommer.

Större möjligheter synas däremot finnas för, att ifrågavarande ämnen

skola kunna bliva behandlade vid de nyligen beslutade påbyggnaderna

på folkskolan.

Beträffande de grkesbestämda fortsättningsskolorna synas motionärernas

synpunkter redan nu vara till stor del beaktade genom den i planen för

dessa fortsättningsskolor upptagna undervisningen i arbetskunskap. Detta

ämne, som avser att omfatta bland annat grunderna för visst yrkes eller

vissa gruppers av yrken teknik jämte kunskap om däri använda råvaror

och deras ursprung samt undervisning om arbetsprodukterna och deras

spridning i marknaden ävensom meddelande av kunskap i bokföringstekniska

och nationalekonomiska ämnen, vilka sammanhänga med yrkeskunskapen,

upptager nämligen hälften av hela undervisningstiden i dessa

skolor, d. v. s. ISO timmar.

Går man därefter över till den kommunala yrkesundervisningen,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 297.

finner man, att i lärling sskolorna för hantverk och industri upptagas som

obligatoriska ämnen »yrkeslära, yrkesekonomi samt yrkes- och arbetarlagstiftning

>, och i lärlingsskolorna för handel »handelsteknik, ekonomisk

geografi med produktionslära, handelsrätt och nationalekonomi».

Undervisningen i näringsorganisation och ekonomisk geografi har i det

förra slaget av lärlingsskolor erhållit minst hälften av undervisningstiden

eller sålunda minst c:a 100 timmar under vardera av de två årskurserna.

Ämnet ekonomilära synes däremot ej komma till sin fulla rätt. Detta

har nämligen inlagts som del i ämnet yrkesekonomi, men då undervisningen

i detta ämne är utsträckt över två år med minst 6 timmars

undervisning per vecka under 8—9 månader årligen, torde eleverna delvis

hinna komplettera den muntliga undervisningen med egna studier

och sålunda tillgodogöra sig ett för sin ålder ej föraktligt förråd av ekonomiskt

vetande.

Vid undervisningen i yrkesskolorna torde även åtskilligt kunna göras

i motionens syfte. Dessa skolor kunna omfatta bland annat dels yrkeskurser

med fasta undervisningsplaner, avsedda att giva deltagarna i

kursen en sammanhängande grundlig utbildning i samtliga eller flertalet

av- de ämnen, som äro av vikt för deras yrkesarbete, och dels ämneskurser,

utgörande fristående lärokurser i olika läroämnen, bland vilka en

var deltagare kan välja dem, som motsvara hans behov och önskningar.

Eleverna i dessa skolor skola antingen ha genomgått lärlingsskola eller

ock fyllt 17 år, varför de måste anses mera mogna för ifrågavarande

undervisning. Här synes det sålunda lämpligt att utredning förebringas

om, på vad sätt staten skall ekonomiskt kunna stödja strävandet efter

undervisning i de i motionen avsedda ämnena. Samma förhållande gäller

i stort sett även de ettåriga handelsskolorna.

Den utredning, som berör dessa och andra yrkesskolor, torda

lämpligen böra uppdragas åt skolöverstyrelsen, som ju har överinseende

över yrkesundervisningen. I den mån det är möjligt torde därvid

böra sökas utvägar för att öka antalet timmar för ekonomiska ämnen

samt att bereda ämnet ekonomilära större utrymme i denna ämnesgrupp.

Här det gäller att bibringa personer över skolstadiet kunskaper i

ekonomiska ämnen, torde man i ej ringa utsträckning kunna lita till

de frivilliga folkbildningsorganisationerna. Redan nu bedrives ett relativt

omfattande folkbildningsarbete i ämnet ekonomilära, dels i studiecirklarna

och dels genom de flyttande folkhögskolekurser, som anordnas i

synnerhet av nykterhetsorganisationerna, dels av föreläsningsföreningarna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 29 7.

och dels genom Arbetarnes bildningsförbund. Under arbetsåret 1918—1919

anordnade detta förbund över 400 föreläsningar, varav 35 procent behandlade

ekonomiska ämnen. Tyvärr torde denna gren av folkets egen

bildnings verksamhet ej kunna bedrivas i den utsträckning, som den förtjänar,

emedan anslagen från det allmännas sida äro otillräckliga, samt

svårigheter möta att erhålla föreläsare i dessa ämnen. Genom ett rikare

tilltaget understöd i all synnerhet från statens sida torde enligt riksdagens

mening ganska mycket kunna göras i detta av seende.

Det är naturligtvis ej möjligt för riksdagen att peka på alla de

utvägar, som kunna stå till buds för ett framgångsrikt arbete på detta

område. Bland olika möjligheter vill emellertid riksdagen hänvisa till

de kurser, som anordnas med folkhögskolorna som centrum. Det 8}nes

ingalunda omöjligt, att, där lokala förhållanden ej lägga hinder i vägen,

kurser på 3—4 veckor skulle kunna anordnas vid dessa skolor under

den tid av sommarmånaderna, då uppehåll eventuellt äger rum i under

visningen inom desamma. För att emellertid sådana kurser skola kunna

realiseras, torde det vara alldeles nödvändigt, att rimliga anslag tran

statens sida stå till förfogande för anordnaren, vare sig denne utgöres

av folkhögskolan, någon folkbildningsorganisation eller skolöverstyrelsen.

Den senare myndigheten står ju redan nu som anordnare för fortbildningskurser

för folkskollärare och torde väl med den erfarenhet, som

vinnes vid dessa kursers anordnande, kunna utfinna de bästa formerna

för kurser i här berörda syfte.

Riksdagen ser sig emellertid dessutom föranlåten att peka på ett

av de mest aktiva hindren för att realisera ovan berörda planer, nämligen

den stora bristen på lärare och föreläsare i ekonomiska ämnen.

Aven om allvarliga försök göres från olika håll för att sprida upplysning

i dessa ämnen, torde de många gånger stranda på svårigheterna

att anskaffa föreläsare. Det torde således, som ock motionärerna påvisa,

vara nödvändigt att bibringa de blivande lärarna i olika skolor erforderliga

kunskaper på området. Särskilt från denna utgångspunkt måste

riksdagens beslut 1919 om utredning angående inrättandet av en professur

i nationalekonomi även inom filosofiska fakulteten vid vartdera av

universiteten i Uppsala och Lund hälsas med synnerligen stor tillfredsställelse

och den förhoppningen knytas vid denna utredning, att den

snarast möjligt måtte leda till positivt resultat.

Genom den senaste seminariereformen 1914 har ämnet ekonomilära

upptagits som fristående läroämne vid seminarierna. Undervisningen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 297.

häri har emellertid ägt rum så kort tid, att endast ett obetydligt antal

av folkskollärarekåren i dess helhet varit i tillfälle att taga del däri.

Det bör därför kunna sättas i fråga, om ej särskilda kurser i ekonomiska

ämnen skulle kunna anordnas. Dessa torde då icke endast böra

komma till stånd för lärare vid folkskolan och dess nuvarande påbyggnader,

utan även för lärare vid läroverk och seminarier. Eiksdagen

tänker sig dessa kurser anordnade på ungefär samma sätt som de nu

vanliga sommarkurserna: populärvetenskapliga, sociala och fortbildningskurser

etc. I varje fall torde böra tagas under övervägande, huruvida

ej ett större antal timmar kunde ägnas åt föreläsningar i ekonomiska

ämnen vid dessa kurser. Det är visserligen sannt, att t. ex,, folkskollärare

ej hava några särskilda timmar anslagna för undervisning i dessa

ämnen i folkskolan, men det torde säkerligen stå oemotsagt, att den

lärare, som är hemma på detta område, bör kunna ge sina lärjungar en

viss ekonomisk insikt i samband med den övriga undervisningen.

Eiksdagen finner det sålunda vara av synnerligen stor vikt, att insikter

i ekonomiska ämnen meddelas i större utsträckning än vad nu är

fallet. Den utredning, som härför tarvas, torde emellertid till en del

kunna uppdragas åt skolöverstyrelsen, som torde vara den lämpligaste

myndigheten att handlägga frågan om undervisning i ekonomiska ämnen

i de olika ungdomsskolorna. Vid denna utredning böra undersökas möjligheterna

för att ge ekonomiska ämnen större utrymme på de nuvarande

sommarkursernas program eller eventuellt inrätta särskilda kurser i ovan

angivet syfte.

Det torde emellertid dessutom vara lämpligt, att utredningen i vad

den avser vuxna personer verkställes i samband med den utredning om

det frivilliga folkbildningsarbetets organisation, varom riksdagen i skrivelse

den 29 nästlidne maj gjort framställning hos Eders Kungl. Maj:t.

Om detta blir fallet, bör undervisningen i här ifrågavarande ämnen

kunna systematiskt inarbetas i det folkbildningsprogram, nyssnämnda

utredning avser att uppgöra.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen hos Eders Kungl.

Maj:t anhålla om utredning, i vad mån och på vad sätt staten kan medverka

till, att under och efter skolstadiet insikter i ekonomiska och näringsorganisatoriska

ämnen må kunna systematiskt meddelas i större omfattning

än vad som nu i allmänhet sker.

Stockholm den 5 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.